Hjort

Ok, jag ser felet. Syna med JTs utg är inte bra. På floppen så måste du åtminstone betta pott, du har en stark hand och kan knappast ligga efter särskilt mycket, men du kan inte heller ligga före så väldigt mycket mot händer som kan tänkas syna dig. Du vill ha den här potten nu och gärna bygga upp den lite ifall du skulle träffa. Jag är faktiskt inte helt och hållet främmande för att ställa in alla dina pengar i mitten på den här floppen. Det är i överkant att beta mer än 4ggr pott, men det här är ett ganska bra ställe attt göra det på. En check-raise all-in vore nog också helt ok om du tror att folk är kapabla att lägga en hand som KJ. EDIT: jag märkte inte att det var pot-limit först, det komplicerar den här handen ganska rejält jämfört med no-limit. Med ett färgstegsdrag så vill man alltid vara den som först går all-in eftersom det då är man själv som kan få motståndaren att folda, vilket är väldigt användbart då färgstegdrag visserligen är favorit mot många händer men nästan aldrig stor favorit. I potlimit så skulle jag nog kräma på med ett potbet om det inte satt någon spelare jag bedömde som aggressiv efter mig, då skulle jag check-raisa all-in. Eller så skulle jag kanske checka hela tiden, att beta och sedan bli synad av en spelare är inte så lyckat eftersom man inte kan gå all-in på turn heller då (vilket dessutom inte alls är lika attraktivt av nedan nämnda skäl). På turn så skiter det sig lite, och tydligen så tycker motståndarna att de har något som är tillräckligt bra för att syna ditt första 1/2-pottsbet så då kommer nog åtminstone en av dem syna mindre än ett 1/2-pottsbet här också. Och eftersom det ligger KQ ute så är det väldigt troligt att någon har ett par (folk gillar höga kort mer än låga), så jag vet inte om det alls är värt att ge sig på en semi-bluff här. Ska du beta så ska du dock beta större. Dessutom så har du så lite pengar att du knappast skrämmer någon. Notera att din semibluffskapacitet har blivit rejält skadad här eftersom det är så mycket värre att bli synad med bara ett kort kvar. Exempelvis så var du 52% favorit mot AK (om det nu inte var AK i din färg, då är han 75% favorit) på floppen, medan han nu är ~69% favorit. Det är en riktigt jäkla stor skillnad. På river så är det bara att ge bort pengar att beta 100 chansen att fi lägger sig där med en bättre hand än din är riktigt nära 0. Ska du beta så ställ in, men det tycker jag inte heller att du ska göra eftersom det är så pass troligt att din moståndare har ett stort par han inte är villig att lägga. Överlag spela riktigt riktigt jäkla tight i tidig position, särskilt tidigt i SnG:er. Satsa mer på att gå in i potter som du antagligen vinner istället för gå in i potter som du kanske möjligen vinner och som kanske möjligen blir stora.

Back-to-back vet jag inte men jag kommer ihåg att jag fick AA typ tre gånger och kanske fyra och QQ två gånger också. Plus att jag åtminstone fick in pengarna två gånger med den för tillfället garanterat bästa handen (en med 77 vs X7 och en med 9A9 mot X94)

GRRR, jag som hade rätt många saker att posta den här gången. Jäkla irriterande också eftersom HH-analysen är tänkt att vara en rätt stor del av de här turneringarna.

Hur går det med "officiel lista"-projektet?

Jag föreslår omaha hi/lo utan kvalificerare med tre brädor, två turnar och en river. Naturligtvis spelat 1/3 potlimit. Sa jag förresten att sökö var jättekul? Helt klart den mest skicklighetskrävande av alla pokerformer...

Jag vill minnas att du är en turspelande asiat som tiltar massivt.

BOOYAH!!! Min första seger, jag är bara såååå stolt.

Är inte det som att ta cred för att ha spöat skiten ur Forrest Gump?

