Slaktavfall

Jag är om det inte framgått anhängare av Mises, jag tillhör bara inte den mest rabiata delen av austrian school och anser inte att han var Gud. Jag har två gånger tidigare definierat vad jag menar med ekonomisk tillväxt men jag kan upprepa den: Ekonomisk tillväxt innebär en långvarigt ökad förmåga att tillfredsställa landets / nationens / världens behov av konsumtion. Långvarigt i bemärkelsen Solow / Swan. Denna definition borde ge dig en ganska fet ledtråd om att jag inte är keynesiansk. Jag har också tydligt förklarat att jag inte anser att riksbanken ska syssla med konjunkturstabiliserande åtgärder, använda penningpolitik för att driva in skatt för att kunna finansiera krig osv osv eftersom det helt uppenbart skapar obalanser. Jag har också förklarat när man ska utöka penningmängden, men låt mig återupprepa: Denna enda gången det är bra att skjuta in penningmedel är när marknaden tydligt signalerar att den vuxit och att den penningmängd som finns inte klarar av fylla det utökade behovet av medel för att på ett effektivt sätt utbyta varor och tjänster. Deflation i betydelsen "allmän förskjutning av kurvan" betyder att behovet av betalningsmedel är större än utbudet och att en kostsam marknadsanpassning pågår. Nyttan av att underlätta denna process är större än skadan. Att du förstör dina pengar innebär att du inte längre har möjlighet att tillfredsställa ett behov. Marknaden anpassar sig till den nya nivå av behov som ska tillgodoses, den minskar.

Enligt mig skapar 1 och 2 tillväxt, sen får andra tala för sig själva Nej, Riksbanken kan bara ge dig pengar om du först lägger dina egna pengar i en grop och sedan är helt säker på att de är borta för alltid. Annars fungerar inte din fetmarkerade mening ovan.

Jag tror att han har glömt att han grävde ned pengarna i en grop på grund av deflationen och att han istället är inne på att han ska konsumera banktjänster / låna ut sitt kapital till banken i utbyte mot ersättning för den risk han tar (dvs han har utökat till konventionellt sparande istället för finansiellt eller i värsta fall grop) Vi kan ju kalla den här typen av feltänk the broken grop fallacy. Edit: Låt oss hopps att han åtminstone kommer ihåg var gropen finns. Edit2: Det urpsrungliga Heltokiga påståendet gällde visst madrasser men the broken madrass fallacy låter inte lika coolt

Det låter ju onekligen en smula nedslående Vad tror du om att begränsa nativiteten genom att sälja licenser för barninnehav? Vi skulle kunna införa en årlig kvot och sälja tillstånd till högstbjudande! Det skulle generera pengar till nationalstaten samt säkerställa kvalitetsnivån på föräldrarna. Jag menar om man måste betala några miljoner för att få bäbistillstånd kommer det ju att bli status att vara småbarnsförälder. Det skulle dels filtrera bort människor av lägre kvalitet (dvs fattiga människor typ socialdemokrater) dels se till att barn blir bättre omhändertagna (man vill värna investeringen, se till att barnet får den bästa tänkbara utbildningen osv).

Jag som trodde jag med högstadiematematik försökte förklara att nivån på sparande och när man väljer att konsumera kan påverka ekonomins utveckling samt att ditt påstående om att det _alltid_ är bättre att vänta med konsumtion i en exponentiellt växande ekonomi är felaktigt Är du inne på att låna ut dina pengar till en bank under tiden du inte använder dem och få betalt för risken / besväret / räntabilitetsförlusten? Det var liksom det här som var pudelns kärna med deflationen... Ja poängen är alltså att gropgrävandet ska göras så tidigt så möjligt under förutsättning att dina pengar inte sätts in på en bank som är beredd att ta risker med dem (dvs inte lagra i ett valv med guld). Edit: btw, det här med gropgrävande är inte så dumt, förmodligen betydligt bättre nöje för folkhälsan än t.ex. rökning och supande. Kanske kan vi flytta över en del tobaksplockare till denna spännande bransch. Hur många gropgrävningar skulle du anse vara normalt att konsumera under ett år?

