Gå till innehåll

parre

Members
  • Innehåll Antal

    3 289
  • Gick med

  • Besökte senast

Allt postat av parre

  1. Och ifall jag ligger efter har jag max fem outs. Känns ju halvdant när jag fortfarande har en bra stack med flera shortstackar vid bordet.
  2. Jo. Jag var ju också jävligt sugen på att syna. Jag menar, visst, han kan ha gjort något skumt spel med JJ/QQ, men det känns ju förbannat konstigt att spela KK/AA på det viset. Men problemet är ju det att jag inte kan hitta någon vettig hand där som jag slår, i alla fall inte ordentligt, för jag hade svårt att tänka mig att han helt plötsligt psykar loss med typ 55 eller något sådant. AK? AQ? Orkar han verkligen dra av jättebluffen för 2xpott med en sådan hand? Med tanke på min range när jag slår om preflop så känns det ju tokonödigt att göra en sådan bluff, då är ju check-raise ett klart bättre bluffalternativ, alternativt bet typ 20k för att sedan omvärdera på turn.
  3. Det är lite intressant, det här med svininfluensan. Jag känner flera personer i Sverige som haft den, drack till och med öl med en av dem så sent som för några veckor sedan i Stockholm, men ingen här i Lettland. Antalet dödsfall är ungefär lika många, antalet insjuknade är mångdubbelt fler i Sverige, men svininfluensan här har överstigit epidemigränsen flerfalt. Vad dödsfallen beror på vet jag inte riktigt, antagligen en kombination av att sjukvården är sämre och att folk inte söker vård i tid. Men hur som helst, det verkar inte saknas svinsjuka människor här i Riga, men än så länge är det ingen i min eller flickans bekantskapskrets som erkänt sig insjuknad. Det är förvisso enbart positivt, men ändå. Lite småkonstigt. Och nej, det är inte så att mitt sociala kontaktnät här är direkt litet, om ni nu tror det. Jag menar, även här behöver ju folk någon att mobba, eller hur? Typ peka finger och säga "ha-ha-ha, haha-haha-haha, AHAHHAHAHHAhAHA, SOPA". På så sätt är letter och svenskar lika. Annars då? Jotack. Förutom att jobbet fortfarande inte betalat ut traktementesersättning (plus lite annat, typ taxiutgifter och dylikt) för typ fem dagar så är allt underbart. Arbetsmotivationen är ju självklart i det närmaste noll på grund av detta (att få lön 2,5 veckor efter löningsdagen är ju inte heller det kul), men men, det är väl bara att bita i det sura äpplet och inse att ens härliga och inte alls egoistiska planer på att ge flickan horiga underkläder i julklapp ser ut att haverera... Just det, på lördag är det homegame hos oss. Då jävlar ska jag vinna storkovan. Satsar på minst +50 SEK!
  4. Och det är väl förmodligen inte särskilt kul att läsa om poker. Förmodligen inte om FM heller. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska skriva om. Mitt jävla vanliga svenssonliv i Riga? Ääääh. Orka.
  5. Och så lite pokerinnehåll. För några veckor sedan besökte jag Gamblerz, främst för att träffa sköna slaskare från Svitentiden, men även för att spela deras deepstack-turre. Med 20k i startmarker och blinds på 25/50 var det som upplagt för sorti i den första perioden. Hur som helst, något gick jävligt snett och jag slutade på sjätteplats (av 26 spelare), precis utanför pengarna, vilket tjänade som en påminnelse om varför jag hatar turneringspoker. Man kan dessutom inte whina ordentligt, "jag spelade som om jag hade set och bluffade på alla gator, ÖVERPOTT på river, och fittjäveln synade ner mig med tredjeparet, och jag var ju såklart tom, men hur fan kan han syna" funkar ju bara om man sitter på ett cashbord, och det klassiska s.k. turneringswhinet är ju bara patetiskt, jag menar "fick in degen med AQ, mötte AK, åkte, shit happen", "AA mot QQ, dam på rivern, åkte" eller "var shortstackad och ställde med 66, bigstack steksynade med AT och hittade en tia på floppen" är ju inte ens något whine, det är ett tafatt skämt. Hur som helst, från början torskade jag en del marker, men sedan började spelet stämma och markerstapeln bara växte. För att inte tråka ut er med en lång radda intressanta händer presenterar jag här de kanske intressantaste händerna. Just det ja, jag hamnade på ett sjukt trevligt bord. Jag i pos 1, iller i pos 2, phid i pos 3, bengan i pos 4, bison i pos 5... respekt för höjningar? Hahahaha! I alla fall. Minns inte exakta stackdjup, men här har vi några händer: 1) Höjer upp med AhQh, iller och bison synar. Flop 977, ett hjärter. Bison checkar, jag checkar, iller checkar. Turn hjärter 3 (irrelevant lågt hjärter), Bison betar 1500, jag synar, iller synar bakom. River - hjärter K. Bison checkar, jag betar 3500, iller ställer för ca 11k tot, bison viker. Ooooops. Här förbannar jag mig själv över att jag värdebetar färg på parat bräde. Det enda jag egentligen slår är ju en bluff, J-hög färg är väl inte en så trolig hand för iller (orkar han verkligen värdepusha den? JhTh är ju inte omöjligt, men, som sagt, pushar han rivern?), så det som är kvar är en väldigt slöspelad nöt eller nästnöt, eller en ren bluff. Hur som helst så steker jag ett bra tag, är på vippen att kasta, men potten är stor och jag har rätt mycket (typ 15k) kvar även om jag synar och har fel, så till slut kvidsynar jag och tar hem potten mot illers bluff. Hur som helst är jag fortfarande lite tveksam om jag ska ta synen där eller inte. En lägre färg viker jag förmodligen ganska omgående, likaså en mängd trissar. Det är liksom bara nötfärg som jag kvidsynar, självklart synar jag alla kåkar, men men, jag viker ju en stor mängd av min range där. 2) Den enda gången före finalbordet som jag var all-in mot någon som täckte mig. Minns inte exakta detaljer, men jag slog upp det från CO med 97s. Phid slog om från knappen, till kanske 3,5k tot eller så. Phid är ju en aktiv rackare, och jag har för mig att jag gett upp rätt enkelt mot honom ett par gånger, så jag valde att ta synen. Jag har runt 35k bakom efter syn, Phid täcker. Floppen kommer 966. Jag checkar, Phid betar 5k, jag synar med planen att utvärdera på turn. Turn kommer 5, så jag plockar även upp holken. Checkar, Phid betar 10k, jag funderar ett tag och kommer fram till att han förmodligen inte har det han reppar (överpar), om han har det han reppar har jag (iaf lite) FE och, vid syn, i alla fall sex outs. Jag slår om till 29k tot (ai), Phid stekfoldar (till min glädje). 