Cleburne

Tack. Håller med om att sånt här är väldigt roligt att diskutera. Jo, men man kan ju inte säga att en punkt är mer "logisk" att välja än någon annan. Befruktningen är den absoluta startpunkten i den enskilda människans liv och det är fullt möjligt att sätta gränsen där. När man blir medveten om omvärlden är en punkt under utvecklingsprocessen och väljer man att sätta gränsen där måste man ju förstå att det är lika rimligt att välja en annan punkt under utvecklingsprocessen, som födseln eller när man blir könsmogen. Det är vad jag menar med godtyckligt, en punkt är lika rimlig som någon annan eftersom det, som du påpekar, handlar mer om "känslor" än något annat. Alla har ju inte samma "känslor" så man ska vara väldigt försiktig med att projicera sin moral på andra personer. Jag är absolut inte emot att "chippa in", men jag vänder mig emot att vissa bestämmer vad andra ska chippa in till. Tänk dig följande scenario: Tre av dina grannar ringer på dörren. Granne 1: "Tjena, vi ska köpa en parabolantenn så att vi kan få in ESPN." Du: "Jaha." Granne 2: "Ja, och din del av notan blir 5 000 kr. Betala senast på måndag." Du: "Va? Varför ska jag betala för er parabolantenn? Jag är inte ett dugg sportintresserad." Granne 3: "Det spelar ju ingen roll vad du tycker. Vi är fler än dig och har fattat ett majoritetsbeslut. Betala eller få besök av kronofogden." Du: Det är så samhället är uppbyggt i dag och det är därför man visst kan dra paralleller med äldre slavsamhällen. Då var det få som förtryckte många, nu är det många som förtrycker få. Du kan inte rösta bort något om alla andra vill ha det. Nu röstar de flesta för ett samhälle där de många kan köra sitt blodigelrace på de få. Hur ska de få någonsin kunna göra något åt saken? Att en majoritet förtrycker en minoritet är lika förkastligt som om minoritet förtrycker en majoritet. Det är två sidor av samma mynt. Sen har vi det trevliga problemet med att makthavarna vill att så många som möjligt ska tvingas in i en beroendeställning. Man riggar systemet så att man blir tvungen att rösta för status quo eftersom det är status quo som är ens försörjningskälla. Det är skadligt för samhället, men bra för makthavarna eftersom det tryggar deras maktinnehav. Man har en liten tomtearmé som gör som de blir tillsagda. Vi har ju växt upp med tvångsfinansierad sjukvård, skola m.m. och för många finns det inga andra alternativ. Problemet är att när staten tar hand om något så medför det ökade kostnader och sänkt kvalitet. Det är ju ingen som är intresserad att något ska vara effektivt eftersom man inte drivs av något självintresse. Det blir som i Sovjetunionen - skyddad verkstad där inget fungerar. Edit: Men, visst sjukvård och utbildning skulle inte vara mina första mål. Bidragssystemet är så otroligt mycket skadligare för samhället och för individer att jag skulle börja med det. Och som jag har skrivit tidigare skulle det mesta förändras under övergångsperioder eftersom systemet är så väl etablerat att det skulle få rätt sjuka följder om man avskaffade allt på en gång.

Ja, körkort är inget som jag någonsin har tänkt skaffa. En kompis försökte låta mig provköra en gång, men jag lyckades inte ens lära mig hur kopplingen fungerade så bilen bara tvärdog om och om igen tills jag gav upp. Köra båt går ganska bra, men även om jag skulle "lära mig" att köra bil så insåg jag för länge sedan att jag inte passar ute i trafiken. Jag är alldeles för disträ och glider bort i tankarna. Vips så skulle jag sitta i diket eller smälla in i bilen framför mig eftersom jag har drömt mig bort till någon helt annan plats. Dessutom skulle det göra mig väldigt stressad och rädd. Jag var i Thailand med en kompis och han insisterade på att vi skulle hyra någon sorts moppar/skotrar. Jag vägrade att köra snabbare än typ 15-20 km/h och efter ett tag hade jag en hel rad med bilar och lastbilar bakom mig som tutade som fan medan jag låg och puttrade på i min egen takt. Stressigt som fan var det. När jag sedan höll på att köra rakt in i en buss fick jag nog och tog tillbaka moppen till uthyraren. Edit: Vad gäller begravningar har jag inte upplevt någon skillnad mellan att gå och att inte gå. Jag gick även på farfars begravning, men efter det kändes det rätt meningslöst och jag har inte gått på någon på typ tio år nu. Jag skulle känna mig tvungen att gå om någon av vissa personer skulle dö, frugan, farsan, morsan, syrran, men det handlar väl mest om att ja, jag vet inte riktigt. Visa att man bryr sig kanske, inte för att det verkar särskilt vettigt egentligen. Jag skulle själv inte bli lack om folk inte dök upp på min begravning, av rätt självklara skäl.