När du väljer att omsätta din köpkraft (oavsett vara, tjänst osv) kommer den väl fungerande marknaden att anpassa sig till det behov du gett uttryck för (under förutsättning att du kan betala för dig). Det betyder att ekonomin kan tillgodose fler behov än den kunde innan du valde att konsumera. Naturligtvis kommer storleken och nyttan av tillväxten variera beroende på hur du väljer att spendera, men vi är inte intresserade av att sätta siffror på det hela. Det viktiga är att du ger uttryck för _samma_ behov vid de två tidpunkter vi väljer att jämföra. Låt oss för enkelheten skull studera en tillväxt av g % per år Ekonomin är E Scenario 1: Du väljer att konsumera år 1 och ekonomin växer till (E+heltok)(1+g) År två tar du bort ditt behov och vi har ((1+g)(E+heltok)-heltok)(1+g) År tre får vi ((1+g)(E+heltok)-heltok)(1+g)² Scenario 2: Du väljer att konsumera år 3 och får på liknande sätt ((1+g)²E+heltok)(1+g) År fyra har vi alltså en skillnad på ((1+g)(E+heltok)-heltok)(1+g)³ - (((1+g)²E+heltok)(1+g)-heltok)(1+g) Hur förklarar du skillnaden? Vi har ju tydligen fått en högre tillväxt efter fyra år när du konsumerar år 1 än när du konsumerar år 3. Det går ju inte ihop med ditt påstående om att tillväxten ska öka när du väntar med att konsumera. Kan det ha något med exponentiell tillväxt att göra tror du? Edit: och ja, exemplet är grovt förenklat och ja vi kan ägna några dagar åt att förfina det, men huvudpoängen är att dina två påståenden 1. Exponentiell tillväxt 2. Högre tillväxt när jag väntar med att konsumera inte går ihop, de är ologiska. Edit2: Det jag hade väntat mig som svar på min första fråga var något i stil med "Självklart spelar det roll när jag väljer att konsumera och för tillväxten är det bättre att jag konsumerar nu istället för imorgon eftersom tillväxten förmodligen är expontentiell. Men vet du Slaktis? Tillväxten och hur ekonomin mår är inte riktigt samma sak. Det finns ytterligare aspekter. Vi måste ha ett visst mått av sparande för att klara av oförutsedda händelser, demografiska förändringar osv. Vi kan inte räkna med evig tillväxt eller åtminstone inte stadig tillväxt. Vi behöver regniga dagar pengar. Buffertar och säkerheter. Annars är det garanterat att systemet kollapsar. Så vem ska bestämma vilka nivåer som är lämpliga att spara? Jag, du? Staten? Jag tycker att varje individ själv ska avgöra vilken risk man vill ta, hur man vill konsumera och med vilken risk/reward. Alla individer tillsammans utgör marknades beslut om vilken risknivå vi ska ha, hur mycket vi ska kunna betala i pensioner och välfärd osv. Det är alltså inte staten som ska styra sparandet, det ska folk själva få avgöra!"

Jag har definierat vad jag menar med ekonomisk tillväxt men jag kan upprepa den: Ekonomisk tillväxt innebär en långvarigt ökad förmåga att tillfredsställa landets / nationens / världens behov av konsumtion (vilket inkluderar konsumtion av varor, tjänster, titta på folk som gräver gropar eller andra underliga böjelser konsumenterna väljer att ha osv osv). Långvarigt i bemärkelsen Solow / Swan. Jag har fortfarande inte riktigt fått svar på min fråga, det är nämligen inte säkert att ekonomisk tillväxt är det som är "bäst" för ekonomin. Men jag tolkar ditt svar som att du tror att ekonomisk tillväxt gynnas av att du väljer att vänta med att använda din köpkraft. Så till nästa fråga, anser du att ekonomisk tillväxt (enligt ovanstående) sker exponentiellt eller linjärt över tid? Vi bortser från eventuella konjunkturcykler osv.

Om jag tolkar ditt svar rätt anser du alltså att det inte påverkar ekonomisk tillväxt om du väljer att använda din köpkraft till investeringar / konsumtion idag eller om tre år? Eller menar du att det är bättre för den ekonomiska tillväxten att du väljer att vänta med att omsätta dina tillgångar i 3 år?

