Klyka

Precis den!

Hon dissade honom, vann förnedringspoäng. Han skämde ut sig genom sitt sandlådeagerande och förlorade därmed ännu ett poäng (iom att matchen går mot tjejen i fråga så blir det hon som får poäng när han gör självmål). Han berättar om det hela, skämmer ut sig, ännu ett självmål. Hela pokercommunityt får läsa om det, en lavin av förnedringspoäng. Eventuell utbetalning är inte relevant för antalet förnedringspoäng. Sklansky förlorade stort.

I lol'd

Du har anledning att tro att AA/KK är en rätt stor del av hans HD, och AK för splitt, vilket ytterligare drar ned ditt värde. Men det intressantaste är inte vilken HD han sitter på, utan vad du får syn av. AA/KK, absolut. AK också. AQ? AJ? AT? Nja.. Om han är en bra grinder så kommer han inte betala av jättemycket mot en trebet pre, bet-shove flop utan TPTK eller bättre. Alltså får du syn av bättre, fold av sämre. Detta hade varit fine, om du hade haft anledning att försvara mot en massa drag, men det har du knappast på denna torra bräda. Om du istället synar så har du fina chanser att få in pengar från en del av de händer som han foldar mot en push på floppen men som han tycker fortfarande känns bra efter att du bara synat. AQ till exempel. Plus en och annan bluff som du snappar av.

Mot vissa vill man väl det på CC. Men, nej, inte mot en ung grinder som spelat länge och stabilt.

2-0 till tjejen imo. 3-0, actually, iom att han var dum nog att berätta om det. För hela världen.. 1k-0 blir det nog.

Jag håller med JohnH, men mest för att han slog mig i golf och jag är djupt hubled.

Han gör en rätt kraftig överbet, den kan ju iofs ha föranletts av att Fi1 verkat vela höja, men det verkar knappast konstruktivt med någon hand att höja på det sättet ändå. Har han inte stål så ger han Fi1 och övriga väldigt mycket pengar de gånger de vaknar med stål, och har han stål så gör han beslutet lätt för sina motståndare.

Genom att man inte ser nåt problem med nationella ID-kort och tycker att viss reglering av droger (tex heroin och andra tunga saker) är bra. 70 fick jag således i den delen. Edit: vad är grejen med de där ID-korten? Känns som en fråga som utgår från nån specifik sakfråga, troligen i USA?

Det har jag ju redan förklarat, men du vill ju inte lyssna på saker som går emot din egen sanning. Det är fine för mig, dock. Har inget intresse av att omvända dig. Wtf, nu börjar du spåra lite. Nej, precis som du vill påskina så är dina bilder och medvetet osakliga resonemang inte relevanta för diskussionen, men det har ju ingen bäring på mina resonemang, då de är av en helt annan typ. Jag säger att jag vill springa på olika sätt i olika lägen, och då helst använder skor som är byggda för den typ av löpning som jag ägnar mig åt för stunden. That's all. Dina VFFs är inte en universalprodukt i den mening att de är bäst på allt.

VFF är gjorda för framfotalöpning. Jag vet att jag inte vill springa alla mina pass på framfoten. Alltså vet jag att jag inte vill använda VFF på alla mina pass. Bra så? Sen vet jag inte hur de är för sprintintervaller, men jag antar att mina spikskor sparkar VFFs rumpa när det kommer till sådana intervaller.

Jag ska sova nu, och besvarar därför bara det som känns mest angeläget: Att jag inte har testat, var fick du det från? Jag har ägnat mig åt framfotalöpning de senaste 10 åren. Räcker det? Edit: 11 år var det visst.

