Trillske

Man kanske tillsätter dåliga lärare. På så sätt kan inte läraren ge bra betyg eftersom läraren inte förstår dem som hamnar högt på betygskalan.

Jag tänkte mer på vad som händer med spelarbas osv. Har funderat en del på det faktum att SvS har färre och färre spelare, men knappast mindre andel fisk. Jag tycker många kompetenta eller halvkompetenta försvunnit, medan dåliga mindre seriösa spelare hänger kvar. Man kan ju tänka sig att i länder där ekonomin krisar och man är glad för 40kr/timmen så spelar det ingen roll. Man har ändå inget jobb och det är ändå fantastiskt att det genererar mat på bordet. Men i Sverige har pokerspelarna svårt att motivera sig hela vägen till datorn för att få in ett grindpass för 800kr/timmen. Krävs kanske inte så mycket för att motivationen ska sticka helt? Så sjuk. Multiaccounting 20 pers och man får bara skriva när man kommer på något långsökt eller briljant. Tycker 6max bumhunters är drygare faktiskt. HU får de väl sitta där och skita på sig om de vill.

Fast kort kvalitativt resonemang så är man redan här: Inte för att underminera studier, klart saker måste studeras mer systematiskt ändå. Men sen är paragrafen flummigt formulerad också men jag är för trött för ett Trillske-inlägg. Also, Nej. Utveckla?

Om ni spekulerar då: är trådar som denna - och pessimism av den här typen - bra eller dålig för de som spelar istället för att gnälla (no offence)?

848 spelare online på SvS. Det betyder 0.97*848 ~ 822 otroligt dåliga spelare. Genomsnittsspelaren bär exakt 295sek. Just ikväll innehåller klienten ungefär 295*822 = 242 490sek döda fiskpengar.

Ni får första biten. Kanske inte den bästa, men den roligaste.

Orättvist mycket upp för en lowstejkare.

Haha, löste en mycket systematisk uppgift med hjälp av studielitteratur. Kom till att jag skulle förankra ett resultat, bjöds på en snygg definition och insåg plötsligt det humoristiska i min hemmasnickrade formulering.

Pokern var död 2008. En del som sprang fantastiskt sitt första halvår av pokerkarriären påstår att den levde 2007 och 1/2. Sen dog den alltså. Liknande fenomen inträffade 2006. Sen har det skeva miljonregnet på höga nivåer förstås avstannat. Men summa summarum kommer än idag en majoritet av dem som påstår att pokern levde och sedan dog vara fiskar utan tillstymmelse till självinsikt eller förståelse för spelet som givmilt nog ändå gav dem en stor inkomst. Med många undantag, förstås, men en majoritet är ändå en majoritet.

Alltså, om man bara vill ta bort hungerkänslan fungerar 24h klockrent. Man kommer rätt långt med att bara skippa frukost. Jag är väldigt bekant med det där eftersom jag har omvänt problem. Jag måste få i mig frukost inom en timme efter jag vaknat, annars får jag inte i mig mer än en "normal" lunch+middag efteråt; ibland till och med en sämre lunch eller en sämre middag. Och jag vill ha i mig mycket mer än så. Att jag är så bekant med det är förstås för att jag ofta misslyckas att få i mig en vettig frukost, och lider av konsekvensen att jag försöker äta väldigt mycket mer än hungern tillåter senare. Onödigt tråkigt sätt att äta lunch. Sen är det väl inget jag rekommenderar ändå. Men testa att trycka i en rejäl portion havregrynsgröt kl 07:00 ena dagen och vänta med näring till 12:00 nästa dag. Skillnaden är sjuk.

Hur hanterar man att en välbärgad minoritet i ett sådant scenario håller liv i något som i (olämpligt) stor utsträckning "stör" majoriteten? Alla verksamheter genererar externa effekter av något slag. Låter vi dem vara om vi inte lyckas mäta dem exakt? Bertil, 52, som bor i området känner att livet faktiskt inte är värt att leva tack vare att han inte är välkommen i det lokala badhuset. Det kan ju jag personligen tycka är vansinne. Men hur förhåller vi oss till detta? När är det intressant?

