Efter pokerboomen, en text om missbruk och proffs!

[Verdi]

Ska man bli pokerproffs så ska man bli det "på riktigt" och dra in så stora pengar att man i princip blir ekonomiskt oberoende inom en relativt snar framtid. Alltså inte hanka sig fram på relativt låga nivåer och ändå vara tvungen att ta lån om man vill skaffa en schysst bostadsrätt eller en ny bil. (lån är väl ett problem om man inte har fast inkomst också va?)

Det där resonemanget är ju helt ologiskt. Du säger alltså att man ska föredra utbildning eller ett relativt dåligt betalt jobb framför poker eftersom man om man väljer poker bara har ett relativt dåligt betalt jobb eller utbildning att falla tillbaka på.

 

Ja, men då har man ju i alla fall säkrat upp innan. Då har man landat i verkligheten och kanske står stadigare på jorden än om man går direkt från gymnasiet till pokern. Att få grepp om pengars värde, pliktkänsla, sociala aspekter osv osv lär man ju knappast få hemma framför datorn spelandes om potter motsvarande flera månadslöner för en vanlig löntagare. Efter det kan det vara svårt att motivera sig till nåt annat och om det går fel med pokern kan man fastna i ett spelmissbruk eftersom man inte tycker att det känns meningsfullt att anstränga sig för "småpengar".

[parre]

Att få grepp om pengars värde, pliktkänsla, sociala aspekter osv osv lär man ju knappast få hemma framför datorn spelandes om potter motsvarande flera månadslöner för en vanlig löntagare.

 

Jag vet inte om det stämmer, jag har personligen i alla fall tappat uppfattningen om pengars värde helt, trots att jag både jobbar och pluggar och har noll ambitioner att bli pokerproffs. Éfter ett tag blir man bara så blasé mot pengar, att torska 2-3-4-5 lax på en kväll är bara något man har lite ångest över en halv dag, sen rycker man på axlarna och säger "shit happens" och hoppas klonka tillbaka det vid ett senare tillfälle när man har bättre flyt med korten.

 

Trots allt kan man ju inte tänka "nu höjer jag med en weekend i Amsterdam" när man spelar, man tänker "nu höjer jag pott"...

[Verdi]

Att få grepp om pengars värde, pliktkänsla, sociala aspekter osv osv lär man ju knappast få hemma framför datorn spelandes om potter motsvarande flera månadslöner för en vanlig löntagare.

 

Jag vet inte om det stämmer, jag har personligen i alla fall tappat uppfattningen om pengars värde helt, trots att jag både jobbar och pluggar och har noll ambitioner att bli pokerproffs. Éfter ett tag blir man bara så blasé mot pengar, att torska 2-3-4-5 lax på en kväll är bara något man har lite ångest över en halv dag, sen rycker man på axlarna och säger "shit happens" och hoppas klonka tillbaka det vid ett senare tillfälle när man har bättre flyt med korten.

 

Trots allt kan man ju inte tänka "nu höjer jag med en weekend i Amsterdam" när man spelar, man tänker "nu höjer jag pott"...

 

Vad menar du? Jag skrev ju att poker gör att man knappast får en sund syn på pengar och du verkar ju vara ett perfekt exempel. Själv har jag givetvis tappat lite av respekten också. Har ju dragit in snart 100.000 SEK på mindre än ett år. Klart som fan att man inte bryr sig om det är rabatt på osten på ICA eller inte. (Det gjorde jag iofs inte förut heller men du fattar vad jag menar...)

[parre]

Att få grepp om pengars värde, pliktkänsla, sociala aspekter osv osv lär man ju knappast få hemma framför datorn spelandes om potter motsvarande flera månadslöner för en vanlig löntagare.

 

Jag vet inte om det stämmer, jag har personligen i alla fall tappat uppfattningen om pengars värde helt, trots att jag både jobbar och pluggar och har noll ambitioner att bli pokerproffs. Éfter ett tag blir man bara så blasé mot pengar, att torska 2-3-4-5 lax på en kväll är bara något man har lite ångest över en halv dag, sen rycker man på axlarna och säger "shit happens" och hoppas klonka tillbaka det vid ett senare tillfälle när man har bättre flyt med korten.

 

Trots allt kan man ju inte tänka "nu höjer jag med en weekend i Amsterdam" när man spelar, man tänker "nu höjer jag pott"...

 

Vad menar du? Jag skrev ju att poker gör att man knappast får en sund syn på pengar och du verkar ju vara ett perfekt exempel. Själv har jag givetvis tappat lite av respekten också. Har ju dragit in snart 100.000 SEK på mindre än ett år. Klart som fan att man inte bryr sig om det är rabatt på osten på ICA eller inte. (Det gjorde jag iofs inte förut heller men du fattar vad jag menar...)

 

Jo men det kändes som om du implicerar att man får grepp om pengars värde, sociala pliktkänslor osv genom att plugga, jobba och så vidare. Den känslan försvinner snabbt efter att man börjat lira

 

Om du inte implicerade det har jag som vanligt jättefel

[che1977]

Här kommer mitt efterlängtade inlägg i debatten!

 

Tycker redan det finns en hel del bra synpunkter (Parre) och sämre synpunkter i denna tråd redan.

