Odrägliga barn!!!

[Klyka]

Vilket i sin tur ger vid handen att flertalet människor inte bör skaffa barn om man utgår ifrån att barnet mår bäst av att båda föräldrarna lever tillsammans. Tillbaka på ruta ett igen alltså.

 

Man kan ju fråga sig vilket barnet själv skulle välja:

 

1) Leva med skiljda föräldrar, eller

2) Få sin födsel ogjord

[minucci]

Vilket i sin tur ger vid handen att flertalet människor inte bör skaffa barn om man utgår ifrån att barnet mår bäst av att båda föräldrarna lever tillsammans. Tillbaka på ruta ett igen alltså.

 

Hur ska man veta om det funkar om man inte har provat? Tror du att det är någon som skaffar barn och planerar att det ska skita sig lite längre fram?

[Cleburne]

Man kan ju fråga sig vilket barnet själv skulle välja:

 

1) Leva med skiljda föräldrar, eller

2) Få sin födsel ogjord

 

Det är tyvärr inte särskilt många som tänker så långt. Varenda person som begär ersättning för slaveriet i USA säger att de inte skulle vilja existera, men det förstår de inte själva.

[Jennez]

Man kan ju fråga sig vilket barnet själv skulle välja:

 

1) Leva med skiljda föräldrar, eller

2) Få sin födsel ogjord

 

Det är ju en ickefråga eftersom alternativ två måste väljas innan barnet faktiskt är fött. Kanske lika bra att du slutar onanera också så är du på den säkra sidan där.

 

Hur ska man veta om det funkar om man inte har provat? Tror du att det är någon som skaffar barn och planerar att det ska skita sig lite längre fram?

 

Självfallet inte men det känns som att man med god planering och lättare studier borde klara av att förutse om man kan hålla ihop det närmaste året eller inte. Naturligtvis kan ju oväntade händelser som exempelvis otrohet eller misshandel inträffa men jag har svårt att se att så är fallet i dryga 50% av äktenskapen.

[TotalFarsa]

Självfallet inte men det känns som att man med god planering och lättare studier borde klara av att förutse om man kan hålla ihop det närmaste året eller inte. Naturligtvis kan ju oväntade händelser som exempelvis otrohet eller misshandel inträffa men jag har svårt att se att så är fallet i dryga 50% av äktenskapen.

Hur du kan uttala dig om varför en relation brister, och de bakomliggande orsakerna, i samband med tillkomsten av ett barn är för mig obegripligt när du själv inte har barn och således inte har en susning om vilken påfrestning en graviditet och tiden därefter kan vara för ett par. God planering och lättare studier, my ass.

 

Det gör ju iofs föräldrar också. Du vet om att majoriteten av alla skilsmässor inträffar under barnets första levnadsår? Något säger det ju om de negativa sidorna av att skaffa barn.

Jag är ledsen men du har fel. Statistik från SCB visar att separationer, dvs isärflyttningar av gifta eller sambos, ligger rätt konstant på strax över 3% fram tills dess att barnen blir 7 år, därefter minskar den något per år. Scrolla ner till sidan 4 i följande pdf: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0701_2005A01_BR_BE51ST0603_07.pdf

 

Myth busted, jag ska strax pm:a dig min adress så att du vet vart du ska skicka ditt arsle

[Jennez]

Hur du kan uttala dig om varför en relation brister, och de bakomliggande orsakerna, i samband med tillkomsten av ett barn är för mig obegripligt när du själv inte har barn och således inte har en susning om vilken påfrestning en graviditet och tiden därefter kan vara för ett par. God planering och lättare studier, my ass.

 

Men vill du läsa fel eller vad är det med dig? Jag har väl för helvete inte spekulerat i orsakerna till separationerna?? Lika lite som jag någonstans har attackerat ditt barn. Det enda jag skrev var att det säger (om det nu är sant vilket jag för tillfället tvivlar på pga ditt länktips nedan) en del om att det inte bara är en dans på rosor att skaffa barn.

