Hur svensk polis agerar vid manifestation för Israel i Malmö

[honest99]

Slutar de gräva tunnlar får de inga vapen från Egypten. Slutar Hamas med sina beskjutningar så slutar de gräva tunnlar. Får Hamas inga vapen blir det inga fler raketbeskjutningar. Blir det inga fler raketbeksjutningar från Hamas så slutar aldrig Israels ockupation

 

..antar jag att du menade...(?)..

[Supertequila]

Känns som Albert "ägde" sig själv redan när han började proklamera folkmord. Det sätter liksom punkt för diskussionen.

[honest99]

Känns som Albert "ägde" sig själv redan när han började proklamera folkmord. Det sätter liksom punkt för diskussionen.

 

Ja,

 

om man vill att alla människor och nationer skall ha någorlunda samma rättigheter, bör FN ha en stark arme och tvinga bort Israel från ockuperade områden.

 

Vill man att den starka skall överleva, låter man muslimerna förinta Israel.

 

Enbart om man värdesätter judar av någon annan anledning till mer värda, kan man rättfärdiga situationen. Då skjuter man sig själv i foten naturligtvis, om man inte råkar vara jude själv, och fan vet om man inte långsiktigt sett skjuter sig i foten även som jude.

[byling]

Orkar inte läsa hela tråden,men en människa som sympatiserar med sionism, skall väl då även försvara fascism,då det i stort sett är samma sak,fast från olika håll.

[Albert]

Jag menar att i Israel så har du väl antagligen de största kulturskillnaderna och krockarna i världen.

Och om du nu är av uppfattningen att en random kultur ska samlas inom ett avgränsat geografiskt område så undrar jag var judar, zigenare och kurder ska samlas.

 

Om de är av den uppfattningen att de vill samlas i ett avgränsat geografiskt område så visst. Judar bor utmärkt i vilket land som helst i världen vilket de gett bevis på att klara utmärkt då knappast någon stat alls spenderat pengar på att just judar ska integreras.

 

Zigenare har väl ingen uttalad önskan om att få ett land så vitt jag vet.

 

Jag är dåligt insatt i kurdernas situation men vad jag förstår så "ligger" Kurdistan i Syrien, Turkiet och Iran och Irak och att de som folkgrupp blivit förföljda samt har en uppräglad kultur samt en önskan om ett land så... I guess they'll have to fight for it.

 

Araberna var ju i majoritet i området innan inflyttningen till Israel började så enligt din logik så borde ju judarna ta sig därifrån illa kvickt. Frågan är bara vart?

 

Vad menar du med inflyttningen till Israel? Syftar du med inflyttning till den för-zionist-aliyahn 200-500 f.K.r. då babyloniska judar utvandrade till Israel? 900-1000 bosatte sig persiska judar i Jerusalem. Mellan 1200 och 1882 kom spanska-, engelska-, österrikiska- och franska judar. Den som betecknas som Första Aliyahn ägde rum 1881-1882 då ryska judar flydde undan progromer ca 35 000 judar emigrerade till det Ottomanska riket. Den Andra Aliyahn 1904-1914 och bestod till mesta dels av ryska judar ca 40K. Tredje Aliyahn 1919-1923, fjärde aliyahn 1924-1929, femte aliyahn 1929-1939 någon utav dem som du syftar till?

[Albert]

Känns som Albert "ägde" sig själv redan när han började proklamera folkmord. Det sätter liksom punkt för diskussionen.

 

Folkmord? Moi?

[Albert]

Orkar inte läsa hela tråden,men en människa som sympatiserar med sionism, skall väl då även försvara fascism,då det i stort sett är samma sak,fast från olika håll.

 

Hur tänker du människa? Tänker du alls?

[Jennez]

Anarkokapitalist om jag får be. Jo, stat är av ondo därmed inte sagt att land är av ondo. Jag är som sagt mot staten men för land där människor med samma etnicitet och kultur bor enbart för att det är det som fungerar bäst.

 

Nej det var givetvis inte okej. Jag är konskvent. Lika som så tycker jag att tibetanerna ska få ha sitt land fritt från etniska kineser. Samma gällde Polen. Samma gäller Israel. Och Sverige. Det är min åsikt.

 

Det är det här som jag vänder mig mot. Det är inte konsekvent att hävda att Israeler ska få ha "sitt" land fritt från andra etniciteter då det inte var deras land från början. Att däremot hävda att palestinier skulle få ha sitt land för sig själv är konsekvent. Jag vet, det var inte palestiniernas land heller men de var iaf i majoritet och blev undanträngda av israelerna.

 

Du säger emot dig själv. Om du anser att så är fallet och att det är ett argument för Israels krigföring så skriver du också under på alla invasionskrig i världshistorien, inklusive tyskarnas invasion av Polen.

 

Om du inte gör det så skriver du under på att judarna borde lämna Israel asap.

 

Hur ska du ha det?

[Albert]

Det är det här som jag vänder mig mot. Det är inte konsekvent att hävda att Israeler ska få ha "sitt" land fritt från andra etniciteter då det inte var deras land från början. Att däremot hävda att palestinier skulle få ha sitt land för sig själv är konsekvent. Jag vet, det var inte palestiniernas land heller men de var iaf i majoritet och blev undanträngda av israelerna.

 

Du säger emot dig själv. Om du anser att så är fallet och att det är ett argument för Israels krigföring så skriver du också under på alla invasionskrig i världshistorien, inklusive tyskarnas invasion av Polen.

 

Om du inte gör det så skriver du under på att judarna borde lämna Israel asap.

 

Hur ska du ha det?

 

Det är vad jag tycker som anarkokapitalistisk nationalist. Vilka avarter judarna släpper in i sitt land är upp till dem. Det råder ingen etniskrensning i Israel och det finns två arabpartier i Knesset. Jag hvädar bara Israels rätt att existera.

[Jennez]

Det är vad jag tycker som anarkokapitalistisk nationalist. Vilka avarter judarna släpper in i sitt land är upp till dem. Det råder ingen etniskrensning i Israel och det finns två arabpartier i Knesset. Jag hvädar bara Israels rätt att existera.

 

Men herregud alltså... du halkar ju på din tappade hjärna stup i kvarten... "Släpper in i sitt land?" Ja, tjofaderittan...

 

Jag ska försöka hålla mig borta från den här diskussionen nu. Känns rätt poänglöst för jag tror knappast att Albert vet vad han själv snackar om längre. Han blandar sina ideologier hejvilt och det krockar rejält ibland. Men skit i det, det är ju "vad han tycker som anarkokapitalistisk nationalist". Det räcker tydligen som argument.

 

"Jag anser att alla judar bör utrotas och att vi ska sänka alla skatter till 0% Det tycker jag som vänsterpartist." Vänta lite nu...

