Cleburne

Jo, när man säger: "Vi tar halva din inkomst så att vi kan ta hand om dig när du sjabblar bort ditt liv. Och klaga inte när du upptäcker att vi inte tänker ta hand om dig särskilt effektivt. Vi struntar fullkomligt i om du har betalat skatt i 40 år. Du får ligga och skita i samma blöja i flera veckor eftersom Kalle tycker att vodka är ruggigt gott och vi måste ju betala hans hyra."

Nej, men det måste vara frivilligt att hjälpa andra. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att det är tvånget som jag protesterar mot.

Om det är realistiskt att tro att vi kommer att få ett samhälle där alla är beredda att ta ansvar för sina egna liv och sluta snylta på andra? Jag vet inte, men det är ju ingen anledning att sluta hoppas. Viktigast att avskaffa? Bidrag utan motprestationer tror jag hamnar högst upp på listan. Det gör folk passiva och leder till att fler får bidrag, vilket gör folk ännu mer passiva, vilket leder till att ännu fler får bidrag o.s.v. Samhällets dödsspiral rakt ner i toan. Nej, jag tror inte att det finns någon delstat i USA där fängelsesystemet har blivit en nollpost, men det borde vara fullt möjligt och även om man bara kan få ned kostnader till viss del genom att tvinga interner att arbete är det ändå värt att genomföra. Fängelse ska vara en otrevlig upplevelse IMO.

1. Det har jag aldrig skrivit och 2. det spelar ändå ingen roll. Bidrag från staten är inte en rimlig försörjningskälla, annat än i så extrema fall att det bara blir löjligt att ta upp dem här. Varje individ är ansvarig för sin egen försörjning, annat än i så extrema fall att det blir löjligt att ta upp dem här.

Tja, jag anser att det ordet har fått en lite skruvad betydelse. Jag anser att personer är (eller åtminstone borde vara) förmögna att styra över sina egna liv. "Humanitär" har väl kommit att betyda att ta hand om allt och alla i alla lägen. Som jag ser det idiotförklarar man människor och behandlar dem som små barn då. Och återigen, jag har aldrig sagt att man ska avliva handikappade, men du kan inte tvinga en främling att betala för din handikappade sons rullstol. Du kan vända dig till välgörenhetsorganisationer eller betala själv, men du har inte rätt att kräva att jag ska stå för notan. Det enda det det här aborttjafset handlar om är att jag vill att föräldrar ska ha det alternativet. Att vissa får det till att jag vill bli Karl Brandt v. 2 betyder bara att de inte läser vad jag skriver.

Så en självständigt tänkande person kan aldrig bli militär? Du nitpickar med ord och det här leder ingenstans.

Fanns inte så mycket att svara på. Kopplingen ökad personlig frihet --> anarki är långsökt IMO. Att abort är en ren kvinnofråga är en efterkonstruktion för att rättfärdiga...just det, abort. Om man inte inser att man kan bli gravid när man har sex, tja, that's too bad. Att helt frånta fadern alla rättigheter känns inte speciellt schyst. Sen att människor överlag är rätt korkade. Jo, det stämmer ju, men vem är det som ska bestämma över andra? "Lite förmynderi skadar inte." För det första är våra förmyndare i dagsläget inte de vassaste knivarna i lådan. Jag skulle personligen inte låta Mona Sahlin driva en korvkiosk. Och för det andra är det förmynderi vi har i dag rent vansinne. "Du ska avstå från halva din inkomst eftersom vi har tre stolpskott här borta som inte kan ta sig ut ur en papperspåse och vi har utsett dig till deras fadder." WTF liksom? Om människor inte kan styra över sina liv får de ansluta sig till frivilliga föreningar som arbetslöshetskassor, sjukvårdskassor och liknande, men jag vägrar acceptera att staten lyfter stålar ur min plånbok och ger till andra utan att jag har något att säga till om. Jag äger mitt eget liv, du har ingen rätt att ta ifrån mig äganderätten om jag inte gör något som skadar dig.

