Yurrrf

Som jag förstår det får många spelmissbrukare en kick av spel med pengar. Den här kicken saknar jag. Jag har aldrig tyckt det är speciellt spännande med black jack och coinflips öht, och i stort sett aldrig ens testat en jack vegasmaskin. När jag lirat poker (iaf de senaste 12 månaderna) så känner jag en stark likgiltighet till spelet och vinster. Problemet är min tiltkontroll som är omöjlig att förändra och har kostat mig tusenlappar. Jag säger INTE att jag är en perfekt spelare på nåt sätt, men jag har utvecklad mitt spel och känslan att man gjort en investering i spelet är en av mina drivkrafter jag haft när jag fortsatt. Jag har lagt ner så extremt mycket tid på spelet, och stora stora summor pengar, att speldjävulen i en säger åt en att spela mer med detta som argument. Sen låter det lite motsägelsefullt att säga att jag är likgiltig i mitt spelande, men då syftar jag på allt förutom downswings fulla med bad beats som alltid slutar med skottande. Det jobbiga är att jag vet att det är EV- att sätta sig på ett 600€ HU-bord och skotta bort sista pengarna från studielånet, men hamnar alltid där trots det. En läskig sak är att jag tyckte det var förjävligt att spela bort 1000:- på en kväll för bara 10 månader sedan. Minns när jag spelade bort ca 2-3000:- en kväll i januari och bara la mig ner på golvet och trodde jag drömde. Då hade jag ändå 40-50k på kontot.. Försöker inte rättfärdiga mitt spelade på nåt sätt, utan bara förklara hur ett missbruk kan se ut. Tycker folk för lätt grupperar spelmissbrukare i en kategori och målar upp en bild som ska stämma in på alla. Förstår att det är mycket vanligt med spelmissbrukare som söker kicken i poker och andra spel med gambling involverat, men det finns även de som jag som helt enkelt känner att de KAN spelet, lagt ner mycket tid på att LÄRA sig spelet, brännt upp mycket PENGAR på spelet, men saknar den kanske viktigaste delen av spelet, dels brm och att hantera tilten på ett sunt sätt. Sittandes svettig på casinot vid en enarmad bandit kommer aldrig hända mig. Faran för mig är pokern. Ett spel som till största delen styrs av skicklighet. Det är skicklighetsdelen av spelet som fått mig ner mig i skiten. Det här blir mitt sista inlägg på pokerforum.nu, men ville iaf att folk ska veta att det inte är så svart eller vitt alltid, utan missbruk kan uppkomma på många olika sätt. Jag koncentrerar mig på att tänka på de fina sakerna i mitt liv. Min flickän, mina vänner, mina studier, min lägenhet jag delar med tjejen osv. Jag har alla förutsättningar som ni andra att leva ett grymt liv, jag har tagit första steget att växa upp på riktigt och ta ansvar för mina handlingar och mitt liv. Känner du igen dig i något jag skrivit? Ta en funderare och överväg att släppa förlusterna du redan byggt på dig. Tro mig, det finns roligare saker i livet än poker och pengar! För er som klarar av spelet och allt vad det innebär: grattis! Och hoppas inte fisken dör ut totalt vid borden, här är iaf en firre ni aldrig kommer plocka pengar av igen! Lycka till och tack för alla tips och ord! Nu ska jag sätta igång och plugga igen. Det är EV+.

Jag har sån jävla ångest som är så tung att bära. Jag har så svårt att bara släppa de där 12000 kronorna jag lirade bort på lördagskvällen. Jag kommer på mig själv med tanken "om jag bara sätter in pengar och spelar upp" men skakar bara på huvudet och inser att det är den "onda" sidan av min hjärna som försöker övertala mig. Jag VET att det blir en ond cirkel. Jag har ju spelat bort mer och mer och det blir svårare och svårare att släppa alla "döda pengar". Men jag är mer motiverad än någonsin att skärpa mig och ska klara av det. Men just nu går jag hela tiden runt med ångest över de förlorade pengarna. Men även om (som jag 100% absolut INTE skulle göra) jag skulle sätta in några tusenlappar och grinda upp en rulle och sen casha ut, så skulle jag se mig själv som "botad" och tro att jag är vinnande i det långa loppet (vilket jag besvisligen inte är). Det finns bara en väg för mig, och det är livet utan poker. Så jävla tungt att bara tänka på allt jag kunde köpt för de förlorade pengarna. Önskar att jag bara kunde släppa de tankarna. Min tjej säger åt mig "sluta tänk på det!" när hon ser att jag är deppad. Tiden läker väl alla sår...

