Trillske

Ja, precis. Sverige verkar vara världsledande på "marknadslösning plus" - som vanlig marknadslösning fast helt efterbliven. Jag har fortfarande inte förstått vad som riktigt är tanken med Sveriges moderat-influerade privatiseringsprocess, men jag har kommit så långt att jag förstått att den är väldigt, väldigt konstig. Eftersom jag inte är helt insatt har jag istället ett knep för att förstå vad som händer. Jag brukar se Sveriges privatiseringar som ett hundrameterslopp där man först bryter benen på deltagarna och sedan säger "okej, sist i mål är en fisk!".

Björnen är kung!

Möjligt, just folkpartiet märkte jag att många vände sig till i takt med moderaternas socialdemokratisering. Dock var det åtminstone enligt vad jag minns mest tal om socialdemokrater vs moderater, så att allt annat marginaliserades i debatten. Det satt alltid någon kuf i hörnet som röstade på något konstigt som ingen lyssnade på. Med risk för att jag levt för kort tid och är dålig på historia. I min uppväxtmiljö var dock moderaterna starkt länkat till både dignitärers titlar och akademiska diplom (d.v.s. respekt till dokument snarare än till prestationer). Ironin i att en fri marknad kräver individuell prestation gick åtminstone inte mig förbi. Min avsky för den genomsnittliga ideologiskt fastkilade moderaten (samt liberalen) är inte helt svårt att spåra. Saknades all form av ambition och vilja att förstå något alls var "liberal" alltid ett välkommet val, och var man tillräckligt dum i huvudet kunde man istället komma in i MUF. Vid grindarna till sosse-discot brukade de mäta promille alkohol i blodet, utanför MUF mätte de istället syre i hjärnan.

Om vi nu behövde fler bevis på att moderaterna inte längre är ett parti för akademiker.

Precis! Bitcoin-protokollet har stora möjligheter att ta bort behovet av centralisering på många plan. I samma smäll förklarar detta vad jag har emot konceptet "ideologi". Det är inte mer användbart än "religion", vilket är ett koncept de flesta brukar vilja attackera. Fallet Bitcoin har fint illustrerat den generella efterblivenheten hos ideologiskt troende. Vi har polariserat de liberala, där en stor grupp (se cornucopia) visar upp ett fullständigt irrationellt hat och ovilja att ta in idén (för, herregud, man kan ju inte tro på något även socialdemokrater kan gilla). En annan stor grupp hejar minst lika korkat fram det som en del i deras liberala kamp. I verkligheten är Bitcoin ny teknik, nya förutsättningar, och det saknar ideologisk koppling. Alla andra tolkningar hjälper till att illustrera varför ideologiskt troende fungerar på samma sätt som religiöst troende, exempelvis kristna.

Varför? Utveckla Ja i ett första skede på grund av att det inte är samma sak. Jag tycker aldrig att det är bra att utgå ifrån att olika saker är samma sak (lurigare än det låter som när det formuleras såhär såklart). I mitt huvud är det självklart att konvergens för fri marknad inte är detsamma som önskemål vid toppstyrda beslut, helt oavsett om önskemålen styrs demokratiskt eller inte. Så jag är lite osäker på hur jag ska förmedla hur jag tänker. Men vi kan ta två förhoppningsvis tydliga nedslag: - Eftersom toppstyrda beslut är en design, snarare än något som växer fram utan att någon petar i det, så avgörs aggregerad vilja plötsligt av analytiska resonemang kring upp- och nedsidor och kompromisser däremellan. Specifikt får vi ett resonemang om hur beslutet påverkar samhället överlag. Eftersom ni brukar prata om det där med moral kan vi även här notera att toppstyrda system ställer ett enormt krav på moral/generaliserad ram för beslut. Ni brukar då mena att samhället idag misslyckas med att motivera saker och ting. Oavsett hur det är med den saken så är det intressanta här att det så tydligt måste motiveras. Skillnaden (och charmen) med fria marknader är att var och en premierar sina intressen och sedan är den korrekta lösningen inte en debatt, det är den lösning som uppkommer. Marknadens lösning kan aldrig beskrivas som kontroversiell. Detta är självklart ingen form av bevis för att ett decentraliserat samhälle behöver bli mindre rättvist, vad jag påpekar är alltså bara att konvergens för fri marknad och strävan för toppstyrt system inte kan hanteras som samma sak. - Det faktum att vi någonsin centraliserar någonting alls är för att påverka/styra fria marknadens lösning. Den kanske också är lurig, men vad skulle vi ha för ytterligare anledning att centralisera något? Det bör faktiskt automatiskt medföra att vi ska förutsätta att en fri marknads konvergens inte sammanfaller med önskemål/strävan för ett toppstyrt system snarare än tvärt om.

