Hjort

Jag kollar egentligen inte särskilt mycket på turneringspoker så jag kan inte uttala mig om så många. Vad jag baserar mina uttalanden på är snarare vad jag läst om och av dem. Därför ligger ju min emfas på spelare som faktiskt skriver och som man kan lära känna på det sättet. I ingen särskild ordning: Steve Badger - För att han är vettig och står ganska stadigt på jorden. Annie Duke - Det lilla jag läst av henne tyder på att hon är väldigt trevlig och intelligent. Dessutom så är hon väldigt bildad och kultiverad. Howard Lederer - Väldigt bra och ödmjuk spelare, dessutom skriver han initierat och bra på rgp. Hans rapporter från förra WSOP var väldigt upplysande. Daniel Negreanu - Lite full av sig själv, men på ett bra sätt. Överlag så verkar han vara väldigt sportslig och är väldigt duktig på att svara på frågor. Bortsett från något tillfälle när han ska ha kallat Annie Duke "A ditzy cunt", men ingen är ju perfekt. Johnny Chan - Extremt duktig, väldigt ödmjuk och tror inte att poker är hela världen. Förstår att det inte handlar om att vinna utan att det handlar om pengar. Lite mer vardagsnära så är det ganska sällan jag möter, eller ser, spelare som jag tycker är bra, eller som jag vill efterlikna.

Jag spelar inte särskilt mycket 7CS så jag vet inte riktigt hur man klassar ett bord som tight loose för ett visst antal personer. Men det borde inte vara särskilt svårt att komma fram till en bra guide för vilken sannolikhetskoefficient man ska använda beroende på antal spelare och hur lösa spelarna är. Vi kan väl klura lite på typiskt antal sedda kort för de olika gatorna vid en viss typ av spel och sen sammanställa ett par olika listor för 5CS, 7CS och kanske även sökö (det är väl också någon form av stötpoker).

Här kommer en lista med sannolikhetskoefficienter när man tar ett kort. Alltså talet du ska multiplicera dina outs med för att få fram sannolikheten uttryckt i procent. # osedda kort 45 till 49 -- SK = 2 37 till 44 -- SK = 2,5 31 till 36 -- SK = 3 28 till 30 -- SK = 3,5 Eller uttryckt i antal sedda kort: # sedda kort 3 till 7 -- SK = 2 8 till 15 -- SK = 2,5 16 till 21 -- SK = 3 22 till 24 -- SK = 3,5 Jag grupperade varje SK-värde till närmaste 0,5. Felet blir större och större ju fler outs man har och ju lägre SK (alltså ju färre kort man sett) det är. Här följer ett exempel på hur stort det felet kan bli: Färgstegdrag på fjärde gatan med 7 sedda kort alla outs är levande. Beräkningen med förkortad S-koefficient ger (2x15, alltså SKxouts) 30% att draget går in. Den exakta beräkningen ger 15/45=1/3 alltså ungefär 33%. Det maximala felet bör med andra ord inte vara särskilt stort om jag nu inte gjort fel någonstans. Formeln för S-koefficienten, för att få fram sannolikheten att ditt drag går in, uttryckt i procent, när du tar ett kort, är inversen av antal osedda kort multiplicerat med hundra. Eller uttryckt i en formel: Osedda^-1 x 100 = sannolikhet uttryckt i procent. Jag kom fram till detta genom följande resonemang: outs/osedda = sannolikhet SK x outs = sannolikhet vilket ger SK x outs = outs/osedda dividera båda sidor med outs SK = 1/osedda Jag har ännu inte klurat ut hur man beräknar S-koefficienten när man tar mer än ett kort, men det borde inte vara särskilt svårt att klura ut. Tills jag gjort det, så lämnas det som en övning åt läsaren.

