Trillske

Bra att ifrågasätta även det andra perspektivet istället för att sluka hX baserat på att h0 är skräp. Finns ju liksom en metodisk anledning till att det blev så fel från början. Se om du kan trycka in en avancerad kurs i programeringsmetodik (brukar heta programutvecklingsmetodik eller något i den stilen) i din examen. Då får du göra riktigt projekt från grunden med rätt typ av handledning. Antagligen måste du då gå en bit över dina pappers-meriter, men att snacka med examinator om situationen kan räcka.

Bra!

Rätt bok. Kanonbra ramverk - i min mening. Det som gör att jag tycker att det är bra är att jag tycker att det fångar upp det relevanta utan att lägga till en massa byråkratiskt wannabe-kvantitativt skräp. Det är ett grymt bra sätt att bygga en prototyp - något tillräckligt tydligt för att komma igång - utan att låsa dig vid något godtyckligt. Vad jämför jag med, dock? Svensk idioti. Håller det kort m.t.p. fylla och att jag ska upp om 4h och spela golf, men grejen är att jag studerar bland annat entreprenörsskap i USA just nu och läraren vi har är fantastisk; genomgående budskapet är oerhört mycket Taleb, oerhört lite spå-kärring (stor förståelse för hans egna framgångar och "misslyckanden"). Det är inte unikt för den läraren vi har, utan den stuideplanen är ganska standard; mer heuristics, mer emperi (fall), mindre låtsas att man förstår vad som kommer fungera. Mer heuristics för att komma igång med prototyper att testa och anpassning till det som visar sig fungera. Med andra ord precis det jag sitter och säger att universitetet inte klarar av att göra. Vi pluggar förstås mindre tid här per dag, men vad gäller just entreprenörsskap och marketing är jag precis lika impad som jag hoppades bli. Det är otroligt mycket bättre och kräver en bråkdel av tiden. EDIT: Gillar inte att så fort jag skriver just här låter jag gnällig även när budskapet är positivt.

Kan höra hur Luke Rhinehart suckar nonchalant.

Är lite irriterad på att de inte bjöd på den typen av ramverk när vi gick Integrerad Företagsplanering i Linköping. Resten av min grupp ville - påhejad av professor - rota fram en affärsplan åt företaget istället. Självklart leder detta till något inte ens Taleb skulle orka kritisera. Jag tyckte det var en hemsk idé - men jag hade inte så mycket att bjuda på själv. Och nu fastnade jag i massa annat som störde mig i det där projektet. Vi gjorde en fallstudie åt ett design-företag, och både grupp och professorer förfäras över att deras mest framgångsrika produkt ter sig slumpmässigt framkommen och inte planerad. Man skulle skrivit dit deras framtida kassako i affärsplanen för att illustrera poängen. Läs istället tycker jag, jag tror den boken behöver "din" röst.

Blir bara roligare detta.

I vilket syfte ska du skriva en affärsplan? Det är lite av nyckelfråga. EDIT: business canvas model tycker jag är en bra ram för affärsmodeller, vilket såklart i sin tur ger de viktiga sakerna i en affärsplan, de vill säga de saker du inte sedan river upp från grunden/skriver om/tar bort helt. Min något nyvakna tolkning av världen är att du behöver en regelrätt affärsplan (bullshit-plan) om du letar investerare, men mest eftersom de vill se att du tänkt igenom allt tusen gånger varje sömnlös natt osv. Eller om du äger ett multinationellt/sketa-stort företag. EDIT2: Kul trip report. EDIT3: Sitter med digital systems - testa att säga "not c" slentrianmässigt för många gånger tyst för dig själv.

Uppköpta redan 2009 - alltså jag som är efter. Å andra sidan har jag märkt att man är ganska sjukt blind för amerikanska företag i Sverige, trots att de "marknadsförs". Sedan jag kom hit hör jag plötsligt något amerikanskt nämnas/synas i princip varje gång jag slår på en serie; snabbmatsställen, cvc, ralphs - grejer som lät totalt obekanta när jag landade här, som om jag aldrig hört det. Hursomhelst läste jag What Would Google Do? av Jeff Jarvis. Jag tycker den är ganska givande. Något jag reagerade på var dock att Jeff inte nödvändigtvis var tidigt ute - jämfört med mig och mina kompisar låter han ibland nästan lite efterbliven. 2009 skriver han fascinerat om många saker som redan var självklara för oss för 12-13 år sedan. Det får mig att inse att avg människa inte hade internetforum och google (nåja, altavista kanske) i sina tidiga tonår. Vilket får mig att tro att även om båda perspektiv har sina fördelar, så har vi antagligen en enorm fördel när det kommer till just att förstå vad som håller som affärsmodell på internet.

