Trillske

Mjah, men nu befinner vi ju oss på en annan nivå, där frågan är vad som är riktigt snarare än hur ett system ska utformas för att ge rätt incitament. Det är realistiskt att se eventuella bitcoin miljardärer som rena lottovinnare snarare än något annat, men att de hyllas som geniala och att "kyrkogården är tyst" är ju däremot jättebra för samhällets utveckling. Om du läser black swan och håller med om det fundamentala så kan du komma dit själv. Vi kan för skojs skull istället vara lite banala. Låt säga att Kalle, idag 22 år arbetsslös och utslängd av morsan, listar ut att bitcoin uppenbarligen är en miljardinvestering. Kalle vet att bitcoins är hans väg upp från gatan, så han investerar allt han äger, inklusive all sin tid. Det visar sig att bitcoins växer till en miljardinvestering, och detta tog Kalle upp från gatan. Är Kalle - mr 100% - genial? Vad avjorde Kalles öde?

Varför bytte du till min sida? Försöker du förvirra mig? Nej det var inte (nödvändigtvis) bara tur, men det jag menar är att det fortfarande är turfaktorn som skilljer en lyckad early adopter mot en misslyckad. Bananskals-faktorn är vida överlägsen analysen. Gemene man begriper knappast hur stor den där kyrkogården är, med andra ord fungerar det säkert jättebra som incitament att hylla och belöna de 0.1% som råkar vinna på lotto. Men nu talar vi alltså inte om att vända upp och ner på systemet, utan bara om en mer rättvisande bild..

Nej de förstod inte potentialen, de gissade potentialen och gissade kanske rätt. Jag vet inte varför det där med hindsight blir så svårt att förstå så fort något går vägen, men är så lätt att förstå när saker går åt helvette. Den stora delen banbrytande, smarta, early adopters ligger som sagt på kyrkogården och håller käften. Antingen förstår du inte vad Taleb menar eller så förstår du inte vad jag menar, men jag motsäger alltså inte det där gamla citatet. Nya saker med potential finns överallt, hela tiden, och smarta människor blir "early adopters" precis hela tiden. Standard blir det inget av det; vad som fastnar är lotteri; vad som sticker likt en konvex svart svan - måste jag verkligen förklara på vilken nivå det ligger? Det är, som sagt, mänskligt att göra framgång logisk i efterhand och skylla misslyckanden på otur. Jag vet inte riktigt om det fyller en funktion, men är det en något riktigare bild man vill få ut får man iaf kompensera för det.

Ren och skär bonnröta. Skulle gärna vara mer romantiker om man fick välja vad man såg och inte såg. Vad du menar är att du hånar mig men du tycker inte att ditt ord är viktigt så för effekt låtsas vi att Taleb hånar mig istället. Igen, det är bara röta. Det finns miljontals "bitcoins" att lägga sin tid, vilket miljontals människor gör. Systemet är antifragile, individen är mest bara random volatile. Det är, självklart, inte dessa herrar som ska hyllas. Det är - tvärt om - den tysta kyrkogården som ska hyllas. Mvh Taleb

Agreed. Killen hade en kaffe-generator och fick på så vis utan ansträngning hela kaffemarknaden. Varje gång "sosse" nämns verkar ni tappa tråden och säga något konstigt. Sen går det väl inte att fucka up marknaden hur mycket som helst, men det bör ju finnas bra och dåliga sätt att sälja.

Varför det? Det är väl bara att hitta en tjock gren som inte går av? Med en tjock tjej på.

Fan vad starkt domän-tänket är egenltligen. Jag kom precis på att jag många, många gånger irriterat mig på att jag inte har en stång i taket jag kan dra mig upp med vad nu det kallas (bryr mig inte, så ingen missförstår). Jag har då bott precis vid en skog. Inte en enda gång har det slagit mig att bara hitta en gren. Jaja, men det är ju bara syftningsfel, jag menar förstås inte de förlorande. De förlorande spelarna som sadlade om och pysslar med heltidsgrind är ju knappast eliten på många andra plan heller så att säga.

