Slaskboken by Parre

[Micke_E]

En annan sak, skulle man plussa om man spelar weak tight på era liveslasksittningar på sviten? Jag tror nästan det, så överdriver näst-intill-idiot-aggro som ni verkar spela. Raisar 10 bb som "standard" preflop osv. Det gör ju att man har råd att vänta in bra händer...

Jag spelar alltid weak-tajt och plussar aldrig Nä, men som parre säger så får du ju betalt preflop men på floppen får du (oftast) bara in såsen om du har blivit utköpt eller någon annan har ett monster som är marginellt sämmre än ditt. Weak-tajt-stilen fungerar alltså inget vidare om du har en skaplig stack, sätter du dig med 100bb så får du ju oftast in allt preflop och har en chans att få syn men när du har dubblat en eller två gånger så måste du byta stil.

 

Jag tror att det bästa man kan göra är att skaffa sig en image som riktigt kall Jag får syn på min flop-allins hela tiden med motivationen "Micke är kall, jag kommer att köpa ut". Iofs så köper dom alltid ut också, men den dagen det vänder så kommer jag att vinna bra

[Emil]

Är ingen 3 outare han drar på dig. Han kan träffa 3:an för högre 2par med J kicker..

[parre]

Jag tror att det bästa man kan göra är att skaffa sig en image som riktigt kall Jag får syn på min flop-allins hela tiden med motivationen "Micke är kall, jag kommer att köpa ut". Iofs så köper dom alltid ut också, men den dagen det vänder så kommer jag att vinna bra

 

Finns dock inget som talar för att det kommer vända. Någonsin. Tyvärr, livet är hårt.

 

Äh, jag ska sluta spela, igen. Jag har iaf låneförbud på Sviten också och eftersom jag är gulare än gulast kommer jag inte kunna spela, etc etc etc. Iaf inte på ett bra tag. Jag vet inte, jag mår bara dåligt psykiskt av mitt spel, plus att jag är konstant fattig på grund av det, så jag måste ta en längre paus. Som Matte skrev till mig igår natt på irc; "du har ju inte råd nånstans att låna pengar hela tiden". Jävligt sant.

 

Skulle dra ut och dricka lite bärs med Joanna igår. Vi ses på Wollmar vid Mariatorget och slaskar i oss en massa alkoholhaltig dryck och snackar en hel del skit. Än så länge verkar kvällen kunna bli rätt rolig och få ett roligt slut. Som ni vet så är det vinter, snö, blåsigt och jättekallt ute nu. Och man får inte röka inne. Vad är det enda stället som du kan röka inne på och dricka bira på? Jo, ni gissade rätt...

 

Vad händer när en speltorsk och en dealer går till en pokerklubb? Jo, ni gissade rätt...

 

Kommer dit och backar lite på högsta kortet, "råkar" få 300 i cashmarker i växel, så jag slaskar snabbt bort dom på Texas. Joanna har hittat ett cashbord som hon agerar dealer åt, så jag sitter där utlämnad till mitt öde. Ganska snabbt så lånar jag 900. I början går det rätt okej, ända tills följande hand dyker upp:

 

Jag höjer pre med Q6o.

Flop: J9x

Check, jag pottar.

Turn: blank

Check, jag pottar.

River: blank

Check, jag betar 2/3 pott.

 

Resultat? Jag blir nersynad av 92o - mittenpar utan kicker. Jaja.

 

Handen efter dubblar jag med 97 mot AK på 9xx-floppen. Sedan dubblar jag igen med T8 på en jätteläskig T98x-bräda - Fi hade 87. Det var fan inte kul att se sjuan som gav fyrstege på bordet, men han fick bara sämre tvåpar, så det var ju lugnt. Spelar sedan bra poker tills Joanna sätter sig och ska deala. Jag är mitt inne i en pott, men säger ändå att hon kommer jinxa mig.

 

När Joanna kommer in har följande hänt:

 

Några limpare i en övermörkad pott. Jag höjer till 100 ur SB med AA och får en syn. Checkar mörkt.

 

Flop: 8xx.

 

Fi betar ut 300, jag ställer in för ca 1000 tot.

 

Då påtalar jag jinxen.

 

Fi synar.

 

Turn kommer en vacker sjua som ger Fi tvåpar. Men denna gång köper jag tillbaka på rivern. Just det, missade en pott jag spelade ett tag före denna:

 

Jag har övermörken på 40. 20-mörken höjer till 240, jag ställer in runt en lax med A6o och får blixtsyn. Tilt. Tänker jag. Ända tills Lina viker upp QJo. Min hand står.. coolt!

 

Allt gick ju finfint efter AA-handen, men jinxen var totalt. Först försöker jag bluffa bort TPTK - där rök 900. Sedan kommer potten som tiltade sönder mig. Floppen kommer tre låga och oerhört okoordinerade kort. Jag har träffat det lägsta och det näst lägsta av dessa okoordinerade kort. Jag betar ut. Lasse ställer in (ung. dubbla mitt bet). Jag synar. Lasse har AQ. Utan träff.

 

På turn materialiserar sig plötsligt ett flushdrag för Lasse.

 

Och eftersom Joanna hatar mig (eller så är detta bara ett led i en konspiration att hålla mig gul så att jag ej kan spela) så kommer såklart färgen.

