Trillske

Noobs, Avis tries harder.

Nu har jag lite svårt att urskilja vad som var inlägg och vad som var nickname, men även om jag tolkar det rätt förstår jag inte vad du vill säga. Att "min" mustang hade varit där förut? Vidare var konversationen förstås inte på svenska.

Varför inga diskussioner om MyWallet etc? Skitroligt, har till och från pysslat med detta en vecka nu. Åkt gratis när det blivit aktuellt. Så äntligen har jag (tror jag) blivit registrerad till MyWallet, får betala på kredit, appen funkar, allt klart. Så försöker jag köpa en bussbiljett i Östergötland och så vill de att jag ska registrera något annat konstigt och betala på ett helt annat sätt. * Tur att jag utvecklats till en ganska lugn människa. Kan till och med glädjas lite åt att så många företag och företagare är så fullständigt bedrövliga, större chans att man själv har något att bidra med. __________ Gissar rakt upp och ner att Tesla är stationerat Silicon Valley, vilket jag inte riktigt besökt. Något jag reagerade på i San Fransisco där i krokarna var att det var så tekniskt fräsht. Både när man springer förbi en elstation eller tjuvlyssnar lite på några som diskuterar över en kaffekopp känns det oerhört modernt men inte grisigt. Det är mest en känsla, men jag tycker att här i kring är vi bara teoretiskt för "hållbara" ingenjörslösningar; alla är medvetna och alla har det som vision men det som faktiskt hamnar i städerna blir lite grisigt. Angående elbil och San Fransisco dock kan man ju fundera på om det verkligen är det som ska utvecklas. Jag har inte kört i så många delar av världen (däremot är ju LA känt för jobbig bilkörning) så det finns säkert platser som är lika illa, men det är verkligen inte roligt att färdas med bil i den staden. +1 EDIT: Update, nu fick jag en biljett i mobilen. Knappt någon koll om det blev faktura eller kort eller vad det nu blev, knappt koll på vilken tjänst jag använder längre. Jag fick även ett meddelande senare som sa att jag inte fått någon biljett. Dessa två SMS, biljetten och att jag inte fått en biljett, sitter jag nu och stirrar förundrat på.

Snarare? Jag trodde jag varit övertydlig med att jag tycker vi har okvinnliga kvinnor och omanliga män.

EDIT: Äh, sparar denna. Istället bjuder vi på lite ytterligare feminism-prat och emperi ang. manlig attraktionskraft, för den som vill ha det. Den här människan är ju fantastisk, men just bild-snygg är han ju objektivt inte. http://www.breitbart.com/InstaBlog/2013/06/11/Geek-Hot-Edward-Snowden-Becomes-Internet-Sex-Symbol Kuriosa är att jag såg en bild och tänkte just att "han är ju inte så snygg" och just därför googlade, med tesen bekräftad ovan. Vad tror ni om en tjejs möjligheter att göra samma omvändning? Vad tror ni om chanserna att skillnaderna inte har något med gener/kön att göra?

Jag landade i Kalifornien och förbluffades över kvinnornas kvinnlighet. Inte bara att de klädde upp sig, lärde sig gå, stå och föra sig rätt och kvinnligt dominerande på krogarna - de var framförallt stolta över det. De shejkade loss på ett sätt som berättade för de tilltänkta att come and grab me och de icke tilltänkta att you can't do this if you have a penis. Det är inte ett dugg orelaterat till vare sig det jag citerar eller till feminism. Norrland fungerar nämligen på samma sätt, åtminstone ur det manliga perspektivet. Stockholmare kan få för sig att stockholmshatet är sprunget ur någon form av "avundsjuka" (alltså trots att jag, Trillske, har påtalat stockholmares vitala brist på manlig utveckling). Helt fel. Det norrländska hatet mot stockholmare i allmänhet är helt enkelt att de tittar på manliga stockholmare och funderar på varför de uppenbart homosexuella männen åtrår kvinnor. Perplexing. Detta skapar ett oförstående vilket är viktigt när det kommer till hat. Vidare saknar Norrland sympati, eftersom de helt genomskådar det faktum att Norrland producerar varan medan Stockholm håller i slipsen. Orka sympatisera med egoister som får mer än de förtjänar. Därför blev hatet både logiskt, riktigt och fullbordat. Likt tjejerna i CA är de väldigt stolta över sin roll och vill inte ha det på något annat vis. EDIT: Disclaimer: och jag har absolut inte något emot homosexualitet, om nu någon heterosexuell skulle få för sig att dampa loss på hur jag uttryckte mig och på något vis råkade känna sig förnärmad. (eventuell homosexuell förstår antagligen redan)

