Trillske

Bästa frågan på länge, till och med jag har hamnat vid många områden jag helt enkelt håller tyst* om vid kvinnligt sällskap eftersom jag skulle behöva en månads redogörelse för att ens förklara vad jag menade. Hur reagerar bordsdamen på diskussioner om bitcoins och att bajsa i skogen? *

HU-tråden var ju troll (dåligt ordval; mer humor, självmordsbombar-ironi etc, jag hade skitkul och vi alla brann i helvettet), men tokboken var aldrig troll. Däremot väldigt okonventionella perspektiv och (som ett resultat) sjukt bökigt och krävande (för alla parter). Det ska sägas att det faktiskt dök upp förvånansvärt många som orkade sätta sig in vad jag var ute efter, tyckte det var intressant, och ofta höll med. Men sånt hamnar snarare i PM, för det är bara jag som orkar med allt hat. Hursomhelst nådde jag (finally) en punkt där jag kände att det jag ville få fram var tillräckligt tydligt för den som ville lägga ner tid på att rota i det. Och att fortsätta vid den punkten är ju bara spam - sådant överlåter jag åt moderater, socialdemokrater, vänsterpartister, liberalister och alla andra som kallar sig något dylikt.

Ni börjar låta som åldersstigna fotbollsfans, som en gång i veckan skriver "för en gångs skull gjorde Zlatan mål". Nu läser du jättekonstigt. Men jag gissar att jag ändå förstår vad du menar, och då vill jag påpeka att det är möjligt att du har rätt; det ligger ju lite bredvid diskussionen huruvida systemet är rätt utformat eller ej. Kanske tycker du då också att tjejens aktion är beundransvärd, men även det är ju poänglöst: hon ska ju straffas för det ändå. Annars kan man ju dra det hur långt som helst och börja förvånas över att verklighetens Dexter inte undslapp död/fängelse. EDIT: Såg att du till en början kritiserade just systemets uformning, men detta blev ju lite av en side-track där domarens aktion kritiserades.

Kommer att tänka lite på amerikanska gränsvakter på flygplatserna. Enormt förjävliga även när allt är i sin ordning. Man får ungefär ett: "okej, dina papper är bra - dra nu ögonblickligen åt helvette så jag slipper se dig". Har det skett något minimalt missförstånd får man snarare ett: "VAD I HELVETTE ÄR FEL PÅ DIG?". Det är en del av deras arbete, för de befinner sig i en enormt utsatt situation - inte helt olikt en domare. Visar de minsta svaghet till fel människor så blir det snabbt kaos. Jättelätt att sitta här och säga att "makten" ligger hos domaren - det är en enormt utsatt roll. Låt mig gissa: det är fullständigt naturligt för en vanlig människa att stå framför domaren och bli nervös och "råka" dra ett finger, men det är inte ett dugg naturligt för en vanlig människa att sitta som domare och bli nervös och "råka" döma lite för hårt? Jag skulle tvärt om gissa att domaren åtminstone har regelboken på sin sida vad gäller hans "misstag". Det är väldigt rimligt att ställa krav på respekt mot domare, annars spårar saker och ting.

Yngre än eliten, äldre än kidsen. Men ja, Winnerbäck var egentligen framgångsrik redan, dock inte den totala riks-kändis han blev några år senare. Han hade ungått mig och mina vänner rätt väl. Det han gjorde på slutet av 90-talet är dock det som liknar det jag skrivit mest, så poängen var inte att han inte var först utan att det han gjort inte var det som influerade mig. The Following - riktigt bra pilot-avsnitt.

Här är ett bra exempel på vad jag menar. Covern i sig ger jag inte så jättemycket för som helhet, även om den är lite egen och därmed intressant på så vis. Något jag däremot älskar är 1:10 - 1:26, ett segment jag tycker blir helt fantastiskt just i relation till resten av låten (det lever alltså bara om man lyssnar på den första minuten också, imo). Kan inte sätta ord på exakt vad som väcker ett sådant segment, men det behövs inte heller för icke-akademikern (något som löser sig helt naturligt som så att akademikern inte skriver musik, akademikern sitter i ett hörn och håller takten - nog så viktigt på ett annat vis).* *