 

Jag megatiltar. Nästa hand höjer jag till 200 preflop med 88, får en syn och ställer in mörkt. Spelet hade varit okej om inte Fi träffat floppen. Men som jag redan berättade så älskar Joanna mig så pass mycket att hon naturligtvis riggade upp ett ess som passade Fi's AQ perfekt. Min runner-runnerfärg materialiserar sig på turn, men tror ni den kom? Inte fan.

 

Super ner mig lite, sen lånar jag en lax till för att spela trehandad Texas. Pottar floppen med mittenparet, vågar inte beta turn (jag tror att detta är en av mina största läckor, jag vågar inte skydda mina händer på turn när potterna växer sig stora, mest för att jag är så rädd att få syn, trots att jag inte bluffar), på ett lågt riverkort betar Fi halvpott och jag tiltsynar, han hade mittenpar med sämre kicker som träffade rivern. Och tomte som jag är betalar jag av.

 

Just det - spola tillbaka låååångt. En fin pott mot Avsaknad som jag glömde. Han höjer pre till 70 på min övermörk, jag synar bara med AQ eller vad det var, orkade inte slå om ur pos. Floppen kommer tre låga, han betar 200. Vad ska han ha? Jag synar. Turn ett ess. Han betar 400 (det jag har kvar), jag synar. Han hade visst QQ - skön träff för mig!

 

I alla fall. Sedan gular jag mina sista 600 när jag synar en höjning med KQo ur SB. Floppen kommer tre låga spader, jag har spader dam. Fi betar pott, jag synar. Turn en kung. Jag har toppar+spaderdraget. Fi betar mina sista 400. Denna gång hade han såklart settet. Tiiiiiiilt!

 

Äsch, jag vet inte, poker är inte riktigt min grej, i alla fall just nu. Jag är kallare än Micke, blir utköpt för ofta och köper ut för sällan. Eller, så kall är jag ju inte, men jag tiltar mer också, så jag behöver vara varm för att vinna. Så jag vet inte, måste ta minst en månads pokerpaus. Kanske längre. Jag orkar fan inte vara fattig längre. Och jag mår dåligt av mitt spelande.

 

Då är det dags att ta en paus; omvärdera. Rent skuldmässigt har jag trots mina lån ungefär lika mycket i skulder som jag hade i augusti, vilket är jättemycket för mycket. Men men, det löser sig på nått sätt. I värsta fall får jag klonka bra en kväll på Sviten så är det avklarat. Men just det. Jag skulle ju inte spela.

 

Äh, jag vet inte. Men det känns inte som om jag borde spela när jag mår psykiskt dåligt av det. Jag mår tillräckligt psykiskt dåligt rent allmänt av diverse skäl, då är det onödigt att spä på det över ångest och finansiell oro. Det är ju lätt att säga "jag skiter i", men tyvärr så finns det lägen när jag inte gör det. Just det - behöver jag nämna att jag sovit ca 3 timmar eftersom jag hängde på Sviten till 03? Det är inte heller bra.

 

Men, livet är ju en hora, en kass sådan också. Hur mycket man än betalar får man inte utlovad tjänst. Vad nu det ska vara, lycka, typ. Men om man inte ens finner lyckan i misären längre, och knappt i flaskan ens, hur fan ska man då överleva? Hur ska man klara sig när det svarta hålet visar sig vara inte bara bottenlöst, utan även sakna stege uppåt. Jag skulle just skriva att jag nästan nått hålets botten, men sedan kom jag på att hålet var bottenlöst och att det således skulle bli konstigt.

 

Hur var det nu igen med euforins toppar och ångestens Marianergravar? Jag vet inte. Jag känner bara för att skita i allt och supa ner mig. Dränka mig i ett hav av öl. Men det är ju inte heller en lösning. Hur jävla kul kan det vara att dö av skrumplever när man är 35? Men jag har tröttnat. Tröttnat på att söka en väg ut ur skiten; tröttnad på att jaga lyckan; den kortvariga. Den långvariga lyckan lär väl jag aldrig finna, livet köper ut för ofta för det. Livet har oerhörda klonkskills, något som jag själv totalt saknar.

 

Ja, visst, jag har inga problem att anlägga god min, att hålla fasaden uppe. En positiv grej är att en autogirobetalning inte gick igenom idag. Men vad ska de göra? Kommer väl få någon lapp att jag ska pynta + påminnelseavgift. Haha, skönt egentligen. Kanske borde skita i att betala helt bara för att få en betalningsanmärkning så att jag i framtiden inte kan spela bort bolån och sådant. Haha.

 

Men visst, jag är sjuk. Jag är inte frisk någonstans. Men jag är bra på förnekelse, på att få det att framstå som om jag mår jättebra. De jag gillar, litar på och bryr mig om kan väl få veta hur det egentligen står till. Plus läsarna av denna dagbok, men de flesta av er känner jag inte, så vafan.

 

Helt osökt börjar jag tänka på Fronda, mer specifikt låten Mitt rop på hjälp. Skulle jag inte vara så spelberoende skulle jag kanske haft råd att inhandla en ipod och då hade jag lyssnat på den nu, men eftersom jag är spelberoende så spelar jag den i mitt huvud. Framförallt en rad.

 

"Jag är en lyckojägare som alltid lämnas tomhänt".

 

Klonk.