PF verkar ju inte gilla att höra det här, men det är ju för att pokerspelare generellt är lite annorlunda. En genomsnittlig pokerspelare är någon som av någon anledning (inte orkade, inte kunde, etc) inte fick ett fint jobb, fin utbildning etc.. Kort sagt inte passade in och sökte genvägar. Undantag Jack Vegas som är fullständigt poker-geniun.

Tänk på att läsande inte gör dig speciellt duktig på att prata, det gör dig duktig på att läsa. Jag har läst de flesta av mina böcker de senaste 10 åren på engelska. Valet har inte ens haft något att göra med att det skulle vara lärorikt, jag tycker bara det är bättre, speciellt om originalet är på engelska. Att läsa tex Black Swan på svenska är meningslöst i min värld, det går inte ens snabbare. Likt förbaskat: det tog flera månader innan jag pratade utan att fastna och utan att tänka jobbigt mycket. Jag pratade tillräckligt bra för att folk skulle tro att jag bott här i något år, men i jämförelse med hur jag hanterade att läsa och skriva var det verkligen katastrofalt. Jag vet inte riktigt hur man blir duktig på att prata, utom genom att just prata.

Gillar fortfarande inte att ni/folk får movnat att låta som konstlat och strukturerat, får via negativa att låta som artificiell via positiva. Här gör jag mina morgon-pushups när jag är morgon-pigg: Detta är alltså södra La Jolla och jag bor i norra Pacific Beach med någon minut ner till Tourmaline beach, och jag kommer alltså ifrån det håll kameran är riktad. Det innebär att jag kliver ner på stranden och sedan går/springer/hoppar på den där typen av stenar kanske 600-700 meter innan jag hittar min utmärkta egna lilla ruta. Sedan går/hoppar/springer jag tillbaka. Detta, åtminstone för mig, är movnat. Att göra det mest enkla, trevliga och logiska av träningar man kan tänka sig. Tvärt emot teoretisering. En poäng att nämna här är att jag ibland på väg tillbaka fortsätter min joggingtur, förbi piren och upp mot mission beach. Dessa områden är alltså packade med folk, både amerikaner och turister, det är hjärtat i Pacific Beach. Men det är dock inte ett dugg konstigt att jogga runt i string (vilket jag inte gör), ställa sig och göra volter mitt i folkmassan, sitta tyst hög som fan och stirra på havet hela dagen, eller vad man nu vill göra, ingen bryr sig (i negativ bemärkelse åtminstone). Sådan är stämningen. Nu tänker jag inte säga att det nödvändigtvis är Sverige som är problemet, det är nog mer specifict till orter och liknande, men jag kan förstå att man inte går ut och gör volter i vilken omgivning som helst. Jag har tex fortfarande en lägenhet i Linköping. Jag är fullt medveten om att i stora delar av Östergötland framstår man som lite random freak om man säger hej till någon man går förbi som man inte känner.* I en sådan miljö förstår jag att man inte spontant ensam går ut och gör "movnat". Så jag förstår att inte alla joggar ner till närmsta strand och gör pushups. Men jag förstår inte att det ska göras till en strukturerad grej, det blir ju bara ännu en av grejerna ni börjar med och sedan snabbt tröttnar på/prokrastinerar bort eftersom det är onaturligt att forcera saker - även de naturliga. Det är ju som med LCHF - det kanske är en ovanligt bra diet men det är fortfarande en strukturerad diet och då är den garanterat dålig ändå. *

Produktionsledare - Media har man ju alltid sagt är top notch. Lite bögig kanske, men väldigt parant.