I "The Science of Poker" av Mahmood N. Mahmood talar författaren om "probability coefficient" angående omaha och texas hold'em. Alltså samma sak som Nusseman presenterar här någonstans. Det hela går ut på att räkna ut vinstchansen i procent genom att multiplicera antalet vinnande kort (aka outs) med sannolikhetskoefficienten. I omaha och texas är den enkel att räkna ut eftersom antalet osedda kort alltid är detsamma (den är för övrigt 2 för att se ett kort och 4 för att se två). I stötpoker är antalet kort inte detsamma vilket gör uträkningarna mer komplicerade. Vad Mahmood gör är att offra lite exakthet för att använda samma koncept i 7CS. Här följer metoden samt kortfattat resonemang. Generellt sett kan du anta att att antalet sedda kort per gata är följande: 4th street 12 till 14 5th street 14 till 16 6th street 18 till 20 Därför kan du anta att sannolikhetskoefficienten (alltså värdet du ska multiplicera antalet outs med för att få sannolikheten att ditt drag går in) är 2,5 för fjärde och femte gatan samt tre för sjätte. Alltså om du vill veta sannolikheten för att ditt helt levande färgdrag ska gå in på femte gatan multiplicerar du 9 med 2,5 och får ungefär 25%, är tre av dina färgkort ute blir det istället 6 multiplicerat med 2,5 vilket är 15%. Uppenbarligen gäller ovanstående vid fullbord och sannolikheten att ditt drag går in är inte lika med din vinstchans om du lätt kan bli utdragen. Fördelen med det här, som jag ser det, är att du bara behöver komma ihåg hur många outs du har och inte behöver räkna ut hur många osedda kort det är samt odds. Det bör väl kunna vara en hjälp för färskingar iallafall. Kommentarer?

Om jag kommer ihåg rätt så var det matematiska exemplet Sklansky använde något i stil med följande: Du har 100 kr (vilket är allt du äger och har, fram till lönedagen i slutet av månaden) Idag får du erbjudandet om att singla slant där insatsen är 100 kr. Vinner du så får du 120 kr förlorar du så är du pank. Helt klart en situation med ordentligt positivt EV och utan mer information en no-brainer. Men du vet att du imorgon kommer att få göra ett vad om att singla slant där insatsen från din sida är 100 kr men vinsten är 1000 kr. Ska du då anta det första vadet? Om du vill maximera din långsiktiga vinst är då svaret ett entydigt nej eftersom förlusterna i det första vadet kommer göra så att du inte kan göra det mycket lönsammare andra vadet. Relationen till turneringar är att vaden du kommer att göra "imorgon" kommer att få ett extravärde helt enkelt eftersom de görs senare i turneringen (där ju allt som betyder något är vilken placering du får). ------- Om man fortsätter den matematiska analogin kan man se att det inte bara är EV hos det första vadet som styr om man ska anta det eller ej, sannolikheten att man vinner det är också väldigt viktigt. Skulle EV vara detsamma i det första vadet men vinstchansen 90% vore det en väldigt annorlunda situation, eftersom man 90% av gångerna skulle kunna gå vidare och anta det bättre vadet imorgon. Jag är lite upptagen nu så jag hinner inte riktigt göra de relevanta uträkningarna, jag hoppas att min poäng framgår ändå (eller rättare sagt Sklanskys). Således blir sannolikheten att vinna en pot en väldigt viktig faktor i turneringar eftersom det styr i vilken utsträckning du kommer att kunna göra senare lönande vad. Vad jag var ute efter är att sannolikheten är en väldigt betydelsefull faktor, men definitivt inte den enda. Ibland kommer en låg vinstchans att uppvägas av en så pass stor omedelbar vinst att det kompenserar för att man oftast inte kommer att kunna göra andra mer lönsamma vad i framtiden. Jag ber om ursäkt för att matten inte blev ordentligt uträknad; jag är en för tillfället upptagen människa (och framför allt en aning lat). Orsaken att jag började fundera i de här banorna är följande trådar från rgp: Den eviga fråga om första handen i WSOP aka "Är 60% nog?" En utveckling av förra tråden Noteras bör nog att det i samtliga av de här fallen rör sig om fall där oddsen är ungefär 1-1 och vinstoddset överstiger 1-1. Detta är ju inte analogt med mitt resonemang. Vad som fick mig att tänka i de här banorna är flera postares resonemang om att turneringsskicklighet ofta inte överstiger en liten edge samt att det i en turnering inte alls är så säkert _att_ du kommer att få bättre möjligheter senare (eller inte kan utnyttja dem fullt ut eftersom du inte har tillräckligt med marker). Jag ska läsa på lite mer under veckan och fundera lite grann. Hoppas att den här posten ger en bra uppfattning om vad jag menar (åtminstone har det förbättrat min uppfattning om vad jag menar). Överlag så tycker jag att den här tråden åtminstone gett lite hjärngympa angående turneringar, vilket ju måste vara en bra sak. P.S. I Sklanskys exempel så fick man ju bara betta samma summa i det andra vadet oavsett om man vann det första eller struntade i det. Borde inte en bättre turneringsanalogi vara att när man vann det första vadet fick satsa alla sina pengar (eller någon lämplig procent) i det andra vadet?