 

Så bra skrivet. Så passande. Så träffande. Så patetiskt. Men å andra sidan kan jag rationalisera bort min pateticism (pateticism antar jag är ett icke-ord) genom att kläcka ur mig att världen är mer patetisk än jag; att människorna som befolkar detta stinkande skithål i överlag är långt mer patetiska än mig. Men det är ju bara en rationalisering.

 

Och har jag det så dåligt egentligen? Jag kan ju sitta vid en dator och skriva det här. Jag har framtiden för mig, hur jävla mörk den än är. Och den lär vara jävligt mörk, snubben som skulle komma med ljuset i tunneln råkade snubbla och pajja sin ficklampa. Att andras tunnlar flödar över av ljus är en annan sak. Men jag är inte avundsjuk, inte på folk jag gillar i alla fall. Folk jag ogillar? Mjae, men de människorna skiter jag i, så jag kan inte säga att jag är så avundsjuk på dom heller.

 

Jag vet inte. Skulle jag ha ett ordnat liv och ett stabilt psyke och mindre problem så skulle i alla fall denna dagbok bli mycket mer ointressant. Mitt liv likaså. Men å andra sidan så skulle jag slippa lida så förjävligt. Usch, nu blev det långt. Men tankarna flödar. Trots att jag försöker bedöva dessa med alkohol så ofta det går. Men det ena leder alltid till det andra och till att jag fuckar ur. Jag fuckar alltid upp, jag fuckar alltid ur. Och jag menar ur som i ut, orkar inte ändra. Jag är ingen klock-knullare.

 

"Har väntat i 22 år på att livet ska börja".

 

När fan ska mitt jävla liv ta den där vändningen som jag så desperat behöver, som jag söker, som jag förstör mig själv, kör ner mig i graven, för att hitta? Jag vågar inte vara så cynisk som jag kanske kan framstå ibland och säga aldrig. Usch. Att må såhär hela livet? Då kommer jag säkert sluta som alkoholist. Inte som bänkalkis, tror jag i alla fall. Jag tror att jag är en av de personerna som skulle klara av att under längre perioder hålla ett vettigt och bra jobb + sociala kontakter utan att min alkoholism skulle märkas. Men jag vill inte veta. Om det är så, det vills äga.

 

När fan ska mitt liv börja? På riktigt? När ska jag ta tag i mig själv? Tvinga mig till att leva som en människa istället för ett sorts slaskigt avskrap, som en sorts välklädd lodare? Aldrig? När fan ska jag bli lycklig av annat än kortsiktiga kickar som bara slår tillbaka? Just nu känns det som aldrig. Men det kommer komma. Måste bara hitta en motståndare lika kall som Micke, då kommer det komma. Tyvärr är det s.k. livet en rätt formidabel motståndare - även när man får in degen som storfavorit hittar alltid livet enoutaren att begrava mig i.

 

Nu har jag nog svamlat klart för tillfället. Ikväll ska jag på en liten tillställning och därefter dricka lite vin och öl, så jag kanske kommer med lite fyllesvammel senare på kvällen. Jag tror fan inte att jag kommer må bättre av det, snarare tvärtom. Men vafan. Det kan ju komma.

 

Just det. Jag klarar inte av att gråta. Jag vet inte varför. Sist jag grät var typ för tre år sedan, kanske två. Det var skitskönt, är det någon som kan lära mig att grina som en liten bebis? Känns som om det blir bättre efteråt. Ungefär som i Magnolia efter grodregnet. Ljuset kom. Men nej. Fan.

 

Nu ska jag fortsätta att utåt låtsas som om jag mår bra medan jag egentligen mår uruselt. Tills nästa gång, tilta lugnt.

 

Förresten. Hur mår NI? Egentligen?

[Hockbole]

Följer ju som många andra ditt skrivande med stort intresse, förmodligen av samma skäl som jag skulle stanna och titta på en bilolycka eller en misshandel på stan. Det ger en tillfredsställelse att sätta sin egen situation i relation till någon annans, och komme fram till att man själv är jävligt grym.

Dessutom kan jag tänka mig att det som hindrar mig med flera att sluta läsa och därigenom indirekt minska stödet för dig är av samma beståndsdelar som motviljan att bryta upp en fight mellan människor du inte känner. (I detta fallet fylleparre mot rationella parre)

 

Så-tvärtemot sunt förnuft(för övrigt tror jag det är omöjligt)-så tänker jag inte råda dig att sluta spela/sluta supa/klättra upp ur hålet.

 

I och med att du har en retorisk färdighet som tillåter dig att rättfärdiga din situation för dig själv och andra tycker jag istället att du ska lämna in en bunt texter till en publicist, eftersom du ständigt kommer övertyga dig själv om det du vill göra är det rätta, alternativt spela den uppgivna cynikern som lider för lidandets skull.

 

Gillar de det de läser kommer de att ge dig ett förskott mot att du producerar en längre text, och trots din lathet blir ju det en stejkning till vad du nu vill använda pengarna till. Det går det lätt att se att de pengaran bör användas till skapande av situationer som ska med i texten, dvs fylleslask, ninjasparkar, överdrivet alkoholintag mm.

 

Det jag vill säga är väl egentligen att det känns som en bättre idé att använda sin situation till något lite mer produktivt, dessutom tror jag att många hade köpt det du skrivit om det fanns möjlighet, en Arne Anka av pokereran if you will.

