Trillske

Om detta stämde har du gjort ett helt enormt misstag som slängt 5 år på akademiska studier. Den draghjälpen hade du inte behövt för att få in foten, så det är några miljoner i sopkorgen. Tack och lov så stämmer det inte. Utbildningen kommer alltid ligga i bakgrunden och hjälpa din profilering (hur relevant den är kommer att avgöras av hur branschen ser ut då) både vid omplacering och byte av företag. Om du inte ser scenarion till att behöva en examen har du bara dålig fantasi. Låt oss slänga upp den självklara: om det går dåligt för Sverige och du inte vill vara en nolla när du söker jobb utomlands. Men förutom katastrofscenarion kan du också få för dig att du vill ta ett ytterligare steg någon dag. Exempel: - Utan din master är du helt rökt vad gäller vidareutbildning på relevant nivå. Du skulle vara välkommen på college, inte på en executive MBA. - Du vill in i lite "finare", mindre nya branscher. Plötsligt blir papperet viktigt. - Du vill göra en internationell karriär. Det jag säger är att som du resonerar just nu har det alltid varit folk som resonerat, inte minst när arbetsmarknaden är trevlig. Det är därför du kan hitta så otroligt många människor som säger åt dig att slutföra studierna, för de har alla ångrat att de inte gjorde det själva. Precis varför de fick ångra det är såklart individuellt. Folk förändras, och inte minst förändras även marknader och branscher. Men jag har tjatat klart. Vi vet varken hur tillgång eller efterfrågan kommer att se ut. Min spekulation handlar om standardisering och en massa jobb väldigt, väldigt många plötsligt kan göra. Då lär de inte vara välbetalda längre. Den utvecklingen kan å andra sidan sägas vara bra för civilingenjörer eftersom utbildningen då har ett värde som saknats lite inom just IT.

Igen, skriker efter vettig arbetskraft, inte specifikt civilingenjörer. Självklart är dock datatekniker ovanligt intressanta när marknaden är het. IT-branschen har ju förövrigt länge varit en bransch där inte så många bryr sig om akademisk utbildning. Det har förändrats en hel del, men det är ju fortfarande ganska vanligt att landa fina jobb helt utan. Samt fortfarande inte helt ovanligt att höra arbetsgivare klaga på att de anställer civilingenjörer som är sämre än de outbildade (inom mjukvaru tex). Om jag var du skulle jag försöka fixa det i anslutning till något jobb om du råkar hitta någon bra lösning. Jag är nämligen rätt säker på att du underskattar relevansen. Nej, nuvarande arbetsgivare bryr sig för det mesta inte ett smack (minus speciella akademiker-hestar som Scania m.fl.) om du har rätt papper, övriga i branschen bryr sig inte heller så länge det är brist på arbetskraft. Kommer du däremot utanför Sverige blir det plötsligt en gigantisk börda, på många platser ett direkt hinder. Du har helt enkelt ingen masterexamen, LADOK-utdraget hjälper dig inte långt. Du har visserligen fortfarande din arbetserfarenhet, men du är inte akademiker. Ja, när jag säger löneutveckling menar jag inte hos en enskild arbetsgivare, utan överhuvudtaget. Om man är väldigt stadgad på en plats med få jobb omking sig får man såklart ha det i åtanke, men lever man flexibelt är det ju lite skit samma om positionen leder till en högre position hos nuvarande eller framtida arbetsgivare. Men igen, med detta mindset av rörlighet... försök göra exjobbet. Tjatig som en morsa men det är så sjukt vanligt att göra som du och ångra sig. Ja precis. Var det en fråga där? Fast poängen är ju alltså inte att body builders ska träna 12 minuter i veckan, utan att det räcker för att uppfylla gemene mans fitness-mål. Vilket är helt bisarrt när en så pytteliten andel uppfyller det, och en så stor andel verkligen vill uppfylla det.

