parre

Och om du nu ska beta ditt öppna stegdrag på flopppen, varför betar du halvpott? Är det för att helt minimera eventuell fold equity...? På låglimit jagar folk hela vägen. Händer jag pottar med här är väl topptvå, set, stegdrag+nötfärgdrag, wrappis. Att potta med OESD är rätt dumt...

Om ni missade det så spelar vi sökö hi/lo, alltså halva potten till låga handen. Jag representerar inte en hög, jag reprsenterar en låg med frirullebluff... Jag visar genom mitt bet på fjärde att jag minsann har en öppen låg och att han minsann får syna för halva potten hela vägen. Dels gör jag det som stoppbet också, han får svårt att slå om. Det är nog ett rätt dåligt bet när jag tänker efter, men det handlar lite också om att sätta press på motspelaren och få honom att veta att han kommer att tvingas syna för halva potten på regelbunden basis. Att han inte betar är rätt naturligt. Har han inte triss/tvåpar så är det ju idioti att beta, eftersom jag då passar alla ickelågar. Har han triss/tvåpar tycker jag heller inte han ska beta, eftersom jag passar händer jag annars eventuellt bluffar/semibluffar med, men då är det mer marginellt. EDIT: Äsch jag är ju tomte, med tvåpar/triss måste han ju beta eftersom jag tvingas syna med händer som par+lågdrag+fyrstegdrag och liknande och han har jättebra värde på det betet. EDIT: Hur ser ni på mitt riverspel då?

HU Sökö8 på Sviten. Min motståndare har inte spelat särskilt mycket sökö8, men det är knappast första gången han lirar detta slaskspel. Hur som helst så har vi på fjärdegatan: (x)995 för honom; (J)247 för mig. Han checkar. Jag betar pott (35), han synar. Femtegatan: (x)995T för honom. (J)247J för mig. Checkat till mig. Jag betar 100. Korrekt spel? Och - hur ska jag göra om han slår om (förutsatt att han inte avger några direkta tells)?

Möchten Sie ficken?

If he'd just call with a set or straight here i would insta-call his all-in. Why? Because of his possible hands (overpair, straight flush draw, flush draw, straight draw, two pair) you have good enough odds to make this call. If, on the other side, he is the type to push with a set or straight here as well, I am more inclined to fold this.

La till del om frirullebluff. Dock blev den smått ostrukturerad och svårläst, ska försöka omarbeta den om/när jag har tid.

Is Villain the type that would push a strong made hand like a set or a straight here, or would he call/raise less to extract more value?

Position är viktigt oavsett nivå. Det är lite skillnad på fullbord och 6-max, men generellt sett så ska du spela mycket färre händer i tidig position än i sen. När du väl träffar bra och är ur position får du mycket svårare att få ut maximalt värde ur din hand, när du har en halvkass hand är det mycket svårare att veta hur du ska spela den ur position, likaså med en draghand. Sitter du sent kan du ju gott semibluffa ditt flushdrag, men vad gör du om du gör samma sak tidigt och det kommer en re-raise? Trubbel, trubbel. Det är mycket svårare att spela ur position än i position, ha det i åtanke, även om det kanske spelar mindre roll på microlimit än högre, men det är lika bra att spela "rätt" från grunderna. Sedan när din spelstil och ditt spelande utvecklas kan du ju börja experimentera för att hitat en spelstil som passar just dig, men jag skulle bli jätteförvånad om du lyckas vinna lika mycket i tidig position som i sen över en längre tidsperiod.

