Trillske

Ger mig lite tröst att ni inte läser Heltoks inlägg heller.

Ditt sätt att tänka kring detta är väldigt myopiskt och utifrån egna godtyckliga förenklingar, därmed också något som naturligt blir korrekt för dig men inte håller för att påföra andra. Men jag har redan skrivit en stor wall, så har jag inte lyckats förklara varför kommer jag nog inte lyckas.

Nu ställer du en helt annan fråga. Jag kan därmed inte besvara den eftersom det då tolkas som att svaret skulle vara en del i slutsatsen av att äta kött eller inte. (det är ett rätt bra knep för diskussioner, även om det antagligen inte var menat så här) En viktigare (och framförallt företrädande) pusselbit i att äta kött eller inte är hur man ställer sig till kopplingen mellan att djurplåga och att äta kött. Ja, men som sagt missar du att motivera kopplingen. Vi kan nog utan problem enas om att en väldigt generell etisk regel är att det är oetiskt att djurplåga. Men på samma vis som du inte vill äta kött så finns det folk som aktivt bojkottar en massa länder, om du inte gör det är det för att ni har olika sätt att se på hur dina handlingar (pengar etc) är kopplade till dåden. Jag har också en stark etisk kompass, men den fungerar inte som din (jag är inte nära att sluta eller ens minska min köttkonsumption, och kommer heller inte bli det av att företag fortsätter grisa eller blir värre). Jag kan nog förklara min kompass, men det kan ta lite text: 1) För det första plågar jag inte djur, även om det skulle ge mig skalfördelar eller att jag blir utkonkurrerad eller något annat. Då får jag väl göra något annat än att sälja kött då. Det är liksom halva kompassen, jag har ingen anledning till något sådant åtminstone om jag så länge jag inte riskerar dö själv (finns rimligen någon punkt där överlevnadsinstinkt tar över). 2) Amen vadå - antingen är man med eller emot!. Det finns en betydligt mer avgörande del av kompassen och det är att jag aldrig känt att jag är det viktigaste levande i livet och mitt välmående har aldrig varit nummer ett. Eller kanske bättre beskrivet: mitt välmående kommer uteslutande av andras välmående, och extra mycket om jag är anledningen till att de mår bra. Så har jag fungerat precis hela livet - sedan litet, litet barn - det är inget jag aktivt valt. Min egoistiska drivkraft är att jag vill vara den som gör att både djur och människor blir glada (jag kan tex bli avundsjuk om hundar gillar andra mer än mig). Konsekvensen av nummer två är att vaken tid som inte spenderas med att slappa istället spenderas med försöka göra något bra för andra, oss alla, eller whatever. Det inkluderar hela min arbetsdag: jag automatiserar inte processer för att göra karriär, jag gör det för att se att folk blir glada när saker funkar (både anställda som slipper skitgöra och kunder som får grejer i tid). Löneökningar är inte speciellt intressanta monetärt för mig - det är däremot jätteviktigt som kvitto på att jag förbättrar livet för andra. Jag kan också som sagt se mig själv i rollen som den som får befolkningen att skita korrekt. Så ser alltså min kroniska kompass ut - jag har inte valt den men har inget problem att leva efter den. Kött mår jag bra av, och har inte tid att fokusera på att Sovjet har en annan inställning till HBTQ eller att köttproducenter är grisar (som Heltok påpekar är det tyvärr inte så enkelt, så det skulle krävas arbete för att nå en rimlig slutsats). Jag har fullt upp med att försöka skapa en bättre vardag för <whatever>, med vad jag nu kommer på att göra. Enligt min kompass är det då till och med mer oetiskt att såra någons känslor för egen vinning än att äta kött, eftersom det vore ett kalkylerat övertramp, och det vrider sig i magen bara att tänka på att göra sådana. Detta är extremt subjektivt. Jag har vänner som pratar inför första barnet, och drar massa (för mig) goja om att de tror att det ska bli första gången de kommer bry sig mer om någon än sig själv. Det är ungefär i det här stadiet av livet jag därför börjat inse hur annorlunda min kroniska kompass alltid fungerat gentemot vissa andras. Enligt min livsåskådning är jag liksom så att säga ett vakuum om jag befinner mig i vakuum, men kommer till liv genom handlingar som är värdefulla för andra (alternativt värdefulla för "det biologiska livet på jorden", om vi ska vara jätteepiska). Om man å andra sidan har (exempelvis) en kompass som de vänner jag nämner - att de alltid har sett sig själv som viktigast - så blir också de etiska handlingarna kvantitativa och med nödvändighet forcerade. Exempelvis raka linjer mellan att köpa något från Ryssland och att inte stödja HBTQ. Bojkotten görs av (forcerad) välvilja, men jag håller inte med om prioriteringen. In before psykoanalyser (det finns massa både negativa och positiva konsekvenser av en sådan profil, enda poängen här är att det gör att köttätande hamnar långt ned på listan av oetiska saker).

