Slaktavfall

en tillgångsklass som ökar i värde är hoardingvänlig, ju mer folk hoardar bitcoin desto större värdestegring, dvs mer hoarding, självförstärkande rundgång fler bubblor i antågande mao!

Efter första jobbet / doktorstiteln bedömer man helt andra saker. Men namnen på universiteten och arbetsplatserna ligger alltid där och skvalpar på ditt CV. Utan bra betyg blir det svårt att få till fina universitetsnamn på CVt. Betygens betydelse beror helt på vad du har för ambitioner, vilket utbildningsprogram du går och vad du vill göra med din examen. Det är inte ovanligt att betyg i grundkurser används som urvalsinstrument vid inträdde till fortsättningskurser / högre studier. T.ex. sitta ting, läsa fortsättningskurser i NEK osv. Man använder också betyg från grundkurser för att sålla fram elever som kan vara aktuella för utlandsstudier / utbytesprogram. Vid val av universitet utomlands har de smarta eleverna alltid företräde framför de dumma och lata. De smarta kan välja och vraka, de lata får ta det som blir över. De smarta kommer ha schyssta universitet och bra referenser, de lata kommer inte våga nämna var de studerat. Vidare erbjuds de studenter som har högst betyg på kurser ofta möjlighet att jobba extra som räkneledare och forskare. De lata och osmarta, not so much. Vid i princip alla anställningsprocesser till prestigepositioner börjar konsultfirman som sköter rekryteringen med att sålla ut kvalificerade sökande och ge dem en rating. Det är oftast inte intressant att ta reda på vem som är vad bland de lata och osmarta. Mycket enklare att välja bland de högpresterande direkt. För nyutexaminerade som aldrig publicerat något och med i övrigt klandervärt begränsade meriter är det oftast bara avgångsbetyg och namnet på universiteten som poängsätts. Har du medelmåttiga betyg och rekommendationer från några relativt okända universitet är risken stor att ditt exjobb inte ens skummas igenom. Du är redan bortsorterad. Jag tycker det stänger onödigt många dörrar att slappa sig igenom en utbildning. Syftet med att gå en utbildning är ju att lära sig saker och att förbereda sig för framtiden. Alla har inte möjligheten att få bra betyg till en låg kostnad, tillhör du de begåvade lata är mitt råd enkelt. Skärp till dig förhelvete. Ta vara på möjligheterna när du ändå ska lägga ned massa arbete på det. Tillhör du dem för vilken kostnaden är högre kan det börja bli intressant att väga vad du offrar (supa, titta på serier, slappa) mot vad du vinner.

Nedrans, tänkte rätta men hann inte

Det är orealistiskt att tvinga alla studenter att nå motsvarande betyg 5. Arbetsbördan skulle för de svaga eleverna bli oöverstiglig. Det vore ett oerhört slöseri med skattebetalarnas pengar. Eller med dina föräldrars pengar om du vill ha ett system där man får betala för sig själv. Det vore självklart bäst om utbildningssystemet kunde möta varje student individuellt med specialanpassade utmaningar och ständig övervakning / coachning. Men samhället har inte råd med 200 privatlärare och ett specialanpassat universitet till varje enskild elev. Betygshets är kanske inte perfekt, men den får åtminstone en del studenter att anstränga sig lite extra. Det är ett sätt att utmana och belöna även de starkare eleverna utan att det går ut över medelmåttorna / bottenskrapet. För det första fungerar inte PBI på grundkurser. Det är vetenskapligt bevisat. Under de första årskurserna är du helt enkelt för dum för att själv kunna avgöra vad som är "relevant". Innehållet på grundkurserna finns där av en anledning och ska helst behärskas fullständigt. Av alla. Eftersom detta inte är möjligt är betyg och hårt hållna kunskapsmål en god kompromiss här. För det andra står dig fritt att läsa hur mycket extrakurser som helst redan idag. Dubbla examina ger dig ofta extra hög ratingscore hos BCG och andra som sköter rekryteringsprocesser till prestigepositioner. Tyvärr är det väldigt få som väljer det. Studenter har en ful ovana att göra det lätt för sig.

