Trillske

Jag måste ha nått sån otrolig legendstatus, undrar hur många myter som florerat kring mitt nick. Kommer iaf inte ihåg exakt vad som sades i tråden, däremot har du fått det bakvänt; jag var den som hela tiden snackade om 100k+ som värt det, och fick mycket motstånd på den tiden. "lol vadå, hellre dette än industri" kontrade folk alltid med. Handlar inte bara om buffert i sig dock, handlar om så mycket annat man går misste om som pokerspelare. EDIT: Men ja, jag håller alltså med.

Den är över 350 men under 650. Den låg i den undre delen för några år sedan, den övre senare. Diskvalificerar? Duger rätt bra till precis det inlägget jag skrev till dig, tycker du inte? Förstår ärligt talat inte varför du sitter och rycker random halmstrån. Finns en massa grejer som inte är optimalt med min tid som pokerspelare även om man bortser från saker som att jag aldrig spelat heltid. Min timing har inte varit perfekt. Vanligaste är antagligen att pokerspelare är för oförsiktiga och breakar lite för sent (därav alla miljon-dropp), i mitt fall var jag för försiktig och breakade för tidigt. I backspegeln hade jag gjort väldigt mycket pengar (på samma tid) om jag inte gjort det, men la alltså inte ihop de trådarna tillräkligt bra. En brist hos mig eller vanlig hederlig otur? Jag har ingen aning, men vad jag vet är att det inte speglar min förståelse för poker, kommunityt och dess utveckling och att jag är allt annat än diskvalificerad i det ämnet. Angående råd att börja spela har jag nog aldrig givit det rådet, gjorde det inte förr i tiden heller. Däremot ger jag gärna tips till folk som vill börja spela.

2010 är inte två år sedan. Inte här. Där: http://pokerforum.nu/forum/texas-holdem/62908-vem-vill-moeta-trillske-hu-10.html Gå lös.

För att inte göra den här tråden om mig: * 500/timmen är random höftad, är exempelvis mycket högre senaste halvåret, om den nu är lite lägre tot - jaha? Jävligt relevant, men fan bryr sig. * Stämmer att jag ofta är underrollad som saten. -//-. Poängen, så ingen fisk missar den: * Antingen är jag förjävla bra på holdem, eller så går det att dra riktigt mycket pengar på spelet. Blir inte enklare än så. Sorry att jag ger hobbyfisken detta horribelt jobbiga val, men det är ju så det är. När det kliar i fiskfingrarna får ni läsa den sista paragrafen igen. // breakar här för min del ____ Nej, lär faktiskt ta en till: jag spelade inte på unibet då och, mer fachinerande, jag nickar inte Trillske där. Herregud.

Nej det där med bitter vart väl lite felriktat i ditt fall, det får jag ta tillbaka, antar att det är vänlighet. Nej men kan ju knappast ta inlägget rakt upp och ner som det var. Samtidigt som jag sitter på 4 bord på /15 på svs och drar de vanliga pengarna mot i mitt tycke >50% fisk vid varje bord lyckas han skriva något om att poker boomen på svs är över, insinuera något om att jag är dålig och något om att det inte går att göra pengar på poker, vilket förstås blir helt fantastiskt i kombination. Då är det lika bra att försöka förstå vad han egentligen menar eftersom det självklart inte är ovanstående.

Men din lilla fisk, vart i mitt inlägg står det att jello är dålig? Jag vet att man inte ska förvänta sig så mycket men någon måtta får det vara. "Svenssonlöner" på 500/timmen är förövrigt knappast något som talar emot att spela poker.

Hela högskoleprovet bör ju vara kvantitativt, bara för att märka på syftning, men det kanske är deras fel så för att inte vara dryg ska jag svara istället. Just att du är bra i gymnasiematte vet jag inte hur viktigt det är, den rena matematiken är på rätt låg nivå i poker. Är nog mer relevant då att bygga vidare med optimeringsteori tex, allmänt är ju ekonomisk sådan nära besläktad med spelteori. Men att du får mvg i allt lär ju absolut säga något om diciplin. Viktigare kommer dock vara att du når till nåt vettigt tröskelvärde vad gäller lite mer diffusa grejer som rationallitet, tålamod osv osv .. Antagligen inte överdrivet lätt att ta reda på i förväg om man inte förtjänat någon form av bokstavskombination. Vad gäller det teoretiska finns det massvis av grejer både på nätet och i bokhandeln som går igenom grunden vettigt, typ överflöd. Vad gäller artiklar och forumiter märker du ganska snabbt vilka som är något att lyssna på. Det är iaf min uppfattning. Kom ihåg att ifrågasätta det mesta dock och så att säga "komma fram till det själv" på efterhand, för det mesta spelteoretiska är i bästa fall fortfarande en kompromiss, även det som kommer från bra spelare. Och gör en dagbok på typ 2+2 eller liknande där du postar massa grejer. Inte så att precis alla kommer bidra med överdrivet mycket bra saker, men bara det faktum att du öppnar en dialog och resonerar kring dina händer ger väldigt mycket. Och var gärna rätt självsäker. Då och då råkar man ha fel och lär sig som mest. _____ Jättestort "-1" till alla bittra pokerspelare som säger åt alla andra att inte börja.

