Slaktavfall

De är faktiskt så att varje form av begränsning av privatkonsumtion minskar människors produktivitet. Vår diskussion om detta kommer se ut såhär: Heltok: "Nej, om vi tillåter tillräckligt mycket privat konsumtion kan vi få högre tillväxt". Slaktavfall: "Nej." Heltok "Jo." Slaktavfall: "Kan du ge exempel på en konsumtion vi ska förbjuda?" Heltok: "Ja, att hälla ut vin" Slaktavfall: "Det skulle bara flytta konsumtionen till andra saker som är indifferenta" Heltok: "Ja, exakt, det frigör ju alltså resurser till mer produktiva saker!" Slaktavfall: "Nej." Heltok: "Jo!" Slaktavfall: "Mongotok Fallacy" Heltok: "Men nu är du dryg och elak!" Slaktavfall: "Ja." Heltok: "Ja, men det blir iallafall mer produktiva saker!" Slaktavfall: "Vad i exemplet med fisken var det du inte förstod" Heltok: "Vad har fisken med saken att göra, vi frigör ju resurser!" Slaktavfall: "Nej, vad vi gör är att tvinga ut någon i hängmattan!" Heltok: "Vinhandlaren?" Slaktavfall: "Inte nödvändigtvis, men absolut någon" Heltok: "Nehää" Slaktavfall: "Jo, det är liksom definitionen av jämvikt sörru" Heltok: "bevisa det!" .... 25 poster senare .... Heltok: "Okej, jag köper definitionen av jämvikt och att konsumtion leder till tillväxt, sluta trolla mig! Vi är ju överens!" Slaktavfall: "Så du menar att du går med på att det är bättre att konsumera pengarna idag än att gräva ned pengarna i en grop och konsumera först om 2 år, förutsatt att det är exakt samma behovspreferens du tänker förmedla till marknaden och givet exponentiell tillväxt för densamma (ingen hänsyn till sparande / investering)?" heltok: "Nej, när jag tar beslutet om konsumtion har jag ju redan tjänat pengarna och bidragit till tillväxten!" Slaktavfall: "Ditt arbete är bara en del av processen i en jämvikt, det kanske är coupling / decoupling du inte förstår?" Heltok: "Nej" Slaktavfall: "Jo." Heltok: "Nu är du dryg" Slaktavfall: "Ok." Heltok: "Halmgubbe!" Slaktavfall: "Zzz." Heltok: "Broken window fallacy?" Slaktavfall: "Grrr" Heltok: "HÅKAN JUHOLT!"

Förlåt, jag har seriöst svårt att avgöra vilken nivå jag ska lägga mig på när du ena sekunden verkar förstå saker för att sedan i nästa säga saker som är helt absurda. För att inte tala om när du citerar texter som handlar om deflationsspiraler och jag påpekar det varvid du svarar "jag sökte igenom texten och hittade inte ordet spiral!". Det är det här jag försöker förklara, en av sakerna med att förbjuda privat konsumtion är att det tar bort motivationen för människor att producera saker, engagera sig, hitta på nya lösningar osv. Kan vi enas om det? Att du inte förstår att ökad konsumtion ger tilllväxt antyder att det är något med konsumtion du inte greppar. När du sedan säger att en ekonomi med totalförbud av privatkonsumtion skulle växa snabbare än en marknadsekonomi blir jag lite tiltad. Förekomst av incitament är liksom DEN VIKTIGASTE EGENSKAPEN HOS EN MARKNADSEKONOMI. Jag är dock en man av tålamod och försöker sätta mig in i hur folk tänker. Min nuvarande teori är att du intuitivt kopplar ihop konsumtion med "förbrukning" eller "förstörelse" och därmed ser det som något negativt snarare än något som driver fram ökad produktion. Läs igenom mitt exempel med den uppeldade fisken och försök förstå varför tillochmed en sådan steril- eller "skadlig" konsumtion ändå gynnar tillväxten. Jag förstår också att du gärna vill koppla ihop "påtvingad" konsumtion med Juholt. Men du måste hitta exempel där konsumtionen inte är påtvingad och där den som agerar inom ramarna för marknaden själv väljer den "destruktiva" konsumtionen samt _själv_ bekostar denna "destruktiva" konsumtion. Det är nämligen så vackert i steady state att den person som vill ägna sig åt "destruktiv" konsumtion först måste göra rätt för sig och tjäna pengar så att han sedan kan bekosta sin konsumtion av "förstörelse". Det är först när man hittar på ett behov eller skapar ett behov på konstgjord väg (te.x. nu ska vi börja bygga vägar eller krossa fönster) som ekonomin kommer i obalans. Om vi dessutom finansierar detta påhittade behov (som alltså saknar täckning i den verkliga ekonomin) genom att ta ut underskott / trycka pengar så blir obalanserna extra stora och trycket för att återställa jämvikt obönhörligt hårt.