Absolut, du har givetvis helt rätt. När jag plockar pengar av fyllefiskarna på casinot är det verkligen "easy money", men det får mig också att känna mig som superman och det kommer nog alltid sluta med att jag "gör ett nytt försök" med internetpokern när jag grindat upp en bra summa på casinot. Min flickvän bad mig att hålla mig undan från casinot i några månader iaf, och det har hon all rätt att kräva av mig sa jag då. Men som du säger är det bäst att jag håller mig undan helt och håller från casinot också. Även om jag lyckas spela ihop 100k där, så kommer det ta mååånga långa fredag- och lördagsnätter, och jag måste prioritera flickvän och vänner före pokern. Casinot och internet känns som två olika världar. När jag lirar på cosmopol så känns det verkligen som riktiga pengar, när jag tiltar på nätet vill jag bara vinna tillbaka snabbt och orationellt. Men som du säger, det leder nog inte fram till något positivt att fortsätta lira där. Dags att ta ansvar över mina handlingar, ska ta och klippa mitt nyinköpta årskort på CC. Lyssnade på Håkan Hellströms nya skiva igår, där han sjunger i en låt: "Jag var bara halvvägs ner på botten när jag trodde att jag nått den". Det kändes spot on, vet inte hur många gånger jag trott att det inte kan bli värre och att jag bara kommer lägga ner pokern då jag varit så äcklad av spelet när jag gulat. Tiden läker dock alla sår, och ibland är det något negativt. Jag har förträngt tankarna där jag vet hur jag reagerar på nätpoker vid downswingperioder, "Den här gången! Den här gången då jävlar ska jag skärpa mig och inte tilta." "Bara en liten öl kan ju inte skada", för alkoholisten. "Bara en chipspåse", för tjockisen. "En sista fix", för heroinisten. I slutändan är vi alla lika. Tänk vad mycket ångest och sorg (och glädje) ett litet spel kan resultera i...

Tack för orden. Det som fick mig att deposita denna gången var att jag lirat på casinot med goda resultat. Dragit in 3000:- på cg på cc på 3 kvällar på de lägsta nivåerna, vilket är hyfsat. Då bestämde jag mig att börja grinda igen på nätet. Satt in 1k€ och började lira NL100€, allt gick fint tills jag åkte på bad beats, då började jag gå upp i nivå och resten kan ni lista ut själva. 1k€ till åkte in som jag skottade bort på NL600€ HU, fattar inte vad jag höll på med. Det jobbigaste var att jag synade ca 1k€ med bästa handen och fi får in sin 1out med sin bluff Men det spelar ju ingen roll, jag hade inget att göra vid de höga nivåerna eller på internetpoker öht...

Inatt hände det som jag visste skulle hända någon gång... Jag spelade bort ca 20 000:- på 2 timmar medan min flickvän sov. Jag gick in i sovrummet, väckte henne, och bröt ihop och berättade allt. Hon var väldigt stöttande och var inte sur på mig för att jag inte berättat, utan väldigt förstående och hade jag bara berättat för ett år sedan, eller sedan jag startade den här tråden, så hade jag sparat runt 30 000:- till... Nu har jag lirat bort strax över 100k, och jag är student. Det är sjukt, men nu har jag lovat min flickvän att lägga ner skiten och hon tror mig. Jag borde bara lyssnat på er och berättat i somras istället för att vara så jävla naiv och idiotisk, men nu är det som det är, och jag är iaf glad att jag äntligen berättat min hemlighet för min sambo. Jag har svikit mig så många gånger att jag inte kan räkna, men jag tänker fan inte svika min flickvän. Hon är fantastisk som litar på mig efter all denna tid jag lurats och hållt undan mitt stora problem. Jag vet inte riktigt varför jag skriver här just nu men antar att jag helt enkelt vill uppmana andra speltorskar som jag själv som funderar på att berätta för sin flickvän/pojkvän/familj: gör det bara. Innan ni hamnar på botten och blir "tvugna" att göra det. Ni kan spara både pengar och ångest på det, jag tror att det var bland det viktigaste jag gjort att gråta ut och bara berätta hela historien för min tjej. Det kommer dock inte bli lätt att släppa ångesten över alla pengar jag spelat bort, men i slutändan är det "bara" pengar, och jag kommer släppa förlusterna, det vet jag. Släppa, men inte glömma.