Nej, att jag öppnar upp för att det eventuellt kan finnas evolutionärt stabila toppstyrda sammarbeten är inte i närheten av att påstå detta. Tvärt om, rent av, själva premissen är ju tveksamhet till om det existerar. Är på jobbet ville bara skjuta in detta då du måste ha en annan approach eller omforlumering om det ska bli något vettigt svar, annars besvarar jag bara vad du anser att jag tycker. Vilket var anledningen att jag först inte orkade och sedan glömde besvara dig och heltok tidigare, båda ni två förutsatte nämligen åsikter och påståenden som inte tillhör mig i era resonemang. Ska se till att komma ihåg att plocka upp det senare.

Ursäkta spontanhugget, men va? Detta håller inte jag med om, jag tycker du blandar konvergens för aggregerade decentraliserade krafter med önskemål vid central styrning. Jag håller med i att den där "rättvisan" eftersträvas vid central toppstyrning. Men jag kan inte se rimligheten i att det skulle behandlas som samma sak som fria marknadens konvergens. Och behandlat avskilt är min gissning snarare att vi talar om vinnarnas regler snarare än någon slags "rättvisa". Det är så jag tolkar naturlig evolution i största allmänhet. Du får gärna förklara varför du inte tror det. ___________________ Om någon undrar vad zappos och pewdie har gemensamt och vill förstå framgångarna: Skulle inte minst rekommendera svenska entreprenörer att pränta in detta i ryggmärgen. Det finns enorma marknadsandelar att plocka i hela världen, för i princip alla branscher, och kommer rimligen finnas det under hela vår generation, men just Sverige är dessutom mer eller mindre sämst/bland de sämsta i hela västvärlden på service. Jag skulle iaf själv gissa på att det betyder att potentiell utdelning för ordentlig service i Sverige är helt fenomenal. Service har alltid kostat mycket mer och i Sverige har det alltid var fullständigt skitdyrt - våra föräldrar kunde mer eller mindre inte erbjuda det. För vår generation är det plötsligt billigt och det vänder verkligen upp och ned på vilket typ av modeller som fungerar.

Jag misstänker att husguden sagt "lol insta-delete" till hela databasen, såklart beroende på vad syftet är med studien. Men han har å andra sidan inte samma typer av handledare och examinatorer. Du kommer inte få fram något som säger att ni ska göra precis på ett visst sätt här tror jag, så jag tror det blir fel ställe att leta. Akademiska utredningar handlar dock i slutändan om trovärdighet, vilket inte behöver betyda exakthet (det är bara enklaste sättet att nå dit). I det här fallet behöver ni motivera varför ni gör som ni gör snarare än att det är "det rätta sättet". Då skulle jag förslå: 1) motivera att datan "försvunnit slumpmässigt". Varför saknas den? 2) använd statistisk teori som grund till hur ni korrigerar datan och motivera varför detta inte sabbar er studie eller åtminstone varför det är ett rimligt val 3) om det ändå sabbar er studie en del, gör en känslighetsanalys på hur andra värden skulle förändra ert resultat Inte minst 3) gör att ni behåller trovärdigheten. Nu vet jag inte alls vad ni utreder men detta borde kunna appliceras på det mesta.