Bara för att vara på den säkra sidan, du anser alltså att det inte spelar så stor roll för tillväxten om dina resurser kommer till användning idag eller om 2 år huvudsaken är att de kommer till användning och att du helt enkelt inte bara förstör dem / sitter på dem typ? Man sparar ju för att man ska använda resurserna någon gång eller låta dem gå i arv eller något, annars vore ju sparandet lite irrationellt osv?

Jo, det är förmodligen en av anledningarna till att du gillar mig ibland och hatar mig ibland. Just idag verkar jag ha hamnat på fel sida

Orsaken till att jag tar upp det är att patent kan betraktas som ett sorts tidsbegränsat monopol, eller om man så vill, ett tidsbegränsat marknadsmisslyckande. En annan intressant aspekt är att det kräver ett kontrollorgan med sanktionsmöjlighet (initierande av våld!)

Det är tekniskt sett inte ett monopol ännu och dessutom saknar just den branschen de förutsättningar som krävs för att befästa och försvara en monopolställning gentemot nyetableringar et.c. Är det en monopolliknande situation? Javisst! Tjänar Apple mer pengar än de hade gjort om det funnits större konkurrens? Absolut! Tjänar Apple mer pengar än de är "värda"? Nej. De har tagit fram en ny produkt och (något dramatiskt uttryckt) fört utvecklingen framåt. En drivkraft för att ta fram nya spännande saker är att man faktiskt vinner något på att göra det. Tids nog kommer andra konkurrenter ge ut liknande produkter eller produkter som fyller samma behov och Apple kommer inte kunna stoppa det. Priserna kommer falla och marginalerna minska. Det är nämligen inte speciellt svårt att kopiera en elektronikprodukt. Så det är under denna monopolliknande situation Apple kan försöka få betalt för att man faktiskt kommit på hela grejen. Vilket leder till nästa problem. Poängen med en marknadsekonomi är att du ska få betalt för det du gör. Använder du din tid till att hitta på nya geniala saker måste du kunna få betalt för det. Så patent alltså. Och här är vi säkert inte överens eller hur?

Ett tips är ju att läsa på om marknadsmisslyckanden för att bättra kunna bemöta det. Jag får lite panik varje gång du skriver att ett monopol kan tänkas vara det marknaden egentligen strävar efter osv marknadsmisslyckande och begrepp som stickiness bör vara de vanligaste invändningarna du kan tänkas stöta på. sen skulle det ju hjälpa om det inte framstod som en religiös övertygelse att marknaden kan lösa ALLA problem. Det kan den inte. Däremot kan den förmodligen lösa det mesta. Tycker också du ska överge guldfoten eftersom det förmodligen är en dålig idé på riktigt Låt marknaden avgöra system om du prompt vill experimentera. Edit: oh, och en sista sak, free banking i Sverige är något du eventuellt kan utnyttja som exempel, läs på mer om det om du inte redan gjort det. Och lär dig använda exempel därifrån. Hoppades få till en diskussion om det men du verkade inte riktigt hugga

