Trillske

Jag bryr mig inte jättemycket om att folk slaktar språket (går att hitta anledningen i min Wall), däremot tillåts ju folk berätta saker innan de lär sig sakerna. Som jag har påpekat tidigare var en av de första riktigt stora mainstream-diskussionerna huruvida 1 = 0.9999..., och en majoritet debattörer visste inte ens vad gränsvärde var. Något jag är lite förvånad över är den smidiga övergången från anonymitet till outning. Självklart är det stor skillnad - det finns fler och ärligare dårar på flashback - men jag är ändå förvånad hur mycket folk tog med sig in i den outade världen.

God 1337afton allihopa, hoppas ni har kommit ihåg att ställa upp algoritmer åt hackaretrollet.

Fastnade som vanligt framför Jimmie Åkesson-klipp efter det där. Voice of reason. Synd att partiet i grunden är ett jävla pack. Rädslan för SD är ju däremot lite Black Swan-territorie. Andra världskriget hände och folk lär sig inte att "sjuka saker händer", de lär sig istället specifikt att akta sig för hitler.

Jag tror egentligen väldigt mycket redan står i The Wall, bara att man får reflektera vidare vid en del saker. Samt, förstås, kommer man ändå inte hålla med i precis allt i slutändan. Tänker därför att den får ligga där, så får man förjupa sig om man vill eller låta bli om man inte vill. Dock: ett förtydligande och en reflektion. Visst, men då är poängen att sätta upp en social omständighet: att lova någon annan något. Vad jag ville peka på var att ens framtida jag är den sista man ska tro att man kan övertala. Ens värsta fiende kommer lyssna mer, eftersom han åtminstone inte vet exakt hur du resonerar och skulle därmed kunna bli lite nyfiken. Man kan förövrigt minska tidsintervallet mellan nu/sen på den reflektionen och komma fram till lite icke-intuitiva saker om sitt förhållande till sitt framtida jag. Men det har jag inte gjort något praktiskt användbart av så det lämnar jag till den som vill filosofera en stund. Är helt övertygad om att det är sant, skulle se det som det rimliga helt oavsett det uttalandet. Världen är liten, företag agerar snarlikt, och winner takes it all. "Historieberättandet" i det jag skrev är snarare ett exempel på akademisk förenkling (och om man vill, bristerna med att förenkla). Samtidigt läste jag just mitt eget inlägg, och historieberättandet är i princip den minst jobbiga och den trevligaste läsningen. EDIT: Vill också påpeka att jag dock inte ignorerade ditt inlägg i övrigt.

Earth, om du behövde googla det där och ändå löser uppgiften tror jag visst att du är begåvad. Jag är uppenbart för obekväm med baser. Det är ju poängen med en stor wall. Jag fick väldigt många frågor om saker jag redan hade svarat på, så det innebär ju att folk missat att det besvarats. Att du tycker svaret är "litet" eller "enkelt" ändrar ju inte det.