[Loveless]

Det är vad jag tycker som anarkokapitalistisk nationalist. Vilka avarter judarna släpper in i sitt land är upp till dem. Det råder ingen etniskrensning i Israel och det finns två arabpartier i Knesset. Jag hvädar bara Israels rätt att existera.

 

alltså, hur kan du ha en totalitär gränsande på fascistisk ideologi och hävda att det finns ens en gnutta anarkism i det hela? Du är ju lika verklighetsfrämmande i ditt svammel som Bagdad Bob, men jag ger i alla fall honom en gnutta chans att han var medveten om att det bara var skrönor.

[Albert]

Albert - Jennez 5-0

[sandis84]

Albert - Jennez 5-0

 

damn straight boi!

[Jennez]

Lol.

[honest99]

Albert - Jennez 71-31, eller totalt (3097 - 5481)

[Cleburne]

Vet inte vilka som såg 60 Minutes i helgen. Lite chockad blev man eftersom det normalt sett är ett oerhört Israel-vänligt program. Klart sevärt inslag:

 

 

[psykologas]

tack för länkar

[carl_nica]

[Lejonet]

Först vill jag endast göra ett tillägg om den arabiska historien och dess bidrag till vetenskapen. Skrev detta inlägg på ett annat forum;

 

En väldigt intressant begäran måste jag säga. Speciellt med tanke på all den arabfientlighet som finns på detta forum och runt om i samhället. Men jag är inte den som är den, så jag ska svara så gott jag kan, även fast jag inte är den som frågan riktades till. Svarar på grund av att jag har läst och studerat väldigt mycket om det arabiska arvet och kulturen. Dock kanske detta svar med den föregående frågan borde bli en egen tråd, då det inte har något att göra med Israels attacker på Gazaremsan.

 

Först och främst vill jag påpeka att människor i allmänhet har en väldigt säregen syn på skillnaderna mellan Islamisk kultur och kristen. Likheterna är många och det beror till stor del på all den kontakt som kulturerna hade mellan varandra under 900-talet och framåt. Men vi ska ta det från början.

 

Ända sedan kalifatet bredde ut sig från och med början av 600-talet utvecklades också en väldigt starkt utvecklande kultur i de arabiska länderna. Man tog ett mycket starkt intryck från de erövrandes kulturer. Den grekiska antiken fortlevde i Orienten och hellenistisk vetenskap hölls vid liv i Egypten, Syrien och perserriket. Grekiska verk hade översatts till främre Orientens lingua franca, arameiskan, och här förenades grekisk vetenskap med persisk och indisk. Framför allt i Bagdad översattes Aristoteles, Euklides, Hippokrates och andra grekiska klassikers verk till arabiska från grekiska, hebriska och syriska källor. Dessa översättningar gjordes inte ordagrannt utan de ursprungliga texterna kommenterades, kritiserades och försågs med tillägg. Araberna blev på så sätt de egentliga arvtagarna till den grekiska kultur som vi (den västerländska kulturen) så ofta åberopar oss. Det var araberna som räddade och förvaltade detta arv.

 

Västerlandet fick sedan ta del av detta arv och det arabiska arvet genom århundandrande av möten, och utbyte. Speciellt skedde detta utbyte i södra Spanien som då styrdes av araber. Denna islamiska/arabiska närvaron på den europeiska kontinenten ledde emellertid inte till undergång som de kristna förespått, efter slaget vid Poitirs år 732, utan istället till en unik och fruktsam symbios mellan islam, judendom och kristendom och till ett uppsving utan tidigare motstycke inom vetenskap, filosofi, kultur och konst.

 

Spanien var den första provins som frigjorde sig från kalifatet. Dit hade den från Damaskus flyende umayyadiska prinsen Abd ar-Rahman kommit redan 756. Till en början nöjde sig de nya härskarna med titel emir men redan 929 gjorde Abd ar-Rahman III anspråk på att vara amir al-mu'minin, alla rättrognas anförare. Under 900-talet utvecklades kalifatet i Córdoba till Europas i särklass mest blomstrande makt, materiellt och kulturellt. I en tid när städerna i Centraleuropa bestod av trähyddor hade Córdobas 500 000 invånare gaubelysning, fungerande avloppssystem och 300 offentliga badinrättningar.

 

Åtmindstone fem språk var i dagligt bruk. Två talades, den andalusiska arabiskan och den romerska dialekten som senare skulle utvecklas till spanska. Tre användes som skriftspråk, klassisk arabiska, hebreiska och latin. Efter hand försvagades emellertid umayyadernas styre av inre splittring och uttsattes också av växande press från de kristna i norr med deras krav på återerövring av förlorad kristen mark. Resultatet av denna splittring blev att kalifatet i Córdoba år 1031 delades upp i flera mindre riken. Äktenskap mellan judar, kristna och muslimer producerade mången muslimska härskare med ljust hår och blå ögon. Allianser ingicks mellan kristna och muslimska regenter och t ex de muslimska nasriderna i Granada bistod de kristna i kampen mot det muslimska riket i Sevilla. Självaste Cid - den katolska hjälten under 1000-talets andra hälft kämpade under sitt stormiga liv på ömse sidor som brukligt var för en medeltida furste.

 

Den katolska kyrkans ledarskap betraktade dock alla kontakt med muslimer och varje kompromiss som en seger för Antikrist. Från 1000-talet och framåt skedde en gradvis återerövring av förlorat land. Toledo föll 1085, Córdoba 1236, Valencia 1238 och Sevilla 1248. Den sista utposten Granada överlevde dock i ytterligare två och ett halvt århundrade som en öppen stad för konstnärer, författare och vetenskapsmän från hela medelhavsregionen. Granada förblev en av världens vackraste städer och en tillflyktsort för moriscos, araber som flytt från det kristna Spanien, och en diaspora för kristna och judar.

 

År 1492 föll även Granada med sin borg Alhambra, qal'at al-Hamra, den röda borgen, som blivit en symbol för den samlevnad mellan muslimer, kristna och judar som fått beteckningen convivencia.Under denna långa erövringsprocess mötte de kristna segerherrarna hela tiden en överlägsen civilisation. Den islamiska/arabiska kulturen var mera urban, tekniskt utvecklad, andligt mångfaldig och världsöppen. Toledo blev efter den kristna erövringen ett centrum för översättandet av arabisk vetenskaplig litteratur till latin. I motsatt riktning kom inga impulser. Det nästan 800 år långa riket i Spanien har endast avsatt ett dokument som tyder på intresse för nordeuropeiska språk och lära, nämligen ett pappersark med tyska ord och dessa arabiska motsvarigheter.