 

Bakgrund:

 

Jag valde bort högskolan när jag var 18 för att jag var extremt trött på skolan plus att jag kände att om jag placerade mig själv på ett universitet skulle nog festandet gå före pluggandet. Vill också säga att jag inte är någon dumskalle och hade i 1an och 2an i gymnasiet (Sam..) top 10% i årskursen vad gällde betyg.

 

Jobbat har jag alltså gjort sen dess. På stora och små företag och "karriären" har väl ständigt gått uppåt lixom lönen. Läste om poker i Bajenbladet för ett par år sen och började spela på skoj. Det ena gav det andra och plötsligt stod jag utan jobb i juli i år. Ett års A-kassa va såklart safead vilket gjorde att jag bestämde mig för att "go pro".

 

Spelat NL100 sen jag slutat jobba och plussar ca 10bb/100 händer i snitt. Med mycket spelande gör jag alltså tillräckligt för att försöjra mig även utan A-kassa. Eftersom jag har inkomst tryggad från A-kassa drog jag till USA en månad och brände väl det mesta av rullen på nöjen (och utdragningar i Vegas). Jävligt kul var det hur som helst.

 

Nu till pros and cons...

 

Fördelarna som jag upplever det är att man inte har någon chef. Man kan gå upp när man vill och man kan tacka ja till sociala events utan att kolla kalendern. Det medför en extrem frihet att vara proffessionel pokerspelare (även på min låga nivå).

 

Nackdelarna har du ju redan tagit upp Parre och jag håller med till stor del. Det ingen tar upp dock är att det är ganska ensamt att spela poker. Det är den STÖRSTA nackdelen tycker jag.

 

Alla kan ju inte ha samma flyt som Morbro mfl som har ett helt pokercrew som glider runt och spelar turneringar osv. Mina vänner är hobbyspelare och det är lite knepigt att diskutera pot-odds med dom om man säger så.

 

 

Ska man bli pokerproffs så ska man bli det "på riktigt" och dra in så stora pengar att man i princip blir ekonomiskt oberoende inom en relativt snar framtid.

 

 

 

Hur menar du här undrar jag? Menar du att man ska vinna Stars söndagsturnering inom ett halvår eller annars lägga av? Wake up and smell the coffe Mr La Rousso...

 

Jag har aldrig ens spelat Stars söndagsturnering eftersom jag inte har råd (håller hårt på money management).

 

Min bild av att gå pro är att grinda sin väg upp. Långsamt bygga sin rulle och samtidigt spela sådana turneringar man har råd med (dvs där inköpet är 1-2% av sin BR) och med lite tur klonka. Utan tur grinda vidare.

 

Problematiken kommer ju som redan belysts här när man blir lite äldre. När man kanske har familj osv. Hur kul är det att sitta framför datorn och grinda nätterna igenom?

 

Jag har inget svar på det.

 

Min plan är att hitta antingen en utbildning eller ett jobb jag tycker är roligt men att fortsätta ha väldigt stor fokus på poker.

 

Detta inte för att "säkra min framtid" eller liknande utan helt enkelt för att ha ett socialt liv där man träffar nya människor.

 

Jag anser precis som Doc att den stora fördelen med poker är att du inte behöver tillhöra världseliten för att kunna tjäna bra pengar utan att det räcker med att kunna "busta fisken".

 

Sen finns det ett spänningsmoment i poker som inte riktigt existerar i det vanliga arbetslivet. Nämligen att OM man klonkar... OM det sker så kan det förändra ens liv. Det FINNS en möjlighet att bli ekonomiskt oberoende i stort sett över en natt (överdrivet men ni förstår vad jag menar).

 

Det är denna känsla (plus friheten jag skrev om ovan) som är tjusningen med poker för min del...

[HasseA]

var och varannan spelare kallar sig pokerproffs nuförtiden. Man har vunnit ett halvår på lägre nivåer och tror man är oslagbar. Att kalla sig pokerproffs och spela på 1/2 nivå är patetiskt!

 

Den dagen du spelar in 500.000 SEK /År kan man börja tala om proffs.

[x31xx]

Hej. Lite kommentarer:

Även om din så kallade ”money management” är bra och du ej spelar på för höga nivåer så finns risken där.

Risken finns, men är försumbar (om du verkligen har en bra "money management").

Även de allra bästa spelarna går på ”tilt”, alltså spelar mycket sämre än vanligt av någon anledning.

De ALLRA bästa spelarna är bäst just för att de INTE går på tilt.

Många spelare, särskilt livespelare men även nätspelare, får för sig att de ska spela efter kraftigt alkoholintag.

Verkligen? (ingen ironi - är folk så blåsta?)

Det första (tilt) är näst intill omöjligt att undvika, det andra (fyllespel) går att undvika, men det är ju så lockande att bara spela några händer. Sedan vill de flesta flytta upp i nivåer, alltså spela högre och tjäna mer pengar snabbare. Och visst, det säger sig självt – vinner du lika mycket på en dubbelt så hög nivå så kommer du tjäna två gånger mer än nu. Men vad säger att du kommer vinna på den högre nivån? Och kommer du ha disciplinen att hoppa ner i nivå om du börjar förlora? Det är inget du kan veta i förväg och det är inget som du kommer märka innan det är för sent.