Din värlsdsåskådning, subjektiva upplevelser och subjektiva slutsatser är ett bra fundament för att generellt bedöma vad som är etiskt? Samt hur gott kött är, dvs hur kompromissen ser ut? För du avstår knappast alla goda saker för att det finns ett mer etiskt val.

Ja tanken slog mig rätt snabbt. Jag skulle kunna göra en sådan grej, det går väldigt bra ihop med min syn på livet. Det är liksom helspårat men ändå på en seriös nivå. Spårat, men entreprenörsskap istället för dödsknark. Pengar är en väldigt svag drivkraft för mig i sig, så jag skulle inte kunna göra en sådan sak för just monetärt EV. Däremot kan jag tänka mig att om jag ägde två miljoner skuller jag och slaktis kunna göra detta för typ en miljon och så blir det en ursäkt att impulsivt gå rakt in bajsbranchen och bli mister bajsvinkel i Sverige, sätta upp strategier och alltid ha det där 2025-målet. Det hade ju kunnat bli lite hur bra eller dåligt som helst, men knappast tråkigt. Historien om varför jag ägnar min vakna tid åt toaletter skulle aldrig bli fel heller, man skulle helt klart ha en värdig identitet. Kruxet är att jag inte har de där två miljonerna. Såklart, men kött är ju gott. GG till dem som tycker grönsaker är gott, men annars blir det lite märkligt val hälsa till trots.

Du får intala dig precis vad du vill om det lindrar. Tycker hursomhelst du ska lägga ned käbblet nu då vissa grudges eventuellt kan vara roliga medan andra bara är onödiga.

Är faktiskt inte det minsta intresserad av att arbeta för att betta med dig, känns lite hybris att du får för dig att jag skulle vara det. Tycker dock tvärt om upplägget är både roligt och intressant.

Tror jag missuppfattade, trodde du menade att det var luftskott. Nej då har du nog alldeles rätt. Men mycket av min självsäkerhet är också trivial eller diffus, i det här fallet är det rätt komplext och konkret. Jag har inte studerat branschen vilket eventuellt är ett misstag, men det bör vara mycket pengar och därmed resurser för utveckling. Starka rön på att folk blir sjuka av sittvinkeln bör rimligen hamna i specifikationen för designavdelningen? Kostnadseffektiviseringar, sure, men det vore enligt mig jättemärkligt om inte användarens upplevelse ligger högprioriterad i en sådan stor branch.