En high-hand jackpott ges antingen till en hand av en viss minsta storlek eller till den största handen under en viss tidsperiod. Vanligast på nätet är störst hand under ett dygn såsom de exempelvis gör på Ladbrokes och Primanätet. Vidare så är högstahandjackpotts i regel mycket mindre än badbeat-diton, exempelvis så brukar det bli runt $150 för en royal på Ladbrokes eftersom det är så många som delar på den. En badbeatjackpott brukar vara mycket större för ett tag sedan låg den på $24000 på 24h (nu ligger den på $7000). Det finns en viss tröskelhand man måste få slagen, vanligtvis ett fyrtal. Sedan fördelas pengarna lite olika beroende på site, jag tror att 50% brukar gå till killen som blev slagen 30% till den som slog honom och resten till övriga spelare på bordet. Jag är dock lite osäker på detaljerna, kolla relevant site för de exakta villkoren. Generellt gäller att åtminstone du måste använda båda dina hålkort för att kvalificera för någondera typen av jackpott.

Jag är rätt säker på att gdaily är mycket bättre än mig.

Det är ju just det som är poängen med BR-hantering, man ser till att bara sätta sig i situationer där max oflyt inte skadar en för mycket. Fast att spela för att vinna är ju inte samma sak som att spela för att maxa sin långsiktiga vinst. Om man är världens bäste spelare och kör med mottot "any time, any game, any stakes." så kommer man ju helt enkelt råka ut i en väldig massa trubbel. Trots att man är bäst i världen på att just vinna så kommer man ju definitivt inte vara den pokerspelare i världen som tjänar bäst. Här håller jag definitivt med. Men jag tror inte heller det är en slump att större delen av alla pokerspelare är förlorare, att bli bra tar ju mycket dels i bordstid och framför allt i tankearbete. Och de flesta av oss har ju ändå ganska svårt för tankearbete.

Jag tycker du har en poäng angående bankrullemanagement osv, det ligger ett för stort fokus på det jämfört med hur viktigt det egentligen är. Och jag håller med om att erfarenhet är den bästa läraren för det mesta (inte allt, en del grejer är för jobbiga att fixa vid bordet), men det är också den dyraste. Bankrullebiten är för den färske pokerspelaren helt enkelt inte så viktigt som många tror eftersom denne a) har en liten, lätt ersättbar rulle och b) har så mycket annat som är mer användbart att lära sig. Men ska man leva på sitt pokerspel så tror jag att det plötligt blir väldigt kritiskt att inte sätta sig i positioner där stora förluster är möjliga, det är ju till stor del det bankrullehantering handlar om. Annars kommer man begränsa sin långsiktiga vinst och få leva med väldigt stora svängningar i levnadsstandard. Vilket förstås inte går emot det faktum att om man ska leva på att spela så måste timmarna in vid bordet först och främst. Men om man har $200,000 och bestämmer sig för att spela $500-$1000 så gör man ett väldigt mycket större misstag än någon som har $2000 och bestämmer sig för att spela $5-$10. Jag tror heller inte att man måste gå gul förr eller senare, men om vi följer vår natur så är det väldigt, väldigt troligt. Vår natur är nämligen att ta mycket större risker än vad som är matematiskt rimligt, dessutom så tror jag att en benägenhet att ta risker nästintill är en förutsättning för att bli en grym pokerspelare. Men det är ju just den typen av grej som bortanför-bordet arbete är bra för, alltså att hindra att man går gul. Det är ett ställe där vår intuition sviker oss ganska hårt och som man antagligen aldrig kommer lära sig ordentligt om man lägger all sin pokertid på att spela. Bra artikel.

