Trillske

Ja, men det ser 5 gånger billigare ut på papperet. Jag vet att det gjordes en del utredningar ett gäng år tillbaka och i samma veva pratade jag med en chef om det där som svarade angående sin egen situation att "javisst, men aktieägarna blir glada så vad ska man göra". Så jag skulle tro att det inte är ett ovanligt scenario. Men "klassiskt scenario" är väl kryddat på så vis att jag själv tolkar det som ett klassiskt scenario, inte nödvändigtvis helt allmänt vedertaget som ett sådant.

Eftersom det inte längre går att klicka på en ingenjörs-artikel utan att svämmas över av folk som gnäller om att de inte får ett fint jobb och att de inte heller kan bada i pengar, tänkte jag att det öppnar för ett nytt försök att förstå Huemer-sympatisören. Först och främst vill jag snabbt påpeka att jag inte gnäller om eventuellt icke-existerande ingenjörsbrist. Jag har lyft upp dialogen här någon gång men jag är inte drabbad, på så vis att jag aldrig haft någon utopisk bild av det. Generella draget hos den som drar uppåt spikrakt är tur snarare än skicklighet, medan den skicklige dock sällan lider i det lite längre loppet oavsett. Life, så att säga. Rimligt att ingenjören, hårda studier till trots, lever på samma planet. Jag har då två nedslag angående landgränser: Tull för varor enligt tidigare, samt arbetskraft. Tull: Det lyftes upp som hastigast förut - vad händer om vi öppnar gränserna? Tullens största existensberättigande nu för tiden är att reglera prisdifferensens. Tar vi bort gränsen mot USA blir det väldigt intressant att köpa sin bil där istället - oavsett om du tänkt sälja eller köra den. Arbetskraft: Det finns en massa länder där du växer upp med helt andra ekonomiska förutsättningar än du gör i Sverige. Detta gör självfallet att det finns en massa människor som kan tänka sig göra ditt arbete för väldigt mycket mindre än du skulle acceptera. Dåligt relaterad bonus: Vi utgår ifrån ett worst case av att slopa regleringar. Du/ni behöver dock inte tycka att scenariot är speciellt troligt: låt säga att vi får en arbetskraftsinvandring som gör konkurrensen så enorm att du redan från början är tämligen lyckligt lottad om du hittar ett mediokert ingenjörsjobb med ganska låg lön. Vidare går många av Sveriges industrier under av konkurrensen, vilket gör din situation ännu sämre (alternativt blir lönerna ännu lägre, det finns ju såklart vissa trådar mellan dessa nedslag). Vi har då landat vid ett scenario där Sverige går mycket sämre, och du som ingenjör har ett bedrövligt mycket sämre läge. Anledningen att jag menar att du inte behöver hålla scenariot som troligt är såklart att det inte ska spela någon roll; det går ju inte att byta till en mer vålds-benägen åsikt bara för att man får fel sida av myntet. Frågeställning är alltså lite av viel of ignorance: vill du slopa gräns-våldet även om du har en stark aning om att det är Sverige, och du, som förlorar om vi släpper systemet fritt? Om ja: enas om att inte enas. Om nej: vad har du för systemgränser och hur rättfärdigar du dem?

Jag har hört att många klantar sig när de tillämpar teoretiska modeller praktiskt, tex är för slarviga med praktiska begränsningar för delar i systemet. Allt kommer ju med sina egna konfidensintervall och klockar du miljoner gånger i sekunden spelar det ju ingen roll att sannolikheten är "försvinnande liten" att du råkar ticka något i fel läge. Men förstår jag dig rätt är det där snarare misstag vid design av själva logiken (exkluderat delays osv), borde det ens kunna inträffa? Har ni fått något exempel på hur det kan uppstå?

inhos theorem: N = 12. Antagligen till det mesta, men exempelvis optimering är ett brett område där det är ett så fundamentalt verktyg att förståelsen helt enkelt måste sitta. Jag hade en oerhört pedagogisk och duktig mattelärare mitt första år som student. Han körde en del extrastudier i bland annat talserier, med orden "ni behöver inte, men ni kommer tacka mig". Jag minns det förstås för att jag inte lyssnade och senare insåg att ja, jag hade tackat honom.

