valterego

Jag vill att du tänker på den här resan som Sista natten med gänget, och inte Brokeback mountain, TF. Not that there is anything wrong with that....

Ja, jävlar... han började ju fråga om vad jag brukade sova i. Men jag är inte den som är den. tur att jag skrev en blogg som heter "Valterego ligger sked". Kanske dags att börja praktisera på lördag.

2) Son House - John The Revelator Deltabluesen är för mig själva essensen i genren. En soloartist, i stort sett alltid en svart man, utrustad med en själfull röst, en bra melodi och en text som vill säga något till människorna. Det är facit. Varför använda instrument? Son House fyller ut sin sin mäktiga stämma med ett och annat sporadiskt handklapp. Blind Willie johnson har gjort låten i en lite svängigare version med akustisk gura och damkör. John Mellencamp har gjort en toppenversion i modern tid, om man vill ha lite mer populärmusikaliska vibbar, men Son House och hans mässande är mer i min smak. Less is more, och allt sånt. Jag tror det handlar om att ha så lite distraktionsmoment som möjligt från den predikan som låten faktiskt är. Själv håller jag mig som sagt var till den totalstrippade version som Eddie James "Son" House Jr förmedlade. Plötsligt sluts cirkeln, då man på allvar inser var William Elliot Whitmore, femman på min lista, fått sina influenser från. Deltamusikern House var en överlevare. Han slogs både mot Alzheimer och Parkinson, men det skulle behöva en dos av cancer också för att till sist sänka honom vid 86 års ålder. Och, by the way, Television Hills rock'n'roll-touch på den här evergreenen är minst lika bra som Son House, men då är det för långt drivet för att jag ska kalla det blues längre. "Who's that writin'? John the Revelator Tell me who's that writin'? John the Revelator Well who's that writin'? John the Revelator Wrote the book of the seven seals"

Jag hade inte satt Rolf som topp tre om det handlade om artister, men nu pratar vi låtar. Och den låten är svårslagen. Han är tyvärr lite ojämn i låtmaterial, herr Wikström.

3) Roffe Wikström - Jag gör allting för dig Visst, det kanske är lite over the line att plocka in en svensk låt - på svenska dessutom - på listan över fem av de bästa blueslåtar som gjorts. Jag menar, hur många stora bluesmän har vi i Sverige? En, möjligen två. Det är nämnde Roffe, och Linkin' Louisiana Peps. Lyssna på sistnämndas version av Dimples så inser man att skäggmuffen från Smygdanmark har bluesen i blodet. Och faktum kvarstår, jag tycker verkligen att Jag gör allting för dig är en av de bästa blueslåtar som gjorts. Jag har lyssnat, jämfört, lyssnat igen, men jo. Den ska vara här. Så blir det. Varför? Ja, var ska jag börja? Kanske i början... Knackandet som mjukt kompar det faktiskt mästerliga plockandet på gitarren - Roffe och Jesper Lindberg överträffar sig själva - och sen Roffes i Sverige totalt unika röst. Raspet som närmast smeker fram texten. Det skulle kunna vara så in i helvete pekoralt, men Roffe W kommer undan med varenda stavelse. När sen Sofia Wikström kommer in och motsjunger är mästerverket fullbordat. Lyssna för övrigt på hela skivan Allting förändras. Briljant. I synnerhet ovannämnda spår, titelspåret samt Hadderian Hadera.

Bekräftat. Vill poängtera att man måste ha en kortväktare med i tävlingen för att få vara med och rösta på andras. För övriga regler se farsans tidigare inlägg.

Kul att den smakar Får jag arselet ur teh famous wagon så knackar jag ihop en till platta med en annan av mina favoriter till på lördag.

Brukar är i stort sett lika med regelbundet, vilket inte är ett mått på frekvens utan just på regelbundenhet. Rätta mig om jag har fel, Dev

Varför blir jag inte förvånad? Både att ingen dyker upp och att ni inte hade någon framförhållning? Okej okej, det var ett plötsligt infall. Men å andra sidan, hade det varit en planerad aktivitet så hade ni gått ut med förfrågan typ......två timmar innan.

Vilka blev det på deltagarlistan till slut?

Tänkte rätt exakt så också.

Inte fan då! "Klockan åtta" och "Sex Noll Två" tillhör det bästa som gjorts i Sverige.

Ungefär samma här. Klockan åtta igår kväll tog jag mitt röstkort och masade mig iväg.

Vilka sluter upp på Fawlty? Jag kommer att vara där, liksom Zenta och Schneidarn från Prosharks.

Presidiet ska överlägga i denna fråga. Vi återkommer i ärendet efter helgen.

Okej. Jag spelade 3 händer vilket ledde till att jag höll mig på startstack ungefär. Det räckte. Glömde dock att spela turneringen jag gick vidare till på söndagen. Kvalade in på nytt i veckan genom att inte spela alls. Min käre vän sitout fick styra. Det räckte också. Får se om jag kommer ihåg att spela nu. Det är dock inte poängen, utan den minisession jag och Ola hade på MSN efteråt där Ola trummade in en del viktiga poänger med satellitspel. Mycket intressant, och jag hoppas att vi kan utveckla det här ytterligare.

4) Josh White - St James Infirmary Förmodligen en av de mest slitna blueslåtar som spelats in. Lik förbannat är det en bra låt. Och en bra låt är en bra låt är en bra låt. Louis Armstrong har gjort den, likaså Billie Holiday, Janis Joplin och Tom Jones. White Stripes har gjort en förbannat bra rock'n'roll-version. Det är emellertid i det här riktigt svängiga arrangemanget med Josh White och en akustisk gitarr som jag gillar den mest. White behåller bluesen i låten men får ändå ett driv och ett sväng som ibland saknas i andra tolkares iver att få texten att var så tung och mollig som möjligt. Josh White får min respekt för sin kamp för de svartas rättigheter i USA. Han var en föregångare för protestsångare som Pete Seeger och Bob Dylan, men också en ytterst habil populärmusiker, vilket verkligen visar sig i den här låten. Lite roligt är att White till och från har en svag tendens att slira på meningsavslutande vokaler på samma sätt som Metallicas James Hetfield idag har gjort till sitt trademark. Att Josh White spelade in låten när Elvis var tio år är bara ännu ett tecken på att man inte ska vara så jäkla rigid på hur rock ska klassificeras. Det här är mer rock än stora delar av radiokanalen Rockklassikers skivsamling. "When I die want you to dress me in straight lace shoes I wanna a boxback coat and a stetson hat Put a twenty dollar gold piece on my watch chain So the boys'll know that I died standing flat" Det här är fina grejer.

I min hemby hade du smält in totalt.

Bra plan!

Ja, efter vad jag hört är det mindre än tio minuters promenad

Du kan få låna min GPS om du känner dig osäker

Jag kan inte motivera det, men spontant känns det som om man ska välja 12 spelare om man inte känner att man har någon edge.

1) Om du skulle tillbringa det närmaste året på en öde ö, ensam, med fri tillgång till mat, dkulle du då välja att ta med dig en DVD /TV och 500 filmer, eller en stereo och 500 skivor? 2) Samma ö, och du har en tv/DVD samt en stereo. Du får ta med dig 3 böcker, 3 filmer (inga serier!) och 3 skivor. Vad väljer du?

För mig är antalet irrelevant. Det är vilka som kommer som är intressant. Det där ser ut som nötgänget. Vissa skulle möjligen säga att det är ett gäng nötter

sorry, nej jag menar Gdaily på frågan vem som åker först