Stora problemet är ju inte att folk som dricker irritetas på dig, utan att du lär hata dem som dricker.

En till kul diskussion om en diskussions existensberättigande, dagboken levererar. Vore förövrigt skoj om framtidens evighetsmaskin och tidsmaskin uppstod simultant av samma lösning, gärna ofrivillig. Och så blir det svart. Eller jag vet inte. Bästa var dock när totty kritiserade dålig internet-sarkasm, den gillade jag.

Det jämnar garanterat ut sig på så vis att random går allin med random hand preflop för 200bb så länge du är kvar där nere. Vet inte hur det är på andra sidor nu för tiden men på svs blir aldrig rake ett problem på micro.

Det där är mer marknadsplan och produktdesign imo. Väldigt lättsmält och bra bok sett till vad den vill förmedla men steget därifrån till praktisk direktsälj är inte klockrent. __________ Angående B2B och B2C resonerar jag som så att B2C av kvantitetsprodukter inte existerar, eftersom det rangordnas lägre än att städa toaletter och inget rangordnas lägre än att städa toaletter - alltså existerar det inte. Med det sagt kan man ändå fiktivt vara bra eller dålig på det. Jag är dålig på det praktiskt, eftersom jag inte lägger min tid på saker som inte existerar, men jag har mött människor som är bra på att sälja "ingenting" för "ingenting". Två korta punkter: * Kvantitet: tempo mellan säljbesök. Tempoknappen slås av vid upprättat kundbesök och på direkt efter. Rasande tempo. * Tro: De tror på produkten. Det är vansinnigt ologiskt för produkten är inte formbar och för generell kund är den oftast dålig, åtminstone sett till alternativ. Men de tror på den och får mycket på köpet. Fråga mig inte hur det går till. De är lättlurade eller sjuka i huvudet eller något annat, men de tror på den. Mer allmän punkt som även appliceras här: *bank in the bank: det är av någon anledning naturligt för människor att sväva kring målet. Något händer i skallen när man ser målet och man glömmer ta sig den sista biten dit. Att vara vaksam över det fenomenet har hjälpt mig med typ allt i livet, men vad gäller fiktiv B2C-försäljning är det mer eller mindre avslut: säljaren "glömmer" säga amen-vabra-då-kör-vi-rå.

Betta river istället om han checkar bakom.

Industriell Ekonomi är dock inte så svårt, runt 1.5 eller 1.6 på hp skulle jag misstänka. Den är populär men det är ju fortfarande civilingenjör. Plus att de gjort om HP så att inte ord-delen förstör allt.

Men du verkar ju inte ha läst vad jag skrev, jag skrev att systemet var effektivt för marknaden så som den är utformad. Jag skrev samtidigt väldigt tydligt att marknaden är ineffektiv. Påpekade till och med att en (svår) lösning är att förändra marknadens fundament. Förövrigt är du helt ute och cyklar vad gäller mig och studievärlden. Studievärlden har lärt mig väldigt mycket om hur värden ser ut, varför den ser ut så, och varför kvalitativa resonemang (det är precis ett sådant du för) är svåra att få in i en kvantitativ modell. Tidigare personlighet och kunskaper försvinner inte bara för att man lär sig något nytt. Förövrigt är det jag skriver om inte direkt något man lär sig av universitetet. Det har gett mig den andra sidan av myntet så att säga. Säcken får man knyta ihop själv, och det gör man inte utan det andra sidan av myntet, den jag egentligen är lämpad för. Om något har jag fått kämpa hårt för det nya perspektivet. Tentorna är verkligen inte min grej. Lite kort om bakgrunden till att jag uthärdar: Jag insåg att det finns för få människor som förstår båda världar. Folk blir antingen miljövetare ect (="flum") eller ekonomer (=myopiska). Vi får en polariserad debatt där meningen alltså att man ska landa någonstans mitt emellan. Vilket ur vårt samhällsperspektiv är helt orimligt. Istället styr en marknad på tveksamt fundament medan "flumarna" tävlar om att skrika högst när de ser att något helt uppenbart är fel. Men det spelar ingen roll, för de vet inte varför det är fel, vilka alternativ som är rimliga att applicera, vilka som inte fungerar; kort sagt de förstår inte ens helheten kring det system de står och skriker om. Precis som i företag behövs länkar som förstår helheten och båda sidor av debatten. Skulle inte gå så långt att säga att jag ser mig som en samhällshjälte som offrar mig för andra, men däremot blir det logiskt för mig att personligen göra det valet när jag ser att det saknas i den mån det gör. Vi människor har sådana drivkrafter naturligt, tror jag.

