Trillske

Här har du lite idéer för exjobb token, bara in i system modeller köra lite simuleringar och sätta igång. (nej men för en gångs skull begriper man vad de pratar om bara utifrån studierna, så jag tyckte det var lite kul att lyssna, man vill ju bara lära sig det man kan osv) Nej, posten du länkar innehåller alltså ingenting. Det är inte "ingenting" att påpeka det. Om du menade att du ville ha tankar kring de verk han citerar missförstod jag.

Hela grejen låter som placebo. _______________________________________ Säger inte att det inte fungerar, men man får ju ingen vidare indikation alls på att det skulle fungera. Sen är ju dock placebo-effekten mäktigt verktyg oavsett. Om jag ska gå på en intervju eller träffa en tjej jag gillar hjälper det enormt att dra på något motivational-tjossan före, trots att jag mer eller mindre vet att effekten är placebo.

Du bosätter dig förstås i San Diego för 3 månader (waiver) och tar trippar till vegas när det går turrar du ska köra. Ditt livs semester och du får vegas på köpet. Efter att ha varit där har jag så vansinnigt svårt att begripa att inte framgångsrika pokerspelare bosätter sig där.* Thailand liksom.. Visserligen stor prisskillnad, men det är ju faktiskt billigare än Sverige och dessutom brukar ju inte vardags-pengar vara pokerspelares största problem. *De riktigt framgångsrika kan ju till och med investera sig till ett green card. EDIT: Jag glömde ju förstås det självklara att merparten internet-klienter är blockade för amerikaner nu, men så har det ju inte alltid varit.

Sjukaste tråden jag läst på länge. Förövrigt kan en sån här challenge bara sluta på två sätt: 1) Du ger upp, vilket du inte verkar vara så sugen på 2) Du kommer sitta med typ 40 timmar och 16000 poäng kvar. Snacka om maraton-session. Med en timme kvar bestämmer du dig sedan för att "vaska", köpa in dig på det 60-tal SNGs du behöver. Det är då datorn brakar ihop. Du springer i panik och lånar din flickväns laptop. Försöker installera mjukvaran, men installationen stannar på 99%. Du ringer upp supporten och frågar om du får köpa in dig på några SNGs via telefon. De förstår inte vad du menar och lägger på. Dina polare har just öppnat skumpan och är redo att fira in det nya året då du plötsligt kommer in i klienten. 5, 4, 3.. kameran zoomar ut från din svettiga panna och vänder upp mot himlen. Raketer börjar avfyras från alla håll och kanter. Vi vet inte om du hann. Det vet vi om ett halvår.

Mjah, men man blir inte helt impad ändå, finns förstås en uppsjö av statiska maskiner som är befolkade också, och det finns ett helt stort rum fyllt med gå- och springmaskiner där det ärligt talat ser svårt ut att få tag i en maskin. De är dock placerade "asses out" och likt det mesta i USA är det oftast de snyggaste tjejerna som väljer raden längst ut.

GL! Året? Eller börjar man på våren?

Inga konstigheter; marklyft, bänkpress, etc.. Gissar att det ligger ett antal kemiska preparat bakom också - med tanke på kosten verkar de inte så rädda för artificiella grejer. Att bli smal och fit kommer dock en del med livsstilen också, det är tex en fruktansvärd utmaning att surfa i stora vågor. Som nybörjare är man helt trasig efter en timme. I övrigt är det skate, golf, klättring, stand up paddeling, kayak, hiking... inte mycket sitta stilla direkt. Alla har (minst) en hobby. Men det förklarar inte riktigt den där enorma volymen.

Själva gymmet ser ut som de flesta svenska sådana, bara väldigt stort och fräsht, fin klättervägg, osv. Känns rätt sjukt att det är gratis, men kan tycka att det är ganska smart upplägg. Enl. klassisk USA-manér tar man inte med sig handduk utan man plockar upp en eller ett gäng där och slänger dem i tvättlådor efteråt. Folk bastar med kläderna på, de blir mer förvånade om någon går in naken än om någon går in med jeans. Men som sagt är folk i fantastisk form. Sverige har ett gäng gym där jag går in och känner mig liten, men då är det ofta jävligt ruffiga och lite slemmiga byggare. På det där gymmet har du istället fitness-freaks med modell-look som trots detta är riktigt jävla biffiga, hur många som helst.

