Trillske

Möjligen en liten miss att jag kallar det "irrationellt" att inhandla TV-reklam och annonser. Det blir en ganska dålig beskrivning eftersom det inte nödvändigtvis vore rationellt att spendera sin tid på att lista ut att den billigare produkt X råkar vara identisk med produkt Y. Vad är ett rationellt inköpsbeteende? Är det att grundligt utforska varje alternativ? Jag skulle säga att det tvärt om är ett vanligt misstag att försöka utforska alla alternativ. Många, många 19-20-21 åringar har frågat mig vad de ska plugga till på universitetet. Jag brukar svara att det inte är det viktigaste - det viktigaste är att ta ett beslut, även ett dåligt beslut är mycket bättre än att vänta - alla andra alternativ finns kvar. Många frågar också vilken civilingenjörsinriktning de ska välja, samt vilken stad de ska plugga i. Jag brukar säga att det är mer eller mindre oviktigt i förhållande till hur viktigt det är att ta beslutet och göra det. Många fler i min generation har säkert upplevt samma sak: det är inte riktigt som när morsan och farsan växte upp. Många fler har säkert även upplevt nackdelen: man fastnar i korsningen och blir stående. När det var bestämt att jag skulle till USA ett halvår spenderade jag ganska stor del av 2-3 månader till planering. Det skulle nog de flesta gjort, men nu för tiden skulle väldigt många välja väldigt mycket mindre. När jag landade i San Diego hade jag redan ett riktigt klockrent boende vid havet, jag hade en välfungerade "A till B"-bil stående parkerad, jag hade goda kontakter med mäklare och liknande med tanken att dessa är de människor jag vänder mig till om jag behöver något. Min bil gick på $3400. Hade jag kunnat hitta en lika funktionell bil billigare? Självklart. Hade jag kunnat hitta ännu bättre, eller billigare, boende? Antagligen. Ännu trevligare och tillmötesgående mäklare? Förmodligen. Men poängen är att jag gjorde ett antal val. Resonemanget till att jag gjorde det var att jag har stått i den där korsningen och jag vet hur kontraproduktivt det är att stå kvar. Att "stå kvar i korsningar" är bland de största misstagen jag gjort i mitt liv (lärorika misstag, dock). Under tiden då jag planerade resan och under tiden här har jag träffat väldigt många människor som valde väldigt mycket mindre - de ville se över alla alternativ, de ville ordna allt på plats, etc, etc. Samtliga har haft väldigt jobbiga första veckor här, och i slutändan: högre konstnader, sämre boenden i sämre lägen, sämre bilar - sämre allt. För de hamnar förr eller senare i en squeeze (se tex att sakna bil i Kalifornien). Inte helt olikt vad som händer den som står och väljer, istället för att jobba, studera eller vad man nu står och väljer mellan. Förr eller senare är man squeezad och så illa tvungen att ta ett dåligt jobb eller en halvdan utbildning. Medans den som valde - och valde fel - allt som oftast brukar ha de andra alternativen kvar och möjlighet att ändra sig. Kuriosa: Mitt enda misstag på den här resan än så länge var att jag väntade med att köpa flygbiljetten och därmed fick betala 4-5k extra. (ska dock sägas att jag hamnade business class med Brittish Airways, med tillhörande lounge på heathrow, det var... en upplevelse. De biljetterna kostar typ 40k om jag förstått saken rätt. Att njuta av maten och drycken på ett flygplan var något nytt. Synd bara att man blir så ofelbart skev och skitnödig på dygns-långa resor.)

Jag minns inte namnet på en enda vetenskaplig artikel i ämnet marknadsföring - överhuvudtaget. Precis så roliga är de. Däremot är förstås mina föreläsare forskare i ämnet, och har man uppemot hundratalet publicerade artiklar i ett ämne vill jag kalla det "ägna sitt liv åt". Vill du kalla marknadsföring en liten del av framgång? Om så får du gärna skriva eller länka till något intressant om det (helt sjukt hur företagen budgeterar isåf). Om inte petar du bredvid poängen igen; huruvida mina föreläsare överdriver eller ej är ju inte så viktigt i sammanhanget.