Tråkigt för Chalmers att bli så mobbat, Linköping förstår jag mer; de är väldigt duktiga på systems engineering och antagligen ind-ek fortfarande*, men i övrigt blir det väl kanske ett ganska normalt universitet i en liten håla i Sverige. *Hur vet man det egentligen? Det blir lite som mycket annat i den akademiska världen: långsamt/trögrörligt. Folk väljer de utbildningar och universitet som var bra/ledde till bra karriärer för 10, 15, 20 år sedan, ofta blundar man helt för hur saker kan ha förändrats. Nu för tiden blundar jag med flit, eftersom jag tycker man utbildar för många ind-ek i sverige och gör det lite flummigt (väldigt många som går ut känns inte som ingenjörer alls - de gillar inte teknik). Och det är ju ingen ide att se ner på en utbildning man redan genomfört. Fantastiskt nog är det dock så att ind-ek slår väldigt, väldigt mycket hårdare på andra sidan atlanten än den gör i Sverige/Tyskland. Så nu har jag kunnat känna lite stolthet.

Att hamna i toppen är såklart en kvalitets-stämpel, annars kan man ju fundera lite. Vad tycker heltok och slaktavfall om att Lund är på plats 71 och Chalmers på plats 223 (vilket förövrigt är bakom även Göteborgs Universitet). Har en kompis (nåja, bekant) här som precis blivit antagen för något läkare/medicin-aktigt på UCLA. Det skulle tydligen kosta... pengar. Mycket pengar.

Nemen sehär, det tog såklart tunnel-feministerna* en jävla tid, men nu börjar de komma det hela på spåren: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/verkligheten-inte-tillrackligt-upphetsande Sen har de garanterat ingen aning om vidden av detta ännu, vilket enorm grej det är om 5-10 år, men ändå. *Fokuset har alltså varit förnedring eller att ungar får ideer för att experimentera eller annat urbota idiotiskt som inte har en bråkdel av den relevans det de nu snubblat vid har. _________ In other news, http://www.thrillist.com/eat/nation/11-salads-youll-definitely-want-to-eat Deep fried salad

Intressant att du får för dig att jag argumenterar. Det är inte en diskussion. Du slänger ur dig negativa saker på random, jag påpekar att jag tycker det är ocoolt.

Ja, Luleå (LTU) får vara med, tillsammans med Linköping, Lund, Göteborg och Stockholm. Det är alltså de skolorna som ens har industriell ekonomi. Sedan träffar man ibland någon som går industriell ekonomi på någon annan skola. Då brukar det visa sig att de kopierat konceptet men ändrat lite på namnet egentligen. Sen har ju samtliga skolor kopierat Linköping i grunden, men nu för tiden är det alltså mer en allians: http://www.industriellekonomi.se/student.html Tydligen, sägs det, satt jag på någon fest här och snackade med en kille som sa att han gick industriell ekonomi ute i skogen någonstans. Det gör du ju för fan inte alls. (etc), hade jag tydligen svarat, vilket jag fortfarande mår dåligt över, speciellt med tanke på hur lite jag bryr mig om akademisk cred. Dessutom tyckte han nog bara att det var kul att jag hade pluggat samma sak. Men det verkar vara min enda ångestfyllda fyllevurpa i år, såhär 4-5 månader in, så det får man väl köpa. Btw, Går bra för I:arna i karriären....

Kan till och med jag svara på: Nej. UCSD är en riktigt bra skola. Kanske närmare jämförelse är att gå industriell ekonomi på kth/lith/chalmers/etc vs "industriell ekonomi" någonstans i norrland. Det vill säga det är ju fortfarande en jävla skillnad på CVt, helt oberoende av vem som egentligen lärde sig mest. (med reservation för att jag är osäker på vad UCSD erbjuder i tex eltekniks-väg, så det beror ju såklart även på om det vill studera ens finns)

Den biten vet du för att du känner ett helt gäng fjortisar som åkte till USA och studerade. Tack vare denna enorma erfarenhet talar du om för en ev. framtida grad-student att SDSU består av svenska fjortisar. Vem tror du att du hjälper genom det här egentligen? Eller kan det vara så illa att du inte hoppade in för att hjälpa till, utan för att dampa av dig lite? Du hade nämligen minst en kommentar innan jag åkte hit, en rätt negativ sådan. Rubbade inte mig så mycket eftersom jag skulle hit för så mycket mer än universitetsliv, men i backspegeln är det så uppenbart att du bara kastade ur dig random grej.