I limit kan du göra ganska så kvalificerade gissningar. 1 mot 1 är det enkelt, kostnaden är ett litet bet nu samt ett stort bet på turnen. I flerspelarsituationer blir det genast knepigare eftersom du inte kan begränsa antalet bet där, beroende på situationen kan du ofta räkna ut om potten antagligen blir höjd eller ej på turnen. I no-limit och pot-limit så gör du oftast bäst i att bara räkna med ett kort i taget om du inte är all-in. Är du i en situation där du kan gå all-in är det väldigt enkelt att räkna ut potoddsen. Motsvarigheten till pottodds när man räknar med procent är helt enkelt att multiplicera potten med vinstchansen. Resultatet ger din genomsnittliga inkomst för den här situationen. Detta kan med fördel jämföras med kostnaden som är summan du behöver syna. Liten not: Så fort din vinstchans överstiger din beskärda del så vill du nästan alltid ha in mer pengar i potten. Exempelvis om du har 60% vinstchans mot en spelare så bettar du för value. Ett till exempel som kan vara lite mer kontraintuitivt är att du också vill ha in mer pengar när du har 40% chans att vinna mot två motspelare, eller när du 20% att vinna mot 9 motspelare. Du kommer ju att förlora större delen av tiden i de här fallen, vilket kan kännas lite jobbigt, men i längden tjänar du ordentligt på det här.

Ashley Adams "Winning Seven Card Stud" Är en rätt bra introbok, den är ganska kul och lättläst. Den täcker också in en del nybörjarsaker i poker, vilket är en bonus om du är ny på området, annars ganska onödigt. Likaså är "The Science of Poker" av Mahmood N. Mahmood. Den har också bra introduktioner till Omaha och Hold'em också. Vidare behandlar den både limit och pot-limit. Det är en bok som ger nybörjaren väldigt mycket poker för pengarna. Vidare har den ett rätt bra system för att räkna ut odds i 7CS vilket annars är bökigt. Naturligtvis har vi också "Seven Card Stud for Advanced Players" av Sklansky och gänget. Den är mer inriktad på att ta ditt spel till en högre nivå och slå motståndare som är rationella och känner igen en dålig starthand när de ser den. Den är också tungläst. Ska du spela mot kompetent motstånd är den oumbärlig. Spelar du mot väldigt inkompetent motstånd (exempelvis på Party Poker) gör den nog rätt mycket mindre nytta. "Super System" av Doyle Brunson et al. ska ha ett bra kapitel om 7CS. Jag har inte läst boken så jag vet inte hur bra det stämmer, men vad jag hört har det kapitlet alltid fått bra kritik. *Prisjämförelser* Seven Card Stud for Advanced Players billigaste pris var 236 kr inklusive frakt The Science of Poker 213 kr. Winning Seven Card Stud 136 kr. Super System 221kr *Recensioner* Diskussioner på rec.gambling.poker om "Winning Seven Card Stud" dito om the Science of Poker dito om "Seven Card Stud for Advanced Players Om Super Systems 7CS-del i rgp Lite fler google-sökningar kan säkert ge fler recensioner. *Övriga Länkar* Ett gäng 7CS-artiklar av bland annat Ashley Adams 7CS-forumet på twoplustwo.com Jag har just köpt både Ashley Adams och Sklanskys bok. Jag skulle gärna vara lite mer utförliga kommentarer om någondera av böckerna, men jag är nog inte tillräckligt kompetent på stötpoker för att ge några säkra utlåtanden om kvalitén på de olika råden (dessutom har jag inte hunnit läsa igenom dem än). Pedagogiskt sett så är nog Adams bok bäst, följt av Mahmoods, med Sklansky som trea. Däremot så är nog materialet i Sklanskys bok mycket bättre mot kompetent motstånd, eller åtminstone mycket mer detaljerat. Avslutningsvis kan jag inte avråda nog från att spela mot kompetent motstånd förren du blivit ordentligt varm i kläderna (säg om ett halvår eller så) och då bara om det är det mest lönande spelet som är tillgängligt.