 

Bara en fundering detta, mest för att situationen som den ser ut nu förr eller senare kommer leda till att du kommer sluta skriva här, och vilken jävla bilolycka ska jag då titta på?

 

Väl mött

[Obscura]

Parre, du verkar vara en trevlig kille och du verkar veta hur man spelar poker av vad jag läst i forumet. Varför spelar du inte så tänkte jag fråga men så kom jag på att du verkar veta vad som är fel i övrigt också men inte ha kraften att kunna förändra det. Varför? Det finns loosers som varje dag går till sitt trista arbete eller lever ett liv de inte vill leva utan att ta tag i det och förändra det. Varför? Vi har ju alla möjligheter att skapa det liv vi vill leva. Varför tar inte alla den chansen då? Vet inte. Kanske har inte alla kraften som behövs för att förändra. Kanske beror det på något annat? Kanske kommer det med åren. För mig var allt kaos i vid tjugo men det började klarna och ordna upp sig när jag närmade mig trettio. Många är loosers hela livet och jag vet inte varför. Varför tar man inte tag i sitt liv och gör det till ett liv man vill leva? Jag förstår det inte, man har ju alla möjligheter att få det som man vill. Men enda sättet är nog att reda ut vad som behöver förändras och se till att göra det. Tyvärr verkar inte alla ha kraften, viljan, diciplinen eller vad vi ska kalla det som behövs för att ta tag i saker och förändra dem. Hur som helst kan du bara förändra dig själv och bara du kan förändra dig. Hoppas det ordnar upp sig någon gång!

[parre]

I och med att du har en retorisk färdighet som tillåter dig att rättfärdiga din situation för dig själv och andra tycker jag istället att du ska lämna in en bunt texter till en publicist, eftersom du ständigt kommer övertyga dig själv om det du vill göra är det rätta, alternativt spela den uppgivna cynikern som lider för lidandets skull.

 

Jag har noll publicistkontakter, sedan vet jag inte om jag vill lämna ut mig själv på det sättet. I och för sig kan jag ju skriva under pseudonym.

 

Bara en fundering detta, mest för att situationen som den ser ut nu förr eller senare kommer leda till att du kommer sluta skriva här, och vilken jävla bilolycka ska jag då titta på?

 

Eller så slutar jag fylletilta så ofta, slutar tilta efter nån bad beat som igår och börjar dra in en massa pengar på pokern och lever lyxliv istället.

 

Parre, du verkar vara en trevlig kille och du verkar veta hur man spelar poker av vad jag läst i forumet. Varför spelar du inte så tänkte jag fråga men så kom jag på att du verkar veta vad som är fel i övrigt också men inte ha kraften att kunna förändra det.

 

Jag kan ju spela vettig poker rätt ofta och rätt mycket, men ta t.ex. igår - jag ligger fortfarande på noll när jag ställer mörkt med 88 på ren tilt. Det är sådana idiotgrejer som kostar mig allting, jag vet om det, men när jag sitter där vid bordet och tiltdemonen säger "ALLIN" så finns det inget stopp.

 

För mig var allt kaos i vid tjugo men det började klarna och ordna upp sig när jag närmade mig trettio.

 

Jag var, otroligt nog, långt mycket mer patetisk när jag gått ut gymnasiet. Arbetslös, spelade dataspel till tre på natten, sov hela dan etc. Tiden efter har i alla fall öppnat mina ögon, gett mig vägar, livsval, möjligheter - jag tvivlar inte för en sekund att jag kommer bli något stort i det jag nu väljer att hänge mig åt. Måhända en dåres övertygelse, men vafan, vad spelar det för roll om jag har lite skulder och backat på poker? Pengar är pengar, det går alltid att fixa/få igen.

 

Hur som helst kan du bara förändra dig själv och bara du kan förändra dig. Hoppas det ordnar upp sig någon gång!

 

Det gör det säkert, allting ordnar sig till slut!

[Emilio]

Måhända en dåres övertygelse, men vafan, vad spelar det för roll om jag har lite skulder och backat på poker? Pengar är pengar, det går alltid att fixa/få igen.

 

Nu låter jag säkert som en moralkärring men det är inget fel att ha den synen på pengar, det är nog faktist ganska sunt men om du blandar in andra så måste du respektera dom och betala tillbaka så fort du kan. Jag ska inte lägga mig i men du verkar ha en ganska respektlös attityd där du tar för givet att folk lånar ut pengar till dig när det skiter sig utan att kräva att få tillbaka det. Min farsa har liknande syn och han har inte så bra kontakt med vänner och annat längre som han har skulder till kan jag lova.

 

Man kan skita i att betala mycket, skatt, lån whatever, det fungerar ett tag men till slut blir mman faktist ganska fängslad av detta och det är itne så jätteroligt längre.

 

Nu har du ju ett jobb vilket är bra om du lånar pengar från höger och vänster dock.

[Matteprof]

"Har väntat i 22 år på att livet ska börja".

 

När fan ska mitt jävla liv ta den där vändningen som jag så desperat behöver, som jag söker, som jag förstör mig själv, kör ner mig i graven, för att hitta?

 

Men sluta snacka skit och tyck synd om dig själv. Sånt blir jag bara sur åt ... fast på ett vänligt sätt

 

Livet tar ingen vändning även om du skulle plussa 10 lax och för en gång skull casha ut pengarna och betala igen alla skulder. Det VET du nog själv!

