Hjort

Bara på ett strukturellt sett som inte är särskilt meningsfullt i den riktiga världen. Det är spelarna som avgör storleken på spelet och i pot-limit tenderar de att dras med mycket längre (då de tror att det är "billigt"), alltså blir spelet större och även ofta "dyrare". Sen måste jag inflika att jag inte kan se beskrivningar som "billigt" och "dyrt" som särskilt relevanta vid pokerbordet. Faktiskt är jag lite osäker på vad de egentligen ska betyda här. Jag tolkade det som varians, snittpotter, etc. Om du menar något annat, exempelvis att någon som har -EV i no-limit skulle ha mindre -EV eller +EV i pot-limit, så kan du ju säga det. För övrigt så tvivlar jag starkt på att det är någon dålig spelare som har bättre EV i pot-limit än i no-limit.

Vet faktiskt inte om det finns någon särskild pokermusik, skulle väl vara klickiti-klacken från markerna då. Annars kan du ju prova att köra lite gammal jazz.

Vad får jag? En stämning för upphovsrättsintrång av Douglas Adams dödsbo.

Ja det är det, fast den gäller då limit hold'em, så det är inget du direkt kan applicera på no-limit.

Det är ett stort misstag att tro att pot-limit är "billigare" än no-limit. Att folk tror det är en av de största anledningarna till att jag föredrar att spela pot-limit framför no-limit. Överlag föredrar jag att spela big-bet för att det maximerar mitt EV i situationer där jag är favorit att vinna. Andra fördelar är ju att det finns mycket fler möjligheter att kontrollera motståndet genom välplacerade bet, höjningar och checkar. Dock är det en form som kräver att uppmärksamhet och tänkande är på topp hela tiden, det går helt enkelt inte att spela lika långa sessioner som i limit.

Hur gör man med tvåpar? Specifikt tyckte jag att det blev rätt bökigt när man slängde ett kort och sedan fick tillbaka ett av samma valör.

Här är en trip-report av Nollan Dalla. Medan Dalla själv knappast inte är en pokerstorhet, så förekommer det en del andra sådana i texten, bland andra Stu Ungar och Puggy Pearson. Pokermässigt skrivs det en del vettigt om table-selection. http://www.gocee.com/poker/trips/dalla_la_lv.htm Enjoy. Johan "Som just insett att han inte längre har något liv" Hjort

No-limit gör att man kan spela en hel del händer som vore galna i limit. Orsaken är naturligtvis de implicita oddsen. Alltså att man räknar med att i snitt få väldigt bra betalt de gånger man får en hand. Små två par har inte alls särskilt bra implicita odds, eftersom det a) är otroligt att sätta dem och b) det är lätt att bli utdragen (alternativt utbettad) när man väl sätter dem. Om vi säger att någon haft AK i ditt ovanstående exempel så hade han ju haft 5 outs till turnen och minst 8 till rivern (här räknar jag överhuvud taget inte med stege och färg). Jag tror inte att det finns någon spelare som _regelbundet_ kan spela 24 i no-limit och tjäna pengar på det i längden. Därmed inte sagt att det inte kan dyka upp situationer där de går att spela lönsamt (de situationerna innebär vanligtvis att det finns goda möjligheter att stjäla potten).

Grattis.

Menar du att om du sitter med 27o och inte har sett en 2:a eller 7:a på bordet på länge, så tror du att det är dags för dem att dyka upp?

FY! Dålig Feedback! *Letar efter tidning att slå Feedback på nosen med*

Var det tvunget att den skulle handla om ett gäng fuskare? Jag ser helst att den skiten inte blir mer legitimerad än vad den redan är bland de breda massorna. Något säger mig att Russ Georgiev kommer gilla den här filmen. Tack för tipset dock. Självfallet kommer jag se filmen trots mina moraliska invändningar.

Kolla in småsiterna, exempelvis Absolute Poker och Fabulous Poker har haft free-rolls och turneringar med låg buy-in med relativt få deltagare.

Jag har aldrig förstått det här med att klaga på att motståndarna spelar för dåligt, inte när man spelar om pengar iallafall. Eftersom jag nästan aldrig spelar för annat än för mig relevanta pengar vill jag alltid att motståndet ska spela så dåligt som möjligt. Det är klart, om man vill öva sig inför spel med mer rationella motståndare kan jag förstå att man irriterar sig. Grejen är att free-rolls nästan aldrig kommer att vara lämplig övning inför spel mot rationella motståndare. Därför kastar man bort sin tid om det är huvudsyftet. Om man och andra sidan tycker att det är roligt att spela turningar med en massa motståndare som inte tar det hela på minsta allvar så är det bra att spela free-rolls. Jag tycker inte på något vis att det är en dålig motivation, men mig ger det inte så mycket. Om man snabbt vill uppskatta den potentiella lönsamheten för en turnering kan man använda följande enkla metod: 1) Dividera prispoolen med antal deltagare. 2) En multipel av den ovanstående kvoten är dit förväntade brutto . Den multipeln är nog nästan aldrig mindre än 0,1 eller större än 3 (då ska du vara _väldigt_ bra). Dra ifrån inköp + avgift från ditt förväntade brutto så får du nettot. 3) Dividera ditt netto med antalet snittimmar du förväntar dig att lägga på en turneringen. Detta ger dig din förväntade timlön. Dub snittid, om du spelar bra, bör för en nätturnering med ett par hundra deltagare vara en 4-5 timmar iallafall. Om man ser på turneringar enligt ovanstående metod kommer man snabbt att se turingingar med lågt inköp eller free-rolls som ganska meningslösa ur ett ekonomiskt perspektiv. En 2000$ free-roll med 500 deltagare kommer ju att ge en förväntad timlön på kanske 1 dollar. Disclaimer: Jag är inte helt och hållet säker på de exakta siffrorna ovan, dock bör de vara i rätt område.