Nu gör du dig skyldig till confirmation bias istället. Jag förstår att det inte är nån idé att diskutera saken med dig, för du har redan din sanning. Jag är glad att det funkar för dig, och som sagt, jag tror att det funkar för de allra flesta. Jag är själv en stor förespråkare av framfotalöpning. Men jag är lite mer nyanserad bara. Nix. Vore dumt att själv falla för confirmation bias. Jag försöker hålla mig till fakta ist. På samma sätt som jag inte bygger mitt spel av hålpipdrag på andras upplevelser. Jag föredrar att bygga mitt spel på egen analys och bakomliggande fakta. Tror jag också, även om jag inte är säker på siffrorna, säkert lite pulled from your ass. Men det ser väl ut som halvrimliga uppskattningar. Jag tror du misstolkade mig en smula i den delen. De "nya" rönen är att framfotalöpning är bra. Det har vi som hållit på med löpning seriöst vetat i många, många år, därav citationstecknen - det är inga nya rön. Men de är "nya" i allmänhetens ögon, och jag tycker som sagt att det är bra att de kommer ut. Men när de kommer ut på så bred front som de gjort och på det sätt som skett så ser man överrekyler i form av människor som, likt du själv, blir överreligiöst övertygade och ska frälsa världen med framfotalöpning. Samma effekt ser man i POSE-rörelsen. jag anser att sanningen ligger i ateism. Det är en dålig jämförelse, därför att du genom din metafor gör gällande att min tro på mellanvägen bygger på det (påstådda) faktum att båda rörelserna är religiösa (vilket inte riktigt är sant, hällöpningen har inte samma typ av sekteristiska anhängare, om än den är en seglivad kvasivetenskap, men det var ett sidospår). Nej, att en teori samlar en skara anhängare av närmast religiös karaktär gör varken till eller från för dess korrelation med verkligheten. Men min egen uppfattning råkar ligga mitt emellan de båda skolorna, alldeles oavsett. Ja, ja. Du får förlåta att jag drar lite på smilbanden när du implicit berättar för mig vad jag inom kort kommer att föredra, med tanke på att jag hållit på med löpning i 10 år och under hela den tiden har lagt många tankar på dessa saker. Jag har lite koll på vad som funkar för mig och vart jag är på väg trots allt, tro't eller ej. Agreed. Finns inget bättre än känslan under/efter ett riktigt bra träningspass. Hoppas det går superbra på maran. Klarar man halva distansen på träning utan problem så klarar man hela på D-day. Och det är en skön "merit" att ha gjort det. Själv vet jag inte om jag ska springa maran, vore kul att göra bara för att visa att man fortfarande kan, men det passar inte så bra med min träning som är inriktad på betydligt kortare triathlondistanser. Intressant, där fick jag svart på vitt hur han springer maran. Btw, om klippet var tänkt som ett svar på något du tror att jag menat att insinuera om pronation, så ska jag upplysa att jag alls inte är någon motståndare till pronation (det finns ju en sådan skola också). Tvärt om hintade jag om att den är en del i den naturliga stötdämpningen vid hällöpning, vilket jag ju som sagt inte är emot. Över- och underpronation har jag däremot ingen uppfattning om, det har inte varit aktuellt att fundera på för mitt eget vidkommande. Lite tiltad låter du ju, men visst, jag attackerar ju till viss del ditt synsätt - även om jag är mer överens med dig än du verkar se. Lite tiltad låter säkert även jag, så jag passar också på att be om ursäkt om det uppfattas så.