 

Du beskriver en speltorsk som lika gärna spelar roulette eller Jack Vegas ovan. Kloka/bra pokerspelare spelar när dom har en edge.

Då är du alltså 18 år gammal. Du har aldrig haft ett riktigt arbete. Du har ingen utbildning. Du har förmodligen även en skev syn på pengars värde. (vad vet jag)

 

Allt detta tjat om pengars värde... Varför ska man ha en skev syn på pengars värde för att man spelar poker. På vilket sätt har du fått det menar du (förutom att du inte letar reapriser på ost som du aldrig gjort alla fall)?

[Verner18]

det är möjligt att göra 500k på 1/2 anser jag, inte ens ett buyin om dan om du kör 365 dar om året...och där brukar folk va givmilda

 

4 tablar du borde 1/2 och är stabil/vinnande borde 500k sek kunna uppnås utan att du ska sbehöva sitta på nyårsafton eller långfredagen

 

men som sagt det är lite fel att kalla sig pokerproffs när man e på 1/2...

 

lärling kanske är bättre ord?

[x31xx]

var och varannan spelare kallar sig pokerproffs nuförtiden. Man har vunnit ett halvår på lägre nivåer och tror man är oslagbar. Att kalla sig pokerproffs och spela på 1/2 nivå är patetiskt!

 

Den dagen du spelar in 500.000 SEK /År kan man börja tala om proffs.

Om du menar 1/2 NL så är det lätt görbart att vinna 500.000 SEK /År om du är en hyffsad spelare.

[Lajjen]

Egentligen anser jag att man kan kalla sig proffs oavsett nivå. Visst förknippas ordet "proffs" oftast med duktiga spelare som spelar på hög nivå, men egentligen handlar det om man spelar för att man tjänar (materiellt, oftast ekonomiskt) på det. Amatörer eller hobbyspelare spelar framförallt för att det är kul och kanske lever på hoppet om en storvinst à la trisslott.

 

Det finns dock en gråzon där någonstans. En långsiktigt vinnande amatör som inte spelar tillräckligt mycket eller på tillräckligt hög nivå för att kunna leva på pokern kanske inte ska kallas proffs?

 

Så fort man har pokern som enda inkomstkälla och klarar sig bra på det så kan man kallas proffs tycker jag. Oavsett om man spelar på $1/$2 eller $100/$200.

[berrabb]

En mycket intressant tråd.

 

Man känner sig lite träffad.

 

Gick ut gymnasiet för 1 årsedan. Jobbade sedan hela sommaren men fick inget fortsatt jobb.

Hade inga planer på att börja plugga igen och pengar hade jag ju. Och inte skulle jag behvöva söka ett nytt med engång. Jag ville ju vara ledig för engångsskull. Visst dagarna gick ut på att spela poker men inga stora pengar och jag +-0 första halvåret. Sedan började allt gå bättre jag van några stora turneringar osv...

 

Eftersom jag vann hade jag ju ingen anledning till att söka jobb. Och sedan ville man ju kunna resa bort. tex 2 veckor i fjällen osv.

 

Men fram till i höstas så levde jag på pokern. Har börjat studera till Högskola och tack vare pokern slipper jag ta studielån. När jag började skolan så tog jag ut hela min halvarulle och tänkte att nu skall jag sluta spelaför dessa pengar behöver jag för att klara mig dom närmaste 3 åren.

 

Hade ju iofs myckte kvar som jag lirar med just nu även fast jag har spelat bort det mesta av dom pengarna. Men samtidigt så jag klara mig och kan lira mina 2h/dag.

 

 

Nu har jag väl haft turen att vinna. Men jag har alltid vetat att jag inte kommer kunna leva på pokern. Och dom pengarna jag har fört över till dvs pokerbolag har jag alltid ansätt som "dead money" dvs det är skit samma om man förlorar dom jag klara mig endå.

 

 

Men jag tror också att det kommer komma många spelberonde som har förlorat allt.. framförallt många unga.

[Verdi]

Hej. Lite kommentarer:

Även om din så kallade ”money management” är bra och du ej spelar på för höga nivåer så finns risken där.

Risken finns, men är försumbar (om du verkligen har en bra "money management").

Även de allra bästa spelarna går på ”tilt”, alltså spelar mycket sämre än vanligt av någon anledning.

De ALLRA bästa spelarna är bäst just för att de INTE går på tilt.

Många spelare, särskilt livespelare men även nätspelare, får för sig att de ska spela efter kraftigt alkoholintag.

Verkligen? (ingen ironi - är folk så blåsta?)

Det första (tilt) är näst intill omöjligt att undvika, det andra (fyllespel) går att undvika, men det är ju så lockande att bara spela några händer. Sedan vill de flesta flytta upp i nivåer, alltså spela högre och tjäna mer pengar snabbare. Och visst, det säger sig självt – vinner du lika mycket på en dubbelt så hög nivå så kommer du tjäna två gånger mer än nu. Men vad säger att du kommer vinna på den högre nivån? Och kommer du ha disciplinen att hoppa ner i nivå om du börjar förlora? Det är inget du kan veta i förväg och det är inget som du kommer märka innan det är för sent.

 

Du beskriver en speltorsk som lika gärna spelar roulette eller Jack Vegas ovan. Kloka/bra pokerspelare spelar när dom har en edge.