Ingen fara, jag skulle inte skriva om saker här om de var så känsliga att jag inte ville att andra skulle få veta om dem. Det var ingen större tragedi, sorg har aldrig varit något jag riktigt har kunnat greppa. Jag har mist ett par personer i mitt liv, men det har aldrig gjort mig "ledsen". Jag kommer fortfarande ihåg min morfars begravning (min favoritperson alla kategorier någonsin). Någon stack till mig en blomma och så skulle man rada upp sig och "ta farväl" vid graven. Det enda jag kunde tänka när jag kom fram dit var: "Jaha, och vad ska jag göra nu? Börja snacka rakt ut i luften, eller?" Nej, sorg funkar inte riktigt för mig. Det är ju bara en självisk känsla som handlar enbart om den sörjande parten. Om jag är död skiter jag ju fullständigt i vad som händer sen och det är till stor del därför som jag vill ha en så billig begravning som möjligt. Varför skulle mina "efterlevande" lägga ner en massa pengar och energi helt i onödan? Edit: Och vad gäller resten av ditt inlägg så är det rätt toppkört. Det är inget som man kan ha en konstruktiv diskussion om på ett offentligt (och anonymt) forum. Bruset dränker ut alla försök att prata sansat. Däremot är det sånt som man gärna tar ett snack om över en öl.

Du förstör tråden när du ställer samma frågor om och om igen och låtsas att man inte redan har besvarat dem. "Vem vann elitserien i år?" "HV71" "Varför svarar du inte. Vem vann elitserien i år? "HV71, det har jag redan sagt" "Sluta undvika mina frågor. Vem vann elitserien i år?" "För sista gången, HV71!" "Är du dum i huvudet? Vem vann elitserien i år?" "Drop dead" Du kan nu göra Klyka sällskap i det runda arkivet för obetalda räkningar. Edit: Och ingen behöver påpeka att elitserien inte är slut än. Det var bara ett exempel.

Hehe, tror vi kan plocka bort länder med noll individuell frihet från listan. Jag vill kunna yttra mig fritt utan att dra på mig shejkernas vrede. Jo, det är ju väldigt västerländskt i ett avseende, men sen finns det ju en helt annan sida av det hela också.

Inte tillräckligt mycket för att kunna uttala mig med någon slags säkerhet. Jag håller med om att utifrån det lilla jag har läst så verkar det ha varit ett väldigt ekonomiskt liberalt samhälle. Liberalt=klassiskt liberalt, inte vad det har kommit att betyda i dagsläget. Jag vet dock i stort sett inget om hur utvecklingen har varit sedan Storbritannien lämnade över Hongkong till Kina. Att man fortfarande har en speciell status vet jag, men that's it.

Lite kort: USA var från början uppbyggt som en sammanslutning av delstater där den lokala demokratin var väldigt stark och där den centrala makten var väldigt begränsad. Inbördeskriget var en konflikt mellan States Rights och centralstyre (enkelt uttryckt, finns en mängd andra faktorer också, främst ekonomiska, dock var slaveriet en relativt liten del av detta). Efter inbördeskriget (då States Rights i stort sett eliminerades som ideologi) har man sett en ganska stadig utveckling där lokala och individuella rättigheter har urholkats och man har byggt upp en stark centralmakt. Ett enormt "dråpslag" kom 1913 då man skapade den nuvarande centralbanken. Kontrollerar man valutan kontrollerar man nästan allt. Men det här är ju ett enormt ämne som jag knappast är bäst lämpad att försöka förklara och dessutom är det så invecklat att man måste läsa om det själv för att förstå. USA:s historia är väldigt fascinerande. Vad gäller andra stater: Tja, jag vet faktiskt inte. Schweiz har nämnts som ett halvhyfsat exempel, men jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig egentligen.