Aja. Ska hålla mig undan den här sidan nu iaf och återkomma om ett år och berätta hur det gått! Pallar inte hänga här och andra pokersidor när jag ska lära mig att sluta tänka poker. Då behöver jag inte hänga på sidor med reklam om rakeback osv. Hej så länge!

Hmm.. Det känns inte som bästa tipset just nu. Jag skulle nog inte kunna ta den nivån seriöst när jag varit reg på NL100€... Om jag ska börja grinda upp en rulle igen blir det isf NL10€ och det lär isf dröja. Men jag vill inte spela internetpoker och det måste finnas andra sätt att tjäna ihop pengarna vid sidan av studierna.

En natt när jag spelat bort 4-5k för kanske 5 månader sen ringde jag min bäste vän mitt i natten och berättade. Och då sa jag att det var slutspelat. Jag berättade - jag fortsatt spela. Att berätta har inte hjälpt mig.

Det jobbiga är känslan att jag aldrig kommer se pengarna igen. Jag tyckte det var jobbigt 6 månader sen när jag "bara" spelat bort ca 13-16k kr. Tänk om jag slutat när jag slutade första gången jag slutade, då jag bara spelat bort några tusenlappar, som var mycket pengar när man gick på gymnasiet och levde på 1050:- /månaden. Tänk om jag slutat då. Tänk pengarna jag hade haft idag och kunde unna mig och min tjej roliga saker. Det är dessa tankar som tar kål på mig. Jag bara tänker på det varje sekund sen jag spelat bort allt (starta denna tråd). Så fort jag vaknar tills jag somnar. Vet inte vad jag ska göra för att bara acceptera och gå vidare. Eftersom jag är en feg tönt och inte bara kan berätta så funderar jag på att skriva en kort bok om mitt beroende och min "resa" från min första insättning på Titan Poker dagen efter jag fyllde 18, tills idag då jag vaknar kallsvettig i ångest med en hemlighet som långsamt kommer ta kål på mig. Då jag kan ge mamma (vill helst inte att pappa ska veta) och eventuellt min flickvän denna bok och så får dom läsa den medans jag kanske åker en roadtrip med några kompisar utan mobil och så kan jag prata om det när jag kommer hem och dom smält det. Men jag vet inte... Det skulle nog va bästa sättet att berätta. Det kanske låter töntigt, men när alla skriver "du är inte redo att släppa osv...", det stämmer nog, men varje gång nån skriver det tror jag mindre på mig själv att jag ska klara det och jag har redan börjat fundera på att grinda en rulle så fort jag får pengar. Men ni som skriver GL, du fixar det om jag bestämmer dig för det, - då får jag lite kraft att tro på mig själv. Jag vill så gärna klara det - ensam. Men när alla säger samma sak - att det nog är kört - då känner jag lite "well, isf kan jag ju bara ge upp". Vill inte att folk här ska tycka synd om mig, jag vill bara veta att jag faktiskt kan göra detta själv. Att det finns NÅN som lyckats sluta ett beroende helt själv.

Det jobbigaste att hålla mig undan spelet kommer inte vara av "suget" att spela. Utan det är så jobbigt att ha förlorat så sjukt mycket pengar sammanlagt. Det jobbiga är att jag VET att jag kan grinda upp 200 dollar till 2000 dollar på micro till low-nivåer med ca 4-5h spel per dag i en månad. MEN jag vet också att jag kommer bli övermodig när rullen växer och gå upp i nivå, sen tar det bara ett par bad beats så sitter jag där på NL200+ och skottar... Det slutar ju samma varje gång. Jag vill bara ha pengarna tillbaka, men pokern är inte rätt sätt att tjäna ihop pengarna. Jag har iaf sommarjobb i sommar som jag kommer tjäna ca 13k på. Alltid nåt!

