Trillske

Tänk att droppa en sån här PK-dialog på sitt svenska Facebooknätverk. Hur många un-friends bara genom att påpeka hudfärgen?

Polare la upp en bild i duschen (nej inte på sig själv ), jag blev faktiskt lite avundsjuk. Håller inte med, det finns så många fler faktorer som tillgänglighet, informationstillgång etc. Skulle säga att både macbook och iphone var populärare för några år sedan, men nog säljer det väl inte sämre idag? Eller? Minus möjligen 5c som var en sån där konstig nygammal lansering bara Apple kommer undan med. Tänker på sånt här: http://www.prisjakt.nu/produkt.php?pu=2169521 Och på det tryck det var innan lansering. Frågade man efter datum fick man bara en djup suck tillbaka till slut. Jag tycker att det blir fel att räkna in Agda, 74 år utan barnbarn, i popularitets-mätningen. Det är mycket möjligt att hon vet vad iPhone är men aldrig hört talats om Note (eller samsung eller android eller "smartphone").

Såvitt jag vet är note 3 den populäraste, följd av Note 2, och de springer verkligen just ärevarv kring allt med ett "i" före. Det känns inte ens speciellt subjektivt. Försäljningssiffror har jag däremot inte koll på (behöver ju inte vara samma som popularitet) och har aldrig ägt en S3 eller S4. Men de flesta (unga)* iFreaks jag känner bytte faktiskt över till Samsung vid S3 och var nöjda med bytet. Det löjliga iPhone-flödet i facebook byttes därmed också mot ett löjligt "jag har kommit till insikt"-flöde. Själv är jag lite missnöjd med nästan allt som producerats fram till i år, oavsett företagsnamn. *De äldre bryr sig inte om att byta grejer. On topic, någon som kör Z1? Visst är det den som är helt vattentät?

Jag har ju inte någonstans sagt att Apple inte levererat något kunderna inte vill ha. Jag själv trycker iOS och Apples allmänna gränssnitt är kasst. Tack och lov, för jag gillar inte att sponsra deras lösningar heller. Forskningen är ändå ganska enig med att marknadstesta och låta marknaden styra. Det är också bara Apple (vad jag kan komma på) som lyckats arbeta på det sättet. Huruvida det var ren lyckträff återstår att se. Sen kan forskarna ha fel också, och det där med top down kanske är jättebra, men jag kan iaf inte se det. Just iPhone 1 var ju dock speciell situation så vis att den var väldigt innovativ. Vilket saker sällan är.

Respektlös var ett dumt ordval. De saknar snarare respekt för kunden. Apple skiter i vad kunden frågar efter, levererar istället det de anser att kunden vill ha. Kunden är dum, den begriper inte vad den vill ha, Apple är smarta, de vet vad kunden vill ha. Inte minst år 2013 är detta en oerhört speciell affärsmodell. Vidare räknar de kallt med att kunden betalar överpris för det den inte frågar efter. Detta innebär att de inte respekterar kunden. De är anti kundundersökning, de arbetar fruktansvärt top-down med sin produktflora, de agerar mer eller mindre tvärt emot konkurrenterna. Intressant nog arbetar de även tvärt emot vad jag skulle kalla hållbar metod, och jag är inte speciellt ensam om det, men det har ju alltså gått rätt bra för dem. Fragile så det bara skriker om det, samma koncept otal andra företags död förklaras med, men naturen verkar inte bry sig vad gäller Apple. Sen kan man kanske argumentera för att det är just iPhone som genererat hela grejen. Men det blir hursomhelst intressant att se om det håller långsiktigt. Min metod-lott ligger ju på att Android med självklarhet kommer springa ärevarv runt iOS, men det har å andra sidan i vilket fall som helst gått långsammare än jag trodde. Kuriosa är att de helt missade trenden med att folk vill ha större mobiler. Självklart behöver det inte betyda något ännu, men det kan också tolkas som att det isolerade upplägget håller på att springa ikapp dem så att säga.

Du listar ju bara alla cons. Pro: its not Apple Ärligt talat så visar Apple upp ett osedvanlig respektlöshet mot sina kunder, men det är ju konkurrenternas fel att de kommer undan med det. Samsung har nu slagit total knockout på mobilsidan, men i övrigt är saker som just byggkvalitet ett problem över hela branschen.

