Trillske

Men tror du verkligen självmordsstatistik fungerar som mått på lycka? Ett jätteproblem med det pekar du ju på själv: någon med barn har ett större moraliskt ansvar att överleva för barnets skull. Det säger ju ingenting om lycka. Jag ser inte alls självmord som ett resultat av olycka utan som ett resultat av meningslöshet. Folk kan ju i princip "maxa" olycka utan att ta livet av sig, medan andra tar livet av sig vid typ långvarig slentrian. Eller en japan som hoppar efter att ha stämplat sin karriär som "förnedrande". Angående det där med att vara olycklig för att man inte har barn är det tvärt om just en sån grej som verkar oerhört trevlig med just 30. Sent 20 är det många som har lite småpanik om de är ensamma eftersom 30 närmar sig och vid den åldern skulle ju allt vara fixat. Vid 30 märker folk (primärt män) plötsligt att de har en massa tid kvar. Så uppfattar jag det. Jag talar ju alltså inte om 40 här. Klart många vid högre åldrar kan må väldigt dåligt om de vill ha barn och familj, men inte har fått det. Förr eller senare rinner ju även det manliga timglaset ut. ____ Och, kan ni sluta ge mig åldersnoja era bittermongon?

Mjah, men det vi pratade om var ju just 30. Sen länkar du aftonbladet, de är ju efterblivna.

Grafen fortsätter ju inte nedåt förrens 37.

Ja, tar man något riktigt jävligt, då kanske man sitter där plötsligt och ritar en massa branta pyramider i några timmar och plattar till dem, för att man tycker att det häpnadsväckande nog visar mänsklighetens fundamentala metod både vad gäller specifik utveckling och aggregerad utveckling på samma gång. Alltså likt mandelbrot-fraktal. Det krävs mycket energi för att riva den generaliserande pyramid som skapas på ett ögonblick. Kontentan av ett sådant resonemang är åtminstone upplyftande: om vi jobbar på bra är livet bara meningslöst, inte -EV. ____________________ Någonting helt annat, angående diskussionerna tidigare tyckte jag det här var roligt, från en kompis facebook:

Skulle antagligen göra er besvikna. Jag minns ett citat från en bekant som rökte cannabis dagligen. När jag förklarade att jag testat några gånger men att det inte blivit någon större effekt stirrade han på mig en stund, sen sa han "Du... det är fan sant. Du är redan cannabis.". Nu syftade han mer på "harmoni", men med tanke på vissa walls kanske vi kan utvidga den liknelsen.

Tack för texten, alltid givande att läsa sånt där. Detta är vad som håller mig i från droger förutom alkohol. Kan tänka mig att mer världs-öppnande substanser kan kan leda till ett "äh, jag stannar här" (<insert referens till min wall angående att man inte kan styra sitt framtida jag>).

Självklart pratar vi kring 30-strecket, "över 30" kan ju inte betyda allt över 30. Lite svårt att generalisera 30 och 40-åringar i samma fack. Det där med bubbla kan du dock hålla på med själv, tex den analys du just hittade i den egna lilla bubbla. Och angående Maslows trappa.. tror knappast Maslow själv förenklade det hela sådär mycket. Gjorde han det borde han hånas lika mycket som hyllas. En rimlig anledning att 30 åringar utan barn blir "överjävligt lyckliga" är att många stressar som fan vid 20+ för att de tror de måste hinna med allt, ty snart är livet slut. Sen fyller de 30 och inget händer, mer än att de är mindre stressade. Man är fortfarande påväg uppåt och har inte lika bråttom längre. Att det inte är lika vanligt bland de som har barn gissar jag är för att om de är 30 är de oftast småbarnsföräldrar, d.v.s. har inte direkt tid med att vara lyckliga. Sen är det också större risk att de är låsta i förhållanden som bryter ner dem. För angeånde det här: Så tyder mycket på att det är ungefär lika vanligt att skylla depressionen på sitt förhållande som på att vara fullkomligt oälskad. Tycker inte det är det minsta orimligt heller, har själv varit i den situationen utan barn, kan bara spekulera i hur det känns om man verkligen är "moraliskt låst". Sen är det väl karma om jag är barnlös och olycklig vid 30, men det får man ta. EDIT: Nu talar vi alltså om män. Jag förstår att det är rimligt att kvinnor är lite mer hetsiga kring den åldern. Med tanke på deras möjligheter att glida tidigare i livet tycker jag att det är lite rättvist. Jag har den uppfattningen också, men eftersom jag inte pluggat till läkare håller jag inte för hårt på det. Men jag tror de får mindre ont i huvudet. Och mer sömn.