Klart att hsp mäter nödvändiga forskaregenskaper. Jag själv har märkt att jag har lättare (tror jag) att få bra betyg på hemtentor och liknande för att jag uttrycker mig väl i skrift, har förmåga att hålla en röd tråd i min tankegång (till skillnad från mina pokerrelaterade texter) samt se logiska samband och dra slutsatser utifrån ett visst material. Nu ska sägas att jag läste sam på gymnasiet och har pluggat språk och statsvetenskap på universitetet, så det jag skriver gäller väl samhällsvetenskapliga utbildningar generellt... HSP mäter ju just detta. Orden handlar dels om allmänbildning och att ha läst en hel del, men även mycket uteslutningsförmåga. Det är ju många ord man inte är särskilt säker på, men som man vet inte kan vara A eller B utan måste således vara C eller D. Istället för 25% chans har du nu 50% chans att klara det ordet, och med lite mer klurande kanske t.o.m. 100%... Engelska läsförståelse var iofs ett skämt när jag skrev för en fem år sedan, men det kan vara för att jag har svårt att relatera till folk som inte vid den tiden var lika bra på engelska som jag. Kan väl höra till att jag bl.a. då hade läst alla Wheel of Time på engelska (ca 10 000 sidor) samt en hel del annan engelsk skönlitteratur, och det är ju många som inte kommer upp till så många sidor under hela sitt liv (tyvärr). Men engelska läsförståelse är viktigt då jättemycket av kurslitteraturen är just på engelska. Att snabbt kunna förstå samt kunna bedömma vilka delar som är oviktiga för frågorna kommer till pass senare i livet. Svenska läs likaså, fast den var lite klurigare. Statistikdelen var sjukligt enkel, handlade ju bara om att kunna läsa av ett diagram eller en tabell på korrekt sätt. Att jag bara fick 19/20 på den grämer jag mig fortfarande över. Logik/mattedelen var nog min sämsta, men den är ju också jätteviktigt, då den handlar om grundläggande logiskt tänkande, vilket är viktigt i alla akademiska discipliner. Betyg har jag aldrig ägnat någon större tanke, mest för att jag var så enormt lat och omotiverad i skolan. När jag läste upp mina betyg på komvux för några år sedan fattade jag dock inte hur mina gymnasiebetyg kunnat bli så kassa, var ju busenkelt att få MVG

Tack! Och ibland gör jag det. Men för tillfället har jag för lite tid, efter nyår kanske jag har mer tid och då kan jag se om något kul dyker upp. Tack, jag lovar att fortsätta skriva Tack! Har funderat på det flera gånger, men det har aldrig blivit av. Jag har svårt att skriva skönlitterära texter som är över kanske 10-20 sidor, dels tröttnar jag, dels har jag problemet att jag ofta får sagt det jag vill ha på de sidorna och därför inte finner någon större mening i att förlänga själva texten. Erbjudande taget! Helst på lördag om du är där då, men annars går även fredag bra såklart!

Jag lovar att "bad beats" kommer vinna denna omröstning. Intressant hur kass verklighetsuppfattning pokerspelare har.