3) Första handen på finalbordet. Jag har 100k (snitt runt 55-60), en spelare har ungefär lika mycket, en annan är chippie med kanske 120-140k. Chippien höjer ur mittpos till 7k (1k/2k/200), jag har AT. Vad göra? Syn finns ju inte, finns bara omslag eller vik. Väljer efter ett tags betänketid att slå om till 23k. Ta hem potten här och nu. Men till mitt förtret väljer chipleadern att kallsyna. Wtf? Flop T87. All-in. Va? Jo. Han ställer in mig direkt. Rakt av. För nästan 2x pott, 80% av hans marker. Det är ju gravt skumt, men det kan ju vara något mystiskt spel med typ JJ/QQ (vänta på essfri flop och ställa rakt av), det kan ju vara något annat sjukt, men fan, jag har ju TPTK... jag steeekfoldar till slut, det känns som om jag kommer få bättre lägen även om jag leder, även om jag tycker att spelet är grymt skumt. (Efter turneringen frågade jag vad han hade - han svarade 99, men även om han vänder handen face-up är det tveksamt om jag bör ta syn där. Tror inte att jag leder mot hans range, den är väl inte nog viktad mot AK/AQ-händer, va? 4) 7 kvar, 4 får pengar. 2k/4k/500, kanske 8-10 min till blindshöjning. Jag är nere på 53k eller liknande (oflyt i tajmningen, inte haft bra steal-lägen), så det börjar bli lite ont om marker (snitt på 67k om jag minns rätt). Tittar ner på TT och slår upp till ca 13k. En shortstack ställer för ca 30k tot och jag slickar mig om munnen (TT borde ligga fint till mot en kortstacks range här). Då börjar chipleadern (samma snubbe som i handen ovan) steka, han ser grymt svag och synovillig ut, men till slut kallsynar han trots allt. Nu har jag ett tufft beslut. Min read på bigstacken är att han är svag (typ 77-JJ, AJ/AQ), så mot honom leder jag förmodligen eller har en coinflip. Shortstacken kan ju ha lite vad som helst, typ AJ+ 55+ känns ju rätt vettigt, så där är det väl inget snack om saken. Vid en första anblick kanske det känns som en fold, men fan, viker jag har jag ca 40k kvar, är i all-inmode preflop alltså. Vid förlust mot lillstack och vinst mot storstack har jag samma 40k kvar, alltså har vi ingen skillnad där. Vid vinst mot bägge stackarna tar jag över chipleaden med runt 130k i marker och har en mycket bra chans att vinna hela skiten. Ja, vad gör ni i det läget? Jag valde som sagt att ställa. Shortstack hade QQ, bigstack AJ, bigstack scoopade, jag åkte som sexa och satte mig i baren och drack öl i goda vänners lag.
  6. Beror väl lite på hur mycket man krökat under helgen. Men käka onyttig mat, ligga, lyssna på söndagsmusik (Johnny Cash - Sunday Morning Coming Down och Pulp-Monday Morning är två låtar som jag kommer på direkt), vila, ta en eftermiddagspromenad?
  7. Och om ni undrar hur jag mår - ruskigt fint. Inte blivit något lir på sistone, jag gulade mina pengar då jag, som vanligt, inte orkade lira seriöst, utan började actiontorska på spel som 2/4 HU FL 7CS och sådant. Eller, vi har ju kört tre homegames, eller om det var två, och jag ligger tokplus - typ en hundralapp eller så. I och för sig är det väl något tusental big blinds, men men. När det gäller spel i stort är väl sanningen som sådan att jag aldrig har pengar över som jag kan avsätta till spel. Vill liksom fortfarande testa Rigas livescen, men jag har helt enkelt inte den där laxen som jag har lust att spela bort. Känns liksom som om det är klart mer värde på att göra annat för pengarna. Som semester i Marocko, till exempel. Sjukt intressant, ruskigt fint, riktigt trevliga människor, men det kostade ju bra mycket pengar också. Biljetterna för två pers hamnade till slut på runt 3k (på grund av RyanAir-strul), sedan slösade vi kanske 100-150 euro i Frankfurt och typ 6k i Marocko under en veckas tid. Ja, både jag och tjejen är ruskigt bra på att bränna pengar så fort lönen rinner in på kontot. Förra månaden, till exempel, drog jag in mer än jag kan minnas att jag gjort på år och dar, runt 20k efter skatt, men med Marocko och diverse spenderande så sitter jag här några dagar innan löning, tvungen att låna pengar för att köpa cigg. Men ja. Den ekonomiska krisen i landet (senaste siffrorna vittnar om nästan 20% öppet arbetslösa) är inget som jag känner av. Har såväl fast jobb som diverse sidojobb, det är till och med så att jag måste tacka nej till en hel del översättningsjobb på grund av tidsbrist eller brist på ork. Så jag kan liksom inte klaga. Har i övrigt återgått till mitt säsongsberoende - FM2010. Det är väl mer eller mindre självklart att man blir FM-beroende när ett nytt spel kommer ut? Lirar med Juve, första säsongen kom jag trea i ligan och torskade UEFA-finalen, andra säsongen tvåa i ligan och torsk i CL-finalen. Nu är det försäsong, hoppas kunna utmana Inter om ligatiteln och komma långt i CL även detta år. Bara min nyinköpte tyske striker levererar så ska det nog inte vara några problem, Amauri och Iaquinta var helt enkelt lite för ojämna och långsamma för att jag på allvar skulle kunna utmana om ligaguldet. Visst, jag hade kunnat spela ett annat spelsystem än mitt 4-2-3-1, men då tappar jag för mycket på att jag måste peta för många riktigt bra mittfältsspelare. Men detta år har jag en stor och snabb tysk som ska se till att spetskapaciteten finns där, samt två riktigt bra backups i Amauri och Iaquinta. Just det, om "kvaliteten" på mitt anfallsspel vittnar väl det att min offensive mittfältare Simon Vukcevic (köpt från Sporting för ca 70 millar säsong 1) vann den interna skytteligan. Och diviga Diego har fått lämna nu inför säsong 3 efter ett storbråk med mig, skeppade iväg den otacksamma fittan till Milan för 197 millar. Föryngringsprocessen i Juventus har också gått bra, från att infö säsong 1 haft Serie A:s äldsta lag har vi nu, inför säsong 3, ett av de yngsta, men samtidigt med tillräckligt många veteraner för att laget inte ska vika sig under press i stora matcher. Ja, inför säsong 3 har Trezeguet och Zebina avslutat sina spelarkarriär - Trezeguet har jag anställt som coach (planen är att han ska bli assisterande säsong 4, jag är inte nöjd med Torben Storm som jag anställde inför säsong 2) och Zebina som scout. Nu sitter jag på jobbet, så jag tar min bästa (i mitt tycke) elva från huvudet: Buffon Christian Molinaro - Marc Muniesa - Giorgio Chiellini - Sebastien Corchia Claudio Marchisio - Tiago Eljero Elia - Simon Vukcevic - Yoann Gourcouff Tysk striker, minns ej namnet. Och ja. Elia är ett lite osäkert kort, möjligt att jag kastar om där. Glänste i alla fall inte förra säsongen. Vi får se helt enkelt. Men men. Nu har jag babblat nog. Ha det bra!