Jag förstår precis. Men problemet med resonemanget är att för att det stämmer jättebra för dig (vilket jag också tror att det gör för de flesta) så behöver det inte stämma för alla. Du begår ett fel som jag vet att du inte vanligtvis gör, och det är att du gör alltför långtgående inferenser av ett på tok för litet sample. Saken är att jag håller med dig till största delen. Fram tills nu har mainstreamskolan gjort gällande att det bara är dämpade skor med hög häl som gäller. Framfotalöpning har varit förbehållen för tävlingslöpare, något man bara gör om man har bråttom, bråttom. Bland tävlingslöpare är det här sedan länge välkänt, men i butikerna har man alltid prånglat på folk dessa stora klumpiga skor som tvingar alla till att springa på hälen. Jag håller helt med om att man har fört folk bakom ljuset. Det är bra att det kommer en motreaktion, men som så många gånger förr när "nya" rön kommer ut till allmänheten så uppstår det en överrekyl. Det blir lite väl religiöst och ensidigt. Sanningen ligger nånstans mittemellan, och det är det jag försöker förmedla. Btw, jag är själv intresserad av att skaffa VFF. PM:a gärna. men jag kommer inte att använda dem på varje pass. Var sak har sin plats. Vad är målet med din löpning? Såg att du skrev nåt om marathon? Det finns ju elitlöpare som springer på framfoten över långa distanser också, absolut. Gebreselassie ligger ganska långt upp på foten när han springer 10 km iaf, och han har ju satt världsrekord några gånger. Vet inte hur han gör på marathon, men skulle inte förvåna mig om det är likadant där. Men det är inte självklart att det måste vara det bästa för alla. Det finns rysligt snabba hällöpare på marathondistans. Om man är seriös med sin löpning och vill slippa minska träningsmängden med 75-90% så tycker jag att man ska göra ungefär så som jag föreslagit (ldo ): Att fortsätta springa på hälen på sina långa pass och använda VFF på kortare distanspass. På snabba intervallpass använder jag i dagsläget ett par lättviktsskor (med tunn platt sula) eller spikskor som i stort sett inte har nån sula och som är byggda för att springa på tå.

+1 Och den han hade innan dess också! Den var söt.

Nu läste du inte riktigt vad jag skrev. Jag sa just att de skorna är gjorda för att springa på hälen, och ja, det är helt korrekt att de är askass att använda om man ska springa på framfoten. Men du kan, oavsett vilka skor du har, ha problem med framfotalöpning, tex på grund av hälsenor, benhinnor eller att man helt enkelt inte klarar av det muskulärt på sina längre distanser. Då är det att föredra att springa på hälen, och då bör man använda de skor som du föraktar så.

Heltok, hur ser en normal träningsvecka ut för dig?

Tack för bumpen, jag har just i dagarna suttit och funderat i de banor som diskuterades i denna tråd..

Just det en sak glömde jag skriva: Framfotamaffian (för en sådan finns) kommer att säga åt dig att skor med dämpning kommer att ge dig löparknä och det ena med det andra. Men om du har problem med framfotalöpning (av nån av ovanstående anledningar, eller annan anledning), ja då är det dämpade skor du ska ha. Dämpade skor är till för hällöpning, och däri ligger framfotamaffians problem med dessa skor. Som vanligt handlar det om att komma fram till vad som funkar bäst för en själv och köpa don efter det.