Och hur tänkte herrn nu, om man får fråga? Ämnar herrn påstå att jag inte läser böcker? Var det kanske rent av en komplimang, vill han bara visa beundran för mina episka survival skills? Av vad jag har förstått handlar det oftare om att de helt enkelt inte förstår vart gränserna går. För många är ambitionen "få ett jobb" helt tillräcklig, för de tror att det är ett svårt livsmål i deras situation. I områden där universitetsutbildning inte är så utbrett (tex Gävle) kan tex civilingenjör ses som något bara ett fåtal klarar av, genetiskt betingat. De vet inte vilken typ av krav det innebär och många av dem kommer för evigt tro att det handlar om att "födas smart". Något man får snarare än tar. Den typen av karriärval existerar alltså inte som alternativ. I dessa miljöer kan man förövrigt fortfarande utöva den klassiska men möjligen utrotningshotade ingenjörsmakten. Folk utgår intuitivt utifrån att man har levlat upp och talar på en nivå de inte begriper, snarare än att man har fel i sak. När man diskuterar en doku-såpa. Men visst, jag får återkomma om några år eftersom jag ska ut och uppleva det riktiga livet igen. Kanske kommer jag ihåg människor fel.

Det är åtminstone min uppfattning. Reservation för att jag visserligen spenderade några år i riktiga livet före mina studier, och där var folk generellt mycket mindre tomma i bollen, men jag hade å andra sidan bara erfarenhet av två-tre svenska städer och något tusental människor. Medan i tex Linköping har jag nästan bara erfarenheter av att vara student. Så visst finns det vissa brister i det underlaget.

