Trillske

Tyvärr är Uber ett skämt i jämförelse här - vi är inte direkt prioriterade i världens utveckling. Fortfarande bra/bättre än vanlig taxi. Also bestäm inte ditt framtida boende förens du bekantat dig med SD.

Blir för mycket gråt och skrik. Jag har själv inget problem med att prata om generella faktorer och jag har själv inga som helst problem med att resonera kring egna problem heller, för den delen. Är dock fullt medveten om att det inte är normen och när det möts av prestige blir dialogen ungefär lika givande som lolzors attackinlägg i största allmänhet. Kan hinta om att det fetmarkerade inte förstör poängen det minsta. Detta inser man ganska snabbt om man släpper den defensiva ställningen och försöker närma sig det hela utan för starkt bias; om du vinklar bias åt andra hållet kan det stödja motsatt slutsats. Det illustrerar min poäng ovan ganska väl: om man plötsligt antar att många procent (tillräckligt för att ge utslag) av människor lever sina första 35-40 år i livet utan oro, stress eller i allmänhet splittrad tillvaro har man låtit sitt bias paja hela analysen. Pro tip är att vara ärliga om just den punkten istället: de som inte kan hantera det bör låta bli det. Då slipper vi nämligen en massa onödigt gnabb och lolzor med vänner slipper må dåligt i onödan. Kul formulerat förövrigt:

Det är allmänt vedertaget. Med reservation för att när man som dig här ovan blir lite ledsen och stött så kanske man med flit övertolkar styrkan av ett generellt fenomen. Det tydligast visade är förstås saker som ekonomisk status då det är lätt att titta kvantitativt. Så det kan du nog googla ganska lätt om det är källor du letar. Vidare: jag själv bryr mig inte, men vi kan ju även notera en viss irrationell defensiv. Brukar betyda något. Edit: och om du nu var så intresserad av min situation kan jag berätta att jag passar in i den mallen. Det är mer eller mindre ett under att jag inte blev farsa tidiga 20.

Det värsta är ju att man (åtminstone jag) känner sig lite småtrygg i ungefär vad som händer framåt slutet... sen blir det square one. Gillar denna tolkning. OBS, spoilar hela filmen och jag rekommenderar som sagt folk att se den först:

[quote name=heltok;1806945 qft? https://www.flashback.org/t2400185 Eh' date=' nu har jag inte barn själv men tycker det där är en rätt svag reflektion. Är nog väldigt blandat hur folk hanterar det och att många gömmer sig från verkligheten har nog oftare att göra med att de är svaga människor som nu har fått något att "gömma" sin rädsla och apati bakom. Att många blir (lite) tråkigare att umgås med håller jag dock med om men på ett väldigt sorgligt vis - de jag känner är medvetna om det själva, att de blivit ett utåt sätt trist par som inte bidrar med så mycket utanför deras egna bubbla längre. Min erfarenhet är att de överdriver den känslan själva, de är fortfarande sköna att hänga med, de har bara inte lika mycket spännande att berätta. Sen det där med "det bästa som hänt mig", jo tjena men vad ska de säga liksom? "Ja det är lite blandat, ibland tänker jag att det är fantastiskt och ibland är jag nära att strypa ungjäveln som förstört mitt liv". Imo något att se fram emot när man känner sig klar med den där personliga explosiva utvecklingskurvan i livet. Som med allt annat man utvecklar och lär sig, vid någon punkt vill man ge det vidare, kanske som lärare, kanske som författare, kanske som förälder. Den ständiga reflektionen är ju dock att folk som mår bra och har ett starkt, tryggt, intressant liv sällan blir föräldrar. De blir föräldrar när livet är otryggt, jobbigt, splittrat. De kanske har jobbigt i livet i allmänhet - klassiska unga föräldrar - eller så hade de ett bra liv men någon gick bort och saker hände, och vipps mitt i allt kaos blir de plötsligt föräldrar. Den här effekten är otroligt generell och jag har alltid haft svårt att begripa den, eftersom det knappast handlar om speciellt medvetna val. Jag har förståelse för att det är någon slags överlevnadsmekanism att reproducera när livet är svårt - men jag förstår ändå inte hur det kan ha sådant enormt utslag på andra sidan. Varför är människor överlag så extremt osugna på att reproducera när de lever ett stabilt bra liv? EDIT: Plus att jag inte kan tänka på det där utan att visualisera ett par från en svårare tid hamna i en hotad situation och stress-knulla fram en unge... på sisådär 9 månader. Klart det säkert gick snabbare än 9 månader längre tillbaka, men ändå. Det är ju liksom 9-månaders-upplägget med jättehjärnor som överlevt. Inte helt irrelevant, men mycket mindre sant än vad de flesta tror. Historiska känslor och minnen är mer en produkt av personligt sagoberättande än om vad som faktiskt inträffade. Det där med att någon har upplevt båda sidor av myntet är tom argumentation, även om den som använder knepet sällan själv vet om att det inte riktigt håller. När barnet skriker till farsan att han inte fattar hur det är att vara kär första gången tror farsan att detta inte stämmer, men det gör det. _________ Älskar hur mycket helt vridna filmer det görs nu för tiden. Rekommenderar Enemy - svår att begripa till sin helhet men underhållande hela vägen dit.