Då är du alltså 18 år gammal. Du har aldrig haft ett riktigt arbete. Du har ingen utbildning. Du har förmodligen även en skev syn på pengars värde. (vad vet jag)

 

Allt detta tjat om pengars värde... Varför ska man ha en skev syn på pengars värde för att man spelar poker. På vilket sätt har du fått det menar du (förutom att du inte letar reapriser på ost som du aldrig gjort alla fall)?

 

Att ha en så normal syn som möjligt på pengar är viktigt. Annars riskerar man att bli speltorsk. Sen finns det ju en risk att poker blir förbjudet i Sverige. Kanske inte nu, kanske inte om 5 år. Men vad händer om det blir förbjudet om 10-15 år? Flyttar utomlands? Kanske låter lockande i teorin men i praktiken kan det vara ett tungt steg att ta. Särskilt om man bara har spelat poker hemma på kammaren och har noll världsvana.

 

Tar det slut på pokern måste det ju finnas en plan B. Vi snackar ju om att "fördärva" sig för livet. Att vänja sig vid dyra vanor och snabba pengar och sen förlora det kan inte vara helt lätt.

 

Men jag glömde. I princip alla 18-åringar har en "det ordnar sig alltid för mig"-inställning och tror att de är bäst i världen. Det kallas ungdomligt oförstånd.

 

Jag vill inte vara någon glädjedödare men man måste inse att det här är farliga saker att bygga hela sin existens på.

[parre]

Hej. Lite kommentarer:

parre skrev:

 

Även om din så kallade ”money management” är bra och du ej spelar på för höga nivåer så finns risken där.

 

 

Risken finns, men är försumbar (om du verkligen har en bra "money management").

 

Om jag förstått det hela rätt så är det ca 3% risk att gula om man följer 300/3000BB-kraven. Försumbart, visst. Men hur många 18-åringar som nyss vunnit en större summa pengar än de någonsin haft tänker långsiktigt? Hur många tänker på att de kanske borde investera x% i fonder, köpa lite egendomar och så vidare? Hur många tänker på att de kanske borde avsätta en viss del av inkomsten på t.ex. pensionssparande? Vad jag har sett och hört är sådana personer relativt få. Det är ännu färre som tänker i förväg på hur de kommer reagera när de väl hamnar i en riktig badstreak.

 

parre skrev:

 

Även de allra bästa spelarna går på ”tilt”, alltså spelar mycket sämre än vanligt av någon anledning.

 

 

De ALLRA bästa spelarna är bäst just för att de INTE går på tilt.

 

Jag tror att de allra flesta någon gång går på tilt, eller spelar dåligt, under en kortare eller längre period. De allra bästa har antagligen en hög lägstanivå på sitt spel samt känner av när de tiltar och klarar att kliva, men hur många nyexaminerade gymnasister är sådana? Väääääldigt få.

 

parre skrev:

 

Det första (tilt) är näst intill omöjligt att undvika, det andra (fyllespel) går att undvika, men det är ju så lockande att bara spela några händer. Sedan vill de flesta flytta upp i nivåer, alltså spela högre och tjäna mer pengar snabbare. Och visst, det säger sig självt – vinner du lika mycket på en dubbelt så hög nivå så kommer du tjäna två gånger mer än nu. Men vad säger att du kommer vinna på den högre nivån? Och kommer du ha disciplinen att hoppa ner i nivå om du börjar förlora? Det är inget du kan veta i förväg och det är inget som du kommer märka innan det är för sent.

 

 

 

Du beskriver en speltorsk som lika gärna spelar roulette eller Jack Vegas ovan. Kloka/bra pokerspelare spelar när dom har en edge.

 

När de tror att de har en edge är väl en mer korrekt benämning.

 

Hur många av de s.k. proffsen har inte ett visst drag utav speltorsk i sig? Nästan alla som nämns i samband med "the big game" verkar ofta spela blackjack/craps och liknande. Ta tråden om Ayhan ALsancak som blev bannad från cosmo, han spelade BJ. Jag tror att de flesta som spelar poker har ett visst drag utav speltorsk, eller actiontorsk, i sig och spelar även på -EV-spel. Spel lockar en viss typ av människor och det är oftast inte de som är mest försiktiga.

 

Och speltorsk? Hur jävla många är det inte som någon gång i sitt liv skottat på en för hög nivå? Det är ju inte sund money management i de flesta fallen. Vissa lyckas, andra gular, andra hoppar ner i nivå igen, men du kan väl knappast på allvar påstå att folk inte skottar, hoppar upp i nivå för fort och gärna lirar bara lite för högt för rullen då och då?

Allt detta tjat om pengars värde... Varför ska man ha en skev syn på pengars värde för att man spelar poker. På vilket sätt har du fått det menar du (förutom att du inte letar reapriser på ost som du aldrig gjort alla fall)?