Dessutom otäckt lika den faktiska diskussionen

Nåväl, åren går, KF börjar känna sig rastlös och illa till mods. "Jag saknar att gå på opera", mumlar han för sig själv. "Det här med totalförbud mot privatkonsumtion gör mig olycklig." Han ligger i sin hängmatta och tittar upp i himlen. Plötsligt får han en idé! "Kanske kan Gud hjälpa mig!", utbrister han passionerat. Han bestämmer sig för att ägna sig åt lite privatkonsumtion i smyg. "Offrar jag en fisk om dagen till Gud kommer detta heltokiga förbud mot privatkonsumtion hävas och kanske kan man då äntligen få sig lite opera.", säger han och kliar sig i huvudet. Han har nu behov av 2 fiskar per dag. En till Gud (som bränns upp) och en till sig själv. "Om jag ska ha samma säkerhet som tidigare måste jag nu ha en buffert på 200 fiskar, dessutom är det jobbigt att behöva jobba varje dag istället för varannan, hur ska jag lösa det här?" Men så får han en idé, han köper ett nät för de 100 fiskarna i gropen. Med ett nät kan han fånga 4 fiskar om dagen. På det sättet kan han fortfarande jobba varannan dag och i ett nafs få ihop en buffert på 200 fiskar i gropen. Ekonomin har nu 200 fiskar i sparande och en produktionskapacitet av 4 fiskar istället för 2. Och detta tack vare lite religiös galenskap, längtan efter opera och en smygkonsumtion av fisk. Vi har alltså i princip fördubblat vår förmåga att möta behoven. Men det viktigaste av allt, det var BEHOVEN av lyxkonsumtion som var drivkraften för ökad produktionskapacitet.

I en marknadsekonomi har konsumtionen (eller behoven) den kanske viktigaste funktionen. Den ger marknaden information om vilka behov som ska vara mer värda än andra (behovspreferens). Konsumtion talar om för marknaden vad den ska producera och med vilken prioritet. Den belönar dygd och bestraffar otukt. Den är den viktigaste individuella drivkraften som samordnar människors flit och genialitet till en aggregerad kraft som driver oss framåt. Att du inte förstår varför konsumtion skapar tillväxt beror på att du inte förstår hur en marknadsekonomi drivs av konsumtion eller efterfrågan på konsumtion. Vidare misstänker jag att din slutsats beror på en felaktig uppfattning om tillväxt och att du gör en indirekt moralisk värdering av behovens prioritet. Det finns många orsaker till varför en marknadsekonomi med nödvändighet springer om en ekonomi i vilken vi förbjuder all privat konsumtion. Här är några punkter: I likhet med kommunism får vi ett kalkyleringsproblem Det saknas drivkrafter för prestation (avtagande marginaleffekt) Det saknas drivkrafter och resurser för teknisk utveckling Tillväxtens takt sätts av marginalnyttan för sparande osv osv Du gillar ju öar och fiskar så låt oss börja med dem. Kalle Fiskare (KF) fiskar varje dag. Han fångar två fiskar om dagen, lägger en av dem i en grop och äter upp den andra. Han vill spara en del fisk för att kunna hantera oförutsedda händelser i fiskbeståndet (fisken vandrar upp och ned längs kusten) eller för att investera så att han kan få mer fisk. Dessutom vet man aldrig vad som kan hända, tänk om det blir jordbävning t.ex.? Det är alltid bra att ha lite extra mat om det skulle behövas. Efter en tid har han 100 fiskar i gropen. Detta är en fullt tillräcklig säkerhet tycker KF. Han är nöjd och glad och fiskar hädanefter bara varannan dag. Nu till min fråga, varför väljer KF inte att fortsätta fiska varje dag, det här med bara fiska varannan dag är ju definitivt ingen bra sak för tillväxten? Edit: och ja, du kan naturligtvis svara att han inte alls slutar fiska utan samlar ihop 200 000 fiskar till och köper en fiskebåt och fiskar 10 miljoner fiskar till, grejen är att han inte behöver mer än 30000 fiskar i hela sitt liv. Så vid någon tidpunkt börjar han lägga sig i hängmattan istället och det långt innan han nått en nivå av fiskeproduktion som överstiger marginalnyttan av den extra fisken mot den minskade tidsresurs som åtgår vid fångsten, DUCY?