 

Jag är ledsen men du har fel. Statistik från SCB visar att separationer, dvs isärflyttningar av gifta eller sambos, ligger rätt konstant på strax över 3% fram tills dess att barnen blir 7 år, därefter minskar den något per år. Scrolla ner till sidan 4 i följande pdf: http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0701_2005A01_BR_BE51ST0603_07.pdf

 

Det verkar stämma. Dock blir ju statistiken lite missvisande efter som de flesta siffrorna verkar peka på varje enskild årskull och således inte representerar någon sorts total skilsmässosiffra.

[TotalFarsa]

Men vill du läsa fel eller vad är det med dig? Jag har väl för helvete inte spekulerat i orsakerna till separationerna?? Lika lite som jag någonstans har attackerat ditt barn. Det enda jag skrev var att det säger (om det nu är sant vilket jag för tillfället tvivlar på pga ditt länktips nedan) en del om att det inte bara är en dans på rosor att skaffa barn.

Jag undrar vem det är som läser fel. Jag ifrågasätter den här meningen som du skrev i inlägget ovan "Självfallet inte men det känns som att man med god planering och lättare studier borde klara av att förutse om man kan hålla ihop det närmaste året eller inte." och tycker inte att en barnlös person kan uttala sig på det sättet när man inte genomgått den känslokarusell som det innebär att vänta/få barn. Din känsla av att lättare studier och god planering skulle kunna förutse ett pars chanser att hålla samman efter en förlossning är bull IMO och det hoppas jag kunna få lite uppbackning på av andra föräldrar.

 

Var har jag påstått att du har attackerat mitt barn? Eller får du bara känslan av att jag tror det?

 

Det verkar stämma. Dock blir ju statistiken lite missvisande efter som de flesta siffrorna verkar peka på varje enskild årskull och således inte representerar någon sorts total skilsmässosiffra.

Korrekt. Jag orkar inte kika igenom årskullarna bakåt i tiden men har svårt att tro att det skulle slå nämnvärt på en tioårsperiod.

 

Får väl erkänna att jag blev lite förvånad över statistiken. Det jag hade hört var att skilsmässotalen låg som högst då barnen låg runt 7-9 år, något en gammal jurudikproffessor hade berättat för mig. Orsaken till detta skulle ha varit att föräldrar, över lag, skulle ha väntat med att separera tills dess att barnen var lite större och kunde förstå mer av processen annat än att en föräldrar plötsligt "försvann". Well, nu visade det ju sig inte stämma. Åtminstone inte idag.

[Jennez]

"Självfallet inte men det känns som att man med god planering och lättare studier borde klara av att förutse om man kan hålla ihop det närmaste året eller inte." och tycker inte att en barnlös person kan uttala sig på det sättet när man inte genomgått den känslokarusell som det innebär att vänta/få barn. Din känsla av att lättare studier och god planering skulle kunna förutse ett pars chanser att hålla samman efter en förlossning är bull IMO och det hoppas jag kunna få lite uppbackning på av andra föräldrar.

 

Skojar du? Naturligtvis vet jag inte alls hur det är att få barn eftersom jag aldrig har upplevt det. Jag kan inte ens sätta mig in i känslan. Dock så vet jag att det är påfrestande för förhållandet av en helvetes massa anledningar. Jag hade alltså inte skaffat barn om jag 1. inte var så säker på mitt förhållande jag rimligtvis kan tänkas vara, och 2. hade tillgodogjort mig all tillgänglig info kring graviditeter, psykologiska mönster etc, kort sagt: all nödvändig information. Dessutom hade jag sett till att ha ett väl tilltaget sparkapital i reserv för alla eventualiteter kring barnet.

Jag nämner punkterna ovan eftersom jag upplever att många föräldrar mest verkar ha haft känslan att ”nu är det dags att skaffa barn” alternativt att de blir gravida och tycker att de ”ändå hade tänkt att skaffa barn någongång, varför inte nu? Vi har ju jobb”. Sen är det visst bara att tuta och köra, konsekvenserna får man tackla som de kommer. Det funkar säkert för merparten men alldeles för många verkar få en chock när barnet väl kommer, både personligen och i relationen.

 

Lösa spekulationer kan tyckas men jag menar bara att man skall vara så väl förberedd man kan och införstådd med påfrestningarna då jag hoppas och tror att det ökar chanserna för att kunna hålla ihop. Right?

[TotalFarsa]

Skojar du?