Slaktis: jag är game men det är alldeles för mycket pengar, det var därför jag drog framtida summa. Det kommer inte bli relevant för dig annars (förstås inte mig heller på 10 års sikt, jag har spenderat 5 år på att inte tjäna pengar och är klar med det). Annars kan vi ju ta typ dansa naken på torget, om 10 år är jag ordentligt vuxen men inte gammal, antagligen absolut sämsta åldern att dansa naken på torget. Har bara varit uppe en gång vad jag vet, vilket var HU-tråden. Resultat: var "uppe" på /50 och härjade, de (få) på den nivån gjorde snart situout som standard så blev inte jättemycket game utan fisk mellan. Mötte bamsebjörnen ett gäng händer, han förlorade. Några vill spela för mer pengar än jag hade, vilket jag anser blir default-förlust för hjärndödhet. Snyggt att erbjuda games jag omöjligen kan ställa upp på. Så. Nu kan du berätta vad jag inte följt upp. Vi kan faktiskt inte alltid korrigera för din bristande kognitiva förmåga. Andra förstår att viss information var given, viss behövde och behöver definieras, ingen har ändrats. Fråga gärna nästa gång du inte förstår det andra förstår, så får vi ett trevligare klimat.

Mjo, men standardkosten även i Sverige är ju katastrofal. Är bara att titta vad mataffärerna köper in. Alla affärer har exempelvis gigantisk yta till att lagra fryst micromat av extremt hälsoskadlig typ. Om vi generellt dog av dålig kost (snarare än tex brist på näring) skulle vi nog dö lika mycket fortfarande. Ingen källa men jag tror mycket av senare tids överlevnad har mer att göra med att bota åkommor snarare än förhindra att de uppkommer.

Det är ju inte intressant om vi inte analyserar varför folk dog. Jag skulle ställa upp hypotesen att vår längre överlevnad tex de senaste 100 åren inte har något alls att göra med kostmedvetenhet. Eller överhuvudtaget kost förutom just tillgången. Vad gäller stenåldern dog nog väldigt många vid födseln redan.

Rått kött samt allmänt ekologisk mat, bajsvinkel, träna 15 min / dag 5-6 dagar i veckan, grönsaker, sova +7 timmar om dagen. Det är inte jättesvårt att fullständigt krossa nyttighetsgamet, problemet är ju att det är lite meningslöst att leva för att fortsätta leva. Så det blir naturligare att göra ansträngande (kontraproduktiva) saker; du kämpar du ju för något. Är tämligen säker på att det finns en teoretisk punkt där man är så till freds att man tar livet av sig. Fast vi är inte intresserade av ett snitt på 10 år utan på vad folk köper/säljer om 10 år. Dvs allmännyttan skulle kunna vara allmänonyttig i flera år men år 2024 förhandlar man ett nytt ramavtal där bajsvinkeln är förändrad, antingen för att man är trendigt intresserad av en sådan modell eller för att det numer är standardmodellen hos leverantören (jag gissar sistnämnda). Med tanke på hur lite jag brukar reagera på konstiga toaletter kan jag tänka mig att det finns något eller några fundament för själva sitt-designen som är populära, sedan kan material och annat variera. Förhoppningsvis beror ditt fynd på att en mycket liten förändring innebär en ny modell (alla obetydliga justeringar brukar ge nytt artikelnummer). Överhuvudtaget reagerar jag på hur lite Google hjälper mig i detta. Även om dignitären förstås inte bajsar borde det finnas tillräckligt med människor som bajsar för att göra det till en jätteintressant marknad.

Jag tänker mig en märkbart förändrad vinkel för användaren (designad snarare än någon liten avvikelse), så det är väl då att enas om en vinkel/deltavinkel. Exempelvis: delta > (sittvinkel i den mest köpta "skitstolen" 2015) - (sittvinkel i den mest köpta 2025). Jag bjuder på signed delta; skulle vinkeln gå åt andra hållet kan vi säga att jag har fel. Summor var väl lite mindre genomtänkt eftersom jag inte har rimliga summor att låsa i 10 år idag och rimligen har mer om 10 år. Kanske något procentuellt av typ inkomst? Men då blir escrow svårare. Men kontrakt är ju kontrakt liksom. EDIT: Såklart måste vi enas om typ av marknad också, men jag tänker mig alltså vanliga hem- samt kontorstoaletter. Snarare än utedass, för båtar, tåg, etc. Överallt. Grejen är ju "överallt utom källor som endast innehåller skräp". Om folk sedan läser expressen och aftonbladet istället har jag full förståelse för att de tror att de samlat information om dagarna, men jag förstår inte hur det inte kan kallas efterblivet. Vi talar alltså om folk som spenderar en hyfsad del av dagen på att lära sig absolut ingenting och samtidigt tror att de samlar information. Om det är en majoritet eller inte tycker inte jag hör dit. Ja det blev ju lite fel. Jag tycker snarare att det är skumt att ha missat det nu, inte för 2.5 år sedan. För att följa den godtyckliga tidsplanen, låt säga Bitcoin 2014 (med genomslag 2011). Det är många, även i Sverige, som inte hört talas om Bitcoin idag, ännu fler som hört talas om det men inte vet vad det är. Kan vi ändå enas om att det är efterblivet?