Godmorgon Token! Det verkar som du nu, åtminstone delvis, övergett gropgrävandet och kommit fram till att investeringar är bättre. Som jag förstår det hävdar du att man för att nå maximal ekonomisk tillväxt ska skapa ett samhälle där alla endast konsumerar det absolut nödvändigaste för basal överlevnad och sedan låter alla resurser investeras i produktionshöjningar (vi har alltså övergett gropgrävandet för tillfället, men antar att du inser att ett visst mått av sparande för att möta oförutsedda händelser, t.ex. sjukdom kan vara av godo). Ditt påstående betyder att du vill att vi ska minimera / förbjuda privatkonsumtion för att nå maximal tillväxt. Är det korrekt uppfattat? (Vi förstår båda att det skulle vara ett hemskt samhälle osv) Jag anser att en marknadsekonomi skulle leda till betydligt snabbare utveckling och bättre ekonomisk tillväxt samt att din slutsats beror på ett antal missuppfattningar om grundläggande ekonomiska koncept. Men låt oss först enas om vad ditt påstående är så att vi åtminstone för en stund diskuterar samma sak

Finns dessutom problemet med att det är svårt för marknaden att veta _vad_ som ska produceras om vi aldrig tillåter konsumenterna att kommunicera sina behov till marknaden utan istället tvingas gräva ned sina pengar. Det ger dessutom diverse problem med incitamentsdriven utveckling. Nåväl låt oss diskutera vidare imorgon när Token nyktrat till

Så för maximal tillväxt ska maximalt antal invånare gräva ned maximalt mycket pengar i en grop och sedan glömma bort var gropen finns Har jag fattat saken rätt då?

Vad betyder "givet att jag inte har ett behov av konsumtionen och att den inte medför ett mervärde(t ex att min polare får ökad omsättning) för mig?"? Kan du ge något exempel på dessa undantag när det tydligen alltså är bättre för tillväxten att konsumera nu istället för att gräva ned i grop för alltid?

Missade av någon anledning space above and beyond när jag var liten. Eftersom jag inte har er stora kunskap om serier skulle jag vilja ha ett expertutlåtande. Den verkar ju helt klart ha potential i klass med Buck Rogers möter starship troopers? varför är det aldrig någon som pratar om den?

Hörru Token, det verkar som att du har fastnat i det här med att krossa fönster eftersom du har hört att Keynesianer älskar när staten höjer inflation eller lägger skatter på stimuli (dvs fejkade behov som inte har kostnadstäckning i den verkliga ekonomin). Du verkar sedan ha fått för dig att det här med att gräva ned saker i en grop (ett exempel som visar Keynesianer att hoarding varken är skadligt eller sterilt) är ett argument du kan kombinera med ovanstående för att möta kritiken mot ditt påstående om att det alltid är bättre att vänta med att konsumera. Inget av argumenten har med saken att göra eller försvarar din ståndpunkt. Men det verkar tyvärr som om vi skulle kunna hålla på en evighet med att du säger "staten krossar fönster, jag blir inte glad" varvid jag säger "det är inte det vi pratar om" osv osv in absurdum. Låt oss istället testa en ny grej! Eller ja, en nygammal grej Jag ställer en fråga och så svarar du (gärna inom 3 inlägg, helst på första inlägget) vad tror du om det? Min fråga är följande: Ditt påstående är att det _alltid_ är bättre för ekonomisk tillväxt att vänta med konsumtion och istället ha sina pengar i en grop. Nu undrar jag, hur lång tid är optimal förvaringstid för pengarna i gropen? Tidigare har du givit uttryck för oändlig tid, men jag vill vara på den säkra sidan. Det är alltså en väldigt enkel fråga. Du kan t.ex. säga 1 år, eller två konjunkturcykler eller 100 år eller kanske rentav föralltid. Den här frågan kan bara inte missförstås! Jag håller tummarna!