  8. Om jag skulle hitta tiotusen spänn på gatan och om jag kan ta ledigt från jobbet så. Alltså - nej.
  9. Men lol. Får ett PM från en moderator om att "det är för mycket dagboksnivå" på min dagboksrubrik "för närvarande". Det var det inte för två månader sedan när jag började skriva den här dagboken, eller? Men jag gillar min nya rubrik. Mindre stötande - mer dagisnivå - Parre.
  10. Eh. Det är två dagar till lön. Jag har knappt kapital nog till att köpa en limpa bröd...
  11. Sitter och funderar på det här med spelmissbruk. Lämnar missbrukarmentaliteten någonsin en missbrukare? Jag vet faktiskt inte. När det gäller alkohol är det på något sätt så sjukt mycket enklare, dels för att man faktiskt mår fysiskt illa av för mycket sprit, dels för att man faktiskt vet att alkohol dödar. Levercancer, fylleolyckor, hjärtproblem, you name it, det finns liksom så mycket som spriten förstör inte bara mentalt, så på något sätt känns det som om kontrollmekanismerna trots allt är mer utarbetade, på något sätt känns det som om de är enklare att återskapa, att ta hänsyn till, än vad det gäller spelmissbruk. Spelmissbruk dödar inte. Jag tvivlar faktiskt på att självmordsfrekvensen för spelmissbrukare är högre än för exempelvis alkohol- eller drogmissbrukare, även om jag kan fel. Nu är det som så att jag under 2009 håller (förutom när det gäller semester och dylikt) på att dricka alkohol max två gånger i veckan och det är väl rätt sällan som jag är full oftare än kanske en gång varannan vecka. Det lockar liksom inte. Visst, ibland känner jag att jag vill supa till rejält, och då gör jag det också, det är liksom inte mer med det, även om definitionen på supa till rejält har ändrats rätt så radikalt under detta år. Nu brukar jag dricka en 10-12-14 bira och bli rejält packad, men några rejäla minnesluckor har jag inte haft på länge, bakfylleångesten är oftast minimal och några direkta dumheter har jag heller inte ställt till med, i alla fall om man jämför med förr i tiden. Men på tal om dumheter - har ni någonsin frivilligt suttit i en urinpöl? Det har faktiskt jag gjort. Till mitt försvar måste jag självklart tillägga att jag var jävligt full, och att jag faktiskt inte var medveten om att jag satt i just en urinpöl förrän efteråt, men hur som helst - det var en vanlig jävla fredag, jag var ledig och det var någon stadsfestival här i Riga. Tjejen var på grinigt humör från första början, men hur som helst så urartar det hela från måttlighetsdrickande till krökande rätt så fort, då vi går förbi en restaurang mitt på dagen där mor min sitter med en vännina. Vi hälsar, mamma säger att vi ska slå oss ner och dricka vin, vi tackar självklart inte nej, sedan sitter vi där i ett par timmar och då är det ju dags att möta upp vänner på en annan uteservering, och då beställs ju redan öl, men ingen av oss har speciellt mycket pengar, så vi drar till en vännina och köper en massa alkohol på vägen och sätter oss där och dricker och snackar skit, och sen så blir en av mina bästa vänner rätt så full och vill gå ut, och han vill att jag ska med, och till slut övertalar han mig med löften om att han ska bjuda på öl då jag själv inte har pengar så vi går ut. Träffar på en inte alltför glad flicka några timmar senare (hon mötte upp mig på hemvägen), vi börjar bråka, jag orkar inte gå hem för att jag är full, hon vill inte ta taxi, hon går hem och jag blir skitsur och går in på närmaste krog för att ta en bira, varpå jag skickar något patetiskt fylle-sms, och nån kvart senare ringer hon och undrar vart fan jag har tagit vägen, jag svarar något härligt i stil med "vad fan bryr du dig om det?", mår rätt kasst, går ut för att förflytta mig närmare hemmet, men måste ju såklart gå in på något sjabbigt tak för att ta en öl till. Då har också flickan min hunnit upp mig för att få hem mig, varpå jag drabbas av ångest för att jag betett mig så sjukt dåligt, och så vill jag bara sätta mig ner för jag är trött och mår skit, så jag sätter mig ner på en trottoarkant. När jag reser mig upp märker jag att mina byxor är blöta. Jag luktar även ganska så fränt, för att inte säga jävligt illa, och vi kommer fram till att jag av misstag råkat sätta mig i en urinpöl. Ganska symptomatiskt för mig om jag får säga det själv - sträckan som vi gick är väl max en kilometer, under den tiden lade vi inte märke till en enda urinpöl, förutom den jag satte mig i då. Tur, någon? Hur som helst, byxorna tvättades redan nästa dag och det enda som blev kvar av hela denna händelse är en smårolig anekdot som vi då och då berättar för vänner. Men det var ju inte det som denna text skulle handla om. Spelmissbruk, ja. Jag vet inte - sedan jag lärde tjejen spela poker (vi har börjat spela diverse kortspel som tidsfördriv då och då, poker är ett av dem) har jag då och då tänkt på poker. Läst lite på forum. Kollat resultat från WSOP. Lyckades slaska upp 50 gratisdollar till nästan 200 innan jag bustade också. Men vad som skrämmer mig nästan mest är att mitt tankesätt, mina tankebanor, byter spår så sjukt enkelt, till det naiva speltorskspåret. Även innan jag började tänka på poker och småspela lite då och då kom jag ibland ihåg diverse potter jag spelat. Eller diverse turneringar. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på någon hand jag spelat, på någon turnering jag nästan vunnit stort i, på hur det hade varit om jag hade vunnit, hur det hade varit om jag inte hade gjort den där onödiga riverbluffen när alla vid bordet visste att motståndaren hade nötterna, hur det hade varit om jag inte fylletiltat just den gången, och så vidare, och så in absurdum. Och så har vi dessa idiotiska drömmar om storvinsten. Om att jag ska på något sätt klonka in mig i WSOP och sedan tura mig till en vinst. Eller att jag lyckas hitta megarushen och förvandla 50 dollar till 50000 dollar. Och sedan till 5 miljoner. Och sedan gula durrr och vad fan nu alla de där nätproffsen heter. Och vara rik och berömd och inte behöva oroa mig för pengar. Men sedan så vet jag ju rent objektivt att det bara är illusioner, att det bara är min hjärna som söker efter några kickar som den vet att den inte kommer att få. Jag vet ju själv att nätpoker tråkar ut mig tillräckligt fort för att jag aldrig ska kunna spela särskilt seriöst, i alla fall inte oftare än i några cashgames då och då, i någon turre då och då. Jag vet ju själv att jag aldrig kommer orka följa bankrullekrav, även om det gäller livespel som faktiskt är kul. Jag vet ju själv att det alltid kommer finnas ett större spel, en dyrare turnering, något pokerparti där insatserna faktiskt betyder något, eller där de betyder alltför mycket, och att lockelsen blandat med självbedrägeri och rationaliseringar kommer ta överhanden, kommer få mig att sätta mig med en alltför stor del av rullen vid det där saftiga cashgamet, kommer få mig att ta upp den andra delen av rullen när jag blivit utköpt, och det finns verkligen noll chans att jag kommer orka sitta och spela 4-8 bord ABC-poker (eller GTO är väl visst det nya ABC?) bara för pengarnas skull. Men ja. Trots att jag vet allt detta lockar pokern. Den lockar fortfarande, trots att jag knappast har några illusioner om att vara en vinnande spelare. Nu har jag återigen 50 dollar på en sajt, jag vet inte hur lång tid de kommer att vara kvar (om jag känner mig rätt så inte alltför länge), jag ska nöjesspela för dessa pengar, vinner jag något ska jag ta ut en del av vinsten, kanske försöka kvala till någon liveturre. För att lockelsen finns där fortfarande. För att jag fortfarande tycker att det är kul att lira då och då. För att jag ju gillar själva spelet och den bakomliggande mekaniken. För att det är ett rätt skönt tidsfördriv ibland. Jag vet inte - det känns inte som om jag för tillfället löper någon större risk att hamna i träsket som jag var i för några år sedan, det känns faktiskt som om jag har kommit över det mesta av det som skulle kunna knuffa ner mig i missbrukarkvicksanden igen, men trots det så känner jag en lockelse, även om sådana som jag aldrig kan vara helt säkra. Men ja. Jag känner fortfarande en lockelse att spela. Och nu på kvällskvisten, någon halvtimme innan jag går hem från jobbet, tänker jag en stilla tanke - kommer lockelsen någonsin att försvinna?
  12. Riggat. Vad mer kan man säga om nätpoker? Nej, men en gång i livet ska jag faktiskt vara ärlig. Kombinera lite otur med dålig table selection och usel anpassning efter spelarna, lägg därtill lite klassiskt tiltande, så förstår ni snabbt att jag gulade. Visst, det går att bomba varje pott oavsett hand tills man får motstånd. Om motståndarna är benägna att lägga sig. Om de istället är benägna att syna pre och checkraisa i princip varje flop man är tom, men lägga sig varje gång man har något, ligger ju tilten nära till hands. Då räcker det ju i princip med att ett set blir utköpt eller att ens drag inte kommer för att man ska orka klicka bort några inköp till bara för att. I korthet så slaskade jag alltså bort de drygt 100 dollarna jag hade på AP och Stars. Inga konstigheter! Sedan dess har jag inte orkat liar nätpoker, mot slutet var det inte ens kul längre och då är det inte ens någon mening. Igår ville tjejen att jag skulle visa hennes vännina hur nätpoker funkade, spelade bort typ 5 dollar på 0.01/0.02 - åkte på två bad beats på NLT och förlorade en större pott i PLO, sedan tröttnade jag. Omahapotten var i och för sig för omväxlings skull intressant, även om nivån är så pass låg, men men, jag har inte HH:s här på jobbet, så jag orkar inte. Dessutom så suger ju HH:s, eller hur? I övrigt är det olidligt varmt här. Kvavt och vidrigt. Och jag jobbar till midnatt. Men ja. Allt i mitt liv flyter på bra jävla fint. Och jag har 25 dollar på Party som jag kan slaska bort. Just det, en snubbe (runt 40-45) som jag brukar spela zole (ett lettiskt kortspel som påminner lite om tyska Skat) med frågade om jag inte ville dra och lira live någon gång. Han själv har jobbat inom casinobranschen i ett antal år när han bodde i Storbrittanien, vi har snackat poker förut, men ja, jag hade ju några bira i organismen, så jag sa såklart att vi visst ska dra och spela live någon gång. Så jag började kolla upp möjligheterna för livespel. Hittade något som hette Lettlands Pokerförbund, de har visst någon klubb också, och uppenbarligen kör de liveturrar tor-lör. Fredagsturrarna verkade vara intressanta, lagom billiga (25 LVL, vilket motsvarar runt 400 svenska) och med vettig startstack (2500, blinds 25/25). Dessutom är det visst en double chance-freezeout, så man har 5000 att slaska med från start om man nu väljer det. Så någon gång framöver ska jag försöka kolla upp hur livescenen är här i Riga, har ju slaskat ett par gånger på Olympic Voodoo Casino i Hotel Latvija, men deras billigaste turrar kostade (typ för något år sedan) 50 LVL och deras cashgame är Texas/Omaha PL med mörkar på 2/2 (alltså 30/30 SEK), de två gångerna jag spelade spelades det djupt och rätt slaskigt, och nej, jag har inte råd att sätta mig med hela lönen vid ett cashbord. De dagarna är liksom förbi, och konsekvenserna vill jag inte direkt uppleva igen - men jag har inte spelat ens semiseriöst live på evigheter och det kliar i pokernerverna, så en billig turre ska jag väl ha råd att klonka hem, eller hur? Trots allt är ju livepoker så sjukt mycket intressantare och roligare än nätpoker, och i Bobby's Room spelas livepoker, och jag är bäst i världen (fast ingen vet om det än) och blivande livepokermiljonär, så det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen och spela live, eller hur? Nu är det hur som helst dags för en rökpaus. Jag är förresten sjukt jävla ölsugen, men det blir ingen bira för min del ikväll. Använde mina alkodagar (just det, jag dricker max 2ggr/vecka sedan 2009) i måndags och tisdags, dessutom jobbar jag till midnatt. Även om +25 och äckelkvavt gör att öllevern pulserar.