Menar du turnerings-EV här eller långsiktigt hand-EV?

Skillnaderna är enorma i pot-limit jämfört med fixed-limit. Om du vill gå direkt över till big-bet så skulle jag nog rekommendera att du börjar med no-limit eftersom det är lite enklare. Här är en liten lista med skillnader jag kommer på rätt av: Man kan väl lugnt säga att det går lättare att få ut folk i pot-limit. Fast då ska man också ha klart för sig att det inte är lika bra att få någon att lägga sig i pot-limit än i limit. Detta eftersom det ofta är ett stort misstag att lägga sig i limit, medan det väldigt sällan är det i pot-limit. Vidare så är det mycket värdefullare att kunna få sina stora bet synade i pot-limit än vad det är i fixed-limit. I pot-limit behöver du också hela tiden ha klart för dig vilka konsekvenser dina handlingar kommer att ha för framtida storleken för framtida bet. Varje gång du bettar potten exempelvis ska du ha klart för dig att du kan bli tvungen att syna ett bet på 3 ggr den nuvarande potten. Mängden pengar varje spelare har framför sig extremt viktigt i pot-limit, medans det är ganska irrelevant i limit. P.S. Angående no fold'em hold'em fixed-limit finns det en hel del bra artiklar på http://www.playwinningpoker.com . Andra bra källor är rec.gambling.poker och Gary Carsons "The Complete Book of Hold'em" vilken lägger väldigt stor emfas på att slå galna limit-spel.

Jo, jag har läst "Tournament Poker" en eller två gånger. Tyvärr så har jag den inte, så en omläsning är inte aktuell just nu. Jag tyckte att jag hade nytta av den, och ska jag börja spela mycket turneringar kommer jag också att skaffa den. Jag kommer inte riktigt ihåg om avsnitten du nämner handlar om hand-ev eller turnerings-ev. Handlar det om att offra lite hand-ev för att öka chansen att placera högt håller jag antagligen med. Handlar det om att offra turnerings-ev för att minska variansen, alltså att ta en lägre snittinkomst som är stadigare istället för en högre mer slumpartad dito, kan det tänkas att jag har avvikande synpunkter. Orsaken är att spelar man enbart turneringar så blir det väldigt viktigt att minska variansen, men om du har någorlunda stabila sidoinkomster (jobb, cashgame, etc) kan du kosta på dig att maximera ditt turnerings-EV även om det ger dig en högre varians för turneringar. Det hela beror väl ganska mycket på hur mycket man behöver en viss mini-inkomst samt hur kul man har när man sätter ordentliga scores.

Jag håller med om att diskussionen saknar praktisk betydelse, vi borde väl byta trådnamn till "det där eviga snacket om det någonsin är rätt att dumpa AA pre-flop i en turnering" (vi är ju inte direkt de första som fört den här diskussionen). Praktisk inverkan på någons turneringsspel lär det ju knappast ha. *Angående EV och turneringa* EV i ett cash-game har ju den stora fördelen att det kan översättas direkt till reda pengar 1 dollar i spelet är värt 1 dollar i verkligheten. I en turnering så är ju markerna i sig inte värda något, utan deras värde ligger i möjligheten de ger att sluta på en viss plats (uttryck lite mer exakt: deras värde ligger i den sannolikhetsdistribution över de olika platserna viktat efter deras prissumma). Därför använde jag termen turnerings-EV för att beteckna värdet ett visst spel ger i reda pengar i snitt. EV som koncept har ju den bristen att det inte tar hänsyn till varians. Eftersom vi spelare inte har all tid i värden på oss att göra de här spelen så bryr vi oss till lite olika grad om varians. Hur stor vikt man lägger vid det är rimligen individuellt, det går inte riktigt att säga att något är bättre eller sämre om man tar med varians i beräkningarna eftersom människor helt enkelt värderar det olika. Personligen så är jag ganska benägen att acceptera väldigt hög varians för ett bättre EV, vilket också avspeglar sig i hur jag ser på exempelvis turneringar. Detta är för att det inte gör så mycket för mig att ta många småförluster och sedan ta en enorm vinst. Har man en situation där man har större onytta av småförluster och mindre nytta av en stor vinst så kommer man också att värdera ett visst spel annorlunda än vad jag gör. Ur sitt eget perspektiv kommer man dessutom att ha rätt. Avslutningsvis så bör jag väl påpeka att mitt resonemang enbart gällde det turnerings-EV ett visst spel ger. Vilket per definition inte tar hänsyn till varians. Tar man dessutom hänsyn till varians kan jag hålla med om att det kanske vore bättre att ha färre callers. Sen blir det ju en helt annan diskussion om hur man ska balansera EV och varians. Detta har mig veterligen ingen lyckats definiera någon teori för. Antagligen så är det individuellt hur mycket det är värt för en att hålla tillbaka sitt EV för att få en mindre varians.