Alex Schulman briljerar. Oj, tänkte jag, liberalt tänk i Aftonbladet? Eller, va? Bortom ovanstående pussel är det dock detta jag är intresserad av: Stämmer det här verkligen? Det är mycket riktigt att vi lever i en enorm kompromiss, inte minst med Sveriges skattetryck. Men har vi verkligen ett kommunistisk samhälle där placeringen av alla våra resurser bestäms av staten? Vad jag hela tiden noterar är att de flesta människor arbetar utefter den efterblivna(?) ekvationen: f(t) = inkomster(t) - utgifter(t) = 0, där t avser en lönecykel, vanligtvis en månad. Hur ska vi egentligen tolka att ekvationen håller både när inkomster och utgifter ökar/minskar? Det kan ju faktiskt handla om stora skillnader. Vad jag ser håller det ofta vid dubblerad inkomst, det vill säga att för de flesta dubbleras även utgifterna. I Schulmans fall kan vi exempelvis misstänka att han åtminstone dubblar genomsnittlig inkomst för småbarnsföräldrar. Varför är det då inte hans fel att han ändå befinner sig i samma situation med samma ekvation? En något läskig tolkning av detta är att de flesta inte klarar av att ta hand om sitt eget liv, utan rent av behöver en statlig barnvakt långt upp i medelåldern för att det inte ska gå fullständigt åt helvete. Hur resonerar de liberala angående människans eventuella efterblivenhet? Är inställningen att min tolkning ovan är felaktig? Eller att ändrade incitament gör folk mindre efterblivna?

Eftersom ingen lyssnar på mig gissar jag av titeln att ni kan lyssna på den här författaren istället. http://www.amazon.com/gp/product/0071597174/ref=as_li_qf_sp_asin_il_tl?ie=UTF8&tag=farnamstreet-20&linkCode=as2&camp=1789&creative=9325&creativeASIN=0071597174 Han är ju egentligen flummigare än mig, men har väldigt mycket mer auktoritet och framgång och bör vara lättare att ta åt sig av. En till: http://www.amazon.com/gp/product/1400033462/ref=as_li_qf_sp_asin_il_tl?ie=UTF8&tag=farnamstreet-20&linkCode=as2&camp=1789&creative=9325&creativeASIN=1400033462 EDIT: vill förtydliga att min poäng är kvar vid enkelhet, d.v.s. skita i att ens läsa böcker om man inte har jätteambitioner samt förstår ovanstående två poänger redan. Det räcker med väldigt, väldigt, Väldigt lite arbete för att få en kropp motsvarande rena mode-trender. Samtidigt når de flesta inte ens i närheten av dit. Go figure.

Sällan man sitter och nickar (ärligt) när en 13-åring pratar.