Syn där kan väl va ok, men jag hade gått in med en höjning kanske 3-5 BB. Här avviker vi ordentligt i spelstil, jag hade nästan aldrig fått för mig att re-raisa ur stora mörken med AQs. Till att börja med så är det inte en särskilt bra hand i sig, så det är ju inte direkt något man blir glad om motståndaren synar (bra träff blir det ganska sällan). För det andra så är det ett ganska bra läge att syna i eftersom man får vara först in med ett suitat ess mot en hel hög motståndare. För det tredje så blir det mucken omgående om någon höjer, och då missar man ju sin chans att se floppen (för övrigt det här Sklansky menade när han sa "turning your good hands into 72o"). För det fjärde så är det rätt troligt att man blir synad, vad som händer då är att du är först in i en pott som redan börjat växa sig gigantisk och du kommer oftast inte ha någonting och när du väl har något så kommer det ofta vara ett simpelt par. Och först in med ett par i en stor pott är ju inte någon lättspelad situation i no-limit och är ju ofta den man förlorar en rejäl bit av sin stack på. När floppen väl kommer så är jag väl nöjd med definitivt inte glad. Det här är inget ställe som jag vill ha en massa action på, för om det blir det så står nog inte TPTK (det finns specifika spelare som det kan vara ok mot såklart). Jag betar något under pott för att rensa ut, sen blir det dags att sakta ned på turn. Som jag ser det då så ligger de antingen väldigt långt efter och då kan de få ett gratiskort, eller så ligger de väldigt långt före. Att sakta ned gör ju också att man kan plocka lite fler bluffar. När trean kommer på rivern så checkar jag naturligtvis också.

Jag tror baske mig att vi hittat ett ämne för Allmän Pokerteori. Flyttar dit.

Det är ju inte bara att vinna som ger en kick, det är nog många som blir lite "beroende" av att förlora och de medföljande känslosvängningarna. Men jo jag känner igen mig angående kickar vid statistiska fluktuationer. Vore jag helt oberörd av sådant så skulle det nog vara svårt att fästa sig så mycket vid spelet, om man då inte istället fokuserar på att vara nöjd med rätt beslut. Men det är ju så väldigt brusig återkoppling i poker att det är rätt svårt.

Spontant så tycker jag det verkar vettigast att göra re-buy så fort det går. Av ungefär följande anledning, startmarkernas värde är i stort sett linjärt i början på en turnering alltså 2k är dubbelt så bra som 1k i EV-termer. För en förväntad vinnare spelare så blir det alltså en snabb möjlighet till ytterligare ett +EV beslut rätt av, vilket ju måste vara bra. Om man och andra sidan är break-even eller sämre så är det nog lika bra att låta bli. På ett mer praktiskt plan så är det ju så att det kastas omkring rätt friskt med marker i början av en re-buy och då är det ju bra att kunna fånga upp så många som möjligt av dem. Det är ju lätt att tänka sig en situation där man kan få in alla pengarna mot en tomte som har 5k, i så fall är det ju bättre ju närmare 5k man ligger.

Borde det inte vara Canine, alltså hund?

