Slaktavfall

Ska bli så jävla intressant att se hur du själv hanterar föreliggande situation

Tja, börja med att kontrollera att porten är öppen och åtkomlig samt att tjänsten är igång (om du är en hightech-hacker kan du telnetta till den porten). Du har ett program som heter pgAdmin (under postgreSQL), där du kan undersöka status och ansluta till databaser. Saker som kan göra att porten plötsligt stängs eller att tjänsten inte längre startas automatiskt är bland annat uppgradering av sql-servern, installation av virusskydd / brandvägg. Har du genomfört någon åtgärd på sistone?

Kan bara inte motstå frestelsen att kasta in en skiftnyckel i maskineriet Vad tror du om att spelare som har högre winrate än 3 helt enkelt inte känner för att spela 1 miljon händer på en alldeles för låg mongolid nivå utan istället går upp i nivå tills de slår i sitt kapacitetstak? Folk som spelar flera miljoner händer bör ju rimligtvis vara heltidsspelare eller semiproffs och förstå att de ska upp i stakes... Sen här vi det här med att man får högre winrate ju färre bord man spelar, vilket betyder att de med högre winrate får färre antal händer (och därmed gallras för varians i statistiken // snabbare byter till högre nivå). Betyder inte att slutsatsen kring Nanonoko skulle vara felaktig, han kanske är skitduktig på poker trots att han volymgrindar mikro, men frågan är om statistik på folk som volymgrindar flera miljoner händer på låga nivåer verkligen säger något om vilka winrates som är möjliga att uppnå.

Men Hörru Luppen, här ska du få en moralkaka... Mitt tips är angående börsen / generalindex är att avvakta tills Grekland / Italien gått i konkurs eller fått skulderna nedskrivna och läget stabiliserats. Iallafall om du inte har dödskoll på läget. Dessutom måste man inte ta dramatiska beslut i form av "nu lägger jag pokern på hyllan föralltid". Det räcker att man känner att man tröttnat och tar paus några dagar, veckor eller månader. Det är lätt hänt att man som pokerspelare definierar hela sin existens utifrån poker. Tankar, mål, problem och möjligheter. Allt tycks knutet till pokern. Om man nu plötsligt lägger pokern på hyllan, vem är man då? Vad blir kvar? Det är inte underligt att en känsla av tomhet infinner sig. Därför är det bra att du tar tag i plugget, det kommer inte bara öka dina valmöjligheter och ge dig något nytt att identifiera dig med, det kommer också fungera som ankare för andra spännande projekt. Stressa inte över att pengarna ligger på banken eller att du ger upp ev när du tar paus några månader. Njut av att lära dig nya saker. Och när du hittat tillbaka till det som egentligen är livet (livsglädje, vin, kvinnor och sång) kommer pokern fortfarande finnas kvar, på dina egna villkor, om och när du känner för det Cliffnotes: Mosa volymgrind suger. Poker ska vara ett roligt och utmanande äventyr. Aldrig något man är ledsen över.

Favorittema från en annan dagbok

Späckhuggare är gulligare än cancerbarn! <-- Länk här --> Som späckhuggarfadder får du: En fin späckhuggarmjukis i plysh Späckhuggarrapporten (e-nyhetsbrev) 4 ggr/år med rapport från WWFs arbete i Lofoten och Vesterålen. Ett gott skratt på barncancerfondens bekostnad

Just att försöka få reda på vem man själv är genom att göra test på internet känns jätteviktigt. Mitt personliga favorittest är -> det här <- som kan kompletteras med -> det här <- Gillar dock inte testet alla hajpar här eftersom jag fick ETJM vilket tydligen betyder att jag är Adolf Hitler, Maud Olofsson och Harold Shipman i en och samma person Känns ju lite orättvist att alla andra fick positiva förebilder att identifiera sig med. Nåväl, kul att ni äntligen kan sola er i glansen av er egen underbara personlighet! Eller om det bara är så att ni vältrar er i bilden av det ni vill vara. Jävla äckel.

