Trillske

Jag får chansen på ett high end-jobb, bland annat tack vare att jag gått på en viss utbildning - det fungerar ju lite som ett filter - men huruvuda jag lyckas visa att jag passar in och kan prestera kommer ha väldigt lite att göra med min utbildning. Jag blir snäppet billigare eftersom jag redan spenderat 1-2 år med att studera området. Det drar av lite utbildningstid och jag kanske till och med kan komma med lite nya ideer på en gång om vi har tur. Men man är rätt jävla långt ifrån att få ut "5 års värde"... Exakt? Du kanske är smartare och duktigare än någon som gått på harvard men han tar fortfarande ditt jobb, eftersom du har gått på somethingsomething. Vart skulle jag sagt emot det? Dock mäter inte gymnasiebetygen kompetens på vanliga skolor heller, så jag vet inte om jämförelsen blir så bra eftersom högskoleprovet däremot är åtminstone någon form av kompetens-mått. Jag har säkert skrivit det förut: gymnasiebetyg är ett mått på hur bra du skulle passa som slav, det är inte ett mått på vad du kan eller har lärt dig. Utan att lägga någon värdering i det - många företag älskar goda slavar - känns det viktigt att man är medveten om det.

Jag tolkade mig som "trillske", trots oförskämdheten att inte tilltala mig med stor bokstav. Insidan gör hela skon! En av mina mer feminina sidor är förövrigt att jag skulle gå i obekväma skor om de är tillräckligt snygga/speciella. Då ger jag mig fan på att "gå in" dem - blödande skavsår några dagar. Jag vänder ju på det och tolkar det som en maskulin kvalitet: orka gnälla.

Det där vet jag inte riktigt vad det betydde. Har ju varit tydlig med att du får bra betyg ute i skogen, men en lite konstig examen. Som att köpa billiga kläder i asien, du får ett papper med "industriella ekonomin". Mer uppe för diskussion är väl snarare hur viktigt eller oviktigt studier är vad gäller faktiskt kunnande och kompetens, därmed ifrågasätts ju samtidigt om det spelar den minsta roll alls huruviva skolan är "bra eller dålig" - igen, vad gäller kunnande och kompetens. Att det är jätteviktigt för papperet år 2014 är det väl ingen frisk fisk som ifrågasätter och det är ju även viktigt för att hamna vid andra karriärsorienterade människor osv.