Nejnej.

 

Lösa spekulationer kan tyckas men jag menar bara att man skall vara så väl förberedd man kan och införstådd med påfrestningarna då jag hoppas och tror att det ökar chanserna för att kunna hålla ihop. Right?

Alltså, jag tycker att du har rätt, i sak. Problemet, som jag upplever det (och jag kan ha fel), är att livet inte är så enkelt. Du kan göra aldrig så noggranna förberedelser och det skiter sig ändå. Som någon tidigare skrev, det finns självklart ingen som gick och planerade att skilja sig det första de gjorde då barnet fötts, det kan vi ju alla vara överens om. Jag är rätt så övertygad om att man inte kan förbereda sig riktigt såväl som du önskar dig. Sure, du kan fixa ekonomin, se till att läsa på dig popkulturella barnpsykologi/graviditetsböcker, prata om parrelationen, köpa alla de där grejerna som par köper då förlossningen börjar närma sig osv osv. Men omställningen från att vara två till att ha blivit tre, är IMO tämligen omöjlig att förbereda sig på.

 

Eller tja, omöjlig är väl kanske ett starkt ord men jag tycker att du förringar problematiken lite och kommer med "lösningar" som jag inte riktigt tror på.

 

Vilken tur att vi har åsiktsfrihet, eller hur

 

*edit* rätt säker på att vi hade kommit överens rätt snabbt i den här frågan om vi satt oss ner och snackat ett par minuter över en kall öl. Ahja, so ist das leben på internetz.

[MikeTime]

Jag nämner punkterna ovan eftersom jag upplever att många föräldrar mest verkar ha haft känslan att ”nu är det dags att skaffa barn” alternativt att de blir gravida och tycker att de ”ändå hade tänkt att skaffa barn någongång, varför inte nu? Vi har ju jobb”. Sen är det visst bara att tuta och köra, konsekvenserna får man tackla som de kommer. Det funkar säkert för merparten men alldeles för många verkar få en chock när barnet väl kommer, både personligen och i relationen.

 

Håller med dig Jennez till 100%! Många i bekantskapskretsen som gjort dessa misstag och fler på gång...

[Jennez]

Eller tja, omöjlig är väl kanske ett starkt ord men jag tycker att du förringar problematiken lite och kommer med "lösningar" som jag inte riktigt tror på.

 

Jag tror inte heller att man kan förbereda sig till 100% eller sätta sig in i situationen innan barnet kommer. Men många skulle kunna förbereda sig bra mycket bättre än de har gjort. Det är min fasta övertygelse.

[PianoPer]

Jag tror inte heller att man kan förbereda sig till 100% eller sätta sig in i situationen innan barnet kommer. Men många skulle kunna förbereda sig bra mycket bättre än de har gjort. Det är min fasta övertygelse.

 

Det är helt självklart att du har rätt i den frågan.

Jag vill egentligen inte blanda mig i den här diskussionen så mycket så jag säger bara att om folk kunde visa hänsyn och empati för varandra så vore världen lite trevligare. Gäller både föräldrar med barnvagnar i affärer och 20nånting killar som tycker att städer enkom är byggda för att dom ska få roa sig.

Sköt om er därute. Och krama era föräldrar som stod ut med er när ni vrålade efter leksaker hela vägen framtill kassan i mellandagsrean.

[_zed_]

Jag har precis läst först inlägget och har ingen ork att läsa igenom alla svar.

 

Jag hoppas bara att trådskaparen är ironisk - om inte tycker jag det är synd att inte hans föräldrar hade samma syn på barn som han själv har och lät bli att skaffa barn.

[jw1700]

Det intressanta med första inlägget är att man ju mycket väl skulle kunna skriva en liknande historia med mycket ironi, humor och kärlek i. Med trådskaparen misslyckas ju totalt rakt igenom med det, och går sedan in i inlägg efter inlägg , med något som jag inte kan kalla för annat än hat, och försvarar sin ståndpunkt.

 

Och det är ju fine (eller kanske inte förreten) om det inte vore för att han skrev tidigt i tråden att inlägget var skrivet med ironi.