Har tenta snart ( ) men kort: Och jag säger att den är effektiv, framförallt som instrument för generalisering vilket är precis vad en monetär styrt marknad behöver. En monetär marknad är redan per definition förenklad för att vara just kvantitativ/generaliserad. Jovisst, om vi hittar ett test som antingen: 1) skulle motsvara samma typ av underlag för generalisering som en utbildning gör på lika kort tid eller 2) en bättre generalisering på lite längre tid eller 3) en helt överlägsen metod för generalisering som tar ganska mycket tid (testa alla som vill i 10h - då måste metoden vara totalt överlägsen) har du ju förstås rätt. Mäta hjärnvågor och grejer? Ptjah. Varför ditt resonemang är ren sci-fi (även sådant kan ju dock inträffa) är inte tack vare resonemanget i sig, utan tack vare att det appliceras på en ofullständig (rent monetär) marknad som begränsas av sin ofullständighet. Pengar är ett kasst mått som tyvärr är det bästa mått vi har - fan vet varför, kan man tycka. Men mr kvalitativ samhällsekonom har gnällt och förbluffats tillräckligt av detta. Men fjärde alternativ då: 4) Hela systemet förändras, till något som inte per automatik innebär horribla begränsningar utan har potential att förädlas med tiden (som det ser ut idag sker förädlingen genom att lura marknaden - se subventioner, monopol ect.. - slarvigt fusk imo). Lär inte hända under min livstid men kan jag bidra med 0.0001% får det vara bra så. Mycket info verkar ligga på trygghetsnivå så för att förtydliga drar jag en gräns vid typ strax under mille fast inkomst per år under relativt säkra förhållanden innan jag skiter i sambanden så att säga. Om någon har mindre än 300 000:-/per år är det klart att det fortfarande finns en korrelation mellan höjd inkomst och lycka. Men den planar blixtsnabbt därefter. Låt säga med flumförenklat resonemang: <100 000: gigantisk korrelation, <200 000 rejält sjunkande derivata men stark korrelation, <300 000 derivatan sjunker ännu mer, <500 000 börjar plana ut rejält, <1 000 000 tillräkligt plan för att alla andra värden ska bli offantligt mycket viktigare än de monetära, därigenom väldigt litet samband mellan lycka och pengar. Som sagt otroligt höftat men ville bara visa på vad jag menar och egentligen talar om för intervall. Det där med "kärlek" lät ju som rejäl flumnivå. Det handlar inte om att "kärlek är viktigare än pengar" det handlar om att pengar är ett barnsligt förenklat system som inte innehåller de variabler som leder till lycka och därmed inte kan så att säga "optimera" lyckan, den hittar en tröskelnivå och sedan tar andra variablers relevans över.

Går inte att aggregera beslutsgången sådär, eller det går såklart, men det är inte överdrivet sunt. Att ta det beslutet preflop är att ignorera massvis med information - nej, han "måste" inte syna baserat på att han synade preflop när snubben checkar flopp och överbettar turn. Det är en förenklingen av besluttsprocessen men långt ifrån ett måste, tvärt om är det bättre att vara öppen för att göra något annat. Men fundera, resonera kring situationerna (som du gör nu) och varje gång du inte kommer fram till något vettigt i en sån här situation så kör på och syna. Han ger dig en massa information på flopp och turn men lyckas du inte tyda informationen har du bara handvärde kvar och med handvärde som underlag är det en syn.