Tack! Du verkar vara den enda som fattar hur en föräldrarelation kan se ut. När alla andra än du skrev om att jag ska berätta för päronen så blir jag bara ännu deppiga för det fick mig att känna som jag är den enda som det skulle va svårt att berätta för mina föräldrar... Ni som inte tycker 70k är mkt pengar: Jag tog studenten för ett år sedan, sen sommarjobbade jag ihop ca 25k, sedan levde jag på 8k (studiebidrag + studielån) i månaden. Av dessa gick 5k till hyra (bostad i Gbg är DYRT, och SVÅRT att hitta billigt). 3k till mat och övrigt får jag av studiepengarna. 70k ÄR mycket pengar för en 19 åring. Jag har spelat bort det över en 2 års period, jag har haft perioder jag inte spelat på ca ett halvår, men sen har jag hamnat där igen. Och för varje gång har det blivit för större pengar. Men Henoh verkar va den enda som förstår hur svårt det kan va att berätta.

Jag lovar att återkomma om ett år, juni 2011, och skriva några ärliga rader om hur det har gått. Om jag skulle falla in i spelandet igen så lovar jag att jag skriver det i den här tråden. Time will tell.

Jag har valt att inte berätta av den enkla anledningen att jag känner att jag vill klara det på egen hand. Jag har gjort något mycket korkat som jag vill sluta med. Jag vill inte bli klappad på huvudet och känna mig som ett offer när jag får stöttande ord av familj och flickvän. Jag är inte värd stöttande ord, jag har gjort nåt korkat och dumt och jag känner verkligen att jag måste sluta för jag vet att jag är en sådan som det kan gå jävligt illa för. Jag har aldrig sett mig som en sån som kan spela bort 250k i lån osv, men jag är inte annorlunda har jag insett nu. Jag har alltid sett mina problem som problem, men SMÅ problem, när jag sett dokumentärer om folk som spelat bort alla sina pengar o lån och förstört sina förhållanden så har jag känns en sådan distans till de människorna. Men faktum är att jag inte är speciell. Jag kan bli en av dom, och det har jag insett nu. Tidigare fanns det inte i min världsbild, och när jag sa till min närmsta polare att jag har spelproblem (han e den enda som vet om dom) så sa jag även att "det kunde ju varit värre blablabla) och tillslut så belönade jag mig med mer poker, för vadå, jag hade ju ERKÄNNT att jag hade problem. DÅ är det ju lugnt! Om man bara VET OM problemen så är det ingen fara. Så naiva tankar hade jag. Jag trodde att det räckte att bara prata och säga att det var slut. Men jag förstod det nog inte riktigt. Tankar om "nästa gång" återkom, "nästa gång tiltar jag inte bort", "nästa gång ska jag följa strikt bankroll management", men det kom aldrig nån "nästa gång" mer i nån månad. Jag har insett nu att jag är en förlorande spelare och ännu värre: en spelmissbrukare. Som sulla skrev: jag berättar inte för min flickvän när jag kollat en p-rulle eller liknande. Jag tänker inte heller berätta att jag varit patetisk nog att tycka synd om mig själv och belönat mig med att spela, något som kostat mig alla mina pengar (som dessutom finansierats av studielån på 50k över hela året). Jag är en av de sparsammaste människorna jag vet. Jag kan promenera sex kvarter för att få köpa en colaburk för 2:50:- billigare bara för att det är billigare. Men i min andra värld, internetvärlden, spelar jag bort 5000 i en coinflip. Det är inte sunt. Och jag ska sluta. Jag HAR slutat, med internetpoker. Det kommer inte bli lätt. Jag älskar poker. Jag älskar att se High Stakes Poker eller POD och läsa pokertidningar. Suget KOMMER komma tillbaka, men då ska jag försöka se min spegelbild i dataskärmen och se vad jag håller på med, och stoppa ner visakortet i plånboken igen. Jag har viljan, och jag hoppas jag har stykan. Jag känner mig själv tillräckligt väl att jag vet att jag kommer "belöna" mig om jag berättar. För då har jag varit så duktig och då blir jag "officiellt" ett missbruksoffer. Och då finns det ju ännu mer anledningar att spela, för då är jag ju en spelmissbrukare "på riktigt", "och då kan jag ju inte hejda mig". Det kanske är svårt att se logik i mina tankegångar, men jag har funderat och jag tror på mitt alternativ. Och om jag inte tror på mig själv kommer detta aldrig gå.