Obs - vad som följer är en text skriven i rent terapisyfte som är allmänt jävligt depressiv. Vill ni skratta så dra någon annan jävla stans. Hur fan ska man vara optimistisk eller behålla någon som helst tro och det minsta lilla hopp när det gäller en själv, andra och världen när dagen ser ut som den gör? Hur fan ska man kunna göra något när man mår som man mår? Hur sjukt är inte allting. För att summera min dag: 1) Massa stressande skit på jobbet som man inte vill ta itu med på måndagar; 2) Jag har backat för mycket pengar på poker denna månad; 3) Jag måste städa och diska en del sedan fredagens homegame; 4) Jag är sjukt trött, seg och sliten och har sovit dåligt; 5) Jag ska lämna in en hemtenta som jag fick idag senast på onsdag; 6) Kommer hem och märker att jag fått rest på min förra hemtenta. Sedan så mår jag bara allmänt jävligt kasst. Har ni sett filmen Falling Down? Om inte: http://www.imdb.com/title/tt0106856/ Plot Outline: An unemployed defence worker frustrated with the various flaws he sees in society, begins to psychotically and violently lash out against them Det är exakt så jag känner mig. Förutom att jag är för snäll och lugn för att göra något "psychotically and violently". Det är ju också jättebra att de på min hemtenta skriver "Missförstår begreppet operationalisering, underkänt på fråga 3, rest på den frågan". I följebrevet står det: "Observera! De som fått underkänt på fråga tre behöver inte lämna in en komplettering på den frågan". Vad fan menar de? Kan de bara hålla käften och låta mig va? Jävla apor. Jag vet inte, jag är bara så jävla sur, lack och har sån sjukt ångest över allting. Livet suger ibland. Lär väl bli bättre imorrn, men för fan. Jag vill bara isolera mig i ett litet hörn och gå i ide över vintern för att vakna upp till en ljuv vårsol med en mild bris, leende knata mållöst omkring i någon park, ta det lugnt, leva. Men nu kommer ju vintern, den mest deprimernade årstiden av de alla. Jag tänker tillbaka på sommaren; på min semester. Vetefan om jag någonsin kommer ha så roligt och uppleva så mycket igen. Nu kommer vintern. Nu blir det mörkt, kallt och jobbigt. Varje dag blir en kamp för att vakna, varje andetang tynger mig. Det närmar sig mer och mer, de svarta dagarna tar över allt oftare. Det finns bara en lösning, försvinna in i dimman, i berusningen; låta hjärnans belöningsreceptorer få frispel av alkohol och hasardspel. Men det är ingen lösning. Kortsiktigt ja, långsiktigt blir allt bara värre. Ungefär som mitt liv; allt går spikrakt uppåt, men samtidigt förfaller jag, rasar ihop. Dalarna blir allt djupare samtidigt som topparna blir allt högre. Är det det här som menas med att växa upp? Med att bli vuxen? Med att skapa sig en tillvaro? Ska allt verkligen bara behöva vara ett enda jävla mörker? Snart faller första snön. Ute är det överraskande milt och soligt, en normal människa kanske skulle ta en långpromenad. Men varför fan ska jag göra det? Jag förtjänar inte att bli piggare, att må bättre, jag ska ligga här i mitt eget personliga lilla helvete och brottas med mina inre demoner, samtidigt som jag mer och mer närmar mig den totala apatin; frigörelsen. Att ändå bara få skita i allt. Inga åtaganden. Inget att göra. Att vara en viljelös slav under någon annan, ge upp hela sin frihet och egna vilja. Den ultimata friheten, går den möjligtvis att finna i ofriheten? När man genomgår sin inre skärseld, sin inre rening, finner man då apatin? När apatins slutgiltiga port så äntligen passeras, vad händer då? Döljer sig lyckan bakom eller bara en djupare misär? Get eller Mercedes? Vad väljer du? Vad väljer jag? Och utåt sett så är jag en solstråle. Jag är bara så underbar, jag är lätt att tycka om och jag har humor. Alla gillar mig, mer eller mindre i alla fall. Förutom de som ogillar mig, de personerna måste verkligen hata mig. Men å andra sidan så är de personerna ungefär lika viktiga för mig som en bajskorv på gatan, de är något som luktar illa och man undviker men som ändå finns. Men jag drar mina skämt, får mina skratt, snackar lite skit hit, lite skit dit. Jag är som vanligt, mitt vanliga lilla egna jag. Varför ska jag låta mitt mörka inre sippra fram? Den eviga kampen mellan topp och botten, mellan strävan att bli någonting; sökandet efter bekräftelse, ära, berömmelse, självuppfyllelse; strävan att finna apatin å andra sidan, ständigt knackandes på helvetets bort, ett stenkast från misären, viljan att självdestruera totalt, bli en parantes i statistiken, försvinna, skita i allt. Glömma eller förnimma. Döva känslorna eller låta de få fritt spelrum. Acceptera misären eller finna en väg ut ur den. Frågorna så många, svaren så få. När man väl förirrar sig i den mörka dalgången känns vägen ut så långt borta, när man finner ens återvändsgränd och kraschen kommer, ja, då är de ljusa stunderna som bortblåsta. Ingen öl vid Adriatiska havet i solen i gott sällskap. Bara förpliktelser. Lidande. Misär. Var är då vägen ut? Var är min väg ut? Den personliga vägen som jag måste finna; är det i apatin, i nedgångenheten, i misären? Eller är den i självförverkligandet? Hur reder jag min egen trädgård? Hur skapar jag min egen lilla hörna bara för mig själv på denna jord, en hörna där jag mår bra? En hörna där solen skiner? Där det inte känns som om någon konstant urinerar på mig för sitt eget höga nöjes skull. Den finns, någonstans där ute. Mitt i allt mörker, i all svaghet och ynklighet, finns den soliga hörnan, den där allting är bra, där ljuset äntligen går upp; solen som penetrerar mörkrets djupa dal, strålarna som får mig att vakna till liv såsom naturen på våren. Platsen i mitt inre som jag måste finna; platsen som är min, platsen där det finns sinnesro. Platsen. Det eviga sökandet. Jag. Ska jag förbli en lyckojägare som alltid lämnas tomhänt (för att citera den mest underbara låten att lyssna på när man är nedstämd) eller ska jag finna min plats, lösa min biljett ur misärens värld? Eller är det just i misären jag ska finna lyckan? I den eviga apatins mörka dal? Är det kanske inte bara dags att ge upp? Nej. Någonstans måste platsen finnas. Annars är inte livet värt att leva. (Over and out. Nu ska jag göra lite hushållssysslor, sedan läsa denna text ett par gånger. Sedan kommer jag garanterat må bättre. Skrivandet är den bästa terapin.)