När hamnar man egentligen vid de där problemen praktiskt? Jag har nämligen gått kurser där det till en början är en kort, brutal, hårdgrind av att "visa att detta är lika med detta", men så fort vi gjort något praktiskt plockar man tex upp ett gäng karnoughdiagram och bygger en lämplig max/minterm logik som tillfredsställer vad man nu vill åstadkomma. Sen får man pyssla med lite optimering osv men de jobbiga ekvationerna lyser med sin frånvaro. Notera dock frågetecknet.

Ja, jag tvivlar inte på att han är tillräckligt balanserad och kompetent för tjänsten. Men jag vill inte ha ett blygt ansikte utåt som nästan ber om ursäkt för sin existens och åsikter. Därav den enorma saknad jag känner för GP. Jag misstänker att många här kanske är snabba att döma honom för den politiska ideologi han representerade.

Du får det att framstå som att rätt valtaktik har något med politiskt styre att göra. Har du glömt att vi talar om politik? Moderaterna vann valen på att vara socialdemokrater inte på att vara moderater, vid det skiftet är det då antagligen passande med en ledare som framstår som ofarlig snarare än auktoritär. Väl vid posten är dock statsministern Sveriges ansikte utåt. Att sakna det sociala är väl då en sak, om man åtminstone hittar någon slags auktoritet i vad som faktiskt sägs. När frågan dyker upp om huruvida USA bör lyssna på FN överskuggar alltså Reinfeldt socialdemokraternas historiska ökänt neutrala "njah"-politik med att svara något i stil med: "Sverige är ett litet land så vi skulle lyssnat på FN". Plockade fram A-game lagom till Obamas besök alltså.

Häromdagen blev jag påmind om att Reinfeldt är ett unikum som statsminister. Det är säkert en jättebra människa i övrigt, men någon statsminister är det ju inte. Några år efter den överjävligt socialt auktoritäre och snabbtänkte Göran Persson kliver alltså en filur upp på podiet bredvid en amerikan och mumlar något oklart om att Sverige är ett litet land. Han hade lite otur med håret, räknade till 28 år här: Verkar vara en alltigenom trevlig och bra icke-statsminister. Prokrastinering:

+1, jag saknade förkunskaper så den tyngsta kursen jag gick blev antagligen matematiska grundkursen, och då gick jag ändå systemtekniskt senare. Såklart inte den tyngsta perioden, men den tyngsta enstaka kursen. Vissa gled förstås igenom den kursen, men många av dem fick möta verkligheten i analysen eller linjär algebra istället. Man är generellt inte van att hantera situationen att man inte förstår saker och ting, eftersom det inte brukar dyka upp så mycket av den varan i gymnasiet. Det kan rent av vara nyttigt att du får möta lite motstånd på en gång.

Precis som fallet att du inte valde att betala skatt (du valde att arbeta i Sverige och det kom i paketet) så valde du inte heller att straffas vid köp av en amerikansk produkt. Om Huemer inte begränsar systemen exempelvis till "samhällen" innebär det att vi inte borde skydda landgränsen med sådant våld, helt oavsett vad det har för konsekvenser för svensk industri och landet som helhet. Du har rätt i att det är fler aspekter som gör att Sverige är dyrt men med Sveriges löner går inte ekvationen ihop oavsett. Minimilöner plus arbetsgivaravgifter plus svårigheterna med flexibilitet (därav "konsult"-bolag, där luckan förstås täcks av högre löner istället) gör att vi mer eller mindre inte har någon billig arbetskraft alls, vilket skulle behövas om vi väntas konkurrera i områden där mycket av personalen kan vara okvalificerad. De vi konkurrerar med kommer väl i det närmaste halvera våra omkostnader i personal-intensiva områden. Nu ska vi spåra lite (förenklar ju det nationalekonomiska en del). Har en del bekanta som insisterar på att det alltid ska dricksas i Sverige också. Jag brukar kontra med att vi för det första inte får den typen av service, för det andra att servitriser har lön i Sverige. De swingar då tillbaka med att deras lön är ett skämt, hotell/restaurang-facket har sämst förhandlingar år efter år, servitriserna bor nästan på gatan: Med detta inte sagt att jag ser ned på yrket det minsta, jag skulle hemskt gärna se att Sverige ökade den generella servicenivån med 2000% och där är ju hotell/restaurang vitala. Jag menar bara att detta alltså är den där horribla botten av den monetära pyramiden. Samtidigt har jag en bekant i CA som glatt uppdaterar sin facebook med detta: Alltså för ett jobb utan dricks. Nej, hon har såklart ingen fin universitetsutbildning, men det är ju inte det vi jämför med.