Det handlar inte om "politikern", utan om att konsumenten själv tar ett annat beslut givet fullständig information. Om konsumenten vet att den kan köpa antingen produkt X för 50:- eller den identiska produkt Y för 80:-, där produkt Y kommer med en extra timme TV-reklam på köpet, så införskaffar konsumenten produkt X utan att blinka. Kanske är han till och med så nyfiken att han frågar kassörskan vad i helvette poängen är med produkt Y. På den fria marknaden bunkrar konsumenten istället upp med produkt Y och en massa TV-reklam. Tack vare att den inte har tillräckligt med information, vilket den saknar tack vare att den är fenomenalt "ryggmärgs-korkad". Har ingen lösning här*, utan det handlar mer om att man inte bara kan plocka de matematiska russinen ur kakan om man "objektivt" vill förespråka fria marknader. *Dock kanske några tänkvärda uppslag. Kan man tvinga företag redovisa hur mycket pengar de lägger på att störa konsumenten i dess vardag? Ska det kanske stå i innehållsförteckningen hur mycket av kostnaden som består av TV-reklam, annonser och telemarketing?

Jo, men jag försöker alltså illustrera att konsumenten - när vi får det såhär på papperet - är fullständigt hjärndöd. Många som tillägnar sitt liv åt att forska i marknadsföring går så långt att de menar att produkten är nära på oviktig - marknadsföringen är det som säljer. Det ska ställas mot avg. konsument som avskyr de annonser och den TV-reklam de alltså glatt betalar för. Konsumenten "optimerar" alltså fram fler annonser och mer TV-reklam, eftersom den belönar de företag som lägger sin budget där istället för att förädla produkten/minska priserna. Samtidigt är annonser och TV-reklam bland det värsta konsumenten vet. Man kan ju faktiskt se det som marknadsimperfektion, en slags informationsassymetri - konsumenten begriper inte vad den köper.

Företag X lanserar den svindyra substitutprodukten Y. Kostnaden för Y består av 15% direkta kostnader och 85% overhead. Av overhead uppskattas ungefär 80% bestå av försäljning och marknadsföring. Glade konsument Z springer till affären och betalar för TV-reklamen som förstörde hans film, för att säkerhetsställa att även nästa film misshandlas. Det är inte orimligt att argumentera för oreglerade marknader, men det är sjukt orimligt att prata om någon slags utopi där konsumenten* agerar rationellt och automatiskt "optimerar" utbudet. *inklusive sulla, heltok eller jag själv (jag brukar till och med glömma att kolla prislappar och kvitton, ofta betalar jag bara blint - känns nästan lite odemokratiskt) Nåja, de kan ha blivit hårdare men jag tror fortfarande att närvaro avgör vart man hamnar: G eller MVG. 20-30% frånvaro över 3 år skulle innebära ganska många timmar att göra något vettigt. 1000? Låt säga såhär: om du spenderade 500 timmar på att förbereda dig inför högskoleprovet så krävs det väl ändå inlärningsfel för att inte hitta 1.9-2.0?

Wall: Paleo-frukost:

Fortsatter forvanas av hur manga som inte tror jag menar allvar nar jag sager att avg. person utan storre problem kan fa MVG i alla amnen - mojligen undantaget tex idrott om man ar ritktigt otranad eller motsvarigt. Det galler ju att man till skillnad fran tex mig varderar ett MVG i... whatever, inte kunskap, men "gymnasiekunskap" kanske... hogre an flickor och fester och bilar och kreativt skapande och lite haftigare studier osv. _____ Sa sorry for kompis-dissen men "MVG i alla amnen" ar ett oerhort lojligt uppslag sa lange inte boken handlar om nagot helt annat - psykologi, hjarntvatt etc.