Okej, det skulle hända förr eller senare. Nu sitter jag här småkrasslig på min första lediga dag på evigheter, och tänkte att då får det bli gjort då: den gigantiska Wallen. Om PF kör begränsning på antal bokstäver lär detta nog överskrida. Tanken med den här texten är även att ni ska förstå varför jag ens brytt mig om de här sakerna; det är inte bara sprunget ur prokrastinering. Som vanligt, om man är född i jantes tecken eller allmänt stör sig på grejer i onödan är det nog lika bra att inte läsa. Biten om personlig förändring får man ju förstås ta hur man vill, men ha i åtanke att det är inte för att läxa upp någon. Jag ville själv ta en funderare på saker som hjälpt mig och tänkte att det blev ju passande att lägga in det där. Detta är förövrigt inget avsked från tokboken, men jag kommer däremot antagligen inte ha tid att dra walls, så detta är lite take it or leave it. Klart jag kommer utveckla om någon tycker att något är intressant eller liknande, men jag kommer inte direkt försvara detta. Sen kan ni ju ha i åtanke att jag stormar in i en tråd med ganska många välutbildade och pålästa där jag tar teisters parti, förespråkar kvalitativa metoder etc.. Jag är rätt utsatt här. Du gör ju det misstaget jag skriver om. Sen kan det säkert vara mitt fel, men det är ju inte det viktiga. Jag är förstås på djupt vatten när jag med ord försöker förklara brister med det kvantitativa (tex... just ord). Men det är kul med utmaningar. Ord: Jag vet inte om det rätta är att ge sig på detaljer snarare än helheten men eftersom det finns ett underhållande (jag kan ha speciell humor) exempel på det någon sida upp, så jag tar ett avstamp i det här med ord för att förklara hur jag ser på skillnaden mellan kvantitativ/diffus metod. Jag vet inte riktigt om folk i allmänhet vet hur lite "ord" lyckas beskriva egentligen. Vi kanske kan härleda det åt rätt håll: Tänk dig en oerhört stor yta som utgör mängden av allt som skulle kunna beskrivas. Det utgörs inte av ett rutnät, och inte pixlar heller. Om det underlättar kan du tänka i termer av derivatans definition för att få en slags akademisk intuitiv för hur en yta kan vara mentalt svår att begripa men ändå användbar, jag själv nöjer mig med att tänka "sömlöst". På ytan slänger vi sedan in ord. Hur ord uppstår finns det många som forskar om. Jag är inte en av dem. Men jag antar att vi kan enas om att i något skede förr eller senare sitter vi och bråkar om definitioner, och till slut blir ordet en söt liten fyrkant med skarpa linjer (som vi kan hänvisa till när vi vill vinna forum-diskussioner). Paint-skills illustrerar hur jag skulle se på saken: Där fyrkanten alltså illustrerar ett ord vi nu tycker att vi har definierat. Efter ett tag menar jag att det är fullständigt självklart att ytan utvecklas något åt det här hållet: Eventuella fyrkanter som ligger bredvid varandra ska alltså också försöka täcka en infinitesimal yta mellan fyrkanterna. Personligen tror jag hålen är värre än såhär. Kuriost argument för det: Nackdelen med att skriva gentemot att föreläsa är att jag inte kan fråga er om ni är med. Så jag får utgå ifrån att ni håller med. De mindre akademiskt lagda brukar inte bry sig så mycket om den här typen av exakthet. Så inte alla tröttnar kan vi redan nu illustrera en fördel med en diffus/mer kvalitativ metod (dock fortfarande explicit): Och en nackdel: Finland(blå), Sverige(gul) och Sovjetunionen(röd) är inte i närheten av att enas och börjar skjuta på varandra istället. Vad jag illustrerar: en diffusare metod täcker ett oerhört mycket större spektra, fördelen med en kvantitativ metod är däremot att den låter folk enas, det vill säga en kvantitativ metod är mer eller mindre nödvändig så fort människor ska samarbeta (tänk även akademisk kommunikation; det är lätt att fortsätta på någon annans kvantitativa forskning). Exemplet jag syftade på var när heltok drog fram definitionen av orden "finns" och "trancendent" och därmed kom fram till att gud "inte finns". Vi kan med figurerna illustrera varför teisten gör helt rätt som inte bryr sig trots att vän av ordning med hjälp av ords definitioner kommer fram till att gud inte "finns": Det är alltså ett argument för den strikta akademikern, för den troende betyder det ingenting. Viktigt: en kvantitativ metod i en punkt utesluter inte en kvalitativ i en annan. Det verkar vara naturligt att söka en metod, en lösning, men min förhoppning är att några exempel på misslyckanden ska illustrera varför det är orimligt (möjligt undantaget en implicit metod; den typen av allt-omfamnande metod teisten verkar förhålla sig till). Akademiker på heltid Det finns mycket skrivet om saker som har gått snett inom exempelvis medicin. Ofta handlar det om att uttala sig om små delmängder när man inte förstår helheten. Det finns ingen mening att jag drar något sådant exempel, eftersom författare som kan