Det intressanta är ju vad som är evolutionärt stabilt och hur (möjligtvis till och med visst socialdemokratiskt) samarbete kan passa in i den bilden. Reciprocitet = biologi Enligt egen forskning på mycket hög nivå (bestående i att läsa det forskare skriver, alltså) är min tolkning att vi bör kunna förklara reciprocitet biologiskt, om vi är lite försiktiga. Här har vi alltså plötsligt ett nedslag till att forma vissa evolutionärt stabila samarbeten där individer gör till synes individuellt irrationella val bara för att tillfredsställa själva samarbetet. Om detta kan formas evolutionärt, kan vi verkligen i ett kallt omsvep ändå påstå att socialdemokratiska lösningar är evolutionärt instabila (blanda tex in mer biologi - sökandet efter auktoritet)? Övrigt samarbete = ? Jag drabbades av en plötslig och allvarlig fråga när jag för tusende gången i ordningen bilköade längs essingeleden: vad håller ihop Sveriges internationellt kända kösystem? Det är ju nämligen så att det här samarbetet fallerar totalt när vi sätter oss i bilen. Min tes är att det handlar om att när vi fuskar med filbyten behöver vi inte stå för det inför någon annan. De runt omkring kan ana, men du svischar förbi i full fart och trycker dig sedan in framför någon annan - som också bara kan ana. Bara du själv vet med säkerhet att du sabbar trafikrytmen för hundratals andra av ren egoism, snarare än att du korsade heldraget för att du just fick reda på att din fru ska föda barn. Det som gör det intressant är att det enligt min tes inte är det minsta gnutta reciprocitet som dikterar vårt kösystem, då det inte verkar komma inifrån. Vilket leder mig till frågan som säkerligen ställts förut - varför fungerar det utan reciprocitet?

Någon insatt som vill göra eller länka en lagom sammanfattning av pow vs pos? Crypto blir mer och mer en djungel av dumheter, tycker det börjar bli helt enormt svårt att selektera information.

Nåja, nu var det ju IT som stod för krocken, bit fanns redan som ord på engelska och är inte heller orelaterat eftersom det syftar på en delmängd. Hade passat mycket bättre som en definierad delmängd när vi förflyttar språket från den diffusa analoga till kvantitativa digitala världen, men det är väl en av alla tusen saker IT fumlade fram som vi aldrig blir av med. Jag tror gemene man skulle känna sig väldigt trygg i att benämna en elektronisk krona som en bit (desto mindre trygg i att förstå vad en IT-bit är, därmed väldigt onödigt överlapp). (apropå att rubba den imperfekta standard som sätter sig..)

Kul observation från flashback angående ljudeffekterna i Hannibal:

Gillar bits. Angående handräkningen: en stor poäng är den kognitiva utmaningen. Möjligt att det finns bättre sätt att nå samma studieresultat, men jag har inte sett några fungerande exempel. En annan poäng är förstås att det är civilingenjörsstudier, inte högskoleingenjör eller KY. Vore intressant med någon interaktiv digital lösning som uppnår samma sak som penna-papper grinden. Det skulle kunna göras oerhört mycket effektivare utan att förenkla eller arbeta på för hög nivå. Det viktiga är ju att inse hur beräkningarna utförs, inte att skriva massa streck på ett papper.

Om du intuitivt förstår att det du upplever som jobbiga saker är det enda i hela världen som utvecklar dig, dvs det enda som formar dig, det vill säga ditt enda existensberättigande/skälet att du finns kan man nog må ständigt bra. Sen om den insikten kommer av att vara korkad eller smart är svårt att säga. Kanske kan hypnotisera sig till det?

Jag med, sålänge jag är i Stockholm vid tillfället.

Jag som trodde jag lusläste boken. Jag tycker det är superintressant för alla. Detta baserat på att det är superintressant för mig personligen, och jag har ju inga svårigheter att få tag i en massa kreditkort. Jag köper inget för bitcoin idag eftersom det är för omständligt, egentligen skulle jag vilja ha ett kassaflöde där. Har nämligen till och med börjat acceptera tänkbara scenarion som att aldrig växla krypto till fiat självmant, givet att det är en fortsatt framgång. Xapo går visserligen egentligen runt bitcoins generella konkurrensfördelar för marknaden, ändå tycker jag det är ett grymt steg för till och med en I-svensk som mig. Dagen till marknads-acceptans kan ju vara långt borta, jag vill kunna ta klivet tidigare än gemene soff- eller regeringspotatis även om det inte är någon större ekonomisk vinst.