Givet samma totala mål, ja, men det faktum att du är ensam förändrar målet. Givet att du har någon form av ambitioner kommer du nämligen sällan se hur målet faktiskt ser ut på egen hand och framförallt kommer du inte se en bra väg dit (akademisk utredningsmetodiks-klyscha, mitt icke-akademiska hjärta gillar inte nödvändigtvis hur jag låter just nu). Jag är typexemplet på någon som intuitivt fuskar och jag misstänker att det gäller dig också. Jag gör det fortfarande, även om jag lärt mig problematiken bakom det och därför är mer försiktig. Jag ser ibland att jag kan fixa steg 1-2-3-4 mer effektivt genom att hoppa på steg 4 på en gång, och då gör jag det. Det är ibland en kvalite, men ibland problematiskt; de gånger man faktiskt inte förstod vägen dit korrekt, det vill säga inte kunde visualisera 1-2-3 rätt. Givet detta leder självstudier med rätt få undantag rakt till steg 4. Detta för att steg 4 är roligt, och steg 4 är det man vill göra. Steg 1 kan vara helt vansinnigt tråkigt och det kan även vara svårt att se kopplingen; därav görs det sällan rätt på egen hand. Varför det är ett problem skriver jag mer om längre ner. Självklart går det också att förstå vissa mål bättre på egen hand ibland, det finns många undantag som med allt annat. Men vi är ju inne på arbetsmarknad och jobbsökande och arbetsmarkanden är ju som bekant mer GTO/kvantitativ/generaliserad än explo/kvalitativ. Arbetsmarknaden vill därför veta bredden och sedan filtrera ut den där spetskompetensen i steg 4. En bra examen är ett kvitto på bredden, testet ett kvitto på spetskompetensen. Vissa har det naturligt, studieplanen är deras grej i livet. När det inte är det, som exempelvis för mig, är det ett otroligt mått på diciplin att ändå hänga med. Jag har inte alltid gjort det tex. Studieplanen är inte ett dugg forcerad och relevansen är långsiktig. Kortsiktigt får man helt enkelt bita ihop och lita på de som kontinuerligt förädlar studieplanen via erfarenhet, i samråd med arbetsmarknaden. Du som avskyr gymnasie-upplägget kanske förstår problematiken: bita ihop och köra när uppgifterna inte känns relevanta. Vad planen faktiskt hjälper till med är istället kopplat till de där stegen till målet ovan: Exempel som ingenjör: du vill studera logistik och utredningsmetodik, du vill göra fallstudier inom ett brett spektra. Hur ser din väg ut dit givet att du gör det ensam och givet att du följer en utstuderat generaliserad plan? En lämplig väg börjar nämligen med att studera grå, möjligen tråkig matematisk analys - likt du gör i gymnasiet, bara väldigt väldigt väldigt mycket mer. Kopplingen är inte speciellt intuitiv på den nivån. När du flera år senare sitter med ett case ser du det nödvändigtvis inte på det sättet, men tänker du till inser du: 1) Ett primärt värde av utredningar i allmänhet är graden av generalisering, generaliseringens främsta verktyg är statistik, statistik bygger på en god förståelse av flervariabelanalys. Den här kombinerade kunskapen kommer inte i en handvändning, den kommer inte av att studera "lite när man känner för det", och den kommer inte nödvändigtvis av vilja eftersom den är intuitivt frikopplad från det man faktiskt vill göra. 2) Perspektivet: Optimering, som även bygger på exempelvis linjär algebra, sitter i ryggmärgen och återkommer som ide, problem, eller lösning titt som tätt. Alla dessa otaliga kurser i ekonomi bidrar till ett bredare perspektiv och större utrymme att hitta problem och lösningar. De där kurserna i ekonomi bygger på optimering, statistik, analys och - förstås - varandra. Treåriga ekonomiprogram "fuskar" med detta och kan därför inte lära ut ekonomi ur ett bredare perspektiv på en tillräkligt hög nivå. Hur mycket mer "fuskar" man när man studerar ensam? 3) Förståelsen för andras resultat (vilket du bygger din utredning på) och föreståelsen för ditt eget resultat bygger både på bredden (antal perspektiv-breddande ämnen) och djupet (ämnesspecifikt) av alla dessa steg som kom långt före och kändes orelevanta. 4) Problemlösandet du hållt på med konstnat i flera år sitter i ryggmärgen. Du sliter inte längre av dig håret när en uppgift du har framför dig är grekiska och du fattar nada. Du har utvecklat metodik för att dissekera uppgiften och se lösningsgången på ett annat sätt. Att möta den typen av uppgift första gången gör ont. Man känner sig värdelös. Linjär Algebra G är ingen svår kurs, att den har det ryktet är för att många möter den där känslan första gången i samband med den kursen, eftersom den går i början av utbildningen. Småkul kuriosa angående linjär algebra: om du sitter och lyssnar på folk som pluggar den kursen dyker nästan alltid en enerverande fråga upp: "men vad fan är ett linjärt hölje?!". Det är ofta första gången de förväntas lära sig en helhet snarare än en liten del av en helhet de redan förstår, är därför inte vana med hur sjutton det ska gå till och fokuserar därför på fel detaljer. 5), 6), 7) osv.. Oavsett inriktning är en teknisk master teoretiskt bred och tung de första två åren. Man sitter ibland 8 timmar/dag med något som känns tråkigt och frikopplat från det man vill göra i framtiden. Ibland hela dagarna i en vecka inför tentorna. Dif. ekvationer hit och dit - och man kanske ogillar matte. Jag gillar inte matte alls på det sättet. Slutsats av det: Ja, gör man det rätt är självstudier ett ännu större mått på diciplin. Problemet är att det inte görs rätt. Är du ett undantag som faktiskt gör det rätt, fantastiskt bra jobbat, men problemet kvarstår: arbetsmarknaden generaliserar och framgångsrika självstudier är ett svårmätt och dåligt mått för generalisering. ..What? Jag satte i halsen och skippade paragrafen när jag läste detta. Jag har aldrig, i hela mitt liv, sett en enda studie som tyder på att monetär rikedom korrelerar med lycka. Aldrig. Ett tröskelvärde för trygghet och liknande, självklart, men rikedom? Det där får du gärna länka något om, för även en 5-min film i ämnet av någon halvrespekterad är mer än jag stött på. De har fortfarande studerat i 4 år - de är ingenjörer och de har visat sin ambition och, ja, diciplin. År 5 är egentligen det året som är ett riktigt "arbets-år", mer direkt anpassat till arbetsmarknaden, så om något talar det ju om att måttet av generalisering (framgångsrika master-elever = bra) är ännu viktigare än det praktiska kunnandet för en kvantitativ marknad. Mer vanligt är väl dock att man gör exjobb innan examen och tar ett jobb och 20-30hp ligger kvar och släpar.