så mycket mer redan skrivit så mycket om det. För att illustrera lyfter jag istället fram något som inte är ett misslyckande som helhet, men ändå pekar på bristerna: Någon gång kring 70-talet hade Toyota lanserat Toyota Production System och uppvisade en helt enorm effektivitet gentemot konkurrensen. Västvärldens akademiker var förstås inte sena med att sätta tenderna i vad som försigick där egentligen. Detta ledde till något som i princip sammanfattas av Total Quality Management (de bråkar väl om definitioner än idag, men är man mindre noga är det rimligt att se på TQM som ett ramverk som innefattar samma saker som TPS och mer därtill). Metoder utvecklades. Ni vet hur de ser ut: 20-tal år senare inser en efter en att de inte uppnår samma resultat som Japanerna. Västvärlden hade i princip kallat Kaizen för "kultur av kontinuerlig förbättring", och inte nog med att översättningen blev konstig så tog det flera år innan gemene akademiker insåg att kulturen skilljer sig fundamentalt mellan västvärlden och Japan, en skillnad som inte direkt fångades upp av deras metodsteg. Det är rimligen något man upptäcker redan på ritbordet, men problemet är att det som inte kan kvantifieras istället "försvinner". Poängen är att "akademisk metod" är bra på att kommunicera och enas, men otroligt långsam och ganska korkad. Då utbildningsnivån verkar växa exponentiellt har jag hört många grubbla över att vi massproducerar effektiva robot-lika varelser, och jag kan väl hålla med till viss del, förutom angående det där med effektiva. Aggregerat effektiva - möjligen. Jag tycker att det här akademiska förfarandet är fullständigt nödvändigt. Så vad är problemet? Jo, jag uppfattar det som att många "tar med sig jobbet hem" efter sina indoktrinerande år på universitetet. Vad jag ser blir det vanligare och vanligare att folk sluter sig till akademisk metod för att argumentera med sig själva. Man förenklar verkligheten tills man har kausala och lättbegripliga förhållanden, och löser sedan saker och ting baserat på det lilla man kan räkna på - eller någon annan kan räkna på. Det man inte kan motivera i siffror förkastas som reiligiöst nonsens. Detta är katastrofalt! Den akademiska metoden är ett nödvändigt ont för att vi ska kunna arbeta tillsammans, som ensam metod är den värdelös i övrigt. Missförstånd angående personlig förändring/varför nyårslöften är ännu dummare än ni tror (det enda direkt praktiskt användbara jag skriver om idag) Där de akademiska metoderna verkligen vilseleder. Detta är anledningen att jag överhuvudtaget tänkt en tanke om det här. Jag skrev en del om detta när någon här inne hade en kompis som mådde dåligt. Märkte dock att för mycket handlade om vad som inte var vettigt, samt för mycket om mig, så kändes som ett rätt tråkigt svar. Jag har haft exakt en fullständig livskrasch och den tänkte jag inte beskriva nu, men den kan sammanfattas i en känsla av "fullständig och ologisk meningslöshet". Då jag skulle lösa detta insåg jag att i princip allt som skrevs eller sas i ämnet var värdelöst av ungefär samma anledning. En positiv bieffekt av att kliva utanför den vanliga referensramen var dock att jag även hittade lite mer saker än att bara "kliva upp från golvet". Jag kan också nämna att resultatet av att använda mig av resonemangen nedan var fenomenalt. Eftersom jag är en enstaka fallstudie tänkte jag inte grotta ner mig i det heller, men det kanske kan motivera någon till att fundera. Många vanliga missförstånd handlar om en tro på att förändring någonsin "forceras". Jag kan dela upp detta i två delar, där den ena bygger på klara resonemang och den andra delen är väldigt svår att förklara. Missförstånd 1: Ditt framtida jag är den person du har minst auktoritet över Det är egentligen självklart. Det är inte bara det att han vet vad du vet - han vet varför du tycker allt du tycker. Och nu vet han lite mer. Han är du 2.0. Han rent av irriteras av din låga kunskapsnivå och han fullkomligt hatar dina felaktiga slutsatser. Eftersom vi pratar religion: notera att de mest vokala ateisterna ofta varit teister. Eftersom vi är i tokboken: Notera hur mycket stryk dåtidens socialist-heltok får av nutidens liberalist-heltok. Han skäms för att du var kär i den där fula tjejen och vill han ha en cigg då är det knappast du som stoppar honom. Det är inte jobbigt att bryta löften ditt tidigare jag givit; det enda som tar emot lite är insikten av att det kommer att hända igen. Det vanliga missförståndet handlar alltså om att det är fullständigt ologiskt att bygga en förändringsmetod på att kräva saker, i princip att ens be om saker; det finns inte en människa som kommer lyssna mindre på dig än du själv. Missförstånd 2: Det du "recept-belägger" är generellt det som påverkar dig minst Detta är svårare att förklara och argumentera för, så jag håller det kort så får man fundera själv på om man