Vet att jag inte svarat på era inlägg ännu, men: http://www.wired.com/2014/04/xapo/ Bara att hålla tummarna. _______________________________________________ Förövrigt spenderade jag sista April med lite nytt folk, bland annat en Kines. Ett sammanträffande då jag precis fått erbjudande om projekt där och inte vet så mycket om landet. Vilket ledde till dialogen: "I dont know anything about China. Well, except that you banned Bitcoins." 6-7 personer följde den här dialogen, visserligen mycket ingenjörer och liknande, men ingen reagerar konstigt eller undrar vad bitcoins är och Kinesen svarar: "We didnt exactly ban it [...] ". För några månader sedan följdes den där typen av utspel utan undantag av en väldigt grundläggande genomgång av vad Bitcoin är samt tidiga, väldigt ogenomtänkta och felaktiga, attacker om varför det inte fungerar. $-värderingen kanske ligger still, men jag tycker det verkar som att bitcoin fortsätter växa lika explosionsartat.

Nejdå, hatar också när saker står på engelska. Personligen tycker jag klockan var både kul och ful, men jag tillhör ej eliten.

Som jag förklarat förut, om du förutsätter att du kommer läsa skräp så är skräp vad du kommer läsa. Jag bryr mig inte så mycket om det debatt-strategiska bakom det, men det gör om inte annat att du inte får ut något av det själv. I det här fallet läser du några rader och kallar det strunt, går vidare lite och erkänner att liberaler är oeniga vad gäller gränser på ägd mark, och har ännu inte besvarat det jag anser bli en lucka i resonemanget. Jag tycker inte det verkar som basicfrågor. Däremot kan jag antagligen här förtydliga vad jag tycker blir en lucka i resonemanget och kanske få svar på vad du menar: Vi målar upp ett scenario: I ett visst samhälle utvecklas ett samarbete där resurser går i arv. Denna spelstrategi får vi använda oss av. Eftersom vi tycker att det är svårt att hålla ihop detta skapar vi en central instans som håller i trådarna, det får vi också göra eftersom alla är med på det. Eftersom vi samarbetar i det här systemet går det väldigt bra för oss (specialiseringar, skalfördelar, tidsoberoende finansiering, etc). Vips sitter vi på ett ganska kraftigt aggregerat arv, exempelvis det vi idag kallar Sverige (alternativt ett mindre samhälle, där det är lättare att se konsensus hålla). Inträdande på det här arvet utan arvtagarnas tillåtelse är att initiera våld. Vilket innebär att vi inte har fri invandring. För att få fram fri invandring måste vi nu tillåta initiering av våld på arvet. Vi har alltså här tagit oss till min poäng; att jag inte ser kombinationen [arvsrätt och] fri invandring utan våld (som skulle göra att jag måste motivera våld i ett annat upplägg). Eftersom du är oense med den poängen kan vi här ställa frågan: Vart i det här exemplet gjorde vi något som inte är tillåtet, för att komma till det här scenariot? Vi är nog rätt eniga. Med insatser menar jag dock inte måttet fysiskt utfört arbete, utan faktiska insatser för samhället/ekonomin. Ja. För att behöva motivera det måste jag ha ett rimligt alternativ utan våld. Att motivera våld blir annars tämligen akademiskt.