Tack för alla råd, jag har gjort mitt val och ska göra mitt allra bästa att hålla mig från spelet! Den andra juli kommerj jag få ca 100dollar rakeback, dessa ska jag plocka ut fort som ögat och sedan ska jag spärra mig från den sidan + full tilt och sedan spärra mig från alla pokersiter jag har rakeback/bra deal på. Finns ju alltid siter att spela på men att spärra är ingen nackdel tänker jag Har redan spärrat 5 stycken nu, och ska även spärra från sidor jag inte ens reggat på (om man kan göra det, ska skicka mail och fråga de stora siter jag ännu inte är medlem på). Jag mår mycket bättre idag. (En liten korrektion, jag är 19, snart 20, och inte 18 som vissa fått för sig. Jag var 18 när jag började spela, kanske därför vissa har missuppfattat.) Och till fsista: jag spottar inte min flickvän i ansiktet, jag gör allt för henne, men jag är för feg att berätta att jag gjort bort mig och så är det. Jag är inte perfekt och jag skulle aldrig tex vara otrogen eller liknande, men jag kan inte berätta att jag gjort bort mig, och jag har alltid satt henne först och aldrig spelat så det påverkat vårat förhållande/gjort bortförklaringar så vi inte kan ses osv. Jag är fortfarande dock spelmissbrukare, men jag har aldrig valt pokern framför vänner/familj/flickvän utan det har alltid varit min prio nr.1. Än en gång , jag tar inte åt mig vad du skriver om min flickvän för du känner mig inte eller min flickvän. Jag skulle ta en kula för henne, detta är mitt själviska val och jag ska se till att sluta med pokern nu för min och hennes skull så jag inte påverkar vår framtida gemensamma ekonomi för det vore 1000 gånger värre än det jag redan gjort. Som sagt, tack för alla tips och så, nu är det upp till mig att vara stark.

Jag har valt att följa Torsus råd att inte berätta. Många kanske hoppar på mig nu men det skiter jag i. Och kanske var det fel att söka råd på en pokersida, men det kändes som bästa alternativet igår. Jag ska klara detta själv. Jag ska gå vidare och lära mig av misstagen. Men det finns inte en chans i världen att jag berättar nu. Det är för sent för mig, och även om många säger att det inte är det så känner jag det. Tack för alla tips!

Nej, nej. Jag vet MYCKET VÄL att jag har ett STORT problem. Att spela bort alla mina pengar, så sjukt mycket pengar för mig, är förjävligt och det svider. Jag har inte spelat bort detta av otur, att spela för alla sina pengar är inte otur, det är vansinne. Jag har problem när det gäller spelandet och jag vill verkligen få ett slut på det innan det blir ÄNNU värre. Det kan alltid blir värre och det vet jag. Jag vet vad förnekelse är och även missbruk då jag har en familjemedlem som är alkoholberoende, så jag tänker inte förneka för jag vet hur dumt det är. Jag är spelberoende och det är inget som man kan träna bort bara så där, därför måste jag sluta spela nu. Men jag kan inte berätta för min familj. Jag vet att dom älskar mig och skulle stötta mig, men jag kan bara inte, det går inte att få läpparna att röra sig och säga orden.