Självklart är inte försvaret uppbyggt på att försvara varenda liten gräsplätt exakt likadant, men det är uppbyggt på principen att man ska försvara befolkningen likadant, oavsett om de är rödhåriga, kortvuxna, handikappade o.s.v. Man säger inte att man ska försvara vissa individer mer än andra och det är vad som man håller på med i övrigt. Alltså, förstår du verkligen inte eller vill du inte förstå? Mina värderingar är uppbyggda kring att alla är precis lika mycket värda (samhällekonomiskt, självklart inte subjektivt. Min far är t.ex. mer värd för mig än du). Du har vid upprepade tillfällen försökt jämföra det med ett totalitärt synsätt och vad du inte förstår eller låtsas att inte förstå är att du står mycket närmare ett totalitärt synsätt än vad jag gör. Vem av oss förespråkar individualism och vem förespråkar kollektivism? Jaha, så i dagsläget är det alltså så att om ditt hus brinner ner så får du bygga upp det själv. Nej, för du har antagligen en försäkring. Det är ditt ansvar att bygga upp det igen och du kan fanimej inte komma och kräva att jag ska betala för återuppbyggnaden. Däremot får du gärna gå samman med andra och försäkra dig. Fattar du nu? Du får bestämma själv om du vill försäkra ditt hus, precis som du borde få bestämma om du vill försäkra din hälsa, dina barn o.s.v., o.s.v., men om du sabbar ditt liv så kan du inte tvinga andra att rätta till dina misstag. Det måste ske på frivillig väg, typ försäkringar och välgörenhet.

Nej, för försvaret är något som alla har nytta av, till skillnad från till exempel bostadsbidrag. Förstår du skillnaden? Staten ska enbart ägna sig åt de funktioner som individer inte kan hantera själva. Hur många gånger ska jag behöva upprepa det innnan du förstår? Välfärdsutjämning är att förtrycka vissa och belöna andra - ett nationellt försvar har som uppgift att försvara alla. Om försvaret fungerade som resten av dagens samhälle skulle det vara uppbyggt på principen att vissa förtjänar att försvaras medan andra inte gör det - d.v.s. vissa skulle få klara sig själva medan andra skulle bli försvarade. Tänk dig ett försvar där man bygger bunkrar runt vissas hem och skiter fullständigt i andras - då har man ett försvar som motsvarar hur de onödiga delarna av statens funktioner är uppbyggda i dagsläget.

Tja, om jag fick ett barn - kul tanke förresten med en liten Cleburne, vettefan om jag skulle vilja krama ungen hela livet eller strypa ungjäveln eftersom den vägrar låta sig indoktrineras - så skulle jag, helt allvarligt nu, se det som mitt ansvar att ta hand om det. Men som läget ser ut nu blir det inte aktuellt. Jag och frugan blev gravida i början av vårt förhållande, men efter att hon fick missfall kom vi fram till att vi antagligen (läs: 99.99 procents säkerhet) inte ska skaffa barn. Kalla det själviskt om ni vill, men vi föredrar att låta bli för att behålla den frihet vi har nu. Förstår inte riktigt. Brottslagstiftningen skulle man ju inte ändra på alls, bara abortlagstiftningen. Sen kan man inte begära att hela världen ska anpassa sig och vilja ha samma samhälle. Om vissa vill ha ett totalitärt samhälle a la Nordkorea eller en mer subtil form av det som i Sverige så går det utmärkt, så länge man ansluter sig frivilligt. Ungefär som en sekt som tror på en massa knasigheter. Låt dem tro vad de vill så länge de inte hindrar folk från att tycka annorlunda.

Tanken har slagit mig, men det känns rätt meningslöst. Vad skulle jag göra med en diagnos, liksom? Jag är som jag är och sen är det inte mer med det. Hur ska en papperslapp kunna vara relevant för mig, mer än som kuriosa? Angående mina "mördaråsikter": Tja, visst funderar jag på att ta en tripp till vissa spelföretags kontor här i Stockholmsområdet och "meddela" dem vad jag tycker. Det vet de flesta som har läst min dagbok här. Men i övrigt har jag (nästan) inga mördaråsikter alls. Det här aborttjafset är som sagt en sjukt liten fråga för mig och om jag står för en mördaråsikt anser jag att alla som över huvud taget vill ha en aborträtt gör detsamma. Men nog om det nu. Sen förstår jag inte varför man ens måste ha ett gäng småpåvar. Jag har ju aldrig sagt att man ska avskaffa rättsväsendet eller låta bli att bestraffa brottslingar, tvärtom kan man säga. Visst är det att föredra att lösa frågor så lokalt som möjligt, men att avskaffa staten helt känns inte möjligt. Ta försvarsfrågan till exempel.

