hubbahubba

Överlappandet bör utformas så att mängden lediga bör hållas hyffsat konstant för att utnyttja liseberg och andra offentliga rum dit folk söker sig på sin lediga tid effektivare. Likaså kan arbetsgivare utnyttja sina lokaler bättre om ~70% av styrkan är på plats varje dag istället för att ha fullt hus 5 dagar och tomt 2. För egen del ser jag hellre en variation i mönstret än att köra 5+2 fram till semestern. Vad gör jag på mina lediga dagar; tar sovmorgon, veckohandlar, tvättar, städar, ryar med ungarna för att de ska städa etc. Det räcker med en dag i taget för det. Å andra sidan räcker det inte alltid med två för att besöka släkt&vänner som bor lite länge bort. Jag skulle nog hellre ha 4-5+1 med 3-4 dagars ledigheter emellanåt. När jag blir president ryker helgdagarna.

Vänd på argumentationen! Husvagnsfolkets konkurrensfördel är att de kan erbjuda billig okvalificerad arbetskraft. Att beröva dem denna (enda?) edge är synnerligen osolidariskt.

Vad skulle det katastrofala i markandshyror vara? Att det som hjort säger inte är rättvist om man inte kan utnyttja sina kontakter för att få en löljigt billig lägenhet?

Bör arbetsveckans utformning vara x + y? 5+2, 7+3 osv eller borde vi ha ett mönster med större variation ex 5 + 2 +7 +3. Givetvis gäller branschskillnader, jag tänker på bongospelarjobb där personalen är den produktionskritiska resursen. För längre ledigheter som sommarsemestrar har jag erfarenheten att en veckas semester följt av en veckas jobb och sedan långledigt är en bra start. Första veckan kan man koppla av från jobbet då man vet att allt man borde ha gjort innan semestern kan göras veckan därpå, vilket skapar en bra att-göra-lista tills man är tillbaka.

Jag fattar inte rikigt vad du menar, men försöker, rätta mig om jag har fel. För att jag ska köpa, måste jag finna varan prisvärd. Same, same, jag måste gissa att jag upplever att den är prisvärd. Jag betalar inte mer för ett boende än vad jag tycker att det är värt. Här kanske vi bör se en fastighetsägares alternativ när vi identifierar kostnaden. Ponera att jag har köpt en fastighet för X kr. Jag kan hyra ut den för Y kr/tidsenhet eller sälja den för Z kr. Menar du att jag inte ska/får/bör ta hänsyn till Z när jag sätter Y? I mina ögon är Y betydligt mer intressant än X (som faktiskt är helt irrelevant, att än för att avgöra vinkeln på mina mungipor). Vad är det som blir skevt? Att staten förhindrar att affärer uppstår?

Menar du att priset på en vara (boende i detta fall) måste sättas med hänsyn till produktionskostnaden? Eller gäller det endast bostäder? Låter som en rimlig ide tycker jag.

H*n slipper, dock så kan h*n inte förvänta sig boendekostnader á la gävle i stockholm.

Say what? Vem borde bo någonstans? Är detta någon annan än den som är beredd att betala för boendet?

Jag läste härskarteknik när den kom ut, skitbok. Vilken som av Fexeus böcker, som i och för sig är populariserade varianter av valfri kurslitteratur inom psykologi/beteendevetenska vinner med hästlängder.

Handlar det inte om målgruppen? Var tipsen fokuserade till "bloggar", eller togs även forumtrådar upp? Du har skapat denna tråd, även om jag gillar att läsa dina inlägg så skapas värdet av tråden med hjälp av andra återkommande skribenter. Borde de/vi också slänga in blider för att upprätthålla experimentet? Hoppas denna duger som bild i så fall.

Om du bara spelar två bord samtidigt och är beredd att gå ner i nivå så finns det ingen anledning att ha 100 inköp.

Hur gick det?

Jag har iofs bara sett extremt lite på video så jag kanske missat något men varför skulle en film vara bättre än en bok?

Den är det enda av Nozick jag läst, den är absolut värd att läsa.

Det beror på hur länge du vill att rullen ska räcka alternativt hur stor edge du har mot dina motståndare. Kolla runt lite på forumet. Andra har haft liknande funderingar tidigare.

Rake är den avgift du betalar för att få spela. Alltså den del av inköpet som inte går till prispoolen. När du ska gå upp i nivå beror på: Din edge Hur snart du är beredd på att gå ner igen Hur många bord du spelar samtidigt Testa att gå upp en gång, gå tillbaka om du förlorar, gå upp igen när du spelat in ett nytt inköp.

Det handlar alltså inte om storleken på rullen utan inställningen till den.

BRM handlar om vilka risker du är beredd att ta för att få din rulle att växa. En förutsättning för att det överhuvudtaget ska vara intressant är att du har edge mot fältet där du spelar. Googla Kelly criterion och försök att uppskatta din edge. Annars är det lämpligare att se poker som en utgift (nöjeskontot). Då blir nivåfrågan mer beroende av hur mycket du vill spela. Kommer du att sluta spela poker om du gular din rulle? Om inte så är BRM inte vikitgt oavset om du spelar med cent eller mega dollar.

När jag var ung tyckte jag att det var bra att vara bakfull: det kändes som vanligt men jag visste vad det berodde på. Numer dricker jag väldigt sällan såpass mycket att jag blir bakfull men de gånger det inträffar känns det betydligt jobbigare än när jag var ~20.

De nada! Om man läser flera böcker parallellt (som flera av oss verkar göra) så blir Ekberg extra kul tillsammans med Guillous självbiografi. OnT: Gleick, The Information

"helt rimligt" och "enligt gällande lag" är inte utbytbara.

Ett av gängen har producerat betydligt fler gula spelare.

När bubblan spricker får kvarvarande spelare pris. När det är tre prisplatser är det alltså bubbelspel med fyra spelare kvar.

I säkerhetssammanhang brukar risk definieras som sannolikhet * konsekvens. Då låter det inte helt orimligt tycker jag. Sen att båda storheterna bedöms genom att titta i kaffesump eller liknande är en annan femma. Det Taleb kallar fragilitet är väl kopplat till sannolikhetsbiten i större utsträckning än konsekvensdelen.

Jag hade Grand Funk Railroad i lurarna när jag såg klippet, är jag extra tragisk då?