Tack! Så känner jag också faktiskt. Det är dags för mig att sluta tycka synd om mig själv och inse att jag inte kommer kunna tjäna tillbaka mina förluster den enkla vägen. Det jobbiga är tanken "OM..." som ständigt återkommer efter några veckors pokerpaus. OM jag bara slutade tilta kunde jag vunnit stora pengar i pokern. OM jag bara stannade på rätt nivå skulle jag varit plus nu, osv... Jag vet att detta stämmer då jag spelat poker tillräckligt mycket för att veta att jag har edge på nl10-nl20, även nl50 har jag plussat stadigt i nån månads tid. Men sen när tilten kommer kan jag inte kontrollera mig själv. Då spelar det ingen roll vad pengarna är värda. Det slutar alltid på samma sätt: skottning på höga nivåer och tillslut GER jag bort pengarna för att jag bara vill gula och sluta poker för alltid. Istället för att ta bort de sista hundra- eller tusenlapparna så slänger jag bort dom när jag vet att jag kommer bli synad för att helt enkelt känna att jag kan starta om. Jag blir en av dom fiskarna jag själv garvar åt några dagar tidigare, jag blir en sån som jag älskar att så lätt ta pengar av. Det är förjävligt, och när jag ser på det hela i "nyktert" tillstånd kan jag inte förstå hur jag kan vara så dum. Det jag måste påminna mig själv om och inse är att det ALLTID slutar på samma sätt. Hur stora rullar jag än lyckas bygga, hur många månader med koncentrerat spel jag än klarar av, tillslut kommer tilten och in med alla pengar på NL400 HU. Även om jag ofta lirar mitt bästa vid sådana tillfällen, och faktiskt är favorit att vinna de flesta gångerna när pengarna går i mitten innan river och turn, för att sedan bli utdragen, så spelar det ingen roll. För jag har inget på den nivån att göra, jag har inte rulle för det, inte spelat tillräckligt mycket osv. Jag förtjänar att förlora då. Och jag har bevisligen inte det om krävs för pokern i längden. Att berätta för mina nära och kära förändrar inte det faktumet och det gör det inte omöjligt att göra en insättning igen i framtiden. Det ligger hos mig och ingen annan och den här gången ska jag FAN klara det och starta från 0 (bokstavligt talat)... Tack torsus att du bekräftade det jag själv kände, får det att inte kännas som att jag gör fel nu.

Det är så jäkla lätt att säga till nån "prata med familj om det", eller att säga till sig själv "IMORN ska jag berätta", men jag klarar bara inte av det. Jag är så rädd att min flickvän kommer bli ledsen att jag hållt något så här stort ifrån henne så länge, när jag själv tjatar på henne att prata med mig om hon mår dåligt. Och för mina föräldrar är jag så rädd att det kommer bli kommentarer som "se till att hålla i pengarna nu" om jag skulle få en tusenlapp i present någon gång i framtiden. Jag vill inte att dom ska gå runt och fundera om jag spelar igen eller så fort jag låter ledsen ska fråga om det är nåt med internetpoker igen. Jag känner att det skulle vara värre än att hålla inne det. För några månader sen satt jag och farsan och snacka om min storebrorsa. Då sa han när vi snacka om nåt han hade köpt: "ja, din bror har ju aldrig varit så rädd om sina pengar, han spenderar dom så fort han får dom, han är inte alls lika sparsam och rädd om pengar som du". Då fick jag en sån jävla klump i halsen och mumlade nervöst fram nåt som "hehehmmm ja precis..". Jag klarar verkligen inte av att berätta, även om jag skulle vilja. Men det är så mycket svårare än det låter. Jag mår rätt dåligt just nu men jag försöker ge sken av att allt är bra, och jag vet att allt kommer kännas bra igen om ett tag. Jag kommer gå vidare, men det är just DÅ jag har hamnat i pokerträsket igen: när jag gått vidare. Jag ska försöka påminna mig så starkt om hur jävla illa det gått den här gången och försöka se till att vara så stark jag kan.