Det blir svårt när vi skriver så generellt, för även om vi exempelvis talar om konstruktörer är det fortfarande enorm skillnad beroende på vad de egentligen "konstruerar". Min uppfattning är åtminstone att även om du bara sitter och ritar ihop färdiga ventiler och cylindrar har de flesta nyexade enorm startsträcka jämfört med någon som har 4-5 år i verkligheten. Det är ett problem. Ett annat viktigt problem är att den nyexade är ett mer oskrivet kort. Examen är en indikation på att personen är lämplig arbetskraft, men långt ifrån en lika bra indikation som tidigare arbete är. Vi kommer antagligen oftare anställa en nyexad och ett halvår senare komma fram till att det inte blir bra. Vissa resonerar säkerligen som du. Vad gäller sommarjobb och exjobb har vi dock låga löner (för det mesta) och begränsad anställningsperiod. Båda dessa aspekter är mycket, mycket trevliga med obeprövad arbetskraft. Löner, synen på akademiker, synen på erfarenheter.. hänger antagligen ihop lite. Sen ska man ju vara tydlig med att jämfört globalt har Sverige förstås en fantastisk arbetsmarknad (för svenskar). Med "vanliga" papper tycker jag 29000:- är rimligt i Sverige, 43000:- i Norge. Samtidigt värderar jag själv löneutvecklingen mer; har du ambition att nå en hög lön ska du långt, långt över 29000:- vilket betyder att du inte kan utgå ifrån denna lön och sedan låta den höjas någon mesig procent per år. Så det blir viktigt både vad du gör nu (hur det utvecklar dig) samt vad det är meningen att du ska göra om något år. Från ung, oerfaren ingenjör, så spoiler blir väl bra här: En poäng som inte kräver spoiler dock: Att sakna arbetskraft och att anställa är inte samma sak. Jag kan ta Vattenfall som enstaka exempel för den poängen. I många år har det varit snack om att det blir enorma problem när 40- och 50-talister går i pension. Detta är också vad vi får höra i studentbubblan, denna vimsiga bubbla av dumma slutsatser. Företagen kommer skriiiiika efter ingenjörer. Exemplet Vattenfall saknade mycket riktigt enorma mängder arbetskraft. Vart hamnade vi i praktiken? Anställningsstopp. Paradoxalt nog talades det samtidigt om att det var svårt att hitta ingenjörer (d.v.s. hitta ingenjörer att inte anställa). Jag tycker den poängen är väldigt viktig. Vad gäller professorer har de ofta en stor förståelse för sitt ämnesområde, de förstår möjligheterna och de förstår vad näringslivet skulle behöva. Men detta är inte jättebra kopplat till den faktiska arbetsmarknaden. Den används bara för enkla modeller, inget praktiskt. Men den är så sjuuuuukt läcker. Den är ju snyggare än grejerna Apple producerar. Det är liksom en... hitech-kub. Om man letar lite kommer man hitta ett minimalt styrkort, allt annat är helt dolt bakom designen trots att hela grejen ser ut att vara transparent. Jag trodde inte den var färdigbyggd när jag såg den först. Vi kan nog vara ovanligt säkra på att datakillar kommer ha jobb lång tid framöver. Däremot vet man ju aldrig vilken typ av jobb/lönenivåer det kommer att röra sig om. Jag kan absolut tänka mig en arbetsmarknad där det är stor konkurrens om de högavlönade rollerna. Hur definierar vi egentligen en automatiseringsingenjör? Vilket spektra av uppgifter? Jag brukar hålla med i den där uppfattningen, men jag har även insett att jag inte exakt vet vad jag menar då. Vilket är lite dåligt.

Bra arbetsmarknad. Men två viktiga saker: - Det där med "skriker efter ingenjörer!" är rent hittepå. Men man skriker sällan efter specifik nyex-arbetskraft, för den sakens skull. Det är oftast brist på "bra folk" snarare än på en specifik universitetsexamen. - Sveriges arbetsmarknad är inte roligast i världen, överhuvudtaget. Bonus: - om man varit på latsidan under studierna får man sikta på att visa upp sig med exjobbet (gärna rätt arbetsgivare, men får man inte göra där så bör man se till att åtminstone göra rätt exjobb) ------------- Lekt med ny 3d-printer på jobbet. Så sjuuuukt läcker. Dystopier i all ära men teknik är fan kul. Vilket dock inte betyder att de får jobb allihopa. Det man får titta på är ju de låt säga 20% "minst anställningsbara". Att toppen får (relevanta) jobb är ju inte så intressant, det får litteraturvetare också.

Min inställning har egentligen inte förändrats så mycket. Några procents chans att sluka marknaden snackades det om vid 100 dollars värdering i oktober, lite större chans nu, även lite högre värdering. Vi har ju inte fått så mycket information sedan dess; inget annat har tagit över och inget problem har upptäckts.