 

Jämfört med "vanliga" människor som inte spelar så räknas ens syn som rätt skev när man utan att blinka förlorar en månadslön eller en årslön i en pott och bara köper in sig igen. Det är knappast en sund syn på pengar, i alla fall enligt majoriteten. Dessutom är det som krävs för att klättra i nivåer och vinna riktigt mycket pengar ungefär detsamma som faller under definitionen för spelberoende (spelar för mer pengar, tänker på spelet etc etc). Att sedan definitionen är urkass är en annan fråga, men jag kan lova att de som inte spelar anser att pokerspelare har en skev syn på pengar. Om de sedan har en så skev syn i verkligheten är en annan fråga, många har ju det, det finns vissa som inte har det.

 

Läste ett citat någonstans, minns inte var, som summerar mina tankar hyfsat:

 

"Vi pokerspelare är sjuka och vi vet om det, men det skiter vi i eftersom vi vinner".

 

Ungefär så.

[Rille]

Jag funderar på ta ett år där jag tänkt framförllt att spela poker och spela golf. Jag passar nog in bra i den beskrivning med en som snart gått ut gymnasiet osv dock anser jag att jag har god kännedom om mig själv då jag bott själv under hela gymnasiet då jag gått på golfgymasiet. Min styrka i golfen är framförallt mentalt och spelstrategi. Mycket pga det tiltar jag inte. Klart jag spelar händer dåligt men aldrig så jag gör det pga jag är på dåligt humör. Skulle jag torska min pokerpengar jag dragit in på lite mindre än år vilker är lite över 100kkr är ingen större skada skedd eftersom jag har både pengar och fonder sedan tidigare. Dock ska jag utbilda mig vidare eftersom jag tror det blir svårt att försörja sig på golf och vem vet hur pokerbranschen ser ut något år?

[joeki]

Okej. Vissa har problem med spelandet. Och parre, det finns många 18-åringar som har respekt för pengar men som ändå spelar poker. Sedan jag slutade gymnasiet har jag sommarjobbat och efter det (slutade jobba sista augusti) har jag bara spelat poker och jag spelar på $1/$2 LIMIT och jagar bonusar. Jag började på $0.25/$0.5 och jagade bonusar. Ingen större skillnad.

 

Jag har fortfarande största respekt för pengar. Visst, från att ha levt på 950 spänn per månad i studiebidrag till att ha över 100k inne på kontot är en omställning, men det betyder inte att det i regel leder till spelberoende.

Det är undantagen för folk som har dålig disciplin. Typ sådana som dig.

Jag har aldrig haft pengar förutom NU och jag skulle aldrig få tanken att spela bort dem. Men jag vet inte, du kanske haft pengar runt om dig jämt så att du inte bryr dig? Det verkar så.

 

Okej, nu ska jag iväg så hinner inte skriva så långt.

 

Men parre, jag ser dig i varenda tråd om spelberoende och du är alltid framme och skriver romaner om att postaren måste definitivt sluta spela och använder som argument att DU inte kan sluta. Sedan ger du tips på hur man spöar microlimits i en annan tråd.

 

Du skriver bra och intressant, men jag börjar tycka att det går till överdrift. Vad är du för person? Var har du för uppväxt? Du skriver hela tiden om hur du spelar bort tusenlappar och får lite ångest. Förlåt, men du låter bara som en bortskämd barnunge som inte vill sluta spela, du vill bara fortsätta berätta om hur mycket du förlorat den senaste månaden och samtidigt försöka övertyga folk att sluta spela. Samtidigt som du FORTFARANDE berättar hur du spelar bort massa pengar.

 

Om du vill vara ansiktet utåt för den typiske idioten som spelar bort pengar jämt så har du lyckats, men det verkar inte som att du bryr dig och då tror jag ingen annan helle gör det. Läser man om en rik person spelar bort tusenlappar så bryr man sig inte. Är det en fattig student tycker man det är tragiskt. Det låter inte som att du bryr dig att du spelar bort tusenlappar ibland. Då är det svårt att respektera dina åsikter om spelberoende.

[parre]

Okej. Vissa har problem med spelandet. Och parre, det finns många 18-åringar som har respekt för pengar men som ändå spelar poker. Sedan jag slutade gymnasiet har jag sommarjobbat och efter det (slutade jobba sista augusti) har jag bara spelat poker och jag spelar på $1/$2 LIMIT och jagar bonusar. Jag började på $0.25/$0.5 och jagade bonusar. Ingen större skillnad.

 

Ja, men de 18-åringar som har respekt för pengar och där pokerspelandet knappast har negativ påverkan är inte intressanta att skriva om, förutom om jag är rätt övertygad om att en högskoleutbildning och arbetslivserfarenhet inte kan vara negativ - men är man 18 har man hela livet framför sig och behöver inte jäkta. Det finns dock tillräckligt många 18-åringar som blir avtrubbade för pengars värde och som riskerar att utveckla ett spelmissbruk - det är dessa jag skriver om, och att dömma av de flesta svaren i denna tråd så är det inte så att jag är helt fel ute.

 

Jag har fortfarande största respekt för pengar. Visst, från att ha levt på 950 spänn per månad i studiebidrag till att ha över 100k inne på kontot är en omställning, men det betyder inte att det i regel leder till spelberoende.

 

Nej, men tror du att risken för att man tänker "äsch, några lax hit eller dit, jag är rik" ökar eller minskar om man drar in grova pengar på poker i ett par månader eller under ett halvårs tid? Jag hävdar väl aldrig att det till REGEL leder till spelberoende, bara att risken ökar och att folk ska tänka efter!