Jag kan ändå inte förutsätta att alla liberaler tycker precis som Huemer. Till er båda: Andra ärvda resurser försvaras också med våld, så jag tycker inte ni hittar skillnaden här. Du kan ärva ett hus och stoppa andra från tillgång, du kan ärva en stor gård och stoppa andra från att utnyttja den. Vad är det som gör att en gemenskap inte kan ärva ett land? Hur mycket får du ärva och varför? Om vi ser Sverige som ett land som går i arv initierar vi inte våld, vi stoppar folk från att med våld ta vårt arv. Är vi oense vad gäller att ni inte anser att ett land kan gå i arv - vart går då gränsen? Eller att ett arv inte kan gå till för stora, lite mer oöverskådliga, grupper - hur stora får de vara innan det blir omoraliskt? Om det är aspekten av politisk centralisering har jag å ena sidan förståelse för tankegången. Å andra sidan undrar jag då istället om det är omoraliskt att samhällen frivilligt ingår i en arv-"kartell" och styr sitt samhälle centraliserat. Inget våld uppstår och de är fria att stoppa folk från sina ärvda resurser, exempelvis sin mark. Vad vi vill optimera (enligt mig) är att resurser i största möjliga mån ska kunna hanteras som en funktion av insatser. Inom rimliga gränser - jag skulle antagligen inte förespråka ren Sovjet-stat även om jag av någon anledning trodde på det. Mina "rimliga gränser" uppstår av att jag visserligen inte kan motivera våld, men de alternativ jag ser saknar inte våld. Någonstans kommer det in i bilden, om det nu handlar om att med våld upplösa arv (och ge vem som helst tillträde, exempelvis fri invandring) eller om det handlar om att med våld försvara arvsrätten. Att med våld försvara arvsrätten - alltså alternativet utan initiering av våld - anser jag har konsekvensen att vi inte längre avgör fri invandring/rörelsefrihet. Detta avgör marknaden, och vi tillåter att den stoppar invandring på deras arv om den vill. Om vi inte med våld stoppar storskaliga samarbeten. Vart är lösningen som ger global rörelsefrihet utan våld? Eftersom jag som tidigare nämnt är av åsikten att politisk auktoritet inom landgränser är en naturlig mänsklig utveckling/spelstrategi (snarare än en manuell topdown-konstruktion av enstaka Stalins och Hitlers) anser jag också att en fri marknad oundvikligen kommer att samarbeta i varierande skala. Håller ni inte alls med om den uppfattningen är vi väl lite fast i en sidodiskussion där. Håller ni med tycker jag det medför att om vi tillåter samarbetet, låter bli att initiera våld på stora aggregerade arv, så styr vi inte rörelsefriheten utan accepterar att folk inte är fria att utnyttja andras tillgångar [eftersom de hade otur och föddes i fel familj/gemenskap].

Skulle varit tydlig med att en "lösning" liberaler skulle kunna ha är att av någon anledning inte tycka att det är ett problem. Exempelvis: - Hävda att Picketty, Marx, etc, har fel - Hävda att väldigt asymmetrisk resursfördelning inte är ett problem Amgående cykelexemplet: det är ju så det ser ut idag, inte enligt tesen imorgon. Idag är det fortfarande (i Sverige) så att grannen åkte lite räkmacka och du fick jobba lite för att nå cykeln. Jag anser inte att den asymmetrin är speciellt problematisk (men ingår fortfarande i det andra problemet nedan). Det Picketty påstår är dock att detta blir värre och värre. Sedan har vi det moraliska problemet som uppstår när vi tappar koppling mellan belöning och insats, vilket jag tycker är intressant just här inne. Tidigare diskuterades ju här (jag lämnade tyvärr WO av utmattning) det omoraliska i landgränser; belöning och straff beroende på vart du föds. Det krävs ingen större ansträngning för att se att vi har med samma sak att göra här. Vi kan till och med se vad som finns inom landgränserna som ett arv från tidigare generationer inom gränserna. Varför är det fel att födas in i ett land men rätt att födas in i ett arv? Vad är skillnaden och vart går gränsen för vad som är rätt och vad som är fel? Den döde har i förlängningen ingen talan. Efter ett par generationer är det fortfarande den länge sedan dödes pengar som fördelas, helt utan medgivande. Vilket arv du föds in i avgör sedan huruvida du äter ordentligt, inte dina insatser. Efter ett antal led har vi ingen koppling mellan insats och belöning ens hos den som delar ut arvet. Rätt? Entré krypto? Tycker bilden var tillräckligt intressant för att länka: Kan såklart vara en tillfällighet. Men ändå.