Någon koll på övriga miljöaspekter än CO2? Självklart är CO2 övergripande prio 1 för allt på så vis att vi inte vill råka skapa en natur vi inte är det minsta anpassade för, men kortsiktigt är jag minst lika intresserad av mer direkta hälsoskador. Det är därför jag inte är helt förtjust i Sveriges nya kärlek till diesel; att katalysatorerna tar hand om skiten verkar vara en sanning med modifikation. Och det är ju inte så att verkningsgraden slutar vara ett stort skämt för att skämtet blir lite mindre roligt relativt bensin, så att säga. Jag var i sälen en sväng* och som vanligt slog det mig att man bara behöver åka någon timme norr om Gävle för att återigen komma på att man glömt hur det känns att andas riktig luft. Det skulle vara roligt att placera någon som varit i Stockholm hela sitt liv (minus den riktiga skärgården lämpligt avskuren med öppet hav) i typ Skellefteå. Skulle känna sig helt lurad. (medveten om att det beror på lite fler grejer än föroreningar, men ändå) *

Vad jag vet är inget klart och det har diskuterats 20+ år. När jag kom tillbaka till Sverige hade jag, ordagrant, svårt att köpa saker. Jag gick in på seven eleven, gick ut igen. Gick in i någon ny butik, gick ut igen. Gick till en mataffär, gick ut igen - gick till syrran och rotade igenom hennes kylskåp efter rester. Om jag till slut köpte något blev jag irriterad på hur otrevliga folk var (vilket såklart inte stämmer, de var bara inte trevliga). Även om man bortser från folkmängd, attraktionskraft, kultur och annat kan inte Sverige i närheten mäta sig med produkt+service/krona så länge vi har humana minimilöner. Bör gälla de flesta branscher, självklart tillverkande industrin. Med fokus på frihet öppnar vi dock portarna och låter bäst tjänst/krona vinna så att Sveriges alla sämre erbjudanden tillåts dö ut och ge företräde åt en bättre värld. En relevant poäng är ju dock hur systemgränser används av Huemer?

Tillägg till pokerlivet. En förståelse för "variansen" innebär att du kan börja kontrollera hur du hanterar resultat du inte rår över eftersom du accepterar svängningarna som de är, du behöver inte sitta och lösa problem som saknar lösning. Det går att lära sig av dåliga utfall trots vettiga beslut, så all energi bör imo ändå gå till att lista ut hur du skulle gjort det bättre (snarare än "mjeh, varians"). Du kan även börja kontrollera vad du håller för dig själv och vilken bild du ger andra. När du tagit bra beslut och resultatet är fantastiskt, le och var tydlig med vilken tur du har. När du tagit ett bra beslut och resultatet är horribelt (d.v.s. klassisk otur), ta ansvar för att du borde agerat bättre. Detta är alltså så effektivt att till och med jag som är kroniskt "no bullshit" rekommenderar det.