  13. Vad jag har hört så tar de 5 lat nuförtiden, vilket också är maxbeloppet. Det var tal om att höja böterna men ingenting verkar ha hänt angående det, men ja, nu kostar det typ 80 svenska för att åka utan biljett
  14. Marginaler. Ack, dessa små marginaler. Om inte, om inte, om inte. Om AA hade fått stå mot par och öppet AI på turn hade jag haft 125 dollar. Om jag inte lyckats tajma en stor bluff fel hade jag säkert haft mycket mer. Om inte jag tiltat bort minst ett inköp (ett och ett halvt torskade jag på hederligt spel) på Omahan hade jag haft mer dollars. Men nu så stod inte essen, tilten drabbade mig på Omahan och blufftajmingen var lite off när det gällde som mest, så summa summarum har jag prick 100 dollar kvar. Ja, pokern idag var kall. Först PLO mot två maniac-LAG:s. Inleder med att torska ett 200bb-inköp då jag re-raisar på turn med par och öppet stegdrag, får syn av överparet och hittar inget utköpskort. Sedan var det slask, slask, slask, men det hela resulterade i att jag lyckades tilta mig själv och tappa typ 70 dollar. Pausade lite, sedan satte jag mig vid samma bord igen, den ena tomte-LAG:en hade dragit åt helvete (jag vill i alla fall hoppas det), den andra satt kvar. Den andra verkade inte uppskatta mig, bland annat blev jag nersynad när jag riverbluffade på ett AQ-högt bord med trefärg och tre till stege ute. "Fan, synfitta", tänkte jag, men sedan såg jag att potten gick till mig - jag hade lyckats värdebeta andraparet på rivern och få syn av tredjeparet... Hämtade hur som helst tillbaka lite av backet, sedan tänkte jag lira lite 0.10/0.25 HU NLT - satte mig mot någon som köpt in fullt (50 USD), jag tog upp 25. Efter lite spelande fram och tillbaka lyckades jag i alla fall jobba mig upp runt 50, men sedan bluffade jag i fel läge (möttes av en all-in på turn och var tvungen att vika), tappade lite småpotter och lyckades få AA utköpta och så var också de 25 dollarsen borta. Lite synd, men det var kul att spela semidjupt HU NLT mot en semikompetent motståndare. Gulningsrisken är i alla fall överhängande återigen, har fan bara fem fulla inköp kvar och återigen börjar jag tänka på hur jävla orättvist livet är - inte nog med att jag på grund av bankrulleproblem lyckats missa alla höga cashgames i Bobby's Room under WSOP, jag tvingas också sitta på jobbet ikväll och vara allmänt rätt så gravt uttråkad. Och när jag kommer hem är jag (i alla fall på passet) en dag äldre - efter midnatt lämnar jag de ljuva ungdomsåren bakom mig och inträder i medelåldern. Eller något sådant. Den 22 juli fyller jag nämligen 26. Ja, imorgon kommer mamma över, sedan ska vi ut och käka någonstans, eller åka till havet ifall vädret tilåter, på kvällen kanske mina kusiner kommer över, blir rätt lugnt firande. Men inatt, ja, inatt hoppas jag klonka någon turre och vinna en jävla massa på cashgames. Jag menar, hur ska jag inte göra det? Bara jag inte råkar ut för ytterligare en streak av extrem otur har jag nog minst 1000 dollar runt fyra-femtiden inatt. Råkar jag ut för extrem otur (det ÄR otur att jag tiltar, det har INGET att göra med att jag spelar utan att ta hänsyn till bankrullekrav, det har INGET att göra med att jag spelar dåligt när jag tiltar, det har INGET att göra med att jag spelar för högt när jag tiltar, det ÄR BARA OTUR), ja, då kanske jag gular. Eller något. Era jävla fittor.
  15. Självklart kan jag inte erbjuda bilder för hela denna dagbok är en enda stor lögn. I verkligheten bor jag på gatan i Ödeshög där jag spelar poker från en stulen laptop (via stulen wifi) och lever på mat som jag hittar i soptunnor i hopp om storklonken som är runt hörnet.