Fast om du ber om en MacPro år 2015 kommer han fråga om du vill ha pommes till. Hursomhelst tänkte jag kolla vad Apple hade för sig, de är ju ändå ett teknikföretag med enorm budget trots att stjärnspelaren dog olyckligt. Vad som tyvärr mötte mig var ett sånt där scenario där skräddaren alltid säger bestämt nej: Mina tankar flög omedelbart till en svunnen tid av Retarded Player Gold. Jag insåg att det är trevligt att bli äldre och tittar inte tillbaka. Som den vän av rättvisa jag är googlar jag dock såklart för att se om mitt agg mot QT-tvång är befogat. I en demokrati vet google bäst: Aj då. Låt istället se vilket aw-ord som vinner: Awesome kvalade inte ens in. Vi har satt ribban alldeles för högt. Vi sänker den. Jag vet inget negativt ord som börjar på "gr". Eftersom det är ett märkbart steg upp avslutar vi på topp: QT är åtminstone grönt och gratis.

Kul med bitcoins, såg nyss att det var $200 på bitstamp. Uppdaterade sidan minuter så var det nere i 187. Vanlig dag på jobbet. Tänk om man var alien-smart; vilka pengar man skulle kunna göra på detta. Håller med i ditt inlägg i övrigt, men vad jag anser att betrakta som just klarlagt är att vi skapar vi en klimatförändring med våra CO2-utsläpp, empirin stämmer överens med penna-papper-beräkningarna som var trovärdiga redan från början och det är ett enormt långskott att det skulle vara en tillfällighet. Vidare tycker jag vi kan vara tämligen säkra på att: - Det leder till värre naturkatastrofer (förvisso kanske det borde kallas "natur möter människa"-katastrofer; naturen lär ju inte bry sig) - Det leder till effekter vi inte kan lista ut även om vi satte världens all forskning på att försöka simulera det Vad gäller det sistnämnda anser jag att man inte behöver veta vad. Själva upplägget är alltså att ta en lott där det är ett fullt rimligt utfall att du vinner "hell on earth". Man behöver då inte veta exakt vad som händer eller exakt hur troligt det är, det kan vara ett tillräckligt argument att inte vilja ha lotten.

Det är såklart blandat. Det man kan se är att oproportionerligt många mindre ambitiösa människor riktar in sig på: - Miljö - Politik Politiska miljöförslag borde spegla det ganska bra, även om vi skulle ta bort skeva incitament. Men det betyder bara att man får filtrera galenskaperna. Via positiva ger via positiva ger via positiva. Skillnaden mellan klimatfrågan och andra saker vi kan ställa till onödigt mycket är att försöker vi och misslyckas reglera klimatet har vi vatten över huvudet (no pun.. eller okej då). Jag tror det kräver en viss pivotering: för en gångs skull har inte "flummarna" fel när de menar att status quo är en aktiv handling - att släppa ut CO2 är nämligen att förändra klimatet, det är inte att låta saker och ting vara. Att låta bli att ta i frågan är inte via negativa, frågan behandlar just att sluta göra något. Att manipulera klimatet och sedan om det blir panik reglera ytterligare med lite vulkanutbrott låter galet svajigt; som ekonomi fast ännu värre och i ett område vi begriper ännu mindre om.

http://www.economist.com/news/finance-and-economics/21588059-nobel-prize-economics-reveals-how-little-we-know-about-behaviour Nu blev det ju sådär svartvitt igen. Att forskningen har problematiska incitament innebär bara att den är sämre än den kan vara, inte att den är dålig. Klimatfrågan kliver dessutom över ganska mycket vid det här laget, scenariot är tillräckligt relevant för att åtminstone semi-svinen funderar över det lagom klarsynt. Förövrigt är min gissning att just Taleb, mr robust, lägger bevisbördan på andra sidan. Alltså, förutom det vi är mer eller mindre säkra på, att det leder till en uppsjö katastrofer, finns det också väldigt mycket vi inte vet. Vi förändrar ju hela naturen som vi känner den (den som vi dels lärt oss leva i, dels vet att vi överlever i). Jag påstår att det är oerhört dåligt att förändra något så fundamentalt för mänsklig överlevnad som hela vår omgivning/natur ("fundamentalt" räcker ju knappt, det är ju hela grejen) utan att veta vad som händer. Att göra det i blindo för att det "kan råka bli bra också" är den konkavaste av konkava utfallsfunktioner. Håller du inte med? Vi kan väl med gott självförtroende hävda att jorden har haft klimat vi helt enkelt inte överlever i, eller åtminstone där bara någon promille klarar sig. Dagens klimat är helt fantastiskt för oss, elaka tornados och tsunamis till trots.

