Hjort

Ok, nu har jag delat av allt mitt OT-snack till en annan tråd som finns här. Ledsen om det inte blev med riktigt kirurigisk precision, men jag tror det klarar sig hyffsat.

Fast om han inte har ett färgdrag och har en sämre hand, så har han ju nästan inga outs alls, så då gör det ju inte särskilt mycket att ge gratiskort. Särskilt om han är väldigt aggro och nästan alltid betar mot en check. Då får man samma pengar-i-potten-resultat som om man betat ut två gator i rad. Samtidigt som man också får någon form av värde genom att spela inkonsistent från gata till gata så att FI:s bluffstopparreflex får en anledning till att kicka in.

För att få färgdraget att lägga in pengar på floppen utan att faktiskt få se både turn och river. Man tjänar då mer än om färgdraget kan trycka in och därmed garantera sig båda gatorna. Jag förstår inte riktigt din fascination för att skrämma bort motståndaren från monsterhänder i jättepotter som är rejält höjda preflopp. Normalt sett går det inte så bra.

Justera efter bord, inte nivå. Det finns inget normalt spel. Om du menar att spelarna i regel är någorlunda vettiga, att flervägspotter blir sällsynta, openlimp nästan aldrig sker och folk är allmänt tokaggro så är väl det normalfallet först kanske uppåt 30-60, 40-80 först och då hittar man ändå en hel del rent puckospel på de nivåerna också. Hur du ska ändra ditt spel går ju inte att säga eftersom vi inte känner till hur du spelar nu. Jag skulle nog tendera att spela fler händer på ett 1-2 bord än ett 10-20 bord givet att det lägre bordet var rätt mycket lösare och rätt mycket passivare. Generellt skulle jag spela fler händer ju slaskigare och passivare mina motståndare är.

När man väl bestämt sig för att köpa in för en mille så känns maxinköp lite överflödigt.

Vid inköpet står det "450+45" eller vad det nu var, vilket är standardnotationen för hur avgifter visas i turneringsammanhang så man har rätt att vänta sig att raken inte överstiger det beloppet. De skriver alltså ett rakebelopp när man signar upp och för att se det faktiskta beloppet så måste man kolla i prislistan. Om inte det är falsk marknadsföring så vet jag inte vad. Det är som om du skulle köpa 2k äpplen för 20 kr och när du väger äpplena själv se att det faktiskt bara var ett kilo. Researret verkar ju också fuckat bortom allt sunt förnuft, och jag skulle tro att hela grejen är väldigt långt ifrån vad den typiske spelaren väntar sig när han ställer upp i en sån här tävling.

Biten med dubbel rake är, om inte bedrägeri, så åtminstone falsk marknadsföring.

88 är inte direkt en bra hand att röja på med ur tidig position. Särskilt inte som man bara kommer gilla floppen runt 1/8 av tiden. Är folk så lättfoldade att man kan göra det movet och ha någorlunda förhoppning om att ta potten osynad en stor del av tiden så kan man göra det med mycket skräpigare händer än 88. När han har färgen så förlorar man runt $2, när han har semibluffen vinner man $15, mot par utan färgdrag vinner man $30, mot tvåpar vinner man $22 och mot överset förlorar man $17. Enkel syn, med tanke på att den enda handen som är jobbig på riktigt är rejält sällsynt.

Men du tror väl inte på allvar att det är något du har någon som helst kontroll över? I så fall har du allvarliga problem med logiken.

Jag skulle tippa att ganska exakt 0% av världens vinnande pokerspelare är +EV hela tiden. Jag tvivlar starkt på att jag är det när jag varit vaken i över 24 timmar och zombiespelar fyra bord samtidigt. Dessutom är det svårt att bedöma om man är en vinnande spelare på just det bordet man sitter vid och ju mer man förlorar ju troligare är det att man inte är det. Så det är rätt logiskt att sluta i tid, om än kanske inte av anledningarna som de flesta som förespråkar det anger. Önskar själv att jag gjort det när jag droppade över 200BB på en 20 timmars session fixlimit. Det är rätt otroligt att jag var +EV under hela den sträckan.

Känns ju jäkligt dumt att bara trycka all-in på rivern, du missar ju tokmycket värde då. Har han Ad så kommer han ju ändå slå om och syna din all-in, har han en annan hand så foldar han med väldigt hög sannolikhet när du betar så högt. Solklart mjölkningsbet där.