Den kan du köra som pickup line på krogen (sållar även agnarna från vettet). Morsan lyssnade alltid på Cornelis när jag var 1-6 år gammal. Så när jag plockade upp honom igen vid 17-18 kunde jag många av låtarna. Jag har låtar jag skulle kunna spela in och lägga upp, men jag har inga grejer här. Lite därför jag hamnade i en lång wall; lyssnade på en väldigt "analog" låt och fick de där rysningarna jag brukar leta efter i min egen musik (inte direkt hybris; klart det blir så när man själv väljer vad man bevarar av sina låtar osv). Nu när jag fått lite mer fritid började jag sakna låtskrivandet väldigt mycket. För det mesta brukar jag köra mina låtar för tjejer. Inte för att det nödvändigtvis passar tjejer bättre egentligen, de är bara mer förlåtande publik när det handlar om ta fram "känslor", även indirekta sådanna. När en tjej gillar musiken märks det.

Cornelis är nog den artist jag värderar högst poetiskt/musikaliskt, möjligen i världen (overall idol, allt annat i livet inräknat, är dock Billy Joe Armstrong). Men musik är musik, det fungerar ungefär likadant även om det låter olika. Jag hade Cornelis som inspiration och det ledde till musik som påminner oerhört mycket om det Winnerbäck skrev i 20-års åldern. Jag låter liksom inte som Cornelis; jag älskar hans rytm - han har ett tempo som bara finns där och aldrig behöver forceras, som jag inte riktigt hittar. Han har också en fantastisk styrka i rösten som inte jag har. Så man får hitta sina egna styrkor. Cornelis gnällde lite över att han inte kunde låta "vackert" som vissa andra artister. Så cornelis kan säga två ord och omsluta det med tre toner och det kommer vrida upp tempot av sig självt. Trillske och Winnerbäck måste bli lite mer pretantiösa och kluriga (och inte minst tydliga, Cornelis bevarar charmen även när ingen förstår vad han säger). Sen skulle jag dock säga att Winnerbäck ligger närmare Cornelis än Gessle.. Cornelis hade en helt annan nivå av poetisk finess, men låtar som Tvivel är ändå otroligt litterärt finurliga även om det inte är lika konstnärligt. Jag tror inte Gessle skrivit en poetisk rad i sin karriär (han ska ju dock ha cred för sin framgång ändå såklart).