Tanke slog mig och det är att det kanske börjar bli dags att få in ett krypto-tipping-system här? Det är ju egentligen en administrativ fråga men jag tycker den passar bra här då det i högkonjunktur är både en och annan som lägger tid på väldigt konkreta tips. Det hade förstås passat ypperligt på tiden folk gav pokertips i övriga forumet, men det är ju inte så mycket av den varan i dagens klimat. Det behöver ju inte vara speciellt avancerat att få in. Nu är det ju ingen bra fart här, långvarig bitcoinstagnation lockar mest till sig repetitiva onliners av drägg som smilegubbe-leverantören ovan. Och jag är som vanligt en magnet som bara suger åt mig den här typen av klientel och av någon anledning får dem att öppna truten. Detta gillar jag inte alls att vara ansvarig för. Men oavsett om jag skriver här och oavsett vad som händer är jag ganska övertygad om att snart har subject ändrats i den här tråden och vi har på kort tid gått Deflation -> Taleb -> Primal -> Huemer -> Bitcoin -> X, där även X kommer att bjuda på mycket. Att vara redo med en tipping-funktion vore bra imo. Även om summorna i regel bör bli symboliska tycker jag det är en riktigt bra grej. För en jättenkel lösning räcker det ju med att införa en liten tippingknapp (alltså bara en räknare där du visar vad du skickar) samt hitta ett finurligt och icke störande utrymme för adresser. Att folk "fuskar" och låtsas tippa utan att tippa är ju... något av ett icke-problem. Bra! Förövrigt väldigt intressant tråd. Om BCX har rätt är det verkligen livesimulering av katastrofscenario. Det är detta altcoins ska vara till för. EDIT: Han verkar haft fel, kul tråd ändå. Den där dåren ska följas. _______________ Har vid seriegulning kollat på degenererade walking dead. Det har tagit sig upp en bit igen. Yikes:

Vad sjutton händer på bitstamp? Jag trodde det var något fel, så jag uppdaterade, men det fortsätter? Har jag något spontant fel eller gick det typ tusen order i sekunden? Bots vs bots? ____ Angående att inte svara kan jag faktiskt åtminstone hinta att jag njuter lite av hur fullkomligt fel ni träffar. Vore ni nära i gissningarna hade det antagligen varit jobbigt, så där har ni väl en läxa till. Var det inte Bubba som kastade fönster en gång i tiden? Välkommen.

Om du syftar på spoilern från du helt enkelt lita på mig att det stämmer eller spontant anse att det inte gör det. Det valet och problemet ligger inte på mitt bord. På riktigt tycker jag det är väldigt tråkigt att några beter sig oerhört barnsligt just nu. Men det är inte min plats att bestämma hur ni håller på och vad som skrivs här, så personligen vill jag att ni släpper det och skriver om saker ni finner intressanta istället för den här cirkeln. Det har blivit några inlägg nu när jag besvarat er så att detta fortsatt, men det får räcka här. EDIT: notera dock gärna att du inte skriver ut ett enda "sätt". Om jag kallar ditt beteende barnsligt vill jag att du ska förstå varför jag tycker det åtminstone. EDIT2: och jag vill passa på att notera att du mött oerhört mycket mildare påhopp (=motargument) än det du själv delat ut ovan, och då tiltat ur totalt och derailat flera sidor. Det kan vara en bra spegel. Och eftersom jag lagt dessa edits kritiserar jag såklart inte om du vill besvara det, men jag är klar.

Angående skin in the game, någon som följt rpietilas bitcoin mansion? Sällan man ser ett så tydligt tärningskast mellan misslyckad dåre och historisk entreprenör. Fullkomlig dårskap men fantastiskt för oss utomstående. Jag ska se till att åtminstone personligen minnas honom om han förpassas till kyrkogården. __________ Google ångar på Är ju detta jag menar, varför öppna spoilern. Det är inget vanligt uttryck från mig, men du beter dig faktiskt som ett litet barn.

Lyssna på syro, han är akademiker. En lite osynlig stjärna förstår jag. Tänk om världen var rättvis syro, tänk.. Akta dig för flashbacks bitcointråd dock. Jag tillhör rimligen top 5% bitcoinvetare där och eftersom jag är trött semiakademiker (samt ingen bitcoinvetare) kan det alltså omöjligt vara bra. I största allmänhet, akta dig för att ge den respekten till flashbacks genomsnitt.

I förbifarten innan jobbet vill jag påpeka något jag påpekat förut, och det är att saker som inte är intressanta försvinner naturligt. Eventuell oro obefogad alltså. Precis vad folk blir ledsna/sura av eller kanske ännu värre skiter fullständigt i vet ingen på förhand. Det är högt till tak här, men det är inte ett plant tak. Instick som Hjorts blir lite mer komplicerade. Om någon inte begriper det som skrivits kan det självfallet vara mitt fel. Om det gäller många är det antagligen det, om det gäller färre antagligen inte. Samtidigt kan man ha hittat ovanligt många ömma tår också. -------------- Angående "headhunting" tänkte jag på det där i samband med att jag skrev det, att det ordet känns skarpare/mer desperat. Men jag hittar inget annat ord.

