valterego

Gäller utmaningen andra än TF?

Bump! Kom igen nudå, fyra platser kvar. Det ska vi väl kunna fylla? Jag har till och med jagat in brorsan (Posjlost) för att få igång det här.

1) Johnny Winter - School Day Blues Ironiskt att jag toppar en lista över fem av de bästa låtarna i en väldigt svart musikstil med en låt av en av de vitaste musiker jag känner till? Möjligt, mig spelar det ingen roll. Sextiofemårige Johnny Winter må vara hur vit som helst ( han är albino). Han har, precis som han själv konstaterar i denna lilla rock'n'roll-pärla, "the blues". Enligt uppgift så börjar Winter bli rätt tagen av sjukdom och ålder, men det spelar liksom ingen roll. Han är blues, han är rock, han är själva essensen av det som gör musik stort. Om det sen är en fråga om känsla, om energi eller om attityd kan jag inte riktigt svara på. Inte det heller spelar mig någon roll; jag nöjer mig med att konstatera att både Winter och School Day Blues är bra bortom det normala. Johnny Winter ger här eko åt en hel värld av skoltrötta drop out kids. Hans trademark med den ettriga elgitarren funkar utmärkt till den något blasérade rösten som uppgivet berättar om våndan av att hela tiden ligga lite, lite fel i tillvaron. Texten rättar sig väl in i ledet som utgör bluesens berättartradition, samtidigt som den har en fräsch, tidlös och sarkastisk touch som i alla fall jag tycker är sällsynt i bluesen.

Okej, jag säger som Patrik Ekwall: "Here's my side of the case"

De faxade hålkorten.

Såja! Nu ska titeln återtas.

Att inte träffas fysiskt är väl inte samma sak som att göra ingenting?

i'm on!!!!

Jag med Vi kanske ska instifta en Fellingsbro- / Svinsjöloge?

Jag kommer, precis som du, att stötta den nya styrelsen så mycket jag kan. Jag väljer dock att se detta seminarium som slutet på den förra eran, och inte början på den nya. De frågor du ställer tycker jag i första hand borde besvaras av den avgående styrelsen.

Nu har jag läst Baronens inlägg alls, och du kan möjligen ha synpunkt på att han INTE kommenterade det sena utskicket (ja, det var sent), men inlägget som sådant tycker jag inte har några andra fel utom då möjligen att han missade frågan om den dåliga framförhållningen bland dina andra frågor. Det är INTE samma sak som att inte tycka att det är ett problem. Däremot påpekade han att han inte såg något problem att den f d ordföranden representerade förbundet i ett planerat arrangemang, och det gör inte jag heller. Sen kan du ju ha åsikter om hans person, men formaliteten finns det ju inga hinder för. Fan vad långt det där blev då, och jag misstänker att du kommer att hugga tillbaka

Andas in, andas ut. Du behöver inte förutsätta att det ska gå åt helvete från början

Tack Jocke et consortes för en grym helg! Och du, Vallentuna, du såg inte alls bister ut, o inte din son heller

Aftonbladets pokersektion skrivs inte för pokerspelare, utan för potentiella pokerspelare. Dvs nyfikna människor som funderar på om de ska prova på det där med poker. Möjligen har de spelat 1-2 gånger med vännerna. Aftonbladets ledning har nog rätt bra koll på hur många som läser Minimedias artiklar, och de är nog rätt nöjda med utfallet. Sen kan man ju knyta näven i fickan en smula över att det är usel journalistik.

Du med? Nå, då får jag sätta stålarna på dig ist, TF

Tur att jag skulle följa med en främmande man jag träffat på ett nätforum:lol:

Jag har GPS i mobilen...

Är det ett nytt namn jag ska lystra till, eller finns det fler än mig som hinkar enpinnars?

Jag vill minnas att vi sa 12.30 tidigare i denna tråd? Även om kontrollbehovet i mig föredrar tidigare, så jag är inte alls främmande för att säga avfärd kl 12.

Lätt! The more, the merrier Du säger det som om det vore nåt negativt

Jag vill att du tänker på den här resan som Sista natten med gänget, och inte Brokeback mountain, TF. Not that there is anything wrong with that....

Ja, jävlar... han började ju fråga om vad jag brukade sova i. Men jag är inte den som är den. tur att jag skrev en blogg som heter "Valterego ligger sked". Kanske dags att börja praktisera på lördag.

2) Son House - John The Revelator Deltabluesen är för mig själva essensen i genren. En soloartist, i stort sett alltid en svart man, utrustad med en själfull röst, en bra melodi och en text som vill säga något till människorna. Det är facit. Varför använda instrument? Son House fyller ut sin sin mäktiga stämma med ett och annat sporadiskt handklapp. Blind Willie johnson har gjort låten i en lite svängigare version med akustisk gura och damkör. John Mellencamp har gjort en toppenversion i modern tid, om man vill ha lite mer populärmusikaliska vibbar, men Son House och hans mässande är mer i min smak. Less is more, och allt sånt. Jag tror det handlar om att ha så lite distraktionsmoment som möjligt från den predikan som låten faktiskt är. Själv håller jag mig som sagt var till den totalstrippade version som Eddie James "Son" House Jr förmedlade. Plötsligt sluts cirkeln, då man på allvar inser var William Elliot Whitmore, femman på min lista, fått sina influenser från. Deltamusikern House var en överlevare. Han slogs både mot Alzheimer och Parkinson, men det skulle behöva en dos av cancer också för att till sist sänka honom vid 86 års ålder. Och, by the way, Television Hills rock'n'roll-touch på den här evergreenen är minst lika bra som Son House, men då är det för långt drivet för att jag ska kalla det blues längre. "Who's that writin'? John the Revelator Tell me who's that writin'? John the Revelator Well who's that writin'? John the Revelator Wrote the book of the seven seals"

Jag hade inte satt Rolf som topp tre om det handlade om artister, men nu pratar vi låtar. Och den låten är svårslagen. Han är tyvärr lite ojämn i låtmaterial, herr Wikström.

3) Roffe Wikström - Jag gör allting för dig Visst, det kanske är lite over the line att plocka in en svensk låt - på svenska dessutom - på listan över fem av de bästa blueslåtar som gjorts. Jag menar, hur många stora bluesmän har vi i Sverige? En, möjligen två. Det är nämnde Roffe, och Linkin' Louisiana Peps. Lyssna på sistnämndas version av Dimples så inser man att skäggmuffen från Smygdanmark har bluesen i blodet. Och faktum kvarstår, jag tycker verkligen att Jag gör allting för dig är en av de bästa blueslåtar som gjorts. Jag har lyssnat, jämfört, lyssnat igen, men jo. Den ska vara här. Så blir det. Varför? Ja, var ska jag börja? Kanske i början... Knackandet som mjukt kompar det faktiskt mästerliga plockandet på gitarren - Roffe och Jesper Lindberg överträffar sig själva - och sen Roffes i Sverige totalt unika röst. Raspet som närmast smeker fram texten. Det skulle kunna vara så in i helvete pekoralt, men Roffe W kommer undan med varenda stavelse. När sen Sofia Wikström kommer in och motsjunger är mästerverket fullbordat. Lyssna för övrigt på hela skivan Allting förändras. Briljant. I synnerhet ovannämnda spår, titelspåret samt Hadderian Hadera.