Tror det brukar vara betygen för utbyte. Så har man bra betyg, kör på. Det är ju dock inte monetärt lönsamt att gnugga definitioner för att få 5or och efter flera års arbete spara 50k. Bättre då (monetärt, alltså) att lägga en bråkdel av tiden på att skriva snygga ansökan om stipendium. Ska dock sägas att ligger man runt 4.6 - 5.0 i betyg (det vill säga antagligen har några allvarligare fel ) kan man ju börja söka Oxford och andra set-for-life skolor. Har för mig att just Oxford kräver 4.5 för att de ska titta på ansökan från oss. De har fått för sig att de ska tvinga internationella studenter att gå en massa special-versioner av kurserna med samma lärare osv, men med internationella studenter och på en annan del av campus. Pratar du dock med rätt personer och gör det formellt och med stil, och försöker påvisa varför du är intressant (och intresserad) så märker man snabbt att det finns bra mycket mer handlingsutrymme än vad det låter som från början. Detta gäller även saker som när de stängt datum för ansökan etc. Ang internationella studenter: Vissa, framförallt om de är yngre, kan tycka det låter trevligt att slippa vara ensam med läskiga amerikaner, men till och med 20-21 åringarna brukar på efterhand förstå varför man kanske gärna studerar med vanliga amerikaner istället för tyskar. Jag läser entreprenörsskap, marketing och multivariate analytics. Samt en undergrad-kurs i digitalteknik som blivit över hemifrån Linköping. Entreprenörsskapen är förstås lite häftig, för de kan ju verkligen detta. Kursen i marketing är lite skum. Multivariate - det är alltså statistik, fast med Taleb som professor. Så mer taguchi, lite mindre låtsas att allt är ND. Väldigt praktisk: Lärarna här bidrar verkligen med sin arbetserfarenhet vilket jag gillar. Kursplanen/examinationsmoment är dock rätt random och skumma. Generellt: Själva mängden akademisk teori du matas i sverige är ju totalt överlägsen den du får här.* Även ansträngingsnivån vad gäller att räkna ut saker, förstå modeller, etc. Här är det mycket saker runt omkring. Mycket diskussioner, mycket praktik, mindre teori. Det är lättare, men jag är inte helt säker på att det är mindre givande. Jag tror i det skede jag är just nu har jag nog mer nytta av det jag lär mig här - men då har jag också mobbat huvudet några år med teori redan. *Ska dock sägas att digital systems är rätt hård (och rätt bra). Men då är det väldigt många som hoppar av och/eller misslyckas där också. SDSU runt $6k per termin, UCSD det dubbla. Sen är det ju USA också, så även om saker är billiga här så blir det ändå dyrare än andra länder i slutändan. Du vill bo i PB/La Jolla/Liknande och du vill ha en bil som inte faller ihop. Du kommer dessutom älska CA så du vill åka överallt hela tiden, se allt och göra allt. Men inga enorma summor. Ett halvår här verkar kosta mig 130-140k sek - allt inräknat. CSN ger typ 90 om man lånar fullt (vilket jag gör - jag har förträngt det där jävla lånet). Jupp. Alltså, de är ju duktiga i skolan (nästan bara management+engineering), och klart det är roligt att träffa dem då och då och jag har ju lärt känna 10-15 tyskar här jag kan hänga med. Men vafan. De sitter i ett amerikanskt klassrum och snackar tyska hela dagarna - när de varit här i 3-4 månader. De verkar ärligt talat lite socialt efterblivna som grupp. Det är ju inte tonåringar det handlar om - yngsta killen i mina klasser är 24. Tex. feedback control systems, men till saken hör ju att vi är duktiga på sånt där i Sverige. Det är svårt att hitta rätt tekniska kurser (avancerade/graduate) att tillgodoräkna i USA, och dessutom tycker jag personligen att det är lite onödigt om man nu inte verkligen måste kötta in tekniska kurser för examens skull. På ett sånt här ställe har man sådan enorm möjlighet att träffa företag och annat, känns lite fel att låsa in huvudet i typtalsberäkningar då (märker av detta när jag sitter med digital systems). Beror ju självklart på vad du orkar och sådär, du kanske inte vill studera till 40, men vad som skulle förgylla ditt "studie-cv" är ju inte en extra kurs i elteknik utan ett halvår/år business. Folk letar tvärvetenskap. Tekniska företag vill inte sätta en icke-teknisk ekonom-nisse som inte begriper att gilla tekniken i grunden, även om de bara sitter med siffror - inte på någon position alls, de vill i bästa fall inte veta av deras existens överhuvudtaget. På den andra sidan av spektrat är det bra om ingenjören inte är totalt blind för marketing, kostnader, projektledning etc.