Nej, den handlar till viss del om no-limit, men det är mest material om diverse fixlimitspel. Det är alltså inte en bok som handlar så mycket om lära sig spela en viss typ av spel utan snarare hur man anpassar sig till turneringsvarianten av ett spel man redan kan rätt väl. Anpassningarna är väl ungefär följande: Folk blir tightare än vid ringgame då man åker ut när man torskar och inte kan köpa in igen. Det här innebär att man kan räkna med att folk i snitt har starkare händer när de synar eller höjer, vilket innebär att man själv måste ha starkare händer för att syna än i ett ringgame (men svagare för att själv höja). Det här kallar Sklansky "The Gap" och stora delar av boken handlar om det. Notera att det inte alls är så väldigt relevant i de vanliga onlineturneringarna jämfört med den typen av turneringar som Sklansky tänkte på, dvs live-event med höga insatser. Eftersom du åker ut turneringen helt och hållet om du torskar alla dina marker så kan det vara bra att låta bli det. Alltså är det ok att ge upp marginellt lönsamma situationer som man riskerar mycket marker i, omm man är en bättre spelare än motståndet. Det blir viktigare att vinna en pott än att maximera storleken på den, alltså kan det vara rätt att inte trissa upp storleken för mycket tidigt i handen (om din fördel inte är väldigt stor då) eftersom det gör att fi korrekt kan hänga kvar till showdown då. I en turnerings sena stadier så förvrids värdet på ens marker väldigt ordentligt beroende på utbetalningsstrukturen och det kan mycket väl vara rätt att hoppa ur potter där man har hyffsad vinstchans för att öka chansen att någon annan åker ut. Man får helt enkelt börja titta ordentligt på även andra saker än pottodds och liknande. Eftersom nivåerna på insatserna förändras så väldigt drastiskt så kan det vara en bra idé att bygga upp en tight image i de tidiga stadierna så att det blir lättare att stjäla de stora, värdefulla mörkarna senare. Jag tror att jag fick med det mesta, och det är som synes ganska triviala saker som antagligen inte kommer ha särskilt stor effekt på ditt praktiska spel. Som jag ser det så är det inte särskilt mycket specifika turneringsanpassningar man gör förren man är åtminstone vid bubblan, utan turneringsspel handlar mestadels om att spela med väldigt stora mörkar. Det är dock möjligt att Nusse eller Ector kommer hacka lite på mig här.

Spelar det någon roll? Kommer du någonsin titta på din statistik och säga "nu är jag tillräckligt bra eftersom min ROI är på 50%". Betyder det något om du med någon särskild persons mått mätt är "bra"? Dessutom är det ett rätt dåligt sätt att avgöra skicklighet eftersom det krävs riktigt många tävlingar (tänk tusentals, inte hundratals) för att få ett bra mått på vad man kan förvänta sig och dessutom så kommer det bli en rejäl eftersläpning jämfört med din egentliga skicklighetsnivå*. I slutändan så visar det inte ens din skicklighetsnivå utan bara hur bra du är relativt mot motståndet. Det är möjligt att det går att använda som ett instrument för att motivera sig, lite som med en våg när man tränar (vare sig man nu vill gå upp eller ned). Men det är ett mycket sämre instrument för det syftet än en våg på grund av den stora variansen i poker. Alltså kortsiktigt så kommer det vara jättesvårt att urskilja trender osv, så en stor framgångssvit kan väldigt lätt göra att du lägger dina förväntningar för högt och likaså kan en serie förluster göra att du tappar modet. Detta trotts att du kanske förbättrat ditt spel mycket. Det hela är lite som att använda en våg som har en felmarginal på 20kg. Det kan ju iofs vara bra i ett längre perspektiv när du spelat en väldig massa turneringar och drabbas av en förlustsvit på 20-30 turneringar och tydligt kan se att det egentligen inte påverkar ditt snittresultat särskilt mycket. Men som inledande/kortsiktigt barometer är inte de här värdena så bra. Jag vet inte riktigt vad du är ute efter egentligen. Vill du ha någon sorts snabb rimlighetsuppskattning över vad som är rimliga siffror på ROI eller vad? *Detta eftersom din förmåga kontinuerligt förändras. Man kan komma åt det med en del statistisk metodik, men det är alldeles för mycket jobb för en ganska ointressant siffra.

Jag tyckte inget vidare om den FWIW.

Böjd att hålla med den här posten, med förbehållet att det antagligen är billigare att lära sig spela short-handed/HU mot ett program som Poki Poker (gör en googlesökning, jag orkar inte leta rätt på någon länk). Vidare så kan program vara väldigt intressanta om de har bra simuleringskapacitet, men det är definitivt överkurs för en nybörjare. Så mitt råd är att spela riktigt jäkla mycket och att ordentligt tänka igenom händer du spelar. Ordentligt arbete är hur som helst ända vägen till Pokerskills. Som sagts av någon annan "There's more to poker than life."

Är inte det vår egen Pokermon som står för den sidan?

