Hjort

Jag ser förresten gärna några exempel på skönlitteratur som lär ut något användbart om mänskligt beteende/känslor/whatever och i så fall vad. Kan ni dessutom ge ett exempel på en skönlitterär bok som gör detta bättre än något annat, appropå jellos uttalande om "oslagbart verktyg", så blir jag väldigt imponerad.

Ganska exakt så ja.

Det är ett objektivt faktum att figurer i romaner beter sig på ett sätt som är väldigt otypiskt för människor. Fråga vilken författare som helst om du inte tycker att det är uppenbart. Deras känsloliv är inte heller särskilt realistiskt, eller avsett att vara det. Skönlitteratur går ut på att berätta en historia som är någorlunda dragande. Då är det ett krav av rena informationsöverföringsskäl att skala ned en människa långt förbi en ren karikatyr och dessutom anpassa händelseförloppet till inferensmotorn i vår hjärna. Något som verkligheten sällan bryr sig om. En roman är informationsmässigt ett extremt smalt medium och måste dessutom anpassa karaktärer och vad som fokuseras på till handlingen och läsvänlighet. Vilket innebär att förutsättningarna för att utifrån en roman förstå riktiga människor är mycket dåliga.

Nej, det är ju inte det. Om folk läser mycket så gör de det på bekostnad på en massa saker som är skitviktiga för att få ett bra liv eftersom läsande inte går att göra simultant med dessa. Socialt nätverkande, motion, färdigheter som är efterfrågade och lite annat. Men oavsett, folk som läser mycket tid på att läsa skönlitteratur verkar i allmänhet inte ha särskilt intressanta eller meningsfulla liv. Folk som å andra sidan gör mycket olika saker verkar lyckas bättre. Det kräver ju ingen som helst insikt i något alls utom i just berättande. Att komma med användbar kunskap om verkligheten är svårt. Det är därför vi har vetenskap och strukturerade metoder för att göra det. Författare skiter i allmänhet helt i de redskapen utan går mest på känsla. Vilket gör det rätt uppenbart att deras resultat kommer vara massivt underlägsna en psykologiskt studie vad gäller att lära sig saker om människor. För att snittlönen är miserabel och osäkerheten helt enorm. Någon som försöker bli författare utan tryggad inkomst är optimistisk förbi gränsen till idioti. Jag har inte sagt att det är något fel på skönlitteratur, bara att den är löjligt överskattad av entusiaster. Den är kul för minoriteten som tycker om den, men kommer knappast leda till mycket användbarare saker än så. Snacket om att det skulle vara ett bra sätt att lära sig hur människor tänker och fungerar tycker jag bara är dumt. Vi kan ta ett gäng som lägger 1000 timmar på att läsa en massa skönlitterära böcker och ett annat som lägger 1000 timmar på psykologi, statistik och lite annat. Allt annat lika så kommer den senare gruppen vara löjligt mycket bättre än den andra på att förstå mänskliga relationer och tankegånger än den andra. Bland annat mycket för att böcker behöver vara just bra historier. För att få det är det ett krav att karaktärena beter sig djupt orealistiskt och hamnar i en massa extraordinära situationer. Annars blir det skittråkigt. Ja, precis allting jag skrivit. Nä, då vinner jag så klart. Ja, men de enda som bryr sig om dem är ju folk som vet om att det ska vara så. Troligen är de ju där av något metaordsskäl som mentalt gör det lättare för oss hantera språket som helhet, men de behövs ju inte på något sätt för att förstå en text. Möjligen tar det aningen längre tid att förstå texten eftersom orden ger hintar om vilken sorts info som omger dem. Nej. Att prata med människor, läsa psykologiska studier och helt enkelt observera människor är oslagbara verktyg. Skönlitteratur är värre än värdelös eftersom nästan all är totalt felaktig och inte alls representerar människor så som de verkligen fungerar.