 

Tänk dig in i situationen att du plötsligt är skuldfri, har alla räkningar betalda och 20 lax på kontot. Skulle du då kunna säga att livet tagit en vändning genom att kolla i plånboken och samtidigt vara lycklig??

 

Du skulle väl ändå förmodligen spela poker, dricka stora mängder öl men kanske slippa känna ångesten från att vara skyldig folk pengar.

 

Min erfarenhet säger mig i allafall så. När man var student hade man lite pengar men anpassade sig till det. Nog kunde man ha jäkligt skojigt ändå. Nu när man jobbar och har plussat en massa flis på pokern har man lite större omkostnader för att man unnar sig mer, men det är ju sak samma egentligen. Hur kul man kan ha är inte beroende på hur mycket flis man har på banken. Eller tror du det är en slump att väldigt många människor ser tillbaka på sin studietid och säger att det var den roligaste tiden de hade, trots att de hade det knapert med pengar och har det betydligt bättre ställt idag...

 

 

PS. Jag tycker du oftast spelar kass poker (jo jag menar det och har flera exempel från vår senaste session eller från vad man läser här) men jag vill ändå egentligen inte vinna pengar av dig eftersom jag inte vill vinna flis av folk som spelar för pengar de egentligen inte anser sig ha råd att betala. Dock så är oftast DC borden du är med och lirar så slaskiga och det är mycket skojigare än att spela någon tight low-stakes Holdem. Dock tycker jag det ofta ser ut som att du inte ens försöker vinna när du spelar som du gör... Du vill undermedvetet gå gul och skita i all poker för kvällen...

[Avsaknad]

Just det - spola tillbaka låååångt. En fin pott mot Avsaknad som jag glömde. Han höjer pre till 70 på min övermörk, jag synar bara med AQ eller vad det var, orkade inte slå om ur pos. Floppen kommer tre låga, han betar 200. Vad ska han ha? Jag synar. Turn ett ess. Han betar 400 (det jag har kvar), jag synar. Han hade visst QQ - skön träff för mig!

 

Yeah jag var inte ens förvånad när du vek upp AQ, men med drygt 600 i potten kunde jag knappast checka turn då du skulle ställa rivern oavsett vad som föll på brädan, du tomtespela en mängd händer under den timme jag satt med er, din tomma bluff mot Lina var ju dömd o misslyckas...Parresyndromet kom igen lite där, du har svårt o ge upp en pott om du bombat på den.

 

Annars var bordet roligt, 4 miffon som sitter o slaskar varje flopp oavsett starthand eller bett o 3 killar på ena hörnet som undrar var dom egentligen hamnat. Om min nöt på turn bara kunde stått mot Lina för lite över 3 lax så hade jag varit glad med

[Big Less]

Tiden efter har i alla fall öppnat mina ögon, gett mig vägar, livsval, möjligheter - jag tvivlar inte för en sekund att jag kommer bli något stort i det jag nu väljer att hänge mig åt.

 

Ska vi slå vad?

[Waggho]

Parre, vad är det för nåt du pluggar? Några framtidsplaner som involverar detta borde du väl ha? Har du funderat på att gå ett år på folkhögskola och bara inrikta dig på att lära dig skriva ännu bättre, typ i skogen i dalsland fjärran från sviten och internetpoker?

[Micke_E]

Jag ska inte lägga mig i men du verkar ha en ganska respektlös attityd där du tar för givet att folk lånar ut pengar till dig när det skiter sig utan att kräva att få tillbaka det.

Det beror nog på att det är ruskigt lätt att låna pengar. Ok, parre har väl fått det lite svårare nu eftersom dom flesta som känner honom vägrar låna ut men alla lånar ju av alla i pokervärlden.

 

Men sluta snacka skit och tyck synd om dig själv. Sånt blir jag bara sur åt ... fast på ett vänligt sätt

Lol, en sur och arg Matteprof? Kan jag inte ens tänka mig hur det skulle se ut

Fler Svitenbesök efterfrågas föresten, jag missade ju dig sist.

[Matteprof]

Lol, en sur och arg Matteprof? Kan jag inte ens tänka mig hur det skulle se ut

Fler Svitenbesök efterfrågas föresten, jag missade ju dig sist.

Bara för att jag är tight/weak om jag inte är less?

 

I helgen ska jag inte lira men den 9:e tänkte jag prova lyckan igen

[parre]

ag ska inte lägga mig i men du verkar ha en ganska respektlös attityd där du tar för givet att folk lånar ut pengar till dig när det skiter sig utan att kräva att få tillbaka det.

 

Hittilsl har jag betalat tillbaka alla skulder jag någonsin haft, även om det tagit lång tid ibland. Sedan prioriterar jag oftast skulder där jag fysiskt lånat kontanter av folk över sådana som jag fått när jag t.ex. lånat pengar ut stacken vid bordet vid ett homegame, men det är bara min syn på saker. Men jag betalar alltid tillbaka, förr eller senare.

 

Du skulle väl ändå förmodligen spela poker, dricka stora mängder öl men kanske slippa känna ångesten från att vara skyldig folk peng

 

Det har du rätt i, det enda jag skulle slippa med mycket deg och en pokerkassa är att ha ångest över att jag torskat pengar som jag inte har råd att förlora. Det skulle göra mig högst marginellt lyckligare, jag ser inte direkt pengar som lösningen och vägen till lyckan, även om det är trist att inte ha pengar.