Har iaf fått både den bra och den kanske lite mindre bra sidan av universitetet, har en marketing-kurs med bara utbytesstudenter (=bara tyskar), och grejen är att universitetet skiter rätt hårt i utbytesstudenter som redan betalat så är lite sunkiga lokaler etc. Har också, å andra sidan, en on campus-kurs med typ bara amerikaner där det är som att lyssna på en bra TED-föreläsning så fort professorn talar.

Svårare än jag trodde att hitta ett ställe att klippa sig - glömde att detta är Martin Luther whatever röd dag. Roligt dock när jag går runt och frågar folk. "There are a couple of places upp north in the center of La Jolla, but they are extremely expensive" "How expensive?" "Oh.. probably $40 or something!" Tänk att vara avg-amerikan och besöka Sverige. Mitt vanliga ställe tar det dubbla.

Kommer vara här i nästan ett halvår, är ledig 4 dagar i veckan + lov, men börjar tro att man inte hinner med det här stället ändå. I veckan kommer Tiger Woods hit och spelar - sånt får man ju inte heller missa. Nu ska jag på mitt vanliga chansartade manér gå ut och klippa mig på första stället jag ser. Får se om det systemet fungerar lika bra som i Sverige eller om man får köra rakat några veckor.

Jag tycker inte det är så farligt men man behöver inte ha en uppe och en nere, speciellt inte om det är långa strumpor. Rejäl baksmälla är ursäkten. På universitetet var det många som hade shorts och långa strumpor helt uppdragna. Det var riktigt, riktigt fult. Tror iof att det var utbytesstudenter. "Modet" här i övrigt är ju enkelt att följa iaf: 100% hoodie och säck-storlekar. Jag kommer bli kallad bög om jag går i vanliga, europeiska, tighta sommarkläder. Tjejerna har dock riktigt rolig blandning. Nästa vecka börjar mina surflektioner. Någon som bemästrat denna avancerade konstform och har några tips på hur man kommer igång (hyfsat) snabbt?

La Jolla Cove, sjukt fint: De är inte döda. De är gravida. Och sover: Jag är han som försöker se mest cool ut men ser minst cool ut.* Eller grabben som dissade vita converse. * Egentligen inte såklart, det är standard för mig att det ser ut som om jag försöker vara cool och misslyckas kapitalt. Alltså inte bara när jag vet att någon tar kort, mitt naturliga tillstånd är att se ut som om jag försöker se cool ut och misslyckas.