Nja, USA var en nation som påminde ganska mycket (inte helt, t.ex. är slaveri inte riktigt min melodi) om hur mitt idealsamhälle skulle se ut. Fram till inbördeskriget kan man säga. Inbördeskriget var när man tog steget från ett samhälle byggt på frihet till ett samhälle byggt på centraliserat tvång och sedan har utvecklingen fortsatt åt det hållet.

Jo, självklart ska en dyslektiker ha möjlighet att bli svensklärare, men det är inte en rättighet. Han (eller hon) har inte rätt att bli särbehandlad och få extra stöd eftersom han (eller hon) inte är lika kompetent. Hur ska en dyslektiker kunna rätta uppsatser t.ex.? Är det rimligt att anställa en stödperson som hjälper till eller acceptera att det tar x antal gånger längre tid? Sen handlar det inte om att sätta upp hinder. Det är ett felaktigt synsätt. Om jag inte hjälper dig över gatan, hindrar jag dig från att gå över gatan? Jag har ställt frågan förut, men varför ska vi inte ha ett samhälle där alla har samma rättigheter? Varför ska vi tvinga vissa att särbehandla andra? Kan vi inte låta det ske på frivillig basis i stället? Jag förstår inte problemet. Om alla är så överens om att vissa grupper bör få hjälp borde det ju vara lugnt. Alla skulle ändå hjälpa till och allt skulle vara frid och fröjd. Eller är det helt enkelt så att ni vet att de flesta inte alls tycker att alkoholister ska få sitt boende betalt? Är ni rädda för att låta människor bestämma själva eftersom ni vet att de inte skulle välja att göra samma saker som de blir tvingade att göra i dag? I så fall står ju rätt många i den här tråden utan några kläder nu...

Tja, jag hoppas att jag inte har gjort det för mycket. Jag har ju åtminstone inte försökt vända på saker helt och kalla kollektivister libertarianer. Vissa här försöker ju jämföra mig med diktatorer när jag i själva verket står för total personlig frihet. Ungefär som att påstå att Nordkorea är frihetens paradis, typ... Och vad gäller att påtvinga värderingar. Jag står ju för att låta dig besluta själv om ditt liv medan personer som står för tvångsmetoder (typ 90 procent av alla som postat i tråden, undantagen vet vilka de är) anser att de ska bestämma över mig. Jag vill inte bestämma över dem, men de vill bestämma över mig. Är det moraliskt försvarbart?

Alla föds med olika förutsättningar. Det är givet av naturen. Om du anser att man ska tvångsutjämna samhället har jag en fråga. Om det var möjligt, anser du att man skulle tvångsutjämna intelligens - d.v.s. vore det rätt att ta en viss intelligens från vissa och ge till andra? Hur är det med skönhet? Ska vi förfula vissa för att göra andra vackrare? Att säga att man inte väljer sina föräldrar funkar inte. Man är en produkt av sina föräldrar. Jag hade aldrig kunnat födas som något annat än mina föräldrars son och anser att jag hade tur som över huvud taget blev född. Livet är ett privilegium, inte en rättighet. Begåvade individer kan (och gör det också) slå sig fram i samhället. Att mindre begåvade individer inte kan göra det är bra, annars får vi skit som i dagens samhälle där dyslektiker anser sig ha rätt att bli svensklärare (true story). Jag kan uppenbarligen knappast bli psykolog, men som samhället ser ut i dag kanske jag kan kräva att få bli det och kräva att få jobb som det, precis som dyslektikern anser sig ha rätt att bli svensklärare och få jobb som det. Om man inte anställer stackaren så är det ju diskrimiiiiiinering.