Det var någon som ville ha råd om hur man ska spela HU Texas NL och vad man ska tänka på. Jag är långt ifrån någon expert, men jag har spelat en del heads-up och tror mig ha lite råd att dela med mig av. Dessutom har jag inget annat för mig för tillfället, så jag kan ödsla en halvtimme av mitt liv på att knåpa ihop en artikel. Denna artikel riktar sig främst till nybörjare som inte spelat så mycket HU förut och den är främst inriktad på cashgames. Det är mest allmänna råd till folk som kanske inte spelat så mycket HU förut, det är säkert inget revolutionerande. Om jag orkar/har tid kanske jag även skriver lite om HU-spel preflop och postflop och hur jag tycker att man ska spela, men jag vågar inte lova något. Om du aldrig spelat HU cashgames förut - börja antingen med SnG's, eller HU cashgames på jättelåg nivå. Varför? Jo, för att spela bra HU är riktigt svårt. Svara på följande frågor innan du ens överväger att sätta dig på ett cashbord HU: 1) Är jag totalt orädd och beredd att stoppa in hela stacken på en ren bluff? 2) Är jag beredd att syna en all-in med tredjeparet på rivern om jag har +EV givet pottodds och motståndarens handdistribution? 3) Är jag beredd att värdebeta andraparet på flera gator? 4) Är jag beredd att råka ut för jättestora svängningar och hög varians? 5) Är jag bra på att snabbt läsa bräden och betingmönster samt sätta motståndaren på en handdistribution, samtidigt som jag klarar av att räkna ut ungefärliga pottodds och mitt ungefärliga EV? Om svaret är NEJ på någon av dessa frågor så rekommenderar jag låga HU SnG's till svaret blir ja. Spela de första perioderna, när du har mycket marker i förhållande till mörkarna, precis som om det vore cashgame. Det är bra träning, även om det inte alltid är optimalt i HU-turneringar. Av dessa frågor är det allra viktigast att svara JA på fråga fem. För att kunna lyckas i HU-spel måste du snabbt (särskilt på nätet) kunna beräkna motståndarens ungefärliga handdistribution givet hans betingmönster samt vilket EV du har mot den HD'n och hur stor chans en eventuell bluff har. Och det är inte lätt, särskilt inte mot aggressiva motståndare vars handdistribution ofta är väldigt bred. Fråga tre är också jätteviktig. Du måste våga värdebeta väldigt marginella händer, händer som du på ett sex- eller tiomannabord oftast skulle check-folda. De flesta potterna du kommer spela kommer vara relativt små, men det är i dessa potter du kan bygga upp en väldig fördel genom att våga värdebeta dina marginella händer. Många små marginella beslut med +EV leder sammantaget till rätt mycket +EV. Fråga fyra är också viktig. Hur pass bra klarar du av stora svängningar? Om du är typen som lätt tiltar efter att ha blivit utdragen i stora potter är kanske inte HU ditt rätta spel eftersom du i HU-spel måste spela dina marginella fördelar extremt hårt. Detta kommer leda till en hel del situationer där du kanske har en så liten fördel som 55/45, men ändock en fördel. Fråga ett och två relaterar till en annan oerhört viktig komponent i HU-spel: Hjärta. Du måste ha hjärta och mod för att lyckas i HU-spel. Du måste våga, annars kommer du bli totalt överkörd mot aggressiva motståndare samtidigt som du kommer få för dåligt värde mot passiva motståndare. Det gäller att våga. Ställer han in för ett pottbet på rivern och du har tredjeparet - tänk till lite. Hur har han spelat? Vad för tänkbara händer har han? Om du kommer fram till att du slår hans tänkbara händer oftare än 33% så måste du syna. Tänk inte resultatorienterat i enskilda händer, tänk istället om du fattade rätt beslut. Ta alla händer från din senaste HU-match (om du lirar på nätet) och kolla igenom dessa - var det ett korrekt beslut givet hur motståndaren spelat innan? Posta gärna några händer i Handanlys-forumet. Våga beta, våga folda, våga bluffa. Våga. Annars är du körd. Om du sätter dig vid ett HU-bord och spelar mot någon och märker att du har svårt med just denna spelare har du två val: 1) Acceptera att du antagligen kommer förlora, men se sessionen som en lektion i att spela mot den typen av motståndare. 