Spelat bort alla mina pengar på internetpoker

[FiSherman63]

Om det är knepigt att prata med familj/fv så ring stödlinjen. Har du gjort det än? Varför inte? Du behöver inte göra samtalet till så stor grej, det går ju att bara ringa och surra lite utan att uppge vem man är eller whatnot.

 

Angående hur mkt pengar 70' kr är så motsvarar det ganska exakt 1 kvm lägenhetsyta i Stockholms innerstad. Och det funkar nästan exakt lika bra att bo på 50 kvadrat istället för 51. "Men alla bor inte i Stockholm" kommer nåt ljushuvud nu rapa ur sig. Nä det stämmer visserligen, men vad ska man isf med pengar till? Att välta kor är gratis.

[Yurrrf]

Det jobbigaste att hålla mig undan spelet kommer inte vara av "suget" att spela. Utan det är så jobbigt att ha förlorat så sjukt mycket pengar sammanlagt. Det jobbiga är att jag VET att jag kan grinda upp 200 dollar till 2000 dollar på micro till low-nivåer med ca 4-5h spel per dag i en månad. MEN jag vet också att jag kommer bli övermodig när rullen växer och gå upp i nivå, sen tar det bara ett par bad beats så sitter jag där på NL200+ och skottar... Det slutar ju samma varje gång. Jag vill bara ha pengarna tillbaka, men pokern är inte rätt sätt att tjäna ihop pengarna. Jag har iaf sommarjobb i sommar som jag kommer tjäna ca 13k på. Alltid nåt!

[AccessGranted]

Du får ju en kick när du vinner och blir arg och frustrerad när du förlorar, eller?

 

Om du inte blev arg och frustrerad när du förlorade, varför skulle du i så fall skotta efter att ha blivit utdragen?

 

Hur kan du påstå att du inte har ett sug efter poker, att du inte skulle vara känslomässigt investerad i spelet? Jag tror inte det har mycket med pengarna att göra alls (jag tror inte att du skulle känna dig mer tillfreds och kunna lägga pokern bakom dig för gott bara för att en god fe gav dig 70k i handen), snarare att du är ute efter kickar men du klarar inte att hantera det. Kort sagt: ett spelmissbruk.

[Uniktnamn]

Tack för dina synpunkter. Jag förstår vad du menar men min åsikt var väl kanske inte riktigt det du tror.

 

Självklart är det så att det är svårt/omöjligt att klara allting på egen hand om man har problem av något slag. Men min poäng är: Måste det verkligen vara så att ens nära och kära är DOM FÖRSTA man ska vända sig till? Jag tycker inte det...

 

man kan få nog så bra stöd och råd från en kompis eller rentav från någon total främling! Det kan ha sina fördelar: han/hon kan fokusera på problemet som sådant och behöver inte komma med referenser till ens tidigare liv som kanske är obehagligt/ointressant...

 

Anta rent hypotetiskt att man har haft föräldrar som har betett sig olämpligt, kanske missbruksproblem eller annat. Då tycker åtminstone inte jag att det är det naturliga förstavalet...

 

Det kan också vara så att föräldrarna i och för sig har varit normala men det känns helt enkelt psykologiskt fel...då kan det vara bättre att vända sig till någon annan...

 

Jah skrev "nära och kära". Finns ingenting som säger att det med nödvändigthet måste vara hans föräldrar. Om man tror att det kommer funka att ljuga och dessutom tycker det är ok att göra det för människor som står en nära så är det ett ypperligt bevis på hur spelet påverkar dig och vilka konsekvenser det får.

 

Första steget är naturligtvis att vara ärlig mot sin omgivning och sig själv. Det ni inte verkar förstå är ju att det är inte bara pengarna som ligger i potten utan man satsar ju även vänskapen, kärleken och förtroendet som ens nära ger en, när man ljuger/undanhåller sanningen för dem.

 

 

Förre

[Uniktnamn]

Tack! Du verkar vara den enda som fattar hur en föräldrarelation kan se ut. När alla andra än du skrev om att jag ska berätta för päronen så blir jag bara ännu deppiga för det fick mig att känna som jag är den enda som det skulle va svårt att berätta för mina föräldrar...