Eftersom folk är så ypperligt känsliga spoilar vi denna häst-vägg, så kan ni läsa om ni har tillräcklig penis (alternativt kvinnans motsvarighet om det finns sådana här). Vilket tydligt visar att du inte alls förstår vad jag skriver. Eftersom det inte är något avancerat betyder det att du blockar det faktiska budskapet på något vis, om du sedan vill kalla det kränkt eller jantelag eller något finare ord spelar ju ingen roll. Eftersom jag vet att din tolkning är 100% felaktig kan jag även garantera att något blockar dig från att ta in vad som skrivs. Sen är det liksom upp till dig. Även detta är ju "kränkande" (eller vad vi nu kallar det) på samma sätt så det är inget jag kommer försöka forcera dig att ta emot. Men jag tyckte det var värt ett svar. Om du har lust att ta in det kan du dock läsa detta också:

Token har humor iaf wp

Tänk gärna över om du låter irritation förblinda dig. Jag vet att det som står i det där inlägget känns kränkande för många (se tex Barf), men notera att det endast innehåller (tre) konkreta saker varav ingen handlar om mig. Dvs du har rätt att ogilla att det skrivs ändå, men "dagboksinlägg" är direkt felaktigt. Edit: alltså inte något anspråk på att försvara inlägget i övrigt, jag drar inte igång en sådan diskussion. Det är överflödigt, ej önskat material försvinner.

Återvänder till det där med normerande Sverige (innefattar egentligen mer eller mindre nordeuropa dock). Jag vet att jag gnällt lite väl högljutt om detta (jag mådde riktigt dåligt av det när jag kom tillbaka). Men det känns som ett viktigt budskap om fler råkar vara av den typen som känner sig låsta/ostimulerade och inte testat alternativen. För min del kunde jag inte ana skillnaden. Minns någon att jag la upp en bild på mina överjävligt snygga skor för kanske ett halvår sedan eller något? I Sverige var det inte så många som "fattade" hur snygga de var. Det kändes märkligt. Jag tänkte kanske att jaha, man uppmärksammar väl inte varandras skor i Sverige då. Nu har det dock senaste månaden haglat in spontana komplimanger angående dessa. Rent av en återkommande conversation starter, plötsligt från ingenstans. Så idag ser att precis denna modell nu står i fönstret på en av söders mer "inne"-butiker. Hurra. Detta handlar såklart inte om att Sverige är sena eller liknande. Vad det handlar om är att Sverige/Stockholm är så kallat trendkänsligt; ett fint ord för fullständigt normerande. Alla är lika, alla ska vara på ett visst sätt, tydlighet framför allt, raka normer och tydliga fack där ett plagg innebär ett annat samt ett visst jobb och ett visst liv. Jag tror inte att alla dessa komplimanger kommer från folk som sett skorna på en inne-butik på söder. De flesta har snarare inte ens sett dem förut. Det är bara det att nu är utseendet trendigt i Stockholm, och då är det så. Alla ska med. Vad jag mådde dåligt över när jag kom hit var såklart inte känslighet vad gäller trender för kläder. Den är tråkig, men såklart inte hela världen. Men denna trendkänslighet är bara ett resultat av en normerad kultur där det är direkt underförstått att ingenting ska vara stimulerande/intressant. För är något stimulerande/intressant går det exempelvis inte att trivialt rangordna en hierarki och annan rolig fackindelning. Då måste man plötsligt nyfiket undersöka. Det är dessutom jättesvårt att tycka något stimulerande/intressant är snyggt eftersom du har så få att fråga. Och jag vill vara tydlig med att detta inte är någon objektiv diss av Sveriges sociala kultur. Detta är en diss utifrån från mitt eget perspektiv, över hur jag mår av det. Jag drivs av nyfikenhet, utveckling, stimulans. Har jag inget att undersöka eller uppleva blir jag snabbt en surgubbe. Om någon känner igen samma sak bara måste ni testa att bo på andra sidan atlanten ett tag, se om det blir samma för er. Småsjuk anekdot: Jag ler mer eller mindre aldrig på kort. Från San Diego har jag väl några hundra bilder på mig. Efter en bit in på Februari finns en enda bild där jag inte ler. Den skillnaden blev det alltså för min del. Ja och som sagt är min spontana reaktion vedervärdiga pyramidspel. Konceptet med cryptos för samhällen låter i grunden väldigt intressant på många sätt (inte minst att vi har att göra med antrifragile teknikutveckling), men det där med att ge bort en liten gratis-kick för att folk ska fastna och göra skaparen snorrik..... brrr. ____________________________________________ Förövrigt blev jag headhuntad till relevant position via linked-in. Och jag är ju inte någon sån där så kallad supertalang, jag har inte den typen av GPA-papper. Samt en väldigt sparsmakad linked-in. Vilket jag tycker tyder på att linked-in (skittjänst till trots) är på väg att passera monster.se för rekrytering.