Hela nyckeln till mitt föreslagna spel här är ju att jag som sagt väldigt ofta blir tvungen att riskera så pass mycket av mina pengar för att vinna en ganska liten pott, medan fi om han har en sämre hand (dvs i praktiken bluffar) när som helst kan stänga av med gott samvete och därmed inte behöver betala av mig när hans hand står.

Om det är rätt har jag ingen aning, men jag hade nog snarare kört så här: Fold. Jag kommer inte ha en aning om vad jag ska ta mig till med kungen, och det känns lite klent att bara spela på icke-nöt färgdrag samt att sikta på J som högsta kort. Om motståndarna är lättlästa postflop så ändrar jag till syn, annars så tycker jag inte direkt att jag ger upp särskilt mycket (om ens något) genom att folda här. Fold. Det känns som något av följande fall gäller: a) motståndaren har färgdrag, i så fall kommer det här inte bli någon fin pott för mig. b) motståndaren har ett par, i så fall kommer det här inte heller bli någon schysst pott åt mig eftersom det oftast inte är KT jag är uppe mot och då åker det ändå inte in så mycket pengar. c) motståndaren har en bättre hand än mig. I så fall så blir det här antagligen en dyr historia och den enda vägen ut är att bluffa när färgen går in eller dra ut (om det ens finns direkta outs). Kort sagt potten är ganska liten och det känns som jag måste riskera hela min stack för att ta reda på om min mediokra, svårförbättrade hand är bra. Återigen om det är någon som är extremt lättläst/extremt dum så kan mitt beslut ändras, men annars så känner jag mig inte tillräckligt nyfiken här. Vilken hand bb har är ju svårt att säga, men det känns ju som han representerar en stark kung eller bättre. Då är det ju ändå så att man antingen är uppe mot luft och inte får så mycket pengar eller så har fi något och det blir dyrt. Mitt standardförfarande blir därmed fold och så får jag helt enkelt leva med att en del spelare plockar mig på lite pengar här ibland (om de börjar göra det för ofta så får man ju anpassa sig). Om han har vad han representerar här (KQ+) så har du ju i bästa fall 14 outs med pottodds ~2:1 så jag tror att det går att lägga ned här mot många motståndare. Det beror ju på vem man är uppe mot, men synar man så är man väl commitad att ta en showdown också eftersom man väl måste ha chans att vinna på för tillfället bäst hand då chansen att dra ut inte är tillräckligt för syn i sig. Om jag hittade en syn på förra gatan så kör jag här också. Min princip mot tighta spelare är att ha stål när de vill göra potten stor och annars hamra vettet ur dem när de verkar vilja hålla potten liten. Att försöka plocka upp deras få semibluffar känns inte alls värt besväret utan man får helt enkelt bjuda på det. Nej, jag tycker inte det, men jag har som synes ingen benhård analys att backa upp det med. Men att folda marginella par är en väldigt stor del av min NL-strategi över lag. Och trodde du dessutom att han oftast hade en solid hand så blir jag rätt säker på att det inte kan vara rätt att syna ned honom, man måste helt enkelt bjuda på några bluffar ibland.

Jag tänker inte så mycket på att det är en turnering som jag funderar över hur mina motståndare spelar och hur stora mörkarna är (åtminstone är det så jag vill spela). Normalt sett innebär det rejält tight/konservativt spel i början som sedan accelerar rejält med turnerings gång till riktigt jäkla löst och aggressivt. Men jag gissar att det vid en POKERFORUM.nu-turnering finns följande faktorer som talar för mer löst aggrospel: a) folk är rationella och därmed mycket lättare att läsa och även sno potter av. b) många är väldigt ovana vid att spela live vilket ofta innebär att de både har svårare att bluffa och syna bluffar (gäller mig i någorlunda utsträckning tror jag), samt även kanske att de väntar för länge på bra kort (inbillar jag mig). Ovanstående innebär ju att motståndarna gör misstag och sådana exploaterar man ju inte bäst genom att folda. Men lyssna på Ector ha en plan, och framför allt ha kul.