Jag tycker att det man får ut av att spela golf under tiden det tar att läsa PSETSF för nästan alla är bättre än vad man får ut av att läsa just PSETSF. Bland annat så får man ju motion av golf. Skönlitteratur är oftast helt värdelös för att lära sig användbara saker om livet. Vilket ganska lätt kan ses genom att iakta hur väl personer som läser mycket lyckas i livet. Mig veterligen finns det ingen skillnad som inte förklaras av IQ och jag misstänker att den är negativ om man jämför med någon som idrottar mycket. Förstår över huvud taget inte varför författare skulle ha några särskilt intressanta insikter eller lärdomar. Snarare är de ju flummare som basically hittar på skit, utan att ha någon vettig approach för att lära sig saker. Om de nu faktiskt kommer med något vettigt så ser jag det snarast som om en "massvis med apor vid skrivmaskiner"-effekt än att författare är människor som det är bra att lära sig saker av. Bara det faktum att de blev författare tyder ju på att de inte särskilt duktiga på att välja karriär. Att hsp mäter ordförråd har rimligen mer att göra med att försöka förutse hur duktig man är på att ta in skriftligt material eftersom kurslitteratur normalt är i bokform, inte för att försöka se hur många skönlitterära böcker man läst. För övrigt så är det ju en aning inaktuellt att mäta svenskt ordförråd då engelsk litteratur är totalt överlägsen svenskan på alla områden. Jag läser säkert mer än 95-99% av svenska befolkningen. Men det har ju inget att göra med om det är bra i allmänhet att läsa eller om det är något som är särskilt nyttigt. Just skönlitteratur tycker jag väl är ganska nära onani vad gäller nytta i livet. Kul för stunden, har några positiva bieffekter, men inte mycket mer. Trams. Applicerat högnivåtänkande i CS kan ge fan så mycket mer än att sitta och läsa passivt. Jag håller med om att tidsperioden medan något är utvecklande inte är särskilt långt för CS. Mig veterligen är bevisningen för att läsning ska leda till högre förmåga att göra sig förstådd rätt tveksam. Snarast verkar det som om personer som läser mycket redan hade bättre förmåga att göra sig förstådd till att börja med än personer som inte läser mycket. Vilket inte är särskilt förenligt med rättighetstänkande. DUCY?

Lnk pls? För övrigt så måste alla tillstånd i livet när man inte är tillsammans med Kevin Federline vara bättre än alla tillstånd när man är tillsammans med Kevin Federline. Eg "hemlös, drogberoende och äta ur en soptunna utan K-fed" > "bor i ett slott, har 500 miljoner med K-fed."

Vilket ignorerar tanken om att det för väldigt många inte existerar någon skönlitteratur som tilltalar dem särskilt. Särskilt om man jämför med betydligt mer stimulerande alternativ som att spela CS eller hålla på med sådana där IRL-saker som folk ju gör ibland. Läsningen är way överskattat av litteraturnördar. Är lite som en golfare som tycker att folk golfar för lite eller en frimärkssamlare som tycker sitt ämne är underskattat. Det är bara en fritidsaktivitet bland andra, och sett över ett liv så är jag väldigt tveksam till att den ens är bättre än snittet. Stillasittande, osocialt, verklighetsfrånvänt, osv. Iom att de som uppfattar problemet normalt sett är folk som stör sig och inte de själva så verkar det rätt tveksamt. Det antyder någon form av ohelig korsning mellan libertarianism och socialism där "jämlikhet" blir en rättighet. Kognitiv dissonans ftw!

Rent praktiskt så blir ju det oftast rätt lätt att ta ett beslut när någon jammar för 3 ggr pott, men jag undrar om det verkligen är helt lätt att hitta gränsen för vilka händer man synar. Inte nödvändigtvis. Spelar man under stor osäkerhet om sin motståndares strategi kan man exempelvis ha som mål att garantera sig bästa möjliga minstavinst på ett strategiplan. Spelar man mot motståndare som kollar väldigt noga på en och överanpassar så kan det vara dags för imagespel. Är man på tilt så kan det vara att dra ut. Osv... Bara om man verkligen vet hur de andra spelar. Vilket väldigt sällan är fallet eftersom man ofta bara har 10-70 händer på sig att observera motståndaren. Och motståndare som man spelar mycket med tenderar att vara just någorlunda svårspelade eftersom de annars inte överlever så länge. Varför då? Ur Ängelns perspektiv är det ju enbart +EV att exponera sina åsikter eftersom det är ett sätt att få ny, användbar information om han tror att han diskuterar med folk som kan ha något vettigt att säga honom. Det är rätt meningslöst att delta på ett forum om ingen diskuterar med en. Att bara få medhåll och ingen riktig feedback, om än felaktig, är skittrist.