Nej då, samma gamla kompabilitetsproblem fortfarande, du kommer känna dig som hemma. Va? Det är ju tvärt om så att utvecklingen stärkt hypotesen. Det har träffat inom prognoserna, vilket är ganska olyckligt då prognoserna på längre sikt är lite mer domedag. Vad gäller att vi är ansvariga för GW är det inte många som tvivlar på längre. Vad ett par grader hit och dit egentligen innebär är den stora frågan, det är ju ett system vi inte är speciellt nära att kunna simulera korrekt. De simuleringar som ändå görs visar förbannelse, därav klimatpaniken och alla "miljömuppar". Och det är därför det inte är så kul att prognoserna håller än så länge. Konsekvenserna för oss har inte små mycket med varmt eller kallt att göra. Vi skulle klara både kyla och värme. GW-problematiken är mer vad som händer med naturen när det blir varmare. Just nu är naturen väldigt bra balanserad för oss som härskare över andra organismer men det har inte alltid varit så och är antagligen inget vidare robust tillstånd. Som sagt inte riktigt fokus, men bränder är tex inte så roliga. Självklart finns ett väldigt abrupt tak där värme inte är kul längre. Inte mycket är självklart i miljödebatten. Det som är ytterts troligt är dock: • Vi skapar GW ° Det är kopplat till CO 2 ° Det förändrar naturens balans Till detta har vi forskning som tyder på att förändringen är direkt kass för människor. Jag kan tycka att om vi fenomenalt nog lyckas räkna ut en sån här sak och sedan inte stoppar den är det ett oerhört poetiskt avslut på den här epoken av mänsklighet.

Mcd och jersey shore - om den sofistikerade får välja. Tippningssystemet känns förövrigt mycket bum fight, antik moral osv. Utan att värdera den saken. Teknik mot global warming = tidsmaskin? Kommer inte fungera. Förövrigt: om vi inte tror på global warming kan vi sluta tro på ganska mycket vetenskapen berättar för oss. Huruvida vi skapar det är inte frågan, den är mer hur mycket det fuckar upp våra chanser att leva på jorden.

Alla är ju Chuck Bartowski. Angående pengar och studier finns det folk som har höga betyg i teknisk fysik men inte ens får jobb. Och folk med bra betyg i ekonomi som inte får mangement-roller. Det är inte bara tur och otur utan har mycket att göra med att folk utbildar sig till saker där de sedan kanske inte passar in. Min tolkning att det oftast är så att de inte har ett driv att passa in, snarare än att det är så elakt att man drömmer om en position och sedan inte räcker till. Så vad jag vill säga med det är att jag tror man hamnar rätt om man är ärlig mot sig själv snarare än att jaga det mest prestigefulla. (är minst lika mycket självterapi att skriva sånt där) Det där är ju lite kul, för det där är ju system 1 rakt av. Undermedveten instinktiv manöver att stoppa osten i micron. Hur fan blir det så? __________________ Mer system 1:

Vart kolla du egentligen när du värderar bitcoins? Jag såg att MtGox visserligen är nere på 176 men haft priser uppemot de två hundra du nämner idag. Bitstamp, det enda jag tittar på, är ju dock lugnare. Enda gången jag sett det panika var kring silkroad. Nu har de iaf äntligen godkänt validering så nu ska min mor bli ägare av till att börja med en bitcoin.