Okej, när du kommer till staterna ska du helt klart ta dig till CA. Du ska ta dig till den nordligaste delen, jag har för mig att de har något coolt naturreservat där, redwood eller liknande. Du ska ha hyrt en bil med klass, exempelvis via Avis. De är inte billigast, men de är billiga och har bara fräsha bilar, även om du går för en billig kommer den vara ny och fräsh. Helst av allt ska du ringa och höra om de har några coola camaros eller mustanger eller jeepar (om du vill ut i öknen) eller liknande som inte syns på hemsidan. Sedan ska du köra ner mot San Fransisco. Jag tror det kan finnas lite småroliga vägar i bergen och liknande här. I San Fransisco behöver du minst två nätter, för en av dagarna vill du gå på tour i Alcatraz och det tar lite tid. Du måste köpa biljetterna till Alcatraz flera veckor innan. Sen vill du ha lite tid att ta dig runt i staden, exempelvis cykla (du vill absolut inte köra bil i San Fransisco, det är piss), och pricka av alla de där klyshiga sakerna man en gång i livet ska stå och flina bredvid. Exempelvis golden gate: När du känner dig klar med San Fransisco börjar resan på allvar. Du ska komma iväg relativt tidigt på morgonen och köra ut på Hwy1. Du vill verkligen ha gott om tid här. Förslagsvis skulle du faktiskt kunna boka en natt på något motell i Big Sur, det ser riktigt mysigt ut. Sedan kör du vidare ner mot Santa Barbara. Vad du vill göra sedan är att boka ett hotell i Ojai - grymt ställe innåt landet, ganska nära Santa Barbara. Underbar körning upp i bergen och supertrevlig by. En sån där guldklimp turister generellt inte känner till. Vidare via hwy1 mot LA. Kanske vill du passa på att se det skithålet också. Man ska ju ha en bild vid hollywood-skylten, och just den platsen är faktiskt fin: Men hade du tänkt stanna i LA och göra grejer rekommenderar jag att ge fan i att lägga tid på att försöka "se staden", speciellt hollywood, för det är som sagt ett skithål ändå. Bra saker i LA: - Venice beach - Universal Studios - Six Flags - Alla spelningar, shower etc - Staples om du gillar basket eller ishockey Om du kommer till Six Flags ska du åka en orange roller coaster långt in i parken, lätt att missa men lätt bäst på stället, en "flyer"; och det känns verkligen som man flyger. Sedan kör du vidare söderut längs kusten. Först och främst kör du till Huntington Beach i Orange County. Där vill du vara tidigt, för där vill du promenera runt i staden, fika, äta mat, etc. Otroligt fint ställe. Om du är en sån där lam snubbe som ser på lama serier som OC och har tyckt det sett glassigt ut är det tydligen Hungtington Beach som ger den bästa OC-känslan, har jag fått förklarat för mig. Kanske spelades det in där eller något. Näst stopp är Laguna Beach, 30-40 minuter till söderut längs kusten. Även detta paradis är tydligen "känt från TV", nämligen MTV om jag förstått saken rätt. I Laguna Beach vill du se solnedgången, samt insupa det faktum att det är där du vill spendera ålderns höst. Kan även vara ett lämpligt ställe att stanna över natten. Sen åker du vidare till San Diego. Som vanligt är downtown inte det roligaste. Det finns mycket där att se såklart, men det är som alla andra stora städer. Kanske vill du gå på Midway? Pensionerat gigantiskt militärskepp, väl värt inträdet. Du vill helt klart spendera en hel dag i Balboa Park, springa runt i parker och på utställningar och annat kul. Sedan finns det ett tiotal platser i San Diego du vill hajka på, bland annat Cowles Mountain, där var jag idag så jag har inte lagt in några bilder ännu. En ganska kort och fin promenad. Samt Mount Woodson (det var här jag blev attackerad av en rattlesnake): Den är lite längre, kanske 2.5 timmar rakt uppåt. Är du i form är det ingen fara alls, men några blev trötta och fick vila längs vägen. Sedan vill du åka runt i La Jolla, börja med shore, cove och försök sedan luska fram lite kända restauranger och liknande. Du kommer precis som jag inse att du vill bo i Pacifik Beach tills du fyllt 40, i La Jolla mellan 40 och 65, och i Laguna Beach 65-infinity. Kan vara bra att vara ute i god tid med hotell i La Jolla om du vill hålla lite i plånboken, morsan och farsan bokade dagen före och hittade typ bara för 3000:-/natt. Otroligt fint såklart, men det är nog allt i La Jolla Shore.

Ja, precis. Det är samma här i San Diego: bara svenskar springer runt i converse hela dagarna. Den där bilden som du tog, det är samma i vårat hus. Vi är 6 pers, jag är den enda som spyr på converse. Jag gillar skor och converse är asfula och fattiga, helt enkelt. Det är lite som att gå i pyjamas. Vilket förstås är okej, pyjamas kan ju vara skönt, likt heltoks adidas-exempel: man kanske vill ha något skönt att gå i. Det stora problemet är att de inte fattar att converse är fula och fattiga, de förstår inte att de springer runt i en pyjamas. Roligaste exemplet är när vi ska ut till snäppet finare klubbar och de tror att det är krav på skjorta (det är det inte på klubbarna vi går till, man måste bara vara lagom fräsh och inte 20 killar och 2 tjejer). Så de tar fram en nystruken stjorta, skippar jeans, etc... Och tar på sig ett par converse på fötterna. Jag har försökt förklara för dem hur galet detta är, men de förstår verkligen inte. Sen står de där med fötterna i sin pyjamas och säger till mig "nemen du måste ju byta om till skjorta annars kanske du inte kommer in!". Herregud. Det är som att svensken klär sig snyggt vad gäller tröjor och byxor och suits och typ allt - men är fullkomligt hjärndöd och smaklös vad gäller skor. När du är i USA: http://www.zappos.com Med risk för att låta gay är det fantastiskt att köpa skor där. Jag önskar jag kunde gå lös och beställa saker för 15-20 tusen. Vad gäller billigt, hyfsat snyggt, bekvämt och samtidigt lite roligt rekommenderas tex den här typen:

Besviken, har redan postat dem än gång, ni måste ju ha lite attention för detail. Norsk fjortis tyckte det var bowling-skor. Själv funderar jag på att börja hantera converse som en fullständig deal breaker, känns faktiskt som ett rimligt filter. Nu har vi haft kul, återgå till att klyva hår med hjälp av definitioner.