Ah, my bad! Riksbankens pris till alfred nobels minne Tidigare pristagare Priset har utdelats varje år från och med 1969 enligt följande: 1969 R. Frisch och J. Tinbergen 1970 P. A. Samuelson 1971 S. Kuznets 1972 J.R. Hicks och K.J. Arrow 1973 W. Leontief 1974 G. Myrdal och F.A. von Hayek 1975 L.V. Kantorovich och T.C. Koopmans 1976 M. Friedman 1977 B. Ohlin och J.E. Meade 1978 H.A. Simon 1979 T.W. Schultz och A. Lewis 1980 L.R. Klein 1981 J. Tobin 1982 G.J. Stigler 1983 G. Debreu 1984 R. Stone 1985 F. Modigliani 1986 J.M. Buchanan Jr 1987 R.M. Solow 1988 M. Allais 1989 T. Haavelmo 1990 H.M. Markowitz, M.H. Miller och W.F. Sharpe 1991 R.H. Coase 1992 G.S. Becker 1993 R.W. Fogel och D.C. North 1994 J.C. Harsanyi, J.F. Nash Jr och R. Selten 1995 R.E. Lucas, Jr. 1996 J.A. Mirrlees och W. Vickrey 1997 R.C. Merton och M.S. Scholes 1998 A. Sen 1999 R.A. Mundell 2000 J.J. Heckman och D.L. McFadden 2001 G.A. Akerlof, A.M. Spence och J.E. Stiglitz 2002 D. Kahneman och V. L. Smith 2003 R.F. Engle och C.W.J. Granger 2004 Finn E. Kydland och Edward C. Prescott 2005 Robert J. Aumann och Thomas C. Schelling 2006 Edmund Phelps 2007 Leonid Hurwicz, Eric S. Maskin och Roger B. Myerson 2008 Paul Krugman 2009 Elinor Ostrom och Oliver E. Williamson 2010 Peter A. Diamond et al. Det skulle vara kul att få veta vilka av dem som varit särskilt stora idioter eller ägnat sig åt totala gissningar i dina ögon. Jag hänvisade t.ex. till 1987 års vinnare, Solow , några sidor tillbaka gällande definitionen av ekonomisk tillväxt, kanske en bra start? Nej, men det skulle vara ett väldigt starkt argument för att bara låta dina kommentarer passera. Det är ju rätt jobbigt att argumentera med folk som utbrister "ja, det är ett monopol men inte ett marknadsmisslyckande eftersom marknaden drev utvecklingen mot denna punkt." Varningsklockor börjar ju ringa redan vid "Det finns två sätt att definiera inflation" och det blir ju inte bättre när du sedan deklarerar att alla "nobelpristagare" i ekonomi är idioter och att flera hundra års forskning inom nationalekonomi i princip bara bygger på lösa spekulationer och rena gissningar. En marknad som uppvisar deflation under tillväxt lider brist på betalningsmedel. Utbytet av varor och tjänster sker inte på ett effektivt sätt under anpassningsperioden till de lägre prisnivåerna. Vad är fel med en definition (Salerno) som bygger på marknadens efterfrågan av betalningsmedel? Jag menar du är ju trots allt omgiven av Austrian School killar här... Edit: Stiglitz och Hayek har också varit uppe till diskussion! Letar du efter nobelpristagare (eller pristagare till nobels minne) som sagt riktigt dumma saker för att kunna skämta bort hela saken rekommenderar jag Nash. Han hävde ur sig en hel del riktigt absurda grejer

Kan du inte ge oss lite exempel på det du anser vara rena gissningar inom den etablerade (grundläggande) nationalekonomin samt peka på några saker du inte är imponerad av. Jag menar det är ju rätt hårt att dissa flera hundra års vetenskap och ett gäng nobelpristagare. Det skulle alltså underlätta lite så vi vet om det finns någon gemensam nämnare eller om du bara är en galning som du visade dig vara i ett annat sammanhang

För att sammanfatta diskussionen såhär långt: Du anser att instabilitet och osäkerhet gynnar ekonomisk tillväxt, eller åtminstone inte skadar den. Det är bättre att låta priset på guld avgöra en valutas kortsiktiga volatilitet än att hålla prisstabilitet. Du anser inte att någon form av sparande kan inverka menligt på ekonomin. Du ser helst att vi inför stadigvarande deflation istället för inflation. Du vill inte medge att 264 olika valutor inom Sverige förmodligen skulle medföra en hel del administrativa kostnader och avgifter för konsumenterna och därmed sänka den ekonomiska effektiviteten. För att inte tala om de extra kostnader som uppstår när du ska deklarera dina affärer och ge skatt till staten. Du håller inte med om att marknaden förmodligen skulle sträva efter större och större valutor för att slutligen använda en gemensam valuta för att minska eller helt eliminera risker och växlingsavgifter et.c. Antar att det innebär att du inte anser att vi ska betala någon form av skatt Du anser att pratet om arbetsmarknadens trögrörlighet / stickiness är bluff och båg och att alla anpassningar mot jämvikt sker så snabbt att inget fönster för laggad feedback ger oss asymmetristörningar. Trots allt detta påstår du ändå att vi tycker lika om flera saker