  16. Angående pokern så är det väl inte så mycket nämnvärt. Ligger på någonstans över 150 dollar, hade en topp på strax över 180, hade en dal på typ 70 (innan jag satte en 76543-stege i 2/4 7CS8 och tog tillbaka allt jag torskat på stötpoker i en hand), men annars pendlar jag någonstans kring 150-strecket, ett par inköp åt endera håll. Inte haft möjlighet att spela särskilt mycket på sistone heller, fredag jobbade jag till midnatt och natten ägnade vi åt att snygga till vårt sovrum. Skruvade ihop en stor hylla som vi köpt dagen innan, packade ur de sista lådorna och så vidare. Sedan var det ju lördag, vi vaknade sent, typ runt 12, gick och handlade en massa tilltugg och öl, sedan kom mamma över och spenderade ett par timmar i vårt eminent trevliga sällskap, och sedan var klockan nästan sex och gästerna skulle kunna komma när som helst och så var den dagen borta. Att fixa is till festen var dock lite svårare än planerat. Vi har två LB (Latvijas Balzams)-affärer något tiotal meter från vårt hem (det är alltså små spritbutiker), men jag var tvungen att köpa citron och tandpetare, så jag gick till närmaste mataffär (Maxima, en total sunkaffär). Självklart hade de ingen is, och självklart hade de heller ingen is i LB-affärerna. Men is behövde vi, vi hade ju ordnat en fantastisk bål (brandy, vitt vin, apelsinjuice, annanasjuice, ginger ale, citronsaft, frukt), men bål utan is är ju som fest utan sprit - det funkar och är rätt trevligt, men ändå känns det som om något saknas. Hela tiden. Så vad fan göra? Jag hade inte tid att gå till närmaste Rimi-affär, men i närheten fanns ingen is. Så jag tog en rövare och gled in på närmaste krog. "Hej, vad får det lov att vara?" frågade den blonda tjejen bakom bardisken. "Eh, det här kanske låter lite konstigt", sa jag, "men det är så att det inte finns is i någon affär i närheten och vi har fest ikväll. Kan jag kanske få köpa is av er?" Hon ler mot mig och svarar att hon kan ge mig lite is, bara jag har någonstans att lägga isen. Jag ger henne en plastkasse, hon fyller den med is, jag försöker ge henne lite dricks (1 eller 2 lats, minns inte), men hon vägrar ta emot pengarna och önskar mig en trevlig tillställning. Således var också bålen räddad. Festen vart självklart lyckad. Jag börjar dock bli gammal och sansad vad det verkar, runt tre-fyratiden på natten kom jag på mig själv med att vara jävligt packad, varpå jag avskedade mig och gick och la mig, bara för att inte råka supa sönder mig totalt. Retrospektivt sett var det nog bra att jag gjorde så, annars hade jag verkligen blivit alldeles för packad. Och gästerna fortsatte festandet utan mig, tjejen väckte mig strax efter åtta på morgonen när hon gick och la sig, jag tog en cigg och snackade lite med de sista vakna gästerna som satt på vår balkong och drack öl, sedan somnade jag in. Revelj inträffade runt 11-tiden, det var sammanlagt sex personer som hade valt att utnyttja vår gästvänlighet och somna på diverse platser i lyan. Dagen ägnades åt latande och relaxation. Två av gästerna ville gå på bio (Hangover), men vi var husbundna på grund av gäster, så filmen fick vi skippa. Därefter försökte vi åka iväg till havet för att bada och lapa sol, men även det sprack på grund av diverse omständigheter, så det blev relaxation i hemmet hela dagen istället. Varmt som fan var det också, det var över +30 i Riga igår, i alla fall fram till ovädret på kvällskvisten. De sista gästerna lämnade vår bostad runt 19-tiden på kvällen. Någonstans fann jag oanade krafter som lät mig städa lite samt diska (det var ett veritabelt berg av disk efter att ett tjogtal personer brukat diverse olika drycker under ett helt dygn) och sedan vart det läggdags. Det var väl ungefär det om det. Ekonomin är i princip helt körd i botten, kreditkortet är nästan maxat, men fan, vi var ju tvungna att köpa lite möbler, ordna fest, ja, jag behövde köpa dator - så det är liksom inte mer med det. I absolut värsta fall kan jag ju kanske casha ut lite pokervinster också, men jag behöver fan större marginal så jag inte instagular, så det är i princip bara om fattigdomen når "vi-har-fan-inte-råd-att-handla-mat"-nivå. Ja, på tal om poker så borde jag också undvika att spela 2/4 7CS/8 när jag är bakfull, asocial och mår allmänt sådär på söndag morgon. Utan den där monsterpotten hade jag backat runt 100 dollar annars, för jag torskade ett inköp eller två på Omahan också. Aj aj aj, inte spela för höga nivåer och inte spela för höga nivåer bakfull! Hur som helst har jag börjat lira lite FL 7CS och FL 7CS/8 då och då, när jag tröttnat på Omahaslask. Brukar inte lira högre än 1/2, vilket i och för sig är lite för högt, men det finns helt klart värde, rätt mycket rätt dåliga spelare. Inte för att jag är någon direkt stötpokerstjärna, jag har två enorma läckor - syna ner för ofta på rivern samt inte semibluffhöja för frikort på fjärde/femtegatorna utan istället passivt syna. Finns säkert många fler läckor, men dessa två är jag i alla fall medveten om. Sedan kan vi ju avsluta detta inlägg med något som är ack så sött. Igår innan läggdags sa min tjej att hon tittat till mig då och då under lördagen, när jag gått och lagt mig. Jag hade sovit oroligt, så hon hade rättat till täcket och kramat om mig och så. Och ja, trots att jag inte var medveten om sådana ömhetsbetygelser så tyckte jag att det var sjukt sött. Mmmmmmm. Det var väl allt jag hade att säga för tillfället. Hur har er helg varit?
  17. Tack, fast jag fyller år först på onsdag. Det var bara festen som ägde rum i lördags
  18. Njae. Knappast. Men ens fold equity är ju rätt kass mot tomtarna på denna nivå, så man måste iaf ha en out eller två. Igår köpte jag iaf ut en äcklig shortstacktomte, tvåoutare ftw i megapotten på 8 USD!
