valterego

2) David Allan Coe - Living On The Run Det finns en helt fantastisk dokumentär om amerikansk country, som heter "Heartworn Highways". Man får följa en handfull countryartister som alla rör sig i eller omkring den så kallade outlawgenren. Detta är den fåra av den amerikanska folkmusiken som mest apellerat till mitt sinne. Några av de kändaste företrädarna är Willie Nelson, Waylon Jennings och Guy Clark. Sistnämnda figurerar, tillsammans med adepten Steve Earle i stora delar av filmen. Dessutom gör Townes Van Zandt en knäckande version av "Waiting Round To Die", endast åsedd av kamerateamet och en bekant. Det är så starkt att tårarna strömmar ned på mannen bredvid Townes. Anyhow, i början av filmen får vi följa en ung man som muckat från kåken och nu åker runt i sin överdimensionerade turnebuss I USA, under artistnamnet "The Mysterious Rhinestone Cowboy". Det är David Allan Coe. Man kan tro att var och varannan av de här legenderna i genren har suttit inne för både det ena och andra, och myter och rykten florerar. Bland annat sägs ju Johnny Cash ha gjort tid. Det är emellertid helt fel; han har suttit arresterad några nätter, men mer än så blev det aldrig för mannen i svart. Bland de namnkunniga kan jag faktiskt bara komma på tre personer som faktiskt suttit på kåken "på riktigt". Det är Steve Earle (narkotikainnehav), Merle Haggard (diverse småbrott) och just nämnde David Allan Coe. Coe är själva urtypen för outlaw. Än idag turnerar han runt i USA, och för varje år blir han bara mer och mer skruvad. Med en gitarr lackad i sydstadsbanerets färger åker han runt och spelar för rednecks, bikers och jailbirds. Av det jag sett av Coe, och Heartworn Highways är inget undantag, verkar han trivas med myten av sig själv som en farlig kille, och kåkfararnas vän. Rösten håller än. Det var dock i början av karriären, på sjuttiotalet, som han var på toppen. Han kombinerade en riktig, jävla känsla för catchy melodier och grymma arrangemang, med en röst som i min värld är ohotad etta när det kommer till att framföra countrylåtar. Han har samma volym i basen som Johnny Cash, men när han börjar kliva upp för stegen mot de höga tonerna är Cash uppfintad på läktaren. David Allan Coe kan inte heller anklagas för att stryka medhårs. Han har blivit utpekad som rasist och mentalt otillräknelig, men sanningen är nog snarare att han är en provokatör, och framför allt en särling som gör vad som faller honom in obekomme vad som gäller i normer och värderingar i världen kring honom. Personligen bortser jag från en del av larvet som Coe producerade på sjuttio- och åttiotalet i syfte att provocera, och fokuserar istället på hans stora stunder. I Living On The Run maximerar D A Coe allt som gör honom till en av de största och kanske bäst bevarade hemligheter countryvärlden haft. En fantastisk sång, med lyrik som är på gränsen att bli parodisk om det inte vore för att Rösten sjunger som om det verkligen handlade om en mördares beskrivning av den sista flykten. David Allan Coe är alldeles för politisk inkorrekt för den rumsrena countryvärlden ska våga erkänna hans storhet, men det spelar egentligen ingen roll. I min bok är han odödlig. "SEEMS LIKE IT'S RAINING' HARDER TODAY THE RAIN MUST OF KNOWN I WAS COMING' THIS WAY IT AIN'T EASY LIVING ON THE RUN IF I PICK UP MY STEP AND PULL MY BELT DOWN TIGHT I CAN MAKE IT TO THE BORDER BY SATURDAY NIGHT AND IT'S LONELY LIVING ON THE RUN"

Yes, yes, tack tack. En lista om dagen har blivit en låt i veckan Ska försöka få klart listan i morgon....

Visst visst, rub it in. Vi vet att du är i NY och inte vi

+ hur mycket som helst....

Yes! Anmäld. Appropå namn så håller jag på att promota Ove hemma. Det går....sådär, kan vi väl säga. Jag skulle inte sätta några pengar på att det blir namnet om jag får en son....

Done!

Roffe, maila info@svenskapokerforbundet.se Skriv namn, adress, tel och födelseår. Läste det på hemsidan, och har fått bekräftat att mailen går fram.