Det är fullt möjligt att man kan pressa ned växlingspriserna genom att öka volymen av antalet transaktioner. Det är tillochmed troligt men det har som sagt inte med saken att göra. Jag kanske uttryckte mig klumpigt, jag förutsätter företagen genomför sina transaktioner till bästa möjliga växelkurs vid alla givna tillfällen. Min poäng är alltså att ANTALET tillfällen då vi måste byta växelkurs (och därmed förlora pengar i växelavgift) minskar med en gemensam valuta. Bland annat marknadens förväntningar på valutans volatilitet, tillgång, efterfrågan och övriga marknadsförväntingar samt kostnadstäckning för risker utöver volatiliteten. Ja, och självklart kostnadstäckning för administrationen samt en liten vinst som tack för besväret

vad tror du om "Exempel på tariffära handelshinder är tullar, skatter och andra avgifter som drabbar importerade varor."? Det finns absolut inget krav på att ett handelshinder ska vara "statligt", särskilt inte om man nu tänker privatisera den statliga centralbanken Definition: Handelshinder är något som försvårar handel med annat land. Här är mitt bevis för påstående 3. Vi har 3 företag A, B, C De handlar med 3 nationer N1 N2 N3 De tre nationerna har tre valutor V1, V2 och V,3 att växla från V1 till V2 kostar C12, från V2 tillVN3 kostar C23, från V3 till V1 C31 osv. man gör en transaktion med varje nation A betalar då C12+C13 B betalar C21 + C23 C betalar C13+ C23 Total transaktionskostnad = C12+C13 + C21 + C23 + C13+ C23 A och B inför nu en gemensam valuta A betalar då C13 B betalar då C23 C betalar då C13 + C23 Total transaktionskostnad C13+C23+C13+C23 Skillnad före och efter gemensam valuta mellan AB => C12 + C21 Vi har alltså genom att reducera antalet valutor minskat antalet transaktionsavgifter.

Det är liksom det som är poängen med allt prat om marknadsmisslyckande överallt och hela tiden. Det finns bevisligen situationer där marknadskrafterna inte fungerar. Är detta en sådan situation? Det finns mycket som talar för det, bland annat höga etableringskostnader, stor förmåga att försvara och befästa en ledande position osv. Jag håller inte riktigt med. Låt mig göra följande påståenden så får vi se vad du inte gillar: Handelshinder är dåligt växlingsavgifter och transaktionsavgifter är en form av handelshinder ju färre valutor desto mindre växlingsavgifter mindre avgifter => högre ekonomisk effektivitet Dessa påståenden pekar mot att det mest effektiva vore en värld där man har frihandel i en gemensam valuta utan transaktions- och växlingsavgifter. Vilka påståenden är det du ufoförklarar? Eller är det kanske slutsatsen i sig?

Nej, poängen är alltså att ett vinstdrivande företag kan ta ut högre vinst vid marknadsmisslyckande än om det hade varit konkurrensutsatt. Genom cyklisk prissättning och segmentering kan man vidmakthålla sin position som dominerande även på en "fri" marknad. Ett marknadsmisslyckande är en sorts jämvikt där optimal resursanvändning inte föreligger. Låt oss ta ett exempel: Lösning 1 En global centralbank vars enda mål är att tillhandahålla pengar som kan användas av alla överallt tar ut 200 miljoner kronor för att driva sin verksamhet. Verksamheten går i princip bara ut på att hålla inflationen runt 1% per år utan att störa naturliga prisförändringar. Lösning 2 En heltoksbank vars enda syfte är att erbjuda stabilitet har genom åren förstått att man inte ska låta inflationen styras av framsteg / motgångar inom gruvindustri / prospektering utan övergått till att helt enkelt fokusera på att stabilisera inflationen på runt 1% för valutan. Detta har blivit så framgångsrikt att heltoksbanken har nått en dominerande ställning, i princip monopol. Det kostar 200 miljoner att driva verksamheten, men man bedömer att man kan ta ut 118 miljarder utan att riskera sin dominerande ställning. Alla är nöjda med lösningen och de få uppstickare som tröttnat på de höga avgifterna kan man lätt konkurrera ut genom att temporärt sänka priser alternativt öka/sänka inflationen och skapa osäkerhet så att folk flyr till den tryggare större valutan. Båda lösningarna ger en nöjd marknad. En av lösningarna kostar 117.8 miljarder mer än den andra. Ska det vara så? va va va? Edit: och min huvudinvändning är inte att marknaden förlorar 118 miljarder eller att vi har ett ineffektivt system utan att marknadsmisslyckandet erbjuder den privatägda centralbanken så vittgående möjligheter att försvara sin maktställning samtidigt som man genom vinstintresset har möjlighet och skyldighet att faktiskt med alla till buds stående medel försvara sin ställning och manipulera världsekonomin för egen vinning / vinstmaximering.