Angående att flumma, javisst går det! En kompis var här i höstas och han körde flumstilen. Pluggade bara skit (undergrad till och med). Rökte på hela dagarna vad jag vet. Jag? Jag umgås med mentorer, träffar företag och.. fixat jobb. Faktiskt. Sen har jag haft ett roligt liv vid sidan av, men det är inte så att jag tagit semester. Snarare så att man minglar och knyter kontakter och har roligt på samma gång. Dessutom får jag räkna in en hel termins studier. Jag läser år 5, det vill säga exjobb-året. Jag bytte inriktning i trean och fick därför 35-40hp "extra" att ta, så mitt exjobb "enligt plan" ska väl vara i höst kan man säga. Dock kommer jag förmodligen skjuta på det till i vår. Jag har omtentor att göra, och inte minst vill jag fokusera på att arbeta, inte på nåt något omslutet universitetsliv. Som jag ser det: skaffa jobb så kommer exjobbet när det kommer, kanske som ett första uppdrag, kanske inte, kanske blir det dags ett halvår senare när något skoj dyker upp. Man vill tex gärna ha betalt när man gör exjobb, man är inte student-student längre. Att beta av exjobbet som en jobbig omtenta.. ugh. Jag har varit runt en del, tex var jag i skandinavien ett jävla tag. Du slänger lite SDSU-kommentarer här och där, vilket vore okej, men det är lite tråkigt att du så uppenbart bullshittar. Ungefär hur många svenska graduate-studenter brukar plugga här på SDSU, om du nu har koll? (hint: det har du inte, så sluta bullshitta) För att ge heltoken ett något mer informerat svar: stämmer att det är superenkelt för svenskar att komma in - du behöver typ VG i engelska B från gymnasiet (lol) samt förstås bachelor om du ska plugga graduate. Vilket du ska, om du alls är där för att plugga. Nivån på undergrad är en enda röra med väldigt mycket skräp (samt studenter som är 18 år). Graduate-kurser på business sidan är generellt bra. Lite annorlunda från Sverige, känns mer anpassat till läraren, lite mer levande, lite mindre "grind". Vidare: det är meningen att du som grad student ska kunna jobba vid sidan av studierna. Tempot är därefter (om du inte tar fler än tre kurser). Om du någonsin söker in till SDSU, se till att charma personalen så du slipper ta så mycket internationella klasser. Du slipper svenskar, däremot är det sisådär 90% tyskar - och de pratar tyska. Hela tiden. Till och med när de jobbar med dig. EDIT: Glömde nämna att det är ganska kul att svenskar bara behöver gymnasiebetyg med VG i engelska B för att komma in på SDSU - det är nämligen ganska hög cut off för amerikaner. EDIT2: Vill du ha en skola ett litet snäpp upp på finhetsskalan (men privat och därmed dubbelt så dyr) så finns en sådan i La Jolla.