Det är ju intressant eftersom Kahneman refererar till studier som visar att glukos tar slut rätt fort i hjärnan vid system2-arbete men fylls sedan på ganska snabbt antingen vid vila eller vid glukos-intag. Jag minns inte exakt hur långa tider det handlar om men har för mig att en timme tömmer rätt rejält. Dock kan man också fundera på vad "uttråkad" innebär i samband med aktivt tänkande. De studierna även visar är att om du lägger system-2 uppgifter efter varandra finns större och större friktion mot att anta nästa utmaning även om det är olika saker. Alltså, om jag först ber dig utföra en multiplikation och sedan en minnesövning vill du inte göra minnesövningen, ber jag dig i omvänd ordning vill du inte göra multiplikationen. Åtminstone om du inte vilat mellan uppgifterna eller fått i dig glukos. Från första texten: Jag har dock inte sett något som säger att detta skulle ha någon positiv effekt. Så som jag tolkat resultaten är banken att betrakta som "fylld" när du har haft vila inför en uppgift.

Okej, du är inte fullärd, bra. Detta är banor jag själv inte hade berört för bara något år sedan så det är ju ganska rimligt att det är fler som inte fördjupat sig i området. Vad jag blivit mer och mer övertygad om är: - att man helt enkelt inte lär sig saker som exempelvis matematik (eller golf) utan att aktivera hjärnan (eller kroppen+hjärnan) bortom någon trygghetsgräns - att vi är oerhört dåliga på att förstå när vi faktiskt gör det (samt att det gäller oavsett om vi är högpresterande eller en av dem som inte kan lära sig flervariabelanalys eller att slå en drive, jag tror det bygger på vana, fostran, etc) Jag drar själv många paralleller till fysisk träning, vilket har fungerat ganska bra. Det kan vara intuitivare att förstå fysisk träning än mental träning, och som jag ser det är det väldigt liknande koncept. Vad du då kan göra här är att titta på en klassisk "tjockis" som har tränat länge. Om du studerar hans träning märker du att han egentligen knappt tränar - han förstår det dock inte. Egentligen glukos, är man inte alls van att stoppa i sig godbitar behöver det inte finnas en självklar koppling till gummibjörnar. Resonemanget som generaliserad hypotes är då att det verkar rimligt att evolutionen ordnat så att vi intuitivt vill få i oss glukos när vi tömmer banken. Jag förstår inte riktigt hur evolutionen skulle kunna "missa" en sådan sak. Ja, för har du arbetat med system 1 har du inte lärt dig något du inte redan visste, så att säga. Favoritgrenen: mätetal. Om vi bara mäter antal studietimmar kan vi råka göra som den där tjockisen när han mäter antal träningspass. Det finns ju självklart andra saker att försöka mäta om man inte vill bygga en sensor som piper när pupillerna varit små i 5 minuter. Exempelvis försöka bygga upp en förståelse för när vi känner av positiv stress. Men igen är det lättare med fysisk träning - fastnar skivstången halvvägs kan vi nog räkna med att det aktiverat musklerna. Jag tror vi blandar ihop signalerna när vi försöker mäta mental stress.

Okej, du var fullärd alltså. Du visste redan att aktivt tänkande snabbt tömmer en viss energibank, att den fylls på när du intar glukos och du hade även redan tänkt på att detta ur ett evolutionärt perspektiv rimligen gör att du instinktivt blir sugen på att stoppa i dig glukos när du faktiskt tömmer den banken. Det är en sak att veta allt, en annan att vara dryg när någon ger tips. En annan kul, lite omständligare, sak du kan göra är att filma dina ögon. Om inte pupillerna växer när du studerar en uppgift bör du antingen skärpa dig eller göra något roligare av tiden. Men det visste du väl också. Okej, hoppas du har rätt, det är en rätt vågad inställning. Jag tror till och med det är sådan inställning (när man har fel) som gör att vissa hoppar av vid flervariabeln i tidigare diskussion om studier. Att de tror att de misslyckas trots att de studerar hårt, snarare än att fundera på om de studerar hårt.