Det är inte prisförändringen av en enskild vara eller tjänst eller ens en grupp av varor eller tjänster orsakade av tillväxt, utveckling, brist på naturresurser osv som ekonomer anser skadlig. Det är först när man förskjuter HELA kurvan och skapar deflationsförväntningar som _äkta_ deflation uppstår. Och det är då marknadens förväntningar skapar problem med bland annat minskad efterfrågan, höjd arbetslöshet, ökad lust att spara, minskad lust att investera och konsumera vilket leder till minskad efterfrågan som leder till ytterligare arbetslöshet som leder till... osv Naturlig prisvariation är nödvändig i en marknadsekonomi. Du ser det som en kris, jag ser det som ett sundhetstecken att världsmarknaden försöker rätta till oegentligheter och obalanser skapade av misslyckade politiska försök att styra konjunkturcykler. Vi får väl enas om att vara oense tills jag eller någon annan orkar ge dig en lektion i NE Har dock svårt att rent intuitivt förstå varför man skulle anse att instabilitet leder till ekonomisk tillväxt. Nollpunktssväningar nödvändiga för att skapa perturbationer som kan leda till optimering? anyawy. agree to disagree. Erhm. Så din tes är att ett vinstdrivande företag i en dominerande marknadsställning inte maximerar sina vinster eftersom det är vinstdrivande utan istället börjar ägna sig åt välgörenhet? Nej, det innebär att folk är _tillräckligt nöjda_ med alternativet för att inte dra på sig kostnaderna det innebär att etablera och inträda. Det är det dominerande företagets skyldighet att lägga priset där man precis förhindrar eller på ett enkelt sätt kan slå ut nyetablering samtidigt som man vinstmaximerar (t.ex. genom segment- eller cyklisk prissättning). Det är liksom definitionen av marknadsmisslyckande. Vi skulle faktiskt teoretiskt sett kunna använda transporter som en valuta. T.ex. om jag får en mössa av dig får du en halv resa till stockholm av mig. Jag anser inte att resor är ett bra betalningsmedel av flera orsaker. Bland annat har resan ett egenvärde vilket pengar inte ska ha. Vidare är resor svåra att dela upp och distribuera. Slutligen är inte resor särskilt prisstabila och beroende av t.ex. energipriser. Jag faller för frestelsen att inte hålla mig till ämnet. Problemen med guldstandard är många, som jag varit inne på skulle det binda upp enorma mängder guld som vi annars skulle använt för att skapa elektronik, bilar osv. Jag tror inte riktigt folk förstår hur stor del av guldet i omlopp som användas inom industrin och hur bra det är för oss konusmenter. Dessutom är det principiellt fel att låta penningsystemet intervenera på t.ex. elektronikmarknaden. Guldpriset skiftar mycket, särskilt på kort sikt och skapar därmed oro. jag inser att din teori om att oro och instabilitet som tillväxtfrämjande inte ser detta som något negativt Men för oss andra är det ett problem. Det finns cirka 150 000 000 kg guld i världen. För 380 000 SEK / kg inser man ganska snabbt att det guld vi har idag inte på något sätt skulle kunna täcka kapitalet i omlopp. Nå, det är väl enkelt? Vi tvingar bankerna att köpa upp guldreserver, priset stiger och så täcker priset så småningom det totala behovet av pengar? Ja, hur högt skulle guldpriset vara för att få det att fungera? Nehe, det fungerar inte, okej. Vad sägs om att varje enhet i vår världsvaluta bara behöver ha täckning för 1% i guld. EH? HALLÅ? Du vet att sverige hade free banking i 70 år mellan 1830-1903?