Grejen är ju inte "bajspall", grejen är att det är hälsoskadligt att skita i dålig vinkel d.v.s. västerländsk toalettdesign är horribel över hela marknaden. "Bajspall" är bara en hetsig konsekvens med minimal time-to-market. Varför ska du efterforska redan nu/i förväg när du enligt denna godtyckliga diskussion har tre år på dig när det lanseras/slår igenom? Tycker även det är efterblivet att inte veta vad Bitcoin är, men det betyder inte att alla vet vad det är.

Sure, om vi normalfördelar "efterblivenhet" kan vi bara tillåta en minoritet att vara efterblivna. I det här fallet tycker jag att man är efterbliven om man har en sådan enorm ovilja att ta in information (snarare än det dagliga bruset) att man missat bajs-vinkeln. Det är ju ingen liten grej. Sen om det är 50% eller 1%.. whatever. Rimligare att normera kring själva efterblivenheten om inte syftet är att göra en marknadsundersökning. Enligt ert sätt att se på saker vore det inte efterblivet att såga av sig stortån i hopp om att nå bättre balans om en stor del av kompisgänget gjorde det. Världsrekord i logiska vurpor, det blir så fel varje gång du blir känslomässig. Vet du om att morötter är nyttigt? Äter du morötter varje dag eller är du extremt efterbliven? Däremot kan jag betta en ganska stor summa på att det du kallar bajspall, och en normalare beskrivning mer skulle ha med vinklar att göra, är standard inom 10 år. Är bara designen som saknas. Återstår att se vad som kommer först; trenden eller killer-designen. Tycker man det är kul att designa toaletter alternativt har pengar som mål och därav inte bryr sig är det en rätt given grej. Forskningsresultaten är tillräckligt tydliga. Kommer nästan garanterat kunna ställa upp väldigt tydliga hälsoeffekter vs konkurrerande toaletter.

Ja, vi är ju rätt långt ifrån att datorn ska göra Håkan Hellström eller Lars Winnerbäck, men det mesta som säljer skulle jag inte vara minsta förvånad om en dator hade gjort redan idag.

Gav äntligen Better Call Saul en chans. Riktigt, riktigt bra. Sure, det går inte att nå Breaking Bad tack vare att man inte kan nå samma fundamentala nya historia. Däremot kan det vara bra att minnas att Breaking Bad startar rätt segt i åtminstone 2 säsonger - Better Call Saul är faktiskt (imo) bättre start. Antagligen för att det inte behöver starta lika långsamt då karaktärer/universum är introducerat. Trodde det faktum att det inte kan vara ett nytt Breaking Bad skulle störa, men inte det minsta. Better Call Saul står hur bra som helst för sig själv och det blir (imo) inga jämförelser. Som jag tidigare påpekat, när folk står ivägen spänner jag kroppen (är förvånansvärt stabil) leker blind och det smäller rätt bra. Undantaget såklart barn eller gamla eller ovanligt taniga tjejer. Är inte så mycket för att gnälla på folk som inte beter sig, tycker det fungerar bättre att visa varför. Att trycka sig in när folk ska ut är egocentrisk idioti, men det kan krävas en kollision innan det sjunker in vad de pysslar med. Detta är också betingat av erfarenhet, snarare än att det är någon regel eller något som sägs högt. Första gången du förvirrat står ivägen i en smockad t-bana förstår du. Man gör det en gång, funderar på vad fan som händer, kommer på det och sedan går man ut nästa gång. Det är lite kul att det inte är intuitivt att lämna T-banan man ska åka vidare med, faktiskt. Så de flesta behöver den där första upplevelsen.