2) Kliva och försöka hitta en mer passande motståndare. Inget av alternativen är fel. Vill du bli riktigt bra så krävs det naturligtvis att du kan möta alla typer av motståndare, men du måste ställa dig frågan om du är beredd att det kommer kosta en del. Tänk på att det är väldigt enkelt att backa ett par tre inköp på kort tid HU. Har du råd? Spelar du på rätt nivå? Om du gör det och är beredd att förlora för att förbättra ditt spel, för all del, spela på! Försök lära dig så mycket som möjligt medan du spelar. Alternativ två är såklart också rätt. Du förlorar inget om du inte riskerar något. Det är ofta bättre att kliva av när du märker att det går dåligt än att fortsätta spela - om du inte vill förlora pengarna du har på bordet samt eventuellt lite mer, kliv av. Byt bord. Går det inte så går det inte, det är inte mer med det! Att bli krossad och förlora 3-4 inköp kan tära hårt på psyket, om du inte är beredd att göra det så kanske du kan hitta en annan motståndare vars spelstil du klarar dig bättre mot. Några generella råd om hur du ska spela? Det är svårt. Eftersom HU till så pass stor del beror på hur du läser motståndaren och tvärtom är det oerhört svårt att ge generella tips - allt beror på situation. Men jag försöker dock ge ett par snabba, generella, råd: 1) Position. Spela hårt och aggressivt från knappen. Folda sällan. Höj mycket preflop. På alla gator efter floppen har du positionsövertag vilket är guld värt i HU. Vad gör motståndaren om du bara synar floppen men höjer tillbaka på turn? Plötsligt kanske inte mittenparet känns så hett längre! I position får du dels väldigt mycket mer lägen att sno potterna på, dels har du väldigt mycket större chans att värdebeta marginella händer. 2) Motståndaren. Att spela mot maniacs är aldrig kul. Men rådet för att möta riktiga galningar som ställer på allt är att bara trycka tillbaka med dina bra händer och folda dina dåliga. För att inte bli överkörd får du ofta ställa in mot hans check-höjningar med ytterst marginella händer såsom toppar utan kicker eller färgdrag, men dessa spelare är jättesvåra att möta HU. Om du kan undvika dessa så gör det, innan du har bra koll på spelet och stort hjärta. Att sitta passivt och vänta på bra kort fungerar ofta vid fullbord, men HU förlorar du helt enkelt för mycket. Folk som foldar för ofta är ofta de mest lättslagna när det gäller HU-spel! Att spela mot tänkande och trixiga lösaggro-spelare är nästan lika jobbigt. De liknar maniacs till mycket stor utsträckning med en väsentlig skillnad - de ger ofta inte upp så mycket värde med skithänder och totala råbluffar som rena galningar. Det fungerar inte att bara trycka tillbaka med marginella händer. Du måste vid varje gata och varje beslut tänka hårt och länge - vad kan han ha? Vad tror han att jag har? Hur stor chans är det att han bluffar? Vad är bästa spelet? Hur får jag ut mest värde? Men även här gäller det att spela tillbaka hårt. Spelar du passivt så kommer du inte bara bli överkörd, när du väl sätter hårt mot hårt slutar det ofta illa eftersom en lösaggro trixig och bra spelare kanske inte stoppar in hela stacken med bottenparet när du foldat jättemånga händer på rad, vilket en dålig galning kan göra. Passiva motståndare som sällan höjer är en guldgruva. Eftersom det är HU får du jättemånga lägen att värdebeta jättemånga marginella händer, vilket ofta leder till att du rätt sakta men säkert och med rätt liten varians tar marker efter marker från din passiva motspelare. Weaktajta motståndare är också en guldgruva, eftersom de foldar på tok för ofta, särskilt från knappen. När du är färsk på HU-spel är det alltså bäst att försöka hitta antingen för veka eller för passiva (helst ska de vara både veka och passiva) motståndare, eftersom det är dessa som är de absolut mest lättslagna i HU-spel, samtidigt som du slipper ta alltför många marginella beslut! 3) Mixa upp sitt spel. Mot kassa motståndare kanske det inte spelar så stor roll, men mot bra motståndare är det viktigt att mixa upp ditt spel. När du checkar bakom på knappen ska inte din motståndare kunna sätta dig på en specifik hand - han ska max kunna veta att du kan ha allt mellan himmel och jord. Samma sak när du betar. Beta lika mycket och lika hårt oavsett kort. Folk har i överlag en tendens att slöspela alldeles för mycket, och att slöspela HU är som att gräva sin egen grav. En observant motståndare kommer snabbt märka ditt betingmönster och helt plötsligt får du bara action när ditt topset blivit utdraget av hålstegen på turn... En inte alltför trevlig situation alltså. Ja, mer orkar jag inte skriva nu, kommer inte på så mycket mer heller för tillfället. Ni är välkomna att börja kritisera denna text som säkert är rätt ofullständig. Det är i alla fall såhär jag försöker spela HU Texas, och även om det bara är generella koncept och råd så hoppas jag att jag i alla fall hjälpt någon! Kom ihåg att det krävs mycket rutin för att bli bra HU. Jag har nog mer rutin än många här på forumet, men långt för lite för att kalla mig proffs. Däremot så älskar jag HU-spel och spelar gärna HU så ofta jag får chansen, särskilt live! Tills nästa gång, ha en solig måndag! /Parre