Ja, det var nog en aning för bokstavligt tolkat. Min poäng var att många (alla?) kollektiva åsikter är inlärda och inte något som man har funderat över själv. Jag anser att man åtminstone bör försöka se till fakta och sedan skapa sig en uppfattning. Hur många tror du har studerat abortfrågan innan de stjälper ur sig att jag är ett monster och att dagens aborträtt är helt korrekt? Visst, man kommer inte ifrån att man inte kan bli en expert på allt och att man påverkas av sin omgivning, men de flesta verkar vara helt ovetande om det. Om man är medveten om det inser man att bara för att man har en åsikt så måste den inte vara allmängiltig. Jag påstår inte att mina "värderingar" är allmängiltiga och hyser ett visst förakt för människor som försöker påtvinga mig sina värderingar, vare sig de är kristna fundamentalister eller välfärdskollektivister.

Tja, så länge det är en freezeout kan man väl åtminstone dra paralleller? Och vad jag försökte på påvisa är att i dagens samhälle har man gett vissa individer bestämmanderätt över andra utan att man som förfördelad individ har något att säga till om. Jag vill ha ett samhälle där alla har samma rättigheter, inte ett samhälle där vissa förtrycks och där andra belönas. Och fler förbud och mer toppstyrning låter inte som ett lyckat recept. Ska vi förbjuda alkohol, sen salt, sen fett, sen ja, vad då? Och du har rätt i att hela den här handikappade/abort-debatten är en ganska marginell fråga eftersom det handlar om väldigt små grupper. Det finns många sjukt viktigare frågor, men tyvärr har vissa här hakat upp sig på just de frågorna. Som jag har sagt är det typiskt för Sverige i dag. Man fokuserar på det marginella och struntar i saker som är betydligt viktigare.

Öh va? Jag säger att staten beter sig kriminellt när man förslavar sina medborgare och då blir jag den kriminelle? Jag har aldrig påstått mig stå över några lagar utan är antagligen en av de mest laglydiga här. Jag driver en egen firma och skattefuskar inte, till skillnad från VARENDA egenföretagare som jag känner. Att protestera mot orättvisor gör en inte till kriminell, ja, förutom i "vissa" samhällen då. Vänta nu. Påstår du allvarligt att dagens samhälle inte bygger på kollektivism eller "ett starkt kollektiv" som du säger? Frihet är väl ändå grundtillståndet för människan. Vi är tvungna att offra en viss frihet (friheten att inkräkta på andras liv) för att kunna ha ett fungerande samhälle, men när man låter det slå över till att staten får inkräkta på individernas liv även när individerna inte inkräktar på andra liv har man löpt linan ut och hamnat i ett totalitärt samhälle. Alltså, jag börjar bli trött på dina lögner. Jag har aldrig påstått att medmänsklighet är av ondo. Men du kan ju inte tvinga någon att vara medmänsklig. "Nu tycker du synd om alkis-Kalle. Annars hamnar du i fängelse." WTF liksom? Det här är egentligen för dumt för att svara på. Vad du säger är att människor inte kan försörja sig själva, vilket jag hoppas att de flesta inser är rent struntprat. Orka...redan svarat på det.

Som sagt, det ska finansieras frivilligt. Om du väljer att inte betala för en sjukvårdsförsäkring och får lungcancer får du skylla dig själv. Och som jag har skrivit tidigare måste övergången till ett sådant system ske gradvis eftersom man inte kan byta ut allt på en gång. En person som har betalat skatt i 50 år har ju självklart rätt att få vård. Om man har betalat in till ett system har man rätt att "få hjälp" av det. Men en tänkbar lösning vore att ge unga chansen att ställa sig utanför systemen. Låt dem behålla sina löner och välja själva vilka pensions- och sjukförsäkringar de vill ha.