Det brukar vara högt i tak i tokboken men jag tycker vi ska banna den här rasistjäveln. Trillskes historia sedan 2007: Gävle -> Norrköping -> Linköping -> San Diego -> Stockholm. Det var meningen att jag skulle tillbaka och jobba i San Diego. Jag fick jobb. Drömjobbet med stort D. Bara det att det var konsult, skulle starta med lämpligt projekt och månaderna gick när det var torka på uppdrag som passade profilen. Jag fick dödsångestpanik och sökte därför snabbt jobb i den lilla så kallade storstaden Stockholm. Dödsångestpaniken la sig inte helt eftersom jag bodde i dödsångestpanikhålet Östermalm som bland annat innehar dödsångestpanik-inspiriration i form av det i särklass sämsta och tråkigaste sociala liv, speciellt uteliv, du hittar på den här sidan Moskva. Ja, du hittar garanterat mer givande varelser på valfri yta i Östersjön. Jag har sedan flyttat till Vasastan, Stockholms enda värdiga plats för en jättegammal ungdom, specifikt sankt eriksplan, den mest värdiga av platser i den enda värdiga platsen. Det har förflyttat mig ifrån dödsångestpanik till typ vad-synd-att-jag-bor-i-ett-skittråkigt-land, det vill säga fullt acceptabel tillvaro att överleva i, och sedermera identifierar jag mig för tillfället som Stockholmare. Även om inte du gör det, rasistjävel. Min tur till Lund fick mig i övrigt att inse att precis alla pokerspelare är dekadenta och sköna, så alla som spelar/spelat poker är välkomna till Stockholm. Om man nu får säga så trots att man är född på främmande ort. Jag försökte öppna upp detta med en fråga förut som jag aldrig orkade följa upp. Tanken var god då jag ville att folk först skulle hitta sitt eget intuitiva svar. Frågan var varför folk gick snabbt, och svaret (åtminstone enligt min analys) är inte den "stress" så gott som alla svarar (även jag tidigare), utan vantrivsel. Kort version: om man går snabbt för att man är stressad så är man stressad att hinna till något. Det skulle innebära varierande tempo, ibland stressad, ibland chill. När hastigheten är konstant ohällsosamt snabb har du bråttom från något, d.v.s. du trivs inte där du är. Går man långsamt i vimlet är detta plötsligt en ganska enkel analys. Väldigt många Stockholmare är medvetna om att deras rörelsemönster är problematiskt. När jag berättat dessa tankar har hittills precis alla hajat till med samma reflektion: de har ofta märkt att de kommit hem och funderat över vad de ska göra/vad de hade bråttom till. Ganska starkt belägg för att de hade bråttom från något. Även klart belägg för omgivningsbetingad dödsångestpanik, för dem som vet skillnaden. Jag vet inte om någon är förvånad över att jag i regel inte går snabbt. Om jag håller på att missa T-banan så missar jag T-banan och min arbetsgivare får se min charmiga gestalt 5 minuter senare än min arbetsgivare hade önskat. Detta är hårdkodat och kommer ej förändras. Fixa T-banejäveln då, brukar jag säga, med en insinuerande blink i ögat som syftar på att ja, den inställningen är hårdkodad. Det är en defekt, även om jag kallar det en egenskap. Om linjebytet inte klickar är vi där vi är, jag springer inte en meter. Samma jag-springer-inte-när-folk-fuckar-min-resa-inställning har tex strandat mig på Heathrow, men jag ångrar det inte en sekund. Det finns en viktigare helhet i alla sådana beslut, så mycket viktigare än en enstaka senarelagd flight. Also, T-centralen och områden där i kring påminner på alla sätt och vis om Los Angeles; min första spontana reaktion när jag kom till Stockholm. Båda platser är rakt igenom ovärdiga skithål. Kanske inte så kontigt att folk vill därifrån. Ja, du har blivit fartblind.