Råkade posta här istället för att ändra i originalposten

Nu har jag spelat ganska mycket heads-up med poki. Ur den aspekten är programmet väl värt att skaffa, då jag tror att det är väldigt bra övning (som dessutom är gratis). Vid fullbord har jag inte spelat lika mycket, men jag tror att det är väldigt utvecklande för åtminstone nybörjare att spela på det sättet. Sen verkar en hel del av spelarna göra en del väldigt märkliga spel (även de som ska vara bra). Ett sätt som jag rekommenderar att använda det på är att spela med allas kort synliga, då det kan ge rätt bra inblick i spelet.

"The Education of a Poker Player" av Herbert O. Yardley Behandlade spel: 7 card stud (samt några varianter), 7 card stud hi/lo, mörkpoker (ett flertal varianter), 5 card stud, 6 card stud, samt lowball. Spelmässigt så är boken inte särskilt intressant annat än för nybörjare. Strategierna är väldigt tighta och någorlunda aggresiva. Spelar man efter boken kommer man spela konservativt, vilket är bra för en nybörjare, men utan att veta riktigt varför. Boken beskriver bara hur du ska spela, inte varför något är bra eller dåligt eller hur man räknar ut det. Den är skriven någorlunda av självbiografiskt i en ganska literär stil, det finns alltså en historia i det hela inte bara pokerinstruktion. Boken beskriver hans gröna ungdom runt sekelskiftet när han lärde sig spela poker i en skum bar, samt en period i Kina där han undervisar sin tolk när de båda inte jagar tyska spioner eller besöker bordeller. Yardley var till skillnad från de flesta pokerförfattare en riktigt intressant figur, bland annat så ledde han USA:s kodknäckningsarbete under första världskriget samt arbetade med kryptografi för Chiang Kai Check. Så det blir lite James Bond över det hela (Ian Flemming tyckte för övrigt mycket om boken). Utöver pokerinnehållet så diskuteras lite allmän livsfilosofi och blandad skörlevnad. Jag tyckte om boken tillräckligt mycket för att köpa den trots att jag läst den innan som lånebok, men orsaken är främst det biografiska/litterära innehållet snarare än för att förbättra mitt pokerspel. Termen biografiskt bör nog förresten tas med en nypa salt då Yardley hellre berättade en bra historia än en överbelamrad med en massa tråkiga fakta. Här är lite relevanta länkar: En prissamanställning från flera av de största nätbokhandlarna - http://www.bokfynd.nu/... (lägsta priset är 152 kr inklusive frakt) Amazons boksida - http://www.amazon.co.uk/... En snabb sökning i rec.gambling.poker - groups.google.com