 

Det är undantagen för folk som har dålig disciplin. Typ sådana som dig.

Jag har aldrig haft pengar förutom NU och jag skulle aldrig få tanken att spela bort dem. Men jag vet inte, du kanske haft pengar runt om dig jämt så att du inte bryr dig? Det verkar så.

 

Hur många som är undantag eller inte är svårt att svara på eftersom det inte finns någon egentligen statistik kring just ungdomar och deras spelvanor mer än att x% spelar, x% kommer i vuxen ålder bli problemspelare. Nätpoker är ett så pass nytt fenomen att det är svårt att undersöka de långsiktiga verkningarna. Och nej, jag har inte alltid haft pengar runt om mig, men ja, jag har blivit rätt avtrubbad inför att spela bort några lax hit eller dit - vilket jag vet att många, även vuxna, har blivit. Är du ett undantag gratulerar jag.

 

Som jag redan har skrivit vill jag med denna text främst mana folk som kan befinna sig i riskzonen till eftertanke - det är aldrig fel. Sedan är det upp till var och en att välja yrke, karriär och liknande.

 

Men parre, jag ser dig i varenda tråd om spelberoende och du är alltid framme och skriver romaner om att postaren måste definitivt sluta spela och använder som argument att DU inte kan sluta. Sedan ger du tips på hur man spöar microlimits i en annan tråd.

 

Om någon skriver en fråga eller ett ämne som jag anser vara angeläget att besvara på ett seriöst sätt, särskilt då jag anser mig själv ha erfarenhet i ämnet spelberoende som andra kanske inte har. Jag anser att om man är i riskzonen och visar klara tendenser till att utveckla ett missbruk så är det i de flesta fall bättre att sluta direkt istället för att fortsätta spela poker och försöka utveckla sig som spelare, eftersom pokerspel till så stor uttsräckning handlar om just disciplin, money management och att inte tilta, medan en beroendepersonlighet ofta har svårt med just dessa aspekter.

 

Varför chansa?

 

Att jag ger råd om pokerspelande beror väl mest på att jag anser mig kompetent att ge dessa råd, jag spelar poker själv och jag har enligt mig själv, åtmistone på ett teoretiskt plan, ganska ofta ganska vettiga råd att ge. Och detta är ju trots allt ett pokerforum. Dubbelmoral? Kanske. Men vad spelar det egentligen för roll om det är det eller inte? Jag skriver aldrig till folk som har seriösa frågor om spelmissbruk att de kanske borde läsa en pokerbok och grinda lite FL innan de hoppar upp i nivå.

 

Du skriver bra och intressant, men jag börjar tycka att det går till överdrift. Vad är du för person?

 

Enligt de flesta som jag umgås med är jag rätt trevlig och humoristisk. Jag studerar och kombinerar det med deltidsjobb. Sist jag kollade på någon psykologsida var jag en punkt ifrån att ha Borderline Personality Disorder enligt DSM-IV (fem behövdes - jag satte fyra). Jag spenderar för mycket tid vid datorer och har en tendens att dricka lite för mycket alkohol ibland. Jag har även en äcklig ovana i och med att jag röker cigaretter. Ibland drabbas jag av humörsvängningar och blir rätt så deprimerad och nedstämd, ofta filosofoerar jag då om mänskligheten, ödet, livet och lite saker i allmänhet. Jag skriver en hel del om olika ämnen, då jag tycker att det är kul, roande och givande, samt ibland fungerar som terapi. Ibland anser jag mig vara överlägsen de flesta i världen, ibland anser jag mig vara underlägsen de flesta. Jag värderar intelligens högt och gillar öppna personer som har lätt för att skratta.

 

Vill du veta något mer? Jag är rätt öppen med det mesta förutom personuppgifter och privatliv.

 

Var har du för uppväxt?

 

Två kärleksfulla föräldrar som alltid stött mig. Hade dock en hel del problem i högstadiet på grundskolan - drog aldrig jämnt med lärare och/eller rektor. De uppskattade inte min intelligens utan klankade snarare ner på den, så det blev en del jidder som jag levde ut genom mer destruktiva vanor. Under gymnasietiden blev det mycket bättre, även om jag latade mig för mycket - är som person väldigt lat - så jag gick ut med ofullständiga betyg. Tog tag i det för några år sedan och fixade det på komvux, sen dess läser jag på universitet.

 

Du skriver hela tiden om hur du spelar bort tusenlappar och får lite ångest. Förlåt, men du låter bara som en bortskämd barnunge som inte vill sluta spela, du vill bara fortsätta berätta om hur mycket du förlorat den senaste månaden och samtidigt försöka övertyga folk att sluta spela. Samtidigt som du FORTFARANDE berättar hur du spelar bort massa pengar.

 

Ibland vill jag sluta spela och har även försökt och misslyckats. Jag berättar mycket hellre om hur jag plussade en massa pengar, dock gör jag det inte tillräckligt ofta. I min dagbok skriver jag om mitt (pokerrelaterade) liv samt lite allmänna texter av mer skönlitterär art och lite kåserier. Vinner jag berättar jag det, förlorar jag får världen höra.