Just det! Ja, hade du förstått att betyg används som ett sätt att bedöma din studieprestation hade du alltså studerat hårdare. Vilket är det i särklass viktigaste formativa resultatet av betygshets. Nu var du tydligen inte tillräcklig smart för att förstå det och alltså missade du denna formativa funktion. Som följd lärde du dig inte lika mycket som du hade kunnat lära dig. Det är poängen. Det är bra att du är duktig på att djupdyka i saker. Men jag ska berätta en hemlighet för dig. Det är förmodligen de som har 5or i allt också. Min erfarenhet är att en perfect GPA från MIT mycket sällan producerar totalt skräp. Däremot är risken överhängande att någon med högst medelmåttiga betyg från Skövde högskola gör det. Dessutom ackompanjeras den sistnämnda prestationen nästan alltid av en besvärande dumhet. Forskning visar att detta ger lägre kompetens hos hela gruppen. Många kommer helt enkelt inte anstränga sig lika hårt för att lära sig allt. De elever som tidigare slet för att att få 4or och 5or nöjer sig nu med lära sig det som behövs för att uppnå betyget "G". Vårt mål är inte att utbilda "tillräckligt bra" studenter. Vårt mål är att ge varje student möjligheten att nå sin fulla potential. I många fall med milda tvångsåtgärder i form av obligatorisk närvaro, gränser för G osv, men också med mer morotsliknande styrmedel som t.ex. betyg, stipendier, tillgång till högre studier och förval vid utlandsstudier.

Hur ska vi kunna sortera människor om alla har samma betyg? Agnarna från vetet medelst exjobb allena? Det kan upplevas orättvist eftersom utbildningen är lång innehåller en stor mängd moment. Ett exjobb kan möjliggöra en helhetsbedömning, men det är svårt för en potentiell arbetsgivare/institution att skaffa sig detaljerad kunskap utan enskilda slutbetyg i kurserna. Hållningen att de sista 6 månaderna av en 5 år lång utbildning ska vara helt utslagsgivande verkar lite obehärskad. I Sverige har vi tidigare haft "riktig" exmen, både på gymansie- och högskolenivå Ämnesbetygen, liksom "riktig examen" avskaffades just för att det la en överspänd tyngd på de sista dagarna / sista momenten av en lång utbildning. Bedömningen bör ha såväl formativ- som summativ funktion, du har fortfarande inte förklarat vad som ska ersätta den formativa funktionen. Jag förstår att du känner dig lite lurad på konfekten eftersom du saknar bra betyg, men det betyder inte att sorteringsprocessen är felaktig. Tvärtom!

Vid små summor skulle jag välja kapiton. Handlar det om större summor skulle jag se till att uppfylla bitstamps villkor. Du kan förmodligen få in fiat på kapiton innan helgen beroende på vilken bank du har etc. Om du ska använda mtgox ska du sätta dig in i vad riskgapet är och göra en egen riskanalys. Dessutom ska du motivera för dig själv varför du ska sätta in pengar och köpa på en börs där kursen ligger 15 dollar ÖVER de andra. Jag spelade på gapet mellan gox och bitstamp i mitten av augusti, gjorde sedan tre större fiatuttag i månadsskiftet augusti/sept. Har bara fått in ett av uttagen (1.5 månader senare, innan bankproblemen gick uttag på 4 dagar). Visserligen räknar jag med att få in resten av pengarna på något sätt. T.ex. verkar det gå att göra uttag till japanska bankkonton. Men mtgox är definitivt ett högriskalternativ. Som sista utväg får man välja att casha ut i btc när gapet är så litet som möjligt procentuellt sett. Min erfarenhet är att det är busenkelt, har du ett arbete vid ett prestigeuniversitet / institution eller ett stort miljardföretag är det bara att få några kända professorer/CEOs att skriva intyg om att du ska utföra ett för nationen mycket värdefullt arbete och att det ligger i allas intresse att påskynda din process mot ett lyckat resultat osv osv.