Imo: poängen med politik är inte att söka sanningen, det handlar om att enas eller ge folk vad de vill ha. Vill folk ha idioti är det inte nödvändigtvis fel att idioti vinner röster. På så vis är fi ok. Problemet är dock alla grundläggande övertramp vad gäller löften om extremt våld (tokboksvåld), integritetskränkning och diskriminering. Jag tror att fi är ute och cyklar rent juridiskt, inte bara moraliskt.

Känner mig totalt levlad. Kan du förklara vad hon menar i ekonomiska termer? Also, Så sjukt mindfuck. Vilken vinkel.

Fler som ofelbart hamnar vid sånt här efter för många timmar? Fortsatt grön av avundsjuka. Edit: just ja vad fånigt. Grattis såklart!

Lär ju inte bli dyrare. I automationsindustrin blir ju snarare ett dilemma att spruta ut inkuranta grejer, "går" inte att rättfärdiga stopp, kan inte skänka bort, så vid något skede blir det ju en något bisarr optimerad kedja som går från tillverkning till effektiv skrotning och rullar på det sättet tills period X. Men en väldigt, väldigt billig process per stol-ingen-vill-ha-längre. Nu när du äntligen är i CA ska du förstås passa på att köpa ett helt gäng skor från http://www.zappos.com. De är urprototypen för vad jag menar med att jag tror att service-fokus kommer äta upp marknaderna, även i Sverige på lite sikt. Skulle väl vara att de saknar krypto-betalning då. EDIT: ta med kameran om du går in på wallmart fysiskt, den är viktigare där än på de flesta turistattraktioner och besvarar även frågan man lätt ställer sig i CA - vart är alla sunkiga amerikaner man ser på tv?

Har för mig att det är vanligt på vanlig taxi också? Vet att jag vid något tillfälle vid mindre smickrande tillstånd blev ganska förvirrad av det (innan jag lärde känna ca trodde jag att det var lätt att bli blåst).

Ja, men ska du ha råd till hyra på 30 000:- blir det nog till att vara kvar i CA. Apropå det, du som verkar ha lite kontakter där borta. Hur ligger den gamla halvmyten om att folk ska vara <25 för att vara anställningsbara så fort det berör IT? Det blev ju ett enormt generationsskifte i och med först ITs intåg och sedan att inga standarder satte sig, så erfarenhet blev ju plötsligt nästan en last och branschen blev i största allmänhet lite "upp och ned" relativt det mesta annat. Min okvalificerade uppfattningen är att det börjar styra upp sig, att vändningarna inte är lika drastiska längre. Samtidigt har jag också tänkt på att saker som fourier är gamla knep från 1800-talet och det blev ju plötsligt på tapeten när vi gick digitalt. Lider civilingenjörer månne lite mindre eftersom det är grunden som studeras snarare än trendiga skal?