Mjae den här handen var kanske inte så intressant trots allt eftersom jag knappt fått några svar. Varför jag tyckte den var intressant och klurig är för att: 66 på den floppen är en alldeles för stark hand för att bara folda mot ett omslag, HU vill man ju inte låta sig bli överkörd. Men den är egentligen för svag för att ställa in med, givet stackdjupet är dock all-in det enda vettiga betet om man ska spela handen. Just med tanke på hur bordet såg ut så är ju syn en omöjlighet eftersom vartenda kort är ett scarecard. Om man bara synar i detta läge ser jag det enbart som en bluffsyn för att ta hem potten på en senare gata, men då riskerar man såklart att motståndaren klonkar hem potten mot en. Resultat? Motståndaren steker ett tag och passar sedan 55.

Hur är det i turneringar då? Sist jag spelade en mörpokerturnering så vann jag jättemycket marker i början mot tomtar med tvåpar genom att höja pott före bytet och beta ut halvpott efter bytet. De få gångerna jag betade pott fick jag oftast fold, men för ett halvpottbet var det inte ovanligt att t.ex. nakna AA synade. Dessutom torskade jag inte lika mycket de gångerna någon köpt in ett högre tvåpar. Är det inte så att låga tvåpar kan spelas med potthöjning före bytet och halvpott efter? Mycket större chans att få värde på ett halvpottbet efter bytet IMHO, samtidigt som man inte torskar så mycket de gångerna man blivit utklonkad. Men å andra sidan har jag sällan lirat 5CD cashgames och sällan lirat 5CD öht och aldrig på högre nivåer, så jag kanske har helt fel?

Detta drag går ej att folda, särskilt inte mot slaskliggat. Säg "det kommer komma", tryck på all-in och njut av utköpet när du riverklonkar!