Utmärkt, nu räcker det att vi enas om att spädbarn inte äger rätten att bestämma över sina egna kroppar. Det gör deras föräldrar eller samhället (om föräldrarna anses oförmögna). Alltså vill jag återigen att du drar en gräns. Vid vilken medvetandenivå / utvecklingsnivå äger individen rätten till sina beslut, sin kropp och sin situation? En av orsakerna till att det kan uppfattas som tråkigt kan vara att man fastnar på den grundläggande matematiken. Man ser inte skogen för alla träd. Istället för att njuta av storheten i Newtons andra lag blir man förvirrad av krångliga ekvationssystem. Mitt råd är att fokusera på det viktiga, dvs vad är det som bevaras och vad är det som förändras? Vad är det egentligen som händer, vilka principer använder vi? Nästan all mekanik kan formuleras som konservationslagar, t.e.x. rörelsemängdens bevarande. Om man utgår från detta uppnås ofta djupare insikt. Exempel: Vi känner alla till Newtons andra lag: Vi kommer också ihåg att det fanns något som hette rörelsemängd, denna är mv (massan gånger hastigheten). Vi kan skriva: dvs F är lika med tidsderivatan av rörelsemängden! Med p som rörelsemängd: Detta är mycket intressant! Rörelsemängdens tidsderivata, dvs hur rörelsemängden förändras över tid beror på kraften F! Om vi sätter F till 0 ser vi att Vi har hittat något som kan konserveras om vi låter F (de externa krafterna på ett system) vara noll. Ett mycket vackert och enkelt sätt att förklara under vilka villkor rörelsemängden faktiskt bevaras. Nyckelfrågan är alltså, vilka storheter konserveras, vilka förändras? Den här farbrorn lärde mig mekanik för massa år sedan. Första lektionen i mekanik

Okej, jag ska försöka göra det enklare. Du hävdar att det är moraliskt överlägset att alla människor ska få det väldigt mycket sämre (dvs flytta Sverige till 1790), bara det sker på grund av en "moralisk" princip, en pliktetisk regel. Observera att det är du själv som satt gränsen för vad "sämre" innebär här (din "moraliska" princip ska kosta 10% av tillväxt under evig tid). Jag ifrågasätter det moraliska i denna princip. Det var inte särskilt trevligt i Sverige på 1790-talet. Förklara alltså varför det är moraliskt överlägset? Ovidkommande diskussion om slaveri:

Du behöver inte definiera alla begrepp, bara de begrepp som kraftigt avviker från normal diskurs. Att säga att något som gör det sämre för alla ska vara ett moraliskt överlägset alternativ är ett påstående som kräver sin förklaring. Vad som gör mig upprörd är att din förklaring åberopar liberala ideal till en kostnad av obeskrivligt mänskligt lidande. Du reducerar ekonomisk tillväxt till något oväsentligt. Jag tror du gör det av okunskap. Låt oss studera den enklaste av alla möjliga tillväxtmodeller, en exponentialfunktion för bruttonationalprodukten per capita. T.ex. där t alltså är tillväxtsfaktorn. Men ditt antagande om principiell kostnad av 10% erhålls istället: Låt oss nu göra en jämförelse mellan de två utfallen: ett inte orimligt antagande är att vi snittar cirka 3% tillväxt per år vilket ger oss Vidare låter vi din princip börja gälla i slutet av vikingatiden, runt år 1000 (orsaken är att det finns historiska skattningar av tillväxt över denna tidsperiod) vilket betyder att vi landar på ungefär Dvs 5.4% av dagens nivå, dvs ungefär år 1790 (det är här vi använder vår ekonomiska data och inte vår modell). Innehåller vår grovt tillyxade modell en jävla massa fel? Absolut. Kan den illustrera en poäng om exponentiell tillväxt? Jag tycker det. Det spelar liksom ingen roll om vi hamnar på 1400-talet eller 1895 (ren modell). Kostnaden i mänskligt lidande är enorm. Jag köper helt enkelt inte ditt påstående om att det skulle vara moraliskt överlägset att flytta Sverige till en så låg nivå bara för att upprätthålla en "viktig" liberal princip. Jämfört med tillväxt är de flesta ideal fjuttiga. Jatack, försök dock hålla målet i sikte, dvs hur man motiverar kraftiga sänkningar i levnadsstandard (angrepp på tillväxt) för att upprätthålla en "moralisk" princip.