-Dina brillor är trasiga -Jag kan köpa nya

Fina skott i foten, jobbiga med social bekräftelse är ju dock att det inte är så givande om ingen annan begriper det. Smått ironiskt nog har jag dock på senaste känt att jag växt förbi att sitta och peta allt för mycket för någon form av ytlig bekräftelse ("Titta allihopa, den jag diskuterar med har fel. Ni må skita i diskussionen men ni ska veta att han är den dumme, titta då mamma och pappa!"). Visserligen förvånande, men det är ju fortfarande inte givande till poängen; behövs ingen BMI-stat för att se vilken form folk är i Pacific Beach, räcker med att vara där. Finns inget (större) område i Sverige med samma ratio av extrem-fitness. Tjockisarna sitter väl på 200kg i en soffa inåt landet någonstans.

Till inlägget du citerade, du citerade ett helt annat nu (vad är det för fel på dig?). Förövrigt är det i de flesta syften ointressant att dra ett snitt-BMI över hela Kalifornien och jag hoppas slippa förklara för er varför. Har du varit i Halmstad? Förutom ett par korvkiosker och några uteserveringar är det mer eller mindre en strand. Affärerna i Halmstad har stängt på söndagar. Kalifornien även bara sett till södra/sydvästra innehåller alltså inte bara ett gäng städer, utan även län.

Det står klart och tydligt på första jävla raden att jag borde påpekat att jag tänkte på kusten. Och nej det är inte en edit. Om du sedan hör "californian lifestyle" och översätter det till uteliggare och gråa kostymer istället för surf och skate är det ett orelaterat problem. Venice, huntington, La Jolla, Laguna.. Via ögonmått, men hör av dig om ditt öga även uppfattar skithålen, jag ser dem inte.

Lär dig läsa fisk.

Sjukt snyggt. Nästan lite pinsamt om man får cash dock - torska mot en bot. Du har spelat mot en medioker/okej spelare, om du vinner får du behålla pengarna, om du förlorar får du pengarna tillbaka. Så hemskt är inte det scenariot.

Skulle såklart påpekat att jag egentligen talar om kusten. Till och med downtown LA ligger ju tekniskt sett mitt i Kalifornien, men det är nog inte så ofta man menar det hålet när man talar om livsstil och Kalifornien. San Diego, San Fransisco, Santa Barbara, etc, etc.. Kan ju vidare påpeka att gymmet på SDSU är sinnesjukt. Vardags/fitness-byggare, icke bodybuilders, ser sanslösa ut. Det var jag som sagt, blev inte ett dugg trött efter lunch. Min egen tes är att insulinpådraget inte nödvändigtvis behöver vara av ondo, och att havregryn är ganska okej näring; jag hade ju inte samma positiva effekter av tex mackor. ____________________________________________________ Ang. att du ändå behöver någon form av kreditvärdighet för att go fragile via exempelvis stora lån, vad ger ni det för sannolikhet att vi hinner uppleva en reform av samhällsklasser under vår livstid? When the going gets weird, the weird turn pro

Vet inte om detta är allmänt kännt förresten, men Kalifornien har i mina ögon ett väldigt speciellt mat-klimat. Ska nämnas att folk där i allmänhet är i bättre fitness-form än i Sverige, både vad gäller manliga muskler samt avsaknad av dödlig fetma. Med andra ord finns det självklart mycket nyttig mat att välja på mitt bland allt konstigt godis. Däremot har de sådan enorm kultur av artificiella saker, grejer som jag blir rädd av att bara titta på. Vidare har de en total "no fat"-kultur. Det finns massvis med smör, mjölk, grädde etc, men det är ändå riktigt, riktigt svårt att hitta något som inte heter "extremely low fat" eller "0.001% fat" (eller varför inte "I cant believe its not butter"). Jag blev pålastad en massa promo-produkter en dag. Det var läskflaskor på 10 kcal. Det intressanta var inte alla konstiga kemiska ingridienser, det var att det var precis så det marknadsfördes: created by real chemists. Testa att sälja det där i Sverige.. Förövrigt kan jag ju passa på att fråga hur mycket jag skadade kroppen av att dricka baking soda. En tjej (söt såklart) ville ha hjälp med lite kemi-labbar. Plötsligt skulle jag dricka ett glas av det där också (å helvette vad det smakade). Enligt deras tester ökade det faktiskt syresupptagningsförmågan. Vilket ärligt talat inte är betryggande.