Ok, då kompromissar vi om följande. Det är vetenskapligt bevisat att jobbstress påverkar suicidincidens På grund av begränsad rationalitet är det osannolikt att anställda väljer mellan självmord och att sluta jobbet Youngs dubbelspaltsexperiment har mer med ekonomisk beslutsteori att göra än man kan tro att åberopa agentkausalitet eller Gud i ett naturvetenskapligt sammanhang är förbjudet Betraktaren kan inte mäta utan att påverka

Det låter utmärkt. Frågan är nu om den ekonomiska teorin att ökad stress på arbetsplatsen kan leda till fler självmord bland de anställda är relevant. Jag fick känslan av att du köpte den hypotesen men att man på individnivå alltid har möjligheten att välja. Stämmer det? Sedan fick jag känslan av att din invändning var att Apple inte har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att tillämpa ekonomiska resonemang kring beslutsteori och att varje val bör bedömas på individuell basis. Jag anser att de har tillräckligt många anställda för att det ska vara intressant att använda ekonomiska resonemang. Nej, det har jag aldrig hävdat. Vi vet mer om fermioner än om människor Däremot är principen om hur vi flyttar något som är obestämt men sannolikhetsstyrt på mikronivå (t.ex. sannolikhet för spinn, hur en individ uppfattar en valsituation eller whatever) till en makroteori , dvs hur vi går från sannolikhetskausalitet till deterministisk kausalitet densamma. Vi kan lugnt enas om att vi inom fysik har betydligt större möjligheter att genomföra tester och att vi dessutom har större precision i våra modeller. Men det betyder inte att alla ekonomiska modeller per definition är värdelösa. Om du vill kan vi kompromissa och säga att det är sannolikt att de anställda inte kommer ställa valen "ta livet av sig" och "sluta jobbet" mot varandra när de av samlade anledningar (inte bara jobbstressen) funderar på att ta livet av sig. De ekonomiska orsakerna till detta är bland annat frånvaron av full information, begränsad rationalitet, oklar preferens. Edit: I utbyte kan jag erkänna att det kan finnas någon individ (agent falsifiering) som ser valen som just "sluta jobba" eller "ta livet av sig"

Det tvivlar jag på. Men försök gärna bevisa det

Nja, jag försöker förtvivlat hålla diskussionen inom rimliga gränser för ekonomisk teori vilket är lite svårt när min debattkamrat envist hävdar att vi inte diskuterar ekonomi utan istället pratar om begreppet "människans fria vilja" ur ett filosofiskt / religiöst perspektiv, drar in agentkausalitet osv. Att jag använder kvantmekanik som förklaring beror på att jag misstänkte att JackBalsam skulle förstå exemplet (vilket hans svar tydligt visar att han gör) även om ni andra inte gör det.

Okej, vi testar en helt annan ingångsvinkel. Anser du att Apple har tillräckligt många anställda för att de ska följa de stora talens lag eller att effekterna åtminstone närmar sig väntevärdet i någon mening? Eller närmare bestämt, anser du att Apple har tillräckligt många anställda i Kina för att ekonomisk teori ska ge någon som helst information av relevans? Nej, jag diskuterade ur ekonomisk synvinkel vilket per definition innebär på makronivå (även om begreppet något förvirrande sorterar under mikroekonomi). Om du vill diskutera huruvida det finns ett "fritt val" för människor, om vi har större fri vilja än en elektron, om Gud finns, om universum är deterministiskt eller om vi själva bestämmer över vårt öde kan vi göra det, men det är en filosofisk eller metafysisk diskussion. Vad du diskuterar är något oklart eftersom du ständigt skiftar mellan metafysik, filosofi, religion och ekonomisk teori med naturvetenskaplig förankring. Det finns människor som påstår att elektronen faktiskt kan välja, eller att ett medvetande väljer åt den. En intressant sidofråga är om vi som observatörer med vår vilja kan påverka hur elektronen väljer sitt energitillstånd. Vad tror du om det? Det finns också människor som påstår att elektronen väljer båda tillstånden (spinn upp / spinn ned) men i olika universum. Slutligen finns det människor som anser att vi inte har något egentligt fritt val utan måste följa den väg universum (eller Gud) valt åt oss. Jag har aktivt valt att varken ta ställning Guds existens eller om människor har en "sann fri vilja". Analysen av valet på individnivå visar att det är sannolikt att valet inte uppfattas stå mellan a) sluta jobba och b) ta livet av sig på individnivå. Det är möjligt att det är denna analys på individnivå som felaktigt fått dig att tro att jag sagt något om nödvändighetskausalitet. Det har jag INTE gjort. Du har också nämnt ordet falsifiering. Det är fullt möjligt att minst 1 individ uppfattar valet stå mellan a och b (agent falsifiering). Detta är fullständigt irrelevant ur vetenskaplig synvinkel. Ekonomer använder sannolikhetskausalitet på individnivå för att avgöra valets kvalitet (hur "rent" det är) och drar därmed deterministiska slutsatser på makronivå.