Om jag känner Heltok rätt kommer han vara den förste att upplysa dig om att det bästa sättet att undersöka ovillkorliga principer är att dra dem till sin spets och se vad som händer. Gör du ett allmängiltigt påstående antar jag att du menar att det är ett allmängiltigt påstående. Jag kan inte gissa mig till dina begränsningar. Jag måste förutsätta att du menar vad du skriver. Dessutom verkar du inte ens själv känna till inom vilka gränser du anser ditt påstående giltigt vilket inte direkt gör dina "underförstådda" gränser enkla att tolka. Då skulle jag rekommendera dig att ta reda på det istället för att låta denna gräns vara underförstått odefinierad och sedan anklaga mig för att inte förstå dina underförstådda begränsningar. Det är liksom definitionen av pliktetik och kärnan i min invändning, börjar du ta hänsyn till konsekvenser närmar vi oss konsekventialism. Men då måste vi definiera hur vi ska väga principens kostnad mot dess intrisikala värde och övriga begränsningar. Vilket är exakt det jag efterlyser i mitt första svar på ditt påstående om att det är moraliskt överlägset att alla ska få det sämre. Kanske har du nu större möjligheter att förstå vad min invändning egentligen handlar om. Andra mindre viktiga kommentarer som mest kan ses som kuriosa:

Jag har inte hunnit läsa Huemer och tycker en diskussion av hans värld för anstå tills detta sakförhållande ändrats. Till skillnad från dig och Trillske finner jag inget nöje i att diskutera en bok jag inte läst. Låter dock lite hispigt med Hells Angels som polisväsende, en sjunkande livbåt som modell för samhället osv. Får se om det är så illa som jag befarar när jag läst den. Förövrigt uppmanar jag dig att tänka självständigt, inte köpa allt Huemer eller någon annan säger. Du kan inte heller gömma dig bakom "Huemer säger ditt och datt" i en debatt. Här är vi intresserade av vad DU tycker. Jag kommer förmodligen läsa Huemer eftersom jag läst en annan bok av honom (om etiskt intuitivt tänkande) som var intressant. Men det är knappast något du kan kräva av alla du möter. Jag förstår att du tycker det spar tid om båda känner till vad man diskuterar. Det spar dock än mer tid att inte diskutera en bok som en av oss eventuellt har missförstått (eller framlagt på ett konstigt sätt) och den andre inte ens läst. För det första fjäskar han bara för att han misstänker att han behöver hjälp med matten om några månader. För det andra går jag inte loss på någon som håller med mig. Jag går loss på någon som anser att liberalism ska vara en deontologisk pliktlära. För den liberala saken är detta till mer skada än nytta. Och dessutom logiskt ohållbart. Vår diskussion handlar inte om frihandel är bra eller dåligt utan om hur man motiverar liberala ideal och dess konsekvenser. Nej, till skillnad från andra tänker jag självständigt och skulle aldrig någonsin köpa en mongolid idealism med hull och hår. Jag är allergisk mot att man försöker trycka in mig i en låda av åsikter jag inte delar. De flesta ism:er och politiska åskådningar är så logiskt osammanhängande att jag blir äcklad. Om något skulle man kanske kunna klassificera mig som en ultraliberal fascist / darwinist med starka influenser av auktoritär / filosofisk kommunitarism. På din endimensionella skala skulle jag kanske vara en aggressivt darwinistisk nattväktare med vissa socialliberala tendenser. Det här är direkt idiotiskt. För det första är det ointressant vad man själv har för ståndpunkt när man ifrågasätter någon annans. Det är nämligen bara ståndpunkten och de rationella bevekelsegrunderna man diskuterar. För det andra riskerar det att flytta fokus från sak till person, eller från ett lösningsförslag till ett annat. För det tredje behöver man aldrig någonsin ha en alternativ lösning, förslag eller sanning för att ifrågasätta ett påstående. T.ex. Påstående: Gud finns och har skapat världen. Ifrågasättande: Har du något bevis för ditt påstående? Förklaring: Vem skulle annars ha skapat världen? Hur ser din lösning ut? Svar: Min uppfattning är ointressant, du påstår att Gud har skapat världen, bevisa det. Förklaring: Men det det går inte att förklara på annat sätt, alltså måste det ha varit Gud! Du har ingen alternativ förklaringsmodell! Svar: Det är inte så det fungerar.