Gillar inte heller att ni kallar det "beroende", allt för odefinierat och ursäktande. Jag är beroende av allt jag gör frivilligt, annars skulle jag inte gjort det, och är det negativt för mitt framtida 80-åriga jag kallar jag det missbruk. Många tjockisar gillar godis-livstilen, likt jag en lång tid gillat snus tills det vägde över på negativa sidan. Vissa säger det rakt ut, andra orkar inte med det sociala trycket så de påstår sig vilja sluta, en hel del andra vill lägga ner nu efter de har njutit av det en halv livstid och börjar närma sig den där sociala eller faktiska döden de tidigare-lade. Och det är svårt att avsluta mysiga livsstilar - likt snus. Snus pajar kroppen fullständigt fysiskt i 1-2 veckor, resten handlar mer om det faktum att man faktiskt gillar att snusa och har vant sig med den lyxen. Att kalla mitt (tyvärr) suktande efter nikotin just nu för beroende är bara fegt, det handlar om att jag saknar skärpan det gav mig när jag behövde skärpa och lugnet det gav mig när jag ville se på film. Jag vet att jag skulle plugga, jobba samt spela golf bättre om jag hade en snus, vilket är frustrerande. Fan vad grinig och petig man ska vara idag, jävla beroende. Känns lite väl kuriost, men okej. Ja okej, gluten klingar illa. Detta är argumentet jag brukar höra, gärna med tillhörande graf som peakar och faller. Jag är väldigt långt ifrån övertygad här. Jag har väl knappt ätit havregryn på flera år (med flit alltså), men det har mer att göra med att jag aldrig varit så förtjust i klassiska frukosttraditioner förutom den fantastiska kaffekoppen i morgonrock och gott sällskap, och likt godis-tjockisar gör jag oftast lite som jag känner för. Däremot hade jag en fantastiskt bra period som 16-17 åring då jag startade dagen med havregrynsgröt. Det intressanta med havregrynsgröt är ju att man i princip känner den där grafen, nästan alla som äter det på morgonen har panik efter näring vid lunch. För mig var detta helt fantastiskt. Jag var pigg och alert fram till 11-12, och väl vid lunch kunde jag utan problem stoppa i mig över ett halvt kilo kött utan att ens känna mig trött efteråt. Vilket får mig att fundera lite över det där med att försöka studera allt linjärt; jag åt visserligen väldigt bra luncher och middagar, men havregrynsgröt till frukost var en vital del i min dåvarande fantastiska hälsa. Gluten har väl dock mer smygande och långsiktiga effekter vad jag vet, så det är väl en sån där grej som är svårare att känna sig fram med. EDIT: Jag förstår att jag nästan låter lite som den genomsnittliga svensken som ska "kicka igång dagen med kolhydrater" vid frukost, men nej, även jag gapar när jag hör de argumenten till att snubbla fram en toast innan ögonen öppnats ordentligt.

Nej i crossfit lär mig sig ju inte ens använda svansen för balans. Ang. LCHF: det är ingen ny diet, ingen ny metod, bara ett fjantigt sätt att kalla något väldigt basic för något avancerat. Dess stora företräde är att det är en trend.. vilket jag såklart inte tycker är speciellt häftigt. Vi kan absolut säga att vi är glada att det "fungerar" på dem som jagar trender, de slutar dricka läsk. Men "LCHF" som koncept känns bara helt irrelevant i ett mer upplyst forum vilket jag alltså anser tokboken vara. Ang. just havregryn är jag inte helt övertygad faktiskt, men länka gärna något rimligt (gissar att det inte är nötterna du ogillar i müssli). EDIT: Alltså inget resultat vars resultat vilar på någon annan tes.