 

Varför skulle jag inte försöka övertyga folk till att sluta spela om jag tror att det är skadligt för dem samtidigt som jag själv fortsätter spela och förlora? Att jag själv inte klarar av något behöver väl inte betyda att jag inte kan ge goda råd? Att jag själv nästan aldrig spelar nätpoker längre betyder väl inte att jag ska dela med mig av de pokerkunskaper jag har ifall någon frågar?

 

Om du vill vara ansiktet utåt för den typiske idioten som spelar bort pengar jämt så har du lyckats, men det verkar inte som att du bryr dig och då tror jag ingen annan helle gör det.

 

Om ingen skulle bry sig, varför läser då folk min dagbok i så pass hög utsträckning? Vill och vill, jag skiter i vad folk tycker om mig så länge dessa människor inte står mig nära. Om någon snubbe jag inte känner mig läser vad jag skriver på nätet och tycker jag är en typiskt idiot så skulle jag inte kunna bry mig mindre - och varför skulle jag det?

 

Läser man om en rik person spelar bort tusenlappar så bryr man sig inte. Är det en fattig student tycker man det är tragiskt. Det låter inte som att du bryr dig att du spelar bort tusenlappar ibland. Då är det svårt att respektera dina åsikter om spelberoende.

 

Jag är varken rik, men jag är inte en fattig student heller då jag har andra inkomster. Om du tycker att jag är tragisk är du säkert inte den enda. Men varför ska mina åsikter om spelberoende vara mindre värda bara för att jag själv har problem med spelandet? Hade jag gjort som jag rått - slutat helt när jag insåg att jag förlorade flera månader i sträck - hade jag antagligen haft en hel del mer pengar än vad jag har, och antagligen hade det varit bättre för mig. Nu valde jag en annan väg.

[Sommar]

Oerhört bra att det här ämnet kommer upp till debatt.

 

Jag själv är 20 år och har givetvis drömt om att bli pokerproffs...

 

Jag kan ju inte säga att jag blivit mycket mer mogen sen jag tog studenten för 1,5 år sedan...

 

Dock så har jag aldrig haft det flytet eller spelat på extremt höga nivåer under tiden jag spelat poker.

Jag tänker på poker alldeles för ofta men spelar det kanske i snitt 2h/dag...

 

Ett råd till alla unga är att göra NÅGOT även om man försörjer sig på pokerspel, skitsamma om det är en 10 poängskurs i botanik eller deltidsjobb på Kurres Grill. Att göra något annat än poker gör det enklare att koppla bort pokerspelandet, annars tänker man poker 24/7 och det är DET som är farligt...

 

Jag skulle vilja rekommendera dagbok, han tycker jag har ett sunt tänkande till sin poker och verkar ha ett "liv" vid sidan av pokern.

 

Lite flummigt inlägg men har liten bråttom hem från jobbet nu ska jag ju lira poker

[myzen]

Hej,

 

Jag är 29 år gammal, har studier samt en tung karriär bakom mig arbetar idag deltid periodiskt för att inte tappa mitt värde på arbetsmarknaden. Har betalt av huset, bilen etc.

 

Trots detta är jag orolig för en framtid där pokern är huvudinkomst. Med goda vinster över försörjningsnivån är jag orolig på 5-10 års sikt då jag säkerligen (om jag satsar på pokern på heltid under denna period) är död på arbetsmarknaden och måste börja om från ingångsnivå inom mitt specialområde i händelse av att jag förlorar min rulle.

 

Det jag vill säga:

För att inte ha ett deltidsarbete vid sidan om (heltid skapar inte mycket utrymme för en seriös pokersatsning) krävs en vinst som mer eller mindre gör dig ekonomiskt oberoende långsiktigt.

 

Om du kommer från en karriär så arbeta ett par månader om året inom ditt specialområde för att behålla ditt värde på arbetsmarknaden.

 

Om du är ung och tjänar bra med pengar på pokern är du troligtvis relativt begåvad och bör kunna klara av studier vid sidan om ditt pokerspelande som du kan finansiera med din bankroll.

 

Har du ett fast arbete och efter en tids hobbyspelande vinner en större summa pengar och exempelvis inte har barn att försörja längre (45-55 år gammal). Lira poker på heltid! Oavsett hur det går blir livet säkerligen mer spännande då än genom att spendera 10-15 år till med samma sysselsättning du kanske haft hela ditt yrkesverksamma liv.

 

För att förklara mitt resonemang ytterligare. Om du vid 20 års ålder skall klara dig livet ut utan vidare inkomster krävs ca 10-15 miljoner på banken och smart förvaltning av pengarna. Även dessa pengar kommer inte att innebära ett liv i lyx då man bör sikta på att inte göra av med mer pengar per år än vinsten på ditt kapital vid placering. Ju äldre du är (innefattande att du skaffat ditt boende och allt skit man måste ha i möbel och prylväg) desto mindre trygghet på banken krävs för att kunna göra en riskabel satsning.

 

Och viktigast av allt: Arbete är inte livet!!!!

 

/Hälsningar

Micke

[Verdi]

Hej Micke,

 

Som nybliven 29-åring känner jag igen mig litegrann i dig, förutom att min karriär inte varit "tung" (knegar som konsult med drygt 30k i månaden som jag tidigare nämnt) och att jag inte riktigt betalt min bostadsrätt.