Hej heltok, Jag har parallellt kört en iPhone 4s senaste dagarna och medan jag alltid har gillat touchen (träffar alltid rätt bokstäver) så måste jag påpeka att det där om att "allt funkar" osv är sådan bullshit. En av mina viktigaste funktioner är att köra mobilen som hotspot. Det vill säga en av de första användarupplevelser jag fick var fruktansvärt horribel, eftersom iPhones lösning är både grotesk och direkt buggigt konstruerad. Jag tycker iPhone 4s varit helt ypperlig för enklare saker som framförallt SMS och telefonsamtal. Riktigt nice. Men personligen ifrågasätter jag då att ha en otymplig/ömtålig smartphone. Vid lite mer avancerad användning tycker jag min sony ericsson arc gör det mesta bättre. Den behöver eventuellt lite mer underhåll vad gäller program osv dock, inte olikt PC vs Mac är mjukvaran mer av en djungel. Det tror du fortfarande inte, så det var ett lite konstigt, otydligt, påhopp. Skönt för dig att du kan skylla på fyllan. Låt oss ta ett något extremt scenario: någon sitter hemma hela dagarna, går på soc, tittar på dokumentärer och liknande. Utomstående säger att personen inte gör något av sitt liv. Apokalypsen är ett faktum och plötsligt är personen framgångsrik alfahane tack vare alla survival skills den matat igenom hela dagarna. Blev personen alltså plötsligt kompetent? Blev slipsnissen korkad (han kan inte ens göra upp eld)? Om en individ går från kompetent till korkad utan att förändras så är kompetens, misslyckad, lyckad etc, begrepp som beror på trender, normer och andra omständigheter. Inte på att det saknas liv innanför pannbenet. Jag menar ju tvärt om, att andelen som tänker, reflekterar och upplever är anmärkningsvärt liten hos akademiker (igen, i närhet till deras studieperiod åtminstone). Du skulle kunna dra en survey på en random civilingenjörsutbildning, typ år 4, och fråga hur många skönlitterära böcker studenterna läst. Eller överhuvudtaget böcker som inte ingått i en studieplan. Sätt krav på att boken måste vara över 100 sidor lång och gapa över hur många nollor du får in från 25-åringar. Även på utbildningar som industriell ekonomi som i någon mån representerar "vanliga" akademiker, inte nödvändigtvis svårt förälskade i teknik. Med det menar jag inte att man måste just läsa böcker för att utvecklas. Men det faktum att folk inte gör det säger ändå väldigt mycket om hur snävt perspektivet är, och jag tycker åtminstone att det är lätt att utifrån sådant se varför det blir som det blir. För några månader sedan träffade jag en fruktansvärt bright teknisk fysiker på en fest. En riktigt sån där jävla overklig typ: glider igenom teknisk fysik (kvant), gör klart exjobbet så tidigt att han inte vet vad han ska göra av tiden eftersom han får vänta på utvärderingarna, väldigt social, ser vettig ut. Vart är rättvisan liksom? Hursomhelst stod vi där och pratade om kvantdatorer, eller han förklarade för mig om kvantdatorer, och ja, det var en otroligt givande dialog (monolog). Men hur många sådana hittar du? Det är ju urtypen av någon som faktiskt "tar med sig själv" till universitetet. Angående de där "blondinerna": något som inträffat ganska ofta för mig är att vi pratar om något som inte alls är avancerat. Plötsligt får jag, garvande, förklara något som jag trodde alla redan visste. Då kan den där blondinen fråga typ "Ehh, varför då? Det är ju bara dumt", och jag blir tyst då jag inser att "Jadu.. varför då?" eftersom det handlar om något skevt förfarande som bara fastnat av någon anledning. Det händer eftersom hon tänker, inte citerar något hon var tvungen att läsa för 10 år sedan. Och, som sagt, jag personligen känner att i princip alla människor har något att bidra med om de försöker, även om IQ och/eller allmänbildning är låg. Eftersom "dumma blondiner" sällan tillhör citeringsmaffian brukar det därför bli en intellektuellt givande dialog. EDIT: Heltok bör ju ha upplevt en och annan dialog med studenter ang. tallriksmodellen kan jag tänka mig.

Som sagt, ful generalisering, det är jag medveten om.

Jag studerar fortfarande ja, snart ikapp dina 6 år, för det tycker jag är lämpligt när man är lite anti-akademiker. Jag började dock inte studera direkt efter gymnasiet och är dessutom ganska mångsidig sedan innan, så det är viss skillnad på mitt perspektiv jämfört med de flesta andra studenter jag möter. Vidare tror jag helt hållet på det du säger, att även den stenhårde student-akademikern utvecklas till en givande människa efter studieperioden, upptäcker livet och hittar sina bra/intressanta sidor. Men den utvecklingen kommer ju då väldigt sent, och de flesta människor jag lär känna är under 30 så det är liksom där min stora erfarenhet av människor ligger; folk som fortfarande studerar eller precis är klara. Ingenjörer man möter som är 40-50 år.. de är ju en helt annan femma. Men de brukar också vara snabba med att påpeka att de knappt minns sin utbildning; att de utvecklades efteråt, inte under tiden.