  19. När det gäller icke-pokerrelaterade aktiviteter kan jag nu meddela att vi har ett grönvitt rökrum/chillrum/gästrum/whatever. Och det var tjejen som ville måla det så. Ett rum i Bajenfärger, hur bra är inte det på en skala? Att det var ett helvete att få i ordning det, det är ju en annan sak, men nu är det i alla fall färdigt och fint. Igår blev jag mot min vilja ivägsläpad till Jysk, det var då efter att man slitet med husfixande i vad som verkade vara en smärre evighet, och jag betedde mig precis så odrägligt (dvs svor åt alla jävla idioter, åt trådbussfanskapet, åt livet) som jag då ansåg mig ha rätt till, men till slut handlade vi upp en bra summa pengar på en stor hylla, ett par stolar och lite andra småsaker. Summa summarum har jag typ en lax svenska kvar i kreditlimit, typ trehundra på fickan och tre veckor kvar till lön. Datorer och möbler och färg och mat och sådant kostar ju skjortan, och sedan så måste jag handla en jävla massa öl imorgon också. Fest är ju trots allt fest. Men det är lite skitsamma. På tal om poker då - hunnit spela kanske max två timmar de senaste två dagarna, plussat typ 20 dollar eller så. Säga vad man vill, men det är fan sjukligt vad lättspelat det är. Inte för att man kan förvänta sig så mycket på den nivån, men jag minns hur jag slaskade låglimit på B2B back in the days (det hette väl Contraction nu, det där nätverket ?) och där degade folk i alla fall in med skit och köpte ut, här slår folk knappt om ens med nötterna. Rätt stor humor igår, jag pottar flop med topptvå, får två syn. Turn kommer jätteblank, så jag pottar. Återigen - två syn. På rivern kommer färgen, check-check till mig, jag fattar ju såklart att jag är tokslagen och checkar bakom, spelare 1 visar upp nötfärgen och tar hem en rätt stor pot (typ 30 dollar). Efteråt deklarerar han stolt i chatten att "u just need to play passive, then u take all his money". Jo, visst, för check-syna två potbet och sedan inte ens försöka ta betalt när ens drag sitter, det är ju vinnande poker... Sedan har vi alla "nötgrinders". Det finns faktiskt en del regulars även på 0.05/0.10. Hur fan de kan tjäna pengar, ja, det förstår jag inte. De höjer kanske 10% av händerna preflop (även i position, även när ett par spelare sitter ut och det är typ fyrhandat), trebetar nästan aldrig. Om de är med till floppen och synar ens contbet så är det bara att sakta ner ifall man inte har ruskigt bra, men om dragen missar på turn och river och nötgrindern inte betar så är det bara att plocka hem potten med ett halvpotbet. En mängd folk köper in kort, för 40BB. Visst är det irriterande, men även shortstackarna är weaktajta på floppen. De synar min pottning för 10-15% av stacken preflop, men viker på flop. Det gör att när det väl gått 2-3 händer så spelar det ingen roll att de lyckas dega in när jag faktiskt är rätt tom (med typ dubbelholk på färgdragsbräde), jag har odds att syna och 1/3 av deras stack är redan i mina händer. Ja, preflop är väl min strategi raise eller fold, förutom från mörkarna då jag ibland limpar med. Det är överraskande profitabelt då motståndarna är så veka, och ofta får man bara med sig 1, max 2, folk till floppen. Då är det ju bara att potta eftersom de oftast lägger sig ändå. De är faktiskt så pass veka att jag ofta lyckats vinna 5-10 dollar bara på ren aggressivitet innan jag spelar en större pot, så även om jag torskar spelar det inte SÅ stor roll. Just det, hur fan kan jag höja pre kanske 4 händer av 6 och inte förlora på det, kanske ni tänker. Förutom att de är så sjukt veka så spelar de i princip aldrig tillbaka. De senaste två timmarna har jag väl höjt kanske 60-70% av händerna preflop, och jag har blivit trebetad TVÅ gånger. TVÅ jävla gånger. Det här med att lägga märke till att ett överaggro aber bombar skiten ur bordet och därför anpassa spelet och börja trebeta liberalt, särskilt i position, verkar ingen ha förstått. Men de är väl rädda för fyrbetet - tänk om han slår om igen, tänk om det kommer en flop och han betar ut, hur ska jag veta om min hand står? Sedan har väl folk problem med att läsa mina bluffmönster. Det är sällan som jag contbettar flop tom och utan drag mot fler än 2 spelare, medan jag nästan alltid gör det HU. Jag spelar aldrig större potter utan att ha något, jag slår liksom aldrig om helt tom då jag inte behöver det. Men de verkar få för sig att jag är en total galning, kanske har de PokerTracker eller vad fan nu alla hjälpprogram heter, och kanske programmet lägger min VPIP eller vad fan det nu heter på typ 75% och därför klassar de mig automatiskt som uberfisk och väntar på nötter, men de verkar liksom inte förstå det här mönstret med att plocka massvis med småpotter och bygga en idiotimage, för att sedan ha grymt när väl potterna växer sig stora... Dessutom känns det rätt kul att många regs på denna nivå förmodligen har förläst sig på starthänder och diverse standartstrategier. De kan diskutera hur jävla mycket de vill om profitabla öppningshänder och handdistributioner, men det hjälper dem inte ett jota när ett aggro-cp som jag går emot alla dessa konventioner bara för att det är profitabelt (och fan så mycket roligare) att spela uber-LAG. Men men. Jag klagar inte. Och jag har talat. Nu ska jag ta mig en cigg och gå och köpa en cola, samt svära över att jag slutar jobbet först om sju timmar, vid midnatt lettisk tid.
  20. Inget speciellt glamouröst, välbetalt eller intressant, men betalar iaf hyran
  21. Spenderade någon timme på att ströläsa min gambla dagbok här på pokerforum. Måste erkänna att det var rätt så nedstämmande läsning. Det fanns ljuspunkter i mitt liv, absolut, men i överlag så mådde jag nog mycket sämre än jag var beredd att erkänna just då. Alkohol har ju den effekten på människor - det är lätt att avskriva både topparna och dalarna på att hjärnkemin är i obalans på grund av att man konsumerar på tok för mycket sprit. Jag vet inte om känslorna förstärks eller avtrubbas, förmodligen en kombination, i alla fall i så pass ung ålder som jag är i, men påverkad blir den stackars hjärnan trots allt. Lägg därtill en total avsaknad av någon som helst mening med ens liv, en allmänt misantropisk personlighet, ångestproblematik och diverse komplex så blir resultatet katastrof. Runaway train never going back / wrong way on a one-way track / feels like I should be getting somehwere / somehow I'm neither here nor there, typ. Och ja, jag kan fortfarande citera fritt ur den låten trots att det var år sedan jag hörde den sist. Under 2009 har jag i överlag varit lycklig. Alkohol dricker jag max två gånger i veckan. Parrefull har jag inte varit på vad som känns som år och dar, om jag minns rätt så var det någon gång i slutet av februari/början av mars som jag var så pass full att jag har stora minnesluckor. Allting i mitt liv är för tillfället stabilt, jag mår bra, jag är lycklig - och jag har haft enorm tur i det att jag kärat ner mig i en tjej som dricker väldigt väldigt måttligt, så det här med några flaskor vin till maten på en vardaglig basis slipper jag också. Men ändå finns det någon underliggande depressiv dragning i min personlighet. En djävul som sitter på axeln och under mina svagaste stunder skriar att det bara är en illusion, att allt kommer krascha när som helst, att det bara är en tidsfråga innan jag återgår till mitt förra liv, till supande som gränsar till alkoholism, till misären och den inre tomheten. Inte för att det finns något som talar för det, inte i nuläget, men ändå, tvivlen på en själv finns kvar. Jag antar att det är något som jag kommer behöva brottas med livet ut. Angående ambitioner