NipSlip, man kan tycka att dina ömma tår borde vara härdade vid det här laget. Förövrigt gillar jag det lilla jag sett av windows phone, men som sagt vill jag vara med i android-loopen så att säga. Var faktiskt lite förvånad att jag inte fått något förvirrat svar, inlägget skrevs nämligen ett tag efter en (riggad!) rysk vodka-roulette. Om vi bortser ifrån att det är orealistiskt och låtsas att vi snarare än att försöka skatta vet om precis den där informationen, att produktivitet ökar 2% om vi minskar skatt från 70% till 67%, så beror ju rimligheten lite på vad du försöker lista ut. Är du intresserad av vad vi hittar mellan punkterna? Då skulle jag köpa det som en utgångspunkt i ett argument. Att däremot extrapolera det för att gissa vad som händer mellan 0%-15% skatt blir inte bra alls. Då skulle vi först behöva enas om att vi har att göra med en rätt trivial funktion, men tvärt om vet vi att den är ett helvete - det är ju snarare den informationen vi har. Det moraliska argumentet är subjektivt, det är upp till var och en att tycka till om huruvida skatt är moraliskt rätt eller fel. Men exemplet försökte ju förklara att socialism "inte fungerar". Bara jag som missat budskapet i bamse? Den mest sympatiska karaktären är endast intresserad av sig själv, sitt ätande och sitt sovande. Kanske det viktiga med att passa tider?

Tackar, blir att kolla in note, 3an är tydligen på väg också. De där studentrabatterna jag har verkar lite skeva.. När man tittar på uträkningen har de värderat tex en note 2 till kanske 5200. Sen drar de bort 1200 och säger grattis, du får den för 4000. Klichébilden av den förvirrade entreprenören. Det är ett problem att hamna under toppen på listan över intressanta OS att utveckla till. OSX har än idag det problemet för mjukvara (vilket är rätt sjukt); en MBP behöver även winXP eller motsvarigt. iOS hade tvärt om länge det försprånget. Får vi ett scenario där utvecklare går tex android -> iOS -> windows är det inte längre kul att vara windows. Man kan ju inte veta hur det blir, däremot är det svårt att hitta en anledning till att android skulle hamna långt ned på listan, har redan marknaden och är inte lika ömtåligt som iOS.

Inser att jag har mecenat-kort till åtminstone september ut, är tele2s ok? Har isåf rabatt (1000-2000:- ) på: Samsung Galaxy S4 Samsung Galaxy Mega Samsung Galaxy S4 mini Samsung Galaxy Note 2 4G (någon som kan berätta mer om vad detta är?) HTC one Sony Xperia Z (har exkluderat windows-telefonerna helt, tack vare osäker support/app-genomslag) Hur bra är de att skriva på? Låt säga att du sitter på bussen och ska skicka ett mail. Vi tar ett worst case: formellt, på engelska och kanske 15 rader. Detta är något jag inte ens skulle försöka på min nuvarande, vilket förtar mycket av poängen av en dator i fickan för mig (självklart är tex maps ovärderlig ändå). För mig har det blivit så att jag hela tiden släpar runt på en laptop som förstås är otymplig både att bära (kräver väska) och att använda (kräver sittplats och utrymme). Har i några år tyckt att det borde gå att ta sig ifrån detta.

Pratade med min Ericsson Arc häromdagen och vi känner båda att det är dags att gå vidare. Det är alltså telefonköpar-dags och då tänkte jag att eftersom fler antagligen är i min sits och de flesta av oss här inne är lite informations-nördiga är det kanske ett lämpligt forum? Ni är självklart välkomna att skifta fokus från mina önskemål och rekommendera något helt annat till vem som helst. Själv vill jag inte ha Apple (inget laddat i det, men lika bra att få det filtrerat). Mina önskemål kan istället sammanfattas med "funktionell arbetsstation": de flesta smartphones/pads/hybrider jag har testat är undermåliga för sina, enligt mig, viktigaste funktioner; telefon och email. Exempelvis vill jag kunna hantera/besvara ett 20-tal email om dagen från telefonen utan att det leder till minsta irritation eller huvudvärk, att bli irriterad varje dag är nämligen ohållbart. Det ställer krav på: enkel att skriva på (kanske det sämsta med den Arc jag haft tills nu), bra multitask, stor och/eller riktigt bra designad skärm, kraftig processor/minne som inte random bestämmer sig för att det är jobbigt med många olika sysslor. Tips?