Du verkar gå till stackspel alltför sällan

Om verkligt behov föreligger kommer marknaden anpassa sig efter det ökade behovet på fönster. Vi har en marknad som har fått en ökad möjlighet att möta behov, det är per definition tillväxt. När staten "lurar" marknaden kan det kortvarigt skapa tillväxt, men det är ett luftslott eftersom inget äkta behov föreligger i steady state. Marknaden kommer upptäcka att det föreligger obalans och sträva efter att utjämna denna. Det är ekonomins ökade förmåga att möta konsumtionsbehov som avgör dess tillväxt, inte dess eventuella överflöd av outnyttjad eller felallokerad produktionskapacitet. Detta är sista gången jag förklarar detta. Hädanefter kommer jag hänvisa till denna förklaring genom onelinern "TRÖGTOK FALLACY" En sista sak angående steady state: Det är inte så man ser på dynamisk jämvikt

Nu verkar vi äntligen har kommit fram till vad du inte förstår Nej, marknaden är en jämviktsgrej. När du arbetar och skapar pengar i ekonomin gör du det för att kunna stilla ett behov du har. T.ex. att gräva ned pengar i en grop eller för att köpa hästresa. Det är när man frikopplar det du gör för att få ihop dina pengar med din rätt till konsumtion som man skapar obalanser. Ekonomin förväntar sig att du har liknande behov i framtiden och anpassar sig därför för att långvarigt tillmötesgå detta behov. Eftersom marknaden består av många aktörer kommer beslutspreferensen leda till en medelvärdesbildning av en incitamentsökning för att tillmötesgå konsumtion av gropgrävande, fönsterkrossande eller hästresor. Det är först när du ger uttryck för ditt behovsincitament som marknaden kan reagera och utöka sin kapacitet för att möta ditt behov. Om marknaden inte behöver utöka sin kapacitet för att möta ditt behov råder inte exponentiell tillväxt. Vid 2. är det enda behovsincitament du gett uttryck för det att gräva ned pengarna i en grop. Vid 3. berättar du för marknaden att du vill ha en utökad produktion av en vara och att du är beredd att betala för det (med riktiga pengar). Förstår du skillnaden?

Jag påstod inte att argumentet var giltigt, dvs att spiral är möjlig. Jag påstod att texten bemötte keynesianska argument kring en eventuell spiral samt huruvida hoarding är sterilt / skadligt för ekonomin. Det här har absolut INGET med det vi diskuterar att göra. Jag påpekar att du inte har förstått vad texten du päjstade faktiskt handlar om. Kan vi enas om att texten behandlar begrepp som spiral och skadlighet / sterilitet? Resurser skapar inte tillväxt, ökad förmåga att tillfredsställa behov _är_ tillväxt. Vad exakt är det du inte förstår? Statens behov måste betalas av människor som genomför marknadsaktiviteter och skapar överflöd. Detta överflöd konfiskerar sedan staten och inför någon form av konsumtion, t.ex. att krossa fönster eller köpa välfärd åt improduktiva människor. Problemet med statens behov är att det är marknadsstörande. Definiera vad du menar med "motsats". Är motsatsen mellan inflation och deflation samma som motsatsen mellan varmt och kallt, eller som motsatsen mellan dag och natt? Menar du att inflationens och deflationens effekter skulle vara spegelvända eller "motsvarande", som att vatten är isens motsats? Det skulle ju underlätta att förstå om det är någon sorts symmetriargument NEJ! BROKEN GROP FALLACY. Men seriöst, har du fortfarande inte fattat skillnaden? I det ena fallet måste du skapa din egen rikedom som du sedan konsumerar genom att tillfredsställa ett behov du faktiskt har medan du i det andra fallet trycker upp låtsaspengar som saknar motsvarande aktivitet inom marknaden och / eller trycker in ett artificiellt behov som inte skapar långvarig tillväxt? Edit: jag börjar misstänka att du inte förstår att du i det ena fallet måste fulllgöra någon aktivitet inom marknaden för att få tillgång till ett överflöd av pengar och att det är denna aktivitet som legitimerar värdet av det du har i gropen. I det andra fallet har du inte utfört någon aktivitet, staten låtsas att någon aktivitet har utförts och skjuter in låtsaspengar. Vi får en tillfällig positiv effekt tills marknaden inser att den blivit lurad, att behovet var artificiellt och att behovet köptes med påhittade pengar. Obalansen kommer då justeras. I det tredje fallet då staten går in och konsumerar vad du har i gropen under förutsättning att gropen är förlorad förevigt har man ändå inte konserverat beslutspreferens. Marknadens integritet har kränkts. Det fjärde fallet dvs du genomför marknadaktivitet, gräver ned och glömmer bort, staten förbarmar sig över dig och ger dig exakt den summa som gått förlorad är det ENDA scenario som bevarar marknadens beslutspreferens och är det ENDA scenario som är ekvivalent med att du gräver ned pengarna och sedan konsumerar dem vid ett senare tillfälle.