Nu måste jag skriva lite off topic här, om mina skor. Det är nämligen så att jag besökte San Fransisco och cementerade det faktum att jag har blivit Mr. Shoes: jag hade antagligen snyggast skor i hela SF, en stad där halva populationen är gay. Nu är det alltså dessa som gäller: När jag satt på Starbucks i San Fransisco gick en tjej förbi, hand i hand med sin pojkvän. När hon gick förbi mig tittade hon ner på skorna, satt fast med blicken och roterade kroppen medan hon passerade. Efteråt vänder hon sig mot sin pojkvän och säger: "so... fucking... awesome...". Och om ni ogillade detta inlägg. Haters.. Ses snart sverige.

Är inte Göteborg ett ställe man åker till på semester om man vill komma bort från allt och koppla av lite?

Är det så? Jag vet inte. Jag "känner" faktiskt en väldigt massa multimiljonärer och entreprenörer, både i Sverige och här. Vi är inte bästisar men vi har haft många, långa, diskussioner, mest för att jag tycker det är intressant: äga massa företag osv. Hur tänker man etc. (generellt inte alls, faktiskt, de flesta bryr sig inte; merparten av företagsvärlden är ett monetärt lotteri - de har andra drivkrafter, likt angel investors; typ: "det här är roligt så w/e... här har du några millar, lycka till.". ). Varför skulle de nödvändigtvis flytta? Nu har inte jag officielt flyttat ännu. Jag har skaffat jobb men har en lång process kvar, och först på den agendan är faktiskt att jag flyger till Sverige om några dagar, resten är rätt oklar. Men, om vi nu säger att jag redan har flyttat: Varför flyttade jag? Självklart för att jag älskar klimatet, men om vi går vidare så finner vi att jag älskar hela sky limit-no bottom klimatet. Jag älskar att jag kan jobba mig hur högt och hur lågt som helst. Varför? För det ska poängteras: Det är ganska jobbigt för de unga som bor här. De jobbar hela dagarna. Antagligen kontraproduktivt: de hinner inte tänka. Men vem vågar stanna upp och chansa - bygga nätet? (som ref. till den tidigare tecknade serien som postades) Där har vi ju grejen: Jag fuskar. Sure, jag kan landa på botten. Men inte riktigt, jag kommer inte hela vägen ner, right? Om jag landar på botten är jag fortfarande svensk medborgare, kan flytta hem och fångas upp. Intressant. Så jag fyller alltså, per default, de första vitala bitarna av må-bra-pyramiden. Om jag å andra sidan lyckas i USA, kommer jag verkligen lämna Sverige för gott - glömma mitt hemland? Inte speciellt troligt... Varför har jag fått denna exrema antifragile-positionen? För att Sverige är socialistiskt och jag hade turen att födas i Sverige. Detta, socialism, behandlas alltså som ett strikt skällsord i tokboken. Intressant. Saknas ett perspektiv? Grammatik och syftnings-disclaimer: En stor tequila shot kostar ganska precis 7 kronor på Johnny V.

Ptjah, du kunde dragit konklusionerna:- Sveriges invandringspolitik är inte vad en liberal kallar "liberal" (så hade ni sluppit ett antal sidors diskussion som följde) - Jag tror Sverige behöver invandring Men det kanske var för mycket begärt. Grejen med Sverige och invandring är ju att det typ inte är någon - givet alternativ - som skulle bosätta sig i Sverige om de inte har familj där eller levt där länge eller liknande. Det är ett land man besöker om man har väldigt mycket pengar, älskar att resa, och redan sett allt Frankrike, Italien etc har att erbjuda. Sen åker man hem igen. Jämför det med San Diego: Jag har lärt känna ett hundratal internationella studenter här. Närmare 100% får panik när de inser att de måste flytta hem efter terminen. Jag själv mötte detta uppvaknande redan i Februari-Mars och började söka jobb. Man accepterar orimliga universitets-tuitions, fullständigt mongolida visum-processer och ett allmänt "fan ska vi ta emot dig för?"-byråkrati. Vad får vi om vi stramar åt Sveriges gränser samt lägger ner vår "solidariska" politik helt? Igen: Finland. Ingen bryr sig. Håller med i att Sveriges invandring är för mycket kaos senaste åren, men är ju rätt värdelöst att bara se det hela från ett perspektiv - jag tycker ändå det är bättre än att så att säga stänga gränserna.