Lite dumsnålhet, blivit van att ha väldigt mycket bättre ställt än jag har för tillfället så gör ont att sätta in pengar någonstans alls. Men visst, det är besläktat med prokrastinering. Typ som att vänta till sista dagen med att betala en faktura (alltså att föra in informationen). Som om det blev billigare. Är faktiskt lite av mitt nuvarande personliga projekt, arbetar en del för att få in intuitivt att göra den typen av grejer utan många sekunders fördröjning. Har nämligen märkt att de människor som har den kvalitén brukar vara rätt softa (och hur osoft det är med folk som är precis tvärt om). Små rapporter, halvdryga eller lite nerviga telefonsamtal, etc.. en massa saker är ganska enkla egentligen, men blir tunga om man väntar så mycket som några minuter med att göra dem.

Med tanke på zombie-invasionen? Håller om att det är dålig ide att flytta, men vem skulle inte ha tid att skriva i ett forum?!

u signalen in i system, y ut, där u0 och y0 då får representera den punkten vi utgår ifrån (i det här fallet den enda vi känner). Med linjärisera kring en punkt menar jag att vi skattar en funktions fortsatta utseende utifrån informationen vi fått i punkten. I ord alltså, som slaktavfall var inne på handlar det ju matematiskt tex om taylor-utveckling, men jag är inte lika trygg i det där så det är lika bra att jag låter bli det tekniska. Om du inte gjort det misstaget jag påpekade får jag känslan av att ditt resonemang istället inte är vetenskapligt och därför svårt att bevisa. Ta tex de socioekonomiska postulaten typ att du är sugen på en glass, men har du redan ätit en glass är du lite mindre sugen på nästa glass, och det är rätt orimligt att du plötsligt peakar glass-suget vid glass nummer 7 (alltså avtagande positiv marginalnytta). Men för att bevisa något måste du göra antaganden. Det är (imo) inte ens uppe för diskussion att det skulle vara rimligt att anta att 0% skatt visar på funktionens karaktäristik vid ökad skatt. Den "rationella konsumenten" var ett väldigt mycket rimligare antagande än så, och det nämner jag förstås för att det antagandet gick åt helvete ändå. EDIT: Mindre dumt exempel än detta infantila "skatt = 0"-antagande är ju exempelvis att dra en regression utifrån punkter tagna från samhällen med olika skattesatser, multipla punkter är nämligen fruktansvärt mycket bättre än en punkt när det kommer till modellbygge; en punkt kan generellt betraktas som rätt fullkomligt jävla värdelös om det intressanta är förändringstakt. Med det sagt verkar jag alltså vara tillsatt till den här världen för att berätta att även modellen med många punkter brukar vara horribel m.a.p. orimliga antaganden. Och som vi var inne på tidigare: i de modelleringskurser vi går får vi hundratals, kanske tusentals par av u/y, och inte helt sällan simulerar vi utifrån detta en arx-modell* som med nöd och näppe fångar den övergripande karaktäristiken (men absolut inte träffar yi). Sen kliver folk utanför skolbänken och tror plötsligt de kan bygga en modell i huvudet, utifrån en eller två punkter. *

Två teser till varför bitcoin ökar (och rimligen sticker inom 3 månader), en oerhört flummig och en väldigt förankrad. 1) När jag pratade med folk om bitcoins på vårkanten besvarade nästan alla detta med "det där har jag hört något om". De var intresserade och skeptiska och allt det där som inträffar när något nytt och intressant har ett visst mått friktion. Jag resonerade då som så att om några månader kommer dessa tankar inte längre vara nya och främmande, därför inte lika avgörande skepticism. Så ett av höstens nya fräscha projekt är att komma igång med bitcoins. Anledningen att den här tesen är oerhört flummig är att jag inte har en aning om huruvida det är västvärlden som satt fart. Övriga delar av planeten har jag inte alls koll på vad gäller årstidsbetingad kultur. 2) Jag bestämde mig som sagt för att bitcoins kommer igång i höst och kommer bara fortsätta öka över september-januari, så jag bokade en överföring på bitstamp. Prioriterat tentor och annat så överföringen har inte blivit av (btc låg då kring 80 dollar). Detta är inte första gången jag noterar en trend och av någon anledning avstår ifrån den själv. Så om bitcoin hittar $500+ till december vet ni varför, d.v.s. det betyder att jag fortfarande inte gjort överföringen på bitstamp.

