Först en liten rapport om valborg:
Valborg började redan på torsdagen med att syrran kom från Linköping med ett knippe vänner som skulle slagga över hos mig. Jag hade planerat att bjuda dem på en klassisk champagnefrukost på fredagsmorgonen, och när jag ändå var igång så passade jag på att bjuda in fler också. Så jag skulle ha en ganska stor champagnefrukost, och hade alltså tänkt städa på torsdagskvällen. Men de skulle ut och festa, och jag var inte jättesvårövertalad att hänga med.
Kylen var vid det här laget laddad med massor av öl, tre liter bubbel, långa rader av mjölk- fil och yoghurtpaket samt pålägg. Till detta hade jag köpt fem sorters flingor, och stora grytan och grötsleven var redan framplockade. Jag var redo för morgondagens frukostbjudning, även om det var lite skitigt i hörnen. Så ut bar det.
Det var Snerikes nation som stod för festen. Det var helt OK, ungefär som en vanlig kväll på nation, inget speciellt. Vid stängning råkar jag få ögonkontakt med en söt tjej på gatan utanför, går direkt fram och kör en medvetet klyschig raggningsreplik, mest bara för att driva. Hon skrattar en smula, jag provar en till, och en till, och en till, hela tiden med glimten i ögat. "Nä, detta funkar visst inge bra", säger jag, "men jag tycker du är väldigt söt, funkar det bättre?". Samtidigt kommer min syster och jag presenterar henne och frågar tjejen om jag får pluspoäng för att jag kör systertricket, och det påstår hon att jag får. Tar hennes nummer och syrran, jag och hennes vänner drar vidare för att hitta fyllekäk.
Ett konstigt semiragg. Typ helt emot allt man tror är bra, men jag brydde mig inte riktigt, och jag tror att det är det som är nyckeln i de flesta fall.
Sömn kl 02, upp kl 07 för att förbereda frukosten. Bubblet korkades upp kl 08, och så var vi igång. Första sittningen bestod av mig, syrrans polare och två arbetskamrater. När syrran &Co drog vidare var vi bara tre killar som lyssnade på hårdrock och jag var lite orolig att this is it, bättre blir det inte. Men sen kom det rätt bra med folk. Några av oss hängde ihop sen större delen av dagen, bland annat en jättesöt tjej som jag inte kände sen tidigare, några arbetskamrater och ett par tjejkompisar.
Vi drog runt på de klassiska grejerna - picnic i ekonomikumparken, mösspåtagning, lyssning till Orphei Drängar. Hela tiden under det att öl och vin intogs i måttligt tempo. Framåt kvällningen fick jag tag i tjejen från kvällen innan, och vi bestämde oss för att träffas. Hon sa på ett ungefär var hon var, och när jag var framme i ungefär rätt område så ringde jag, men samtalet bröts och det gick inte att få kontakt igen. Bummer. Diss eller inte, vad vet jag. Men det gjorde inte så mkt, för jag hittade några kompisar där. De satt och grillade och skulle ut på nation senare, så jag hakade på dem.
Ekonomikumparken, en skön fotobomb. Jag i förgrunden.
Efter ett antal timmar på nation, och totalt ca 14 timmars supande, stående och gående, så kändes benen precis som efter ett marathon (bokstavligen, I know). Lägligt nog hittade jag en ensam, mkt söt tjej som satt i ett fönsterbläck. Jag gick och satte mig bredvid, och fråga inte varför, men jag började tala franska med henne. Lyckligtvis talade hon inte franska, så jag bytte till spelat knagglig svenska "Jaagh tawlar liiite swenchka". Jag fattar inte varför, men jag har använt mig av den här förut (1) och den har funkat. Sickt. Efter ett tag säger jag "Äh, bara skoja, jag pratar perfekt svenska", hon skrattar och sen sitter vi och pratar ett bra tag.
Tyvärr vart jag dissad. Hon väntade på sin pojkvän, sa hon efter ett tag. Han skulle komma och skjutsa henne hem. Aj då. Vid det här laget hade jag vanligtvis önskat henne en trevlig kväll och dragit mig upp till dansgolvet för att hitta mina vänner, men jag orkade verkligen inte röra mig ur fläcken, så jag sa precis det till henne. "Jag tänker sitta kvar här och störa dig, om det är OK - inga intentioner" sa jag, och hon var helt OK med det. Så satt vi där ett bra tag till, och hade jättetrevligt. Klart mitt mest lyckade misslyckade ragg nånsin.