Fullständigt underbart företag, vill köpa allt: http://www.zappos.com Snacka om att de förstår internet-generationen, hade aldrig trott att det skulle kännas mindre bökigt att köpa tex skor online än IRL. Svindyra skor för att vara USA, men är väl övervägande dyra märken. Beställde ett gäng ganska billiga $70 för att testa, gratis frakt, kom i tid och hur smidigt som helst. Man har ett år på sig att skicka tillbaka saker man inte vill ha och det är förstås gratis också. Har ni hittat någon motsvarighet i Sverige - företag som fattar att göra det lätt, tryggt och roligt att köpa kläder för internetgenerationen, istället för "plottrigt" och omständigt (företag som vägrar släppa taget om vissa avgifter etc)?

Saftigt.. Mig vinner du iaf mot (kaffepengar), det måste ju trösta pyttelite.

Kul hypotes iaf. Jag brukar försöka förklara den mesta degeneration med avslappning, åtminstone före typ 90 års ålder - klart det finns någon rimlig biologisk gräns också, evolutionen skulle inte fungera utan ett nät som fångar upp de uppsättningar som lever och frodas för länge (imo). Jag var den enda i vårt hus idag och passade på att städa. Märkte att jag inte alls gillar att städa ytor som är rena. Gissar att de flesta har något emot det för att det tar tid - men det är inte alls mitt problem. Jag tycker istället att det känns fel. Blev lite stolt över att min ryggmärg direkt ogillar att dammsuga mer än en gång i veckan, för det klingar oerhört bra med mina medvetna tankar.

Vad håller den för GG/m^2 vid normal användning?

.

ViktorH vill ha någon som går och lägger sig tidigast 8am, Plipen vill ha en ny Meg så han slipper vara Meg, Meta är snäll så han accepterar era val. Om jag är close ska det bli spännande att se vem det blir. Jag förstår inte varför ni bor I ett av världens dyraste och kallaste länder när ni ändå bara spelar poker och super. Samtidigt är väl Sveriges uteliv charmigt, men ändå.

Blir heldag här om en vecka, epic: http://www.google.se/search?newwindow=1&q=six%20flags%20los%20angeles&um=1&ie=UTF-8&hl=sv&tbm=isch&source=og&sa=N&tab=wi&ei=kz8ZUcn5HevuiQKd_oDgBQ&biw=979&bih=445&sei=mz8ZUduhH8K2iwKs4YHABg ________________________________________________ En del övedrev jag säkerligen, eller snarare att bilderna ni får i huvudet av att läsa det antagligen blir överdrivna. Jag tror ju som sagt inte det är genetik. Samtidigt skyller jag väl att jag är rätt kort på genetik så lite cred får man ju ge. Men jag har alltid kännt det som att precis allt jag gjorde i yngre ålder "ligger kvar". Ouch.. Få människor förtjänar en gata mer.

GD Gif hade runt 2500 deltagare i 60m. Jag kom 4a (kände mig helt värdelös som blev utan medalj, och jag var liksom inte ens aktiv inom friidrott - fattar inte att jag inte tyckte detta var en bragd). Med i alla skolans lag, go-to-guy i de flesta.. Så jag var rätt sportig. Bra i alla vanliga grenar i friidrott utom kula, vilket väl säger det mesta; var inte så stor eller stark. Skulle antagligen varit för tunn för amerikansk fotboll, ganska kort och runt 70kg. Det finns ju positioner där man kan vara lite mindre, men kanske inte så "liten"? Med facit i hand finns det en stor sport jag tror jag skulle lyckats med: Fotboll, ytterback. Nu sitter man och surar över att vi inte har några i landslaget istället. Jag la ner fotboll som kanske 15-åring och ytterbackspositionerna som de ser ut idag kom igång långt senare. Fy fan.. Som surfare har man ju fördelen av att sitta fast i brädan. Så länge brädan är där så är det bara att flyta ut och in igen. Tydligen dock inte helt ovanligt att folk får panik/hjärnsläpp och kopplar bort brädan (och försöker simma rakt in i strömmen). Som jag förstått det är det ingen fara bara man tänker sig lite för och håller sig lugn när man fastnar (samt att det inte dyker upp små barn som behöver hjälp ). Vet inte vad cronic är, har verkligen ingen koll på sånt där.

Väldigt intressant även om man tangerat det mesta redan. Så enormt trögrörlig struktur; även "gamlingarna" vet redan att internet förändrat marknaden och att det är affärsmodellerna som måste modifieras (lycka till att tvärt om "bygga" marknaden kring affärsmodellen). Ändå blir det sådär.