Rekommenderar Dishonored. Har inte tid att spela spel egentligen, men det verkar ju inte stoppa mig.

lol. gäsp. wow! Är mina reaktioner, men verkligheten kan se helt annorlunda ut. Ibland är projekten som ser tråkigast ut på några rader de mest intressanta i praktiken. Och tvärt om. Så: Man har lite tur när man tänker.

Välkommen till den svenska skolan, där vi sliter flera veckor för 1-2hp. Hade en diskussion om det där med några kompisar, och alla var eniga att vi inte stött på en enda kurs där man inte skulle kunna lära sig tillräckligt för att sätta tentan med bravur på två veckor - från scratch. Och då delar vi alltså ändå kurser med tekniska fysiker. Vad som tar tid och vad som är svårt - och jag antar det som ger utlänska studenter en sådan chock - är alla labkurser och projekt. Man får ju hoppas att vi lär oss mer också. Det tror jag man gör - sålänge man håller sig ifrån att läsa facit i form av gamla rapporter och liknande, då många moment är snarlika år efter år.

Att man "inte behöver alkohol" är bara en klassisk tom argumentations-klycha. Ingen ingenjörsstudent behöver alkohol för det går inte att kombinera de studierna med alkoholism. Visserligen, men det är samma mall som gör att de flesta överhudtaget studerar dessa saker. Det finns vissa längre perioder som kräver dag, kväll och helg och det är ovanligt att vara tillräckligt intresserad för att det ska räcka för att förgylla livet i sig. Det kortsiktigt hälsosamma valet vore ju istället att studera utomlands alternativt en kandidat i Sverige. Men folk vill prestera och "lyckas", det är ju en del i den där mallen.

Eller i det faktum att alla som passerat 30, inte upplevt något jättetraumatiskt, och inte har barn är helt överjävligt lyckliga. (detta betyder självklart inte att de som har barn nödvändigtvis inte är det, det är bara ett så oerhört vanligt och förvånande fenomen) Angående det där med bakis... jag tycker att det är helt okej att vara bakis. Vanligtvis har jag väldigt höga krav på mig själv, men när jag är bakis så är jag bara bakis. Då kan man spela tv-spel eller fnittra åt dåliga skämt. Det är synd att en så fin drog förstör kroppen så mycket. Och: Jätte +1. Som civilingenjörsstudent märker man snabbt hur man fungerar angående detta, och det verkar som de flesta liksom mig behöver skaka sig loss från vardagen, gärna en gång i veckan. Annars blir man uttråkad, deprimerad, långsam och inneffektiv. Återigen är alkohol en fin drog eftersom den verkligen sätter upp en barriär mellan arbete och fritid. Sen finns det ju dem som inte alls behöver det, utan obrytt ser studierna som hela livet. Men dessa förstår vi inte riktigt.

Man vill nästan dela upp i olika listor, kort och lång sikt. Det förvånar mig att bara en har nämnt något kvinno-relaterat. Jag kom nämligen nyligen fram till stunderna jag är som mest lycklig är när jag lär känna en ny fin tjej. Det var lite deprimerande. Eftersom relationer verkar förhålla sig till den alternativa tyngdlagens "allt som flyger upp måste förr eller senare komma ner i en jävla fart" skulle det bli den korta listan. 1. Träffa människor man klickar med och uppleva nya saker tillsammans. 2. Träna. 3. Att se på film, spela spel eller läsa en bok, sådanna där stunder när några timmar helt plötsligt blev över, hela dagen redan känns avklarad. Blir alltid lika givande upplevelser man kan leva på ett tag. Gillar: För att hamna vid punkt1 krävs ofta att göra andra saker, i sig väldigt mycket mindre motiverande saker.

Innan någon frågar, JA dessa filmer är bättre om man äger boxen, kan ni ingenting.

Pfft, vi riktiga filmtittare väntade.

Mums.

Nu är jag dryg igen men vill bara säga att detta är jättebra och jätteviktigt. Inte nödvändigtvis om de saknar kunskap/medvetenhet, men att det inte är "nya rön" de förespråkar eller litar till. Det är nog så illa att hela världen håller på att konvergera till samma snabba gissningar, har man inte ens tex läkare som motpol är det ju mer eller mindre godnatt.