Jo, men jag tycker det blir ett ganska dåligt ordval. De vidöppna portarna kan kallas liberala, men det betyder ju nämligen inte att "liberaler" gillar sveriges invandringspolitik. Snarare skulle jag tro de flesta liberaler hatar Sveriges invandringspolitik, eftersom ordet brukar innefatta sakerna runt omkring, alla skattepengar som går åt att ge mat och husrum åt någon som "flydde för skojs skull" osv. Pengar som tas från någon som var produktiv, och liberalen spyr. Jag tycker det är en sjukt svår fråga, lätt och gratis att bara sitta och vara bitter. Jag tycker Sverige behöver kraftig invandring, jag tycker Sverige ska aliera sig med omvärlden, och jag tror inte det är världens mest attraktiva land "out of the box". Behövde man sjuka visum här skulle ingen flytta hit utan att ha förlorat ett vad. Enkelt motexempel är ju Finland, som stänger in sig i ett hörn och pratar sitt skeva språk för sig själva. Nu gillar jag Finnar, inte så, men de har ju fanimej inte mycket att vara stolta över. De har en speltillverkare, och de är typ 5e bästa land i världen på ishockey, en sport 5 nationer spelar. I övrigt är de så tysta att de försvinner. Sen kan man ju gnälla på förlorade skattepengar som går till soffliggare eller islamisering eller att de tog våra jåbb, det är ju som sagt lätt.

Att de utan krav på prestation ska äta gott av någon annans mat och sova varmt i någon annans säng, som en rättighet, är ju inte speciellt liberalt alls? Och det är ju lite av grejen med att fly till Sverige för att överleva. Men ändå en punkt jag också är intresserad av: hur ser ni på invandring egentligen? Ska staten pyssla med medborgarskap och ställa krav hit och dit? Vad tycker ni om USA, där du kan vara en riktig hyvens grabb, starta eget, ge amerikaner jobb och hux flux inte få förlängt visum?

Mjah, men omröstningen snårar ju in folk på liberala alternativ. Jag tänkte mig "Sverige" som system och blev nyliberal, vilket inte stämmer så bra i verkligheten: Vad gäller Sverige är jag fortfarande mer socialdemokrati. (det är fortfarande retarded att snacka om en lösning för samtliga typer av samhällen, det är ju egentligen en ganska överjävligt viktig diskussion som verkar saknas helt, inte bara här i tokboken). Kan förövrigt glädja alla som är less på att jag skriver om USA att jag flyger till Sverige om en vecka och skriver tentor, det vill säga jag går från stekarliv (just nu kör jag en 2014 mustang, vilken bär mig till San Fransisco imorn) till... ...raka jävla motsatsen. Ska sedan knåpa ihop ett finurligt sätt att åka tillbaka, fram, tillbaka utan att lägga 20 000:-.

Lite skumt att en del fått för sig att människor är ovanligt sexuellt frisläppta i Sverige. De flesta skandinavier jag känner här är förstås svenska, likt förbaskat: så fort någon legat med någon skandinav är det en norska. Amerikanerna är sjukare. I Pacific Beach har de i princip inte kläder på sig när de går och handlar, i Downtown San Diego har de (på riktigt) oralsex med varandra på dansgolvet.

Tänk att bara ett av könen får stå upp och pissa. Detta måste vara socialt betingat. Tänk att bara ett av könen måste stå upp och pissa. Det är inte socialt betingat, det är som det är. Kanske kan vi åtminstone enas om detta: vad gäller det mesta i livet måste tjejen sitta ner, killen stå upp. Tjejen blir ful om hon ställer sig upp, killen blir bespottad om han sätter sig ner. Det ena är socialt betingat, det andra är som det är - skitsamma, jag bryr mig inte. Det är hursomhelst något. Killen blir stark när en bunt andra killar dör - antifragility of men - kanske kan vi även enas om läxa B: en bunt andra killar dör. Trevar eventuellt lite kring hyckleri när jag lyfter upp poängen, för jag gillar nämligen antifragility of men. Jag tycker mycket om det faktum att det går åt helvette för de flesta män, vad gäller kvinnor och annan så kallad framgång. Ta exempelvis de män som slentrianmässigt hakar på råfeministerna och sitter och citerar från den där listan. De ska inte lyckas, inte nära: de ska ha ett pissjobb, ett pissliv och en kvinna som står upp och pissar.