Bumpar den här Luskan om du missade edit: Du skriver att människor bara bryter den där hjärtliga moralen vid extrema situationer. Vidare förstår jag det som att du menar att den där hjärtliga moralen inte konsekvent kommer att bubblas över. Vad ska jag tro då, om inte att du inte tycker att mänsklighetens status quo är extremt? Nej, precis, världen vi har växt upp i här i Sverige är allt annat än extrem. Den är nämligen topp-reglerad till den grad att alla som anstränger sig tillräckligt för att kliva upp ur sängen får tak över huvudet och mat på bordet. Den mänskliga drivkraften att fortsätta göra sin egen situation mer robust, snarare än att jämna ut oddsen bara för att det uppstått en asymmetri. Precis, en lösning jag inte är nära att vilja ha. Det är till exempel teoretiskt intressant att låta svaga dö, men praktiskt är jag inte lika intresserad av det. Jag ser dock inte det speciella i det, om inte Huemer tog upp en av statens stora funktioner vore det ju mer uppseendeväckande. För 10 poäng, nämn ett samhälle som är utjämnat. För 1000 poäng, nämn ett land som är det (det är mycket poäng btw). Det är inte riktigt vad staterna gör. Det finns ingen naturlag som säger att det här skulle vara fallet. Även om det skulle stämma just idag är det allt annat än säkert att det stämmer imorron.

Aha, då misstänker jag att ett problem med vår diskussion är att du inte anser att mänsklighetens status quo är extrema omständigheter (framförallt på individnivå). Äter vi inte hyfsat regelbundet dör vi, bara en sådan sak. Jag är medveten oom att konsekvensen av de extrema överlevnadsvillkoren dock inte nödvändigtvis behöver vara att alla olyckligt lottade i ett icke reglerat samhälle blir kannibaler, eller ens slår ihjäl sina grannar, däremot blir de exempelvis slavar. Men eftersom man inte får äga varandra i Huemer har de fritt fram att byta slavdrivare, gå ut i skogen och leta bär, eller bara gå hem och invänta döden. Det är alltså det trevliga scenariot, där inte överlevnadsmekanismen slår över moralen. Som antifragile mänsklighet håller jag med om att det inte är en tokig lösning att låta allt bara vara (så länge vi inte råkar förinta hela planetens beboelighet eller liknande). Men detta är varken det du eller Huemer argumenterar för, ni säger att jag egentligen vill ha den lösningen och jag har inte ens kommit lite närmare till att hålla med. Jag värdesätter mig själv och mina nära helt otroligt mycket mer än jag värdesätter ett påskyndande av mänsklighetens optimerings-projekt. Äganderätten innebär att den med resurser styr eftersom alla inte bara vill ha - utan behöver - resurser. En funktion hos stater är därför att försöka undvika för stor asymmetri. Om vi inte behövde resurser, utan bara ville ha dem, skulle resonemangen låta mer övertygande. Vi kan ju alltid börja och avsluta med att den resursstarka styr vem som överlever. Varsågod.

Påstår du alltså att Huemer inte sätter äganderätt som en helig gral? Ja, i det fallet har jag helt missförstått vad Huemer tycker. I annat fall innebär en orubblig prioritering av äganderätt att den med resurser styr. Det är inte ett objektivt argument mot att avskaffa stater, däremot en konsekvens (som vissa gillar). Dumheter. Att man är en bra ledare innebär inte att man inte även styr.

Sjukt vad dålig allmänbildning jag har.