 

Det jag är intresserad av är hur du hittar arbetsgivare som är villiga att erbjuda en förhållandevis ung människa en kvalificerad tjänst när denne bara är villig att jobba "deltid ibland"? Jag är ju själv grymt sugen att gå till min chef och säga att jag vill gå ner på 80% för att få en dag i veckan för att få mer tid till min poker. Ofta är man ju inte upplagd för poker efter en tung arbetsdag och på helgerna sätter flickvännen stopp för seriöst spel. Tyvärr känner jag att jag skulle "bränna mig" på jobbet om jag ens nämnde en sådan idé. Hur gjorde du, och vad jobbar du med nu?

 

 

Jag håller dock med om att det är vanskligt att satsa på pokern för hela livet redan som 20-åring. Vi snackar ju 40+ år. Inte drar man hem mycket till pension heller så man måste ju bygga ett kapital förr eller senare. Visst kan man hanka sig fram på poker 2-3 år innan man vet vad man vill bli men om man ska välja pokern "for life" så krävs det nog ganska stora framgångar tidigt för att man ska våga släppa den "vanliga" världen.

[zigzak]

Vill utfärda en FET BLAFFIG VARNING för er som funderar på poker som ett heltids-arbete! Man lurar sig lätt när man efter en längre framgång funderar på att satsa till 100%. När du din fritidssyssla blir ett heltidsarbete så ökar kravet med dig med det mångdubbla. Nu är det du som ska dra in pengarna och det är enbart du som bestämmer dina tider, löner och bara du som kan rannsaka dig och säga stopp!

 

Eftersom jag själv tagit detta steg inom aktiemarknaden så är mitt första tips: Stanna kvar på jobbet och lira vidare tills dess att du får en riktig down-period. Alla spelare stöter på ett antal rejäla down-perioder och dessa ska man inte facea den första gången när man sitter heltid framför dumburken. Annars så är det som gjort för att du kommer få skräck i hela kroppen och i ren panik skriker ALL-IN, vartefter ditt liv framför pokerbordet förr eller senare kommer att skrika Game Over.

 

Om du mot all förmodan har det tålamod, disciplin, målmedvetenhet och mod som krävs för att gå hela vägen så tycker jag du bör fundera över att åtminstone ta en diskussion om tjänstledigt eller liknande. Finns få saker som är så trygga som att ha en fast inkomst som tickar in i bakgrunden. Alla som varit i en "eget företagande" situation vet vilken press man utsätter sig för. Glöm The Rounders och inse att världen är en tuff verklighet där det krävs ett och annat för att man ska bli framgångsrik.

 

Å som jag sagt tidigare.... Det finns ingen Holy Grail inom poker!

 

Ciao!

[PhantomJoker]

Tror faktiskt alla ska ha inställningen "Hobbynivå", så får det ta än dit det bär. Att gå och sträva efter att bli pokerproffs tror jag bara gör så att man stressar sig framåt för att bli duktig.. Inte för att jag skulle vilja bli pokerproffs, tycker det verkar som en ganska tråkig sysselsättning. Många verkar ju bara känna människor som sysslar med Poker, det vill inte jag nej, jag vill höra om andra yrken och andras erfarenheter från andra människor. Inte vara en person som sitter 8 timmar framför datorn och spenderar resten av tiden att sitta på ett flyg till och från Las Vegas.

[Chipleader_87]

Jag ska bli pokerproffs

 

Pusshej

 

/Martin 18år

[Jennez]

Tyvärr har jag i egenskap av klubbvärd och pokerskribent sett alldeles för många unga människor som trott alldeles för mycket på sig själva när det gäller poker. Självförtroende är en mycket bra egenskap men självinsikt är desto viktigare...

 

Att ha som mål att bli pokerproffs är inte fel, man måste sätta höga mål för sig själv. Men att vara säker på att bli det är en helt annan sak... 90% av alla tonåringar som idag säger sig vara eller kommer att bli pokerproffs kommer aldrig att lyckas. Tyvärr.

 

Rannsaka dig själv, vem du än är, ung eller gammal, tillhör du verkligen de tio procenten? Och även om du gör det är det inte alls säkert att du kommer kunna leva på dina inkomster från pokern.

 

Det enda jag säger är: Ta det lugnt, om du blir pokerproffs eller inte kommer tiden att utvisa men akta dig väldigt noga på vägen!

[MajkTheBike]

Som nybliven 29-åring känner jag igen mig litegrann i dig, förutom att min karriär inte varit "tung" (knegar som konsult med drygt 30k i månaden som jag tidigare nämnt) och att jag inte riktigt betalt min bostadsrätt....

.

 

Sitter ungefär i samma sits, att gå ner på deltid vore kanske något.

Skulle aldrig kunna tänka mig att lämna jobbet, kanske om jag skulle kunna tjäna 75-100k i månaden. Har alltid min utbildning att falla tillbaka på om man lessnar eller gular

[david_a]

Många intressanta synpunkter i den här tråden tycker jag.

 

Tycker att diskussionen om självinsikt är ganska komisk; tjugoåringar tycker att man har "riktig självinsikt" först vid tjugo, trettioåringar vid trettio och så vidare. Om en nittiotvååring skulle läsa de här påståendena skulle han nog få sig ett gott skratt.