 

En annan väg för arabiskt inflytande på europeisk bildning, vetenskap och kultur gick via Sicilien. År 827 fick en muslimsk expeditionsstyrka fotfäste där och år 902 var hela ön erövrad tillsammans med delar av Syditalien. Den muslimska närvaron blev dock inte lika långvarig som i södra Spanien. Mot slutet av 1000-talet återerövrades Sicilien av normanderna men då hade redan i synnerhet städerna genomgått en genomgripande islamisering som ledde till att en märklig blandkultur höll sig levande i århundraden. Det normandiska styret hade en rent arabisk karaktär. Roger I som påbörjade erövringen omgav sig med arabiska filosofer,astrologer, vetenskapsmän och hans hov i Palermo var mer orentaliskt än västerländskt i sin karaktär. I över ett århundrande var ön ett kristet furstedöme där flera av de högsta positionerna innhades av muslimer.

 

Fredrik av Hohenstauf styrde inte bara över Sicilien under 1200-talets första hälft utan var förutom kejsare i det helgia tysk-romerska riket även kung av Jerusalem. Trots att han således innehade kristenhetens högsta civila ämbete var han i sitt personliga liv hälften oriental. Han höll sig med ett harem och vid hans hov fanns filosofer från Damaskus och Bagdad och såväl sefardiska och ashkenasiska judar. I denna öppna anda som fanns vid hans hov lades grunden för den italienska renäsansen. Arabiska, grekiska och latin användes i officiella sammanhang och från Sicilien och de delar av Syditalien som låg under normanderna spred sig arabisk kultur och vetenskap norrut.

 

Från Andalusien och Sicilien kom inte bara antikt vetande till Europa utan också arabisk vetenskap och teknik. Det arabiska bidraget till den europeiska medicinen hör till de mest betydande kunskapsöverföringarna i historien. Nedanför beskriv endast några exempel:

• Razes (död 925) sammanfattade sin tids medicinska vetande i 30 band och författade själv mer än 100 medicinska skrifter som nytrycktes ett fyrtiotal gånger ända in på 1800-talet och som under århundraden användes vid europeiska universitet. Särskilt berömd blev Razes för sin beskrivning av smittkoppor och mässling.
  
• Ibn Sina/Avicenna (död 1037) den persiska läkaren och filosofen sammanställde en medicinsk encyklopedi som användes på europeiska universitet ända in på 1800-talet.
  
• Ibn al-Khatib (död 1374) var den första att förstå att pesten spreds genom beröring.
  
• Ali bin Isa (död 1300?) skrev ett verk om ögonsjukdomar och dess läkande som visade på en kunskapsnivå som först uppnådes på 1700-talet i Europa.
  
• Ibn an-Nafis (död 1288) en egyptisk läkare, gjorde de första rönen om blodomloppet.

Redan på 900-talet var läkarna tvungna att avlägga särskilda prov för att få utöva sitt yrke. Medicinens konst lärdes ut på särskilda sjukhus, bimaristan, som fanns i de större städerna. Där vidareutvecklade specialiserade läkare kirurgins teknik. Sjukdomars förlopp observerades och beskrevs. Tillverkning av läkemedel från medicinalväxter och dessas inverkan på människokroppen studerades. Läkemedelskonsten var så utvecklad att botanikern Ibn al-Baitar från Malaga på 1200-talet kunde katalogisera över 1400 olika mediciner. Apoteket som instution är en arabisk uppfinning och i Andalusien försåg offentliga sådana befolkningen med medicin.

 

Arabiska astronomer gjorde stora framsteg i bestämmandet av månens och planeternas banor. Tidigt författades även vetenskapliga arbeten om ebb och flod, regnbågen och mångården och morgonrodnaden. Redan på 1000-talet utgick arabiska astronomer från att jorden var ett klot och Copernicus och Keplers arbeten hade knappast varit möjliga utan deras förarbete. Många olika astronomiska verktyg uppfanns också av araberna, t ex astrolabiet.

 

Europa fick dock ett än mera användbart hjälpmedel för att beräkna exakta mätningar från araberna, nämligen de arabiska siffrorna. Egentligen bör de dock beräknas som indiska, vilket araberna själva gör. Redan 720 var de kända i Bagdad, förmodligen genom indiska handelsmän. Den indiska matematiken bidrog framför allt med nollan - vårt ord siffra kommer från det arabiska sifr, noll - samt med decimalsystemet. Hundra år efteråt att systemet hade blivit känt utvecklade Muhammed ibn Musa al-Khwarizmi (780-850) dess användningsområden i sin skrift Algorismus. Han kan med all rätt betecknas som algebrans och algoritmernas fader. Det nya räknesättet var en revolution. Man kunde med de nya siffrorna hantera matematiska problem på ett helt annat sätt än vad som var fallet med de romerska. Genom denna import befriades Europa från vad en munk kallat "Det hela talets tyranni".

 

Islams snabba utbredning fick också stor betydelse för de geografiska disciplinerna. Ur beskrivningarna från de tidiga pilgrimsfärderna från de islamiska metropolerna i Egypten, Syrien och Mesopotamien till Mekka uppstod geografiska lexika och interkontinentala itinarier. Nedan följer några exempel:

 

• Al-Maqdisi (död år 1000) skrev ett kompendium över den tidens kända fysiska och mänskliga geografi, baserat på egna och pålitiliga vittnens iakttagelser.
  
• Al-Yaqut (död 1229) sammanställde ett geografiskt lexikon.
  
• Al-Idrisi(död 1100-talets slut) sammanställde ett allomfattande kartverk. På en världskarata och 72 detaljkartor drog denna upp den då bekanta världens gränser till ekvatorn i söder, Atlanten i väster och Stilla havet i öster.
  

 

Utan konkurrans var också de så kallade portolani som arabiska och judiska kartografer producerade på Sicilien och Mallorca under 1200-talet. Deras noggrannhet vad avståndsmätning beträffar överträffades först långt in på 1600-talet. Atlas är följdaktligen ett arabiskt ord och Vasco da Gama visste vad han gjorde när han tog den arabiska lotsen Ahmed ibn Majid i sin tjänst i den resa som ledde till att sjövägen till Indien öppnades för Europa. Muhammed Ibn Battuta (1304 - 1368/77) var en marocansk upptäcksresande som besökte så skilda platser som Timbuktu, Beijing och Volga och som tål att jämföras med Marco Polo.

 

Nedan näms ytterligare några exempel bland många på muslimer vars vetande berikat Europa och som Alexander von Humboldt betecknat som >>den västerländska bildningens och kulturens räddare<<:

 

• Ibn Firnas (död 888) försökte konstruera en flygmaskin sexhundra år före Leonardo da Vinci.
  
• Ibn al-Haytham/Alhazen (965-1040) uppfann camera obscura.
  