Crashade förresten en college-fest i PB idag, alltså ~100-tal amerikanska ~18åringar som grindade mot varandra i liten lägenhet. Så ni vet: det är precis som i filmer, fast inte speciellt coolt (det vill säga det är precis som ni tror att det är). Man inser att det är kamera-arbetet som gör att de ser kul ut. I verkligheten blir det som mina gamla fester (som jag värderar nostalgiskt, men poängen är att det var väldigt ospeciellt, allt blir mindre coolt IRL - ni som sett walk of fame förstår jag jag menar). Redan lite trött på de röda muggarna faktiskt, grejen är att det blivit standard att de står framme men ingen med klass använder dem så de bara står där. De är ypperligga till beer pong - thats it. Notis förövrigt: jag glorifierar landet mycket för tillfället och tycker typ allt är fantastiskt, men väldigt många amerikaner har sagt till mig att Kalifornien är väldigt speciellt - att det i princip skulle kunna vara ett eget land. De menar på att den lite elakare synen på både amerika och amerikaner eventuellt stämmer, bara att det inte gäller i den här staten. De är antagligen lite partiska också - men ändå.

Vi klev ner till mission beach och surfade imorse. Låter lite orimligt nästan såhär i februari, men det var ett trevligt bakfyllenöje. Kostar oss 1 dollar/gång för våtdräkter+bräda+lärare. Kan gå 15 tillfällen i veckan. Havet var dock vårdslöst idag (low tide) och vi fick till och med känna på en kraftig rip current, en av moder naturs alla häpnadsväckande krafter. Då var man inte fräsh längre när man väl tog sig iland. __________________________ Kvällen blev sedan återställare-fylla med ett nytt gäng danskar och kaliforniabor. Äntligen börjar vi hamna rätt och nu börjar det hända grejer; jag har exempelvis beslutat att jag ska testa deras världs-kända cannabis och jag har till och med detalj-planerat upplevelsen (stillasittande vid vattnet tills det går över - tydligen kan deras skit hålla i en dag+).

Talar vi akademisk framtid skulle jag sätta högstadiet högst. Grejen är att jag ungefär fram till högstadiet var oerhört - överjävligt - produktiv och skötsam. Både i skolan och på praktikplatser och i alla sporter osv. Jag låg X antal nivåer över studieplanen i nästan alla ämnen, men framförallt i matematik. Detta genererade förstås mycket fritid, men den använde jag till att hjälpa andra eller att fortsätta på högre nivåer, fanns inte i min värld att skolka eller liknande. Jag hade väldigt mycket kompisar, och de få riktigt populära tjejerna gillade mig i regel (alltså bara de söta och populära - jag var inte en sån som alla tjejer suktade efter, men alltså ändå klarat mig väl; jag har förklarat detta med viss del livs-röta och viss del att de populära tjejerna letar något lite annorlunda). Livet var alltså superenkelt vad gäller skola, sport, anseende, umgänge, meriter (om man nu kan snacka "meriter" för småbarn). Winning var default-läget på alla "skötsamma" fronter och jag utmanades inte i dessa områden. Kring högstadiet hade jag alltså inte fullt upp med de problem som vanligtivs tar upp vardagen för barn i den åldern, och därför hade jag tid att bli mycket intresserad av saker jag inte utforskat. En sådan sak var att jag inte var ett dugg cool. Inte det minsta "crazy". Jag såg mig själv som - möjligen väl hårt dömt - oerhört ointressant. Man gav mig ansvar och visste vad man fick tillbaka, men det där kändes dubbeleggat; jag var lite less på att jag stod där och alla visste vad jag hade att erbjuda. Jag vann i sporterna och gjorde läxan, jag sa snälla saker, jag stoppade folk från att göra riktigt korkade grejer. Missade jag något? Ska inte barn vara vilda, och mogna senare i livet? För de av er som inte vet det heter jag också Linus, vilket jag tycker är ett fint namn, men kom igen liksom: namnet är ju också skötsamt. Hela situationen kändes väldigt slätstruken. Jag kände mig ärligt talat direkt fånig, även om jag misstänker att det inte riktigt var så illa. I högstadiet transformerades jag långsamt, men totalt. Efter ett tag gick jag till skolan när jag kände för det - mer för att träffa vänner än för att tillfredsställa läraren med mina närvaro (jag lärde mig typ inget i grundskolans klassrum - jag kunde det redan alternativt plockade upp det snabbare själv - så jag var aldrig där för att lära mig saker). Det var en revolt som satt i, fortsatte genom gymnasiet. Kring 18-års ålder var transformationen ett faktum: jag hade skräpiga betyg, brydde mig inte om den saken, hade spontanfester för 150 personer, levde livet via flickor, bilar och fester, mitt skrivande och min musik. Jag hängde med folk som låg med fina flickor, inte folk som brydde som om skötsamhet, betyg eller karriärer. Jag var ju inte totalt blind för framtiden; jag såg till att ta studenten inom naturvetenskaplig linje, hade högskoleprovet i bakhuvudet som potentiel väg. Men jag var i princip min tidigare invers: jag var rätt crazy, till och med lite cool, men inte ett dugg skötsam och man visste aldrig riktigt vad man fick. Om vi backar bandet och justerar lite smått skulle jag rimligtvis varit en riktig up-and-comer vid 23-24 års ålder, men hade antagligen inte alls haft ett lika varierat och intressant liv (vilket - imo - paradoxalt nog skulle format mig till en mer framgångsrik samt mycket mer korkad människa). Så jag värderar det väl inte direkt som bra eller dåligt själv. Men jag tror det enda som skulle kunna stoppat den där transformationen (eller åtminstone göra den mildare) vore vettiga lärare i högstadiet. Vår klassföreståndare i högstadiet var en (skev-)feministisk mardröm. De flesta andra lärare nästan lika dåliga. Jag tror inte det är så ovanligt att tvärvända i den där åldern. Man är fjortis, energisk och rastlös utav bara helvette. Händer inget i skolan går man dit något händer.