Tack så mycket för dina ord. Jag ska försöka prata med flickvännen men jag ska först försöka att gå vidare utan det. Jag har spelat i smyg och inte berättat att jag spelat och jag sa för över ett halvår sedan att jag aldrig skulle spela internetpoker igen. Och jag vill inte berätta att jag inte lyckades hålla det löftet för mig själv. Jag måste sluta spela nu och jag ska göra mitt absolut bästa. Min flickvän finns som stöd för mig och om jag känner att jag vågar ska jag berätta, men känner att jag måste ta mig i kragen och ändra mitt tänk ang. pokern och sluta själv. Det finns ingen annan än jag själv som kan sluta spela. Om jag berättar kommer hon ge mig stöd och jag kommer skämmas och sedan när hon tycker synd om mig kommer jag säkert belöna mig själv med mer poker, eftersom det är så "synd" om mig. Men det är inte synd om mig. Jag har haft en jobbig uppväxt och det finns säkert psykologiska förklaringar till mitt spelande, och har spelat många gånger för att dämpa sorger. Men nu måste jag sluta tycka synd om mig själv och inse värdet i pengar igen. Pengar är som sagt inte allt, utan de kommer och går. Jag måste bara ta mitt spelberoende som en erfarenhet som jag kanske kan hjälpa någon vän i framtiden eller ge råd ang. det till mina framtida barn... Jag har spelat bort extremt mycket pengar för mig, helt i onödan, men jag har bara mig själv att skylla. Nu har jag gått från att ha runt 40000 i början av sommaren, till att ha i stort sett 0 kr på kontot. Men livet går vidare antar jag. Jag vill verkligen hålla det för mig själv den här gången och ska varje tillfälle suget/erbjudandet kommer påminna mig själv att jag inte har det som krävs att bli vinnande i längden. Det kommer jag ALDRIG ha. Jag hoppas så innerligt att jag inte ska glömma det i framtiden.

Jag vet att jag inte är speciell, och jag vet att det jag gjort är omoget, dumt och att jag är en riktig dumskalle som inte kan hålla mina löften till mig själv om att lägga ner pokern. Jag behöver bara tips som kan hjälpa mig att sluta spela i framtiden. Jag kan lägga ner nu i 1-2 månader, sen börjar det bara om igen.... Vet inte vad jag ska göra. Ska nog ringa stödlinjen nu iaf och fråga om tips.

Jag har precis spelat bort alla mina pengar. Jag är helt tom och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har spelat internetpoker sedan jag var 18, dvs 2008, och sedan dess spelat bort runt 70000:-, pengar jag inte haft råd att spela bort. För drygt en månad sedan började jag bygga rulle igen och denna gången gick allt fint. Efter en månad hade jag plussat över 15000:-, men sen kom tilten och då började jag skotta HU NL400€ och sen var det kört.. Rullen försvann och då bestämde jag mig att testa HU enbart så jag satt in 1000 dollar på Full Tilt och spelade upp det till ca 1500 dollar. Sedan tiltade jag bort det på höga nivåer. Sen satt jag in runt 5000:- på en annan site och tilta bort det och idag satt jag in mina sista 15000 kronor och nu efter 4 timmar är dom borta. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar inte berätta för min flickvän eller föräldrar. Jag klarar det bara inte. Igår när min flickvän undrade varför jag varit så tyst och deppad sa jag bara att det var familjeproblem. Jag vet inte om jag ska bara ställa mig framför tåget eller vad jag ska göra. Vill aldrig mer spela, men nu har jag spelat bort så sjukt mycket pengar. Har studielån osv och spelat bort allt. Jag kan inte berätta för min familj och flickvän, jag måste få andra tips än det. Snälla hjälp mig med tips jag är evigt tacksam om ni kan hjälpa mig på nåt sätt, jag vill aldrig mer spela poker, och vill lyckas hålla mig undan på riktigt den här gången. Jag klarar inte att spela. Hjälp mig snälla....