120bb är inte megadjupt och flat är bara dagens ord på toapapperet. Det var superkul att flata allt innan ni fattade att det var kul, så kanske inte så konstigt då att vågen kommer efteråt. Men hursomhelst inget vedertaget "rätt". River blir förstås väldigt konstig eftersom han typ aldrig lär checka ett sämre J än ditt, turn mindre konstig men jag skulle betta.

Har missat ett gäng inlägg så ber om ursäkt om det är motiverat, men varför behandlar ni det undermedvetna som något annat än fri vilja? Allt är ju på en väldigt filosofisk nivå men jag tycker att den tolkningen av fri vilja, då som något ensamt element frikopplat från världen i övrigt, låter väldigt extrem. Det undermedvetna och det medvetna är bara olika sätt kroppen har att lagra information, ger de en skillnad i handlingsutfall tack vare lagringsformen bör det alltså ha att göra med utomstående omständigheter eftersom informationen hela tiden är uppenbar för dig oavsett form av lagring, men undermedveten information reagerar mindre på omgivning - eller omgivningen reagerar mindre på den, är väl den tydligaste skillnaden. Personligen ser jag det i princip på två sätt: 1) Den totala fjärrilseffekten. Så fullkomligt logisk att den inte går att komma ifrån, så stor att den inte går att greppa, men samtidigt så simpel att förstå den inte behöver störa övriga tankar. Tar in helheten på ett så övergripande plan att andra teorier kan samsas, tex: 2) Fri vilja som viktning av variabler. I matematiska termer har vi genetiskt en uppsättning värden på beta, gamma, ect, ect, ect (...) som helt enkelt avgör viktningen av inkommande variabler. Informationsbearbetningen kommer då antagligen även innebära en förändring av "konstanterna" inför nästa variabel. Resultatet av viktningen medför variation på individnivå, inte nödvändigtvis stokastisk, alltså - fri vilja. Att många ogillar att tolka begreppet fri vilja som sammanlänkat med all annan form av energi och materia tror jag har att göra med att många också ser sig själva som något helt annat än en mygga, en fisk eller en helikopter. En anledning till det är väl antagligen att ställer man en helikopter på en helikopter så står där två helikoptrar och för en mänsklighet frälst i simplifierad kvantifikation blir det inte bättre än så. Att gå från den kvantitativa förenklingen till ett kvalitativt resonemang om ett sömlöst sammanlänkat flöde är då inte helt trivialt. Och gör man inte den transformeringen innebär ett ifrågasättande av fri vilja som eget koncept även ett ifrågasättande av sin relevans. Utan att påstå att synsättet är rätt, så verkar den här biten lättare att acceptera för religiösa. De verkar också finna samma typ av frid i resonemanget, även om de eventuellt gör det genom att säga att det finns ett större väsen och nöja sig där. Efter några folkmord. Sen nöjer de sig där.