då. På sistone har jag skrivit sjukt lite. När jag precis flyttade till Lettland hade jag en period på ett par månader då jag krökade i princip konstant, det var dekadenta fyllepartyn som varade inte i ett par dagar utan i ett par veckor med ett par enstaka pauser på några dagar, det var ett ständigt rännande på krogen och däremellan några nyktra dagar (då jag bara drack kanske 4 öl) för att hinna med diverse översättningsjobb och få in lite pengar. Jag vet inte om jag var olycklig, då jag inte drack drabbades jag självklart av monstruös ångest, men det kan ju också ha varit på grund av abstinensen, men hur som helst tror jag knappast att jag var särskilt lycklig. Men det som jag skrev under den perioden var ofta snudd på genialiskt. Då hade jag också ambitioner, självklart naiva sådana, att jag bara behövde knåpa ihop några noveller och sedan skulle jag bli författare och allt skulle lösa sig. Nu skriver jag sällan. Fortfarande bra, men sällan. Ambitioner har jag fortfarande, i alla fall när det gäller skrivandet, men jag avsätter så sällan tid för det, på något sätt så är allt så pass bra som det är att jag inte ids ta tag i det hela, att jag arkiverar diverse idéer i hjärnan utan att följa upp dem. Nu räknar jag inte denna dagbok, eller det jag skriver på lettiska i bloggform, som något egentligt skrivande. Denna dagbok startade jag mest för att inte tappa mitt svenska skriftspråk samt för att ha något att göra när det är lugnt på jobbet. Men uppenbarligen tycker folk att jag fortfarande skriver bra. Förmodligen gör jag det också, men jag tycker fortfarande att enstaka inlägg i min förra dagbok var mycket bättre än något som skrivits här hittills. visst, jag är mognare. Vuxnare. Skriver mer sansat, mer igenomtänkt, jag är inte förbannad på världen och mänskligheten längre, snarare apatisk. Jag har väl en rätt så mycket klarare bild om vad jag bör och kan outa på ett publikt internetforum och vad jag bör undvika. Jag bryr mig inte längre särskilt mycket om vad folk må tycka och tänka om mig, det finns ett fåtal människor vars åsikter verkligen betyder mycket, det finns ett lite större men ändock litet antal människor vars åsikter i dessa frågor betyder mycket, resterande är jag ganska så likgiltigt inställd mot. Ibland saknar jag dock det gamla. Jag saknar faktiskt allt mörker och all ångest. All spontanitet. Att skita i jobbet och dra till Göteborg efter Grebbestad. Att skita i att man eventuellt faktiskt måste betala hyran och dra till casinot istället. Att skita i att man ska vara på jobbet om blott fem timmar för att istället köpa sprit av en svarttaxi och sedan dra på efterfest. Jag saknar de lyckliga stunderna mitt emellan all ångest, jag saknar såväl topparna som dalarna. På något perverst sätt saknar jag allt som lett mig i fördärvet. Nuförtiden lever jag väl något som i alla fall kan liknas vid Svenssonliv. Vilket förvisso är en helt felaktig beskrivning, men jag har i alla fall en stabil grund att stå på. Och jag är för det mesta jävla lycklig. Och jag inser ju själv att det jag har nu är mycket bättre än det jag hade förut, och jag vill inte återfalla i gamla vanor. Men ibland, ibland saknar jag faktiskt även mörkret. Det må vara konstigt, men jag antar att det är så - hur bra man än har det minns man stunder från förr, med en viss saknad och ett visst vemod, även om man inte vill uppleva det hela igen. Det bara finns där. och det är inte mer med det. Ja - nu fick ni med ett icke-pokerrelaterat inlägg också. Från en lycklig Parre.
  22. Först idag, när jag slösurfade twoplustwo, förstod jag kopplingen mellan Absolute Poker och UB. Och den där AP-skandalen med POTRIPPER hade jag ju helt förträngt. Känns ju sådär lagom kul att man spelar på en sajt som tillåter superusers ifall de känner för det. Dock kan jag inte skylla de inledande förlusterna jag drabbades av under gårdagens andra session på superusers, det var rena utdragningar. Jag ska inte klaga på bad beats, eftersom det ju är allmänt känt att jag är kanske världens mest otursförföljda människa, men hur som helst så satte sig en maniac vid mitt bord, vi var HU, ett inköp slaskade jag bort när han turade in något, sedan vann jag tillbaka lite, då jag floppar nötfärgdrag och turnar nötfärg. Att få in ett par hundra BB på turn var inga problem, ett större problem var att hans topp-och-bottentvå träffade kåk på rivern. Men skam den som ger sig. Var ju ändå upp 20 dollar även efter att jag backat dessa två inköp (första sessionen var lyckosam). På ren tilt hade jag också satt mig på en 10+1 turbo-sng, i andra handen turnade jag färg och dubblade, därefter vart det hämtgurka till ITM då snittstacken låg på 3-4 BB och jag lyckades torska med 33 mot AQ, men lite plus vart det. Och samtidigt så började allt flyta på i Omahan igen, så summa summarum plussade jag runt 75 dollar igår. (Langade över 11 dollar till tjejens konto så att hon har något att spela för ifall hon känner för att slaska. Dessutom är det klart +EV att hon faktiskt tycker att poker är rätt kul. Jag behöver liksom inte oroa mig alltför mycket för att jag spenderar min datortid hemma med att spela nätpoker.) Bankrullen (lol, att jag ens bemöder mig om att kalla mina små och surt förvärvade pokerslantar för bankrulle) är i alla fall på 160-något, vilket inte är fy skam med tanke på att jag var nere och vända på runt 25 för inte så länge sedan. Angående händer då, jag är lite tveksam om mitt spel i den här: Om nu någon låglimitnisse bemödar sig om att bry sig om bordsimage så torde min vara väldigt LAG preflop (pot! pot! pot!), men stabil postflop. Fi är lös, lite smålaggig och rätt så tardig. Ganska kass, med andra ord. Jag har väl runt 40 eller motsvarande, Fi kanske 25 (0.05/0.10 blinds). Jag sitter på SB, några limpar inkl. Fi på knappen, jag slår pot med AQQ3ss, bara Fi synar. Floppen kommer AA5r, jag pottar (1,20), Fi miniraisar (2,40). Hur göra? Jag tänkte som så att Fi antingen är på bluff, har Ax/55 eller någon typ av lillstegdrag (ev A32x eller motsvarande). Slår jag om igen så får jag svårt att få värde av hans sämre händer, medan jag alltid får in såsen när jag ligger efter. Så jag synar bara. Turn kommer en sjua som fullbordar regnbågen. Så blankt som det kan bli. Jag väljer att checka (av samma anledningar som jag inte slog om på flop). Fi betar halvpott (3). Hur ska jag göra nu? Ska jag fortsätta på ovanstående linje och bara syna eller ska jag slå om? Hur värdemaximera? (Ifall nu någon extremt weaktajt spelar läser denna hand så vill jag bara klargöra att fold på rivern inte finns, ifall jag synar blir det förmodligen c/c på rivern, alternativt c/r ifall jag fyller.)
×
×
  • Skapa nytt...