Angående asymmetriska innehav och hackade coins - hur långt (kort) är minnet tror ni? Tanken har slagit mig förut; det är ju inte som att fiat-rikedom fördelats speciellt korrekt. Hur många stora kapital kommer i grund och botten från dålig moral och även ren kriminalitet? Hur många har ett stort arv för att farfars farfars far mördade någon? Hur många stora kapital genereras rent av från kriminalitet idag? Vid analys kanske många är medvetna om det, men i vardagen finns inte en tanke på detta. Folk handlar mat för kronor och de kronorna är inte ett dugg smutsiga trots att miljarder fördelas av ren ondska. Och Bill Gates skulle kunna köpa ett litet land. Folk är egentligen medvetna om "orättvisan" - men pengarna känns inte smutsiga eller fel. Inte ens tanken på orättvisa slår folk när de går till affären och köper mat för den budget Gates tjänade nu, eller nu, eller jag menar jag hinner inte skriva det. De handlar mat i sin slutna vardag för samma kronor men det spelar ingen som helst roll. Bubblan är liten och livet är relativt. Varje gång något händer med bitcoin, nu senast gox, och alla pratar undergång så förvånas jag över hur snabbt det är status quo igen. Hur nollställt, tyst och nyfiket det blir, hur kort minnet är. Jag tror att bitcoin återigen är antifragile även ur marknadsföringssynpunkt (naturligt är det ju tekniskt antifragile). Till och med av den typen av exponering, till och med när någon hackat en exchange. Det är en klassisk marknadsföringsklyscha - namnet stannar långt efter någon minns varför. Folk hör talas om bitcoin och brister, de diskuterar bara brister och de minns bara bitcoin. Är fortfarande övertygad om att bortom omvälvande ny teknik (som naturligt inte går att se ändå) är det bara en sak som stoppar bitcoin, och det är om det på något fundamentalt plan visar sig inte fungera som det ska. Kinas överjävligt mäktiga regering sitter och surar på en liten båt, får nog, ställer sig upp gubb-pissar rakt ut i Atlanten. Eller skoldebatten, för den delen. SKV pokervibbar, samt TPB vs centralmakterna. Finurligt sätt att göra alla kriminella. Oklart syfte. So what did we learn, Palmer? Den där riktiga jävla MONGOLID-sidan av Sverige får mig upp i varv igen, ge fan i andra nationers upplyftande av dagens kvinnlighet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/landslag/damkronorna/article18606966.ab Exempelvis av de rysska tjejer/kvinnor jag träffat har jag fått mina misstankar bekräftade; de inte bara gillar sin kvinnlighet utan de bär dessutom upp det med enorm pondus (det finns jättemycket skit i Ryssland men det är orelaterat till detta). Om normens land Sverige där alla människor måste vara precis lika på alla sätt har en viss kultur och normerande människosyn är det väl så. Men den här enorma benägenheten att klaga på nationer som inte anser att alla människor måste vara precis lika varandra med samma individuella mål, moral och tankar är så fruktansvärt irriterande.