Någon mer som spelar instrument och/eller skriver låtar här? Jag gör det men det har i princip vilat senaste 1.5 åren då det blev så mycket studier. Allt började när jag och en polare förlorat våra första kärlekar vid 18 års ålder och hade den mest oförklarbara episka sommaren någonsin, på alla sätt och vis - vi ägde. Antagligen det antifragila som sker när man hamnar på känslomässig botten utan att gå sönder. I samma veva lyssnade vi mycket på Vreeswijk så det föll sig naturligt: vi behövde lära oss spela gitarr. Vi lärde oss tre ackord (A D G), sedan satte vi oss på klipporna i Öregrund och lirade, drack vin och öl, lät andra ungdomar samlas och hade trevliga kvällar helt enkelt. Vi kunde inte spela ännu, men det gjorde inget. Detta tog vi sedan med oss hem. Vi hade hittat en form av momentum jag ibland knappt vill tänka på, för det låter overkligt och ouppnåeligt: varje helg valde vi vilka tjejer som skulle få komma och förfesta med oss, vilkas tur det var. Vi hade en lista - om inte annat en mental. Vill inte gå in på det mer för det känns som sagt overkligt, och så fort man nostalgiskt tittar bakåt istället för framåt blir man ju gammal. Hursomhelst kunde vi ju inte riktigt spela och inte riktigt sjunga, men det störde inte alls vår framfart. Ibland såg vi till att bara vara vi två, gittaren och en flaska vin, och så skrev vi låtar. Eftersom vi förlorat våra första kärlekar (hade haft fantastiska förhållanden båda två) var vi ju på sätt och vis olyckligt kära och skulle därmed försöka skriva någon form av fina visor om detta. Inte helt olikt Cornelis gick detta åt helvette. Vi kunde börja på en fin rad - nästa rad blev ändå alltid ett elakt rim. Förr eller senare skrev vi förjävliga låtar om våra ex, om varandra eller om några nya bekantskaper. Första låten vi skrev blev en riktig hit: Polarna Madde och Viktoria. Bestående av tre ackord. Grym, oförlåtande, humoristisk och hämtad direkt ur verkligheten; konstiga tjejer behöver inte diktas, som antagligen fler har märkt. Jag kanske postar den här en dag. Den vevades varje förfest på folkets begära. Polaren har idag barn med den ena av tjejerna - det är en annan sjuk historia. På den vägen fortsatte det, kanske framförallt för mig, via trial and error. Jag har alltid skrivit mycket, och låtarna blev ett utlopp. Jag är inte jättebra på att sjunga (förutom mina egna låtar) och jag har en väldigt egen stil att spela gitarr (jag är tvärt emot andra bra på att plocka, men det är det enda jag kan). Jag kan i princip inte spela covers. Musiken har varit uppskattad av de få som hört den, med ett problem (för mig personligen) - jag har samma röst som Winnerbäck, liknande tonläge, väldigt liknande sätt att skriva låtar (som den yngre versionen av Winnerbäck - pre Lundell-transformationen). Men jag började ju spela innan jag hört Winnerbäck, innan han slog igenom, så jag tycker det blir lite orättvist att folk tror att det är inspirationen - jag inspirerades ju av Cornelis, bara att jag inte är som Cornelis. Den egna tolkningen, att spela gitarr och sjunga på mitt eget sätt, råkade bara vara nära identisk tolkning som Winnerbäck gjorde. När jag skriver låtar letar jag oftast samma sak som när jag skriver: känslor. Jag älskar när den som lyssnar ryser; får gåshud. Hur hittar man det? Jag går en oerhört analog väg: en känslosam mening är känslosam tack vare den föregående. En mening som flyter kan flyta tack vare att den förra inte gjorde det. Ett perfekt känsloframkallande upprepning är ofta perfekt tack vare att den kommer lite för sent - den är nästan, bara nästan bortglömd -, ett perfekt rim har bråttom eller släpar. Naturlig symmetri, inte digital. Precis så fungerar musiken också; en värdelös not gör en annan starkare och förhållandet är icke-linjärt. 10% av en låt kan göra hela låten. Så länge, lyssna på Winnerbäcks under månen för att förstå vad jag menar med att det imperfekta och framförallt det svaga kan göra vissa segment så bra, och så oerhört starka, att de lyfter hela låten trots att de segmenten i sig egentligen inte är överdrivet dynamiska (relativt andra låtar exempelvis). En av få covers jag spelar själv. (den låten spelas bäst om man stämmer om gitarren - jag tror det är till ett rent D, men är osäker; jag vet hur det ska låta så har inte behövt tänka så mycket)

Tror som sagt inte kurserna är någon fara, däremot kommer antagligen uppsatsen ta upp mycket tid av ett halvår. Se till att du tycker att det är skoj eller åtminstone givande och inte bara random prick i CVt. Eller ja folk får ju göra som de vill, men det rådet skulle jag ge iaf.

Problemet: Vem i hela fridens namn gör ett kapitalistisk spel av det slaget, sitter och brainstormar karaktärer och kommer fram till att de såklart måste ha med ett klassiskt strykjärn? Det är så dumt att det inte ens är dumt - det går inte ens att komma på. Det är unikt och fantastiskt! (jag kanske missar någon koppling mellan Monopol och ett strykjärn)

Tror själv att det enda tunga blir kandidatarbetet, men det ska nog inte underskattas även om det är C; folk verkar sitta med det väldigt mycket. Annars är mitt tips att söka upp studierektorer och liknande där du studerat/vill studera och vara "dryg som fan", det vill säga oerhört frågvis. Min erfarenhet är att det betalar sig på väldigt många olika sätt: - De vet mycket; de har löst alla typer av speciella studieplaner 40 gånger redan, har du tur får du kanske kontaktuppgifter till någon som varit i identisk situation som dig redan tex, och får gå i någon annans fotspår. - De brukar gilla att hjälpa till, d.v.s. du är inte nödvändigtvis "dryg" egentligen, bara du hela tiden är trevlig och ödmjuk och inte tar deras tid och hjälp för given. - Det finns alltid, alltid en massa kvalitativt dolt bakom byråkratin, det vill säga får du bara hjälp av rätt människor hamnar du också på rätt sida av alla gränsfall och undantag som görs. Jämför med att hamna på en nivå långt ner: snackar du med en rätt anonym lärare kan du inte lösa saker som inte stödjs fullt ut på papperet (jag har varit i den sitsen med tillgodoräkningar - det är lite tråkigt när kursen man gått innehöll för mycket). Jag studerar grad. i USA utan att ha en formell bachelor, det skulle blivit oerhört krångligt om jag försökte ordna det själv - det blev oerhört smärtfritt eftersom jag frågade om hjälp. Har du slutfört juridikstudierna eller ska du göra det parallellt, ta ett brejk, skippa?