 

Ni som inte tycker 70k är mkt pengar: Jag tog studenten för ett år sedan, sen sommarjobbade jag ihop ca 25k, sedan levde jag på 8k (studiebidrag + studielån) i månaden. Av dessa gick 5k till hyra (bostad i Gbg är DYRT, och SVÅRT att hitta billigt). 3k till mat och övrigt får jag av studiepengarna. 70k ÄR mycket pengar för en 19 åring. Jag har spelat bort det över en 2 års period, jag har haft perioder jag inte spelat på ca ett halvår, men sen har jag hamnat där igen. Och för varje gång har det blivit för större pengar. Men Henoh verkar va den enda som förstår hur svårt det kan va att berätta.

 

 

Tror du verkligen att du är den enda som tycker att det skulle vara jobbigt att berätta för sina föräldrar? Det tycker naturligtvis alla. Om du på fullt allvar tror att du kan lösa din situation utan att berätta så är du nog inte redo att ta tag i ditt problem.

 

Du säger själv att varje gång har det blivit större pengar så du borde ganska tydligt se i vilken rikting det går. Jag slår vad om att du antagligen för ett par år sedan knappast tyckte att det var ok att ljuga för sin flickvän och sina föräldrar och den gränsen har du klivit över. Vad blir nästa steg? Att "låna" lite pengar ur jobbets fikakassa?

 

Du letar ursäkter för att inte behöva ta konsekvenserna av ditt agerande och reda ut situationen. Klart som fan att det är förbannat jävla outhärdligt jobbigt att berätta att man ljugit och att man misslyckats, men likförbannat måste det göras för att du ska komma ur det här. Det är ju för din EGEN skull!

 

Antagligen har du inte "sjunkit tillräckligt långt ner i skiten" för att på allvar vilja ta tag i din situation. Det vore ju dock otroligt onödigt om de skulle behövas 97 sms-lån, 14 stölder, ett sprucket förhållande och 597643 kr i obetalda skulder för att du ska inse att du antagligen borde ha berättat mycket tidigare.

 

Det är ditt liv och ingen annans och du väljer självklart vad du vill göra av det. Kort och gott: Ditt val! Betänk dock att du i dagsläget kan räta upp skutan innan du träffar isberget. De 70k som är borta kommer inte att komma tillbaka. Framförallt inte genom spel. Acceptera det, tala med dina nära och gör allt i din makt för att hålla dig borta från spel och fokusera på det viktiga i livet.

 

Lycka till!

 

 

Förre

[onas33]

Tack! Du verkar vara den enda som fattar hur en föräldrarelation kan se ut. När alla andra än du skrev om att jag ska berätta för päronen så blir jag bara ännu deppiga för det fick mig att känna som jag är den enda som det skulle va svårt att berätta för mina föräldrar...

 

Ni som inte tycker 70k är mkt pengar: Jag tog studenten för ett år sedan, sen sommarjobbade jag ihop ca 25k, sedan levde jag på 8k (studiebidrag + studielån) i månaden. Av dessa gick 5k till hyra (bostad i Gbg är DYRT, och SVÅRT att hitta billigt). 3k till mat och övrigt får jag av studiepengarna. 70k ÄR mycket pengar för en 19 åring. Jag har spelat bort det över en 2 års period, jag har haft perioder jag inte spelat på ca ett halvår, men sen har jag hamnat där igen. Och för varje gång har det blivit för större pengar. Men Henoh verkar va den enda som förstår hur svårt det kan va att berätta.

 

Tycker du ska lyssna på folk som uniktnamn annars sitter du i exakt samma sits nästa år fast då har du spelat bort 150k.