• Al-Biruni (973-1048) var ett universalgeni verksam som historiker, diplomat, sanskritexpert, astrolog, mineralolog och farmakolog
  
• Omar Khayyam (1047-1122) var både poet och matematiker.
  
• Ibn Rushd/Averroës (ca 1126-1198) fick med sina kommentarer till Aristoteles ett stort inflytande över västerländsk filosofi.
  
• Ibn Khaldun (1332-1406) blev med sin Prolegomen och genom sin källkritik inte bara den moderna historievetenskapens utan även sociologins fader.
  

 

Musikinstrument som gitarr, mandolin och luta var en del av den arabiska kulturexporten. Även namnen på dessa är följdaktligen arabiska och med dem övertog Europa arabiska musikformer. Al-ard bitkellim arabi - världen talar arabiska - heter det i en berömd egyptisk sång och vi talar också alla arabiska utan att veta om det. I Spanien beräknas vart femte ord vara av arabiskt ursprung och till och med namnet på nationalhjälten Cid är arabiskt, sayyed, herreman. I Sverige har vi otroligt många arabiska låneord, t ex:

Arsenal, fanfar, kaliber, razzia, amiral, monsun, haveri, aprikos, aubergine, kummin, saffran, spenat, sirap, algebra, alkohol, alkov, amalgram, arrak, aval, bensin, chiffer, elixir, hasard, jacka, kabel, karaff, kemi, koffert, konditori, lack, madrass, magasin, marsipan, pyjamas, racket, ras, risk, safari, sheriff, siffra, socker, soda, sorbet, tariff, zenit med mera.

 

Slutligen vill jag bara säga att som framgått ovan har det moderna Europa fler arabiska/islamiska rötter än vad människor vanligen föreställer sig. Europa är en östvästlig fusion. Båda islam och judendom var vid medeltidens slut grundläggande för tänkandet i Europa. Det arabiska arvet är därför starkt påtagligt även idag.

 

Om du eller någon undrar något mer, så besvarar jag gärna. Tack.

[Lejonet]

Angående konflikten Israel/Palestina kan jag endast säga att jag tycker att det är tragiskt och ytterst sorgligt att se personer med så lite kunskap vara så bestämda på vad som är rätt och fel. Jag har personligen flertalet vänner som är allt från neutrala till pro-israeler/pro-palestinier. Skillnaden mellan dem och vissa av debattörerna här är att de har tillskansat sig en avsevärd stor kunskapsmängd om förhållandena rörande konflikten innan de uttalat sig normativt om sakers tillstånd. Vissa av dem har även tjänstgjort i Golani, Israeliska fallskärmsjägarna, FN-styrkor stationerade i Libanon eller Sinai med mera. Andra har varit diplomater eller är idag jurister specialiserade på folkrätt alternativt har akademiska studier inom ämnet.

 

Det är även med förvåning man läser meningar fyllda med så mycket hat av så kvasi-intellektuella individer.

 

Angående Israels skapande och dess juridiska legitimitet är följande av stor vikt:

 

Israel skapades av en deklaration som inte godkändes av arabstaterna runtomkring och således var inte heller deklarationen juridiskt bindande.

 

När britterna inte klarade att hantera Palestinakonflikten längre lämnade de över frågan till FN med en begäran att generalförsamlingen (GF), i enlighet med FN-stadgan, skulle rekommendera en lösning på Palestinafrågan. Den 29 november 1947 antog generalförsamlingen resolution 181 (II), där en delning av Palestina rekommenderades. Generalförsamlingen kan till följd av FN-stadgan (artiklarna 10 och 14) endast rekommendera en lösning, som berörda parter kan anta eller förkasta. För att en FN-resolution ska bli juridiskt bindande för de inblandade parterna krävs att det är säkerhetsrådet som beslutar och att rådet dessutom hänvisar till att åtgärden krävs för att bevara internationell fred och säkerhet (beslut enligt kapitel VII i FN-stadgan). Säkerhetsrådet kunde emellertid inte enas om ett ingripande i konflikten om Palestina och genomförandet av GF:s resolution var därför beroende av parternas samtycke. Ett sådant samtycke förelåg inte från den palestinska befolkningen, som vid den här tidpunkten utgjorde 2/3 av befolkningen.

 

Konsekvensen av detta blev att när Palestina sedan åberopade sin rätt till en legitim stat 1988 så hävdade man sin legitimitet och sin juridiska rätt från resolution 181 (II). På samma sätt hävdar Israel sin legitimitet och juridiska rätt, från resolution 181 (II).

 

Israels åberopande:

 

Staten Israel betraktade då delningsplanen som juridiskt bindande. Självständighetsförklaringen från 14 maj 1948 refererar till resolution 181:

/../ en resolution som föreslår att en judisk stat etableras i Eretz-Israel/…/ Detta erkännande från Förenta Nationerna av det judiska folkets rätt att etablera sin stat är oåterkalleligt (Lapidoth och Hirsch 1992).

 

Palestinas åberopande:

 

PLO och palestinierna vägrade länge godta resolution 181 därför att de hade som mål att upprätta en palestinsk stat i hela Palestina. Vid Algermötet 1988 grundade man emellertid den utropade staten Palestinas legitimitet på denna resolution och även den palestinska sidan godtog därmed en tvåstatslösning. FN och en majoritet av världens stater har hela tiden hållit fast vid resolution 181 och anser fortfarande att lösningen är två stater sida vid sida.

 

Slutsats: När Israel utropade sin självständighet begick de ett brott mot folkrätten och således agerade de arabiska länderna endast i självförsvar. Ett agerande i linje med folkrätten.

 

Angående lägenhetsjämförelsen/ Britterna hade rätt att ge bort landområdet till vem de ville:

 

I fredsfördraget efter första världskriget som undertecknades i Lausanne 1923 avsade sig Turkiet sin rätt och rättstitel över Palestina. Mandaten (av latinets mandare; anförtro) behandlades i artikel 22 i Nationernas Förbunds (NF) stadga. Gemensamt för samtliga mandat var att områdena administrerades av mandatmakten men utgjorde inte en del av dennes territorium. Det är helt klart att Storbritannien aldrig erhöll juridisk suveränitet över Palestina. En grundläggande princip i mandatsystemet var just att mandatmakten endast innehade den rätt som gavs till dem i mandatet och alla mandat stod dessutom under NF:s övervakning. Storbritannien hade därför ingen juridisk rätt att lova bort Palestina vare sig till den ena eller andra parten.