Ja det har du ju förstås rätt i. Jag tycker väl egentligen inte att man är akademiker om man går en KY-utbildning i två år för att bli rörmokare, så självklart går det att missuppfatta vad jag menar. Jag anser att man är akademiker om man studerar 4+ år på universitetet, vare sig man vill kalla sig akademiker eller inte. Sen behöver man inte bli den ryttare som paragraf-rider den godtyckliga läran (vad jag kallar vardagsakademiker) för den sakens skull. Man behöver faktiskt inte vara ett dugg korkad eller ointressant heller, det råkar bara vara överrepresenterat. Återigen, jag tycker som den där Terry, mer eller mindre alla människor erbjuder något. Det är inte något jag väljer att tycka, utan det är helt enkelt så jag ser på saken. Skiftar vi omständigheter hamnar någon annan än jag på toppen. Intressant, då de flesta har både ett och annat att säga om hur skevt exempelvis samhället (en omständighet) är idag. Om nu alla erbjuder något, varför inte akademiker? Jo, för din genomsnittliga akademiker gömmer sin potential i en kista och äter upp nyckeln. Väldigt formgivande år - kanske 20 till 26 - spenderas med att inte reflektera, inte tänka, inte känna, inte uppleva, utan istället mata igenom tillrättalagt material med ett (tyvärr ofta pseudovetenskapligt) svar på baksidan av papperet. Resultatet är förbluffande: tombollar med mindre intressant innehåll än den där snygga 22 åriga blondinen som inte fattade dina fyndiga skämt. Och detta är ju förstås enormt ful generalisering. Jag känner massvis av intressanta akademiker och har mött ännu fler. Men jag har inte upplevt någon annan miljö som är så överrepresenterad av vad jag skulle kalla inkompetens. Ptjah, för det första är det ju väldigt få som går vidare från exempelvis civilingenjör till PhD. Jag vet inte procentsatsen men den är garanterat liten. Av de få jag känner som går för PhD kan jag förövrigt inte komma på en enda ointressant. Generellt verkar inte folk doktorera bara för sakens skull, utan de brukar ha någon form av nördig dragning till att rota vidare i ämnet. Vilket jag skulle påstå även indikerar att de faktiskt tagit med "sig själva" till universitetet och därmed faller in i den där mänskligheten, där så gott som alla människor alltså bidrar med något. PhD är ju det fina med hela universitets-väsendet: Få betalt för att forska inom ditt nördiga kall i livet. EDIT: Kan också påpeka att jag känner att jag själv inte bidrar med så mycket när det kommer till akademiker-delen av mitt liv - detta är ingen form av självhävdelse. Jag håller inte med, jag tycker snarare detta brukar vara betraktarens fel: 1) Många människor visar utåt vad de (tror sig) förväntas visa, de flesta människor vill "make sense" som helhet, den tidigare nämnda blondinen säger att hon inte förstår, ni båda skrattar, ni båda är nöjda. 2) Om betraktaren klargjort att han värdesätter en viss form av kompetens kommer personen ofta försöka forcera fram den typen av svar istället för att visa vad den egentligen lärt sig i livet. (Om man inte heter Trillske och härjar i digitala tokböcker, då gör man lite som man vill och får lite heat därefter)

Angående intelligens håller jag oerhört mycket med Terry: Så har jag känt hela livet och jag har inte hittat några speciellt bra argument till varför det inte skulle stämma, snarare har erfarenhet stärkt den känslan. Inte heller har det att göra med någon form av moral-inspirerad forcerad ödmjukhet; när jag var liten hamnade jag i en del situationer där jag presterade utmärkande mycket bättre än andra och kände sådär. Just nu har jag nog inget sånt område, och känner likadant ändå. Det är nog det perspektivet som från första början fick mig att ifrågasätta det akademiska. Det finns exempelvis väldigt, väldigt få akademiker-tjejer jag är det minsta intresserad av utöver ytan. Somliga (hej feminist) skulle tolka detta som att jag ogillar framgångsrika, starka, smarta kvinnor och vill ligga ett steg före. Det kan inte vara mer fel. Jag möter en genomsnittlig akademiker-tjej och jag tycker att hon är direkt råkorkad. Jag möter hennes motpol - en tjej som aldrig skulle sätta sin fot på universitetet - och värderingen blir ofta "intressant". Varför jag tyckte Terry-citatet var så träffande: "To Terry everyone is of value, everyone has something to contribute". Det finns en enda stor grupp där merparten väljer att faktiskt inte bidra med något alls: akademiker. Jag har svårt att hitta en mer passande definition på "råkorkad".