"Problemet", om det nu är ett sådant, är ju att Californien (minus Los Angeles obv) är så förbannat jävla perfekt. De flesta svenskar jag känner här har haft långa resor i Australien, Kina, pluggat i Singapore etc, etc.. De kastar mer eller mindre det rakt ner i sopkorgen efter detta. Och då ska det tilläggas att jag personligen passar så bra in här så jag funderar på att stanna. Jag hade stora förhoppningar; tänkte mig sol, surfing och full fart, men såg däremot inte framför mig att även skulle vara så hemtrevligt osv.. Kunde inte tänka mig att kombinationen var möjlig. Sen ska sägas att lägenhter kring jag bor går för 5-10 miljoner, småhus för 20, så det är ju inte som att jag hittat en hemlig skatt direkt. Men visst, jag överdrev lite. Klart jag fortfarande ska ta mig till tex africa och se den typen av kultur/natur. Men kan inte tänka mig annat än att det skulle bli 100% semester. Om du pluggar undergraduate fortfarande kan det dock bero på det och då har du något att se fram emot - det blir bättre. Om vi tar min tekniska inriktning som exempel: den grundläggande signalteorin består av föreläsningar som inte bara är tråkiga, de är dessutom så förvirrande att det är -EV att gå på dem. När det sedan blev avancerade kurser växte föreläsningarna enormt. Nu är Linköping duktiga på tex reglerteknik, men även lite mer perifera kurser som tex ditigal signalbehandling hade föreläsningar klockan 8 på morgonen som det hände att jag faktiskt försökte gå till. Enda kursen där samtliga föreläsningar kunde dra åt helvette var optimal styrning, men det var inte lärarens fel eller någon annans för den delen - möjligen mitt jävla fel för att jag går en kurs med så abstrakt linjär algebra att läraren tappar mig när han harklar sig.

Finns riktigt bra föreläsningar (kanske 10-15% på ingenjör och liknande, kanske 1-2% om man räknar in allt) men jag skulle säga att det är det förstnämnda jag lärt mig ganska mycket av. Vad gäller typtal och konstruerade uppgifter: elteknik dödar eller härdar, det är det jag menar med antifragile. Som någon var inne på stämmer det att jag idag, tack vare min utbildning, skulle kunna attackera problem jag bara hade garvat åt förrut. Inte nödvändigtvis för att man har lärt sig matematisk teori, utan mest för att man har ställts inför saker man inte alls fattar hur man ska attackera. Det blir (lite) lättare att hantera och strukturera varje gång. Gemene man hanterar dessa uppgifter intuitivt med negativ stress och fastnar helt. Varje gång man tar sig igenom det ökar ribban för vad man kan hantera. (dock skulle man som ingenjör hamna vid samma grej i arbetslivet istället - likt ganska många gjorde för 20-30 år - men nu var det ju inte det jag skulle skriva om). Sedan har vi den andra typen av uppgifter: riktiga fallstudier. På Linköping får man göra två saftiga jävlar, åtminstone om man blir logistiker, varav logistikvarianten i praktiken är ett exjobb. Dessa tar en först snabbt ner på jorden om man råkat få hybris av alla spikade typtentor och konstruerade uppgifter. Sedan får man möjlighet att bygga upp sig på riktigt och bli vuxen. Detta var A till B-bilen jag fick (hyra). Kör typ 120km/h i svängar utan att man märker att det går fort. Här har jag bott de senaste månaderna. Jag har inte rest så mycket. I Europa en hel del, men faktiskt aldrig utanför - inte ens Thailand. Sedan reser man hit liksom. Går all in på en gång. De flesta här (som däremot rest mycket) verkar hålla med: sen då? Jag har liksom ingen lust att åka till typ Australien längre.