håller med. Något jag anser att jag har insett är att det du metodiskt punktar ut (träning tis-tors, rågmacka på morgonen, etc) generellt har försvinnande liten inverkan på helheten. ....vilket inte gör situationen ett dugg meningslös Så, om det inte hjälper att punkta upp sitt dagliga schema och man bör lägga ner tanken på att övertyga sitt framtida jag om någonting alls, vad gör man då? Jo, man gör vad man kan. Man byter tillvägagångssätt till något obehagligt diffust, med mer svårmätta resultat. Något som lovar mycket mindre. Men det är bara obehagligt tills det blir uppenbart hur effektivt det faktiskt är, trots att det verkar ha så minimala anspråk. Till att börja med, se relationen till ditt framtida jag i termer av dialog (undvik att göra det högt så slipper du hamna på någon anstalt) snarare än något annat. Vad du kan göra är alltså att uppmärksamma ditt framtida jag på vissa fokus-områden (och det är därför nyårslöften fungerar ibland - det är en enkel påminnelse), allt annat är slöseri med energi. Vi kan inte be oss själva göra något, men vi kan förhoppningsvis tvinga fram ett framtida aktivt val inom ett specifikt område. Varför det fungerar 1: Man kan till att börja med reflektera över vad som gör att man vill göra en större förändring. För handlar det om en plötslig insikt - en level up! - går förändringen av sig själv. I övriga fall ställs för det mesta frågan varför. Varför man blev tjock och lat eller varför man spenderade alla pengar. Det må låta som en förenklad poäng, men genom att påtvinga ett aktivt val finns det ingen rimlighet att längre fråga varför, och "problemet" är delvis löst oavsett utfall. Varför det fungerar 2: Det är ju förstås så mycket tråkigare att använda en metod som lovar så mycket mindre, och som accepterar att det blev 1 gympass i veckan (5 pass? Dra åt helvette noob). Men personligen tror jag det är för att man missförstår hur liten förändring man brukar åstadkomma i vanliga fall (typ ingen alls), samt hur liten förändring som egentligen krävs för ett stort resultat. De flesta är ju pokerspelare här, så jämför med det: det krävs egentligen ganska liten skillnad mellan spelare för att generera 4-5bb/100. Det är bara det att de flesta som försöker sig på en förändring (och faktiskt sliter) lyckas med 0bb/100. What gets measured gets done? Menar jag då att företagsledare och akademiska institutioner har fel, att det inte är viktigt att mäta och sikta på uppsatta mål? Nej, absolut inte, jag menar bara att det finns bättre sätt att agera som individ. Så fort det handlar om en grupp människor måste saker och ting kommuniceras, och redan där faller mer diffusa metoder. Notera också att du i en dispyt kommer att lyssna väldigt mycket mer på din chef än på vad du själv sa igår (detta har många fått bakvänt). Notera dock att man faktiskt skulle kunna mäta sina ja/nej. Jag tänkte själv att det skulle vara en kul grej men det blev aldrig av eftersom 1) det gick för bra/snabbt (glider i princip fortfarande på momentum från ett enda år) 2) kändes lite.... lite väl. Implicit metod och teisters existensberättigande Nu har jag skrivit en massa om hur jag ser på skillnader i kvantitativa och kvalitativa/diffusa metoder. Jag tolkar teister som att de går ett steg längre och använder en implicit metod. Om vi återgår till den där sömlösa ytan, då, och den här bilden: Där fyrkanterna nu inte nödvändigtvis representerar ord utan "något vetenskapligt". Akademikern tittar på fyrkanterna, teisten tittar snarare på ytan (där alltså även gud befinner sig). Så långt vinner alltså teisten på knockout. Sen håller dock inte akademikerna med i att teisten kan se ytan: teisten menar att den förstår saker och ting implicit - teisten tror att gud finns där och menar att det är beviset för att gud finns där. Som jag tidigare har skrivit tycker jag att det finns vissa tänkvärda belägg för en implicit metod: Jag tror nämligen det är möjligt att det vi "redan vet inombords" är större än den kunskap vi får fram på papperet. Däremot är jag inte troende. Så oavsett vilken metod jag själv skulle lita till så skulle jag ju inte bli teist. Så: Precis, för jag anser att den generella teisten förstår precis vad ateisten menar (bara att det är lögn, synd och straffbart), medan ateisten inte förstår vad den debatterar mot. Jag har hört många prata om att teister som studerar lägger ner sin tro. Detta används alltså som argument för att den korkade teisten blev smart ateist. Det är fullständigt bakvänt! Akademiska metoder klarar generellt inte att hantera det diffusa, men det är alltså en olycklig brist - inte ett företräde; det diffusa ligger orört i den "olösta mängden". Teisten lägger ner sin tro för att han valt en ny metod och gud inte syntes till i någon av fyrkanterna. Det är alltså inget vettigt argument för att sammanfoga "kunskap" och ateism. Mvh Trollske