Idag är jag på sjukt dåligt humör, är sjukt stressad och allmänt jävligt sur. Förutom att jag måste städa hemma efter helgens homegame så måste jag också skriva en hemtenta tills på onsdag. Allting är helt åt helvete. För att addera till det sugiga humöret så sov jag också dåligt inatt. Mänskligheten i överlag verkar mer likna pisshoror än idioter. Alltså är det dags att skriva lite om pensionärer! Tänk är följande situation. Hemma hos parre finns det en senil käringjävel som ringer flera gånger om dagen - såklart fel nummer. Tänk är då följande situation. En trött och seg parre, lite smått ångestfylld, smått bakfull, har precis somnat i soffan framför TV'n söndag eftermiddag. Plötsligt ringer telefonjäveln. På andra sidan hörs en gamliknande röst som påstår sig ha ringt fel. Den gamliknande rösten återkom under söndagen sju gånger, det enda som hjälpte var att Parre slet ut telefonsladden ur jacket. Varför? Varför händer sådant skit alltid mig? En annan rolig incident som jag drar mig till minnes var när jag satt långt fram i en buss. Framför mig satt två damer vars bästa år måste ha varit nånstans kring början av första världskriget. Bussen tvingas göra en kraftig inbromsning för att en idiotbilist gjorde en idiotisk omkörning. Innan ni läser nedanstående, vänligen notera att dessa tanter satt längst fram, så busschauffören hörde garanterat deras briljanta konversation: Tant1: - Guuud! Vad han kör vårdslöst! Tant2: - Ja oj, oj, oj, oj! Att sådana kan få körkort! T1: - Busschaufförer ska köra lugnt och fint, det gjorde de alltid förut. T2: - Tänk om han är full? T1: - Ja, folk som växer upp idag har ingen respekt för andra människor. Nu var busschaffissen visst en lugn typ som fortsatte sin resa utan att bry sig om dessa asgamars hungriga kraxande. Hade jag suttit vid ratten hade jag med flit börja "råka" köra lite ryckigt och gjort lite tvära inbromsningar. Förhoppningsvis hade jag lyckats ta en kurva i så pass hög fart att tantjävlarnas rullatorer hade vält och pajjat. Sedan hade jag blivit tvungen att trösta tanterna: "Nee, men stackaren. Har du ingen rullator längre, vaaaad syyyyynd, hur ska du nu kunna gå?" När sedan gråten kommer skulle jag fortsätta med en vältajmad replik såsom "Åååå, rök lårbenshalsen också? Nej, men vad jobbigt, men du har säkert något barnbarn som är en ouppfostrad skitunge som kan ta hand om dig". Skulle de mot förmodan klara sig till sin hållplats utan skavanker skulle jag kanske lyckas råka klämma i alla fall en av dem i dörren när de stiger av, bara för att jävlas lite. Skit samma om man får sparkad, de började tjafsa. När det gäller krig är dagismentaliteten "men-han-började" bäst! Har ni någonsin gjort något bankärende vid lunchtid? När gör vanliga människor med jobb bankärenden? Jo - på lunchen. Planen är vanligtvis att bege sig lite fort till banken, fixa sitt ärende och sedan hinna med att inta en bit mat på valfri restaurang. Går den planen någonsin i lås? Så fan heller. Varför? Jo, för att det alltid sitter femtio jävla benrangel som håller på att falla ihop av ålderskrämpor som naturligtvis ska göra sina jävla bankärende JUST på lunchen. Det är inte alls så att de har hela dagen ledig, att de kan gå till banken kanske vid 10-tiden, eller på eftermiddagen, då det inte är så mycket folk där med brådskande ärenden. Nej, de ska dit JUST på lunchtid. Och det är ju inte direkt så att de är som normala människor som kliver fram till kassan, langar fram ett kvitto på en in- eller utbetalning eller begär nya engångskoder eller vad som helst, nej, de ska ju såklart ha hjälp, assistens, sen ska de fråga 175 frågor om pensionssparande och försäkringar som såklart står i bankens jävla broschyrer som dessa blindstyren inte klarar av att kolla i. Alltså tar det en jävla tid. Under tiden svettas halva banken, som består av normala människor i arbetsför ålder som bara har något litet ärende, för att de ska missa sitt möte, sin lunch, sin mentala hälsa. Varför fan ska de visa sig på banken just vardagar kring lunchtid? För in i helvete, du har hela dagen ledig. Sätt dig och fika med dina tantpolare under lunchen och gör en gemensam tripp till banken lite senare! Tyvärr så behöver människor mat för att överleva och för att få i sig föda, eftersom vi lever i ett konsumptionssamhälle och inte ett bondesamhälle, så måste vi oftast bege oss till något som kallas för affärer, matbutiker eller liknande. Förutom stressade människor efter jobbet som har 166 olika sysslor, barnfamiljer med skrikande ungar som kräver godis, allmänna drägg, singlar, dubblar, multiplar och alla möjliga människor som måste handla kvällsmat så dyker de upp - rullatorgenerationen. De ockuperar alla jävla gångarna i affären, eftersom de parkerar sin jävla vagn mitt i gången och står där som fån medan de jämför två helt lika tomater. Men för fan, ta bara en jävla tomat. Alla tomater är ändå konstbesprutade, konstgödslade och genmanipulerade, och om du kommer dö kommer det vara av en hjärnblödning och inte en dålig tomatjävel. Naturligtvis kan man inte komma förbi själv, även om man bara vill rycka något litet för att sedan stressa vidare till kassan, där kön är enorm. När man väl kommer till kassan hör man så "Men jaaag trodde *gamlinghosta* att gurkan kostade 9,90 kilot". Nej, det gjorde den inte, den kostade 10,90 kilot. Men nej, det ska tjafsas, det ska kollas pris, det ska jämföras. Sedan visar sig att det var fel gurka ändå och att käringen inte skulle ha gurka utan zucchini, och så börjar proceduren om. "Hur kan en zucchini kosta 10 kronor? På min tid kostade den 3!". DET KALLAS INFLATION! Även om jag har noll koll på ekonomi och inte är särskilt intresserad i ämnet vet jag för fan i alla fall vad inflation är! Ja, vad ska man säga. Tilt. Appropå pokern så blir det nog inget spel på ett lååångt tag (om jag klarar att hålla mig). Beräknad comeback är i december på Slaskpoker Open i Uppsala, eventuellt något gästspel på Sviten innan. Jag är sjukt kall för tillfället (samt pank), så det är väl varken någon idé att lira eller någon större vinstchans. Klonken är mot mig!