Vilka böcker är det dumma människor borde läsa? Rätt bortkastat att läsa om det inte ger en något bättre än förmågan att särskilja "de" och "dem". Hur går elitismen ihop med jämlikhetskramandet förresten?

Jag förstår inte vilken informationsskillnad det är där heller, möjligen att de anger något om de omgivande orden. Stämmer ju inte riktigt. I en hel del variationer och dialekter av engelska så kan exempelvis "them" bytas ut mot "they".

Jo, det påverkar andra spelare även om han inte spelar på samma bord. Det är som om han multitablar när ingen annan får det, vilket kan vara en rätt stor edge gentemot resten av pokervärlden. Största problemet är så klart samarbetspotentialen.

Är det någon informationsbärande skillnad mellan "dem" och "de"? Stör mig på förväxlingen, men jag är inte alls klar över vad den funktionella skillnaden är.

Lol om du tror att en break-even period är massiv otur.

Right, feel free att glömma bort de cirka 5000-8000 inlägg jag lagt på att förbättra folks spel för att jag tycker det är kul.

Är väl tur att jag inte postar för din respekt då. FWIW så tar jag inte mig själv på särskilt stort allvar. Det som stör mig med sånt här är att någon som jag betraktar som en brottsling och rent ut sagt dålig människa hyllas. Jag håller med om att det inte var särskilt rättvist. Glimne är betydligt mer kreativ och mindre av ett svin. Ja, jag är rolig eller träffande. Dessutom varierar jag mig.

Du borde nog hitta ett nytt trick, FYP börjar bli lite gammalt. Särskilt om det är helt utan humor.

Nej, folk är bara dumma i huvudet. Han är inte mer geni än Dan Glimne. Det där stämmer inte. Dels att hälften skulle tycka om honom och dels att han skulle ha framåtanda. Klubben i Stockholm gick ju inte skitbra i hans regi direkt.

Men kom igen, du tog ju inte betalt. Är ju hur sosse som helst. Och ja, 100% av alla trenchcoats innehas av blottare. Sad, but true.

Och alla ser ut som blottare. VSV.

Men jävla fitt*r, om de lovat ett visst belopp så får de ju ta den förlusten också. Så löjligt oseriöst att inte kunna stå för vad man lovar. Skulle ju vara fint om man kunde göra samma sak mot dem när man råkat spela lite för högt och torskat. Arnt Jostein Førde är ett skämt med kass punchline. De ljuger i stort sett för att locka till sig spelare utan att ge dem ens en liten rabatt. Töm konto och be dem dra åt helvete nu.

Det säger att du inte träffat särskilt många som träffat mig. IRL är jag i allmänhet omtyckt. Vilket skiljer sig rätt dramatiskt mot Kens image. Och att du i övrigt har allmänt dålig koll eftersom du dels inte snappat Kens personlighet och dels inte vad människor tycker om honom. Jag har å andra sidan träffat en massa människor som träffat Ken och tyckt illa om honom redan innan hans fuskeskapder. Efter var han inte så där våldsamt populär heller. Ord som "empatiskadad" och liknande dyker upp rätt ofta när man talar om Kenta. Vilket förstås är jättekonsistent med hans fusk.

För att de är roligare på det sättet. Barnbidrag? Exakt, din lilla sosse!

För att du varit så feg att du satt på 300-600 så klart.

Jag har inte hört talas om någon som träffat Ken och tyckt om honom.

Du borde göra en av dem. Och "gillar" är fel. Måste man träffa en person, eller räcker det med att veta vem han är och vad han har gjort?