Med frimarknadsalternativ antar jag att du menar konkurrerande alternativ. Det innebär att vi för att inte få ett marknadsmisslyckande per definition måste ha flera alternativ som lever sida vid sida. Det finns inom NE flera exempel där vi inte vill ha konkurrerande alternativ eller där vi helst inte ser något alternativ överhuvudtaget. Ett sådant exempel gäller frihandel vs tullar och handelshinder. Det är en barnlek att matematiskt visa att frihandel utan tullar och tullunioner ökar effektiviteten i ekonomin. Varje form av handelshinder minskar effektiviteten. Att påtvinga marknaden flera konkurrerande valuta- och betalningssystem är att påtvinga den ett antal handelshinder. Marknadens slutsats blir obönhörligt att ett dominerande alternativ är att föredra eftersom det minimerar transaktions- och växlingskostnader samt ger oss högsta möjliga säkerhet och effektivitet i betalningsväsendet (detta avser även finansiell stabilitet). Ett dominerande alternativ är per definition ett marknadsmisslyckande. Pengar ska inte ses som en del av marknaden, dess enda syfte skall vara att verka som hjälpmedel vid utbyte av varor och tjänster, ett sorts abstrakt poängräkningssystem om man så vill (och ja, jag ser investeringar som en form av utbyte av vara/tjänst). Att vi inte redan idag har ett globalt valutasystem beror bland annat på att stater använder penningpolitik för att beskatta befolkningen, dämpa konjunktursväningar, förhindra valutaspekulation(!), sänka reallöner för att skapa konkurrenskraft, depreciera för att dölja eller avskriva statsskulder, skydda välfärdssystem et.c.

Jag ser helst att vi har någon procent i inflation och det beror bland annat på att jag anser det bevisat att risk för deflationsspiral (market failure) i begränsad och i vissa fall obegränsad form föreligger samt att inflation alltid är att föredra framför deflation (bland annat på grund av stickiness inom arbetsmarknad / lönebildning). Det är också en relativt okontroversiell sanning inom etablerad nationalekonomi att inflation är att föredra framför deflation med avseende på efterfrågan osv, det var bland annat därför jag frågade dig om Jörg Guido Hülsmann eftersom jag antog att du skulle ansluta dig till den mer rabiata delen av Austrian school. Du kommer naturligtvis invända att de historiska exempel som finns är felaktiga och att marknadsmisslyckanden aldrig skulle uppstå i en total marknadsekonomi ungefär som kommunisterna hävdade att kommunismen visst skulle fungera om man bara hade infört "riktig" kommunism istället för vad man nu hade i Sovjet osv så låt oss inte slösa tid på det. Istället vill jag återvända till min huvudtes. Prisstabilitet är bra för ekonomisk utveckling. Prisstabilitet samt säkerhet och effektivitet inom betalningssystemen kan betraktas som en grundläggande spelregel för marknaden. Det är inte att våldföra sig på marknaden, det är att definiera den. Jag påstår att detta underlättar marknadens naturliga förmåga att allokera resurser.

Fluktuationerna blir mindre om du har ett drivande mål. Om målet är 0% eller 2% spelar mindre roll. Varför vi vill ha målet satt en bit över 0 beror på att vi vill lyfta hela kurvan (inklusive svängningarna) så att perioderna av deflation utrotas eller åtminstone minimeras. Skulle vi sätta målet till 4000% inflation per år skulle vi förmodligen ha ännu lägre fluktuationer procentuellt sett men vi skulle vi inte ha prisstabilitet. Riksbanken har valt att godtyckligt sätta målet till 2% eftersom man tror att det ger tillräckligt handlingsutrymme och marginal. Jag hade gärna sett ett lägre mål eftersom jag inte anser att riksbanken ska lägga sig i marknaden utan primärt tillhandahålla ett effektivt och stabilt betalningssystem för utbyte av varor och tjänster. Med handlingsutrymmer avser nämligen den onda riksbanken också utrymme att förändra relativa pris- och lönenivåer. Ett annat skäl är att man vill kunna få realräntan (dvs nominell ränta minus inflation) att bli negativ för att stimulera efterfrågan (återigen kladdig interventionism) Som riksbankslagen är utformad idag har man alltså också ambitioner om att styra tillväxt / arbetsmarknad osv vilket jag hatar. Absolut inte. Om jag förstår dig rätt anser du att deflation är bättre än inflation? Eller anser du att de skadliga effekterna av att upprätthålla en prisstabilitet överväger de positiva?

Ekonomisk tillväxt innebär en långvarigt ökad förmåga att tillfredsställa landets / nationens / världens behov av konsumtion (vilket inkluderar konsumtion av varor, tjänster osv osv). Långvarigt i bemärkelsen Solow / Swan.