Efter ett par timmar till hittade min sista kvarvarande polare ragg och jag var ensam kvar. Dags att dra hem. En klart lyckad dag och kväll. Hittar direkt en lucka i garderobskön, och vad ser jag där om inte en jättefin tjej som står och ler mot mig när jag kommer dit. Börjar prata med henne, hon kommer från Göteborg från början, är 25ish år gammal. Fick bra vibbar, tänkte fan vad jag luckboxade här, då. Jag tar hennes och hennes kompisars garderobsbrickor och hämtar ut allas jackor. Men när hon får sin jacka säger hon "Nä du, Göran, nu är det dags att gå hem och sussa", vilket jag klart tolkar som en diss. Är lite osugen på att desporagga på henne, så jag önskar henne en god natt och går åt mitt eget håll.
Möter dock en gammal bekant bara ett par meter bort från garderoben, ställer mig och pratar med honom. Kvar står tjejen med sina kompisar, och hon ger mig en blick som gör att jag klart omvärderar läget. Suckar. Fan, jag skulle ju hem och sova.. Ärligt, jag var inte alls sugen på att desporagga, men hon var sjukt värd. Går med tunga steg fram till henne igen med orden "Varför gick du inte bara, nu måste jag ju ta ditt nummer". Får hennes nummer, en kram, vi hörs.
Klockan 04 var festen slut för min del. Kebab, stålmannendyk i säng. Utgång på torsdagen, därefter 5h sömn följt av 16h fest, och jag är ju inte ens 27 längre... Den efterföljande huvudvärken varade i två dagar.
Drog iväg ett SMS till den tjej jag misslyckades med att träffa pga telefonhaveriet, fick inget svar. Jag vet inte, antingen dissade hon mig eller så kände hon sig dissad av mig. Eller nåt annat. Det får vara för stunden. Bröt lite mot konventionen också iom att jag ringde garderobstjejen redan dagen därpå. Jag visste ju inte om hon är Uppsalabo (rätt många utsocknes i stan över valborg), så tänkte det kanske är bäst så. Inget svar. Ringde igen på söndagen. Inget svar.
Äh, skit samma, tänkte jag. Troligen är jag dissad, orka. Så jag drog iväg ett helt sjukt SMS:
"Söta NN! Detta är din garderobskamrat Göran. Efter två försök att ringa har jag förvisso inte tappat tålamodet, men börjar känna mig en smula efterhängsen. Det är naturligtvis inte meningen. Detta är ett intrikat spel som jag förvisso är föga intresserad av att spela, men icke desto mindre tvingas ge mig in i. Mitt ointresse för spelet gör att jag spelar det som en dåre, med noll respekt för regler och konventioner såsom att man alltid ska avvakta tre dagar innan man tar kontakt. Jag antar att det är mitt sätt att göra uppror mot spelet, att uttrycka min önskan att slippa delta. En omöjlig önskan, förmodar jag, när söta NN: or dyker upp i nationsgarderober och utmanar min inställning. Och ett illa valt uttryck för min önskan, absolut. Frågan är om ett kvasivälformulerat SMS är ett bättre uttryck eller bara ett befängt försök att framställa illusionen av mig själv som någon form av humoristisk alternativt intellektuell figur. För att inte tala om huruvida det har några som helst utsikter att gå hem. Avslutningsvis vill jag försäkra att jag inte är berusad. Jag vet inte om det är en förmildrande omständighet eller ej. Om du trots - eller på grund av - detta SMS hör av dig, så är jag mäkta imponerad. Det tjänar alltså som en form av såll - en kanske inte så dåraktig strategi för en motvillig spelare, trots allt. Med önskan om framtida kontakt, och löfte om betydligt mer lättsam kommunikation framöver, din garderobsriddare, Göran."
Det var 10 SMS långt... Don't ask. men faktiskt, det som står i SMS:et har ju lite substans. Jag orkar inte hålla på och ringa en tjej 13 gånger och spela en massa spel. Jag är för gammal för sånt. Skräm bort dem med ett sjukt SMS, och om de står kvar efter det så har de samma sjuka humor som jag själv (och Jennez, han älskar såna där texter) och har mycket större sannolikhet att vara en keeper. Om jag får syn, så gillar jag nästan alltid läget, sas. Får jag inte syn så gör det inget.
Hon ringde.
Verkar hur mysig som helst, men bor i fel stad... Västerås. Men jag tror vi ska ses, så får man se sen.
Och det, kära vänner, var ett inlägg i sann tl;dr-anda!
_____
(1) Även på en manlig dealer, för er som minns det referatet. Men honom försökte jag inte ragga på. I don't swing that way.