 

EDIT. Jag skrev väl nödvändigtvis inte enbart om pengar i mitt inlägg. Pengar är skitsamma, eller nått. Ehh, nu har jag fuckat upp nått igen.

 

Dock tycker jag det ofta ser ut som att du inte ens försöker vinna när du spelar som du gör... Du vill undermedvetet gå gul och skita i all poker för kvällen...

 

Jag vet inte. Förutom mitt första inköp som jag inte ens minns hur jag backade så tyckte jag att jag lirade rätt solid poker sist vi lirade. Visst, en hel del gambling och slask, men tyckte inte att jag bara maskinerade och försökte få in degen. 7CS-handen som jag drog ut dig på kanske var dåligt spelad, men jag kan noll 7CS så jag antog att ett levande fyrfärgdrag + par skulle stå sig fint Men dra gärna lite exempel på när jag spelat dåligt och försökt gula på sistone, jag är själv intresserad (eftersom jag själv inte inser när det händer förrän efteråt, ibland inte alls).

 

Vad jag vet är att jag ofta har extremt svårt att komma igen efter att ha torskat en större pott - klar maskinvarning efteråt.

Parresyndromet kom igen lite där, du har svårt o ge upp en pott om du bombat på den.

 

Mmm. Men jag hade aldrig spelat mot Lina förut, tror jag i alla fall. Nästa gång lär jag knappast försöka bluffa henne på tre gator...

 

Annars var bordet roligt, 4 miffon som sitter o slaskar varje flopp oavsett starthand eller bett o 3 killar på ena hörnet som undrar var dom egentligen hamnat.

 

Det var skönt slask ett tag. Framförallt när jag prickade AA mot en av de tre killarna i hörnet och tog hans stack, när han först klonkar ut mig och jag klonkar tillbaka. Sedan var det mindre kul att Lasse klonkade ut mig och att jag som vanligt tiltade iväg resterande pengar nästa hand, men du hade dragit då har jag fö rmig. Faktiskt ett ovanligt kul bord för att vara Texas på SViten!

 

Ska vi slå vad?

 

För svårt att definiera förutsättningarna, annars hade jag tagit ett vad. Garanterat. Vad får jag för odds förresten?

 

Parre, vad är det för nåt du pluggar?

 

Statsvetenskap.

 

Några framtidsplaner som involverar detta borde du väl ha?

 

Just nu är min enda plan att fixa min fil kand nu till januari så jag äntligen på pappret har högskoleutbildning. Sen är min plan att softa ett halvår eller så och jobba, skriva så mycket jag orkar och överväga mina framtidsplaner. Typ så hade jag tänkt mig det hela i alla fall.

 

Har du funderat på att gå ett år på folkhögskola och bara inrikta dig på att lära dig skriva ännu bättre, typ i skogen i dalsland fjärran från sviten och internetpoker?

 

Haha. Nee, inte min stil!

 

Ok, parre har väl fått det lite svårare nu eftersom dom flesta som känner honom vägrar låna ut men alla lånar ju av alla i pokervärlden.

 

Det är i och för sig bra. Eller, jag kan fortfarande få lån om jag verkligen vill, men inte lika stora summor och lika enkelt som förut. Det är verkligen jättebra för mig... särskilt då jag oftast vill låna pengar först när jag är full (och alltså oftast spelare dålig poker) - när jag är nykter är det rätt sällan jag frågar om lån.

[Matteprof]

Men dra gärna lite exempel på när jag spelat dåligt och försökt gula på sistone, jag är själv intresserad (eftersom jag själv inte inser när det händer förrän efteråt, ibland inte alls).

 

Holdemhänderna när du övermörkar eller bettar pot med 4,8 o och ska betta dem hela vägen när floppen kan komma 10,J,Q kanske inte behöver kommenteras.

 

Jag menar händer som du bettar flop och är helt tom med men ändå skjuter iväg ett pott-bet på turn trots att man ser att du drar dött på brädan.

 

Typ Omaha Hi/Lo. Du sitter i blinden och plussar till kanske 20. Får syn av alla. Floppen kommer något i stil med 8,8,K och du säger pot. Killen bakom synar och alla de andra i potten kastar. Synar killen bakom ett pottbet med en sådan flop kan du ju fethaja att han sitter och vill ha mer synar bakom. Mest troligt har han KK men han kan tomtespela en triss där han hoppas träffa båten på nästa kort. Dock är det tveksamt om han bara synar med en triss eftersom han måste inforaisa för att se var han står i potten. Alla bakom foldar.

 

Turn blank, typ 10. Du bettar pot (runt 300) och han synar igen. Nu är det så genomskinligt att han har en monster och vill du ska fortsätta betta vilket han vet att du gör. River kommer typ 3 och du säger 600. Han ställer in sina kvarvarande 800 och du kastar.

 

Jag tycker det där är att kasta en tusing i sjön av dig... man måste INTE vinna varenda pot man spelar

 

Passar inte brädan med många bakom så är det bara check/fold om man sitter i tidig position. Sitter du i sen mot många spelare så ta lite gratiskort om du får.