En av de där kom upp, men jag kollade förbi eftersom det är en bok. Notera alltså att han citerade en kurs och kommenterade "du har väl läst GEB?". Med andra förväntade jag mig inte en bok. Endast i filosofiska fakulteter är det samma sak.

Roligare om ni beskriver vad det är så man slipper bli nyfiken och leka detektiv. Jag tolkar det som att DES, som är en förkortning på många olika saker, i det här fallet är Data Encryption Standard. Om wikipedia ledde mig rätt handlar det om att kryptera data, och då skulle jag påstå att du är inne på områden där du absolut vill ha boolean algebra fastkilat i ryggmärgen. Jag är lite osäker på varför ni inte haft det redan, men jag antar att ni legat närmre mekanik än data/el än så länge? Hursomhelst, GEB hittar jag inte alls så nu gick den här nattsömnen åt skogen. EDIT: Snygg edit.

Antar att antingen din eller min fråga är dum, men har du kollat med systemet? De brukar ju nämligen vara duktiga på att beställa hem vid efterfrågan. EDIT: Kan plussa Fullers. Bästa ölen jag drack på IPAns förlovade kust var förövrigt serendipitous - random öl med banansmak. Låter inte så lockande - var helt fantastiskt. Ska ta reda på vad den hette. Om någon hittar ett svenskt ord för serendipitous lovar jag förövrigt sluta lata mig med att skriva ord på engelska.

Vad är DES? Det kan ju vara fler som faller redan där. Aldrig sett den där notationen förut, men med andra symboler gjorde vi sådant i första statistik-kursen. Vi gick två, där den första behandlar lite mer "pussel"-liknande situationer (om du har ett äpple har din kompis inget äpple och då har Eva två äpplen eftersom hon snodde ett och klonade det, men bara om det är tisdag eller om det snöar vilket det gör om det är februari och skottår. Vad är sannolikheten att Patrik är hemma en tisdag klockan 12?) som de där, och den andra mer abstrakt matematik. För 13-14 år sedan hade en dialog med en av utvecklarna till Duke Nukem Forever (det skulle ju komma på den tiden). Han påpekade att många vill se full frontal nudity (helt rätt feuture-fokus) men att detta inte bara var svårt att få igenom på den tiden, det är dessutom dåligt för stämningen: när man ser en naken snygg tjej rycks man helt ur spelet och tanken på nakna snygga tjejer tar över. Sedan dess har jag tänkt på det där nästan varje gång jag ser en lite malplacerad naken-scen. Det stämmer förbannat jävla bra. Så frågan är om överdrivet mycket nudity är bra för tittarsiffror på lång sikt eller inte; det bör ju alltså göra själva serien sämre. Eller danska män då, om det är grejen. För att lyckas toppa red wedding nästa säsong kommer vi bjudas på en full frontal naken-scen med Theon Greyjoys.

Räknar den stream från HBO då? GoT känns ärligt talat rätt dåligt lämpad för TV, men om det finns en välkänd och bra(?) möjlighet till streaming borde ju det ge utslag? __________ Så ingen har missat det är ju alltså Futurama tillbaka så nu är allt bra igen.

Jag skulle vilja lägga en poäng på Snowboard. En gång när jag var i Bad Gastein hittade vi en ultimat sträcka bakom pisten, en perfekt dag. 2 meter snö, inte en människa hade åkt. Som att flyga fram. Lite smått otäckt för om jag ramlat där med brädan hade jag möjligen inte kommit upp igen, men trots det sån fantastisk känsla. Men även där får man ju vänta in optimala förhållanden. Jag gillar tex inte ens att åka alls när det blir kallare än -10, då stannar jag i bastun och dricker öl.