Jag drar då ett kallt påstående att över 50% av alla människor känner att livet är orättvist och känner (i varierande grad) att de blir kränkta av samhället. I det perspektivet är feminism bara en godtycklig projektion. Hur debatterar vi "känslan" om ingen vet vad den beror på - om den dessutom exempelvis beror på helt olika saker för individerna i den grupp vi diskuterar med? Du kan ha rätt, men då är inte den typen av debatt bara "irriterande låg nivå", den är då alltså fullständigt irrelevant, totalt meningslös.

Alltså, när man tittar igenom exempelvis den där trendiga listan med ett 30-tal saker som gör att någon är feminist, så möts man av fullständig dårskap. Det är lätt att tolka detta som att någon försöker argumentera fult - plocka poäng via skev logik. Då kan man bli lite arg och börja attackera denna skeva lista. Via lite efterforskning (eftertanke räcker egentligen) inser man dock att dessa människor inte ens begriper att dessa 30-tal poänger är fullständigt skeva. Och det är inte riktigt problemet; problemet är att de inte är ett dugg nära att förstå hur skev listan är. I ett sådant klimat biter inte argument. Om en människa inte ens är nära att begripa kommer eventuella argument bara ställa dem ännu mer i försvarställning, få dem att hålla ännu hårdare i en sån där skev lista. Det räcker inte ens att de är smarta längre - de kommer ändå inte begripa. Om någon fått för sig att debatera litan och undrat varför det inte fungerade. Poängen i det här fallet: du frågar om dessa människor är kunniga nog att göra en investering av det hela, en investering exempelvis jag själv inte riktigt vet hur den går till (I.E. jag förstår att det finns något där om marknaden är fel prissatt, men jag förstår inte riktigt hur man gör) ____ EDIT: Hittade något att gnälla på också, orkade inte.

Har herr slaktavfall något relativt fast politiskt fundament att stå på? Mellan ditt petande i ordval och grammatik har du ju faktiskt skrivit en väldig massa förnuftigheter som är anti socialdemokrati och anti liberalism och säkert anti det mesta annat också. Är politik ett nödvändigt helvette eller finns det ett tänkbart, konsekvent även på lång sikt, parti som skulle få slakt-stämpeln?

Tycker pollen blev lite sisådär, blir lite konstigt att attributen läggs till i en viss ordning. Tänk om jag vill att staten har mycket inflytande, men inte nödvändigtvis saker som ekonomi? Tänk om jag nästan är kommunist, men fortfarande inte vill ha arbetsmarknads-åtgärder? Jag blev tex nyliberal. Det känns sådär sett till andra som kallar sig nyliberala, som jag inte identifierar mig med alls. Iof är väl valmöjligheterna större än när man går och röstar...

Luskan, trevligt inlägg! Det finns många områden där som jag inte har så mycket nyttigt att tillföra i, så tänkte bara ytterliggare betona en del i det Heltok påpekar: sättet "vi" ser/har sett på fiatvalutor är helt skevt. Någonstans i ekvationen finner vi variabler som hela tiden måste öka - exempelvis befolkningsmängd eller energiföbrukning. Det är (egentligen) direkt intuitivt att förstå att exponentiell tillväxt är en fruktansvärt dålig assumption till en modell som samhället ska så att säga stå och falla på. Man kan bara rättfärdiga sådant genom typ "sannolikheten att just jag och mina nära hinner dö före armageddon". Det är ju inte riktigt så att vi "gissar" på att det finns ett tak på den här exponentiella tillväxten, vi är för övertygade för att kalla det gissning. Så med mitt lekmanna-vokabulär är det snarare bitcoins företräde av två anledningar: - Eftersom det finns ett tak kan vi åtminstone inte bortom rimliga tvivel förklara valutan långsiktigt värdelös, vilket alltså kan påstås vara fallet för fiat-valutor - Eftersom fiat-valutan är långsiktigt värdelös finns en punkt där en alternativ valuta, exempelvis bitcoins, tar över Därmed inte sagt att just bitcoins nödvändigtvis tar över, men till skillnad från fiatvalutan är inte bitcoins med nödvändighet dödsdömt som koncept.