Jag måste lägga in en Trillske här och tro att korrelationen troligare är att cannabis vs icke cannabis filrerar inställning rätt bra. Inställning som i sin kan bero mycket på hur man hanterat livet än så länge (vad är vi utan referenser?). Jämför den där personen som alltid måste kämpa för att hitta rätt. Lägga saker i ordning. Strikt inramad vardag så det inte blir fel. Röker han? Njah. Minus missbruk och liknande misär såklart, men det är ju inte jättevanligt. Med den där "chill" personen som flyter med och klarar livet rätt bra och så att säga framgångsrikt. Röcker han? Det är inte säkert, men han har knappast något principiellt emot det.

Enoooorm skillnad. Men bör ändå vara en rejäl ökning av prövare. I väldigt många kretsar var cannabis känt som riktigt farligt för 10-20 år sedan.

Intressant dödläge precis vid Bitcoins kritiska $550. Stundande hopplöst fall eller köpläge? Jag tror på köpläge. Självklart kan en massa scenarion av plötslig dump av valfri monsterstash inträffa - tex goxpengar - och skapa ett fritt fall. Men jag tror det är rimligare att vi helt enkelt ligger och skvalpar på botten. Om man exempelvis tänkt köpa 1 eller 2 bitcoins och hålla dem kalla skulle jag passa på nu.

Som jag ser det är det lite av en konsekvens av Talebs perspektiv. Vad gäller hans böcker anser jag att Black Swan är direkt genialisk, oavsett vad Slaktavfall tycker om saken. För även om Taleb är något av impulsiv filosof samt inte så intresserad av kvantitativa svar, så fångar han ändå upp ett koncept som fungerar just generellt. Vad man tar med sig av böckerna varierar säkerligen. För mig var det en sista viktig pusselbit i ett enormt pussel. Böckerna är både underhållande och intressanta oavsett, men vad som händer i slutet av Black Swan (senaste utgåvan)* är att han plötsligt går från att säga "vi gör ofta såhär och det är efterblivet" till att faktiskt förklara hur man kan se på saker istället. Det har inte bara förändrat/förädlat hur jag ser på saker som "varians", utan även rent av hur jag ser på organiska varelser. Vilket inte säger så lite eftersom exempelvis jag själv är en sådan. Krasst skulle man kunna säga att det som egentligen behövdes var ett ord; antifragile. När ord inte finns är det svårt att veta hur mycket de saknas. *Om jag inte missminner mig kan det vara så att han inte nämner antifragile i den boken. Däremot talade han om det i intervjuer och liknande.