När jag tittar på spelarlistan så ser jag ju direkt vilka jag vet är fiskar. Väl vid bordet så identieferar man jag dem genom att titta på händerna de visar upp (främst hur aggressivt de spelar skräp). Eftersom man normalt sett inte får se förlorande skräp är det här ytterligare en anledning att kolla på handhistories, vilket kan ge en bättre idé om motståndarnas nivå tills nästa gång ni ses. Annars kollar jag mest efter spektakulärt dåliga spel, exempelivs att re-raisa ur position i limit och lägga sig mot en re-raise. Passivt spel är något jag uppskattar mycket hos motståndare som inte är komplett galna, mycket syn och få höjningar brukar vara bra tecken. De ger en fingervisning, exakt hur tillförlitligt det är vet jag inte. Men det är definitivt mycket bättre än ingen information alls. Exempel när det är missvisande är ju när det är en jättehög snittpot, men att det bara beror på att tre fiskar blev bustade i en jättepot, då är ju bordet inte särskilt intressant längre. Statistiken är alltså en utgångspunkt för vilka bord jag börjar kolla på när det finns mycket att välja på, observation på plats är avgörande för mitt omdöme om bordet. Det påminner mig förresten att jag borde mejla och fråga vilka formler siterna använder för att komma fram till de olika värdena. Ett eller två varv räcker bra för att se om det är någon fart på spelet. Sen ska man ju hela tiden vara medveten om vilka spelare som är kvar, om spelet håller på att sakta ner osv. Efter jättepotter brukar situationen ofta ändras drastiskt (mycket beroende på om det var fisk som vann eller förlorade potten), när en fisk vunnit en jättepott och andra tittat på kan det ofta ta hus i helvete och spelet bli jättegalet. Oftast blir det tvärtom och alla lugnar ned sig en stund. Andra gånger som det är dags att analysera om läget kan vara när en annars solid spelare får mycket spö på kort tid, ofta kan det frambringa lite skön tilt. När du och andra sidan förlorat några ordentliga potter i rad är det definitivt läge att omvärdera situationen. Situationen ändras då främst på två sätt: Du spelar sämre, antingen blir du för feg eller för aggressiv (båda är dåligt. Att spela för aggressivt är antagligen värst i det läget); du tappar respekt vid bordet, vilket innebär att dina motspelare kommer att vara notoriskt svårbluffade. Om du nu inte har tur och får några schyssta händer (de kommer du ju få större värde på eftersom motståndarna är mindre benägna att tro dig) kan det vara läge att ta en paus och byta bord eftersom du kommer få det mycket svårare att köra med det aktuella bordet.

Heh, skulle ju fortsatt skriva här för ett tag sen. Vad jag brukar göra när jag tittar efter pot-limit och no-limit hold'em bord är följande: *Angående Spelare som sitter på bordet* 1) Kolla efter fisk på bordet. Med fisk menar jag folk som spelar väldigt dåligt och inte normaldåligt, normalt sett innebär det att de är alldeles för villiga att stoppa in pengar i potten på calls (det är för all del lönande med folk som bettar och höjer för mycket också, men de är rätt mycket jobbigare att spela mot). 2) Lägg ihop hur mycket av pengarna på bordet som tillhör fisken. Helst ska det här vara en ganska stor summa. 3) Kolla efter andra bra spelare på bordet. Är det mer än tre stycken måste det finnas väldigt mycket fiskpengar på bordet och jag sticker så fort de är slut. 4) Kolla efter hur många dåliga spelare det finns samt hur mycket pengar de har. Det här är nog det mest styrande kriteriet jag har. Alltså hittar jag ett bord med fiskar som har mycket pengar så går jag nästan alltid helst dit. Tyvärr så kan det inte användas i så stor utsträckning eftersom de riktigt kassa spelarna sällan blir långvariga. Det kan bli väldigt lönande att hoppa in på bord där en eller flera dåliga spelare har haft tur och dubblat upp någon gång. Noteras bör att dåliga spelare på högre limit i regel har mer pengar, men spelkvalitén höjs också generellt. Därför brukar jag bara hoppa upp till 100 och 200 dollars buy-in när det finns rejält dåliga spelare vid bordet och sedan sticka när de bustat. *Spelstatistik* När det gäller fullbord vill jag helst se att så många som möjligt tar floppen (60% och mer anser jag som ordentligt högt) i kombination med en stor snittpot (hälften av stacksizen och uppåt). Näst helst ser jag ett högt deltagarantal med en någotlunda stor pot, därefter kommer ett genomsnittligt deltagarantal (45-55%) med en hög snittpott. Vad jag inte tycker om när jag letar bord är tighta bord (runt 40% vid ett fullbord), de ser jag som dåliga oavsett snittpott, men värst när den är hög (tighta aggressiva motståndare är nog aldrig bra). Notera att det här gäller för pot-limit och no-limit, vid limit så misstänker jag att det kan vara bra med tighta bord med små potter, eftersom det är ofta är ett större misstag att lägga sig i limit än i no-limit. Jag anser alltså att deltagarprocent och snittpott är de mest relevanta posterna för fullbord. Händer i timmen kan antagligen vara relevant, eftersom snabbare spel gynnar bra spelare (fler ogenomtänkta beslut + fler tillfällen att applicera sin edge). Det bästa sättet att utvärdera spelet vid ett bord är helt enkelt att spela där en stund. Verkar det inte bra så byt omgående. Jag tror att en ganska stor del av min inkomst kommer ifrån att jag mycket sällan biter mig fast vid ett bord när det blivit torrt eller om det verkar finnas ett bättre. Jag brukar alltid sätta mig i kön till bord som potentiellt kan bli bra. När jag kommer in tar jag platsen och kollar om situationen verkar bra annars hoppar jag efter ett varv eller så.