Du får förklara tydligare vad du inte förstår, för det finns ingen inkonsekvens mellan de där citaten.

HUDs visar bara vad som hände tidigare händer, och ger inga beräkningar för aktuell situation. Men det är ju den där regel-definitionen som är tråkig.

Du har ungefär 1.1*10^-26 chans att få alla rätt så om det inte går den här gången är det ju bara att prova igen i vår.

Jag menar att det intressanta är att vi antagit x och y. x+y är ju förhoppningsvis en trivial beräkning oavsett vilka som debatterar. (dock är det en likes-genererande beräkning) Detta gör ateisterna till teisterna menar du? De (notera: inte 100% av dem) skalar ner det till något de själva kan enas om. Resultat tagna från deras egna metod. Jag tror som sagt förvirring uppstår för att de inte begriper det själva, de förstår inte vilka enorma förenklingar och antaganden de gjort. De kallar det "logik" och tror att allt bygger på någon form av skum naturlag. Du talar mycket om att vi på sätt och vis "indoktrineras" till att bli socialister etc.. Kanske volvo-vovve-livet också. Kosten. osv. Något vår generation verkligen indoktrineras till är att bli oerhört dåliga akademiker. Det vill säga den typ som söker strikta svar men inte har kommit speciellt långt i sitt akademiska förfarande. Att anta saker är inte dåligt, att förenkla saker är inte dåligt, men att göra det utan att begripa att man har gjort det är katastrofalt. Finns ju inget fel alls i detta exempel (diskussionen är ju antagligen långt ifrån över, men ansatsen är ju inte fel). Jag la in x och y och z. Det som skulle bli galet här vore ju om du fokuserade på z och kallade detta "logik". Ännu värre om du baserat på z kallade motståndaren "ologisk". Det intressanta är ju y. Avskalade frågor är inte meningslösa, det var dock lite poängen med att dra in logistik. Logistik är den ekonomiska institution (jag känner till) som hanterar stora frågor på rätt sätt, det vill säga fruktansvärt mycket funderande på vad man har antagit och varför man kan göra det. Mer fokus på x och y än på z, eftersom z för det mesta är ganska trivial (hur så många ofta missar det begriper jag inte, men det kan hänga ihop med att alla tror att alla andra är korkade). De arbetar ju fortfarande med avskalade frågor. Jämför ekonomiska modeller som utgår ifrån rationalitet. Vi antar rationalitet, och ut flödar tusentals modeller! Hurra, nobelpris till alla som löser z.