Fan är det för fel på folk!? http://www.dn.se/kultur-noje/monopol-stryker-strykjarnet ___________________________ Den här serien började jag följa för något halvår sedan, och den var redan från början tillräckligt bra för att bli en typisk "brist på annat nytt"-serie. Har växt på mig långsamt och även om det inte är den serie jag ser fram emot mest så har den fått sin egna - helt unika - plats. Säsong 4 var försenad (därav trailern nedan), tack vare byte manusförfattare om jag förstått saken rätt. Hoppas de lyckas lika bra.

Ah, när jag får se det summa-tecknet förstår även jag. Min förvirring var alltså att vi hade med x/y-hat att göra, förstod inte att det var en definition. Vi arbetar ju med approximationer om vi har mätvärden (exklusive hel population), eller hur? Fler svar till Heltoken, inte fler statistik-svar.

Jag har inte koll, men om du använder epsilon som summa så summerar du ju positivt (kvadraten) mätvärde minus medelvärde , så det påminner ju om att approximera varians. Covar är sedan hur variablerna samvarierar så även det ser ganska rimligt ut. Men jag vet tex inte vad ditt n innebär (kanske mätvärden i [tillhör] I, i = 1,2...n?). Kanske inte hjälpte alls. Återkommer med fler svar, måste köra 2 mil för att gå på obligatorisk föreläsning och lyssna på saker jag redan gått igenom. Surfade igår. Eller, jag paddlade och försökte ställa mig upp. Gick sådär; 12 grader pacific ocean, svårt att smidigt röra fötterna tillräckligt långt fram på brädan när de är beklädda av is. Verkar i övrigt oerhört likt snowboard, så när man väl fått in balanspunkterna i ryggmärgen ska det nog bli bra. De hade inte tillräckligt med nybörjarbrädor heller, så jag fick en större variant. Kanske lika bra att rivstarta dock, jag är väldigt antifragile till min natur och mår oerhört bra av att misslyckas med svåra saker (det triggar min boarderline-switch). Förövrigt standardmässig Taco Tuesday igår, mycket trevliga tisdagskvällar här. Testade Cheeseburger and Fries Taco (jupp.). Fick en amerikans flagga i den. Ibland är det sjukt svårt att avgöra om det är självironi eller stolthet. De har ju även en stor, framgångsrik kedja som heter Fatburger - testa att sälja den idén i Sverige.

Svårt att undgå att du ogillar socialism och jag tycker du gör helt rätt som kommenterar, men när du går in på kramgoa faktorer blir det lite snett för jag tror att den som fokuserar på kramgoa faktorer inte skulle lägga sin tid på att fundera kring talebiansk lära i en tokbok. Vilket ska tolkas rätt: jag tror det finns många som gillar det där kramgoa och ja, det är gulligt, men jag själv skulle inte använda det kramgoa som ett fundament för mina politiska ideer. Socialism för mig är inte att kramas; det är snarare att enas, sammarbeta och ingå avtal på en nivå där vi inte kan skaka hand om saken öga mot öga. Dessa överenskommelser måste själklart göras med känsla; jag tror också medborgarlön skulle vara bedrövlig lösning. Å andra sidan, vad händer med folk som inte har något att förlora? Som hamnar på fel sida av treshold of misery? Vad har de grupperna för typ av incitament? Kan vi rent av öka incitament till arbete genom att ge bort lite resurser gratis? Det låter rimligt: utan hopp, inget incitament. Jag tror alltså inte att socialism är något bestämt dåligt. Jag tror att socialism fungerat ypperligt för Sverige, och jag tror en viktig - avgörande - anledning är att Sverige är/har varit tillräckligt litet. Vi har dock ett övergripande problem: jag är som sagt väldigt diffus i mina politiska ideer eftersom jag inte har någon mentor och/eller pöbel som rannsakar mina ideer åt mig (till skillnad från moderater, vänsterpartister, liberalister, etc). Det betyder dock inte att vi behöver ge upp helt. Vi kanske kan börja från din ände eftersom du är lite klarare i resonemangen: Detta tycker jag är oerhört trevligt att höra från en anti-socialist, men det gör mig också nyfiken: Vart går egentligen gränsen? Vart blir socialism socialism? Varför gillar inte spelteoretikern liberalism? Tolkar vi socialism olika? Jag tolkar nämligen socialism som utjämning för att nå aggregerade resultat (ink. veil of ignorance), inte att krama de som vill ha en kram för kramandets skull. Jag lägger alltså ingen moralisk värdering i Sveriges klassiska socialistiska politik (utöver just en gnutta veil of ignorance då).