Så du menar på riktigt att marknadsekonomin inte styrs av behovsincitament? Att öka samhällets produktion är förövrigt inte tillväxt, det kanske är det du inte har fattat? Man kan inte söka igenom en text efter ett ord och bestämma sig för vad inte handlar om utifrån det. Googla deflationsspiral och jämför. Hur tolkar du följande stycke? "The hoarder, it will be claimed, reduces the money received by retailers, forcing them to fire employees and reduce orders from jobbers. Jobbers in turn are forced to reduce their staff and to cut back on orders from wholesalers. The whole process, under the influence of hoarders, will be repeated throughout the entire structure of production. As employees are fired, they will have less to spend on consumption goods, thus compounding the process." Det är ovanstående stycke samt påståendet att hoarding skulle vara sterilt eller skadligt som hela texten bemöter. Du har ju inte ens fattat vad texten handlar om? Det här var intressant. Betyder det att du också erkänner att det kan vara bättre för tillväxten om du har pengarna på en bank istället för en grop under tiden du väntar? Nej, kostnaden för inflation är mycket luftinvesteringar och för hög risk, kostnaden för deflation är lägre lust till investeringar. Det är det här som är hela grejen. Effekterna av inflation och deflation är skadliga. Effekterna skiljer sig åt. Effekterna av låg deflation är skadligare än effekterna av låg inflation. Orsaken är att brist på penningmedel sänker omsättningshastigheten av varor och tjänster under marknadsanpassningen (dvs under tiden man delar upp pengarna i mindre delar, dvs sänker priserna). Mises var en ganska hetsig snubbe och skulle förmodligen inte orkat med dig 5 minuter. Han är definitivt inte på din sida i debatten, han menar bara att det är marknadspreferensen som avgör hurvuvida man ska investera idag eller investera i något mer (eventuellt mer lönsamt) i framtiden. Han skulle aldrig ta ansvar för något någon Prateek Sanjay (random snubbe du citerar som Gud) skriver på ett forum oavsett om han tyckte det var sant eller inte. Det mesta Mises skrev gäller förövrigt jämvikt och marknadsintegritet, inte vad som maximerar exponentiell tillväxt. Oh, and btw, jag har bestämt för mig att jag påpekat att jag inte ser Mises som en ofelbar Gud. Dessutom påstår jag att ekonomin kommit en bit sedan 50-talet. Varför skulle det vara ett slöseri? Det är ju det här du inte verkar fatta. Det här argumentet är intressant för folk som har moraliska värderingar på tillväxt, dvs keynesianer. Jag har gång på gång försökt förklara att din konsumtion är en behovspreferens lika bra eller lika dålig som någon annan och att det är ekonomins ökade förmåga att möta konsumenternas samlade behov som definierar tillväxt, inte huruvida vi har mer eller mindre resurser att producera något. Ditt behov är inte ett slöseri oavsett om du eldar upp pengarna eller bombar andra människors produktionsmedel, huvudsaken är att du har ett behov du kan betala för. Okej, du utför en aktivitet inom ekonomin som ger dig ett överflöd av pengar. Nej, det här var the broken grop fallacy. Staten kan möjligtvis ersätta Gudrun Schyman förlorade medel, dock tillkommer ju här kostnader osv, verkar ju mer sannolikt att man helt enkelt skiter i om Gudrun eldar pengar. Dessutom kan eldandet av pengar ses som något sorts tvångsmässigt behov hos henne och därmed ett behov för vilket hon själv ska betala. Det får hon göra genom att vara produktiv inom ekonomin och skapa ett överskott av pengar. Men om staten gav Gudrun pengar ska det alltså vara exakt den summa hon genom aktiviteter inom ekonomin förvärvat ett överflöd av och sedan under olyckliga omständigheter förlorat. Jag tycker dock inte staten ska verka som försäkringsbolag eftersom det skulle störa försäkringsmarknaden (interventionism!) Om hennes behov är att krossa 100 fönster om året så kommer marknaden anpassa sig efter hennes behov. Om hon har som behov att köpa cigaretter och elda upp samtidigt som hon får lungcancer så är det hennes problem, huvudsaken är att marknaden utökar sin kapacitet för att möta hennes behov av att elda upp saker och / eller skada sig själv. The broken window fallacy handlar om vad som händer när STATEN skjuter in LÅTSASPENGAR (inflation!) eller påtvingar marknaden ett BEHOV den inte HAR. Du har återigen inte förstått konceptet du försöker applicera.