Rätt meningslöst allt, ain't it? Jag gillar inte att rota så mycket som jag gjort senaste 1-2 åren (mycket av rotandet hamnade i den här dagboken, så ni vet vad jag menar). Men det kändes viktigt för balans; jag pluggade väldigt mycket under den perioden, och medan jag lär mig mycket vettigt i skolan vill hela själen samtidigt göra revolt mot all pseudovetenskap och snäva - ibland rent godtyckliga - sanningar som indoktrineras. Intelligens är bökigt. Om vi går tillbaka till implicit/explicit metodik: Om exempelvis kristendomen skulle ha rätt - hur fantastiskt korkat skulle det då visa sig vara att universitet anammar metoder som inte kan komma fram till rätt svar vs metoder som landar direkt vid rätt svar? Så man får bestämma domänen, vad intelligens egentligen ska beskriva. Antagligen själv, eftersom folk i allmänhet verkar ganska oense om vad vi egentligen menar med intelligens. Jag själv skulle inte dra fram matematik eller liknande för att mäta intelligens - det är för snävt och chansartat (vi vet inte hur mycket matematiken kan beskriva eller besvara). Det ges direkt av hur jag faktiskt skulle kunna beskriva min syn på intelligens: i form av olika bra system, med olika bra filter. Jag misstänker att varje sekund innehåller så mycket information att jag inte skulle orka skriva ut alla nollor. Många skulle säga att det mesta är brus, men jag vill som vanligt vara lite egen och hävda att njah - allt är någon form av information, det kallas bara brus om vi letar efter någon annan specifik information. Att inte lyssna är lika värdefullt som att lyssna. Vad lyssnar folk på? Vad lyssnar de inte på? Hur testar man en människas intelligens? Självklart kikar man på stegsvaret; man sparkar på människan och skakar om den och ser hur den reagerar. Man berättar saker och ser om den lyssnar. Det innebär alltså att jag visserligen även skulle se ett matematiskt eller logiskt/iq-test som ett slags intelligenstest, men det skulle innefattas av en enormt bred definition. Min syn på intelligens har mer att göra med underliggande metoder än med anskaffade verktyg eller resultat. Om någon är duktig på matematik är jag intresserad av varför, inte det faktum att personen är duktig på matematik. Som de flesta säkert har märkt kan man inte riktigt hjälpa att man strävar efter att uppnå en vettig nivå på sin egen definition av intelligens. Ignorance kanske är bliss - svårt att veta eftersom ignorance är relativt och på så vis är kanske ingen "ignorant" gentemot sin egen referensram. Oavsett hur det är med den saken verkar det svårt att ignorera saker man själv upplever som intelligenta. Min syn på intelligens är anledningen att jag hamnar hos vissa författare. De flesta i den akademiska generationen är människor jag gärna småpratar med, lyssnar på lite här och där, men aktar mig för att ta in deras budskap som helhet. Kort sagt, jag respekterar inte de flesta människors metodik, vilket - i min värld - innebär att de med nödvändighet och med god precision hamnar helt fel.* Jag kan med nöje läsa precis vad som helst som Taleb skriver. Varför är enkelt: vi har samma syn på metodik. Taleb gillar heuristics, accepterar gärna det diffusa - och är no bullshit. Det sistnämnda är intressant: Taleb är no bullshit genom att på sätt och vis acceptera bullshit. Slutsatserna är ofta väldigt spretiga och han accepterar att saker och ting rinner iväg. Den typen av människor är de minst intelligens-skadliga att lyssna på, och de säger också väldigt ofta mycket mer genom att lova mycket mindre. Enligt mig krävs den typen av metodik för att systemet och dess filter ska kunna anpassa sig till information på ett bra sätt - för att varje sekund av erfarenhet ska göra systemet starkare eller i värsta fall status quo; inte svagare (jämför den värld som filtrerade bort fett för att de inte ville bli feta - det är svårt att hitta tillbaka). Angående att jaga rätt information (i.e. vara kritisk till tveksam information) vet jag inte riktigt om det är en bra eller dålig egenskap. Generellt brukar jag försöka hantera det så enkelt som möjligt: mår jag bra eller dåligt av att göra det? * Mvh WallE

I hate it when the free lunch isn't free.

Ibland tycker jag att ni missar en dimension: att ni är män. Män äter smör bacon och allt annat som är fet energi, och så dricker de en öl till. Män äter fel och är stolta över det, båda sakerna är viktiga för en mans identitet.

Okej, så det var bättre än jag trodde. Väldigt, väldigt mycket bättre. Ska vi dra en overkill? Okej: Fluxx i downtown San Diego är den - i särklass - bästa klubb jag besökt i mitt liv. Jag var såld innan de började dra upp tomteblossen. Överdriver inte heller. Oklart om det var för just ikväll eller om det alltid är sådär bra, men ett trevligt ställe var det.' Bonus: minst 75% tjejer fram till kl 12.

Årets gissning att Heltok spenderar över 1sek/dag vid datorn. Men jag luras väl av small probabilities enl. Talebs lära. Snart ska jag inviga Downtown San Diego, är egentligen jätteotaggad att röra mig i det området men wish me luck.

Vi. Är det inte 2500 kcal/person och alltså 15000kcal? 6 pers var nog överdrivet, med 10 000 kan jag tänka mig att jag åt.