Studietips: När jag läste att det fanns en koppling mellan aktivt tänkande och glukos insåg jag att när jag studerat riktigt effektivt uppstår ofta ett godissug efter ett tag. Eftersom glukos hjälper för ändamålet är det rimligen just för att kroppen inte är så dum. Ibland kan man sitta och studera länge och känna att man inte kommer någonstans. Vad jag upptäckt är att jag efter de timmarna inte alls känner samma sak, det vill säga jag har antagligen helt enkelt inte tänkt aktivt. Det har visat sig vara en ganska nyttig observation, då jag får ett "grepp" om situationer där man helt enkelt utmanar huvudet för lite utan att märka det. Exempelvis är det annars lätt att blanda ihop andra former av ansträngningar som exempelvis tentaångest, dumhetsångest, stress eller andra funktioner som är mer relaterade till det intuitiva - och få för sig att man studerat hårt eftersom även de sakerna är jobbiga. ________________________________________________ Är det nu man ska börja säga att det går utför i samhället. Undrar om hon opererat sig stelare än en ABB-robot; utvecklingen går åt olika håll.

Det jag fick höra av juristerna i USA var att universitetet verkligen var det avgörande. Fruktansvärt många stackare hade lagt enorma pengar på lägre rankade universitet, men stod utan jobb trots att de presterat bra resultat. En liten slaktis-notis från ena artikeln: Jag vill lägga till att de heller inte ges incitament till att kunna applicera kunskapen och undvika att det blir domän-beroende, typ att de förstår matematik i tenta-salen men inte utanför. Alla är helt enkelt balanserade enligt Slaktis-formatet. Jag har träffat och arbetat med många av dem som har presterat toppbetyg i ett ämne och ett år senare uppvisar fullständig oförmåga att applicera kunskapen, ofta inte ens minns vad det handlade om. En lite naivare version av mig har förklarat detta som att de kanske bara är korkade, trots prestationen. Men idag tror jag mer på att det bara är för sättet de lärde sig ämnena på.

Mjah, jag kan ha varit lite trött. Åtminstone i ingenjörsyrket är det lite så att det finns alla möjligheter att gå en annan väg men blir lite knivigare att få rätt jobb i början och hamna i rätt sammanhang om man inte kan putsa sitt CV lite med Harvard osv. Om man nu vill vara i sammanhang där man så att säga "jobbar ihjäl sig", vilket jag plötsligt vill. Men jag själv ska förstås inte sitta och gnälla på att mitt GPA kanske stoppar saker, vill jag kan jag ju tenta upp snittet, och jag har ju inte valt att göra det hittills. Jag tycker som sagt att de högre betygen ofta examinerar (tråkig) irrelevans, då behövs det ju verkligen att det finns en morot som överstiger alternativkostnaderna. När jag var under 25 passade jag exempelvis på att spendera tid med fantastiska kvinnor jag inte begriper hur jag fick möjligheten till riktigt, och det kan ju låta skitbarnsligt men jag hade valt samma sak varje liv jag lever om men detta betygsupplägg. Det måste vara givande på ett helt annat sätt för att övervinna sådana drivkrafter, speciellt när det kombineras med inkomster och sådant. Och idag, när moroten för höga betyg plötsligt har växt rejält för mig eftersom jag vill in i de sammanhangen, är på sätt och vis situationen snarlik: det enda som stoppar mig från att gå för trippel-examen och högre GPA är att "jamen då är man väl säkert 35 innan man lugnar ner studierna, kul", vilket är ungefär lika ytligt. Men när man nu har det där på tråden kan jag ju passa på att fråga hur folk ser på det här med åldrar egentligen. Om vi tar just den där situationen, låt säga att man blivit just 35 och vid det laget har högt GPA, en fin dubbel eller trippelexamen samt självklart en hel del relevant erfarenhet i näringslivet (men inte lika mycket och fokuserat som vid helt droppade studier). Stänger då åldern dörrar istället? Jag har lärt mig en del saker av att bli äldre, och en av dessa saker är att jag lärt mig att man förstår inte (åtminstone inte jag) vad det innebär att vara äldre. Vilket såklart sabbar planeringsaspekten en aning. Vilket sökt för mig till ett allmänt tips till ingenjörsstudenter: skaffa minst en ordentlig mentor för i helvete! Jag kom in på det där av en slump, och inser vilka enorma möjligheter det finns för det där redan tidigt i studiegången.