Jag tror att texas double flop blev nedlagt eftersom ingen spelade det. Det finns ett playmoneybord, men det är nog allt. Annars tycker jag att UB verkar vara en bra sajt sett till mjukvara och gränssnitt. Jag gillar särskilt miniviewen till hold'em

Min poäng var väl att det inte var en fråga om ställningstagande i det här fallet, utan att det finns ett alternativ som är klart bäst. Vilket det är verkar vi ju inte vara riktigt överens om. Jag argumenterar _inte_ emot något av det här, jag håller helt med och har väl aldrig sagt att jag inte gör det. Men i fallet med AA all-in pre-flop så hävdar jag a) att det är bättre ju fler callers man får (vilket jag för övrigt börjar bli en aning osäker på) samt b) att det nästan aldrig är aktuellt att _lägga_ AA i en all-in situation pre-flop (vilket jag fortfarande är säker på). Jag hävdar att man har ett enormt övertag all-in pre-flop med AA oavsett antal callers, även i ett turneringssammanhang

Här hävdar jag då förstås motsatsen; man ökar sina chanser att vinna hela rasket tillräckligt mycket för att riskera att åka ut. Här blir jag tveksam till om det är _bättre_ att ha 9 callers än att ha 2 callers. Dock tror jag fortfarande bestämt att båda är _bra_. jag sa inte att jag var säker på att de verkligen skulle göra det, men jag tror att det skulle vara deras bästa alternativ sett till snittturneringsresultat samtidigt som det skulle öka deras varians väldigt mycket. I turneringspoker gäller väl att man vill maximera sitt EV för turneringen (alltså få så bra snittresultat som möjligt), då måste man ibland riskera att bli utslagen om det förväntade resultatet för handen är tillräckligt högt. Så visst har hand-EV en inverkan, men till skillnad från cashgame är det bara är en av flera faktorer istället för den enda. För att sammanfatta så tror jag inte att en spelares skicklighet i en no-limit hold'em turnering kan ,eller åtminstone nästan aldrig ger, så pass stort övertag att det kompenserar för att få 10ggr så mycket marker i början av en turnering av tre och åka ut direkt i 2 av tre snarare än att börja samtliga med en normal stack. Om diskussionen känns väldigt viktig att fortsätta så kan jag ju gräva lite i rec.gambling.poker och leta rätt på trådarna som ledde mig till den här uppfattningen. Jag kan ju påpeka att jag själv inte är så väldigt vass på turneringsresonemang, men konsensus bland de duktiga turneringsspelarna där verkade vara att det inte var rimligt att lägga AA i den situationen och jag tyckte att deras resonemang verkade vettigt. Nusseman har du spelat i någon turnering där du tyckt att det vore en bra idé att folda AA mot hela bordet? Jag tycker det verkar väldigt svårt att ha den sortens övertag mot fältet i en no-limit turnering där spelarna har den minsta gnutta aggression i sig.

För att det är långt ifrån säkert _att_ man spelar ut dem sen. Även om man är mycket bättre än motståndet så ger man ju inte direkt bort ett lås på finalbordet genom att åka tidigt.