Så länge du är nybörjare kan du såklart fortfarande vara olika bra och säker, men huruvida din häst skenar eller inte kommer bero på helt andra saker du inte kontrollerar tex hästens ägare/vad du fick för otyg till häst. På förhand kan man ju inte veta med säkerhet om arrangörerna är på riktigt i skallen så att säga. Folk som är pro har förstås så bra kontroll att det är sällan en häst skenar om inte något riktigt konstigt händer eller om den är totalt hjärndöd, men även de flyger likt förbannat av hästen titt som tätt och det går illa för ganska många av dem. Jag tror det är en sån där grej som inte intuitivt går in i huvudet fören man har känt det själv. När jag flög åt helvette hade jag ganska bra kontroll på fallet, exempelvis tryckte jag själv ifrån så att jag inte skulle fastna i stigbyglarna eller annat roligt. Väl uppe i luften kände jag att, okej, det här gick ju bra. Ingen fara. Sen small det. Det var ju inte bara 2 meter upp i luften, det var väl kanske 30km/h framåt också. Håller med om det där med att inte ha stora grupper på en lärare, i det här fallet var det lite kaos och det gjorde ju dumhuvudet till häst ännu mer stressad. Får bli islandshäst nästa gång.

Ridit seriöst en gång (stor jävla häst). Har även faktiskt bara brutit något en gång också, go figure. Passade på att bryta lite olika grejer när jag ändå skulle ha ont liksom. Satte faktiskt igång en ond spiral som ledde till min första och förhoppningsvis enda mentala livs-kollaps. Hästjävlar. Men sätter sig på ett sånt där jävla djur med goda livsutsikter, fint förhållande, ordnad ekonomi. När man väl kan andas ordentligt igen har man fuckat allt utom det faktum att man inte har något att förlora längre. Egentligen kan väl de vanliga farorna summeras i: - Få någon annans eller din egen bräda i huvudet eller att den sliter upp ådror eller liknande. De får enorm fart och fenorna är stenhårda. - Att du på ett eller annat sätt blir av med din bräda och inte orkar komma i land. Framförallt gäller det väl nybörjare som tagit sig ut på egen hand och inte förstår det där med rip-strömmar tex, simmar förgäves till de inte orkar längre. Har tydligen hänt att folk fått hjärnsläpp och kopplat ifrån sig brädan för att simma bättre. - Om man är Pro och vill surfa vid klipporna är det såklart en fara. Annars har du ju sjöborrar tex, men de är ju inte farliga, de gör tydligen bara jävligt ont.

Det är ju inte amerikas roligaste väg nej, men det är ju inte så långt och det är billigt med fräsiga bilar. Men nej det ska ju vara om man är lockad av att bo vid chill partyområden vid havet. Dock är det nog enorm skillnad mot övriga USA, det är åtminstone vad folk säger till mig.

Blir inte riktigt som den här listan i bra vatten om man inte är pro och jättekräsen. Speciellt när man är nybörjare förstås, vilket man dock är i några år. Efter en timme är man generellt helt slut. Vad som istället kan göra det lite motigt är att det är förjävla svårt att stå på en stor våg. Även om du mot förmodan lyckas svänga och även om du timar den helt rätt - vilket är ännu svårare. När du istället tex faceplantar - vilket du gör - hamnar du i något som känns som en tvättmaskin. Gör ofta ont och är rätt läskigt, inte minst om du har andra surfare omkring dig. Många har väl känt en riktigt saftig våg här, men om man inte har det är det svårt att förklara, väldigt kraftigt och inte alls lika mysigt som det ser ut. Man har ingen aning om vad som är upp eller ner. I dessa vågor ska man sedan ta sig ut igen, vilket är en del i varför det är så bra träning. Våg efter våg som är för stor för att "glida över", så du får turtla dig igenom, upp snabbt igen, försöka ta dig framåt, genom nästa våg, osv. Har man lite koll på vad man gör kan man använda rip-strömmar, men det är inte heller så kul för en nybörjare.

Du borde hädanefter skriva "tankar, men bara om du är av uppfattningen att inlägget är lika givande som jag tycker det är" så slipper du få återkommande huvudvärk.