 

Angående om det är en ockupation:

 

Israel har ibland försökt argumentera att IV Genèvekonventionen (IV GK) inte skulle vara tillämplig på ockupationen av Västbanken och Gaza. Detta argument har konsekvent avvisats av ett enigt världssamfund och otaliga resolutioner från både generalförsamlingen och säkerhetsrådet slår fast att IV Genèvekonventionen är tillämplig på ”de av Israel ockuperade områdena”. Som exempel kan nämnas säkerhetsrådets resolution 607 från 1988 där ett enhälligt råd slår fast tillämpligheten av IV Genèvekonventionen på de områden Israel ockuperar sedan 1967 (Säkerhetsrådets resolution, 607, 5 januari 1988). Någon anledning att ytterligare kommentera de israeliska invändningarna finns därför inte. Israel är skyldig att följa konventionens bestämmelser.

 

Efter kriget 1967 har både FN:s säkerhetsråd och generalförsamlig otaliga gånger haft Palestinafrågan på dagordningen med ett mycket stort antal resolutioner som följd. Den resolution, som fått mest betydelse och blivit ett av de grundläggande dokumenten i denna konflikt, är säkerhetsrådets resolution 242 från den 22 november 1967. Resolutionen betonar några viktiga folkrättsliga principer. Säkerhetsrådet slår fast det ogiltiga i att erövra territorier med våld och medlemsstaterna erinras också om att de i och med undertecknandet av FN-stadgan har åtagit sig att avstå från hot eller bruk om våld i sina internationella relationer. Resolutionen fastställer också principerna för en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern och innehåller några viktiga förslag för en framtida lösning av situationen. Det första rör israeliskt tillbakadragande av dess väpnade styrkor från ockuperat område och det andra bekräftar rätten för alla stater i regionen att leva i fred inom säkra och erkända gränser (eng: boundaries). Senare har detta upprepats i resolution 338 och dessa båda resolutioner har legat till grund för det fortsatta arbetet med att hitta en lösning på konflikten. I ”Osloavtalets” artikel 1 slås fast att övergångsperioden, som anges till fem år, ska leda till en permanent lösning som kommer att innebära ett genomförande av FN:s resolutioner 242 och 338.

Det finns ett par problem med resolutionstexten i 242 som givit upphov till diskussioner och oenighet. Det första är den obestämda form på ordet territorier som används i den engelska texten. Israel ska dra sig tillbaka från ”territories occupied in the recent conflict” men det står inte alla territorier eller definierar vilka säkerhetsrådet menar. Israel hävdade länge att man redan uppfyllt detta krav eftersom man lämnat tillbaka Sinaihalvön till Egypten. Theutenberg menar att detta måste läsas tillsammans med resten av texten. Den obestämda formen av territories var medvetet vald, menar han, eftersom det hänger ihop med rätten att leva i fred i säkerhet inom säkra och erkända gränser. Enligt den arabiska tolkningen innebär 242 att israeliskt tillbakadragande skall ske till de demarkationslinjer som var etablerade den 5 juni 1967, det vill säga före krigsutbrottet. Theutenberg hävdar dock att ordalydelsen måste ha tolkningsvitsord. I sin engelska version använder resolutionen ordet boundaries vilket betyder internationell gräns eller riksgräns. Eftersom gränserna i Mellanöstern under åratal varit flytande och i huvudsak reglerats via temporära demarkationslinjer menar Theutenberg att ingen initierad person, allra minst säkerhetsrådet, skulle tala om boundaries om de avsett de existerande demarkationslinjerna. Han menar att avsikten var en indikering hur de slutliga gränserna mellan berörda parter skulle vara – nämligen säkra och erkända. Israel ska därför dra sig tillbaka från ockuperat område på ett sådant sätt att landet får säkra och erkända gränser. Erkända i första hand av sina arabiska grannar, vilket endast kan uppnås via fredsförhandlingar. Parterna är dock förpliktade att ta hänsyn till tidigare beslut och rekommendationer som fattats av FN i Palestinafrågan, inklusive delningsplanen. Den resolutionen föreskriver vissa mer definierade gränser. Resolution 242, skriver Theutenberg, kan inte på något vis tolkas som medförande ”sämre rätt” för den ursprungliga palestinska befolkningen (Theutenberg 1986:535 f.)

 

Angående de bosättningar som det fredsälskande Israel tillåter, bygger och uppmuntrar:

 

En av de viktigaste principerna, inom folkrätten är att den juridiska suveräniteten över områdena inte övergår till ockupationsmakten. Det innebär att några större och omfattande förändringar, som påverkar områdets status inte får göras. Ett förbud att vidta permanenta förändringar finns i Haagkonventionen artikel 55. Bosättningspolitiken strider mot denna paragraf, liksom systemet med ”förbifartsleder”, som byggs på konfiskerad palestinsk mark för att förbinda bosättningarna med varandra och med Israel. Bosättningarna strider också mot artikel 49 § 6 i IV Genèvekonventionen där det sägs: “Ockupationsmakt må icke deportera eller överflytta delar av sin egen civilbefolkning till område, som den ockuperar.”

 

Israel har invänt att artikel 49 talar om tvångsförflyttningar och därför inte är tillämplig på de bosättare, som frivilligt bosätter sig på Västbanken och i Gaza. Det stämmer att artikel 49 också talar om tvångsförflyttningar. I artikelns första paragraf sägs;

 

Tvångsförflyttningar, enskilt eller i massa, eller deportation av skyddade personer från ockuperat område till ockupationsmaktens eller annat lands territorium, ockuperat eller icke ockuperat, är oavsett de skäl, som må anföras därför, förbjuden.

 

Även denna del av artikeln har Israel brutit mot genom att deportera tusentals palestinier sedan 1967. Angående Israels påstående att artikeln inte skulle vara tillämplig, om bosättarna flyttar in frivilligt, säger Jean S. Pictet i sin kommentar till artikel 49, att klausulen, som handlar om att förflytta sin egen befolkning in i ockuperat område, tillkom i syfte att förhindra en upprepning av en praxis från andra världskriget. Då förflyttade vissa ockuperande stater in delar av sin egen befolkning i ockuperat område för politiska och rasmässiga skäl med syfte att kolonialisera dessa områden. Beträffande ordvalet säger Pictet:

 

Det ska emellertid noteras att i denna paragraf [han talar då om § 6] är innebörden i orden “tvångsförflyttning” och “deportation” annorlunda jämfört med språkbruket i övriga paragrafer i artikel 49 eftersom de inte hänsyftar på förflyttning av skyddade personer utan den ockuperande maktens egna medborgare. Det är därför uppenbart att det vore mer logiskt – vilket också påpekades vid den Diplomatiska Konferensen – att ha framställt klausulen i fråga som en separat bestämmelse åtskild från artikel 49 så att begreppen “deportation” och “tvångsförflyttning i den artikeln fortsatt behållit innebörden som givits dem i paragraf 1, det vill säga tvångsförflyttningar av skyddade personer från ockuperat område (Pictet 1958:283).