ok. Om du vill tjäna pengar så är det ingen större idé att spela free-rolls eller låg-limit turneringar. Om du vill ha kul utan att riskera några relevanta summor kan du väl spela sånt. Tänk så här: En bra spelar snittar kanske 1,5-2 buy-ins per tillfälle (detta är alltså brutto), varje tillfälle tar i snitt 4-6 timmar om det är många spelare. Alltså får man inköp/5 i timlön, om inköpet då är på 2 dollar kommer det aldrig bli en särskilt lönsam historia.

Det här är en av de mest klassiska rgp-trådarna (egentligen en samling trådar om samma ämne). David Sklansky, Mike Caro, och flera andra av pokervärldens storheter diskuterar ganska "intensivt". Det bästa är att flera olika väldigt duktiga spelare har ordentligt olika åsikter, och dessutom förklarar tänkandet bakom dem. Dessutom flameas det ganska friskt mellan teorivarven. I kronologisk ordning: What To Do On The Flop - A Tough Decision? - Starttråden. Everybody is Wrong - David Sklansky kommer med en ödmjuk invändning. The 44 before the flop - Gary Carson blåser liv i det hela igen. The psychological cost of 44 - Kort utvikning. 44 on the turn 44 The Final Chapter 44 for 4 bets in family pot (was: Re: Weak-Tight Disease) -- Det hela blir naturligtvis ganska mycket att läsa, men det är minst lika givande som någon pokerbok (inte exakt samma saker dock, men det blir en rejäl undervisning i pokertänkande). Särskilt som författarna ifrågasätts och tvingas tydliggöra sitt tänkade.

Value of different opinions Postare inkluderar: Abdul Jalib, Daniel Negreanu, Gary Carson, Mason Malmuth, Lou Krieger.

Om du vill tjäna pengar så är det ingen större idé att spela free-rolls eller låg-limit turneringar. Om du vill ha kul utan att riskera några relevanta summor kan du väl spela sånt. Tänk så här: En bra spelar snittare kanske 1,5-2 buy-ins per tillfälle (detta är alltså brutto), varje tillfälle tar i snitt 4-6 timmar om det är många spelare. Alltså får man inköp/5 i timlön, om inköpet då är på 2 dollar kommer det aldrig bli en särskilt lönsam historia.

Jag tänkte mest på fusk när jag skrev, inte legitimt spel. Annars kan det säkert tänkas att det bluffas mer live. Särskilt som det tar längre tid att vänta in bra händer och de flesta faktiskt har ansträngt sig för att komma på plats och gambla.

Du tror inte att du kan använda de där 20 poängen för att lösa frågan?

Tror inte att det finns någon clear-cut ranking. Oavsett så ligger nog Jennifer Harman och Kathy Liebert rätt bra till också.

Det gör man inte. Man skriver något liknande ovanstående och väntar på att någon moderator gör det.

Tackar. Det här ser ju lite kul ut. Ska återkomma med lite kommentarer senare.

Användbarhetsdesignern i mig skriker. Så var det det här med table-selection... Fast det kanske är en bluff för att få oss att spela på proffsborden medan du tar fisken. HA! Påkommen. Min favoritfeature på UB är nog miniviewen. Grymt praktiskt när man kör flera bord.

Jag är nog mer orolig för strul när jag spelar i IRL (vilket iofs är aldrig nu mer). Kanske inte just fusk, men dealer-fuck-ups, slöa motspelare, misdeals, etc. En stor skillnad är nog att IRL-spel kräver mer tålamod. Där sitter man ju vid ett bord och får en 25-35 händer i timmen (om ens det) utan några ordentliga möjligheter till annat att göra. Då blir det genast rätt mycket lättare att man spelar händer för att ha något att göra. Man får mer tid och mer information för att bilda sig en uppfattning om motståndarnas spel IRL. Vilket kanske uppvägs av att inte kunna använda saker som pokertracker. Jag tror nog att folk är en aning mer benägna att trixa och bluffa på nätet än vad de är IRL, helt enkelt för att de slipper se den de lurar i ansiktet. Sen har de ju båda mer och mindre möjlighet att göra det online än IRL. De två stora fuskområdena är ju collusion (som jag inte är särskilt orolig för - än) och disconnects (vilket jag hatar av hela mitt hjärta). Och andra sidan så går det över huvud taget inte att trixa med kort, tjuvkika, vinkelskjuta, osv.