Nej, bara en drös sammanfattningar. De verkar generellt ganska överens om att boken sedan mest har sitt värde i att analysera tillvägagångssättet/trovärdighet. För att det minskar kopplingen mellan insats och belöning. Detta är överhuvudtaget det problem jag har med arv - jag vill kunna förklara belöning med produktion. Inte på så vis att jag har en bra lösning (beskattning/beslagtagning av arv är inte oproblematiskt). Mer att jag är missnöjd med vad jag kommer fram till om jag försöker fundera på vart saker och ting konvergerar - samt missnöjd med de klassiska socialdemokratiska lösningar vi har på problemen. Det vill säga lite allmänt missnöjd, och jag har inte beslutat vad jag gillar minst; marknadens naturliga efterblivenhet eller efterblivna topdown-lösningar. Personligen vill jag kunna se lösningar och förbättringar. Men det enda jag hittar är kaos och restart, lite chockdoktrin, och sedan ny tillväxtcykel i ett marginellt förändrat, lika dödsdömt system. Det är min positiva vision. Min negativa vision är att Pikettys lagar skapar ett system som på sikt är ohållbart för alldeles för många beståndsdelar, att detta inte leder till krig och revolution utan en eskalerande socialdemokrati som försöker kompensera för asymmetrin med lösningar som i själva verket tar bort kopplingen helt mellan insats och belöning. Jag vill gärna ha liberalernas input som sagt. Det vore trevligt att kunna vara mer lösningsorienterad om man nu ska lägga tid på att fundera på saken. Jag tolkar "extraordinary interventions" som exempelvis den mänskliga intervention som nämns med ett nytt skattesystem, eller mindre kontrollerade saker, exempelvis världskrigen under 1900-talet. Helt enkelt något som skakar om systemet tillräckligt.

Thomas Piketty menar att ekonomisk ojämlikhet rimligen kommer att fortsätta öka naturligt - 1900-talet var ett undantag beroende på omständigheter såsom världskrig. Jag tror att han har rätt, personligen har jag alltid sett detta som väldigt problematisk. En konsekvens är att arvtagare vinner, producenter förlorar. På sikt tappar vi då koppling mellan inkomst och insats. Oavsett vad man ser som "rätt och fel" finns en något mer objektiv infallsvinkel: det innebär något märkliga incitament. Random sammanfattning hittar i en av sina fyra punkter något som antagligen är mycket provocerande i tokboken: Vad är den liberala synvinkel på problemet?

