Liksom El_FishkO är jag av en diametralt motsatt åsikt. De duktiga spelarna bluffar inte gärna när brädan ser ofarlig ut, utan när den ser "farlig" ut.
Givetvis kan man misslyckas då och då och istället springa in i ett monster. Men då handlar det mer om tillfälligheter och otur i timingen än om skicklighet.
Det finns självklart situationer när det kan vara läge att bluffa på "ofarliga" brädor också, men dessa är helt klart sällsyntare och då bör man i regel ha en bra read på sin motståndare. Med en "farlig" bräda kan man bluffa även en okänd motståndare.
kompiserik, varför är det så fel att alltid cb:a? Okej, har halva bordet synat och man totalmissar så är det väl ingen höjdare. Men annars är det väl ingen dum idé? Vet man med sig att man har svårt att variera sig på ett oförutsägbart sätt så är det väl rimligtvis bättre att inte variera sig alls (med viss hänsyn till antalet synare)? Då blir man åtminstone oförutsägbar.
Edit: Ursäkta mig kompiserik, läste inte hela ditt inlägg. Såg nu att du redan skrivit om antalet motspelare.