Kommer aldrig gå att lägga av helt så det är bara att kämpa vidare med tiltkontrollen antar jag... Slänger in 400 dollar och ger nl20 ett försök. Börjar den "nya" pokerdagboken med en hand som sammanfattar mitt flyt just nu: ** Hand # 3283256400 starting - 2010-04-22 19:45:01 ** Lead Stalker Red 2 [Hold'em] (0.10|0.20 NL - Cash Game) Real Money palla8doc sitting in seat 1 with €12.68[Dealer] _Pjuske_ sitting in seat 2 with €21.36 TT2010 sitting in seat 3 with €21.41 marx-36 sitting in seat 4 with €18.78 Alllofme sitting in seat 5 with €22.01 Communion sitting in seat 6 with €17.15 _Pjuske_ posted the small blind - €0.10 TT2010 posted the big blind - €0.20 ** Dealing cards to Communion: Ac, Ad marx-36 called - €0.20 Alllofme folded Communion raised to €0.60 palla8doc folded _Pjuske_ folded TT2010 called - €0.60 marx-36 called - €0.60 ** Dealing the flop: Qs, 5c, 3c TT2010 bet - €1.00 marx-36 folded Communion raised to €4.80 TT2010 raised to €8.60 Communion went all-in - €11.75 TT2010 called - €16.55 ** Dealing the turn: Qd ** Dealing the river: 4h Communion shows: Ac, Ad TT2010 shows: Qc, Ks TT2010 wins €33.25 from the main pot Rake: €1.75

Säga upp bredbandet? Är du ens seriös? Jag betalar räkningar med hjälp av internet, behöver det för skolarbeten, kommunicerar dagligen med vänner med hjälp av internet. Det är ett jävla skittips. Mina närmsta polare vet om mitt problem. Bara min flickvän som inte vet att jag spelat senaste halvåret. Tänker inte heller berätta det nu, känns bara dumt. Jag vill ha tips hur jag inte ska "ramla tillbaka" i tänket att jag kan ändras. Nu känns det ok att sluta poker för alltid framåt, men hur ser det ut om 2 månader eller 2 år? Då jag kanske intalar mig själv att jag INTE ska börja tilta, men bevisligen gör jag det alltid ändå så jag vill sluta HELT. Det är inte så att jag sitter och svettas med visakortet i handen och sätter in pengar och spelar bort just nu, DÅ hade internetblock kanske varit ett alternativ. Men jag måste lära mig att minnas att pokern bara slutar med tilt på nl50 när jag åker på bad beats. Så det alltid varit och alltid kommer att vara...

Gul. Samma misstag som jag alltid tidigare gjort: åkt på bad beats och tillslut orkar jag inte mer och går upp i nivå för att vinna tillbaka pengarna. Helt sjukt att jag gör samma misstag när jag vet hur det kommer sluta. Det är förjävligt att jag ska förstöra varenda rulle pga mitt beteende. Trodde verkligen jag skulle klara det den här gången. Nu får min energi gå åt att hitta ett sätt att lära mig sluta spela nånsin mer. Antar att jag aldrig kommer lära mig att stanna på nl10 fast jag vet att jag borde. Det är så synd bara då jag verkligen gillar poker. Men eftersom jag inte kan hålla mina egna löften till hur jag ska spela så är jag inte rätt person att spela. Har ni några tips hur man slutar spela för alltid? Blockera sig från sidor är inte ett bra tips, då man alltid kan hitta nya att spela på. Jag vill hellre ha tips hur man gör för att inte "glömma bort" sina brister ett halvår senare och tro att man inte gör samma misstag igen, när jag bevisligen inte kan skärpa mig. Alla tips välkomnas, vill inte bli en sån som spelar bort hundratusentals kronor och förlorar allt, det är illa nog att jag lirat bort 20-30 000:- på pokern. Är bara 19 år gammal så det är sjukt stora summor för mig. Måste verkligen ge upp spelet jag älskar. Men hur?

Varför ska man alltid dyka på 30 utdragningar under en kort period? Varför kan oturen inte sprida ut sig lite mer? Kanske larvigt att gnälla, men när man förlorar 5-6 all in-situationer när man är minst 70% favorit alla gångerna så blir man less! Men istället för att börja tilta och gå upp i nivå så tar jag och fixar en god nattsömn istället! Ikväll blev det drygt 2 timmar spelande. Sessionen började bra och plussade stadigt runt 30-40 dollar under första timmen. Sista halvtimmen fick jag drömsituationer och fick in pengarna mot flera spelare, men lyckades inte få korten att hålla en enda gång. Ska erkänna att jag gjorde några tveksamma beslut efter dessa utdragningar, men stoppade mig själv fort för att inte förlora mer pengar. Tar nya tag imorgon! BR start: $100 Session+/-: -$58 Nuvarande BR: $250