Gillar inte den typen av sannolikheter, men det är nästan så jag vill säga att det är exakt 0%, även i en värld där kristendomen har rätt (vilket jag inte heller tror, då skulle jag ju vara kristen). Får nämligen inte ihop att troende skulle ha rätt och att det skulle kunna beskrivas i den förenkling ord innebär. Om nu inte gud levererade alfabetet, alla definitioner, osv men.. Har egentligen tänkt svara på en massa jag inte svarat, men inte kännt för att wall:a (gott tecken, har alltså inget drygt att prokrastinera ifrån) och att inte tänka efter på hur jag formulerar mig skulle inte ge något. Men det kommer. För det mesta när jag skriver får man tänka mycket själv. Jag själv tycker det är rimligt, man kan ändå sällan på egen hand få någon att hålla med i något alls de inte redan tycker, man kan bara försöka peka ut en riktning. Det finns alltid (läs: ska alltid finnas) en koppling i inläggen. Om man tycker det är drygt borde det ursäktas av att jag inte använder retorisk krigsföring (paragraf1+paragraf2 = paragraf3, och vipps förstår bara 10% av läsarna att det är rena dumheter). Jag hånar nog inte dig, jag vet att du är våldsamt intresserad av både kunskap och debatt. Men det är klart att du hamnar i skottelden när du hamnar på en sida jag kritiserar generellt. Sen hånar jag absolut inte vare sig debatt eller filosofi. Sistnämnda verkar snarare blivit enormt missuppfattat som begrepp. Hur kan det låta bra? Om vi antar att x=1 och att y=2, då är väl inte det intressanta att z=x+y=3?

Jag tror det där kan vara den snällaste statistiktentan som producerats i civilingenjörs-historien. Men det verkar ju kompenseras bra av tunga eltekniska kurser. Det är ofta vare sig intellektuellt ärligt eller logiskt, det är poängen. Anledningen att den enda masterinriktningen på industriell ekonomi jag respekterar är management-logistik är just att logistikerna förstår vilka fruktansvärt diffusa problem de attackerar och halva studierna ägnas därmed åt känslighetsanalys, och en studie är värdelös om den inte inser vad och när saker och ting har förenklats. Har du samma kritiska förhållningssätt när du observerar en ateist-debatt (milt sagt mäktigt problem) kommer du märka att väldigt ofta görs enorma förenklingar och antaganden. Sedan låtsas man som ingenting (nu är jag snäll, antagligen begriper de flesta inte vad de gjort) och ställer upp "logiska" förhållanden med det som är kvar. Merparten av den "logik" som presenteras är helt enkelt värdelös. "jag har en känsla av x" skulle ofta till och med vara mer givande. Och ja, här kommenterar jag alltså random debatt på random forum eller youtube eller liknande. Men det är ju också merparten. Det är ju inte så att var och varannan människa är forskare.

Dybban är bäst.

Det är ju kul om hon var ärlig, mindre kul om hon tvärvände för att "vinna" osv. Tjejer som spelar sociala spel är som självmordsbombare, pang säger det så flyger båda era sociala liv i luften. Och på något medvetandeplan sitter hon ändå och flinar.

Med tanke på SvS situation på marknaden skulle de ju som i princip enda nätverk ha möjlighet att förbjuda fusk (PT etc) så det spelas riktig poker istället, ja. En möjlighet som utnyttjats ganska dåligt. Tyvärr finns det ju ett kapitalist-argument mot det, och det är att HUDs inte är superviktiga för bra spelare men räddar många, många kronor från dåliga. Det är alltså väldigt edge-utjämnande och därför bra för att håva in rejk.

Vanligt (underdrift) missförstånd, som genererar många likes och få reflektioner.

Möjligen missförstånd igen då men inte menat som en motsägelse, om du fortsätter till andra raden: M.a.o. känns det inte överdrivet befängt om någon annan tycker annorlunda. Vad de gör är ju i princip att skifta maktbalansen mellan implicit och explicit, och även om jag inte håller med tycker jag alltså att det finns vissa tänkvärda argument för det. Typ all forskning börjar väl där? Sen kan man ju ge forskningen en känga om man vill.

Måste gå härifrån och njuta av att jag plötsligt har ett liv igen men återkommer. Vetenskapliga. Rent allmänt ser jag förövrigt utveckling av metod genom att komplettera det akademiska/vetenskapliga, inte genom att ersätta det. Man får hoppas det stannar så annars kommer jag bara ha fiender när jag blir äldre. Vad har det inte lett till? ____________________ Förresten blev jag antagen till vidare masterstudier i USA:t. Det var väl ingen imponerande bedrift i sig, men ändå kul sätt att (förhoppningsvis) avsluta studierna!