Kommer nog lära dig hata fysiska coins på ett annat sätt: vart fan ska man göra av allt skit! De är experter på att ta cash i form av lappar och göra om detta till en enda röra av växel varav en stor del är värt så lite att det är oanvändbart. Oklart om det ens är ok att dricksa med dem, servicepersonalen vill ju inte heller ha skräpet.

Själv är jag övertygad om att det är den nya miljön, så var det för mig. Har många gånger tänkt tillbaka på hur jag tolkade miljöerna under första 4-5 veckorna. Själv kändes det lite ruffigt och obekvämt. Som boende på både ställena känner jag närmare den känslan i Stockholm, det är därför jag tänkt tillbaka på vilken annorlunda kortsiktig tolkning jag hade. Angående weed-doft är det ju dock en konsekvens av att det faktiskt är legaliserat. Att det officiellt är medical är bara fjanteri för fjanteriets skull. Även när man kör bil kommer molnen av doft titt som tätt in i bilen, det är lite intressant.

Min uppfattning är dessutom att berömmelse/igenkännande-delen är negativ för de allra flesta människor. Liksom baksidan med en lyckad resa. Som med så mycket andra mål är det ju inget man vet om på förhand, men det är åtminstone min uppfattning av dem som upplevt det. Dvs social-mediakändis-kändis låter som en dålig idé. Får baksidan utan att lyckas förverkliga något.

Testa att åka kommunalt i ca utanför SF. :-P De mest hårdhudade har blivit rädda.

Sjukt avis. Alltid obekvämt att landa men på två månader kommer du hinna lära dig älska miljöerna. Angående uteliggare vetefan.. klart det finns överallt och det är ganska utbrett på sina hörn men min uppfattning av just sf är att det inte brukar vara ovanligt många just där, snarare ganska städat. Tror generellt att man skulle reagera mer på tex Sveriges uteliggare om man var ny här. Centrala Stockholm är oerhört trashigt, men enda gången jag egentligen kännt av det var när jag hade varit borta ett tag och landade och det kändes som jag hamnat i skäpcentrumets skäpcentrum LA igen.

Som sagt, Aftonbladet har makten på "papperet". Ett artificiellt papper mer och mer för inbördes beundran. Snart ett papper för närmast sörjande. Lite så ser jag på EU etc också.

Tyrion Sån episk timing i allt den karaktären gör.

Mycket värre, man kommer hylla hur fantastiskt mycket vi vet i idag till skillnad mot för 10 år sedan. "Nu när vi är smarta kan vi äntligen optimera kosten!"

Ibland blir jag arg på hur extremt dumma i huvudet dessa människor är. Något förändras, mänskligheten anpassar sig, sen poppar gubben i lådan upp: "pheew, vilken tur att vi genomförde en reform!".

Är en dynamisk array, d.v.s. jag allokerar plats när jag vet hur mycket plats som behövs (hur många matchningar jag ska spara). Vad jag vet är det smidigaste sättet att göra detta på om vi inte är duktiga. Den som kan visual basic eller bara är smart i största allmänhet kan antagligen undvika att redimensionera i en N^2-loop. Andra raden (argumentet) är bara lat justering. Det är alltså: Dim EarlierOrders_Dyn() As Double //Skapad Dim TodaysOrders_Dyn() As Double //Skapad Dim MatchingOrders_Dyn() As Double //Skapa array för det som matchar De andra två kan dimensioneras via: ReDimByEndrow Arr:=TodaysOrders_Dyn, x:=x ReDimByEndrow Arr:=EarlierOrders_Dyn, x:=x ..... Sub ReDimByEndrow(ByRef Arr() As Double, x) //Find endrow here ReDim Preserve Arr(0 To endrow) end sub D.v.s. ingen redim-loop. Om du kommer på ett smart (icke kladdigt) sätt att inte loopa när jag skapar den matchande så säg till.

Excibit A att Excel/Access drar till sig efterblivna människor: Fattar inget. Om jag stör mig kan jag bara tänka mig hur programmerare känner för det hela.