 

Bosättningspolitiken strider mot internationell rätt och Israel har också åtskilliga gånger uppmanats att upphöra med byggandet, något man konsekvent vägrat följa. Israel har till och med fortsatt att bygga ut bosättningarna trots att fredsförhandlingarna pågått.

 

Angående Palestiniers rätt till självförsvar:

 

FN-resolutionerna 3236 och 3237, 22 november 1974

 

De båda FN-resolutionerna 3236 och 3237 utgör på det internationella planet den legala grunden för den palestinska befrielserörelsen. De bekräftar palestiniernas nationella rättigheter, rätten att med alla enligt FN tillåtna medel strida för dessa, samt PLO:s ställning som det palestinska folkets enda legitima representant och observatör i FN.

 

Resolution 3236 lyder som följer:

 

Generalförsamlingen

 

1. Bekräftar ånyo det palestinska folkets oförytterliga rättigheter i Palestina, inkluderande:

 

2. a) Rätten till självbestämmande utan yttre inblandning;

b) Rätten till nationellt oberoende och suveränitet;

 

3.Bekräftar ånyo även palestiniernas oförytterliga rätt att återvända till sina hem och sin egendom, från vilka de fördrivits och kräver deras återlämnande.

 

4.Understryker att full respekt för och förverkligande av dessa oförytterliga rättigheter för det palestinska folket är oundgängliga för lösningen av Palestinafrågan.

 

5.Erkänner att det palestinska folket är en huvudpart för upprättandet av en rättvis och varaktig fred och i Mellanöstern;

 

6.Erkänner vidare det palestinska folkets rätt att återvinna sina rättigheter med alla medel i enlighet med FN:s stadgas syfte och principer;

 

7.Vädjar till alla stater och internationella organisationer att öka sitt stöd åt det palestinska folket i dess kamp för att återupprätta dess rättigheter i enlighet med stadgan.

 

8.Anmodar generalsekreteraren att upprätta kontakter med PLO i alla frågor som berör frågan om Palestina.

 

9.Anmodar generalsekreteraren att rapportera till Generalförsamlingen vid dess 30:e session om fullgörande av nämnda resolution;

 

10.Beslutar att ta upp Palestinafrågan på den 30:e Generalförsamlingens preliminäradagordning.

 

Angående de övriga 1000-tals folkrättsbrott som Israel står bakom:

 

http://www.un.org/documents/scres.htm och http://www.ifamericansknew.org/stats/un.html#source

Resolution 106: "...‘condemns’ Israel for Gaza raid"

Resolution 162: "...‘urges’ Israel to comply with UN decisions"

Resolution 237: "...‘urges’ Israel to allow return of new 1967 Palestinian refugees"

Resolution 259: "...‘deplores’ Israel’s refusal to accept UN mission to probe occupation"

Resolution 446: "...‘determines’ that Israeli settlements are a ‘serious obstruction’ to peace and calls on Israel to abide by the Fourth Geneva Convention"

Resolution 452: "...‘calls’ on Israel to cease building settlements in occupied territories"

Resolution 471: "...‘expresses deep concern’ at Israel’s failure to abide by the Fourth Geneva Convention"

Resolution 592: "...‘strongly deplores’ the killing of Palestinian students at Bir Zeit University by Israeli troops"

# Resolution 605: "...‘strongly deplores’ Israel’s policies and practices denying the human rights of Palestinians

# Resolution 607: "...‘calls’ on Israel not to deport Palestinians and strongly requests it to abide by the Fourth Geneva Convention

# Resolution 608: "...‘deeply regrets’ that Israel has defied the United Nations and deported Palestinian civilians"

# Resolution 636: "...‘deeply regrets’ Israeli deportation of Palestinian civilians

# Resolution 641: "...‘deplores’ Israel’s continuing deportation of Palestinians

# Resolution 672: "...‘condemns’ Israel for violence against Palestinians at the Haram al-Sharif/Temple Mount

# Resolution 673: "...‘deplores’ Israel’s refusal to cooperate with the United Nations

# Resolution 681: "...‘deplores’ Israel’s resumption of the deportation of Palestinians

# Resolution 694: "...‘deplores’ Israel’s deportation of Palestinians and calls on it to ensure their safe and immediate return

# Resolution 726: "...‘strongly condemns’ Israel’s deportation of Palestinians

# Resolution 799: "...‘strongly condemns’ Israel’s deportation of 413 Palestinians and calls for their immediate return.

[Lejonet]

Det är även tämligen komiskt att en av debattörerna här använder argumentet att Hamas använder mänskliga sköldar när verkligheten är sådan att Israel också använder mänskliga sköldar. Vilket gott demokratiskt föredöme som står upp för de mänskliga rättigheterna Israel är.

 

http://news.bbc.co.uk/2/hi/middle_east/4333982.stm

The Israeli Defence Ministry will appeal against a supreme court ruling banning the use of Palestinian human shields in raids, officials said.

Defence Minister Shaul Mofaz is prepared to make a personal appearance in court to defend the practice, ministry officials added.

 

Human rights groups have frequently condemned the use of human shields.

 

The Israeli military believes that the use of Palestinian civilians can often defuse a tense situation.

 

http://www.btselem.org/english/Human_Shields/20060720_Human_Shields_in_Beit_Hanun.asp

20 July 2006: Israeli Soldiers use civilians as Human Shields in Beit Hanun

 

http://www.ynet.co.il/english/articles/0,7340,L-3387356,00.html

IDF soldiers use Nablus youths as ‘human shield’

(Video) Peace activist films IDF soldiers ordering two Palestinian youths to stand in front of their vehicle to prevent locals from stoning it; military advocate general orders investigation into incident, commanding officer suspended

[Lejonet]

Att Israels underrättelsetjänster även tycker om att förgylla tillvaron med lite tortyr är väl känt:

 

I den rapport som FN:s Committee Against Torture sammanställde över perioden år 2001 - 2003 slog man fast att tortyr återigen hade blivit en del av den israeliska säkerhetstjänstens metoder i "ticking bomb-situationer" och att fångar fortfarande utsattes för förhindrande av sömn, fastkedjande, örfilar, sparkar, exponering för extrem köld och värme, hot och förödmjukelser. CAT framförde också klagomål mot säkerhetstjänsten i många fall avvisade de anhållnas önskemål att få tillgång till advokat eller juridiska ombud.

 

http://www.migrationsverket.se/lifos/dok.do?dokn=14100&lista=Asien.html&mode=dokumentlista

Frågan om användande av tortyr av israeliska säkerhetstjänsten

Med anledning av en konkret fråga har ambassaden valt att titta närmare på frågan om användande av tortyr av israeliska säkerhetstjänsten.