Du skriver att du spelat bort 70k under 24 månaders period dvs ca 3000 i månaden på ngt som vi kan kalla hobby . Det är en summa som många 20 åringar spenderar på alkhohol och cigg/snus. Du valde poker, testade spelet du förmodligen älskade insåg att det ej ger dig ngt på sikt, lärde dig trots allt ngt om livet. Det jag vill säga var glad att det ej kostade dig rejält och var glad att du insåg detta i god tid för 3000 i månaden pengar som du hade råd att bränna är ingen katastrof långt ifrån. Dina problem kan först nu börja om du ej delar med dig och söker hjälp, visa kort ska du ej ha pengarna ska hålla morsan tills du glömt poker helt. Skit i hur svårt och pinsamt det är öppna dig och bli frisk. Varken tjejen eller dina föräldrar kommer se detta som katastrof utan koncentrera sig så det ej händer i fortsättningen. Lycka till.

[pq4510]

Vill börja med och säga att jag själv är beroende (alkohol)

 

Har läst igenom tråden lite snabbt, som jag känner genom det jag har läst så är Grotty inte beredd och ge upp än. Han säger att han har en familjemedlem som är beroende, -ja då borde de ha förståelse. Men du skriver att du vill inte prata med dem för du skäms. Tror mer det beror på att du inte vill ha radarn på dig. Jag är 99% säker på att du kommer att spela för din rakeback från full tilt.

 

-kan ha fel men tror ej det,,,

 

//Max

[Yurrrf]

Det jobbiga är känslan att jag aldrig kommer se pengarna igen. Jag tyckte det var jobbigt 6 månader sen när jag "bara" spelat bort ca 13-16k kr. Tänk om jag slutat när jag slutade första gången jag slutade, då jag bara spelat bort några tusenlappar, som var mycket pengar när man gick på gymnasiet och levde på 1050:- /månaden. Tänk om jag slutat då. Tänk pengarna jag hade haft idag och kunde unna mig och min tjej roliga saker. Det är dessa tankar som tar kål på mig. Jag bara tänker på det varje sekund sen jag spelat bort allt (starta denna tråd). Så fort jag vaknar tills jag somnar. Vet inte vad jag ska göra för att bara acceptera och gå vidare. Eftersom jag är en feg tönt och inte bara kan berätta så funderar jag på att skriva en kort bok om mitt beroende och min "resa" från min första insättning på Titan Poker dagen efter jag fyllde 18, tills idag då jag vaknar kallsvettig i ångest med en hemlighet som långsamt kommer ta kål på mig. Då jag kan ge mamma (vill helst inte att pappa ska veta) och eventuellt min flickvän denna bok och så får dom läsa den medans jag kanske åker en roadtrip med några kompisar utan mobil och så kan jag prata om det när jag kommer hem och dom smält det. Men jag vet inte... Det skulle nog va bästa sättet att berätta. Det kanske låter töntigt, men när alla skriver "du är inte redo att släppa osv...", det stämmer nog, men varje gång nån skriver det tror jag mindre på mig själv att jag ska klara det och jag har redan börjat fundera på att grinda en rulle så fort jag får pengar. Men ni som skriver GL, du fixar det om jag bestämmer dig för det, - då får jag lite kraft att tro på mig själv. Jag vill så gärna klara det - ensam. Men när alla säger samma sak - att det nog är kört - då känner jag lite "well, isf kan jag ju bara ge upp". Vill inte att folk här ska tycka synd om mig, jag vill bara veta att jag faktiskt kan göra detta själv. Att det finns NÅN som lyckats sluta ett beroende helt själv.

[lappen]

Men herregud ryck upp dig för fasen.Du verkar ju helt ryggradslös för tusan.

Det låter som det är världens ände du står framför och är tvungen att hoppa.

 

Du har spelat bort pengar...fine.

Men du har fortfarande hälsan,du har en flickvän som älskar dig.

Jag tror att din familj älskar dig också.

vad tror du dom ska göra när du berättar? Slå dig gul och blå?

Kryp till korset och erkänn vad du gjort.

 

Hela det här med att du ska klara av det själv är rädslan för att våga stå för vad du gjort.

Har inte dina föräldrar att man ska stå för sina handlingar rakryggat?

 

Du får ta det som du vill men sicket jävla daltande.