Precis, USAs överlägsna service gentemot vår kan ju också delas upp i två delar: 1) Kutur, i jämförelse är genomsnittlig svensk helt socialt efterbliven, och jag tror att detta beror på att svenskar inte förväntas vara sociala och därför inte tränas (antifragile) 1b) Kultur igen: alla ska alltid vara lika mycket värda. Detta gör att kunden inte ska vara viktigare än dig, då känner du dig liten. I den amerikanska kulturen är stoltheten (under arbetstid) inbyggd i företaget. D.v.s. under arbetstid behandlar du kunden som viktigare än dig, men detta bärs upp av den stolthet av att representera företaget (vilken ökar om du levererar bra kundservice, loop). 2) I Sverige plockar vi ihop sakerna själva i en påse när vi har handlat, det finns ju inte på kartan i USA. Kan vi införa denna service i Sverige? Javisst, om vi lägger på 5% på priserna så att pås-plockarna får rimligt betalt, kan bekosta samhället ytterligare med ett bostadslån på 2 miljoner de kanske eller kanske inte någonsin kan rättfärdiga, kan strejka om de måste jobba 6 dagar i veckan, osv. Jag hatar egentligen båda punkterna passionerat, men punkt nummer 1 är ju lite svår att toppstyra. Jag tror dock marknaden kommer lösa detta tids nog, de svenska företag som når upp till nivån "acceptabel service" kommer äta upp hela marknaden den kommande tiden (tack vare internet har vi ju nu plötsligt råd med "acceptabel service" trots de politiska förhållanden). Punkt nummer 2. Min ställning i detta brukar få folk (beklagligt nog även "socialdemokrater") att tro att jag är en ond kapitalist som inte vill hjälpa de svaga. Detta är jättefel. Jag är närmare socialist/utalitär om man nu ska dela in i fack. Det är bara det att en rimlig socialist agerar utifrån att 1) när det behövs, hitta lösningar så att den fria marknaden inte förstör sig själv och konvergerar i idiotlösningar, och 2) göra livet drägligt för dem som inte passar in i given ram. Det finns all form av logik i att se till så att de som inte passar ändå klarar sig OK, oavsett hur man ser på moralen. Detta är nämligen inte naturlig evolution, de givna ramarna är ramar vi själv konstruerar och de kan vara precis hur godtyckliga och fel som helst. Det är vi som aggregerat samhälle som bestämmer att det är en nackdel att vara autistisk, i en annan samhällsram kan det vara en fördel. Det vill säga gör vi inte livet drägligt för dem som inte passar in i vår ram så har vi inte ett antifragile system, vi har ett fullkomigt efterblivet system. Vidare är jag för fria val som inte skadar andra. Jag tycker det är ett rimligt utgångsformat. Vi kanske till och med kan kalla detta "ideologi" utan att det blir för mycket av en paketlösning. Detta rymmer saker som att vara lat, att inte vilja jobba, att inte vilja göra karriär, att hata alla och bosätta sig på en ö, etc. Men det innefattar inte någonstans någon form av efterbliven kombo av typen "vara lat, men ha rätten till samma sak som de som jobbar", "bosätta sig på en ö men ha rätten till internet", "inte vilja göra karriär men ha rätten till samma pengar som alla andra". Jag tycker att USAs system är rimligare än vårt. Både ur en human synvinkel och ur ett mer långsiktigt realistiskt perspektiv. Dock kräver detta en rejäl disclaimer: Sverige är ett litet land, USA är mer eller mindre många små länder. Så en rimligare jämförelse är egentligen Sverige vs Stat X. Detta tydliggör bland annat att ett givet system inte ger ett givet resultat. I Sverige har vi det ganska fint idag tack vare att vi har pengar. Vi skulle kunna ha samma system med mass-svält och vi skulle kunna ha samma system och leva som kungar. Att "de flesta" får bra vård i Sverige är alltså inte ens en speciellt stark indikation på att systemet är rimligt eller humant. Förhållandet till andra parametrar är mer avgörande än att vi tar vissa skattesatser som går till vissa saker. Vilket görs uppenbart om vi minskar pengar tillräckligt: ingen får bra vård oavsett system.