Oh, nej! Dårskap. Det är dock inte riktigt Taleb-territorie, för vi bör inte bli jättelurade av regressionen. Vi (läs: någon annan) kan ju räkna ut ett antal kritiska punkter där den där grafen *kan tänkas* avstanna beroende på små ytor, höga frekvenser osv. Vidare tittar vi alltså här på transistor counts. Det kan då verkligen inte sammanfatta teknikutvecklingen, det råkar bara vara ganska relevant mått just nu.

En lös reflektion angående poker, ber om ursäkt att jag lägger den separat: Om du vet att en stor majoritet pokerspelare tror att de är speciella och vinnande (men förlorar), är du då smart eller korkad (hybris) när du spelar för att du tror att du är speciell och vinnande? Det är lätt att vara efterklok, speciellt när saker går rätt...

Jag har inte facit, och jag tvivlar väl på att någon har det. Allt jag någonsin läst, hört eller funderat på leder dock till att den typen av framgång förklaras av (relativt till perspektivet) slumpvariabler. Återigen ser jag det gärna på något annat sätt om jag kunde, jag vill gärna ha en mer romantisk förklaring till stora framgångar. Detta är något helt annat. Poker sett som slutet system är normalfördelat och otroligt strukturerat. Du kan förutsäga poker med helt enorm matematisk precision. Saker du kan fundera på är då snarare varför du började spela poker, och varför du spelade på ett speciellt sätt. Vart fick du information, av vem, varför började du, varför lärde du dig spela poker på ett visst sätt? Jag tror ju nämligen inte du helt random plockade upp en kortlek en dag och tänkte.. "aha!". Två vanliga förklaringar: - Precis som Karl 22 i mitt exempel gör någon en felbedömning: vi har en gambler som kunde ha spelat bort sina pengar på casinot, men nu istället fastnade för holdem och råkade ha edge där, visade det sig mycket senare. Ett (monetärt) mycket dåligt beslut som betalat sig otroligt bra. Till saken hör ju faktiskt att många människor tror de kan spöa typ video-poker. Det vill säga att de i ett tidigt skede tror att de kan spöa texas holdem behöver inte ens tyda på förståelse. Kan behöva lite betänketid innan ni skakar på huvudet: dessa spelare kommer efter flera års spelande i regel ha lärt sig varför de kan vinna i holdem och varför de inte kan vinna över video-poker. Under den tiden har de i regel också rationaliserat hela grejen och fått för sig att de visste detta när de började "gambla". - Man känner någon, eller av annan anledning hamnar vid någon, som förstår poker och vipps är man "inbjuden" till en enorm informationsfördel. Varför kan den personen poker? Exempelvis kan det varit någon från segmentet ovan. Igen, väl vid bordet är poker ett enormt lättbegripligt system, mänskligt konstruerat. Att jämföra det med samhällets trender och liknande går helt enkelt inte. Vilket är precis det "alla" andra drivna människor gör. Och de flesta välmående människor är drivna, det är ett naturligt tillstånd. Såhär 2013 - den akademiska generationen - ska alla dessutom ha en detaljerad plan till sitt agerande. Låt oss vrida perspektivet lite: Släpp ut flera miljoner blinda hönor på ett fält. Låt dem först planera sin rutt för att försöka hitta ett korn. Vad händer när någon blind höna hittar kornet? Hur tolkar vi historien när vi ser planen (den godtyckliga rutten), det funna kornet, men inte vet om att hönorna är blinda? Hur ställer vi vinnaren i förhållande till förlorarna? Tanken är att detta ska illustrera det faktum att det är oundvikligt att vi får logiska vinnare med rätt plan oavsett om samtliga "deltagare" är blinda. Det vill säga även om alla är helt jävla värdelösa kommer det dyka upp en "Satoshi" här och där. Tack vare detta känns det som bevisbördan snarare kan sägas ligga på andra sidan. Det aggregerade räcker för survival of the fittest. Du kan ge individer en liten fördel (som exempelvis mitt exempel med rörliga hönor - blinda men söker av en större radie) och det räcker för att företräda en viss typ av anlag sett till det aggregerade.

Vart klagar jag? Poängen är att alla hönor är blinda. Och ja, ibland hittar någon ett (guld)korn. Ska vi tala om hönor får vi nog gå på saker som att vissa blinda hönor är mer rörliga (fortfarande blinda men "ramlar" över ett större område). Ja. Hur mycket av miljonrikedomen förklarar denna variabel? Error/Slumptermen äter upp hela förklaringsmodellen.