Varför? Du måste skilja mellan nödvändighetskausalitet och sannolikhetskausalitet. När man inom fysik studerar t.ex. våg / partikeldualiteten hos partiklar eller andra kvantfenomen styrs varje enskild partikel av schrödingerekvationen. Lösningen (vågfunktionen) är alltid en sannolikhetsfördelning. Hur ett superponerat tillstånd faktiskt kollapsar för varje partikel vi observerar på individnivå är slumpmässigt men följer sannolikhetsfördelningarna. Det omöjliggör inte på något sätt att vi ställer upp deterministiska naturlagar för t.ex. ljusets egenskaper eller elektroners mobilitet på makronivå. Man säger att att probabilistisk kausalitet på mikronivå (i det kvantmekaniska nanolandet) leder till deterministisk kausalitet på makronivå. När man studerar ekonomi gäller att fenomen ger probabilistisk kausalitet på individnivå och deterministisk kausalitet på mikronivå (här är alltså makronivån av individerna vår mikroekonomiska teoribildning, vilket kan te sig en smula förvirrande men det beror på hur man definierar makro- och mikro inom ekonomi). Du verkar därmed inte förstå hur man bygger ekonomiska modeller eller hur nödvändighetskausalitet och sannolikhetskausalitet relaterar till varandra (och eventuellt försöker du blanda in agentkausalitet, vilket naturligtvis vore totalt vansinne, vi arbetar med vetenskap, inte filosofi; frågan om den fria viljan "finns på riktigt" och om människan har en "själ" osv är jättespännande men fullständigt irrelevant för vår diskussion). Just det. Det innebär inte att sambandet är linjärt (man vet aldrig hur du missuppfattar saker) men att det finns ett samband mellan jobbstress och suicidincidens och att kurvorna ser ut på samma sätt i så vitt skilda länder som Japan, Tyskland och Kina är vetenskapligt klarlagt. Javisst, men detta har vi varken diskuterat eller motsagt. Liksom hallå? Det här såna här exempel som får mig att undra om du: har fattat något öht tror att alla statistiska samband är linjära förstår skillnaden mellan deterministisk kausalitet, statistisk kausalitet och agentkausalitet förstår hur man bygger deterministiska makromodeller baserade på sannolikhetskausala mikrosamband förstår naturvetenskaplig förankring. spelar dum för att göra mig förbannad

Okej, antar att det här är rätt dagbok. Jag undvek länge Hobgoblin på grund av den minst sagt vämjeliga utformning man valt på flaska / etikett. Men på sistone har jag ändå fallit till föga och måste nu tillstå att detta underliga öl seglat upp som en av favoriterna till såväl kebab som plankstek. Till saken hör att jag redan innan varit lite av en dritfkucku i Guinesslägret pga min fäbless för Kilkenny och nu vet gliringarna snart nog inga gränser. Vad säger ni, är Hobgoblin mainline eller är det något endast för oss som vågar äga vår egen smak?

En kanske lite orelaterad fråga men min nyfikenhet vet snart inga gränser... Varför är du så besatt av GTO E.H? Beror det på att GTO-gudarna utgör en sorts översittargrupp som tar sig friheten att tala om för allt och alla vad som är rätt och fel? Såna fasoner är ju rätt äckliga med tanke på att de inte förstår att de inte spelar GTO och därmed inte förstår vad som är rätt eller fel menar jag. Eller är det något annat som gör dig upprörd? Jag utmanar dig, ge mig ett ärligt svar