Det mest effektiva sättet att springa, i den mån man klarar det, är att springa på framfoten. Om man sätter ned hälen först, så har man en inbromsningsfas i varje steg. Dels sätter man i foten lite framför sig, vilket har en bromsande effekt, och dels så är det först efter att man rullat över på framdelen av foten som frånskjutet kan komma in och generera fart. Sätter man istället i framfoten direkt under sig så slipper man inbromsningen och kan dessutom sätta igång frånskjutet direkt vid fotisättningen. Dessutom ger en framfotsisättning en naturlig dämpning iom den elasticitet man har i fotisättningen. Hälen har i sig en rätt avancerad dämpningsmekanism, plus att rullningen kombinerad med pronationen (att man sätter i foten lite på snedden och rullar över på yttersidan av mittfoten och därefter pronerar, rullar över sidledes så hela fotytan kommer i marken) ger extra dämpning. Men faktum kvarstår att isättningen av hälen sänder chockvågor upp i skenbenet vilka fortplantar sig till knän och höfter. Detta lindras med framfotalöpning. Vad gäller skador finns det olika skolor, och detta pga att de olika löpstilarna är bra i olika avseenden. Tyvärr är folk ofta närmast religiösa i sin uppfattning. Jag tror, utan att egentligen ha belägg för det, att Heltok hör till skaran av religiösa framfotalöpare. Och de har rätt i många av sina åsikter, mkt pga det jag skrev ovan. Men: Om man har problem med hälsenorna så är en hälisättning troligen att föredra. Den nämnda elasticiteten i framfotaisättningen utgår till största delen just från hälsenan. Den utsätts för stora påfrestningar vid framfotalöpning. Därför är jag beredd att hålla med Hallqvist, och tar tillbaks det där med att han ska skaffa likadana skor som Heltok har. Även om man har problem med benhinnor ska man nog vara försiktig med framfotalöpning, då det belastar vadmuskulaturen runt benhinnorna rätt hårt. Samtidigt så slipper man de stötar som fortplantar sig uppåt den vägen, så det är nog rätt close. Men jag vet att när jag hade problem med benhinnorna så kändes det som att spänstövningar på framfoten var döden, av just den anledningen. Sen är det så att på korta distanser så springer i stort sett alla som är bra på framfoten, medan nästan alla springer på hälen på längre distanser. Runt 5 km går skiljelinjen, skulle jag tro. Det är mer effektivt, men tröttar mer på sikt. Över en längre distans blir vaderna den svaga länken. Jag tycker inte att man ska hänga upp sig på en typ av löpning. Själv strävar jag mot framfota, men kör helt olika. På sprintintervaller ligger jag högt upp på tå, på 5 km springer jag lätt på framfoten och på 20 km rullar jag på hälen. Det är bra att ha ett brett register, det gäller ju inom det mesta. Mycket bra länk, använd dem ist för de jag postade.

Om du fortfarande vill försöka, så rekommenderar jag verkligen att du testar såna skor som Heltok använder. Jag ahr iofs inte testat såna själv, men de stämmer väldigt bra överens med min löpfilosofi. Om det inte vore för all asfalt med glas och grus så skulle jag springa barfota. Oftast använder jag själv skor med tunna sulor. Det kanske kan hjälpa mot dina skador. Dock är jag långt ifrån en skadeexpert, så I would'nt know. Kommer du att försöka dig på att fortsätta? Var inte rädd för att lämna walk over, det kan kosta betydligt mer att träna fel med en skada än det gör att förlora ett vad.

Sanning, tänkte också på det, dumt att inte skriva det. Ty. Edit: Det är ju en sak om man gör övningar där man landar på hälen. Beroende på vad syftet med övningen är så kan det ju vara helt OK. Men iom att denna övning ska likna ens riktiga löpsteg, och man i sitt riktiga löpsteg ska landa på framfoten, så verkar det väldigt fel. Edit: Fast det där med "detta är katastrof, du kommer dö om du gör så" är BS. Men ja, det stämmer att övningen är felaktigt utförd.

Jag tror att det är jag. +Pi/SQR(0.001)?