Skulle jag skriva ett långt inlägg skulle jag bara vimsa kring poängen. Facts: *Studentlivet är inte så litet som du tror att det är. Redan kommentaren om Åre gav bort det. Studenter åker ju nämligen till Åre som standard, eller Bad Gastein eller vart man nu är sugen på. Men framförallt: Studievärlden är gigantisk. Bara delmängder kan aggregeras, inte helheten. *Tänkte du läsa teknisk fysik kommer vissa perioder/år vara tyngre än andra och vissa perioder kommer döda livsglädjen. Men jag tror inte du tänkte läsa teknisk fysik. Generellt innebär studier mycket, mycket, mycket friare schema och utrymme att göra annat med livet än vad ett jobb gör. Sett över utbildningstiden som genomsnitt gäller det även civilingenjör. *Studievärlden erbjuder ett väldigt stort perspektiv som du just nu missar helt. Det perspektivet snappar du upp på ett halvår, så det halvåret är värt det oavsett om du går vidare eller ej. *Studievärldens i princip enda stora misär är.. pengar. *Du påminner en del om mig i dina resonemang, innan jag valde att studera. Jag hade helt fel på en punkt: att studera har säkerligen dubblerat mitt perspektiv vad gäller möjligheter och val i livet. Det har dock alltså inte något med kurserna i sig att göra, utan helhetsintrycken. Det var bara bakgrunden, här kommer poängen: *Det är jättelätt att sluta studera. Det är jättelätt att byta inriktning. Program. Stad. Skola. Verkligen: Det är vansinnigt enkelt. De som inte studerar förstår inte hur enkelt det är att ändra sig, och sedan ta ett steg ut i den gamla världen - med nya klarlysande ögon. Det sker automatiskt och eventuella snedsteg är i princip utan undantag givande - till motsats från många snedsteg i livet i övrigt. *Det är fenomenalt skitsvårt att börja studera. Så jag tycker att både faktiskt problem och faktisk lösning är rätt givna. Jag skulle faktiskt sätta det som en av mina topp 10 livs-tips att göra tvärt om. Som sagt är det lätt att sluta, med ett större perspektiv och vetskap om vad man väljer att inte göra.