Jag lyssnade/smått deltog i en IRL-diskussion om kost för några dagar sedan (jag är inte riktigt lika irriterande och oförlåtande IRL) och det slog mig att det är sånt där de läser. Medan de läser aftonbladet kan de på ett medvetet plan hävda att de läser skräp, men det är det där skräpet som fastnar i ryggmärgen till slut ändå. I slutändan avgör aftonbladet vad de äter och dricker. Det är ju helt fantastiskt. En snubbbe har suttit tyst medan hans kompis pratat sig varm om nya Pepsi Special, men väljer efter ett tag att hugga in. - "Jag tror att det är osannolikt att den där läsken påverkar hur mycket fett du absorberar", säger han eftertänksamt.

Han har inte KQ, han har 89. Soul read. Här tänker vi förövrigt att det är helt uppenbart att han har 89, faktiskt så pass extremt uppenbart att det är ett fullständigt orimligt spel att göra, alltså gör han det inte. Så vi synar och vinner tillbaka pengarna mot regs. Vi kan också resonera som så att man aldrig floppar nöten i poker, men resultatet är detsamma.

Wow. Sjukt avis. Det är inte speciellt sofistikerat att säga det om en film som saknar orginalitet, men en av de bästa någonsin. Man kan kolla på den första, eventuellt andra, och båda sista (det är ju typ en tvådelad film) /filmtittare Man kan till och med låta bli första om man läst boken (utgår ifrån att väldigt många liksom mig läst den första boken men inte resten).

En anledning att naturliga monopol uppstår är gigantiska inträdesbarriärer. Låt exempelvis säga att du visserligen har en "rättvis" marknad på så vis att det finns möjlighet för marknaden att generera en massa likartade produkter, men att du har en fortsatt fallande marginalkostnad när du når väldigt höga kvantiteter. Ett väldigt stort företag kommer då kunna sälja sina likartade varor mycket billigare än ett litet och sluka marknaden. Du kan antagligen börja här: Jag misstänker att jag förstår vad du menar med fri marknad, men fri marknad innebär inte nödvändigtvis fri konkurrens. Man kan till och med säga att fri (perfekt) konkurrens inte ens existerar*, man får istället bestämma sig var man drar gränsen för en marknad som är tillräckligt nära. När vi löste typtal använde vi Herfindahl-Hirschman: Där Si är marknadsandel S för företag i. Högt HHI innebär alltså låg konkurrens och därmed längre ifrån den fantasivärld man sitter och räknar på. Vid något HHI blir antagandet av fri konkurrens direkt orimligt, och många av fördelarna med att ge fan i att peta runt i marknaden försvinner. *Här är wikipedias definition av perfekt konkurrens, mer eller mindre underhållande:

Jag är väl enligt mig själv lekman i området men frågan var också lekmanna. Ni båda verkar ha lite konstig syn på det hela. Det finns inget som säger att en godtycklig fri marknad nödvändigtvis rör sig mot en förskjuten jämvikt. Däremot är det även oerhört orimligt att påstå att den alltid rör sig mot "optimal" jämvikt. Ofta brukar man då tala om samhällsekonomiskt optimalt (självklart kan en 12-åring i MUF tolka "optimalitet" precis hur han vill). Vad din kompis menar är att om produktion av en produkt medför en positiv/negativ samhällsekonomisk biprodukt innebär det för låg/hög efterfrågan eftersom konsumenten bryr sig om huvudprodukten och är så att säga blind för biprodukten. Om du sätter dig och ritar grafer på detta ser du snabbt vad som händer med jämvikten och var det uppstår "förluster" om inte marknaden korrigeras med subventioner eller liknande. Om konkurrensen minskar brukar det inte längre kallas fri konkurrens utan snarare övergå i naturliga monopol med mera.. Din kompis har helt rätt i att fri marknad kan leda till monopol, vilket förstås inte är bra för någon annan än ägaren och den där 12-åringen i MUF. Men om han har påstått att det nödvändigtvis blir så är han ute och cyklar. Ett eventuellt problem du kan stöta på om ni fortsätter debattera är även det där med fri konkurrens. Hur definierar du det?

Dubbel

Älskar när Lisa Simpson går allin för värde med säkert 5000bb och bryter ihop när fi synar.