Mina åsikter om positiv särbehandling av högpresterande individer grundar sig inte i elitism utan att jag tror att samhäller blir bättre för alla på det viset. Som sagt, jag är inte säker på att positiv särbehandling av högpresterande är en bra idé, bara att det är en bättre idé än negativ särbehandling av högpresterande. Jag är väl elitistiskt så till vida att jag tror att människors nytta för andra människor varierar drastiskt, men det känns inte som någon särskilt blå åsikt i och med att det helt enkelt är fakta. Jag har lite elitistiska dragningar gällande styre också eftersom jag tror att i stort sett alla är i det närmaste helt inkompenta utanför ett väldigt litet område vilket leder till att demokrati blir sjukt ineffektivt eftersom åsikterna hos det fåtal som faktiskt förstår ett problem blir helt överröstade av åsikterna hos det stora flertalet som inte har en aning. Men jag kan inte direkt komma på någon bättre styrelseform som inte lider av andra massiva, värre problem. Det leder till att jag är ganska antiauktoritär (vilket tydligen passar in på definitionen av antielitism, jag kan visst vara både och) vilket inte direkt känns som en typisk blå värdering. På politiska diagram så brukar jag hamna åt det liberterianska hållet, vilket visserligen delar en del konservativa åsikter (mestadels angående ekonomi) men det är knappast en konservativ grupp i sig. Jag antar att det beror på vad man anser är mest tongivande för en politisk grupp, själv lägger jag tonvikten på rationalitet, personlig frihet och respekt mot sina medmänniskor. Sverige och USA är ju förstås inte det minsta jämförbara i sin utveckling. Det är så väldigt mycket andra faktorer som spelar in att det inte är meningsfullt att peka på annorlunda skatteregler och komma fram till att specifika skillnader beror på just det. Det skulle inte förvåna mig så mycket om faktorerna som lett till att många har det kasst i USA lett till att likvärdiga antal fått det bättre i exempelvis Mexico. Som sagt, jag har inte sett något övertygande argument för att USA:s skattesystem (som jag inte alls är insatt i) har lett till större mänsklig misär än det skulle gjort om det varit uppbyggt som Sveriges. Och vad är det du tror att det indikerar? Jämfört med vad? Om du menar en utopi där alla sjunger, dansar och har det bra, så nej. Men jag tror inte att det är det realistiska alternativet. I takt med att världen blivit mer och mer globaliserad och mer kapitalistisk så har den också blivit bättre. Det innebär inte att det är en kapitalistismen som är den enda, eller ens en faktor i den utvecklingen, men det är åtminstone ett rätt starkt argument för att den åtminstone inte starkt motverkar att människor blir friskare och mindre fattiga. Ta en titt på den här presentationen. Jag tvivlar på att de ansvariga för den här sidan är särskilt blåa. EDIT: Börjar bli dags att dela av den här diskussionen till OT. Ska ta tag i det när jag vaknar igen.

Aj då, där får ju flickvännen frirulla dig på skuldkänslepoäng eftersom hon kan svara "parfym" om du köpt chocklad och annars tvärt om. Du måste ju fråga vilket hon föredrar innan hon fått veta vad du köpt.