Men excuse me, jag visste inte att jag var tvungen att svara ingående på precis varenda frågeställning, särskilt när jag inte ser någon koppling mellan saker som du försöker koppla samman. Särskilt kul i en tråd där i stort sett ingen tycks förstå vad jag menar/kan bemöta min vädjan om att slippa dagens tvångssamhälle där staten påstår sig äga typ sex timmar per dag av mitt liv. Men okej, om du menar att ökad personlig frihet skulle leda till anarki påstår du att personer som vi försörjer i dag 1. är oförmögna att försörja sig själva (kul skämt) och 2. att en armé av bidragstagare skulle dra i gång en gigantisk brottsvåg om vi inte mutar dem så att de låter bli ( ) Jag har aldrig sagt något om att avskaffa rättsväsendet eller några andra dumheter. Jag säger bara att man måste låta individer bestämma i moralfrågor när deras handlade inte får negativa konsekvenser för andra. Att tvinga mig att vara fadder åt dig får negativa konsekvenser för mig. Sånt måste vara självvalt. Nej, det antyder jag inte alls. Men här har vi en radikal idé. Läs tråden så kanske du upptäcker att jag (som vanligt) redan har svarat på det där! Ett ja + ett nej=ett nej, alltså ingen abort. Öh va? Systemet har utformats av samma kollektivister som har ägnat sig åt att hjärntvätta befolkningen ohyggligt länge nu. Inser du inte vilken likriktning som man ägnar sig åt i skolan t.ex.? Blir du inte en aning fundersam när samtliga här anser att dagens aborträtt är helt rätt utformad? Man har valt en helt godtycklig punkt under utvecklingen i moderns mage och sagt att fram till denna punkt är abort a-okay. Sen har man tutat i befolkningen det och "avrått" dem från att tänka självständigt. Resultatet blir ett samhälle där alla skriker samma sak i kör utan att ens veta varför de gör det. Så när jag ger en känga åt Mona Saliv ger jag även en känga åt hennes kollektivistiska system. Man har byggt upp ett kommunistiskt samhälle och lyckats göra det utan att någon har insett det. Fy fan! Som de flesta andra har du uppenbarligen inte fattat ett dugg av vad jag skriver. "Det är ju trevligt att dela med sig." Ja, men varför ska man då behöva sätta in tvångsmetoder? Förstår du inte hur rubbat det låter? Du säger att du gör det frivilligt, men du har ju inget val. Hur kan det då vara frivilligt? Makes no sense. Som dagens arbetslöshetskassor till exempel. Om man har råd att ansluta sig och låter bli får man skylla sig själv, men i de fåtal fall (tvärtemot vad du verkar tro så är i stort sett alla förmögna att försörja sig själva) där man inte har råd kommer de att få hjälp, främst av välgörenhetsorganisationer med i slutändan kan man sätta in saker som mathjälp från staten. Långlivat skulle det absolut kunna bli, men man skulle ju ha en begränsad väljarbas så länge den allmänna inställningen är att det är rätt att stjäla från andra och så länge folk inte åtminstone ifrågasätter allt som andra (staten, skolan, samhället) tutar i dem.

Tog testet. Var väl en tio-femton frågor som jag inte förstod/inte visste svaret på. Your neurodiversity (Aspie) score: 156 of 200 Your neurotypical (non-autistic) score: 52 of 200 You are very likely an Aspie (neurodiverse) Diagnostic prediction Score Prediction Asperger/HFA/PDD 185 You very likely...receive the diagnosis OCD 157 You very likely...receive the diagnosis Social phobia 128 This isn't...diagnosis you should seek Bipolar 104 This isn't...diagnosis you should seek ADD/ADHD 104 This isn't...diagnosis you should seek Dyslexia 36 This isn't...diagnosis you should seek

Läs tråden. Redan besvarat.

Jag har ingen åsikt, samhället i allmänhet kanske, men den får leda precis vart som helst. Det handlar dock inte om att jag ska sitta och lägga fram samhällsplaner in i minsta detalj, särskilt som de flesta tydligen inte ens förstår vad huvuddragen handlar om.

Den här tråden är en avdelad del av en annan diskussion. Det var inte jag som valde namnet.

Hur mycket man "får tillbaka" av skatten man betalar in. Antalet procent är irrelevant. Och utan att ha några siffror i huvudet kan jag lugnt påstå att jag betalar för minst två personers boende utöver min egen familjs. Jag vet ju hur mycket jag betalar i skatt. Du får ursäkta, men har du något att komma med i den här diskussionen? Du lägger ju inte fram några egna åsikter utan försöker mest hitta svagheter i argument genom att nitpicka med hur man uttrycker sig och genom den ena salvan mer eller mindre irrelevanta frågor efter den andra. Jag har tydligt framfört hur jag anser att samhället bör fungera. Det känns som om du försöker köra med någon sorts uttröttningstaktik och det känns rätt meningslöst nu.