Hur förklarar du då att du lever på andras [exempelvis födelseorts-beroende] misär? Vad har rättfärdigat detta om inte godtycke? Eller menar du att du inte har något val? Eller tillhör det moralen? Det var fortfarande inte en invändning, du hamnade snarare i attackposition på eget initiativ. I frågan finner jag ett gap inte bara mellan vad vi säger och hur vi faktiskt agerar, men även mellan hur vi säger att vi tänker och hur vi faktiskt tänker. Det känns inte meningslöst. Det är inget cirkelargument. Tvärt om är det min förklaring till varför vi har utvecklat politisk auktoritet. Jag har tolkat det som att du känner att det där med politisk auktoritet är rätt jävla befängt? Är det inte då snarare på sin plats att ta till sig resonemang om hur det kan ha uppstått? Hittar du en förklaringsmodell som känns rimlig kommer det inte göra att du gillar det mer än tidigare, däremot kan det bli ett naturligare steg i mänsklighetens utveckling. Tillit i stora grupper. Vi har ingen naturlig koppling i stora samhällen. Kompromissen är att lägga detta på en central instans. Det är meningen att den ska vara opartisk och okorrumperad. I verkligheten är den inte det, men det är fortfarande mer strategiskt gångbart att lita till en central auktoritet än att lite till en random. Jag anser att detta är evolutionär samarbetets-strategi kombinerat med att vi löser dilemmat med decentraliserat samarbete med att centralisera tillit. Återigen är inte rätt lösning tidsoberoende och mänskligheten har åtminstone i modern tid gått i en tydlig riktning av problemlösande. Letar du däremot förklaringsmodeller för varför vissa regioner lever i misär kommer många rapporter peka på historiskt bristande samarbete. Nu kan jag långt ifrån lova att de förklaringarna är korrekta, men jag tycker det verkar rimligt. Du har möjligen noterat att jag inte gör speciellt stort anspråk på att faktiskt motivera det? Detta är en skillnad mellan hur du läser Huemer och hur jag läser Huemer. Det är inte så att jag hittar en massa dumheter i texterna. Snarare nickar jag åt det mesta han skriver - men jag anser inte att resonemangen leder till slutsatserna. Exempelvis om det dumförklarades som evolutionär strategi, det vill säga en fullkomligt bedrövlig decentralisering som gjort att berörda parter inte bara kompromissat utan även förlorat på samarbetet med en mellanhand. Detta skulle idiotförklara politisk auktoritet. Jag har inte sett något tecken på det. Citation needed. Igen, det är i det närmaste en lag att centralisering är en kompromiss. Det vill säga varje gång vi centraliserar något skapar vi problem eller åtminstone imperfekter. Jag hittar få (om något) undantag till det. Men det betyder inte att konceptet med centraliserad politik är en förlustaffär. Det vore intressant om någon har mer information än mig angående hur det har gått för regioner som historiskt haft ett tydligt politiskt auktoritärt samarbete mot regioner som inte har haft det. Jag har bara lite rapporter som dyker upp långt bak i huvudet angående att den typen av samarbetet korrelerat med välstånd. Håller detta är det ju bara spelteori; centralisera eller förlora. Återigen ett gap mellan vad vi tänker och vad vi egentligen tänker; jag tror personligen att vi analytisk skulle beskriva människor som onda, ja. Det blir lite märkligt och ställer till det en del för användningen av själva ordet. En central instans ger dig däremot transparens. I praktiken väldigt långt ifrån så mycket som vi vill ha, men det är fortfarande en central knutpunkt, vi kan gemensamt rikta blickarna mot samma instans. Det skapar utrymme för att samarbeta på en helt annan skala. Även om människor är lika onda vart vi än placerar dem. För att du läste fel, jag skrev att det inte är lättare för att man inte är Heumer frälst. Och där någonstans ligger den stora skillnaden i hur vi tolkar Huemer. Jag nickar i de flesta av exemplen och förklaringarna men tycker sällan det räcker till slutsatserna. Jag håller inte med. Att jag låter saker komma undan med att vara långt ifrån perfektion tills jag har en bättre lösning till dem tycker inte jag är irrationellt. Utveckla? Nej, jag är tvärt om väldigt ointresserad att hålla en strikt åsikt. Jag utgår ju till och med ifrån att åsikten inte ska vara oberoende av förändrande omständigheter. Så länge du tror att jag stretar emot för att hålla en åsikt kommer du missförstå mina resonemang. Andra hållet: vi har svårare att motivera saker som är värre. Allt imperfekt i världen ska lösas. All forcerad centralisering ska i förlängning upplösas i takt med utveckling, all forcerad kvantifiering ska upplösas, all forcerad generalisering ska upplösas. Alla kompromisser och förenklingar har en bättre lösning. Åtminstone i modern tid är det precis detta håll vi utvecklats också. Då är du inte villig att släppa din premierade ställning, men du vill absolut inte att kommande generation omkring dig ska få den? Du kanske inte tycker det är ett problematiskt resonemang, men det tycker jag. Vi har en medfödd premierad ställning och ingen av oss kommer spendera våra liv för att förändra just vår ställning. Resonemanget innebär att vi sitter på en hög häst och säger åt andra hur de ska agera i evolutions-strategin, vi sitter ju kvar på den där höga hästen och vi kommer inte kliva ner. För mig leder absolut inte den problematiken till att jag inte ändå anser att gränserna ska upplösas. Det leder däremot till att jag inte kommer påstå att gränser är fel. Kan vi avgöra det? Jag tycker inte det. Tyvärr väldigt trött. Angående moral och godtycke syftar jag inte på analytiska resonemang, utan resonemangen ställt mot hur vi sedan fungerar som människor.