 

Vi skulle nästan banna dig från att säga "pott"

[parre]

Tycker inte pottandet på floppen nödvändigtvis är fel - spelar ju KKxx likadant. Men att potta turn och river är inte sådär jättebra spelat. Stort spelat, men inte bra.

 

Just nu i Casa del Parre:

 

Raymond och Maria - Ingen vill veta var du köpt din tröja på playlisten.

Allmänt nedstämd.

Men på ett dekadent "jag skiter i"-humör.

Och ledig imorgon.

Och druckit några öl.

Och snart bär det av mot en närbelägen biljardhall för lite slaskbira.

Sen blir det nog krogen.

Öl.

Alkoholism.

Jag känner faktiskt att lyckan är bakom hörnet.

Den kemiskt inducerade lyckan.

Guld.

Den som alltid slår tillbaka.

Din bästa vän.

Den största förrädaren.

Guld.

Det är stort, ofattbart stort.

 

Jag kan verkligen visionera mörkret framför mig, hålet som öppnar sig, som suger in mig; ondskan som lockar mig, små steg, lillfingret till djävulen; armen följer efter. Men mörkret lockar. Det suger in mig. Det vill ha mig. Det älskar mig, det är min livslust men samtidigt kraften som till slut kommer krossa mig, tarantulan som långsamt suger ut min livskraft.

 

Men fan. Jag är från en desillusionerad generation, allt är kaos. För att parafrasera Kate Ryan lite. Och nej, jag vill inte veta var du har köpt din tröja Raymond din äckliga jävla SoFo-bög.

 

Nu tappade jag bort mig. Lockropen från dimmans sirener är för starka. Jag känner att de kallar på mig. De ska förgöra mig, men fan vad kul jag ska ha under tiden.

 

Vetskapen om att allt kommer vara skit och förbli skit är så bra ibland. Just nu är allt inte bara skit. Ikväll kommer inte allt vara skit. Imorrn kommer jag vara döende.

 

Men fan.

 

Hur mår jag? Egentligen?

 

Det vet jag. Men fasaden krackelerar inte. Den krackelerar aldrig.

 

Fasaden är guld.

 

Jag är guld.

 

Dimman är räddaren.

 

Förresten. Idag på bussen ställer jag mig upp. Skriker ut: "Jag har varit ett fyllo så länge jag minns" (Wild Rover-melodin).

 

Dagen då jag slutgiltigt tappar förståndet.

 

Dagen då jag äntligen hittar frihet.

 

Lycka.

Apati.

Lycka.

[Adapa]

Parre, vad heter du egentligen om man får fråga?

[The Grand Bark]

Ingen kan som du få eländet att låta så jävla poetiskt, låter nästan lite småmysigt (nåja) pga av din förmåga att dra, tänja och modellera texten.

 

Men det är ju bara ett sminkat elände, bakom fasaden finns människan Parre som ännu inte hittat hem. Vet ju inte hur det blivit så här, svårt att veta för oss som inte "känner" dig på annat sätt än genom Slaskboken. Kanske du inte vet det själv ens. Du är PF.nu:s Persbrandt och det är många som läser här, det är jag övertygad om. På gott och ont, ibland är det jobbigt att läsa om dina swings, vilket du förstås (?) är medveten om.

 

Så vad göra? Svaret har du förstås bara inom dig och jag hoppas att du en dag kan sluta fred med dig själv, förlåta dig själv och andra som ev. gjort dig illa. Jag vet vad ångest kan ställa till med och det är alldeles för lätt att jaga bort demoner och döva smärtan tillfälligt med alkohol eller annat. Trots ditt tillstånd bär du på osedvanlig självinsikt men du behöver praktisera den, den verkar f.n vara på det teoretiska stadiet. Nåja, du är fortfarande ung och av det jag läst här så torde dina möjligeter att repa dig sannolikt vara rätt stora. Vi är nog en hel drös här som hoppas det, misstänker jag.

 

Sign. Trogen läsare

[Micke_E]

Parre, vad heter du egentligen om man får fråga?

 

Intressant att du antar att han inte heter Parre. Det finns personer som har känt honom i ett år utan att veta att han egentligen heter något annat Alltid lika kul när någon kommer och säger "Visste ni att parre egentligen heter ****?"

 

(censur ifall parre inte vill ha sitt riktiga namn här)

[parre]

Jag svarar på era inlägg när ajg är nykter och orkar. Adapa - vem är du, känner du mig? Villd u mig något, som t.ex. mitt IRL-namn, så kan du gott PM:a mig så...

 

Grand Bark: Svarar även på ditt inlägg när (om?) jag är nykter och kan skriva något.

 

Micke: Du vet att jag gillar dig!

 

Men okej.

 

Till det viktiga. Jag ska visst inte nedvärdera mig själv så mycket, enligt folk. Men vafan. Vad ska jag annars göra? Klockan är snart fyra på morgonen. jag sitter och dricker 15-årig skotsk single malt. Livet kan vara sämre, men livet skulle även kunna vara så jävla mycket bättre.

 

Livet suger och är en hora. Så är det bara. Tyvärr är livet en sådan hora som blåser en - vad fan ska jag behöva betala för att må bra? Min mentala hälsa? Någon vital kroppsdel? Njae. Jag vet inte. Jag hatar bara mitt liv. Egnentligen har jag börjat hata människor också. Mest för att jag själv hatar mig själv och jag är mer människa än apa och jag är bara så nere och så. Ja.