Ok, nu pratar jag inte om en spelteoretisk lösning men säg att du som spelare befinner dig i följande situation: (jag vet inte riktigt om du menade att även en vinst är värd oändligt mycket så jag fokuserar bara på nedsidan, samma resonemang går att föra för vinst) Ur ditt perspektiv så kan har varje öppningsdrag P(kung_slås_ut) > 0. Ditt värde för kung slås ut är: -oo Alltså får varje drag värdet: -oo * P(kung_slås_ut) vilket för alla värden av P(kung_slås_ut) över noll är lika med -oo. Alltså får varje drag du kan göra -oo i väntvärde. Samma fenomen bör uppstå även om man värderar vinst och förlust till oo respektive -oo. Jag har förresten snott hela resonemanget från en ekonom som visade varför Pascals Vad är bullshit. Du får gärna komma med motexempel där man tittar på väntvärdet av ett drag i en miljö som åtminstone inte lokalt är helt deterministisk (dvs att spelaren spelar perfekt och därmed kan garantera sig vinst) där oändliga storheter inte fuckar upp systemet helt och hållet. Har man en oändligt positiv storhet inblandad så blir ju alla val som kan leda till den med P > 0 värda oändligt mycket och tvärtom för val med oändligt negativ potential. [OT]Jag skrattar åt din ickekvantumbaserade syn på verkligheten! Kontinuitet är för fjollor. Skämt åsido så kan man i en verklighet som verkligen är kontinuerlig dela ned en apelsin i oändligt många delar och sedan använda dessa för att sätta ihop en apelsin stor som solen. Koncept som storlek, yta, volym, mm blir rätt freaky i ett sånt universum. Men verkligheten är ju antagligen inte kontinuerlig på de lägsta nivåerna utan grynig, vilket också blir rätt freaky.[/OT] Varför går det bara inte med ett godtyckligt jättestort tal? Som sagt, det är inte bara för att jag vill förstöra samhället och förtrycka arbetarklassen som jag för de här resonemangen. Jag tror faktiskt att de gör nytta och är nödvändiga för att vi ska få ett så bra samhälle som möjligt. Jag tror också tyvärr att en alldeles för stor del av besluten som tas kring olika resursfördelningar är tagna på mycket mer irrationell basis än som är rimligt (dvs politiker som fokuserar på återval, folk som tänker med hjärtat, mm). Jag har faktiskt inga genomtänkta åsikter angående det här, men visst om det är två i övrigt likvärdiga patienter och bara en kan få vård så är det ju klart rationellast att behandla den som i framtiden kan bidra med mest. Lite punktmässigt har jag väl följande tanker som kan ses som lite kontroversiella: * Eutanesi är helt rätt (åtminstone i den mån det begärs av patienten). * [sjukvård OT]Avrättning kan mycket väl vara en bra brottsförebyggande idé.[/sjukvård OT] * Varför har vi så väldigt skild syn på barn och potentiella barn (dvs foster)? Om ett spädbarn blir sjukt så lägger vi enorma resurser på det även om det ser ganska hopplöst ut medan vi inte lägger enorma resurser på att få fram spädbarn genom att pressa kvinnor att inte begå abort eller förbjuda det. För den delen verkar vi inte lägga enorma resurser på att få fram så många barn som möjligt alls iom att födelsetalen är negativa om jag minns rätt. Barn verkar alltså bara vara extremt värdefulla när de väl är födda. Jag tror att det här har extremt mycket med biologiskt styrda beteenden att göra som en gång varit väldigt värdefulla för vår överlevnad och inte rationellt genomtänkta beslut kring samhällsnytta. Hur stor är egentligen förlusten om ett nyfött barn dör? Resurserna som krävs för att producera en ny, likvärdig bäbis är ju antagligen bra mycket mindre än resurserna som krävs för att producera en elektroingenjör. Jag misstänker att det finns hyffsat stora ineffektiviteter här. * Organ för pengar känns inte helt orimligt om än lite motbjudande. Ökar det antalet donatorer är det antagligen totalt sett en bra sak. * Obligatorisk organdonation för hela befolkningen. Grejen är ju att man beteendevetenskapligt kan se att människors lojalitet och samarbetsvilja (dvs tendens att inte sönderutnyttja systemet) är som störst i förhållandevis små grupper medan de flesta tenderar att bli rejält egoistiska i stora anonyma system (exempel: "tjuvåkning drabbar ingen", skattefusk, mm). Alltså är jag hyffsat negativ till tvångsmässig resursdelning i stor skala eftersom det tenderar att leda till rejäla ineffektiviteter. Ett exempel är att dela på en resturangnota. Om det är en grupp om två personer så skiljer sig det överlag inte särskilt mycket från om en person själv skulle betalat för sin mat, men om det är 5000 personer inblandade så kommer det bli mycket dyrare för var och en eftersom en väldigt stor andel kommer känna sig tvingade att köpa hummer för att inte bli lurade av de andra som kanske köper hummer. Själv är jag en så bra människa att jag inte skulle köpa hummer, jag hatar nämligen skaldjur. Poängen är att vi vår förmåga att lita till varandra blir sämre och sämre ju fler inblandade vi är.