Kan skriva under på det där, åtminstone om du drar in ytterligare alternativkostnader. Min alternativkostnad var för hög (givet att jag inte visste hur kul jag tyckte det var med internationella vidarestudier osv, åtminstone). Blir dock lite svårt att ta dig på allvar när du insisterar på att kalla det smarta och dumma elever, det är ju absolut inte vad betygen mäter. Man behöver inte vara speciellt smart alls för att maxa betygen, ens på en civilingenjörsutbildning. Det hjälper att vara det, men ett visst mått arbete är den stora spärren. Det som gör det ännu svårare att ta dig på allvar är att du är väldigt insatt i matematik och alltså såklart vet att matematisk förståelse bygger på matematisk förståelse snarare än på någon slags medfödd talang. Självklart finns det högre nivåer inom matematik där detta kan ifrågasättas, men de nivåerna lyser med sin frånvaro på en ingenjörsutbildning. (underförstått att matematik är det svåraste på utbildningarna) Dessa är kända som några av de bökigare tentorna på Industriell Ekonomi i Linköping: http://www.mai.liu.se/~maohl/kurser/TAMS65/tentor/20130527tenta.pdf http://www.control.isy.liu.se/student/tsrt08/file/20130325.pdf Har du lust att utveckla precis hur korkad man måste vara för att ha en kognitiv spärr som säger att "nej du, här var det stopp!"? Sanningen är att svårigheten ligger i bredden, det var därför jag tog två lite olika fält (notera dock att båda dessa i någon mån ändå kan anses systemtekniska). Det kräver mer arbete än hjärnkapacitet, och så är det med alla andra utbildningar på masternivå också. Finns det någon seriös spärr i huvudet kommer man inte förbi flervariabeln. Bonus: En av de absolut brightaste studenterna jag arbetat med hade horribla betyg. Visserligen i konkurrens med en förbannat duktig teknisk fysiker med bra betyg, men han använde hela huvudet till kvantmekanik så blir svårare att värdera. Aldrig varit så fascinerad av dialoger jag inte alls begriper.

Facebook-feeden har dödat mig långsamt under hösten. Ni som inte varit där ännu, ni måste åka dit. Protein är det enklaste. Jag vet inte om det är något jag fått för mig, men det känns som nästan alla förr eller senare konvergerar ditåt också. Sitter och trixar med kosten fram och tillbaka, sen kommer de in på det där med protein. "EH, JA?", svarar jag då, för det är ju status quo: det enklaste och viktigaste. Sen kan man hitta på grejer. Du tittar på din tallrik och försöker maxa protein. Plötsligt försvinner en potatis och det kommer en till köttbit istället. Du behöver knappt minska kolhydratintaget, för det minskar när du ökar proteinintaget. Sen finns det jättemycket att göra, mer och mindre avancerade saker, men du ville ha något enkelt. Att då fokusera på protein istället för tex fett är bra, för det är mindre lurigt. Livets byggstenar osv. Eller hur det nu var. Jag fick nästan underkänt i biologi på gymnasiet. Jag kan tänka mig att det är viss skillnad de senaste 4-5 åren också, mer tryck, fler sökanden per tjänst, mindre raka linjer mellan utbildning och arbetsliv. Man har såklart olika uppfattning om det, men min syn på att som arbetsgivare filtrera via betyg är när det måste göras en snabb filtrering med tanke på söktryck. Akademiska institutioner blir ju en lite annan femma, där är det ju helt logiskt. Mitt GPA-misstag där är mer att jag aldrig hade kunnat tänka mig att jag var intresserad av ytterligare studier. Fanns inte på kartan, men avancerade studier har visat sig passa bättre. Hade jag vetat det hade jag gjort som mina studiekamrater, gått till examinatorn och gråtit ut så fort jag fått tveksam rättning. Angående vad man hör är nog det annars lite av ett problem också, det man hör från andra studenter alltså. Det skapas en studentbubbla där barn berättar för andra barn hur vuxna fungerar. Har nu hört flera gånger att folk väljer en maskin/marknadsförings-kombo på LiTH, inte av intresse utan av att de kan maxa betygen utan att avlida då. Och det är ju liksom.. Oavsett hur marknaden utvecklar sig kan jag inte tänka mig att det där är rätt tänkt. Inom studentbubblan behandlar man näringslivet som fullkomligt efterblivet. Jag har ju befunnit mig i samma bubbla själv så jag har ju en referens till hur smittad man blir av dumheterna, snarare än att jag menar att alla andra är dumma och att jag står över sådant.