Ogillar att det uppfattas som något som kommer "tidigt" i ett arbete för jämställdhet. Pratar vi könsneutralitet antar jag att det symboliska värdet dock är rätt stort. Uppväxt i ett samhälle där det varit sexualiserat, ja. Tänk om 2020-kidsen inte bryr sig.

Men själva poängen med reciprocitet, medkänsla, ect, ect, är ju det faktum att vi inte är speciellt vettiga ensamma, vare sig ensamma som ras eller ensamma inom rasen. Är ju det som gör att diskussion om altruism ofta blir så otroligt flummig, för att man egentligen bara sitter och diskuterar vad man egentligen menar med sina plastiga definitioner. Att diskutera rent språkligt missbruk borde inte vara så pass lockande. Egoism är väl (ursäkta friheten jag tar mig) att avvika ett "oväntat" snäpp från de gemensamma konstruktioner som i förlängningen bär även egoisten. En egoist bör då vara någon som gör det regelbundet. Ur det perspektivet skulle jag säga att det är väldigt ovanligt med egoister och att vi kallar dem psykiskt sjuka. Och vill man behålla en konstigt abstrakt definition av "egoist" vet jag inte varför man tänkt använda ordet överhuvudtaget. Känns inte som det fyller någon direkt funktion.

Håller med. Sen tycker jag iof att jag har någon form av omvänd empatistörning som gör att jag ibland bryr mig för mycket (leder liksom inte till något bra för någon part om man mår dåligt för att någon annan mår halvdåligt) om de som ligger i "radarn". Vad jag kan tycka är intressant är att man själv (åtminstone jag) kan hamna i situationer där man skulle tycka synd om någon annan som var i den sitsen, trots att man själv inte alls bryr sig. Var man feminism av den hårda typen skulle man där bli arg och mena på att det istället betyder att jag ser ner på folk.

Ja jävlar. Det var mig en saftig vurpa. Tackar.

Ja, jag tänker alltså att man utför det försöket (6 av 6) 200 gånger och att det bör ge en pessimistisk uppskattning till vårat problem. Men det verkar ju inte som att man kan tänka så. Jag kommer inte på varför.

Ok, sitt ner för detta. Om X ~ Bin(6, 0.5), så är P(X = 6) = 0.0156. Låt säga att vi nu skulle anta en fördelning Y ~ Bin(200, 0.0156). Det skulle ge P(Y = 0) = 1 - 0.9569 = 4.3%. Hur kan det rätta svaret vara lägre än så? Nu framgår det väl att jag inte är speciellt bra på statistik, men jag skulle ha förtroende för det där som pessimistisk uppskattning. Vart tänker jag fel?

Bara jag som (baserat på den info vi har) tror att TVn blir väldigt semst? Å andra sidan ett: de kan rida på sin egen våg av markandsandel och rättfärdiga dess sämsthet genom att vara användarvänliga i symbios; göra dåligt+dåligt+dåligt=eh, fine. Å andra sidan två: konsumenten är ändå nest semst. Å andra sidan tre: du har säkert ändå rätt eftersom marknadens priser kommer skaka i och med lansering - och då kanske det är ännu större incitament att vänta om man tror att jag har rätt.

Känner mig faktiskt inte ensamt ansvarig. Du tar ett exempel där det inte är marknadens fel att det blir som det blir, och det visar.. vadå? Nej, muslimerna köper kanske inte ens kött om priset är negativt, men vad säger det om något annat? Att marknaden ibland har rätt också? Att den är användbar? Att den är ett bra analysunderlag? Har inte sagt emot något sådant. Precis. Och i det här fallet ska vi inte akta oss för det för att det är humant; för att stackars Olle är värdefull. Exemplet illustrerar att vi ska akta oss för det eftersom det kan vara helt fel slutsats.

