Trillske

Relaterat, var på en affär med min dåvarande helt jävla äckligt fenomenalt orättvist överjävligt vackra flickvän (sades det iaf). Skulle köpa något och sa: "aja, ge oss en komplimang så köper jag den.". Den i kassan svarade typ: "ni är så olika men har ändå hittat varandra". Avdelning: jag intalar mig än idag att det bara var vanlig rasism.

(spotted in öregrund för några år sedan) Är möjligt att du inte missar något, men jag vet inte hur du inte ser det som problematiskt om (hiskeliga över)priserna på ett större geografiskt plan riskerar eskalera bortom horisonten även för respekterade yrken etc. Fördelning av kronor och ören mellan människor är till att börja med rätt stokastisk i den bemärkelsen att även om det såklart alltid finns någon form av orsakslogisk koppling att göra till rikedom så behöver det inte ha att göra med faktorer vi respekterar eller ens bryr oss om. Lägg då till att "vem som borde bo i vilken region" inte har någon vidare koppling till våldsam rikedom så ser jag ett problem i att det kan genereras ologiskt höga priser okontrollerat. Om man drar parallell till naturliga monopol tex så kan de ju exempelvis regleras genom att koppla till genomsnitts- eller marginalkostnad. På samma vis skulle jag se fastighetsmarknaden, att man på något vis vill bibehålla en tydlig relation till kostnader när säljaren får enorm makt. Att då koppla till driftskostnad och kapitalbindning tycker jag låter vettigt. Att det tidigare tydligen inte gick att få något för kapitalbindningen lät ju dock rätt efterblivet. Sen uppstår väl problemet att framställa kalkylmässig ränta för enstaka privatperson, men jag gissar(?) att det blir generell schablon och att det duger gott så. Vill du ha mer referenstyngt svar på varför man egentligen gör det får du dock fråga eliten här.

På riktigt?

Har du räknat med/bort inflationsaspekten då? I övrigt bör det ju vara så de har tänkt, låter högt bara.

Jag betalar >5 för en etta I en liten stad. Vaska kallas det.

Snyggt att överklaga.. Ska nog vara rätt glada för de milda straffen.

Kul imo. Något som får mig att ifrågasätta mänskligheten med ett leende är sökförslagen i google.

Risken med det du studerar är ju att det kan bli konstlat, att det sitter i bakhuvuet. Lite som att studera socialpsykologi i allmänhet. Inte utåt, mer att det kanske inte är så himla roligt att vara så medveten. Har själv inte riktigt beslutat om jag ångrar att jag läst böcker som influence etc.. Sen kanske jag är lite extrem också med att vilja vara enklare. I övrigt är det nog bra för det mesta inte minst om du är intresserad av flickor på krogen och sånt där.

Beror nog mest på moraliska gränser. Har ett helt gäng ideer om hur man skulle kunna använda barn i företagsvärlden, positioner där de skulle briljera antagligen. Men du hör ju hur det låter. "Använda barn". EDIT: Du kanske menade 18+ eller liknande. Då tror jag nyttan med hela grejen är väldigt mycket mindre. Jag gjorde det först, nu är den förbrukad.

Jag ska köpa en begagnad cykel för ~1500:-. Några tips? Jag fattar inte alls vad jag letar efter. En sån här är ju rätt ful tex. http://www.blocket.se/ostergotland/Merida_classic_700_28__39815198.htm?ca=14&w=1 Jag har verkligen ingen aning alls om vad som är rätt pris osv.

Det är tur att jag älskar alla.

Inte så logisk koppling alls, men om det vore så - är det verkligen jag som ska vara rädd?

Utan tvekan, men känns oerhört random vilken lärare man får. Klart det finns vissa speciellt bra skolor med ovanligt stora resurser, men för det mesta är det ju en väldig blandning och kan bli lite vad som helst. Tror jag man gör i allmänhet också. Men ser man då till mig som exempel så har jag verkligen inga problem med exempelvis språk, något jag knappast fått från skolan. Jag är istället dålig på matematik, trots att jag (till synes och antagligen) hade utmärkta förutsättningar, och matten har jag definitivt fått från skolan. Uppmuntran fick jag definitivt hemifrån. Jag gillade spel och fick därför böcker om spelprogrammering som jag pysslade med i tidig ålder, jag gillade teknik och fick därför pilla sönder apparater - tv radio etc - så fort de blev inkuranta. Jag gillade språk och nerdigt nog studerade jag därför tyska när jag var någon meter hög. Men det finns alltid saker som inte kommer hemifrån. I mitt fall var matematik absolut en sådan sak. ____________________________ Ang. min spontana livsångest fick den en logisk förklaring tror jag. Under senaste 3-4 månaderna har två ex fått barn och ett tredje gift sig*, samtliga långa förhållanden. Själv sitter jag här singel och har åtminstone ett halvår kvar av tråkiga studier. Jag kan inte riktigt utgöra om de viskar "haha jag vann" eller "nemen gubben...". *Gissa vilka/vilken som kommer från arbetarfamilj och vilka/vilken som är yttersta överklass.