Tackar, tackar. Jag trodde fram tills rätt nyligen att 2 var precis lagom, men man måste ju hela tiden tänka om situationen för varje gata Tackar igen! Ja, tänkte på det med. Rätt snyggt f ö att du spikade tre av fyra semifinalister.

inspirerad av othello vill jag också passa på att meddela att även undertecknad för tredje gången kommer att bidra till befolkningsökningen.

Allvarligt, det är en jävla månad kvar till SM. Var är tempot, var är baneren, pukorna och trumpeterna? Allt jag hör är en tystnad. Jag är uppriktigt förvånad, och faktiskt lite bedrövad över att folk inte kvalar jävel. Sajter, bomba pokersverige med buzz om SM. Förbundet: bomba pokersverige med buzz om SM. Spelare, kvala, köp in direkt, snacka SM, skapa lite stämning. Hur jävla svårt ska det vara? Finns det över huvud taget någon sajt som INTE har kvalmöjligheter (ni behöver inte svara, det var en retorisk fråga)? Aldrig har väl pokersverige varit så jäkla fullskitet med övervärden....

Såja! Med mycket liten marginal vann jag PFs musikcup. Till skillnad från i grundserien skulle det visa sig att vid lika poäng avgjorde alltid tidsskillnaden (i grundserien var en diff på mindre än 30 sekunder lika med oavgjort). Det blev 7-7 mellan mig och min finalmotståndare "Vabraa" med sex sekunders tidsdifferens till min fördel. Stort tack för god match! När börjar nästa cup, Skanke?

Åter igen, VAR kommer årsmötet att äga rum?

Vill å vill....hade du frågat för 10-11 år sen....

Tänk att jag har fått precis samma inställning till livet genom att växa upp i Fellingsbro....

Har håller jag helt med Ola. Nivån är inte så viktig, men det bör vara någon form av åtagande. Dessutom har jag länge propagerat för att det ska vara individbaserat medlemskap. Man ska inte behöva tillhöra en klubb för att vara en del av förbundet.

Jag har för övrigt lagt alkoholen på hyllan Kul att du dyker upp, Mike. Det kan bli en helg att minnas.

Han sa aldrig att det var på pokerklubbens hatthylla....

Var kommer årsmötet att äga rum?

3) Billy Joe Shaver - Georgia On A Fast Train I min bok finns det ingen som skapar ett sånt driv med en gitarr som Eddy Shaver gjorde. Som låtskrivare skapade han inte direkt något omistligt under sitt knappt fyrtioåriga liv. Det är som gitarrist åt fadern Billy Joe som det verkligen visar sig vilken jävla talang Eddy var, och det är tveksamt om det visar sig klarare än i den version av "Georgia On A Fast Train" de gjorde på "Tramp On Your Street". "Eddy Shaver added thunder and power to father Billy Joe Shaver's lyrical punch", skrev Rolling Stone. Right on spot; gitarrerna får håret att resa sig från första anslaget. Man ska dock inte heller glömma Billy Joes fantastiska röst, och musikaliska timing. Det är de små detaljerna som skiljer. Jag har hört Georgia On A Fast Train många hundra gånger de senaste fem åren, och har inte tröttnat ett spår. Det är så - jävla - bra. För några år sedan stod jag och min bror David i en rätt nedsläckt lokal i Furuviksparken i Gävle. När vi stått där i kanske fem minuter kommer en äldre man inpromenerande. Han räcker fram en hand som det saknas ett par fingrar på, och säger "Billy Joe, nice to meet you". Det var stort.

Riktigt najs att ha säkrat finalplats. Snyggt att plocka 3 av 4 semifinalister Omalley!

Mitt öga kanske förråder mig, men jag tycker mig se forumiten "HerrDaniel" på en av bilderna också....

Mjo....det behövs inte sägas så mycket mer. Ordningen är återställd, och en till dagbok som kommer att stjäla min uppmärksamhet från tråkigare saker....

Har sett bilder från den där tillställningen, och den där killen som är taggad som Skanke är en bedragare. Skanke ser ju ut så här:

jag railar tf:s linköpingsodysse via hans mobilblogg mha min egen mobil. Jag vet inte vad det säger mest om; mig eller den tekniska utvecklingen?

Såja!!! Det ser vi fram emot.