Stå för vad du gjort som en man

[Yurrrf]

En natt när jag spelat bort 4-5k för kanske 5 månader sen ringde jag min bäste vän mitt i natten och berättade. Och då sa jag att det var slutspelat. Jag berättade - jag fortsatt spela. Att berätta har inte hjälpt mig.

[Memory]

En natt när jag spelat bort 4-5k för kanske 5 månader sen ringde jag min bäste vän mitt i natten och berättade. Och då sa jag att det var slutspelat. Jag berättade - jag fortsatt spela. Att berätta har inte hjälpt mig.

 

Det säger tyvärr mer om vännen än om dig.

[AccessGranted]

Det jobbiga är känslan att jag aldrig kommer se pengarna igen. Jag tyckte det var jobbigt 6 månader sen när jag "bara" spelat bort ca 13-16k kr. Tänk om jag slutat när jag slutade första gången jag slutade, då jag bara spelat bort några tusenlappar, som var mycket pengar när man gick på gymnasiet och levde på 1050:- /månaden. Tänk om jag slutat då. Tänk pengarna jag hade haft idag och kunde unna mig och min tjej roliga saker. Det är dessa tankar som tar kål på mig. Jag bara tänker på det varje sekund sen jag spelat bort allt (starta denna tråd). Så fort jag vaknar tills jag somnar. Vet inte vad jag ska göra för att bara acceptera och gå vidare. Eftersom jag är en feg tönt och inte bara kan berätta så funderar jag på att skriva en kort bok om mitt beroende och min "resa" från min första insättning på Titan Poker dagen efter jag fyllde 18, tills idag då jag vaknar kallsvettig i ångest med en hemlighet som långsamt kommer ta kål på mig. Då jag kan ge mamma (vill helst inte att pappa ska veta) och eventuellt min flickvän denna bok och så får dom läsa den medans jag kanske åker en roadtrip med några kompisar utan mobil och så kan jag prata om det när jag kommer hem och dom smält det. Men jag vet inte... Det skulle nog va bästa sättet att berätta. Det kanske låter töntigt, men när alla skriver "du är inte redo att släppa osv...", det stämmer nog, men varje gång nån skriver det tror jag mindre på mig själv att jag ska klara det och jag har redan börjat fundera på att grinda en rulle så fort jag får pengar. Men ni som skriver GL, du fixar det om jag bestämmer dig för det, - då får jag lite kraft att tro på mig själv. Jag vill så gärna klara det - ensam. Men när alla säger samma sak - att det nog är kört - då känner jag lite "well, isf kan jag ju bara ge upp". Vill inte att folk här ska tycka synd om mig, jag vill bara veta att jag faktiskt kan göra detta själv. Att det finns NÅN som lyckats sluta ett beroende helt själv.

 

Du tycker att det är jobbigt att du spelat bort pengarna för att du "egentligen" är vinnande pokerspelare men "bara eftersom jag tiltar kan jag inte vinna". Jaja, fine, om det är sant, sätt in 100kr och grinda upp dem från NL2 och spela ihop dina pengar.

 

Du kan ju göra vad du vill, ge upp, ta självmord eller flytta ut i skogen, det är ju bara du själv som förlorar på det i slutändan. Bara du är i slutändan ansvarig för ditt liv.

 

Att det finns NÅN som lyckats sluta ett beroende helt själv.

Va? Du vill få försäkran från andra människor att du ska klara allt helt själv? Ganska motsägelsefullt, imo.

[Uniktnamn]

tills idag då jag vaknar kallsvettig i ångest med en hemlighet som långsamt kommer ta kål på mig.

 

Här motiverar du ganska bra själv varför det är så viktigt att berätta.

 

Sluta se på dig själv som en "feg tönt" och inse att DU faktiskt kan påverka din situation.Mod är ingenting man får, utan någonting man väljer. Så länge du har den dåliga självbild som du verkar ha så blir det svårt att förändra någonting.