Ditt anspråk är att det är _bättre_ för den ekonomiska tillväxten om du väntar med att konsumera och istället gräver ned pengar i en grop, vi har inte pratat om vad som är bättre för ekonomin eller om det behövs sparande för att göra investeringar eller regniga dagar pengar (även om jag försökte leda dig in dig på det spåret genom att själv svara på ett av mina inlägg). Vi pratar tillväxt. Villkoren för gynnsam hoarding föreligger inte. Du verkar som vanligt ha snappat upp ett koncept och helt missförstått hur och i vilket sammanhang det ska användas. Texten du citerar gäller t.ex. en hoardingspiral och eventuella marknadsstörningar samt huruvida det är destruktivt eller sterilt i ekonomisk mening. (inte fördelningen av behovspreferens som inverkan på tillväxt). Du verkar inte förstå att din behovspreferens (gräva ned pengar i en grop) är en behovspreferens som leder till lägre tillväxt än en annan mer produktiv preferens (sätta in pengar på bank). Jag har inga moraliska eller etiska invändningar mot din preferens, jag ser det inte nödvändigtvis som något destruktivt utan mening. Det är kostnaden och tiden för anpassningen som kan vara skadlig när det gäller insvängningsförloppet. Jag vet inte hur jag ska förklara det för dig, jag har försökt på alla möjliga sätt. Jag har använt högstadiematte för att med en väldigt enkel modell förklara varför exponentiell tillväxt ökar med omedelbar snarare än fördröjd injektion. Vi kan förfina modellen (vilket jag hoppades att du skulle kräva eftersom det leder till rätt rolig matte med stegsvar och insvängningsförlopp osv för att ta hänsyn till marknadens anpassning vid olika år.) Även den mycket enkla modellen visar pudelns kärna, deflationens negativa inverkan på investeringsviljan, det blir dyrare att skydda sig mot ränterisk osv. En ledtråd till ditt feltänk kan vara följande mening "There is no harm in lowering the level of prices." All argumentation som bygger på sanningshalten av denna mening för att bevisa denna mening är per definition ett cirkelargument. Villkoren för ditt påstående är exponentiell tillväxt, stadigvarande fluktuerande deflation, omedelbar marknadspassning (dvs produktionsökningssvar) på injektionen, nedgrävning av pengar i grop, ingen hänsyn till vad som är "bra" för ekonomin utan endast vad som är bra för tillväxt enligt "marknadens ökade förmåga att långvarigt tillgodose behov". Det skulle underlätta om du kom med någon förklaring eller ett matematiskt motargument istället för att bomba in ett gäng texter som antingen inte har med saken ett göra eller som behandlar situationer vars grundförutsättningar inte föreligger. Vad du vill visa är att din behovspreferens "lägga pengar i grop" ger ökad tillväxt om och endast om du väntar med att konsumera pengarna i gropen. En intressant fråga är ju hur många års väntande som ger maximal tillväxt. Antar att du menar att oändlig väntan (dvs ingen stimuli för konsumtionsdriven produktion) leder till bäst effekt på tillväxten? En del av din pejstade text handlar om huruvida hoarding kan leda till marknadsstörning spiral / depression / kostnad för jämviktsrubbning / deflation och är riktigt bra. Börja med att förklara vad du menade med följande: Är detta en insikt om att det faktiskt spelar roll om du sparar i gropen eller gör pengarna tillgängliga genom en bank?. Sen kan du förklara vad du tror om passagen: Visst verkar författaren mena att hoarding is not even a very disruptive process? Han tycks ju inse att det finns ett visst element av skada men att det inte gör något för det är ungefär på samma nivå som alltid enligt "This has always been the case and is note likely to change drastically". Tror du denna passage avser vad som är en störning för marknaden / jämvikten eller vilken beslutspreferens som är bäst för maximal tillväxt? Känner du igen det här argumentet? Disruptive i bemärkelsen marknadsstörande (dvs vad som är bra eller dåligt för marknaden, inte vad som är bra eller dåligt för tillväxten). Angående dynamiska förändringar av behov vid marknadsanpassning samt kostnaden det innebär för tillväxten kan vi titta på det matematiskt genom att utöka vår grundekvation. Du kommer snabbt se att det spelar roll vilket år vi påför anpassningen. "Även om det är sant ska vi respektera marknadens integritet gällande beslutspreferenser". Läs min broken tok fallacy några gånger så kanske du förstår. Tydligare än så här tycker jag inte att jag kan vara. Antingen får du förtydliga vad du inte förstår, eller förklara på vilket sätt du anser min matematiska modell felaktig så bygger vi vidare på det. Det enklaste vore ju förstås om du svalde din stolthet och erkände att ditt val av tidpunkt för konsumtion av dina nedgrävda pengar faktiskt kan påverka tillväxten i ekonomin (och naturligtvis hur du väljer att spara, bank eller grop osv). Om du bara är intresserad av att kasta fram texter som inte ens stöder ditt påstående är det rätt meningslöst att försöka övertyga dig.