Om du inte sätter en begränsning på vad sämre innebär måste vi anta att det kan vara obegränsat sämre. Du får gärna sätta en gräns, är det värt 3% minskning av tillväxt per år? Under hur många år? Ska vi tillbaka till 1700-talet. 1800-talet? Hur kom du fram till just denna begränsning? Om du påverkar ekonomins tillväxt påverkar du garanterat andra människors rättigheter, liv och hälsa. Utan ekonomisk tillväxt hade Sverige varit kvar i bronsåldern. Frågan är alltså hur stor kostnad i mänskligt lidande du är beredd att betala för din "moraliska princip" Det är inte en detalj att du påstår att man kan motivera lägre tillväxt och större mänskligt lidande med argument som "Frihandel är en av Gud given princip, alltid korrekt." Visst kan du bygga ett deontologiskt normsystem där din regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde, men förvänta dig inte att andra människor ska köpa ditt pliktetiska system. Det var därför jag ville få dig att definiera vad du menar med "rätt och fel" i början av vår diskussion. De liberala idealen är inte alltid moraliskt överlägsna. Man kan utgå från dem som ett sorts grundantagande, men de flesta människor köper inte absoluta moralrestriktioner. Man får inte dra de liberala idealen till sin spets, dvs de är inte lämpade som grund för en deontologisk pliktetik. Tvärtom måste prima facie råda, principen gäller endast så länge inga andra överväganden kan övertrumfa den. En substantiell minskning av tillväxt är ett övervägande som övertrumfar det mesta, oavsett om man är restriktionsutilitarist, liberal, socialist eller bara bekänner sig till konsekventialism i allmänhet. Om något är frihandel moraliskt överlägset andra system, just för att det skapar högre tillväxt och minskar mänskligt lidande. Detsamma gäller de flesta andra liberala principer under vissa begränsningar. För att sammanfatta: Du åberopar en deontologisk pliktetik som inte fungerar. Du gör ett antagande om frihandel som är falskt. Du tror att du illustrerar en liberal poäng när du i själva verket belyser det pliktetiska systemets största svaghet.

Jag som tycker jag är tydlig Frihandel är ett eftersträvansvärt mål av flera anledningar. Den starkaste anledningen är att det är bättre för alla under rimliga begränsningar när det gäller vissa varor, t.ex. kärnvapen. Om du gör ett felaktigt antagande att det ska vara obegränsat sämre för alla går det inte längre att använda denna anledning. I samband med detta påstår du att det är ett moraliskt överlägset alternativ, oavsett kostnad. Jag påpekar då att det beror på hur stor kostnaden faktiskt är. Det är inte självklart att den liberala principen om att alla ska få göra handel med alla ska få kosta samhället / mänskligheten vad som helst. Jag tror att du håller med om detta. Alltså är det inte en moraliskt överlägsen princip giltig i alla sammanhang. Tvärtom måste vi väga kostnaden mot principvärdet av grundläggande fri- och rättigheter. Min syn på detta är ungefär analogt med min syn på skatt och varför det är fel att döda Bill Gates i denna post

Nu verkar vi prata förbi varandra. Du har gjort ett generellt påstående. Ditt antagande: Det är hardcore-fakta att frihandel leder leder till att alla får det sämre. Din åsikt: Oaktat kostnad i mänskligt lidande är det alltid moraliskt fel att förbjuda frihandel. Givet dessa premisser kan vi konstruera situationer med obegränsat mänskligt lidande. Det är alltså denna motsägelse jag vill att du ska förklara eller nyansera ur moralisk synvinkel. Edit: För den schackintresserade wellboksläsaren kan det vara av intresse att världens bästa spelare (Carlsen, Aronian) tillsammans med USAs bästa spelare (Kamsky, Nakamura) spelar en drr på Saint Louis Chess Club. Ronderna startar 20:00 varje dag (förutom vilodagen). Websändningen kommenteras av bl.a. GMs Yassir Seirawan och Maurice Ashley på uschesschamps.com. Sändningen är typisk amerikansk, med expertanalyser, bildsvep, reportage och uppjagade kommentatorer. Något man kanske inte alltid är van vid när det gäller schack. Carlsen Nakamura