Intressant utgångspunkt ändå, att skala informationen så den inte lämnar några luckor. Men utanför den här frågan, vid riktiga situationer, undrar jag om inte det är vanligt att det blir såhär. Det vill säga att man får information som till synes har lite luckor och sedan använder man given information till att försöka gissa luckorna. Logik, möjligen, men vad händer varje gång informationen är irrelevant eller felaktig? Vad jag tror händer är att sättet informationen användes på ifrågasätts istället för informationens relevans. Ta för enkelhetens skull regressionsanalyser (med vänner) över bitcoins prisutveckling. Bör finnas oerhört mycket lurigare exempel än såhär men det gör ju tyvärr dessa mycket lurigare att komma på och ta som exempel också. Vad vi gör är ju att använda historisk utveckling för att prognostisera framtiden, och vad som händer är att när framtiden avviker från modellen så ifrågasätter vi hur vi använde informationen, inte huruvida informationen var relevant till den lucka vi försöker fylla. Att överhuvudtaget attackera informationens relevans betraktas generellt inte som ett alternativ, inte ens ett dåligt alternativ. Fokus hamnar istället på hur bra eller dåligt vi använder informationen. Mitt exempel är långt ifrån bra (dessa brister är egentligen ganska välstuderade), jag skulle gärna ha ett scenario med någon mer diffus beslutssituation exempelvis inom business/management. Om någon kommer på något bra scenario och inte heller blir uttråkad av detta får ni gärna dra fram något kul. Med fiat är det nog ganska allvarligt. Jag förstår inte riktigt folks rädslor och panik över ekonomin längre, åtminstone inte när de talar i globala termer, slutsatsen/oroskänslan har blivit helt främmande för mig. Antingen har jag helt enkelt blivit oerhört mycket visare/klokare eller så finns såklart möjligheten att jag tvärt om snårat in mig och tror jag förstår mer än jag gör. Hur saker och ting faller ut för mig idag kontra för några år sedan pekar mer på det förstnämnda, men man vet aldrig. Vad jag ser är förändring, och förändring är både ständigt närvarande och till naturen neutralt; det är inte bra eller dåligt. I stor förändring ser jag framförallt möjligheter, inte minst för att jag är medveten om att många andra kommer att missa det perspektivet helt. Förändring har alltså ett positivt väntevärde för mig, för mig är det bara nya förutsättningar och ny information, jag räknar med att hänga med, anpassa mig, och givet de flesta scenarion (icke-katastrof) gilla stimulansen. När är förändring dåligt? Det väldigt, väldigt dåligt när du slängt bort din flexibilitet. In träder de här bitarna få verkar förstå hur mycket man än försöker förklara det. Ett typexempel är den kalkyl bostadsköpare misslyckas med. Disclaimer: Att köpa en bostad är inte ett steg mot trygghet, det är ett steg mot osäkerhet. Den siffran, "trygghet", får alltså helt fel tecken i de flestas kalkyler. Vad det beror på är att förändring är just ständigt närvarande (idag, imorgon, rimligen om 50 år) och bostadsköp kostar enormt mycket flexibilitet. Det går inte att gömma sig för förändring, det man kan göra är att anpassa sina förutsättningar för att hantera den förändring man naturligtvis inte känner till på förhand. Trygghet skapas av att vara robust och minskad flexibilitet gör dig ömtålig. Jag anser att det är precis så enkelt och behöver inte göras ett dugg svårare. Här framkommer förstås att, jo, många (inte minst i skuld-länder som detta) har god anledning att oroa sig. Men vad jag vill tydliggöra är att det inte har att göra med någon bisarr världsstatus, utan att de på olika sätt har gjort sitt bästa för att slänga bort sin flexibilitet (i ett lönlöst försök att undvika förändring/varians). Man kan diskutera att de blivit lurade till detta om man vill, men faktum kvarstår att de gjort dessa val. Antagligen kan man diskutera att alla som någonsin har gjort ett val har blivit lurade att göra det så det blir lite poänglöst. Vad gäller att oroa sig för världsstatus: krig minskar och världen blir i största allmänhet mindre hemsk (vad nu skvallertidningar än försöker hitta på). Dagens upplaga av fiat, däremot, kommer och går. Ingen förnuftig har väl egentligen någonsin trott något annat. När den går är det mycket möjligt att vi inte får en mjuk övergång för alla inblandade, många kommer säkerligen få det tråkigt ett tag. Men jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att världen skulle kollapsa. Alla har inte sålt sin flexibilitet; det är ovanligt vanligt i just Stockholm/Sverige. Om någon lyckats läsa hit kan jag nämna att jag med flit hållit mig ifrån att diskutera just filmen. Den ska jag nämligen se nu.

Men i det här fallet ska informationen bort från beslutsanalysen oavsett om den är felaktig (som i uppgiften) eller irrelevant (som i fallet med en godtycklig siffra). Men visst, det betyder att jag fuskade lite med parallellen. Det är väl inga jätteodds på att det bara är jag som tycker detta är intressant, men jag skulle påstå att när man förflyttar sig ifrån denna typen av underhållande pussel till verkliga beslutssituationer så blir det här resonemanget desto viktigare. Visst kan vi i den här situationen påstå att "jaja men ingen tror att 8 = 56 så detta måste betyda något annat", men i verkligheten uppstår antagligen den typen av felaktigheter från alla håll och kanter (rimligen inom saker vi tränat mindre på än de lagstadgade studierna av matematisk notation).