 

Bara för att du spelat bort 70k så betyder det inte på något sätt att du är en dålig människa. Du kan göra och bli vadhelst du vill bli. Sluta se på dig själv som ett offer för omständigheterna och förstå att den enda som har makten att påverka situationen är du. Ta hjälp av dina nära och bestäm dig för att ta kontroll över ditt liv.

 

Det kommer visserligen inte att bli en preomenad i parken, men absolut genomförbart om du är tillräckligt motiverad och vågar tro på dig själv.

 

 

Förre

[Yurrrf]

sätt in 100kr och grinda upp dem från NL2 och spela ihop dina pengar.

 

Hmm.. Det känns inte som bästa tipset just nu. Jag skulle nog inte kunna ta den nivån seriöst när jag varit reg på NL100€... Om jag ska börja grinda upp en rulle igen blir det isf NL10€ och det lär isf dröja. Men jag vill inte spela internetpoker och det måste finnas andra sätt att tjäna ihop pengarna vid sidan av studierna.

[boman]

Hmm.. Det känns inte som bästa tipset just nu. Jag skulle nog inte kunna ta den nivån seriöst när jag varit reg på NL100€... Om jag ska börja grinda upp en rulle igen blir det isf NL10€ och det lär isf dröja. Men jag vill inte spela internetpoker och det måste finnas andra sätt att tjäna ihop pengarna vid sidan av studierna.

 

han skämtade obv, ta dig till en psykolog och säg att du saknar självinsikt så ser vi vad dom gör åt saken

[Yurrrf]

Aja. Ska hålla mig undan den här sidan nu iaf och återkomma om ett år och berätta hur det gått! Pallar inte hänga här och andra pokersidor när jag ska lära mig att sluta tänka poker. Då behöver jag inte hänga på sidor med reklam om rakeback osv. Hej så länge!

[space_ryan87]

i now how this feels. i am like this sometime online. but almost never in the casino. the only thing going for me is the winnings at the land game. i can win thousands in the poer room, but always lose hundreds online. good luck in the never endind poker battle.

[Yurrrf]

Inatt hände det som jag visste skulle hända någon gång... Jag spelade bort ca 20 000:- på 2 timmar medan min flickvän sov. Jag gick in i sovrummet, väckte henne, och bröt ihop och berättade allt. Hon var väldigt stöttande och var inte sur på mig för att jag inte berättat, utan väldigt förstående och hade jag bara berättat för ett år sedan, eller sedan jag startade den här tråden, så hade jag sparat runt 30 000:- till... Nu har jag lirat bort strax över 100k, och jag är student. Det är sjukt, men nu har jag lovat min flickvän att lägga ner skiten och hon tror mig. Jag borde bara lyssnat på er och berättat i somras istället för att vara så jävla naiv och idiotisk, men nu är det som det är, och jag är iaf glad att jag äntligen berättat min hemlighet för min sambo. Jag har svikit mig så många gånger att jag inte kan räkna, men jag tänker fan inte svika min flickvän. Hon är fantastisk som litar på mig efter all denna tid jag lurats och hållt undan mitt stora problem.

 

Jag vet inte riktigt varför jag skriver här just nu men antar att jag helt enkelt vill uppmana andra speltorskar som jag själv som funderar på att berätta för sin flickvän/pojkvän/familj: gör det bara. Innan ni hamnar på botten och blir "tvugna" att göra det. Ni kan spara både pengar och ångest på det, jag tror att det var bland det viktigaste jag gjort att gråta ut och bara berätta hela historien för min tjej.

 

Det kommer dock inte bli lätt att släppa ångesten över alla pengar jag spelat bort, men i slutändan är det "bara" pengar, och jag kommer släppa förlusterna, det vet jag. Släppa, men inte glömma.

[SunTzu]

Lycka till!

[Woarda]

Bra att du tagit det steget, Grotty!

 

Du säger att du inte vill svika din flickvän...mina erfarenheter säger att speldjävulen skiter i det. Vill du rädda dig själv i det långa loppet så råder jag dig att söka professionell hjälp.

 

Lycka till!