 

Det sjuka är att jag itne är en s.k. deppig tonåring längre. Det var ju efter tonåren som livet skulle bli bra. Som allting skullee lösa sig. Men nej - det blev, om möjligt, bara värre. Nya laster, nya problem. Allvaret. Leken är slut. Skiten som kallas studier och jobb. Att bli en respektabel medborgare.

 

Jag vet inte. Allt är bara så sjukt och så sjukt dåligt. Kom på mig själv ikväll att jag bara fick ångest av ölen. Jag mådde itne bra. Jag deltog inte i konversationerna. Jag satt bara tyst, skum och hinkandes. Okej! Det är väl inte hela världen, efter ett tag piggnade jag väl till. Men okej. Single jävla malt. Whiskeyl Klockan fyra. Det är guld. Jag är guld.

 

Men det är så få som inser och fattar det. Halt! Här får ingen passera! Här kommer ingen förbi! Visst - Die Mauer av Ebba Grön handlar inte om mig, men det hade fan llika gärna hade kunnat göra det. Ingen passerar mitt känslokalla yttre. Jag släpper inte in någon innanför. Det skulle kosta för mycket. En mur mellan mig och den jag hade kär.

 

Vi skulle få leva här. Men jag får inte leva. Jag kan itne leva, jag är inte bra på det. Jag är bra på att förstöra mitt liv; förstöra mig själv; bli hatisk och cynisk och bitter. Men vafan. Å andra sidan är mitt liv inte så kasst. Jag dricker trots allt riktigt god whsiskey merdan jag plitar ner desa rader.

 

Och sen stavar jag som en efterbliven mentalpatient när jag är full.

 

Men.

 

Vad ska man göra? Jag väger mellan att låta bitterheten och apatin ta över helt. Eller att göra något. Ta till vara mina otaliga talanger. Jag kan srkiva. Jag kan snacka. Jag är jävligt trevlig. Men vad fan hjälper det? Bör jag söka dekadensen och apatin? Eller ska jag bara finna lyckan? Leva? Vara bra? Vara mig själv?

 

Men Mauro Scocco - Till Dom Ensamma. Så sorglig men sann. Även Mauro har sina ljusa stunder.

 

Ska jag börja ta droger? Ska jag lyssna på Trainspotting? Om man har ett heroinberoende har man ett problem - fixa heroin. Det låter fan lockande - slippa världen. Slippa leva. Slippa ta ansvar. Slippa vara. Bara resa bortåt på ett moln av kemikalier.

 

Okej. Jag är sjuk och vet om det. Men vem bryr sig? Jag förstör mig själv. Jag vet inte hur länge jag orkar. Eller om jag orkar. Gör jag inte det, ja ,då. Tilt? Jag vet itne. Jag vill inte dö heller, livet är för underbart trots alla eviga jävla motgångar. Upplevelser. Hur som helst. Sjukt.

 

När jag läser detta imorgon lär jag vara bakfull.

 

Hur som helst - livet suger.

 

Livet är en jävla hora.

 

En hora som inte betalar för utlvoade tjänster utan blåser en.

 

Jag suger.

 

Jag är för patetisk för att vara sann.

 

Men.

 

jag ska inte nervärdeera mig själv så mycket.

 

Sa Othello från pf.nu - så ja, det stämmer. Men jag mår bara så dåligt. Jag har mina ljusa stunder, men de är så korta så de faller i glömska absurd snabbt. Jag är flummig. Ja.Men fan. Vad. Ska. Man. Göra. Skära sig själv?

 

Ähh.

 

Jag föredrar 15-årig single malt.

 

Livet suger.

 

Livet är en hora.

 

Men jag vill leva.

 

Det kommer vända.

 

Det kommer komma.

 

Jag kommer åter bli lycklig.

 

Eller?

[psykopaten]

ååååhhhhhhh jag är trött på allt gnäll parre... jag vill se dig potta om och be folk att suga upp dig och dricka en bira och din svarta kavajj.. vill inte höra om dina problem... skärp till dig nu för fan och börja +a lite hur svårt ska det va?

[Mauau]

Det här är ett ganska lamt förslag men...köp "Psychology of Poker" och "zen and the Art of Poker"...dom kanske hjälper liiite i alla fall.

[mbman]

Fan vad du skriver bra parre, ibland känner jag verkligen igen mig i dina depptankar.

[Matteprof]

Intressant att du antar att han inte heter Parre. Det finns personer som har känt honom i ett år utan att veta att han egentligen heter något annat Alltid lika kul när någon kommer och säger "Visste ni att parre egentligen heter ****?"

Hehe, det där känner man ju igen. Det finns många som tror jag heter Matte

 

Nästa helg ska jag slaska på Sviten... Blir fredagen då iaf så ha ett 5-5 DC bord redo

[Micke_E]

Hehe, det där känner man ju igen. Det finns många som tror jag heter Matte

 

Nästa helg ska jag slaska på Sviten... Blir fredagen då iaf så ha ett 5-5 DC bord redo

Jo, jag vet. Spelare som är nya på klubbarna och har hängt här tror ofta att man pratar om dig när man säger Matte.

Jag missar nog tyvärr dig den helgen också. Vi ska väl åka på slaskpoker open på lördagen hoppas jag och på fredagarna så brukar jag hållla mig på kasinot.