Nu blir jag ju lite tvär för andra gången, men jag kan inte alls hålla med. Jag träffar fler och fler människor som har enorm erfarenhet, alla säger åt mig att de haft användning för en bråkdel av det de lärt sig i skolan. Själv har även jag fått en enorm möjlighet nu. En viktig del till den möjligheten är att jag snart är klar med en civilingenjörsexamen - men av det jag faktiskt studerat räknas en ganska liten del. Vidare: min prestation, hur jag utnyttjar den här möjligheten, kommer antagligen inte ha mycket alls att göra med vad jag studerat. Lite trips här och där har man fått. Sen är man väl antifragile och blir i någon mån duktig av att bli mobbad av lärarna på en sån här utbildning. Men ändå. Lägg sedan till att jag inte kan hålla med om att speciellt stor andel förelsningar eller arbeten är speciellt roliga. _________ Jag tycker dock som du att skolan är en ganska trevlig tid. Dock med ett schema mer likt heltokens den sista tiden i linköping (och jag lämnade ändå rester efter mig).

Att det "borde" vara det är ju lite poängen, är ju sånt som får folk stressade. De fattar inte varför de är fattiga, inte gör något av livet, inte ser ut som fotomodeller, etc. Vidare är det väl en del nostalgi och en del att många fuckar upp livet rätt tidigt, men ärligt talat tror jag inte det egentligen "borde" vara skönaste tiden. Av någon anledning säger man bara så. Första kärleken är ju exempelvis fantastisk, men den möts ju av en motsatt kraft av samma kaliber förr eller senare. Om den inte gör det innebär det förmodligen att du fuckade upp rätt tidigt och är fattig, ensamstående och/eller deprimerad vid 28. Var då 21 så jävla bra egentligen? Det är ju som att låna pengar och känna sig rik. Inser självklart att det finns de som har en ganska rak väg i livet, men nu pratar vi ju inte om alla människor utan om en "stor del". Kanske hälften av dem som knyter sig i ung ålder krashar några år senare, hälften av de som inte gör det undrar varför de är ensamma och nojar över att inte hitta någon. Du har ett riktigt ess i rockärmen vid ung ålder: du kan skylla alla dina misslyckanden på potential, att du fixar det i framtiden. Någonstans kring 23-24 ramlar det taket ner i skallen på dig. Återigen med välbalanserad kraft. Jag tror personligen din lycka inte har något alls att göra med någon av de faktorer du nämner, de är alla relativa och säger inte så mycket om välmående. Möjligen något i din sista paragraf dock, vilket rimligen inte brukar utvecklas före 25. Måste jag gissa skulle jag tro att den bästa tiden är efter du begripit vad du håller på med, samt före du börjar få biologiska problem med kroppen. Båda saker skulle kunna vara ganska individuella. En (imo) respektabel 30+ skulle inte göra samma misstag som den 18 åringen som köper in i reklamen på TV och blir deprimerad för att den inte mår ännu bättre än den gör (det låter ju även så oerhört dumt i klartext).

Vi var ett gäng som ägde en gammal hyundai, vars kamrem la av så det blev skrot kvar. Med kort varsel blev jag förra helgen tvungen att hyra bil. Det blev en sprillans, glänsande, Mustang. Var det enda de hade inne. Idag skulle jag återigen hyra en A till B-bil för några dagar. Nu kör jag runt i en sprillans, lika glänsande, dodge challenger. Händer bara i La Jolla. Jag fick visserligen lite kompispris, men jag betalar under 500/dag, fullständigt försäkrad och utan några tillägg. Det vill säga vad en jävla skrothög kostar i Sverige. Lägg därtill att bensinen här kostar hälften så mycket. Skulle vara rätt skoj att stanna här och jobba en stund.