Öh va? Militärstat? Nu yrar du bara.

Du kallar det trångsynt och då vill jag bara åter påpeka att det är tvånget som är själva grejen. Du får gärna ingå i en arbetslöshetskassa eller en sjukvårdskassa som finansieras frivilligt. Men jag vänder mig emot tanken att man ska använda sig av tvång och ta välstånd från en grupp och det till en annan grupp.

Varför skulle världen helt plötsligt få frispel om vi slutade tvångsfinansiera dittan och dattan? Tror du att FN skulle börja utfärda sanktioner om vi gav individer mer frihet? "WTF! Sverige har privatiserat sjukvården och ger inte längre soffliggare kravlösa bidrag. Send out all legions!" Det finns ju ingen koppling där och det var det mitt dammsugarexempel skulle antyda. Att det finns vissa här som försöker påstå att världens diktatorer i själva verket är libertarianer är ju bara stenkorkat. Nej, Sverige förvandlas inte till Nordkorea om vi slutar dalta med vissa och förtrycka andra.

Sjukvård: Finansieras privat. Statligt finansierad sjukvård ger två saker - höjda kostnader och sänkt kvalitet. Man kan använda sig av en privat försäkring och i de fall (väldigt få) där någon inte kan betala kommer man att kunna få hjälp av välgörenhetsorganisationer. Skola: Finansieras privat, men det är ju fullt möjligt att gå samman och finansiera det kollektivt, men frivilligt - tänk dig föräldraföreningar eller något sånt. Försvar: Tja, mänsklighetens historia har ju visat att konflikter faktiskt inträffar. Vi har haft fred ganska länge i Sverige, men det är mest tur faktiskt. Men hur som helst, jag är säker på att ett välutvecklat försvar behövs. Det kan kanske vara ett intressant diskussionsämne, men jag vet inte om jag har tillräckligt på fötterna för att ta den här och nu.

Andra sätter upp regler utifrån helt godtyckliga antaganden och säger att alla måste rätta sig efter dem. Jag påpekar att de är godtyckliga, att det skulle vara lika godtyckligt om jag skulle göra det och säger att man får låta varje individ bestämma själv.

Försvar, utrikespolitik, rättsväsende.. Få se, vad mer? En minimal trygghetsapparat i form av mathjälp och liknande, möjligtvis någon sorts lånebaserade och tillfälliga bidrag för individer som hamnat snett på grund av t.ex. översvämmningar (tror mer på privata försäkringar för sånt dock), fängelsesystem (men det ska vara en nollpost eftersom interner ska sättas i arbete innanför murarna), arbetshus som jag nämnde tidigare (också en nollpost), barnhem för barn som inte går att placera i familjer (typ inga)... Jag har säkert glömt en del saker, men du förstår nog ungefär hur jag "vill" ha det. Men återigen, det spelar ingen roll om jag vill att något ska finansieras med skattemedel. Frågan man hela tiden ska ställa är: Är det här något som individer kan förväntas klara själva?

Du säger att du efterlyser en fortsättning, men frågan är så luddigt ställd att jag inte har en aning om vad du är ute efter. Hur ska vi undvika att bli samlare? Va? Varför skulle vi bli det? Förklara gärna hur vi ska undvika att bli nekrofiler om vi tillåter personer att bli dammsugarförsäljare. Ungefär lika vettigt.

Hon håller med om vissa delar och håller inte med om andra. Det innebär att vi kan diskutera saker. Funkar bra. Vad menar du nu? Det handlar ju inte om vad jag vill ha utan om vad individer klarar själva. Försörjning är en fråga för individen, inte för samhället. Jag tar ansvar för mitt liv och väljer själv om jag vill skänka pengar till olika välgörenheter och så gör du detsamma. Jag protesterar mot att man tvångsfinansierar saker som inte är samhällets ansvar. Det är inte samhället som ska se till att du har Nike-skor, det ska du göra själv. Om du vill åka till Mallorca kan du inte tvinga mig att betala för resan, det får du stå för själv. Vi har fått ett samhälle där man anser sig ha rätt till ett otal saker som man själv borde ta ansvar för. Har du inte råd att bo i en trea, lös det själv i stället för att norpa ur någon annans plånbok.