Jag tror faktiskt inte att jag är särskilt blå, åtminstone inte om det avgörs genom fler dimensioner än bara skatter (eg värdekonservatism mm). Mina åsikter ser ut som de gör för att jag tror världen fungerar på ett visst vis, det är inga starka åsikter och om någon kan visa data som starkt antyder att mina funderingar om skatter är helt fel så ändrar jag gärna åsikt. Det där med människors lika värde är ett rött skynke för mig, ingen i hela världen beter sig som om de verkligen ansåg det och lik förbannat så anses det som ett problem om någon inte har den åsikten. Det är dels hyckleri och dels kan det leda till rejäla felslut.

Ok, om jag förstått det hela rätt så delar man alltså upp potten i tre delar. En för ens texashand, en för ens ohahahand och en för ens O8-hand (som då normalt splittas i två eller fler delar). Låter utmärkt! "PLTOO8 - det enda rena pokerspelet"

Rake antar jag. Det är typ industristandard att ta det på varje nivå i sateliter, vilket är ytterligare en anledning till att de tvärsuger. Sen är det ju schysst värde för fjärdeplatsen som nu själv kan välja hur han vill göra med researrangemang och allt annat.

Ja, för att de andra värdena är i stort sett omöjliga att mäta och ännu svårare att reglera från regeringsnivå. Diskussionen handlade ju ändå om skatter. Du har en del rätt bra poänger, och jag tror nog inte att man ska gå in för att tokmaxa ett samhälle mot ekonomiskt värdeskapande. Men jag tror också att Sverige i nuvarande tillstånd är så väldigt långt ifrån det tillståndet att en del rejäla kliv åt det hållet definitivt är på sin plats. Men det kan det (exempel är hur mycket man är villig att spendera på olika säkerhetsprylar), och framför allt kan andras liv göra det. Den allra viktigtaste poängen är att när man fördelar resurser i form av statsbudgetar så måste man värdera människors liv i pengar om inte annat implicit. Att totalt ignorera sånt här kan leda till rent obscent mänskligt lidande och det är en av anledningarna till att jag tycker att det är viktigt. -1 och en vinst till +1. Om jag värderade den oändligt så skulle jag inte kunna göra några drag över huvud taget till att börja med eftersom alla drag med någon sannolikhet leder till en förlust och då alla drag blir oändligt dåliga. Alternativt skulle alla drag vara exakt likvärdiga och jag skulle få en helt slumpmässig (och värdelös) strategi. Liknande resonemang gäller när man värderar mänskliga liv (inklusive sitt eget) till en oändlig storhet. Sätt kungens värde till 1000, ingen annan pjäs är värd mer än 8. Byt nu till dig kungen med alla andra pjäser utan att offra din egen. Alltså blir värderar du ditt liv för tillfället till summan av dina resurser. I praktiken så uppstår naturligtvis inte den situationen, men säg att du som läkare kan utföra en operation som i snitt ökar en patients livslängd med 5 år jämfört med alternativen, hur mycket får operationen kosta innan du anser att det är orimligt? Om vi har en random läkare som skulle lägga sig 87 miljoner kr på att få en 98 årig dement patient att leva i fem år till så skulle åtminstone jag bli ordentligt upprörd eftersom de pengarna hade gjort betydligt större nytta på andra områden. Det är exakt det det betyder. Du värderar den människan mycket lägre än dig själv och dina närståenden, vi talar inte om någon form av objektivt värde eller vad en människa är värd för sig själv utan vad du personligen värderar dem till. Nej, det vore fullständigt logiskt. Det är rätt tydligt att vi talar om olika saker. Det håller jag inte med om, och oavsett så betyder det inte att man påverkar den ena negativt genom att optimera den andra. Bortsett då från att en sådan politik tenderar att leda till att det blir rejält mycket mindre stapel att sprida ut.