Min familj blir glad om jag förlorar pengar, så om jag nämner något till dem nu för tiden är det något i stil med att det går dåligt. Har det gått riktigt bra blir man förstås glad och vill berätta, men nej, det blir helt fel. Tänkbart: - Icke pokerspelare tolkar pokervinster som fullständigt spontana och bara relaterade till det arbete som lagts ner medan grafen växer. Många tycker livet är orättvist, och föräldrar blir lite fundersamma i största allmänhet för de har aldrig stött på något liknande utan har växt upp hela livet med en månadslön som skiljer några tusenlappar hit och dit mellan människor. - Icke pokerspelare tolkar pokerförluster som ett slags milt, fullständigt mänskligt, missbruk; lite som att spela lotto eller jack vegas: det kanske inte är supervettigt, men fullt normalt. Plötsligt är man precis som alla andra, och föräldrar tycker situationen har återgått till det normala och gillar det nyvunna fokuset på saker som genererar en månadslön som skiljer några tusenlappar hit och dit mellan människor. ____________ Sammantaget tycker jag det är bedrövligt att "drog iväg 20k igår" tolkas som både intressantare och mer upplyftande än att presentera ett vinstresultat, men det är så det fungerar. Så om ni nu bestämt ska prata resultat, dra förlusterna. Har jag bara gjort någon enstaka gång till folk utanför min familj och möjligtvis närmsta vänner, och då efteråt beslutat att jag är dum i huvudet, så ja. Ibland kan diskussioner lirkas in mot poker och ibland kan de sedan röra sig mot summor, men jag har lärt mig att om jag är dum nog att råka nämna första ska jag åtminstone låta bli det andra. Folk kan inte relatera till det, överhuvudtaget. Förutom möjligtvis lågutbildade säljare, men de har i allmänhet en rätt spårad relation till pengar (inser medan jag skriver det att de inte kan relatera till några pengar alls).

En till reflektion ang. att inte utmanas i grundskolan för er som inte tröttnat: matematik. Jag själv har haft ett otroligt "klumpigt" förhållande till matematik, och bara blivit lite mer noggrann senaste året då jag blivit lite mer tvingad. I vissa kurser har det faktiskt känts som att jag hela tiden fyller i luckor bakåt istället för framåt. Jag har inte funderat över detta så mycket då jag istället mest beslutat att jag tycker matematik är tråkigt och därför fuskar mig fram instinktivt. Det är sant att jag tycker det är ganska tråkigt, men jag tror min klumpiga metodik kommer ifrån att jag tidigare aldrig behövde bakgrunden utan hoppade x antal steg till lösningen ibland, och "hittade på" lösningsgången de andra gångerna. Som med mycket annat belönades inte hårt arbete; det tog ju bara längre tid för samma resultat. Det är inte så bra att det blir så, tror jag. Jag tycker det läggs mycket resurser (eller pratas om, åtminstone) på saker som att "förklara varför saker och ting är viktiga", men min personliga åsikt är att det inte räcker. Om utvecklingen går väldigt snabbt i ung ålder tror jag man måste få utrymme att slå i taket. Ser heller inte problematiken i att höja det där taket, det gäller ju bara att det finns uppgifter som går upp ett snäpp vad gäller abstraktionsnivå snarare än att dela ut en matte-bok för åk 3 istället för 2. Att jag kom att tänka på det var ju för att något tidigare geni omnämndes. Den snubben flög ju alltså upp och slog huvudet i värds-eliten innan det framkom att han saknade rätt bakgrund. Jag misstänker att det problemet kan vara väldigt vanligt, bara att inte taket är riktigt så högt. Även om taket är universitetsnivå suger det att ha instinktiv klumpig metodik. Återknyter till de där "topp-talangerna": de är tvärt om, de har oftast otroligt fundament. Hårt arbete ligger bakom. Och enligt min uppfattning är det som sagt just det som betalar sig senare i livet, efter grundskolan, snarare än att ha lätt för saker och ting.

Typ. Så många WTF:s på samma gång. Mjo det är ju allmänt känt att det inte är speciellt nyttigt. Men om jag har uppfattat saken rätt kör många det inte bara för preventiv-aspekten utan för att de helt enkelt mår mindre skit då. Säger de iaf. Men de säger ju en del.

Håller med JV, för mig är det jag som inte vill prata om det. Tvärt om tycker jag att det har en förmåga att ta över fokus om man råkar nämna något, eller vanligare att någon nära vän lägger en kommentar en ny bekant hör. Är jag full händer det då också att jag svarar på saker och ting, men varje svar gör bara att fokus hamnar där ännu mer.