När jag kom till Sverige var det enormt svårt att köpa mat. Vad gäller kvalitet och service vs pengar i största allmänhet faller man ju in i det igen och jag mår inte längre dåligt när jag köper mat på ICA eller går på krogen (även om det är lite allmänt tråkigt). Bilar däremot? Finns ett skäl att jag kör en Ford -97 för 4000:- här. Brakar den ihop en vacker dag på essingeleden får det vara så. Dyraste bilen jag körde i USA kostade under 300 000:- ny där borta. Och de var förbannat stekiga. Att jag skulle ta lån för att köpa vettig bil här är inte jättenära. Detta är vad, ca 200 000:-? Knappt det? Beror på tillbehör men tror faktiskt inte den skulle maxa vid mer än 200 000:-. Saken är ju den att jag tror detta är en 2012 och grejen med bilar i CA är ju att de inte slits ett skit om man inte krockar så man kan ju även köpa en 1-2 år gammal. Värre när bilar ska överleva svensk vinter. Sen kanske man vill ha en kombi eller liknande som inte skadar arslet på stackarna i backsätet men just som relativ jämförelse, detta eller en standardiserad/alldaglig volvo. Blir det ett helår i USA kommer jag hem med en dodge challenger sedan (favoriten bredvid bmw 318 - och en sådan har jag redan ägt - livet är 50% completed).

Tips till oerfarna ingenjörer (eller kanske bara hobbykodare) som inte vet vad ni ska göra: automatisera automationsindustrin. Jag har det senaste året fått erfara hur enormt trögrörligt och därför gammaldags automationsindustrin beteer sig. Återkommande fenomen är också att stödjande funktioner växer ut som en svans ur producerande och försäljande enheter, istället för att vara strategiskt planerade. I stora globala kedjor blir ju förstås effekten av detta enorm. Konsekvensen är att det sitter fenomenala mängder människor och utför administrativa processer i en ruggig manuel takt som om det vore 1985 fortfarande. Till en början trodde jag att det berodde på att det var svårt att lösa eftersom globala kedjor är så beroende av centrala beslut. Men det har visat sig att det ändå inte nödvändigtvis är svårt att lösa, det är bara att många kontor helt enkelt saknar den mer triviala IT-kompetensen att göra det bästa av det som faktiskt finns. De hjälpsamma av er kanske såg att jag ställde en VBA fråga för någon vecka sedan. Det jag hobbykodar på fritiden kommer spara ca 2 timmar/dag inom överskådlig framtid. Det är gjort i visual basic, tar hjälp av excel, outlook, access och koppling till affärssystemet är ganska rättfram. Det vill säga det är allt annat än hitech eller komplicerat. Mitt lilla hobbykodade program är förstås bara en liten nyfiken petning i rätt riktning. Upplagt som ett ordentligt projekt på låt säga 200 timmar så har vi plötsligt följande att sälja till företagsledningar: Förbättrad leveransprecision, rejält ökad kundservice, robustare bemanning (lättare att slussa in nytt folk; kortare utbildningstider), med rejält minskade kostnader. Nackdelen? Ptjah, de där 200 timmarna. Sen är det ju självklart så att detta ska förklaras för en sälj eller produktionsorienterad organisation också, men det är ju en del av konsultrollen. Lite av poängen här är att jag skulle betrakta mig själv som en komplett noob. Jag har visserligen en del programmeringsvana, men jag hade mer eller mindre inte rört basic förut. Jag tror därför att det ligger helt enorma pengar här och skvalpar i bakgrunden; att det helt enkelt rör sig om en inneffektiv marknad. Kan någon vänlig själ nu passa på att förklara PoW vs PoS för mig? Nu har jag frågat hela nätet, känns det som. Jag får aldrig ett rakt fram svar. Antingen är folk godtycklig pro PoW eller godtyckligt pro PoS. Jag fattar aldrig vad problemet är med PoS och varför.