Hittade detta om C#, så detta plus det koreanen skrev borde ge en hint (jag ser skillnaden java/c som att java är lite mer lek med avancerat lego [fast lego är roligare]). http://www.c-sharpcorner.com/uploadfile/gtomar/difference-between-cpp-and-C-Sharp/ On topic; någon som vet varför tex jag inte har c# i studieplanen? Är jag för old school (haft kurser i både java och c++)?

Lite väl förenklat som vanligt. I övrigt håller jag med, även det som vanligt. Ingen fight jag tar IRL dock. När någon förklarar min icke-jakt på femmor som att jag är "lat" går jag nog sällan längre än att svara "tror du?". (iof dold arrogans möjligen) _________________ Insåg förövrigt att jag tror jag håller med Taleb politiskt också. Mina politiska ideer har hela tiden varit väldigt diffusa. Någon har säkert noterat att jag hävdat att jag anser att socialdemokrati är en vettig lösning för små länder (Sverige, även om det börjar bli boarderline) men är hopplöst i större länder (USA som helhet, exempelvis). Anledningen att de ideerna varit "diffusa" är att jag till skillnad från de flesta inte har kunnat ta en sida och lyssna på random politiker eller ta efter random parti. De flesta jag pratat med är så fast i att det handlar om en universal-lösning att de sitter kvar i dessa tankebanor även när de accepterat att vi pratar om något annat. De flesta pratar om socialism, kapitalism och liberalism utan omgivning eller sammanhang, så pass att det inte ens går att föra över diskussionen till en högre hierarki-nivån. Taleb ger mig ett visst grepp om mina tankar. Han är ju emot storleken - inte socialism. Socialism är inte bestämt top down - det beror helt på vilken omgivning du har / vilken nivå du tittar på. I.E. ett hundratal enheter som styrs top down ger fortfarande ett bottom up-system.

Postflop har det nog alltid varit värde att squeeza, speciellt vissa spots (du har nog upptäckt dem själv), men preflop har varit så dampigt att det snarare funnits pengar i att låta andra squeeza OOP så fort de plockar en suited. Sen kan det säkert varit profitabelt ändå, grejen är ju att jag vann mycket pengar på att spela passivt men inte ett dugg vekt, men med det sagt är det ju inte säkert att andra höll lika hårt i sin hand när de valt en passiv linje. Det fanns ju inte på min karta att vika för de där 1/3 pott tex.

Snyggt! Åtminstone pendeln får väl sägas uppfylla kriteriet enkelhet också. Vilket program använder du för att ta fram det där? Känns som Matlab skulle braka ihop vid körning (kanske beror på vilken noob som ställer upp ekvationerna, skulle innefatta mig så har ingen aning)?

Inte direkt enkel, men ändå grymt.

Satt och lekte med signaler i matlab, stirrade plötsligt på en otippat intressant plot (synvilla); x = [ 0 : pi/16 : 2*pi ] y = [ sin(x) ; cos(x) ] plot(y) Och då blev jag nyfiken: Har ni några enkla skojiga funktioner eller liknande som skapar synvillor/sjuka plottar?

Synd att alla andra är så jävla dåliga att han inte får ut allt av sitt game.

Jag tyckte JJ känns rätt. Men måste säga att du lyckas hitta knepiga händer. Har varit tvärt om på SvS låg-mid ett bra tag. Fått uppfattningen att det lugnat ner sig lite smått (konvergerar alltså från andra hållet på svs - man gjorde pengar på att abusa squeezers). Skillnaden på dynamik SvS/övriga klienter är så sinnesjuk. Svenskar är paranoida och gillar teori, så många plockar snabbt upp aggressiva tendenser, sen är tydligen random svensk samtidigt väldigt dålig så på SvS blir det hela tiden en massa FPS gone bad-trender.

Heltok och hans primalgäng blir nog utslängda när de börjar tugga i sig green.