Folk som envisas med att supa sig redlösa, röka på eller på annat sätt äventyra mina överlevnadschanser i en livbåt utan att tillföra något i övrigt skulle vara de första att kastas överbord / användas som nödproviant. Just sayin' Har inte hunnit läsa Huemer, hoppas få tid senare i veckan. Men känns ju lite off-putting om han använder en sjunkande livbåt som liknelse för samhället.

Det beror på hur du definierar rätt / fel osv men för de flesta människor är svaret att det självklart beror på kostnaden. Låt oss säga att ditt felaktiga antagande stämmer, dvs att det är "hardcore-fakta" att frihandel gör att det blir sämre för alla, låt oss t.ex. säga att det är "hardcore-fakta" att frihandel automatiskt leder till världskrig och att 7 miljarder människor under svåra vedermödor mister livet. Denna kostnad i mänskligt lidande är inte ett pris alla skulle vara beredda att betala för frihandel. Principen om människors "rätt" att bedriva fri handel måste alltså vägas mot kostnaden för denna rättighet. I verkligheten är det tvärtom hardcore-fakta att frihandel är bättre för allt och alla, vilket är ett mycket tyngre argument än det principiella "frihandel ska oaktat varje tänkbart pris i mänskligt lidande vara tillåtet." Jmfr t.ex. B. Balassa, "An Empirical Demonstration of Classical Comparative Cost Theory" (s 231-238 i länken).

Ersätt OR med + och AND med · Använd associativa, distributiva och kommutativa lagar ungefär som vanligt. Lär dig de Morgans teorem. Alltså 1+0 = 1 (sant plus falskt = sant) 1+1 = 1 (sant plus sant är lika med sant inte TVÅ sant) 1·0 = 0 (sant gånger falskt = falskt) a·(b+c) = (a·b + a·c) Tänk på att a·a = a 1+a = 1 a·a+a·b= a osv T.ex.

Jag tror det är många som känner så. Det beror på att de flesta samband ni stöter på i er vardag är linjära eller nästan oföränderliga. Just din "modell" om sannolikheten för derivatans tecken i en punkt givet derivatans tecken i en helt annan punkt är inte direkt användbar. Däremot är din tanke om oföränderlighet som modell okej i många fall. Det är oftast en ganska bra gissning att vädret är ungefär detsamma imorgon. På samma sätt är det en bra gissning att dygnet är ungefär lika långt imorgon som det är idag. I verkligheten är dygnet något längre imorgon. Men vår modell av oföränderlighet ger oss ett approximativt okej resultat i detta avseende. Det viktiga är att förstå i vilka sammanhang och under vilka förutsättningar en modell fungerar. Det är oerhört mycket enklare att förutsäga vädret än att förutsäga hur skattetryck påverkar skatteintäkt på lång sikt. En av de viktigaste orsakerna är att skattetryck också påverkar tillväxt (som i sin tur påverkas av statens möjlighet att skydda marknadens integritet osv i ett olinjärt ömsesidigt beroende). Utan korrelation mellan Z1 och Z2 erhålls enkelt: När Z1 och Z2 innehåller en gemensam komponent blir det inte lika enkelt, du måste respektera att Nu kan du antingen gå vägen via marginaldistributionen eller För att isolera y på samma sida som delta och integrera. Slutligen sätter du in standarduttrycket för N(µ,σ), notera att de satt µ=0.