 

Mvh

 

Woarda

[Uniktnamn]

Inatt hände det som jag visste skulle hända någon gång... Jag spelade bort ca 20 000:- på 2 timmar medan min flickvän sov. Jag gick in i sovrummet, väckte henne, och bröt ihop och berättade allt. Hon var väldigt stöttande och var inte sur på mig för att jag inte berättat, utan väldigt förstående och hade jag bara berättat för ett år sedan, eller sedan jag startade den här tråden, så hade jag sparat runt 30 000:- till... Nu har jag lirat bort strax över 100k, och jag är student. Det är sjukt, men nu har jag lovat min flickvän att lägga ner skiten och hon tror mig. Jag borde bara lyssnat på er och berättat i somras istället för att vara så jävla naiv och idiotisk, men nu är det som det är, och jag är iaf glad att jag äntligen berättat min hemlighet för min sambo. Jag har svikit mig så många gånger att jag inte kan räkna, men jag tänker fan inte svika min flickvän. Hon är fantastisk som litar på mig efter all denna tid jag lurats och hållt undan mitt stora problem.

 

Jag vet inte riktigt varför jag skriver här just nu men antar att jag helt enkelt vill uppmana andra speltorskar som jag själv som funderar på att berätta för sin flickvän/pojkvän/familj: gör det bara. Innan ni hamnar på botten och blir "tvugna" att göra det. Ni kan spara både pengar och ångest på det, jag tror att det var bland det viktigaste jag gjort att gråta ut och bara berätta hela historien för min tjej.

 

Det kommer dock inte bli lätt att släppa ångesten över alla pengar jag spelat bort, men i slutändan är det "bara" pengar, och jag kommer släppa förlusterna, det vet jag. Släppa, men inte glömma.

 

Tråkigt med förlusten men det kanske ändå i slutändan kan vändas till något positivt då det var händelsen som fick dig att inse allvaret och göra det enda rätta för att reda ut din situation.

 

Acceptera nu att de pengarna är borta. Förlika dig med tanken och blicka framåt. Grattis till det första stora steg du tagit och all lycka till dig i framtiden. Som tröst kan du alltid tänka att det finns nog ett stort antal människor där ute som utan att blinka gärna skulle byta 100k eller ännu mer mot privilegiet att få ha en så fantastisk flickvän som du verkar ha.

 

Lycka till

 

 

Förre

[devalanteriel]

Hur tragiskt det än är blir jag ändå glad av att läsa ditt inlägg. Du kan fixa det! Använd ilskan konstruktivt och KÄMPA arslet av dig för att visa din flickvän att du KAN!

[Poddna]

Tror chanserna för dig har ökat enormt nu när du kommit ut med det. Lycka till! Hoppas man får läsa ett positivt inlägg här om ett par månader! Håll hårt i flickvännen!

[lllllll]

Väldigt starkt att du kom ut, och vågade berätta för din flickvän. Där har du hälften vunnit! Kämpa på, och kom ut på andra sidan av tunneln - starkare än någonsin!

[Ola Brandborn]

Det kommer dock inte bli lätt att släppa ångesten över alla pengar jag spelat bort, men i slutändan är det "bara" pengar, och jag kommer släppa förlusterna, det vet jag. Släppa, men inte glömma.

100k sek är mycket pengar, speciellt när man är student, men det är trots allt "bara pengar". Det första man måste göra när man befinner sig i ett hål är att sluta gräva, och det kan du förhoppningsvis göra nu när du talat om det hela för din flickvän som tar det hela på rätt sätt.

 

Du har ju inte bara förlorat pengar, du har ju också "förlorat tid". Hoppas verkligen du kan ta dig bort från nätspelet och kan använda denna tid till annat - plugg, extrajobb eller bara hålla flickvännen i handen.

 

Nu när flickvännen vet om det hela så kanske det är dags med lite "praktiska stopp mot spelet" - förutom att du ska maila alla sajter att stänga av ditt konto så kanske du ska säga upp dina visakort och liknande, sätta över dina pengar månatligen på flickvännens konto och be att få cash i handen av henne när du behöver köpa något.