~68% /runs

Vad ska den vara de andra 99.999% av gångerna? Fast du har ju rätt om att inte sannolikheten förändras. Men säg inte det på en gång till din polare, säg istället att du är väldigt kluven och vill ha en närmare förklaring till hur han tänker. Intuitivt kan man ju tänka sig att det är så logiskt att han snabbt skulle inse sitt misstag, men sanningen är att när någon "valt" ett svar brukar det sitta och sedan rättfärdigas bortom alla rimliga gränser.

Jag är på djupt vatten så tillvida att jag uppenbarligen inte lyckas förmedla vad jag menar. Blir inte nödvändigtvis bättre om jag försöker igen. Vi testar "oprecisa" istället. Varför inte? Nu har jag faktiskt aldrig stött på en smidig definition av kvantitativ forskning, men det tror jag inte. Vad jag menar är att om vi någonsin behöver gå in på ett specifikt fall - ett värde marknaden har genererat - för att se om rätt värde genererats, så säger väl det på en gång att marknadens generalisering (med hjälp av valfia modeller) inte är fullständig? Eller håller du inte med? Det är mycket möjligt eftersom mitt vokabulär inte riktigt räcker till i den här diskussionen, så det vore inte mer än rimligt om vissa ord fått några otydliga egenskaper.

Välkomnar dig med öppna armar när du kliver uppåt. Kan outa mitt nick om du outar ditt.

Är tacksam för en del av källorna. Att du sedan lägger en på "dagisnivå" sänker dina inlägg mer än det sänker mig. Kan vi då enas om:1) Resultat som marknaden har genererat är väldigt ovetenskapliga om de inte förankras. 2) Även resultat från generaliserade vetenskapliga modeller behöver förankras ytterligare i sin omgivning. 1) Marknaden är i grunden inte, och bör inte ses som, ett ensamstående verktyg (det är ett standardiserat verktyg för handel som florerar i en imperfekt och ofullständig omgivning). 2) Återstående behov av kvalitativ analys vid sidan av den kvantitativa säger att vi inte "löst" detta idag. För att då återgå till min tyvärr dåligt definierade rad: vi har ingen övergripande kvantifiering. Kanske är det då snarare rimligt att jag faktiskt inte haft någon invändning mot modellerna eller användandet av dem? Jag har stort förtroende för vetenskapen. Jag har kritiserat allmänhetens perspektiv, inte modellerna. Ja, att du inte bryr dig vet jag inte riktigt hur jag ska besvara ändå. Tog du bort figurerna bara för att jävlas?

Är det verkligen det du tror att jag ville ha sagt - att jag förstår någonting? Ja. Med reservation för att "sin funktion" låter som något som kan tolkas olika. Gissar dock att vi är på åtminstone liknande plan där. Eventuellt att du ser det som ett snäppet mer ensamstående verktyg än vad jag gör. Enligt..? Om något ville jag ha en källa där. Alldeles oavsett, är det inte förträffligt i sammanhanget att du skriver den reglerade marknaden? Jag vet inte. Eventuellt har du helt missat mitt perspektiv och eventuellt framgår det då längre ner. Kanske är det då ordet "vettig" du hajade till på. Det var onödigt laddat. Vi omformulerar den meningen. Istället för att påstå att "vi har ingen övergripande vettig kvantifiering" hävdar jag nu istället "vi har ingen övergripande kvantifiering". Punkt. För det är ju precis det vi inte har. Vår monetära kvantifiering är inte övergripande, det är inte ett system som plockar in universum och kvantifierar dess alla beståndsdelar och tilldelar varje uppsättning av atomer ett rättmätigt värde i gemensam enhet. Självklart arbetar vi ju dock på att försöka förändra det faktumet. Och det var det jag syftade på tidigare angående att jag köper att det finns någon form av teoretisk poäng om att vi kanske befinner oss där "någon gång". Kanske förädlar internet v2.0 informationsflödet ännu mer, ect, ect, ect.. Men att fokusera en debatt strikt monetärt vs monetärt utan hänsyn till omständigheter är som att be om att med en horribel frekvens nå fel slutsats. Det kanske du har vetat sedan den där dagen 1986 men det vet inte den gemensamma nämnaren i samhället.