Måste bara bygga vidare på det där innan hjärnan smällter av att läsa LCHF hit och LCHF dit: kan ni snälla börja kalla det att sluta dricka läsk, sedan kan ni fortsätta att droppa studier som visar att man mår bra av att sluta dricka läsk. Tur att vi har vetenskapen.

Just ja, såklart, apropå Macgyver och serietips: Macgyver. Xena är ju något av det jävligaste däremot, blev inte ett dugg bättre av att de tydligen gjort en XXX-parodi - hon är ju gammal och tjock? I övrigt lite som Buffy - hur i hela helvettet fastnar folk för den typen av serie? Vart i ligger abstinensen och suktandet efter ett nytt avsnitt? Samma med de där häxorna. Scooby Doo utan one liners.

Dexter blev aldrig dålig, blev bara mycket mindre epic-jättebra (en säsong kvar men tvivlar på att det går helt åt helvette). För de som har humor: Community. Lätt att missa. För mig började det med serie-gulning och ett väldigt "meh, ok"-tillstånd. Det är först när det inte finns nya avsnitt jag inser hur mycket jag gillar serien - finns inget substitut, väldigt unik. Humorn verkar enkel, men det är en illusion. _________ Med risk för att göra vad som numer är känt som "en ST" tyckte jag detta var kul: Kommentaren under är en helt okej runner up. Nätet börjar bli så fantastiskt att jag inte vet om jag orkar göra något med livet längre.

Ja det gör jag, för jag fungerar som sagt likadant själv. Jag minns att jag och mina vänner tänkte på detta redan i sena tonåren: Vi var 12-13 år gamla när internet började breda ut sig ordentligt ordentligt (56kb/s, 7:-/min). När vi var 14-15 hade vi en stor social platform på nätet, men vi var inte formade där. Det är också mycket riktigt väldigt stor skillnad i hur jag ser på nätet och hur mina bara 5-6 år yngre bekanta ser på nätet; det trycker på lite fler biologiska knappar hos dem. Du får gärna skriva spaltmeter. Vi "ser" inte verkligheten IRL heller, vi har bara lärt oss tolka omgivningen på ett fördelaktigt sätt. Du och jag formades utan nätet, för oss känns nätet "fiktivt", oavsett hur "verklighetstroget" det blir. Hur skulle det kännas om du föddes med nätet? Skulle du ha samma statiska barriär, eller skulle det snarare bero på hur bra tekniken levererade?

Det är bara i min mening ett sånt uppenbart problem här, får en känsla av att över halva den manliga befolkningen kommer gå på antidepressivt och känna sig totalt meningslösa om 10 år, utan att kunna sätta fingret på varför. Jag har inte koll nog att påstå att det är unikt för Sverige, men det är ju dessutom logiskt att det blir så när värdlsledande feminism möts upp av mansrörelser. Inget av det har nog varit speciellt bra för den individuella mannen. Den svenska mannen har till och med projiserat en biologisk klocka som tickar med kvinnans - det är fenomenalt konstigt. Jag slänger bara ut små hintar (eftersom intresset verkar rätt svalt ändå), men man kan ju notera att en statistiskt vanlig "orsak" till att män tar livet av sig är att de är ensamstående. Och då har de alltså (minst) en beroende unge som incitament att överleva.

Samtliga påståenden i det här inlägget bygger på hur du själv ser på relationer, du som är formad utan internet. Vidare bygger det på att tekniken avstannar. Ska du nå någon form av rimlig analys måste du fundera över varför du tycker/tror att det ser/kommer att se likadant ut för nästa generation och varför du tror att det kommer stanna som ett komplement i affärsvärlden. Då svarar jag gärna. Det är ett ganska intressant område eftersom man måste se bortom sitt eget dinosarie-stadie, till och med som "ung". Vi har tekniken utan problem, men den används inte eftersom vi fortfarande gör för stor skillnad mellan ett datormöte och ett IRL-möte.

Det var han som frågade om jag hatade Stockholm, häng med. Angående pojkar gäller det väl merparten av Sverige nu för tiden men är extra påtagligt i Stockholm. Kommer självklart inte dra den grejen vidare, typiskt lägga-sig-på-golvet-och-skrika-nej område. Flesta svenskar skulle må bra av att fundera över det, vill man inte är det okej för min del.