Det jag har försökt diskutera är varför följande påstående är löjeväckande ur ekonomisk synvinkel: Om du på fullt allvar inte förstår att det är det jag försökt diskutera eller att jag gör det mot bakgrund av ekonomisk teori har vi ju onekligen slösat bort vår tid. Här får du en sammanfattning av vad jag anser att jag gjort: Jag har visat varför det inte är så enkelt att man väljer mellan att hoppa eller att sluta gå till jobbet. Självmord är mycket komplext och valet är orent ur ekonomisk synvinkel. Det avgörande är inte om man är fastkedjad. Jag har vidare påpekat att det är vetenskapligt bevisat att arbetsgivaren genom stressnivån kan påverka antalet självmord i en population. Man kan förvänta sig utökade möjligheter att framtvinga självmord i ett samhälle med högre trösklar jämfört med ett med lägre trösklar. Bra grundförutsättningar för ett "rent" val ur (mikro)ekonomisk synvinkel är: Fullständighet (av alternativen map preferens) Transitivitet (map preferens) behovspreferens i strikt eller indifferent form Individen ska ha full information (obegränsad rationalitet) Individen ska ha kognitativ möjlighet samt tid att väga alternativen (och dess konsekvenser) mot varandra De två sista kraven kan aldrig uppfyllas annat än i extrema fall varvid man kan använda standardmodeller för begränsad rationalitet (jmfr t.ex. Daniel Kahneman). Olika ekonomiska skolor har naturligtvis egna versioner med förbehåll och tillägg men ovanstående är en bra start. Nu verkar du dock inte intresserad av att diskutera saken ur ekonomisk synvinkel, eller ur någon annan synvinkel heller för den delen (istället tycks du helt plötsligt börja prata om vad företaget vill eller inte vill göra med de som eventuellt tänker begå självmord samt tröskelvärden för sannolikheter på individnivå vilket är fullständigt irrelevant). Känns lite Dunning-Kruger det här.

Jag roade mig med att lägga in förra veckans tilläggsrad (1 8 11 25) inte bara en utan faktiskt två gånger inom de första 2 miljoner decimalerna av e. Här kan du se var --> Denna veckas lottorad har jag också gömt någonstans i decimalutvecklingen, men jag tänker inte berätta var eftersom det vore fusk, ett säkert tips är att det sannolikt kommer ligga utanför de första 10 miljonerna. Vad tror du om att gömma en representation av mänskligt dna i decmalutvecklingen av Pi? Tanken svindlar. Jag menar, allt man behöver göra är att ange platsen och så vips, har vi mänskligheten i vår hand!

Men vad tror du om (1 + ingenting) upphöjt till allting? t.ex. lim n→ ∞ ( 1 + (1/n) )ⁿ

Nej. Nu gäller inte vår diskussion ansvar men jag vill ändå säga något om detta. Låt oss studera strafflagstiftningen. Det finns flera exempel på gärningar där man anser att den tilltalades vilja begränsats, t ex vid orderlydnad (24 kap 8 § BrB) eller där man förmåtts medverka till ett brott av tvång (23 kap 5 § BrB). Lagstiftaren är tydlig angående fri vilja (och uppsåt); "Såsom förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet ska enligt 29 kap 3 § 2. BrB särskilt beaktas om den tilltalade till följd av psykisk störning eller sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande" Eftersom du uppenbarligen inte har samma definition av "fritt val" som vi andra är det viktigt att du definierar vad du menar med fritt val. Jag har absolut inga problem med att du har en egen hemmagjord definition. Med tanke på att definitionerna skiljer sig åt mellan olika ekonomiska skolor samt att du tidigare förklarat att du föraktar etablerad nationalekonomisk teori i allmänhet är det fullt rimligt att du har en alldeles egen definition av "fritt val". Det enda jag begär är att du ger en fullständig formell definition så att vi tillsammans kan utröna dess konsekvenser. Ytterligare en sak måste du förstå; För att vi ska godta din definition måste den förhålla sig till begrepp som marknadsintegritet, annars är den meningslös ur just nationalekonomisk synvinkel. Det betyder inte att den är meningslös ur filosofisk, neurobiologisk, juridisk eller humanistisk synvinkel, bara att den är ointressant i den här diskussionen. Hur ansvarsfrågan ser ut har inte med arbetarnas eventuella fria val att göra. Vad jag försöker påpeka är att det ibland föreligger brister i det vi kallar en väl fungerande marknad, dvs en marknad med full information. Jag vill också tydliggöra skillnaden mellan sweatshop-retorik och föreliggande fall. Trots detta faller jag ändå för frestelsen att gå off topic och säga något om Apples eventuella ansvar: Apple har som marknadsaktör att verka på marknaden. Om Apples ägare bestämmer att Apple ska vara ett vinstdrivande företag är det så Apple ska agera. Om Apples långsiktiga vinst maximeras av att man ställer krav på på de att de anställda presterar så är det inte bara Apples rättighet utan också dess skyldighet att ställa dessa krav. Det är inte fel av Apple att försöka maximera produktiviteten genom att finjustera antalet självmord per anställd. Är det en sådan optimering som är nödvändig för att nå maximal tillväxt så är det också Apples skyldighet gentemot ägarna att som vinstdrivande aktör på marknaden genomföra en sådan optimering. Det är inte sannolikt att alltför hög stress gynnar lönsamheten i längden. Om folk börjar tycka att självmorden är obehagliga kommer det märkas på Apples försäljningssiffror eller på möjligheterna för Apple att anställa nya människor. Apple har som marknadsaktör varken skyldighet eller rättighet att offra en del av sin vinst för att bedriva godtycklig välgörenhet i tredje världen utan ägarnas tillstånd. Apple är däremot skyldig att följa de lokala lagar och regler som gäller för t.ex. anställningstrygghet, arbetsklimat et.c. Det är alltså ointressant att tala om Apples ansvar för anställdas självmord annat än i juridiska termer. Det är möjligtvis lagstiftarens skyldighet att se till att anställda och konsumenter kan göra informerade val (upprätthållande av en väl fungerande marknad). Detta kan t.ex. innebära att arbetsförhållanden / arbetstider regleras, att cigarettpaket förses med varningstext eller att läkemedel måste genomgå tester innan de får säljas på marknaden. Men det är en helt annan diskussion.