Jag var mest nyfiken på vad det här hade med den specifika, visserligen ganska meningslösa, diskussionen om man skulle föredra många eller få callers med AA all-in pre-flop. Inte för att jag inte håller med, jag tycker helt enkelt inte att det har med saken att göra. För att förtydliga: Det enda jag har diskuterat är den högst akademiska frågan om man i de flesta (så gott som alla situationer utanför finalbordet) turneringssituationer skulle föredra få eller så många callers som möjligt all-in pre-flop med AA, alltså den av situationerna som i längden ger dig bäst turneringsresultat. Jag hävdar då att varje motståndare i potten ökar det förväntade turneringsresultatet ganska drastiskt. Visserligen kommer variansen också stiga dramatiskt, men vill man inte ta det så minskar man sitt förväntade turneringsresultat väldigt mycket (för den situationen alltså).

Här håller jag inte riktigt med. Jag hävdar att även om du är rätt mycket bättre än fältet så vill du nästan alltid få med så många som möjligt all-in pre-flop med AA, eftersom det så pass väsentligt ökar din vinstchans när du vinner potten. Jag skulle tro att det vore bäst även för spelare som Howard Lederer eller Phil Hellmuth om de fick 9 callers all-in pre-flop med AA snarare än att få 1 eller 2. Förlusten för en bra spelare när han åker ut är visserligen större, men det är också nyttan han kan göra med 9 ggr pengarna. Sen tycker jag för all del inte att det viktigaste i en turnering är att maximera hand-EV, det är bara det att just AA all-in pre-flop är en så löjligt stark situation att den bästa situationen ur hand-EV-perspektiv här sammanfaller med den bästa ur ett turnerings-EV dito. Här skulle jag syna 100 ggr av 100 (alltså även om jag trodde mig vara mycket bättre än fältet). Att lägga mig kan jag inte se som ett alternativ alls när det gäller AA all-in pre-flop under så gott som alla omständigheter före finalbordet (och då bara under mycket specifika omständigheter). På finalbordet, eller vid en enbordsturnering, blir väl omständigheterna något annorlunda eftersom man får andrapriset med närmare 100% sannolikhet genom att lägga sig. Jag tror inte att man kan ha ett så stort skicklighetsövertag i de flesta turneringar att man kan ge upp så mycket hand-ev utan att begå ett misstag. Ärligt talat har du någonsin spelat i en turnering där du skulle lägga dig i ovanstående scenario? I så fall har du rätt mycket högre tankar om din egen skicklighet än jag någonsin skulle ha om min.

Om du får in pengarna pre-flop så är varje par som synar utöver det första ren bonus. Själv så ser jag helst att alla stoppar in allt utom en marker och sen foldar när jag stoppar in den sista, men bortsett från det så är det bäst att få in så många callers som möjligt. Va? Igen, va?

Eh jo, men att förbättra till ett par i tvåor är mycket sämre än att förbättra till ett par i ess. Poängen är inte hur ofta du sätter något på floppen utan vilket resultat du kan vänta dig när du gör det. Låga par ger dig små potter men kostar dig stora. För att få något vettigt med AK behöver du bara sätta ett ess eller en kung. för att få något vettigt med 47 måste du sätta minst ett tvåpar, och inte ens då har du någon särskilt intressant hand. AK kommer helt enkelt att träffa floppen mycket oftare på ett meningsfullt vis än 47.

Jag säger det här som en komplett främling, så ta det för vad det är värt, men den strategin _kommer_ (och har) oundvikligen att kosta dig en rackarns massa pengar. Jag menar inte att du ska spela efter tabeller på något robotaktigt vis, men ingen pokerspelare i världen kan spela alla händer och fortfarande gå plus. En av mina och alla andra (eller kanske och även spelare som är duktiga) duktiga spelares största fördel är helt enkelt att man börjar med bättre kort, detta gör man genom att spela _färre_ händer än fältet. Om du nu måste spela alla händer, spela mot tre-fyra motståndare eller heads-up, då blir din strategi mer korrekt. Spelar du mot fullbord kan du lika gärna ge bort pengarna som att spela så.