Det låter jobbigt. Vi har kanske olika uppfattning om vad det är vi diskuterar. För min del trodde jag det var ditt felaktiga påstående att det alltid är bättre för ekonomisk tillväxt att vänta med att konsumera. Har du ändrat inställning? Senast du försökte bemöta kritik kring detta uppstod the broken grop fallacy. Har svårt att följa logiken här. Kanske blandar du ihop aggregerad förmåga att tillgodose ett behov (flera gånger eller under lång tid) med förändring av samhällets behov över tid? oärlig är jag inte, dryg kan jag däremot skriva under på. Förmodligen otrevlig och hänsynslös också. Antar att du tänker förklara vad min person har med saken att göra?

Självklart måste det finnas regleringar. Utfiske är ju ett sorts utökat marknadsmisslyckade. Jag är för statlig intervention vid marknadsmisslyckanden Det viktiga är att de utformas så att marknadens integritet kränks i så liten utsträckning som möjligt givet att målet uppnås. (t.ex. miljöskydd och krav på tillstånd / kompetens för att driva kärnkraftverk osv) Gällande nativitetsproblemet och Malthus; det finns ju tecken på att ökat välstånd leder till sjunkande nativitet. I värsta fall måste vi ju hantera det här problemet genom intervention, men man kan ju börja med att dra in barnbidrag och gratis skolgång Heltok skulle lösa problemet genom att flytta till en ny planet tror jag