Allmänt får jag uppfattningen att du förväxlar gymnasiet med universitet. Kan ha fel, men jag får den känslan. Det är inte bara olika nivå, upplägget - vilken typ av kunskap det ger - är helt olika. Gymnasiet ger någon form av random breddande kunskap som lika bra kan hämtas på Wikipedia. Universitet ger snarare själva fundamentet till att exempelvis utföra utredningar tillsammans, ur ett perspektiv tillsammans i grupp ur ett annat tillsammans som mänsklighet. Det ställer krav på andra saker än sakkunskap och kuriosa. Du har ju åtminstone rätt för gymnasienivå och neråt. Men jag gick knappt gymnasiet så jag har inte så mycket att tillägga där. Ingenjör på masternivå handlar tvärt om om att kunna anpassa sig till nya förutsättningar och även förändra förutsättningarna. Du menar alltså när "alla" har den där utbildningen de söker. Kommer all bli ingenjörer? Hell no, jag funderar ibland på om ens jag tänker ta den där examen. Man ska inte underskatta nivån de ligger på i Sverige. Du har dock helt rätt när det gäller ekonomikandidater och liknande, klart det kommer ske en ohållbar inflation där. Det är för låg nivå och det är för random och så vitt jag förstått tycker sällan eleverna själva att de lärt sig något efteråt heller. De där "andra vägarna" du talar om finns ju redan och du har ju även beskrivit några själv. Det handlar dock inte om att ersätta utbildning utan om en ytterliggare förfinad grad av generalisering. Det vill säga man filtrerar bland de som ramlade ut från det första filtret. Det där citatet är inte klockrent. Utbildningen visar att man kan lösa komplexa problem, att man hanterar utredningsmetodik, att man kan bryta ner något ogreppbart till den punkt att det blir möjligt att utföra. Men visst, utbildningen styrker även att man så att säga är "städad" och gör det man förväntas. Det andra är inte heller klockrent för du insinuerar att personen nödvändigtvis var tvungen att ha en given kursplan. Inget sådant framgår. Du har rätt i att det inte bevisas att personen kan göra samma sak utan kursplan, men säger ingenting om det motsatta. Angående vem som har högst "bevisad disciplin" är det självfallet den med utbildning, eftersom precis vem som helst klarar av att göra just det den känner för att göra. Detta är än en gång i väldigt förenklad generaliserad form och jag vill återigen skriva att det inte betyder att en icke utbildad inte är disciplinerad osv. Utbildningens innehåll som sådant är i allra högsta grad anpassad efter dagens marknad och teknik. Om du menar att man i för liten grad lär ut att använda dagens hjälpmedel har du visserligen en poäng, men samtidigt är ett grundkoncept att utbildningen lägger en grund för att ta fram och förädla just den där marknanden och den där tekniken. Saker och ting ska inte vara vedertagna bara för att någon forskare kom på något halvvettigt 1917. Finns inget rätt eller fel, är pengar det som driver har jag inget att säga mot det. Men i övrigt så beror det helt enkelt på hur mycket man värdesätter alternativ och svängrum i arbetslivet, vilka typer av arbetsuppgifter man gärna vill ha när man är 40, osv. För ett enkelt exempel: Den som ser sig själv spela poker heltid när han är 40 och tycker det känns bra har finns förstås ingen anledning att gå en lång utbildning för att lära sig utredningsmetodik. Om jag så hade 100 miljoner när jag är 40 skulle det inte göra mig ett dugg gladare eftersom det är helt sekundärt till vad jag gör och i vilken riktning jag utvecklas. För mig blev valet enkelt, för andra är det svårare. Men det är alltså anpassning till arbetsmarknad vi pratar om, inte subjektiv uppfattning om vad som ger det bästa livet. Gymnasiet har som sagt inget med saken att göra alls, gymnasiet är.. Ptjah, det är inte så mycket, helt enkelt. Tror inte jag har någon givande källa, men min pappa har en sådan på ett större företag ( ). I det fallet är kravet på generalisering på tok för hög. Vad gäller dina källor skriver du visserligen att det även rör medelstora företag, men det förvånar mig eftersom det då låter som en uråldrig typ av hierarki med ensam beslutsfattare. Men det beror antagligen mycket på bransch. Hur som helst måste det kriteriet vara uppfyllt, det vill säga att någon ensam och utan fasta direktiv sitter och gör en egen bedömning av lämplighet. Men även givet det ser det långt ifrån alltid ut som du beskriver. De chefer du beskriver är precis sådana man vill hamna hos på ett första jobb dock, det kan avgöra hela karriären för de som vill göra en sådan. Vilket typ alltid är fallet, åtminstone i de fall jag tycker att det är en relevant förflyttning. Det är själva incitamentet för en bred utbildning. Man lär sig inte slå in en spik med en hammare, man lär sig utredningsarbetet bakom projektet. Det innebär att man antagligen även är lämpad för att styra ett projekt som bara innehåller skruvar. Mer normalt är då att i den ordningen istället skickas iväg på en kurs för att lära sig skruva. Sen finns det ju undantag. Sitter man på ett säljkontor där alla gör samma sak och arbetet är kontinuerligt och lättöverskådligt blir det ju en helt annan grej. Universitetet säger typ inget alls om något alls. Många jag pluggar med vet inte ens om hur fantastisk arbetsmarknaden är för ingenjörer. Är otroligt hur väl universitetet lyckas dölja sådant. Vissa går år 5 och tror att det kommer bli svårt att få jobb eftersom de får läsa sådant i tidningen (vilket då behandlar icke-akademiska arbeten). Självfallet finns en relation till att universitet skulle förlora mycket pengar om mönstereleverna fattade att de kunde skita i år 5, ta ett välbetalt jobb och gå vidare.

Bump.