Tjänsterna de utför är överlag mer värdefulla för samhället och det är inte absurt, det är ungefär så nära ett beteendevetenskapligt faktum man kan komma. Och det jag började med att säga att det var mindre absurt att gynna dem med sänkta skatter än att straffa dem med högre skatter. Med generellt hänseende på samhällsnyttan så ja. Individer kommer så klart inte göra samma bedömning överlag eftersom vänskaps- och familjeband snabbt trumfar samhällsnytta för alla som inte är lite emotionellt störda. Nej och det följer inte på något vis från det jag sagt. Däremot så följer en del resonemang om hur man ska prioritera i vården vilket du säkert skulle gå i taket över. Ja jag är seriös, kanske inte så mycket gällande matlagning men helt klart finns det aktiviteter som det är onödigt att en dyr specialist lägger en massa tid på. Exempelvis såg jag en rätt intressant spekulation om skillnaden mellan arbetstiderna i USA och Sverige (jänkarna har längre arbetsvecka). Som kortfattat gick ut på att den högre skatten (både för att anställa folk och marginaleffekter) i Sverige gjorde det oekonomiskt att anlita personal för en del göromål som kunde lejas ut i USA (eg matlagning, duschreparationer, mm). Vilket ledde till att svenskarna la mer av sin ungefär lika stora faktiskta arbetstid i ansträngning och tidsåtgång på göromål i hemmet, vilket sammantaget leder till att specialister lägger mindre tid på sin specialité och även att mindre jobb skapas. Det kan verka hemskt elitistiskt och orättvist att jag anser att människor med viktig och dyr kompetens borde ges större möjlighet att undvika vardagsgöromål och istället i högre utsträckning kunna fokusera mer på vad de gör bra. Men vi gör redan sånt i gigantisk skala, det är bara en uppdelning av arbetsbördorna. Jag behöver inte hantera mina sopor hela vägen till slutförvaring för att det ju vore löjligt ineffektivt och liknande resonemang gäller alltså även olika former av hemhjälp. För att ta ett extremt exempel, hur vettigt tycker du det hade varit att kräva att Einstein skulle sköta sin matlagning själv?

Förkortningarna i rubriken blir: "pot limit texas ohaha omaha high low eight or better" Tror jag ändrar det. På floppen har du ju en mycket skräpig hand att spela en stor pott med, och det finns ju egentligen inget kort som kan komma på turn så att du skulle vilja få in all deg där. Dessutom kan du egentligen inte ha en nötscoop eller lås på halva potten på rivern om du inte drar någon sjuk runner-runner. Så utsikterna är ju rätt mörka. Men du får ju 10:1 i odds så du har nog en syn ändå. På turn så fick du ju ett av dina bästa kort och du gillar fortfarande inte läget eftersom du så gott som aldrig får mer en halva potten. Alla värdebet måste därför vara mot minst två synare. En liten checkraise är faktiskt inte helt orimlig i den här situationen så länge dina motståndare suger och ett omslag inte är allt för troligt.

Pengar är ju förstås inte det enda måttet (att tolerera ovanor hos en partner osv är ju också mått som går att använda) , men när man fördelar resurser är det det mest användbara. Jag försöker inte alls säga något om människors "objektiva värde", det intresserar mig helt enkelt inte och är som jag ser det metafysik som inte har i en någorlunda rationell diskussion att göra. Vad jag vill få fram är att människor hela tiden genom sina handlingar och val sätter pris på andra människors värde för dem och det värdet är väldigt lågt när det gäller okända människor. Och i det fallet är antagligen ett annat mått lite mer beskrivande att använda, exempelvis hur mycket besvär de är villiga att utstå från en vän. Som sagt, när man talar om resursfördelning så är de andra måtten inte så där jätteintressanta. Jo det gör det om de verkligen trodde att det var värt "oändligt mycket" vilket jag bestämt hävdar att de inte gör. Möjligen "jättemycket", men faktum är att de flesta ger upp en väldigt, väldigt liten del av sin välfärd för att förbättra villkoren för människor långt borta. För övrigt så går det inte att använda oändliga mängder i ett värdesystem utan att det bryter ihop totalt. Använd "jättestort" istället. Det beror ju på att frågan är dåligt formulerad. Använd istället "Hur mycket skulle du betala för att jag inte ska döda dig?" eller "Hur mycket skulle du betala för att X inte ska dö?" De frågorna är faktiskt (eller varianter) svarar vi på beteendemässigt och i inget av fallen är svaret "oändligt". Eftersom människor både begår självmord, gör dumma saker som förkortar deras liv så beter de sig verkligen inte som om så vore fallet. Ok, då vore det ju bra om du kunde komma med några som helst belägg på varför det skulle bli så. Jag skulle ju kunna konstruera exempel på hur det blir bättre för alla med omvänt progressiva skatter eller hur illa det blir när Johan inte tycker att det är lönt att starta ett nytt företag som sysselsätter tre singelmammor med barn som annars skulle växt upp i ett letargiskt bidragsberoende. Nä, men det blir också lite dumt att inte ha en aning om hur de faktiskt ser ut och sedan använda dem för att rättfärdiga saker som tydligt går på tvärs gentemot penningnyttan.