Du är en sån gris slaktis, jag såg fram emot att avrätta en mening eller två, så editerar du. Du kunde plockat ihop det via rena citat, så ja. Exakt. Nej. Kommer du ens ihåg vad mitt/mina resonemang är? Framförallt har jag pekat på två saker:- Ateisters avsaknad av logik i debatter (ironin är att just logik brukar vara på tapeten, tex påvisa förenklade kausala förhållanden osv) - Rimligheten i en metod som lyfter upp implicit kunskap över explicit kunskap (dvs det är åtminstone inte helt orimligt, sett ur individuella perspektiv) Där är man dock kvar på djupt vatten eftersom vi fortfarande jämför nedpräntade kvantitativa saker (ord) med, låt oss säga "känsla". Det vill säga med den typen av resonemang rör man sig bara mot att ateisten kan, och bör, svara: okej, han "finns" inte, men det är irrelevant.Samma problematik återfinns förstås för ordet "trancendent". Och antagligen alla andra ord. Och nu är jag medveten om att många i det läget tänker "jaja, men då kan man ju bara skita i allt ihop för man kommer ingenstans ändå". Men det stämmer inte riktigt, metoderna skilljer sig bara på ett mer fundamentalt plan än så. Den akademiska metoden - som i det här läget brukar ge upp och låta teisten vara en "dum teist" - är bara väldigt mycket mer beroende av detaljer. För otaliga sidor sedan skrev jag något som kan upprepas här: ofta när en teist diskuterar med en ateist så förstår teisten bådas perspektiv men ateisten bara sitt eget. Sen om det är viktigt eller inte har jag svårt att svara på, men jag kan tänka mig att man eventuellt lär sig något vettigt av att förstå skillnaden. (exempelvis kan man ju notera att den akademiska metoden indoktrineras nu för tiden, förr i tiden indokrtrinerades bibeln; med lite självinsikt inser man att det kan vara trevligt att ha ett brett spektra om man med dagens kunskap har något emot gårdagens religions-indoktrinering)

Hurra för kassa tentaperioder! Livet känns så underbart meningsfullt när allt går åt skogen och horrisonten bara flyttar sig framåt när man närmar sig den. Hoppas det går bättre för dig token. Ungefär, men mer att det finns en möjlighet att det vi vet är så stort att motbevis vi får ner på ett papper inte är speciellt relevanta. Inget jag nödvändigtvis tror, men tycker åtminstone att idén är rimlig. Man kan reflektera över att styrkan med akademiska förfaranden egentligen är att kommunicera och förmedla och att enas om saker. Det är också styrkan med kvantitativa metoder över kvalitativa. Jag får för mig att akademiker missar det ibland. För du tror inte det, så jag ser ingen rimlighet i din metod. Du bara skriver saker? Det finns inga vetenskapliga bevis. D.v.s. den som håller det explicita högre än det implicita har ett enkelt val: att inte tro på gud.* Avsaknad av vetenskapliga bevis ska dock inte stoppa någon som förhåller sig till en annan metod, det vore inte ett dugg logiskt. *Man kan också notera att även detta kan kallas "simpelt". Jag själv skulle påstå att det är ganska vanligt att akademiker tar en oerhört simpel väg för att söka ett kvantitativt svar, att det tyvärr ofta är som bäst sekundärt om svaret är rätt eller fel i sin rätta omgivning. Gäller förstås inte "bra" akademiker, men jag tror det är ganska vanligt med dåliga. Mjah, jag försvarar ju alltså inte religiösa spånhuvuden, jag försvarar bara en mer diffus metod.

Faschinerad är det sista ordet jag kommer lära mig stava till. Jag kommer på någon gång i månaden att jag stavar det fel, men det hjälper inte. Nej, teisten väljer det rimliga svaret. Det är ju det här jag menar: när teisten agerar logiskt och konsekvent attackerar ateisten honom för att vara ologisk. Skulle teisten istället göra en intellektuell vurpa skulle ateisten plötsligt tro att han varit logisk. Nu lånar jag wikipedia igen. Teisten säger med sin tro att han inte kan förklara det gudomliga. Det ingår liksom. Mitt stödjande resonemang till deras metod är dessutom att det finns en viss rimlighet i att anta att vi vet väldigt mycket mer än det vi kan förklara eller skriva på ett papper, det vill säga det finns en möjlighet att det vi inte kan förklara är mer avgörande än den kunskap vi kan förklara. Du ber teisten förklara det gudomliga och jag undrar vem som då är hesten där egentligen. Finns gott om teister som tror på evolution. Har även för mig att mr evolution var religiös.