Nu har vi alltså konstaterat att det blir fel om λ/4 < Δ < 3λ/4. Vidare måste du hålla med om att du inte får välja förhållandet mellan Δ och λ, faktum är att du inte har en aning om hur kurvan ser ut mellan punkterna. Du vet inte ens om funktionen styckvis periodisk När vi sätter λ=2Δ erhålls ett sådant exempel som jag just visade. Du får inte godtyckligt välja ett Δ, den okända funktionen får dock se ut precis som den vill. Faktum är att vi slumpmässigt får ändra λ när vi vill, det finns inga krav på periodicitet öht. Enda sättet att göra ditt påstående allmängiltigt är att låta Δ bli infinitesimalt litet och utnyttja lite egenskaper hos definitionen av kontinuitet. Det är dock inte så små Δ vi pratar om. Som slutexempel, vilka krav på Δ sätter följande graf? Räcker detta för att göra en meningsfull prognos för framtiden (dvs moderfunktionens utslag i volym/storlek vs säkerheten i prognosen)?

Du behöver inte göra ett script, räcker med att konstatera sannolikheten att två punkter på avståndet Δ har samma derivata Anyway, den pedagogiska poängen nu är att jämföra med en triangelvåg som är växande under 0.5 enheter och avtagande under 0.5 enheter. Med Δ=0.5 kommer ditt påstående vara korrekt exakt 0% av tiden för denna funktion. Det går alltså att konstruera kurvor för vilket ditt påstående stämmer större delen av tiden men där förutsägelsen om kurvans tillväxt blir felaktig (sågtandsformens värde ligger alltid inom min och maxamplituden, trots att kurvan är växande 99.9% av tiden). Det går också att konstruera kurvor för vilket ditt påstående är felaktigt för alla punkter på kurvan. Hurdå? Om vi i triangelvågens fall ökar Δ från 0.5 till 1 kommer vi gå från 0% till 100%. Om vi fortsätter öka Δ kommer vi gå ned till 0% igen vid Δ=1.5. Vidare är inte säkert att det finns "en högsta frekvens" vår ickelinjära okända funktion behöver inte vara periodisk.

Nej, det är matematiskt omöjligt att uttala sig om sannolikheten att derivatan av en fullständigt okänd icke-linjär funktion i en punkt är större än noll givet att derivatan av samma funktion är större än noll i en helt annan punkt på ett godtyckligt avstånd Δ.

I intervallet [0,x_A] är Lafferkurvans lutning positiv, ett ökat skattetryck ger ökade intäkter. I intervallet ]x_A,x(y_0)] är lutningen negativ, ökat skattetryck minskar skatteintäkterna. Om du ansätter ditt antagande att dx kan ersättas med en större förflyttning i en omgivning kring din arbetspunkt och dessutom struntar i om din arbetspunkt ligger i B eller C kommer du ofrånkomligen nå fel slutsats vid användande av derivatan som mått på vad som kommer hända då vi höjer / sänker skattesatsen. Exempel: Du befinner dig i B, lutningen är positiv, en ökad skattesats bör ge ökade intäkter, du ökar skattesats till C och får lägre skatteintäkter. Den linjära approximationen av kurvan har fallerat. Många viktiga ickelinjära ekonomiska samband ger oss hysteres, jämför translationsdynamiken i den tidsdiskreta Solowmodellen för tillväxt. Men detta är irrelevant för förståelsen av hur arbetspunktens läge påverkar lineariseringen.

Vi är inte nödvändigtvis intresserade av en infinitesimal förflyttning. Vad Trillske menar är att om indata u genom det ickelinjära sambandet f(u) ger y så erhålls medelst Tayloruteckling y(t)≅f(u0)+f'(u0)[u(t)-u0] f'=df/du Arbetspunkten är (u0,y0). För att det ska fungera måste arbetspunkten vara ett jämviktstillstånd hos systemet, dvs i ett sammansatt system innehållande olinjära och dynamiska element skall de stationära variabelvärdena (u0,y0) satisfiera systemekvationerna med alla tidsderivator = 0 (alltså INTE df/du=0). Nu är alltså poängen att approximationen bara gäller kring arbetspunkten och endast då variationerna hos systemvariablerna ligger inom ett område där den linjära approximationen är godtagbar (eller där man tar med fler termer i Taylorutvecklingen). Dessutom tillkommer det förstärkningsfaktorer (k0) vid förflyttning av arbetspunkten. ;

Vad är pokermatte för dig?