Jag svarar här, men vi kanske skulle ta och be en mod att avdela denna löpdiskussion från och med Murbergs inlägg till en egen tråd? Jag skulle nog lägga upp träningen på ett liknande sätt som det jag skrev ovan, men med viss modifikation. Tiden du har på dig är ju densamma, men distansen är kortare och du har redan distanståligheten. Så gå direkt på intervallträningen. Tusenmetersintervaller är inte fy skam för dig heller (börja med dem, tills du vant dig vid den lite snabbare löpningen), men 500-800:ingar är nog snäppet bättre för din distans. Iom att du har distanståligheten redan så har du mer tid på dig till denna snabbhetsuppbyggnadsfas. Kör igång med den riktiga snabbhetsträningen (200:ingar) två-tre veckor innan D day. Du ska dock fortfarande köra distans i programmet också. 5-15 km är bra. Dessa pass ska man nästan aldrig riktigt ta bort ur programmet, men fokuset ska ligga på snabbhetsträningen nu. Nåt sånt skulle jag säga. Angående cykelresan, det var fanimig bland det bästa jag gjort i resväg. 300 mil på 30 dagar blev det, och nya bekantskaper som jag håller kontakten med och som jag träffar när tillfälle ges, ofta i samband med cykelevents runt omkring i landet. I detta nu håller några av oss på och planerar ett till rätt ordentligt cykeläventyr till i sommar. Får se om det blir av, jobbet krånglar lite med semestern... Det heter ju att "du blir bra på det du tränar på", vilket ofta tolkas som att du ska träna på den distans du ska springa. Tyvärr stämmer det bara upp till en viss platå. Om du bara tränar på tävlingsdistansen, så kommer du inte ha några problem med att springa den, dvs du får en hög tålighet för distansen. Men du kommer inte att kunna prestera bra. Talesättet är sant, men ska tolkas lite vidare än så. För att springa 5 km snabbt så behöver du bra uthållighet, snabbhet, syreupptagningsförmåga och mjölksyreresistans. Alla dessa färdigheter måste tränas, men ingen av dem tränas optimalt över 5 km. Uthålligheten tränas bäst på längre distanser (långpass en gång i veckan). Syreupptagningsförmågan kan tränas på många olika sätt. Allt pulshöjande ger effekt, men ett viktigt värde är den maximala syreupptagningsförmågan, och den tränas bäst i hög fart, främst i de snabba intervallerna på slutet (200:ingarna). Mjölksyratåligheten tränar man bäst genom att ligga på ett tempo nära sin mjölksyratröskel, dvs den ansträngningsnivå där mjölksyra produceras i samma takt som den tas om hand i kroppen - den nivå där man har balans och precis inte drar på sig ett mjölksyraöverskott. Under de längre intervallerna som jag föreslog så ligger man ganska nära denna fart, om man genomför dem på ett bra sätt (däremot är det rätt krångligt att hitta den exakta farten, så jag tänkte väl att Murberg får hoppas på att träffa på ett ungefär rätt, kör han bara dessa intervaller i ett jämnt tempo som är precis så högt att han är väldigt trött efter den sista så har han träffat rätt bra). Snabbheten är till stor del muskulär. Att hitta rätt teknik och klipp i steget ger en bra snabbhet, och tex gräsloppen syftar till att träna upp muskelminnet för att förhoppningsvis få med sig en del av det klippet ut i löpspåret. De snabba intervallerna i formtoppningen bör rent intuitivt inte hinna ge så mycket effekt rent fysiologiskt, men en sådan formtoppning rätt kort innan loppet brukar kunna göra underverk. Jag tror att det kan ha mycket med muskelminnet att göra, plus att kroppen ställer om systemen till att kunna prestera i hög fart. Här kommer min brist på träningslära in - jag vet inte vad det är som händer, jag vet bara att det händer; formtoppning funkar. Uthålligheten har två delar - dels ren uthållighet a la mala på i evighet (hence the långpass), dels snabbhetsuthållighet. Att köra de lite längre intervallerna ger bland annat det senare. Du vänjer kroppen vid långvarigt hårt arbete på en nivå som är högre än den som du i dagsläget kan prestera på en sammanhållen 5 km-löpa. :club: Intervallerna är således inte till för att göra det lättare att genomföra träningen, utan för att den ska ha bättre effekt. Jag förstår den tanke som jag tror att du hade - att tex marathonlöpare måste köra intervaller för att det är omöjligt att köra marathon varenda dag, men detta behövs inte för 5 km-löpare för att det är väldigt lätt att köra 5 km på träning. Men det är alltså inte det som är poängen. När jag tävlade så gjorde jag det mestadels på 4 km terräng. Men jag sprang nästan aldrig 4 km terräng på träning. Jag sprang allt från långpass på 25 km till mitt favoritpass: Jogg 15 min Stretch, löpskolningsövningar 10-15 Gräslopp 2 sets om 15*200 m Jogg 15 min Stretch Ett härligt och socialt pass om man är några stycken. Löpskolning ja, lägg in det också. Höga knän, bakåtkick (sparka rumpa), mångsteg mm. Mångsteg: Fokusera på fotisättningen, landa på framfoten och skjut ifrån med spänst. Försök hitta ett svävningsmoment i varje steg. En jättebra övning för spänst och fotisättning. Varning dock om du haft problem med benhinnor eller andra skador. Se också alltid till att vara ordentligt uppvärmd. Lite fler övningar: :club: Det blev långt detta. =) Men men. Vi får se om det blir avdelat så kan vi kanske fortsätta diskussionen.

Får andra än Heltok svara här i wellen? Har varit tävlingslöpare och tränar i nuläget för triathlon. Inga direkta teoretiska kunskaper i träningslära, men har min erfarenhet iaf. 2 månader är en kort tid. Men var står du idag? Hur långt orkar du springa i lungt tempo? Vilket tempo ligger du på då? Hur snabbt kan du springa 5 km i dagsläget? 1000 m? 200m? Det första du måste göra är att bygga upp dig för distansen. Kanske första månaden distansträning. Om du inte känner dig bekväm med att springa 5 km, börja kortare. Springa-gå-intervaller funkar fint för att vänja kroppen vid lite mer långvarig aktivitet. Annars, sikta på att springa mellan 3 och 10 km. Långpass två gånger under denna månad, en distans som känns utmanande för dig, men där du inte har ihjäl dig. Du ska vara stolt och trött när du går i mål, men ha sprungit snacktempo hela vägen. Efter första månaden lägger du in mer kvalitet. Sikta på intervaller runt 500-1000 m. Inte för många i början, en sammanlagd distans på mellan 3 och 7 km är bra som slutmål. Intervallerna ska idealt sett ligga på samma tempo, och ett sådant tempo att du är väldigt trött efter den sista. 10-15 minuter lugn jogg före och efter. Fasa in intervallerna i programmet under de första två veckorna. Behåll åtminstone ett distanspass per vecka efter infasningen. med 1.5 vecka kvar formtoppar du med ren snabbhet - korta intervaller av sprintkaraktär. 7-10*200 m med 30-60 sekunders vila är ett riktigt bra snabbhetspass. Men kör inte FÖR hårt, för då kommer du ha träningsvärk på tävlingsdagen. Du har inte riktigt tid att vänja kroppen vid detta. Kör bara kanske 2 såna pass, och se till att ha några dagar efter dessa pass, då du bara kör lugn jogg/vila. Sista dagen innan tävlingen kör du 15 min jogg bara för att hålla benen igång och rensa igenom musklerna. För att förbereda benen på snabbhetsträningen så kan du lägga in s.k. gräslopp i samband med distansträningen de första veckorna (inte de två absolut första, kanske). Leta rätt på en fotbollsplan, gräs. Spring barfota: Jogg utefter kortsidan (superlugnt), accelererande över diagonalen så att du nått nästan sprintfart på slutet, sen joggvila över nästa kortsida, osv. 10 gräslopp som avslutning på passet. Detta är en teknikövning, tänk på formen i första hand. Bra knälyft, kraftigt frånskjut. Sätt ned foten rakt under din tyngdpunkt. Spring på framfoten, sätt inte i hälen (dock inte överdrivet högt upp på tå). Hmm nu skrev jag snabbt och utan alltför mkt eftertanke, om det inte makes sense så fråga gärna vad i &%/ jag menar. Och som sagt, jag har inga direkta teoretiska kunskaper + att jag aldrig stått inför utmaningen att lägga upp ett två månaders träningsprogram förr. Om du vill kan jag bistå mer via PM, det vore bara kul. Fast det finns säkert andra som är bättre lämpade. GL!