Japp. Eller ja, "Sverige". Samma sak.

Ta er till Stockholm nästa träff då, kan ju vara kul att träffas i ett civiliserat samhälle även om det blir många intryck på samma gång.

Fått exakt samma kommentar; "ja vi kan inte erbjuda pokerlöner". Generellt är det ingen nackdel att ha spelat poker i seriösa yrken om det inte finns någon policy mot det, nackdelen är då mer att man inte lärt sig något annat mer relaterat under tiden.

Med nödvändig modifiering.

Sant för alla förstaintervjuer (mig veterligen) är att det ska fastställas att du är anställningsbar. Exempelvis: - Trevlig - Inga jättestora sociala defekter - Lätt att umgås med/lära känna, verkar vara att lita på, etc Sedan varierar det otroligt mycket med vilket jobb det handlar om. För det mesta (mig veterligen) är första intevjun ganska laid back. Jag har dock varit med om undantag där frågor om teknisk modellering ställdes i princip direkt efter "hej". I princip finns därför två avgörande saker att ha koll på: - Vilket företag du söker anställning hos (alltså inte namnet, inte vad de producerar, inte hur stora de är, inte hur populära de är - det handlar om vad de är; hur de identifierar sig själv via värderingar etc) - Vilken typ av position du söker Jag skulle giss-höfta att för 90% av alla jobb kan du gå till en första intervju relativt oförberedd och se det som en första gemensam dialog där ni lär känna varandra och ser om tjänsten verkar vara en bra matchning. För resterande 10% kommer dock någon analysera dig utifrån företagets profil. Då gäller det att du klaffar med deras värderingar från minut 1. Heltok tog upp att få in generell teknisk relevans - ännu bättre är att få till specifik relevans, d.v.s. specifik för företaget. Många intressanta företag letar inte efter något generellt, utan efter något specifikt. Då kommer någon utan tvekan bedöma dig efter ett gäng punkter, exempelvis specifierade som just "värderingar". Om ett företag är väldigt fokuserade på att hitta en speciell typ av människor kommer detta också genomsyra deras presentation, så vet du med dig att det är ett "speciellt" företag du söker så se till att klicka runt på hemsidor och dylikt för att bilda en uppfattningen om hur de specifierat sina mål, visioner, värderingar, etc. Det är i dessa fall bättre att du har lite luckor i praktisk kompetens än att du inte klickar med deras värderingar.

Visst är det så, och givet att du inte råkar hamna på världens bästa avdelning/grupp (vad gäller människorna du arbetar med alltså) kan jag nästan garantera att din vilja att leva livet är långt ifrån peaknivå. Vad som händer är dock att de flesta som rutar in livet sitter fast sedan - och det händer en majoritet. De har inte alternativet. Låter skevt när man inte är inne i det själv, men de sitter verkligen fast. Att låsa in livet på det sättet är inte bara ogenomtänkta dumheter, det handlar ofta om att träffa en tjej man gillar, få barn, trivas några år och bam - dörren går i baklås. Dvs man har inte alltid ett val och även när man har det är det inte nödvändigtvis så att man väljer att hålla dörren öppen (se exempelvis att streta mot nykärkärlek - försöket i sig vore att inte leva livet). Poängen är att när dörren går i baklås är du mycket hellre instängd i en spännande karriär med ett starkt cv än rotad längst ned i någon grå organisations hierarki. Och jag skulle påstå att det är väldigt relevant för alla som inte når upp till rimliga definitioner av "ekonomiska oberoende".