Nej, och det är onödigt att dra den spinnen för att få mig att framstå som fullständigt tappad. Däremot missförstod jag på många vis kopplingen mellan bra betyg och vart de leder, på så vis att jag trodde att det fanns en starkare koppling. Detta gäller både studier/forskning samt exempelvis konsultbolag med enorma krav på sina anställda. Jag resonerade lite så att om jag inte var intresserad av att betygshetsa bör det innebära att jag heller inte passar för platser betygshets leder till. Jag trodde exempelvis högpresterande konsultbolag skulle vara en riktigt dålig matchning. Vilket inte stämde. Ja, nu får man ju hålla isär detta. Att få femmor i allt indikerar självklart att personen är enormt högpresterande. Men samma person skulle då toppa mer relevanta examinationsmoment också. För det första talar jag ju alltså inte om att minska kraven. Det håller inte att skriva 50% på en tenta för att nå min G-nivå, då kan du ju skippa viktiga moment. För det andra förstår jag inte varför du inte vill låta de högpresterande eleverna använda sina kvarvarande resurser på mer relevanta fördjupningar istället. Saker som frivillig anmälning till ytterligare moment tycker jag är mycket bättre. Har dessa moment en koppling till näringslivet är det win-win, eleverna får en rejäl morot och företagen får drivna elever och kan förhoppningsvis slippa se det som en ren kostnad. Vidare, angående det där med agnarna från vettet. Jag tycker helt enkelt inte elever som saknar vett ska gå ut med en master-examen som kombinerar teknik och företagsekonomi. Det är en kombo som ska ställa enorma krav, och jag anser att det direkt ska vara en kvalitetsstämpel att ens ha den examen att visa upp. Detta betyder inte att jag ser elitistiskt på saken, har man en dröm är det klart man ska få kämpa för den. Men då får man väl kämpa vidare i 8 år istället för 5. Jag själv skulle blivit tvungen att lägga till åtminstone 6 månader i början av utbildningen via mitt eget upplägg.

Nej då. Det kan ju vidare vara bra att notera att mina visserligen schizofrena betyg är ett resultat av min syn på betygshets, snarare än tvärt om. Vid eftertanke bortom det klassiska "du e bara avundsjuk" är det ju också självklart. Antingen lägger man sin tid på att toppa betygen eller så gör man det inte. Valet beror rimligen på hur man värderar betygen. Hade jag på förhand minsta aning om att jag själv skulle vara intresserad av exempelvis internationella MBA-utbildningar efter mina studier skulle ju fokus rimligen förändrats för mig också. Men det är ju som det är. Något jag däremot vet av egen erfarenhet är att elever som jag själv jobbar enormt bra när det väl kommer till relevanta, i någon mening "riktiga", projekt. Där djupdykningen ger mer än en siffra. Även om man självklart så att säga hejar på sitt eget sätt att vara har jag svårt att se detta som ett negativt beteende som ska bestraffas. Vilket det i grunden handlar om: huruvida våra mätetal (isolerade betyg) är rätt styrning. Jag tror alltså att det belönar fel sak. Bonus: Min tanke är att det inte finns något skäl att sortera på en så låg nivå av utbildningen. De är alla antagna, nu är de studenter som ska lära sig, inte examineras i ämnet "blint härjande arbetshäst". Vid exempelvis uppdelning kandidat/master ser jag däremot självklart en ny urvalsprocess till masterutbildningen. Det är alltså inte så att jag på något vis vill ha bort konkurrensen, jag vill bara förändra vad vi mäter. Jag vill visserligen ha bra mycket mer näringslivsrelaterade projekt så om jag fick bestämma skulle eleverna ha mer än två chanser att visa vad de går för under utbildningsperioden. Men mer exakt utformning har jag inte funderat så mycket på. Ja men hur kom orättvisa in i bilden? Vissa jobbar hårt men kan ingenting ändå, vissa ser ut att lata sig och gör skitbra grejer. Vissa begriper bara ett ämne och har därför valt fel utbildning, andra lyckas ta åt sig bredden och har därför valt rätt utbildning. Det är som sagt ett utbildningsprogram, inte enstaka kurser. Har själv aldrig rekryterat kvalificerad personal så jag har svårare att svara på hur bra siffrorna fungerar för arbetsgivare. Menar du att du anser att det är viktigt att särskilja betyget i flervariabelanalys från betyget i linjär algebra? I sådana fall varför? Som sagt, jag ser hellre att det ges möjlighet att göra examinationsmomentet en gång till. Eller 4 gånger om man så vill, tycker spontant självfinansierat låter som en bra lösning. Den formativa funktionen finns kvar genom U/G. Har du som lärare problem får du väl helt enkelt dela upp momenten. Som vanligt. Min uppfattning efter utbildningen är inte bara att 5an ofta examinerar irrelevans, jag tycker dessutom att det är för lätt att nå en 3a. Det är alltså problem åt båda hållen. En trea betyder inte nödvändigtvis att eleven behärskar verktygen tillräckligt bra. Ett G skulle ställa precis det kravet. Du måste ju ha märkt det själv: genom att hoppa över vissa moment eleven inte begriper kan eleven ofta ändå nå en trea genom att istället fokusera på det han har lättare för. På en utbildning. Måste eleven begripa talserier för att studera fouriertransformer ska man inte komma undan med att hoppa över talserierna i förberedande kurser.