 

Israel har under en rad år anklagats både av internationella och israeliska NGO:s för att använda tortyr som förhörsmetod i förhör med palestinier och andra personer anklagade för fientlig verksamhet riktad mot staten Israel. Anklagelserna riktas främst mot den israeliska säkerhetstjänsten General Security Service, GSS (Shin Bet).

 

Från israeliskt håll har man vidhållit att de förhörsmetoder som används av GSS för att förhindra terrorattacker inte utgör tortyr, enligt definitionen i artikel 1 i FN:s konvention mot tortyr.

 

Frågan om förekomsten av tortyr debatterades mycket lite i Israel fram till mitten av 80-talet. Detta ändrades emellertid 1987 i samband med ...fallet där det i förhör framkom att den israeliska säkerhetstjänsten under en lång rad av år systematiskt hade ljugit om sina förhörsmetoder. Med anledning av detta tillsattes en kommission som leddes av dåvarande presidenten i högsta domstolen Mr Landau.

 

Landaukommissionen fokuserade främst på två frågor; dels de systematiska lögnerna i domstolsförhör av förhörsledare från GSS och dels förhörsmetoderna i sig. Efter fyra månader presenterade kommissionen en rapport vars första del var offentlig och innehöll en översyn av GSS aktiviteter, samt en andra del som var hemlig och som innehöll riktlinjer för tillåtna förhörsmetoder.

 

Kommissionen fastställde att GSS systematiskt ljugit i domstolssammanhang när de förhörts om vilka metoder de använt, och redogjorde för innehållet i ett internt GSS-dokument från 1982, i vilket säkerhetstjänstens förhörsledare uppmanades att ljuga om förekomsten av tortyr i förhörssammanhang. Trots detta beslutade kommissionen att inte åtala några av förhörsledarna, utan hänvisade till termen "necessity defence" som innebär att en person frias från juridisk påföljd om han/hon handlat i syfte att förhindra förestående terrorattack.

 

När det gällde förhörsmetoderna delade Landaukommissionen GSS uppfattning om att fysiskt våld var nödvändigt i s k "ticking bomb-situationer", men begränsade metoderna till de nedanstående som man benämnde "moderate physical pressure":

 

täcka huvudet med en huva

fastkedjande i smärtsamma positioner

våldsam skakning

förhindrande av sömn

exponering för hög musik

exponering för extrem kyla

exponering för extrem värme

hot, inklusive dödshot

The UN Committee Against Torture fastslog 1997 att de metoder som var tillåtna enligt Landaukommissionen var att betrakta som regelrätt tortyr, och att dessa förhörsmetoder var oacceptabla.

 

Landaukommissionen rekommenderade att en kommitté skulle tillsättas som regelbundet gjorde en översyn över hur kommissionens rekommendationer efterlevdes samt rekommenderade att ansvaret för att pröva anklagelser om förekomst av tortyr skulle åvila en State Comptroller. En kommitté bestående av representanter från Justitieministeriet och GSS (!) tillsattes, och dåvarande State Comptroller, den f d domaren i högsta domstolen Miriam Ben Porat, fick i uppgift att sammanställa en rapport över åren för första intifadan (1988 - 1992). I denna rapport kom hon fram till att ett flertal allvarliga och systematiska avvikelser från Landaukommissionens rekommendationer hade förekommit under denna period.

 

När den israeliske 19-årige soldaten ... kidnappades av en palestinsk grupp i oktober 1994, godkände dåvarande premiärministern Yitzhak Rabin användande av metoder som gick utöver de som fanns i Landau-rapportens rekommendationer med hänvisning till att metoderna inte var tillräckliga för att få tillgång till den information säkerhetstjänsten behövde. ... dödades av kidnapparna i samband med en israelisk kommandoräd.

 

I september 1999 fastställde Israels Högsta Domstol att tortyr skulle förbjudas med motiveringen att "violence directed at a suspects body or spirit does not constitute a reasonable investigation practice". Högsta Domstolen förbjöd därmed metoder såsom våldsam skakning, fastkedjande i smärtsamma positioner, att täcka den som förhördes med en huva samt att exponering för hög musik. Förhindrande av sömn var däremot tillåtet, inte som ett mål i sig, men som en oundviklig konsekvens av att man var tvungen att förhöra någon intensivt i s k "ticking bomb-situationer". Fastkedjande var också tillåtet i syfte att skydda förhörsledaren. Förhörsledare som använde våld för att förhindra en terrorattack kunde dock fortfarande åberopa den s k "necessity defence-klausulen" om han/hon ställdes inför rätta för att ha tillämpat icke tillåtna metoder.

 

Enligt den israeliska kommittén mot tortyr (PCATI) utgjorde Högsta Domstolens utslag en vändpunkt som innebar att tortyr inte längre tillämpades rutinmässigt. Inte desto mindre menar PCATI att Högsta Domstolen begick ett misstag genom att lämna ett kryphål för s k "ticking bomb-situationer", vilket sedermera har kommit att utnyttjas av säkerhetstjänsten.

 

I den rapport som FN:s Committee Against Torture sammanställde över perioden år 2001 - 2003 slog man fast att tortyr återigen hade blivit en del av den israeliska säkerhetstjänstens metoder i "ticking bomb-situationer" och att fångar fortfarande utsattes för förhindrande av sömn, fastkedjande, örfilar, sparkar, exponering för extrem köld och värme, hot och förödmjukelser. CAT framförde också klagomål mot säkerhetstjänsten i många fall avvisade de anhållnas önskemål att få tillgång till advokat eller juridiska ombud.

 

I fallet med den arresterade Hamas-aktivisten ... (2002), anklagad för involvering i diverse terroraktiviteter såsom militär träning av Hamasmedlemmar, smugglande av bälten med explosiva laddningar avsedda för självmordsbombare samt medverkan i terrorattentatet mot buss no. 16 i Haifa i december 2001 som dödade 15 personer, fick ... försvarsadvokat av en händelse tillgång till säkerhetstjänstens förhörsprotokoll. I detta framgick att den israeliska säkerhetstjänsten givit ... tre örfilar samt kedjat fast ... vid en stol i den s k "banana back-bend"-positionen som innebär att en person kedjas fast med ryggen över stolsitsen och med armarna fastkedjade runt de fyra stolsbenen. ... hölls i denna position vid tre tillfällen, första omgången 10 minuter, andra omgången 30 minuter och tredje omgången 22 minuter.

 

Med anledning av informationen i förhörsprotokollet har den israeliska kommittén mot tortyr gjort en framställan till statsåklagare Mazuz där man begär att förundersökning ska inledas mot förhörsledaren i fråga. Denna begäran lämnades in i augusti 2004, och PCATI har ännu inte fått något svar.