Den definitionen är ju rätt meningslös eftersom det skulle möjliggöra hot, fysisk misshandel av närstående, psykisk misshandel, mobbing, kulturellt tryck, förståndshandikappade / barn blir juridiskt ansvariga för sina handlingar et.c. Nog måste du ha något mer krav än att individen som ska göra valet inte är fysiskt förhindrad från att välja ett eller flera alternativ? Dessutom är formuleringen "i någon mån fritt" illavarslande om du nu strävar efter en binär definition. Just det! Faktum är att i princip inga val är helt "fria". Däremot kan man ställa upp villkor för när man ska anse att ett val är fritt i olika sammanhang. Inom ekonomi pratar man om att valet är fritt om dess restriktioner åtminstone inte påverkar marknadsintegriteten. Individen upplever inte att han ställs inför två rena alternativ med konsekvenser: a) Ta livet av sig b) säga upp sig från jobbet Hade det varit så hade det varit ett "rent" val och vi skulle enkelt kunna lämna saken därhän. Som jag påpekat är det svårt för individen att göra ett informerat val i detta fall eftersom individen per definition inte kopplar ihop den ökade stressnivån med den omedvetna förskjutningen av mental hälsa. Från arbetarens synvinkel är situationen istället a) Ta livet av sig. b) Ta livet av flickvännens nya pojkvän. c) Hitta en ersättning för Breaking Bad. Orena val kan skada marknadsintegriteten och i värsta fall ekonomisk tillväxt. Låt mig ta ett annat exempel (för the undercover economist fans) Om en unge väljer att rota runt på en sophög istället för att jobba i en tegelfabrik är det fullt möjligt att ungen gör "fel" val på grund av att den inte känner till hur tungmetaller påverkar nervsystem et. c. och att det i de flesta fall förmodligen är bättre för den att jobba ihjäl sig på tegelfabriken (åtminstone lever den då några år längre). Den ekonomiskt intressanta frågan är naturligtvis om ungens "felaktiga" val påverkar marknadsintegriteten (eller viktigare skadar ekonomisk tillväxt). Ur juridisk synvinkel kan frågan huruvida ungens föräldrar bör upplysas om för- och nackdelar med tungmetaller vs stryk på tegelfabrik vara värd att diskutera. Ungefär som cigarettpaket med varningstexten "RÖKNING DÖDAR". Ur ett mänskligt perspektiv verkar det ju iallafall mer rimligt att det är ungens föräldrar som gör det fria valet om var och hur ungen ska utnyttjas på bästa sätt snarare än ungen själv.