Hinner tyvärr inte fördjupa mig så mycket just nu men några punkter: - Exemplet med springpojke kan vara relevant i ett väldigt litet företag. Litet företag skulle innebära större informationsspann per anställd, behov av färre beslutsparter och alltså mindre behov för generaliserat utförande. Vi kan kalla det explo. - Hur har du egentligen tänkt att systemet skulle krascha? Låt säga att det blir ohållbart, vad innebär det egentligen för springpojken? Ingenting, han har fortfarande ingen utbildning och någon vid 25 med dubbla masters alternativt någon vid 35 med dubbla masters och arbetslivserfarenhet finns fortfarande där för att ta den där platsen. Det låter ju snarare som att vi då har ett system som kommer förgöra sig själv, i förlängningen ekonomiskt, och det är ju lite armageddon. Jag håller ju liksom med om att det finns viktigare kvaliteter när systemet går under. Talar bara om marknaden som den ser ut medan den "lever". - Om vi nu har en sådan destruktiv inflation av universitetsutbildning på masternivå, varför har vi då en sådan fruktansvärd brist på ingenjörer i europa just nu att företagen bugar inför vilken skojare som helst med en examen? Man tycker ju att det borde vara svårt för dem att få jobb vid det här laget, men istället täcker man inte efterfrågan, på långa vägar. Det verkar med andra ord vara långt, långt kvar tills vi slår i något eventuellt tak. - Med det sagt, visst kan det krascha en dag. Bråkdel av kostnaden per tidsenhet, det tar nämligen i genomsnitt en indie så pass mycket längre tid att utföra jobbet att det blir en dyrare lösning (måttstock: 5 indier istället för 1). Lägg därtill omkostnader och alternativkostnader så är verkliga pappret ofta knallrött. Men, aktieägarna bli glada för det ser smart och billigare ut. Nej du får ingen källa denna gången heller utan får väl hantera det som tänkvärd kuriosa. Tror aldrig värdet av utbildning stått sig speciellt bra i rent monetära värden. Klassiskt är väl att det är breakeven. Men livet kan heller inte översättas speciellt bra till monetära värden. Nu ber jag om ursäkt om de inte pratade monetärt värde där, har som sagt inte hunnit klicka på länken. För någon som mig och dig (gissar jag) är det ju monetärt misär. Jag vet inte hur många miljoner i alternativkostnader min utbildning innebär, men jag vet att inte den ensamt kommer vara i närheten av att betala tillbaka det med en förhöjd månadslön.

Arbetsmarknaden rör sig mot högre krav på utbildning, inte lägre. Marginalerna krymper och en av aspekterna är tid. Ju tightare det blir desto större krav på tillförlitlig generalisering; med andra ord blir kravet bara större och större. Samma sak gäller inom företagen. Även kontakter är sekundärt till papper för att kliva uppåt. Pyramiderna plattas ut, eller dess lager blir åtminstone mer genomskinliga, vilket innebär gemensamma beslut med varierande informationstillgång och ytterliggare krav på generalisering. Tror inte du kommer få nåt problem i livet för det, så menar inte att vara negativ på så vis. Men jag tror alltså du har väldigt fel i resonemanget angående utbildning. ____________________ Efter att ha spenderat ett antal år med civilingenjörer kan jag även nämna lite kring vad de egentligen lär sig. Man spenderar 2-3 år med torr, bred, teori som mer eller mindre ger underlag för att studera på riktigt. Sedan blir saker och ting mer praktiska i 2-3 år varav "höftat" 1.5 år utgör ren praktik som mer eller mindre kan liknas vid riktigt konsultarbete med handledning. Förstås varierande med vilket inriktning man går. Vad som utmärker de flesta de sista åren är dock inte de direktutbildande aspekterna, inte heller förståelsen för matematik. Vad som utmärker folk är att de får saker gjorda, kanske lite definitionen av en civilingenjör; de löser problem. Det handlar inte om att de kan saker och ting, det handlar om att de inför varje till synes "ogenomförbar" uppgift kan lära sig förstå problemet och sedan ett sätt att lösa det. Många är fullständigt tafatta år 1, men jag har träffat rätt få i år 4-5 jag inte själv skulle anställa. Och det blir ett hyfsat bra mått för generalisering. Samma resonemang kan föras för arbetslivserfarenhet även mellan olika områden, men inte för att sitta hemma och studera det man är sugen på att studera.

Vet vi om det går att översätta den mänskliga hjärnans agerande i binära värden? Teoretiskt alltså. Nu är väl binärt eventuellt inte riktigt binärt i kvant-världen, men ändå.