EDIT: äh, onödigt att vara kort och dryg. Ska istället vara konstruktiv: Vad menar du med "simpel"? Teisters förklaringsmodell greppar ett större spektra än vetenskapen. Absolut inte lika detaljerat förklarat, men jag tycker ändå simpel är ett konstigt ordval? Om du menar att det kräver mindre arbete är det ett uddlöst argument: att en metod kräver mycket arbete är ju inte nödvändigtvis något positivt. Vad menar du egentligen med "övernaturliga"? Vart drar du gränsen för det naturliga? Eller ännu mer: ?

Framåt i förhållande till färdriktningen._______________ Du personligen behöver inte nödvändigtvis ta åt sig. Att en grupp har en viss tendens betyder ju inte att det innefattar alla. Den är bara fachinerande. Jag håller inte med i deras troende, men de är inte direkt fundamentalt ologiska, vilket den genomsnittliga ateisten är. Lite diffust så vi är på samma bana: alla vet att de vet saker de inte kan få ner på papper. Om man sedan beskriver det som magkänsla eller något annat spelar inte så stor roll. Sen kan man vara oense om hur mycket det skilljer; vissa skulle påstå att det vi får ner på ett papper och kan mäta kvantitativt är försvinnande litet i förhållande till vad vi vet. Är man av den åsikten har man redan där motiv för att istället använda en metod där känslan får en avgörande roll, och där kan beviset för att något existerar vara tron på att det existerar. Här får många ateister stora problem. De tror nämligen att det sistnämnda är någon form av intetsägande loop. Det är det inte. Det är också lite så jag från början uppmärksammade detta: ateisten sitter fast. Plötsligt stendum. Redan ett första argument är ofta tillräckligt för att ateisten egentligen borde byta infallsvinkel, men det sjunker inte in att perspektivet är åt helvette. Ateisten tror att den religiösa blundar för information - det är oftast precis tvärt om! Ateister som sitter fast, de sitter så hårt fast att jag inte riktigt vet hur man förklarar var det blir fel. Men man kan börja med att inte skriva ner den religiösa tron på ett papper och försöka bevisa/motbevisa den akademiskt, med tanken att slutsatsen är överförbar till teisterna. Att skriva ner sakerna på ett papper och bestämma kausalitet etc (räkna på det lilla vi begriper, inom de dimensioner vi begriper explicit) syftar alltså bara till att övertyga andra som anammar samma förenklande metod, resultatet har inte - och ska inte ha - någon större effekt på ateistens tro. Att de inte bryr sig när vetenskapen levererar anekdoter är inte inkompetens, tvärt om är det fullständigt logiskt. Angeånde vad ateister är, så är de uttalat "icke-troende". Motpolen till teister, till skillnad från oss andra som inte bryr oss jättemycket om att välja ett fack. Jag vill vara tydlig med att jag inte anser att det fundamentalt fel att vara ateist - övertygad om att gud, "en större makt", etc inte existerar, det är alltså metoden - vägen dit - jag attackerar. Och jag menar att den generella ateisten blundar mer än den generella teisten. EDIT: Inser att det blir förvirrande när jag skriver "metod" hela tiden och inte alltid syftar till samma metod. Vill därför förtydliga att jag menar att den generella ateistens metod är ologisk, jag påstår inte att "den vetenskapliga metoden" som helhet är ologisk. Den är dock enormt begränsad, åtminstone i praktiken.

Ett varningens finger för att fråga mig om ledtrådar, det brukar inte hjälpa mig. Vidare är objektet tråkigt, så jag kan ge dig facit i form av en elektrisk motor som driver en (fjädrande) axel som driver en generator. Jag ville mest ha en ursäkt att rita en penis. Men: k är då förstås en fjäderkonstant, dock måste jag säga att du tyvärr får bra betyg för din analys vilket är en stor besvikelse.

Du som är så jävla smart, vad har jag modellerat? Tillstånd: