Softish

Om man inte bryr sig om handreading så spelar man inte optimalt

Sant men jag skrev högst subjektivt. Alltså en omskrivning för "väldigt subjektivt". Poker är givetvis alltid subjektivt för de som inte ser mina kort men poängen var att en bluff ofta bara funkar om den aktuelle motspelaren tänker på samma sätt som du själv.

Det var nog inte jag . I vilket fall så bettar jag relativt mycket på floppen om jag t ex har AQ och träff med damen men om jag har triss eller stege så bettar jag mycket först på turn (triss-bluffar brukar jag köra just på turn). Att vänta till rivern brukar för min del straffa sig även om jag har triss. Men spelare som känner till min spelstil sedan tidigare brukar vara lite svåra att hantera ifråga om bluffar . Inte för att jag bluffar dåligt utan för att de är så mycket mer misstänksamma än andra motspelare.

Så ofta brukar jag iockförsig inte bluffa och i regel så märker inte motspelarna när jag har bluffat hem en pott eftersom jag aldrig visar upp hålkorten annat än vid showdown.

AK bör man förstås aldrig bomba på med om man inte har träff men continuationsbetta lagom mycket för att utröna om någon har träff och för att försöka få 1-2 motspelare att lägga sig. Alltför många överspelar AK utan träff genom kraftiga bets som snarare ruinerar dem själva.

Jag håller inte med dig eftersom jag brukar spela bluffar precis som jag hade gjort om jag verkligen hade haft handen jag representerar.

Whats your point dude?

Jag vill höra andras åsikter om det här med att "läsa rätt" på nätet. Alltså om det i regel verkligen rör sig om smarta läsningar av okända personer eller mest tur då de tänker och agerar som du själv brukar göra? Kanske lite flummigt formulerat men what the heck

Det ska tilläggas att bluffar är ett ganska vanligt inslag i min egna spelstil under 4 års tid och därav har jag kunnat få en god uppfattning om hur "bra" folk läser av varandra på nätet. Att jag själv ofta blir nersynad efter 1-2 timmars spel beror på att motspelarna vid det laget har börjat inse att jag troligtvis bluffar mycket . Men det har inte riktigt med trådens mening att göra eftersom jag i första hand syftar på att läsa av grinders som inte kör bullystilen. Det är ju samtidigt omöjligt att veta om en överaggressiv spelare har eller inte har fått en riktigt bra hand i den aktuella given oavsett hur han/hon har spelat fram till dess.

Hästen är påängen

Jag tycker att det här med att läsa rätt är väldigt diffust när det gäller nätpoker. För att veta att man avläser någon rätt utan att den har utmärkt sig genom ovanligt aggressivt eller tight spel så måste man känna till dennes spelstil sedan tidigare. Varför då? Jo för att om jag utgår från hur jag själv skulle ha resonerat som motspelare så är det ofta en högst individuell och förhoppningsfull tolkning. Jag vet inte hur många gånger jag har representerat stege (bluffat) med en rejäl höjning och ändå blivit synad av en spelare som enbart har låg träff. Det är helt enkelt för många på nätet som inte inser vad man kan ha eller som tänker på ett annat sätt. Hur många gånger har ni inte själva varit med om spelare som stolt deklarerat hur lättläst du var när han egentligen bara hade tur som inte stod mot triss eller stege? Det handlar ibland om bra läsningar men om man inte känner sin "fiende" så är det oftare ren tur som avgör. I livepoker har världsberömda proffs läst in sig ordentligt på andra legendarers spel efter åtskilliga möten vid borden men de får problem mot nybörjare som feltolkar de signaler som proffset försöker framhäva. Ett bra exempel är TV-reportage där besvikna stjärnor i WPT beklagar sig över att någon "superfisk" inte fattade vad han representerade Hur ställer ni er till det här med att läsa rätt på nätet när man varken ser sina motspelare eller känner till deras personlighet? Jag har iallafall märkt att resultatet av en läsning många gånger är högst subjektivt eftersom den grundar sig på antagandet att motspelaren resonerar och spelar sin tänkta hand precis som jag brukar göra.

Enligt mina erfarenheter så brukar jag t o m få fler träffar när jag för ovanlighets skull mår bra. Jag spelar bättre (d v s uppmärksamt och fokuserat) och lyckas ihuvudtaget bättre överlag. Har ni också ofta upplevt att man får fler träffar då man känner sig glad eller åtminstone pigg när man sätter sig för att spela? Det låter lite löjligt but I´m talki´n about experiences dude . När jag mår dåligt så brukar det mesta gå åt skogen vid borden. Jag får dåliga platser och träffar sällan eller blir utdragen av runners o s v. Nästan lite magiskt det där

Allright.. här lägger vi ner, okej. Steppwolf får andas djupt 10 gånger och boxa ett par gånger på en sandsäck för diskussionen är över.

Vad körde du mestadels för spelstil då? Bully eller grinder?

Låt säga att fler och fler övergår till att bli "seriösa grinders". Det innebär ju faktiskt större möjligheter för bullys att håva in blinds m.m.

RB? (översätt please). Rakeback förståås! . Jag kom på det själv efter en kopp kaffe.

Som moderator-wannabe sätter jag härmed stopp för den onödigt långa diskussionen om fysiskt/psykiskt beroende. Även om den delvis har med tråden att göra så anser jag att den har urartat vid det här laget . Jag tror för övrigt inte att jag tidigare har hört uttrycket fysiskt beroende. Ifall man är beroende av någonting oavsett om det gäller handlingar, medicin eller droger så är det alltid ett psykiskt beroende, d v s psykiskt betingat.

För en stund sedan testade jag alla de sorter du rekomenderade och jag mår rent ut sagt för jävligt! (dyrt blev det med). Poker och whiskey bör endast avnutas när man mår relativt bra, annars är det EV- både ekonomiskt och känslomässigt. Skål!

Jag skulle kunna bli tränad i tålamod och impulskontroll om någon satt jämte mig och viskade i mitt öra att ta det lugnt i riskabla lägen. Men så länge jag inte har det är det som för en alkoholist som försöker sluta med en Lord Calvert (god whisky) stående på bordet. Alltså inte så lätt som du får det till att låta. Skillnaden mellan oss två är att du uppenbarligen inte har någon beroendeproblematik och därför är det mycket lättare för dig att sluta. Det har för övrigt inte bara med personligheten att göra utan med yttre sociala omständigheter. Alltså hur man mår ihuvudtaget. Jag mår sällan bra p g a saker som hänt och det drabbar mitt spel i ganska hög grad genom att det nedsätter förmågor som är viktiga i poker.

Jaså.. jag trodde det handlade om cashgame

Katjing! Rätt svar.. det är precis vad det handlar om.

Som jag lika många gånger förrut har skrivit så finner jag inget som helst nöje i att spela på väldigt låg nivå (poker ska vara kul) och när jag ändå gör det så blir spelet lidande i och med att jag spelar slaskigare och mer aggressivt än jag borde. Jag får knappast ihop en BR som heter duga genom att spela på nivåer som försämrar mitt spel. Mitt dåliga moneymanagement är i sig inte den största orsaken till att det går fel utan snarare bristen på tålamod.

T ex brist på serotonin i hjärnan. Det är på sätt och viss fråga om fysik eftersom det är ett "kemiskt" ämne som många psykmediciner ska råda bot på. Ifall poker kan minska serotonin-halten så är det iallafall inget någon av oss dödliga kan bevisa eller motbevisa

8000:- all in preflop med par i knektar mot någon som återhöjt till 1600?! . Du kör t o m hårdare och mer urflippat än mig

Jag har också länge inbillat mig att det går att öva upp sin spelkontroll och i att undertrycka impulser men efter 4 års spel får jag nog inse att det inte gäller mig . Åtminstone inte när jag är trött och/eller deppig. Jag vet inte hur många gånger jag har intalat mig själv att spela lugnare och att inte ta onödiga risker men efter flera timmars spel är det för jäkla lätt att bli uttråkad eller "desperat" över att stacken fortsätter minska för att man aldrig träffar. Då börjar jag bluffa hårt för att åtminstone vinna något på det sättet. Att må bra när man spelar poker är verkligen A och O (enligt mina erfarenheter).