Tack, och tack, det vet jag dock egentligen (/borde veta). Man är på fest, blev inget ligga eller liknande, man kommer hem mitt i natten och sätter sig vid nätet och är lättretad och redan bakfull. We all do it.

Spoilat så ni hugger Hjorts inlägg före mitt helt orelaterade.

errrrrrr. Håller med dig fullständigt, inget pekar på att vi är nå jävla "cardiodjur". Vi är antagligen det också, men i mitt huvud är det självklart att våra viktigaste fysiska attribut framförallt varit de explosiva. Att kroppen svarar så bra på det styrker det ytterliggare. De flesta kroppar svarar hyfsat på cardio också, men knappast lika bra/avgörande som explosiv kortvarig träning? Dock: fusk är inte så dåligt; fusk är ganska oviktigt. Det viktiga är det opreciserade, inte det preciserade. /broken record (att fuska är att bryta mot det preciserade, och att alls kalla det fusk är ärligt talat en indikation på att man är på rätt väg)

Hmm.... jag tror jag hittade fylle-systemet. Jag har spoilat inlägget och dessutom delat upp er i ett antal grupper. Nedan går jag igenom vilka människor som eventuellt ska läsa spoilern: 1) De obrydda som har massa bra saker för sig just nu, för stunden: Ni är selektiva och ska ignorera hela mitt inlägg - det är ett onödigt och tråkigt inlägg. 2) Ni vet att nisse är ett troll, ni är obrydda på sätt och vis men - ni gillar drama. Ni ska skumma posten och sedan skriva något på samma nivå som nisse fast med humor så vi får något tillbaka. 3) Ni har känt samma form av irritation mot den här typen av Nisse-inlägg som jag gjort: Jag tycker att det är förjävligt att folk orkar gå in här och bara vara (dåligt) ironiskt negativa. Jag tycker det är fruktansvärt drygt. Ni kan läsa spoilern som anekdot i ämnet, men ni kan framförallt påpeka detta, för jag tycker det är skit men tänker inte ta den fighten ensam i någon annas dagbok. Jag tror dock att det inte skulle uppstå om folk insåg att det är störigt (givet att fler än jag tycker det, vill säga).

Tallriksmodellen 2.5 - brunchmodellen. Ja, innuti den där bullen med ägg ligger förstås en oförsvarlig mängd ost och kryddor. För de som undrar över mina våghalsiga uttalanden om att äta sig i form och muskelminne, så har jag nu varit på gymmet 4 gånger i år och ja, dessa 4 pass i kombination med ätande har inte bara gjort mig märkbart större - även mer deffad. Jag kom fram till att jag tränat magen 2 gånger senaste 12 månaderna, vilket har generat ett hyfsat sexpack. Det är inte helt C. Ronaldo ännu men på god väg. Jag behöver lite hård lats och rygg-träning innan jag är nöjd. Ge mig 3-4 pass till. Självklart finns det sedan någon gräns när resultaten slutar vara såhär explosiva. Men det ska bli intressant att se vart den dyker upp. Och nej, detta är förstås ingen genetik-brag eller liknande, utan jag tolkar det som stöd för det jag skrivit om angående kost, träning, etc. Självkart får man ju inte magmuskler av att slappna av magen hela dagarna - men lever vi ett något sånär vettigt liv ansträngs magen fler gånger än bara när vi befinner oss på ett svettigt gym. Det opreciserade är (med få undantag) viktigare än det preciserade. De flesta lägger sin energi på att åtgärda några procent av helheten (det preciserade). Det blir mycket jobb för lite resultat. Vardagens ryggmärg står för den stora kakan, och den är inte ens lika ansträngande - bara jobbigt ickeintuitiv för akademikern.