Hamnade kring lite utbildningsdiskussioner jag väl egentligen vill låta bli att lägga tid på men inte lyckades. Det jag inte kan släppa är att utbildningsprogram, inte minst ingenjörsprogram, och absolut inte minst tvärvetenskapliga program som Industriell Ekonomi borde kunna göras så fruktansvärt mycket bättre. Ett nedslag som stör mig är att exjobb sällan har mycket alls med utbildningen att göra. Utbildar man sig stenhårt i 5 år inom exempelvis optimering och företagsekonomi är det ju egentligen fanskap om en mer företagsekonomisk utredning sedan inte innehåller ett spår av teknisk optimering. Det är ju ändå oerhört duktiga elever som spenderar enorm tid på att nå upp till högsta betyg i nästan alla ämnen, sedan är de sällan kapabla, har inte ens anspråket, att få in en uns av det i exjobbet. Men jag tänkte egentligen inte tråka ut med massa subjektiva synpunkter kring detta utan bara rakt upp och ned fråga hur ni här skulle tolka ett sånt här upplägg: Utgångspunkt Industriell Ekonomi: *En teknisk inriktning, en företags ekonomisk inriktning *4.5-5 års studier med kurser som bara har betygen underkänt/godkänt - Öka kraven på förståelse för ämnet, öka kraven på praktisk applicering (även när den praktiska appliceringen är teoretisk, om ni förstår vad jag menar) - Minska kraven på den typen av lite för specifika "knorrar" examinatorn ofta måste lägg in för att den mest hårt arbetande belönas (överdrivet: "Vad skriver Kerstin på rad 7, sida 3, i sin rapport om cluster storage för kinesisk risproduktion?"). * Tillåt som vanligt exjobb när kurserna är godkända (kandidat efter 2-3 år av kurser, master efter 4-5) * Lägg istället stora resurser på att examinera exjobbet. Ställ höga krav på att det har en koppling till utbildningen, inte bara någon enstaka företagsekonomisk kurs. För en tvärvetenskaplig utbildning som Industriell Ekonomi ställer detta enorma krav på eleven, men jag kan tycka att har man inte ambition att arbeta tvärvetenskapligt försvinner vitsen med utbildningen. * Tillåt eleven att göra ett nytt exjobb, men då bara med självfinansiering Både för att jag vill ha fler bitcoins och jag har inte pengar för det (de bör ju i någon mening betraktas som förlorade eller i minsta fall hårt bundna) och för att min kära moder tycker att det är roligt att vara med utan att behöva lägga massa tid på att följa händelseutvecklingen slaviskt.