Ett kapitalistiskt och patriarkalt samhälle är endast en metafor för att beskriva en samling individer, om samhället värderar kvinnor lägre än män så är det för att individerna som samhället består av gör det. Också kul att se att du anser dig kompetent nog att klart och tydligt veta vad en extremt komplex fenomen beror på. Om du har tid så får du gärna hoppa in och lösa Israel vs Palestina också. Men bra att du tolkar allt jag säger som bestämda åsikter om hur samhället ska drivas. Jag tycker att det verkar mer vettigt att ha en proportionellt sänkt skatt för höginkomsttagare än att ha en höjd skatt för höginkomsttagare. Jag är inte alls säker på att något av alternativen är bra. För att ta ett exempel. Säg att du och jag driver ett hushåll och vi bestämmer att vi båda ska bidra med 1/3 av våran lön. Om vi nu säger att den som som tjänar mer än X ska bidra med 1/4 av sin lön så blir det jäkligt omotiverat att komma upp i den löneklassen om man inte kan göra ett sjukt stort uppsving. Om vi däremot säger att vi båda ska bidra med 1/3 av vår lön upp till och med en viss summa och allt där över är "skattefritt" så blir det hyffsat motiverat att försöka tjäna extrapengar. Hitta inte på saker som jag inte sagt, det där är ett absurt påstående och jag har inte ens börjat antyda det. Även om det är kul för ekonomer att göra sådana jämförelser så tvivlar jag starkt på att de ens är i närheten av vetenskapligt solida. Hur sjutton hittar man ett land med liknande politik, naturtillgångar, som befinner sig i ett område som var extremt krigshärjat i första halvan av 1900-talet men klarade sig relativt oskadat ur det hela och därmed fick ett försprång gentemot kringliggande industrialiserade nationer? Jag tycker skatten borde sänkas över huvud taget, och ja det är en utmärkt idé att ha anställda som sköter städning och matlagning. Det är inte så jäkla smart att utbilda en person för rätt många miljoner och sedan ha ett system där det blir oekonomiskt för denne att betala någon annan för att utföra sysslor som denne inte har kompetens för och istället fokusera på det h*n är bra på. Skattemässigt blir det inte i närheten av ett nollsummespel, det blir rejält minus eftersom pokerspelare i snitt är rejäla förlorare. Men det får ju konkreta effekter som är ett problem för samhället, jag känner exempelvis en specialistläkare som får så pass hårda marginaleffekter att det helt enkelt itne är värt att lägga in särskilt mycket övertid för henne. Vilket leder till längre vårdköer osv.

Men Jesus Kristus på en hoppstylta, menar du på allvar att Prima inte gör ett piss angående bokningsjobb och liknande men ändå anser sig ha rätt till den delen av $4200 i spelarpengar som inte används till resa och logi? Vore det inte typ 2000 gånger enklare och ärligare att bara ge spelarna pengar i näven och så får de fixa resa bäst de kan?

Lite drygt 30 000 kr för typ en weekendresa inom Europa, det är ju en rätt hyffsad bit över marknadspris (på en höft skulle jag säga minst dubbelt). Visserligen kanske Prima kan hävda att de behöver marginal för att täcka upp de gånger vinnaren kommer från inre Mongoliet, men troligen så har de ju en hyffsad vinstmarginal på det där priset oavsett sådana faktorer. Spontant så kan man ju knappast kalla det för bedrägeri iom att det är tydligt märkt vart pengarna går, det är bara en väldigt dålig deal och det är ju så gott som branschstandard i sateliter över huvud taget. Turneringspoker är en rätt smutsig bransch. EV för fan.

Vet inte riktigt, mitt intryck av skattelagen är mer "både och" snarare än "istället för". Dessutom så leder det som sagt till att det blir ett relativt större ekonomiskt incitamente att syssla med nollsummespel som poker istället för att faktiskt skapa något värde och det är ju lite obra. Den största invändningen jag kan se är den som lethe påpekade, nämligen att det inte är rimligt att göra avdrag för gamblingförluster och då blir det rätt orimligt att behöva skatta för gamblingvinster.