Nu forstar jag hur aven endast semi-svaga Amerikaner blir tjocka. Jag borjade med att under gardagen ata for ungefar 6 personer (bra) utav kott och gronsaker (bra). Detta hade den onskade effekten att jag har fatt igang den niva av atande jag vill ha for att komma i bra form. Idag saknade jag dock alternativ, sa jag at pa Taco Bell under lunchen. Vad som dock hande ar att jag senare under dagen fullkomligt tryckt i mig (nyttig) mat - men jag ar forfarande fruktansvart sugen pa socker! Har precis stoppat i mig en stor portion kyckling och toppade med en javla massa (nyttiga) notter men jag vill anda ha - jag kraver! - losgodis och chips. Ar till och med nara att jag trycker i mig ett gang av en polares pop tarts trots att det inte ens ar speciellt gott. _______ Ep1 av Suits gar pa TV just nu. Blev reklam i anslutning till introt. Vi stangde av TVn. Man orkar inte se reklam langre.

Det ar lite coolt anda.

Aa, just ja. Jag skriver aldrig "man" om jag ar serios (dock sager jag det sakert en del). Har aldrig varit med om att det blivit ett problem. Nar folk gjort det i rapporter eller liknande brukar det racka med att fraga vilken person eller institution eller enhet det skulle kunna syfta till. Meningar som "man brukar..." ar bara 100% flum for att lura lasaren att det finns en referens bortom skribenten. "man skulle kunna.." ar bara ett fegt satt att gomma sig fran sitt eget forslag.

I Sverige* ar det storre "problemet" tvart om, fattiga manniskor vet inte hur det ar att vara rik, sa de tror att det ar helt fantastiskt och kanner att varlden ar fruktansvart orattvis trots att de sjalva har en sa pass trygg inkomst att rikedom inte skulle ha nagon stor inverkan pa vare sig valmaende eller lycka. De som ar deprimerade for att de inte har nagra vanner ar nog ganska ratt ute - livet ar nog battre med vanner. De som ar deprimerade for att de inte ar rika har ingen aning om vad de snackar om. Jag brukar ju saga att detta blivit den akademiska generationen, men i det har fallet verkar folk skita i att akademiska studier ar minst lika klara pa den har punkten. Folk har sa bedrovligt svart att acceptera att mycket pengar inte ar viktigt (relativt annat) - tills de har mycket pengar. *Speciellt, eftersom sa liten andel ar direkt fattiga/otrygga har.

Sa gar det nar man ar avundsjuk for lange och far utrymme att pika. Stammer snarare att Microsoft inte dragit in mycket kultur i deras varumarke, vilket ar en helt annan - extremt mycket trakigare - sak.

Blev tre stora fester hos mig (>100 pers). Lite som en fritidsgard - forutom att jag bestamde vilka som var valkomna och att alla var packade. I ett omrade med mojligen vackrast snitt-tjej i Sverige (svart att veta, men skulle garanterat konkurrera om det). Till skillnad fran krogen aven fler tjejer an killar. Oftast forsoker jag att inte tanka pa det. Det ar en balansgang mellan att "njuta av minnet" och insikten att hela scenariot var mer eller mindre overkligt och man inte kommer uppleva samma sak. Hade en riktigt lyckad efter 18 faktiskt, men i ovrigt haller jag med helt och hallet, och pa den festen var det ocksa manga som tog sig till krogen kring 12-tiden och det var ocksa sista megafesten jag hade. Vilka javla noobs. Vi var ett gang som forsokte forklara for folk att: skit i krogen, det har upplever ni inte igen. Lost cause. Nar de inser sitt misstag ar det forsent*. *d.v.s. livet overgar i mindre sallskap och parmiddagar. Sistnamnda ar kul en gang eftersom man far kanna sig lite vuxen dar man sippar vin med flickvannen och nagon kompis. Wow - du och jag tjejen - nu javlar ar vi vuxna och mysiga. En gang.

lol, da ar man ju forfarande i sitt forsta ordentliga puppy love->seriost-forhallande. (kan vara subjektivt)