 

Enligt artikel 277 i den israeliska strafflagen från 1977 är straffet för att använda fysiskt våld 3 års fängelse ("a public servant who uses or gives an order to use force or violence against another person in order to extract a confession of information about an offence shall be sentenced to three years incarceration"). PCATI har lämnat in ett hundratal framställningar om förundersökningar i de fall där klienter hävdar att de utsatts för tortyr. Enligt PCATI har dock bara hänt i två fall, som resulterade i dödsfall, att förhörsledare från säkerhetstjänsten blivit straffade för brott relaterade till tortyr.

[devalanteriel]

Angående konflikten Israel/Palestina kan jag endast säga att jag tycker att det är tragiskt och ytterst sorgligt att se personer med så lite kunskap vara så bestämda på vad som är rätt och fel. Jag har personligen flertalet vänner som är allt från neutrala till pro-israeler/pro-palestinier. Skillnaden mellan dem och vissa av debattörerna här är att de har tillskansat sig en avsevärd stor kunskapsmängd om förhållandena rörande konflikten innan de uttalat sig normativt om sakers tillstånd. Vissa av dem har även tjänstgjort i Golani, Israeliska fallskärmsjägarna, FN-styrkor stationerade i Libanon eller Sinai med mera. Andra har varit diplomater eller är idag jurister specialiserade på folkrätt alternativt har akademiska studier inom ämnet.

 

Frånsett att jag hoppas du inser att det sista inte är ett argument utan endast nedlåtande överlägsenhet mot övriga i tråden (vilket iofs i somliga fall kan behövas) tycker jag det är synd att du verkar göra precis samma misstag själv.

 

Liksom du anser jag att en bredare förståelse för historien och kulturerna bakom konflikten i Mellanöstern och för den del vilken konflikt som helst nästan är ett tvång för att kunna tas på allvar i diskussioner om densamma. Jag är dessutom själv pro-Palestina. Men jag har inte nått samma slutsatser som du.

 

Jag tycker att du helt ensidigt verkar ta enbart Palestinas ställning utan någon som helst förståelse till varför staten Israel agerar som den gör. Så länge du gör det har jag svårt att ta dig seriöst, precis som jag inte tar t.ex. Albert seriöst heller.

 

Däremot ska du ha kudos för att du faktiskt använder källor. Uppmuntrar dig dock att ange varifrån du tagit dem också istället för att bara posta dem rakt av.

[Albert]

Först och främst vill jag påpeka att människor i allmänhet har en väldigt säregen syn på skillnaderna mellan Islamisk kultur och kristen. Likheterna är många och det beror till stor del på all den kontakt som kulturerna hade mellan varandra under 900-talet och framåt. Men vi ska ta det från början.

 

Islamsk kultur och kristen kultur skiljer sig otroligt mycket. Du kanske syftar till att kristendom, islam och judendomen har många likheter? Du kanske tillochmed känner till Abraham?

 

Västerlandet fick sedan ta del av detta arv och det arabiska arvet genom århundandrande av möten, och utbyte. Speciellt skedde detta utbyte i södra Spanien som då styrdes av araber. Denna islamiska/arabiska närvaron på den europeiska kontinenten ledde emellertid inte till undergång som de kristna förespått, efter slaget vid Poitirs år 732, utan istället till en unik och fruktsam symbios mellan islam, judendom och kristendom och till ett uppsving utan tidigare motstycke inom vetenskap, filosofi, kultur och konst.

 

Dra mig baklänges på en vagn dragen av en åsna.

 

Från wiki:

 

Mozaraber (spanska: mozárabe, portugisiska: moçárabe, av arabiska: musta'riba, "den som blivit arab") var under medeltiden de kristna som levde i det då muslimska Spanien (al-Andalus).

 

I det muslimska Spanien accepterades icke-muslimer som kristna och judar, dhimmi, om de betalade en personskatt, jizya. Att konvertera till kristendom eller judendom var belagt med dödsstraff, och uppförande av nya kyrkor samt att ringa i kyrkoklockor var förbjudet. Men mozaraberna hade sin egna domstolar och myndighetsorgan och även om de som valde att konvertera till islam favoriserades, kunde även mozaraber nå höga poster vid de muslimska hoven.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mozaraber

 

 

Atlas är följdaktligen ett arabiskt ord och Vasco da Gama visste vad han gjorde när han tog den arabiska lotsen Ahmed ibn Majid i sin tjänst i den resa som ledde till att sjövägen till Indien öppnades för Europa.

 

Vi kan väl börja med en av dina lögner. Atlas hittar man i den grekiska mytologin. Atlas ledde titanernas kamp på Olympen men förlorade och som straff fick han uppgiften att bära himlen på sina axlar. Han fick dock sin lindring när han bad hjälten Perseus att förstena honom med gorgonen Medusas avhuggna huvud så att han blev till sten. Det var så Atlasbergen skapades.

 

Gestalten Atlas brukar betraktas som en poetisk omskrivning för principen att bergen bär himlen. Traditionellt har Atlasbergen i nordvästra Afrika sagts vara den plats där Atlas bär upp himlavalvet.

 

Den holländska kartografen Gerhard Mercator myntade ordet ”atlas” i betydelsen kartbok.

 

 

Att aubergine skulle vara eller komma från arabiskan tvivlar jag starkt på.

 

http://mansfeld.ipk-gatersleben.de/pls/htmldb_pgrc/f?p=185:46:8165473731077548::NO::module,mf_use,source,akzanz,rehm,akzname,taxid:mf,,botnam,0,,Solanum%20melongena,5937 visar att det vi kallar äggplanta kallas badhingan på arabiska och aubergine eller béringène, mayenne, melongène på franska.

 

Angående Camera obscura:

 

Principen beskrevs år 1036 av Ibn Al-Haitham från Arabien. Aristoteles skrev redan 300 år före Kristus i sitt verk Problemata att solstrålar som passerar en liten fyrkantig öppning ger upphov till en rund bild av solen oberoende av hålets form. Redan vid 1000-talets början användes tekniken för astronomiska ändamål. Tekniken användes från 1500-talet som hjälpmedel för konstnärer för att göra skisser, under 1600- och 1700-talet med hjälp av lins, till exempel av målarna Canaletto och Jan Vermeer.

 

 

Kan du vänligen länka till boken Prolegomen som du talar om? Allt jag hittar är Prolegomena av Kant.

 

 

Romarna förde det grekiska arvet vidare till den europeiska civilisationen.

http://www.larshammaren.se/2_antika_arvet.htm

 

Siffrorna kom från Indien och tänkandet från grekerna.

[Albert]

Så länge du gör det har jag svårt att ta dig seriöst, precis som jag inte tar t.ex. Albert seriöst heller.

 

Tack för ditt konstruktiva inlägg.