Skulle inte förvåna mig om det ÄR parre som skrivit... Det är inte jag, men det var en riktigt bra text. Men Emma verkar vara jobbig och bitchig, så henne kan vi skita i - hon verkar -EV på alla sätt och viss, dessutom verkar hon inte visat något vidare intresse av att ligga med Hero. Hero har en väldigt enkel syn (i kortspelet) i detta läge, eftersom Hero då har enormt mycket möjligheter vad som än händer: 1) Joanna har Emma slagen och vinner. Oavsett kort så muckar hero snabbt sin hand och propsar Joannas spel. Detta ökar Heros chanser att få ligga med Joanna markant, och det kostar bara en femtiolapp. Klart värt det. 2) Emma har Joanna slagen. Då har Hero ett enkelt val, dra ut, håna Emma, säga till Joanna att hon bara hade otur och att han spelat likadant, smöra in sig på alla sätt och vis. Eventuellt "stejka" Joanna för att senare få staka henne. 3) Hero leder. Då är det bara för hero att avvakta vem av tjejerna som får bäst hand - är det Joanna så blixtmuckar Hero (se punkter 1 och 2 för vidare handlande), är det Emma se punkt två. 4) Emma vinner, hero missar klonken, Joanna torskar. Här ska då Hero trösta Joanna och håna Emma för hennes dåliga spel, oavsett vad hon har för kort. Hero ska framstå som en riddare på vit häst som obönhörligen hugger ner varulven i fårakläder som vinner denna pott. På detta sätt maximerar Hero sitt SexEV. Jag antar att SexEv är viktigare än PokerEV i denna hand, eftersom chansen att få ligga klart är värd femtio spänn... Spela bara din bästa stötpoker HU senare så är det lugnt!

Hur kan AT inte stå mot AJ? Så sjukt riggat. Aja, kan iaf gå och lägga mig i tid ikväll då

Du ska ju folda på turn! lägsta par, come on!!! Neee, det var en annan hand när jag passade lägstaparet. Inte mot dig...

Jag spelar sjukt tajt nu. Senaste varvet har jag foldat alla händer utom en på SB när jag ställde in och fick BB osynad

Med skillnaden att ampixo håller i sina marker medan jag tvingas passa bottenparet på turn mot en re-raise all-in, sedan blev jag brutalt utköpt när jag har bottenpar + hålstegdrag mot hålstegdrag + flushdrag. Hålstegen kom och vi delade, men lite tilt ändå, sådär smånätt tilt. Han ska ju ha set där och betala av, inte dela!

Såja, uppe på 2000 efter att ha synat med hålstegdraget + runnerrunnerfärgen på floppen och ställt på turn när jag hade hålstege+färgdrag, motståndaren la sig. I'm staging an early night comeback! EDIT: Handen efter får jag JJ, höjer upp från knappen, får en all-in mot mig och synar. Uppe mot AK, bordet blankar och jag är nu uppe på 4k...

draghand shows high card ace trakazivs shows high card ace, ten and nine trakazivs wins (725) with high card ace, ten and nine Klart guldspel att miniraisa turn med 94s och hålstegdrag, sen checka ner den blanka rivern och vinna på högt kort mot 52o. Inte många som vågar göra den värdehöjningen på turn!

Hur kan UTG limpreraisa all-in när jag höjer efter några limpare på knappen med QTo? FIck ju lägga utköpshanden nr 1!