Var försiktig. Snart blir du jämförd med Kim Il Sung.

Det handlar inte om vilken procentsats som jag "anser" är rätt utan om vilken procentsats som är nödvändig för staten om den ska kunna ta hand om sina uppgifter. Och ja, man skulle satsa mer på de saker som man behåller och som är nödvändiga, t.ex. polisväsendet, men man skulle även skära bort slöseriet där. Fler poliser på gatorna, färre byråkrater.

.

Återigen, jag förespråkar det närmaste personlig frihet man kan komma och blir jämförd med diktatorer. Jag menar, hur tar man sig från A till B i det resonemanget? Det är som om jag skulle kalla dig nekrofil om du bara vill ha sex med levande personer.

Ska jag börja rabbla upp en massa siffror nu? Vet du verkligen inte redan att antalet passiva bidragstagare är högre än antalet förlamade? Det är en aning för många "märka ord", "pet om pyttesmå detaljer" och "one-liners" inlägg i den här tråden.

Mmm, och det är man alltså inte efter födseln?

Det där var ett exempel. Jag har redan harvat det här om och om igen.

Då kan du lika gärna komma med påståenden om att det logiskt att blått är finare än gult. Det är en godtycklig gräns som du verkligen viiiiiill ska vara logisk. Att lägga gränsen vid befruktningen eller när barnet kan klara sig självt i samhället är lika "logiskt" - d.v.s. inte ett dugg logiskt. För 84:e gången, tro inte att dina värderingar är allmängiltiga och påtvinga inte dem på andra. 1. Det är ju bara fånigt att försöka hårddra det så där. Det vet du. Kan hålla oss till verkligheten i stället? 2. Återigen, det är inte jag som ska avgöra det och det är inte du som ska avgöra det heller. Vissa föräldrar vill inte ha barn med födelsemärken och vissa föräldrar skulle offra sina liv för att rädda ett barn utan armar och ben. Låt dem bestämma det själva. 3. Där har vi ju själva dilemmat här. Antingen har man en absolut rätt till liv och då får vi förbjuda aborter helt. Eller så sätter man föräldrarnas liv främst och ger dem en chans att slippa förstöra sina liv om de inte är beredda att göra det. Jag skulle personligen föredra alternativ två, men alternativ ett är också fullt rimligt. Skatt som fenomen är inte stöld. Skatt som verktyg för att förtrycka vissa och belöna andra är stöld.

Frågan, i den mån det ens är en fråga, är alldeles för generellt ställd. Jag försöker besvara det mesta här, men det här funkar inte. Det finns inget att besvara. "Berätta om hur du ser på livet" liksom, var ska man börja? Det är inte särskilt intressant.

Jag har skrivit rätt mycket redan om skatter, arbetshus, bidrag m.m., men lite mer skadar väl inte. Själva grundprincipen bör vara att skattmedel enbart skall användas till saker som individer inte klarar själva. Alla är ansvariga för sin egen försörjning och det innebär alltså att vi plockar bort allt vad socialbidrag, bostadsbidrag, barnbidrag, studiebidrag o.s.v. heter. Läs gärna vad jag skrev om arbetshus för att fånga upp helt utslagna individer. Bidrag till arbetslösa? Nej, självklart inte. Visst kan man ha kvar frivilliga arbetslöshetskassor, men det ska inte tvångsfinansieras. Samma princip gäller i stort sett allt annat. Om människor vill gå samman och starta t.ex. en skola får de ju göra det. Det är själva tvånget som jag protesterar mot, att man tvingas subventionera saker.