Kuriosa är en klass en årskurs över vår i högstadiet där jag känner/kände en hel del. Redan i den åldern var ovanligt många från den klassen ute och söp, körde en del droger osv... Vad som hände med vad jag tror sjukt nog är en klar majoritet från den klassen är att de: -dog via överdos etc, -ett gäng hoppar än idag fram och tillbaka från behandlingshem, -resten tar väl socialbidrag och är långt ifrån ett vanligt jobb men har inte fastnat i drogerna iaf. Sen kanske det är random att de alla hamnade tillsammans, men när man ser på utvecklingen och har känt många därifrån är den intuitiva känslan att väldigt många formades av miljön; d.v.s. ovanligt många från klassen (men absolut ingen majoritet) var lite av kriminella missbrukare i största allmänhet, och skolan var väldigt dålig på att försöka göra något alls åt den saken.

All form av skötsamhet, eller seriositet överhuvudtaget, försvann vid typ 14-15 års ålder och börjar hitta tillbaka till den först nu. Sen finns det ju massvis med faktorer, och oavsett så kanske det hade varit intressantare att träffa flickor än att tex studera de där åren. Det är ju svårt att veta. Men eftersom själva poängen med att placera mig vid en dåre är att mitt beteende ska smitta av sig så, ptjah..

På tal om bitterhet över Sveriges skolsystem och att man blir som man umgås. Något jag reflekterat över är att när jag gick i grundskolan fick vi inte sitta vart vi ville. Vi blev utplacerade. Strategiskt. Jag fick ofta sitta bredvid dem som var smått galna, då de tydligen höll sig marginellt normalare då. Minns att morsan bestred detta som fan och undrade vad sjutton lärarna höll på med, men de ursäktade sig alltså med att mitt mer skötsamma beteende smittade av sig. Ingen reflektion över det motsatta? Blir väl nästan som att man rör sig mot någon form av konvergens i en sådan miljö och då låter det konstigt att det inte skulle spela någon roll på vilken skola man går.

Men är det inte fruktansvärt svårt att hålla rätt hastighet om alla runt omkring är pensionärer? /han som springer när han joggar

Vi får väl göra någon utmaning eller något av det här, själv resonerat länge kring det han säger men det sitter ju en del biologiska spärrar från att säga nej när det är gratis. Fy fan va skumt det måste vara för småttingar att växa upp i denna tid. Haha btw, tänk om detta är "topp-talangernas" hemlighet.

Lite det som fick mig att kika närmare också, de aspekter man mäter och alltså utgår ifrån hamnar jag ju i allmänhet rätt högt på. Det är ju om man är rätt kort man lättare hajar till och kikar närmare på trovärdigheten, men då uppstår problematiken att det är svårt att attackera konstigheter för det ser ut som om man har en personlig agenda och önskar manipulera resultatet.

Tror själv att största faktorn är vart man fokuserar. Hur många unga män (gymnasieålder) har du träffat som är vansinnigt duktiga på ett enstaka ämne? Jag har träffat hur många som helst. Hur många kvinnor? Jag letar och letar och hittar någon enstaka. Däremot blir jag förvånad när en tjej inte är helt ok/medioker i ett ämne. Och att vara helt ok är tillräckligt för att slå i taket på våra skolor. Varför män och kvinnor fokuserar så olika är jag mer osäker på. Kanske har med längd att göra. Eller volym i biceps. (1) assortative mating of intelligent men and beautiful women, (2) assortative mating of men with large biceps and beautiful women

Många och många, hata på du nisse. Det är säkert nyttigt. Elakt kan gruppen ses som lite allmänt dysfunktionell. Resonerar helt enkelt så att jag själv är vansinnigt tävlingsinriktad men aldrig känt någonting alls för gymnasiebetyg. Och nu talar vi ju alltså om en grupp som möjligen är lite dysfunktionell men där varje medlem intuitivt bör känna hur dumt betygen genereras på gymnasiet. Jag minns att jag skrev högskoleprovet bakis och plötsligt tävlade jag med dem som hade MVG i det mesta. Själv ska jag väl vara glad att jag fick ett slutbetyg överhuvudtaget. Nu är detta inte någon brag - jag var ganska långt ifrån 2,0 - försöker bara belysa vilken lätt/lättare väg det är att gå. Tror tex att ind-ek i linköping ligger på 1,5/1,6 medan man ska ha mvg i det mesta för betygsvägen. Det talar en del om ganska mycket. Exempelvis hur dåliga de där tre åren är på att generera kunskap. Men även lite om att det är svårt att strukturera provet - ska kemi vara med, som är obligatoriskt på gymnasiet? Ska allt med? Om man bara tar en gemensam nämnare för alla utbildningar så blir det ju plötsligt effektivare att skolka sig igenom natur och sedan skriva provet. När jag skrev det var det fortfarande en stor skev ord-del med som förstörde resultatet för mig. De som klagat på hur jag skriver här kanske kan njuta lite av att jag fick under medel på ordförståelsen. Till mitt "försvar" läste jag i princip inte böcker på den tiden och många av orden var verkligen 50-tal. Men alla som skrivit högskoleprovet vet precis hur dåligt det där medelresultatet är så ja, lite pinsamt är det allt.