The broken TokBottle Fallacy Om priset på vete och de svältande negrerna i afrika Ibland verkar det vansinnigt att konsumtion skulle öka välstånd och vi har alla värderingar om hur pengar ska användas. Det viktiga att förstå är att marknadens integritet, och i det här fallet beslutspreferens gällande konsumtion, måste skyddas för att säkra marknadskrafternas grundläggande förmåga att tillgodose våra behov. Exempel: Vete kan användas till produktion av energi (t.ex. värmeverk, etanoldrift av bilar osv). Det kan också användas till mat av svältande negrer i afrika. Det verkar ju onekligen snällare att använda vete till mat än att elda upp det. Nu till dagens viktigaste poäng: Det är varken din, min eller statens rätt att avgöra till vad vete ska användas. Marknaden fattar själv beslut om till vilket pris maten tillhandahålls, oavsett om din definition av "rikedom" försöker bestämma vad som ska eldas upp för att stilla behov av bilåkande och vad ska förtäras för att stilla behov av mat. Är en värld där resurser frigörs så att vete användas till mat rikare än en värld där vetet eldas upp i våra bilar? Det beror på din definition av rikedom men det är definitivt knutet till en etisk och i allra värsta fall moralisk värdering av hur resurser ska användas inom ekonomin. Marknadens beslutspreferens ska inte manipuleras. Finns det ett behov av att elda upp fiskar för att hålla huset varmt eller för att det är kul att titta på fisk som brinner stiger efterfrågan på fisk. Det något varken du, jag eller staten ska lägga oss i. Hur många fiskar som finns i ett samhälle är ett dåligt mått på rikedom. Hur många behov fiskarna kan tillfredsställa och till vilket pris är ett bättre mått. Lösningen för de svältdrabbade i afrika är att de kammar till sig och skaffar ett jobb så att veteproducenterna vinner mer på att sälja vete till bagerier än till någon som gillar att elda. Antar dock att din LCHF-preferens är att gräva ned vetet i en grop.

Innan vi tar den här diskussionen bör vi definiera vad som menas med "rikare". Klart är att konsumtion ökar marknaden förmåga att tillfredsställa behov (dvs ekonomisk tillväxt) Aaa, the token brokebottle fallacy! Låt oss fortsätta när vi klurat ut vad du menar med rikare

Det skulle det och ingen har påstått något annat. Vad du inte tycks förstå är att anpassningen kostar tid och tillväxt samt skapar osäkerhet. Nej, marknaden är inte den samma. Låt säga att du har två behov, hästresor och mat. Du arbetar och tjänar pengar. Du har nu råd att äta och att resa. Du köper mat och konsumerar resor. Om du nu istället väljer att gräva ned dina pengar och glömma bort gropen; Hur ska du nu stilla ditt behov av mat och hästresa? Det kan du inte. Marknaden kommer anpassa sig efter den minskade efterfrågan, marknaden minskar. Hästhandlare och matproducent får mindre omsättning. du svälter ihjäl osv osv. Ska vi kallad det här the broken tok fallacy?

Nej, tanken med att ge den som glömt bort var han grävt ned sina pengar en exakt ersättning för de förlorade pengarna är att hålla penningmängden och beslutspreferensen hos marknaden intakt, dvs den som förvärvat pengarna är den som ska bestämma hur / vilka behov som ska skapas med dessa medel. Det är inte en stimulans.

Skillnaden är att du i det ena fallet bytt till dig varor och tjänster till ett överskott inom den befintliga ekonomin, du har alltså svarat på ett marknadsbehov och blivit belönad. I det andra fallet trycker riksbanken låtsaspengar som inte motsvarar någon aktivitet / prestation inom marknaden. Det är en enorm skillnad. Nu tror jag du har missuppfattat något, inflation är dåligt. just det. Med tanke på din besatthet av gropgrävande kan det mycket väl vara bättre för ekonomin om vi omfördelade pengar från dig och gav till någon smartare. Det är dock inte statens uppgift att omfördela förvärvad rikedom. Har du arbetat och tjänat ihop pengar genom att tillgodose något behov på marknaden bör du få konsumera dessa pengar som du vill, oavsett om du väljer att skapa behov av gropgrävande eller att köpa vin och hälla ut i poolen.

Normalt sett orkar jag inte ens försöka förstå hur du tänker eftersom vi inte riktigt har samma syn på logik. Men nu är jag uppriktigt nyfiken, visst måste det finnas någon idé med ovanstående text och om hur den kopplar till vår diskussion? Du gör om jag förstår följande påståenden: A: stimulanser är dåligt. B: förstöra pengar är dåligt Två utsagor jag helt köper! Vad händer sen?