Om staten går in och drogar arbetarna och sedan låter dem göra "fria val" kan man nog anse att valen inte skett när arbetarna var vid sina sinnens fulla bruk. Vi verkar definitivt ha olika uppfattning om begreppet fritt val. Om du redogör för vilken ekonomisk skola du företräder eller vilken definition du vill använda så kan vi fortsätta diskussionen utifrån det. Grundläggande för de flesta definitioner av fritt val, såväl ekonomiska som filosofiska, neurobiologiska och juridiska är ett individen ska förstå sina valalternativ och de omedelbara konsekvenser valet medför. Individen ska också vara "vid sina sinnens fulla bruk". Rökare har valet att röka eller inte. Om de förstår konsekvenserna av rökning (ökad risk för lungcancer) är valet friare (högre kvalitet) än om de inte känner till konsekvenserna. Rökare kan inte välja mellan att röka en cigarett och dö i lungcancer eller att låta bli att röka en cigarett. Det enda de kan välja mellan är att röka (och ta den ökade risken) eller inte röka. En rökare som inte känner till riskerna för lungcancer tvingas göra ett val av lägre kvalitet (jmr Kühn / Brass) Det gäller såväl tyskar som japaner. Vi har konstaterat att trösklarna är högre i kina vilket betyder att vi därmed kan få till fler självmord genom att höja stressnivån för arbetarna i kina än i japan, men det är samma mekanism som leder till självmord också i japan. Edit: Och jag poängterar, det är inte så enkelt att arbetaren säger "Usch, vad chefen är jobbig, han slår mig och ger mig dålig lön, jag väljer nu mellan att ta livet av mig eller sluta jobba!" (ett val av kvalitet) Snarare är arbetaren delvis omedveten om den förskjutning av den mentala hälsan den ökade stressen inneburit och när han sedan drabbas av en livskris (hans flickvän dumpar honom och breaking bad är slut för säsongen) känns livet så meningslöst att han hoppar i galen tunna.

Det du hävdar är att arbetarna ska sluta gå till jobbet för att hålla nere självmordsstatistiken. Sambandet mellan jobbstress och sucidincidens är inte så enkelt. Det här är inte analogt med sweatshop-retorik. Det handlar inte om ett medvetet fritt val. Det jag inte håller med dig om är alltså ditt påstående att arbetarna kan välja att inte gå till jobbet istället för att ta livet av sig. Att du tror att det står mellan dessa två val visar att du har missuppfattat hur jobbstress påverkar suicidincidensen i en population.

Nu verkar du inte riktigt förstå vad vi pratar om. Vad har företagets ansvar med saken att göra? Vi diskuterade ju huruvida man kan få arbetare att ta livet av sig i högre utsträckning genom att utsätta dem för en stressig arbetsmiljö. Vi har förmodligen större utsikter att lyckas döda fler ju svårare det är att byta jobb och / eller klara sig utan anställning. Vi har inte diskuterat om det är "rätt" eller "fel" av ett företag att skapa en stressig arbetsmiljö och därmed öka sucidincidensen. Vi har inte pratat om huruvida det är synd om kineserna som har en tuffare situation med tanke på välfärdssystem et.c. Jag tror att du är inne på sweatshop-retorik Nej, med sweatshop-retorik avses det klassiska "om vi inte hade gett dem arbete hade varit tvungna att göra något annat, typ rotat på en sophög för att överleva, de är ju där frivilligt!". Det har inte med saken att göra. Vi kan låtsas att fabriken finns i Japan eller Tyskland istället om det får dig att se saken tydligare. Företag kan genom att öka / minska stress hos sina anställda förändra suicidincidensen. Edit: Det är ju inte så att man tar livet av sig för att chefen är jobbig. Förmodligen har det mer med familjedrama et.c. att göra. Vad jobbet bidrar med är att förskjuta den mentala hälsan en smula genom en ökad grundstress vilket lättare får individen att bryta ihop.

Nej. Däremot är förmodligen trösklarna högre i Kina än i Tyskland eller Japan. Kan man få en andel av arbetarna att ta livet av sig i Tyskland och Japan borde det fungera även i Kina. Du kan inte använda sweatshop-retorik på suicidincidens liksom