[Jennez]

Det intressanta med första inlägget är att man ju mycket väl skulle kunna skriva en liknande historia med mycket ironi, humor och kärlek i. Med trådskaparen misslyckas ju totalt rakt igenom med det, och går sedan in i inlägg efter inlägg , med något som jag inte kan kalla för annat än hat, och försvarar sin ståndpunkt.

 

Och det är ju fine (eller kanske inte förreten) om det inte vore för att han skrev tidigt i tråden att inlägget var skrivet med ironi.

 

Nu orkar jag snart inte mer. Texten är, som alla läskunniga förstår, otroligt tillspetsad och det går ta mig fan inte att missa att den är medvetet skriven för att provocera. Mitt misstag är att jag (som vanligt) underskattade mängden forumiter som sitter vid datorerna med clinchade skinkor och misstolkar allt som skrivs.

Men visst, jag var nog säkert ”redo att döda” föräldrarna som körde in i mig med barnvagnen etc. Ta det för vad det är. Tyck synd om mig, skratta åt det, tyck synd om mina föräldrar/mina eventuellt kommande barn – gör i princip vad ni vill med det men för guds skull, hur kan någon ta det personligt?

 

Är det någon som har fått utstå personangrepp i den här tråden är det jag. Guess what? Jag skiter i vilket och försöker att driva diskussionen framåt. Vad är det jag har tillstått i övriga inlägg? Att jag tycker att det är störigt när ungar skriker på restauranger? Bra, för det står jag för. Mer? Att jag inte gillar att folk beter sig hänsynslöst bara för att deras barn inte kan uppföra sig? Jag står för det också. Frågan är ju snarare vad det är du försvarar? Idiotiska föräldrar? Dina egna barn som kanske är odrägliga från tid till annan?

[jw1700]

Nä, orkar faktiskt inte ens förklara en gång till vad jag tycker om det du skriver. Vi bestämmer oss för att vi har olika åsikter, och att mina barn är odrägliga och att din hund är snäll!

[FreePlopp]

Tråd låst.

 

Yeees, äntligen får jag äga ut er allihop!

[Saint_Bjorn]

Tråd låst.

 

Yeees, äntligen får jag äga ut er allihop!

 

nä nä, ingen låst tråd här inte. Jag vill se jennez utveckla ämnet i nästa FP.

[Jennez]

nä nä, ingen låst tråd här inte. Jag vill se jennez utveckla ämnet i nästa FP.

 

Tyvärr är det ju inte pokerrelaterat, men om en enda unge skriker vid ett pokerbord ska jag skriva om det…

[tok_junior]

Du tjatar om "äckliga ungar", men hittills är det bara störda föräldrar du ger som exempel?

[Jennez]

Du tjatar om "äckliga ungar", men hittills är det bara störda föräldrar du ger som exempel?

 

Läs hela tråden så slipper vi upprepa oss.

[Jennez]

I rest my case!

 

http://youtube.com/watch?v=vQGEo2P8rnA

[jack_the_dipper]

Något jag kan störa mig på är när man går på en trottoar och får möte av två mammor som går sida vid sida med sina barnvagnar så att det inte finns någon som helst plats att komma förbi, så man antingen måste gå ut på gatan och runda dom eller tränga sig förbi mellan dom och en massa buskar. Och att ingen av dessa två ens tänker tanken att lämna plats åt mig gör mig så jävla förbannad.

 

Jag har inget emot barnen, snarare deras jävla hormorsor som verkar tro att så fort man har ett barn så ska man få göra och bete sig hur fan man vill. Skrikande barn må vara jobbigt, visst, men inget jag beskyller ungen för i alla fall. Och oftast inte föräldern, såvida inte föräldern ger blanka fan i ungen och låter han/hon skrika. Man får ju visa lite respekt mot oss andra även om vi skulle vara förstående.

 

Varning utdelad. Kalla folk för horor är inte okej. - dev

[TotalFarsa]

Hepp Jennez!

 

Håll dig på armlängds avstånd från Kurorten i Varberg kl 18 ikväll för jag ämnar med familjen dit för lite middag. Och ja, familjen inbegriper även en tvåårig tjej som för det mesta är väldigt snäll men som kan få sina utbrott.

[KenHag]

HAHA Klockren tråd.

Är själv 2 barns farsa.