Det stämmer att CTS har kritiserats. För det första så måste man då även ifrågasätta större delen av den forskning som har gjorts om kvinnomisshandel, då den också är baserad på CTS, och för det andra så sammanfaller resultaten från CTS-studierna med de många studier där CTS inte har använts.
Dessutom så ifrågasätter inte CTS-kritikerna förekomsten och graden av våldet, utan kontexten och konsekvenserna. Precis som Hjort och Andrew_W skriver så är det skillnad på att bli hårt slagen av en stark person och av en svag person, så att säga att kvinnors våld är grövre blir på det sättet felaktigt, det håller jag med om (även om kvinnorna oftare använder våld som inte är lika beroende av fysisk styrka, t.ex. vapen eller tillhyggen). Dock är poängen fortfarande att studierna tyder på att mäns och kvinnors beteende (när det gäller våld) är likartat, även om konsekvenserna av det inte är det, och den biten av studierna är inte föremål för kritiken som du nämner.
När det gäller kontexten så hävdar Gelles m.fl. att större delen av det kvinnliga våldet är i självförsvar, och det är bara ett grundlöst påstående. Studierna visar att i ungefär hälften av fallen så är båda parterna våldsamma, i en fjärdedel endast mannen, och i en fjärdedel endast kvinnan. I de fall där båda är våldsamma så är det lika vanligt att kvinnan initierar våldet som att mannen gör det. Den delen är inte heller föremål för kritiken mot CTS. Flera studier visar också att i de fall där kvinnor har mördat män så har morden inte varit i självförsvar, och inte föregåtts av misshandel från mannens sida.
Män som har blivit slagna rapporterar oftast våldet som mobbning eller kontrollbehov, inte som självförsvar.
Eftersom flera studier visar att det är något vanligare att kvinnor är våldsamma så kan naturligtvis inte allt våldet förklaras som självförsvar.
Påståendet faller dessutom totalt på sin egen orimlighet när man tar hänsyn till de lesbiska kvinnorna, som ju löper större risk än heterosexuella kvinnor att bli slagna. Eller slår även de lesbiska kvinnorna endast i självförsvar...?
På det stora hela dryper det argumentet av unket könstänkande i form av "men kvinnor skulle väl aldrig kunna...".
Gelles menar att i 90% av fallen så är det kvinnan som blir misshandlad. Den siffran är baserad i på anmälningar och rapporteringar från akuten, vilket inte är särskilt tillförlitlig statistik. Män tenderar att underrapportera, både till myndigheter och till sjukvården, och de blir inte trodda lika ofta när de väl rapporterar (i många fall när en man ringer till polisen och anmäler, så kommer polisen och hämtar mannen). Hos sjukvården ljuger de ofta om sina skador, och en del av den psykiska misshandeln från kvinnors sida går ut på att falskanmäla partnern för misshandel (ofta efter att ha prylat honom själv).
Den här typen av forskning misskrediteras ständigt, samtidigt som motsvarande forskning (med samma metodologiska brister) gällande kvinnomisshandel höjs till skyarna (diverse forskare (samt deras anhöriga) har dessutom utsatts för hot för att de har presenterat materialet). Forskningen viftas bort utan att man hänvisar till något som motbevisar den (Gelles har ändå mer på fötterna än de flesta andra som kritiserar forskningen), samtidigt som man ofta hänvisar till teorin om könsmaktsordningen, som inte på något sätt kan bevisas ha ett samband med våldet. Stämmer inte kartan och verkligheten överens med varandra så utgår man hellre från kartan...
Det hela lyfts aldrig fram och utreds som en seriös fråga. Särskilt mycket debatt blir det alltså sällan av det, istället så ropar ideologiska krafter högt och alla som inte håller med avfärdas omedelbart.
Det går alltså inte att förkasta den forskningen på de grunderna då resultatet som sagt sammanfaller med studier som inte använder samma metod.
Men jag håller med om att CTS inte är ett bra verktyg för att analysera situationen. Det centrala är ju egentligen hur många som lever i en sådan situation som waggho beskriver, d.v.s. den kontext som inbegriper kontroll och psykiskt våld. Det är nämligen inte våldet och konsekvenserna av våldet som är det centrala (även om de bitarna naturligtvis är hemska) utan upplevelsen av situationen som helhet, med kontroll, kränkningar o.s.v., vilket de som forskar på kvinnomisshandel framhåller (det är alltså inget argument som "mansmisshandelförespråkarna" har hittat på). Det är inte heller aggressivitet som är drivkraften, utan kontrollbehov, varför det blir irrelevant att säga att män är aggressivare än kvinnor (vilket för övrigt motsägs av forskningen (missanpassade män och kvinnor är lika aggressiva, skillnaden är att kvinnor oftare är det i den privata sfären, medan män är det i den offentliga sfären). Att lesbiska kvinnor oftare utsätts för terror/våld av sin partner än heterosexuella kvinnor tyder på att kvinnor i (minst) lika stor utsträckning som män psykiskt och fysiskt misshandlar sin partner.
Den är den enda i sitt slag i Sverige, och resultatet sammanfaller med undersökningar som inte kan kritiseras på motsvarande sätt. Den undersökning som man gladeligen hänvisar till i de här sammanhangen är ju Slagen Dam, som dels använder sig av en liknande metod, och dels inte alls jämför män och kvinnor, och den betraktas ju mer eller mindre som bibeln, tyvärr. Där klasar man ihopa våld (vilket t.ex. inbegriper en ovälkommen kram från sin partner eller att man har bråkat med sin bror i tonåren) med hot om våld (t.ex. en flåsare i telefonen, eller en man som har stått för nära), vilket endast hajpar debatten med en massa missvisande påståenden.
Dagens förklaringsmodell hjälper varken män eller kvinnor på bästa sätt. Alla människor som blir slagna/terroriserade av sin partner måste ha samma möjlighet till stöd, det har de inte idag med den diskurs som råder.
Studierna har genomförts av många olika forskare från olika forskningsdicsipliner och olika länder, i stort oberoende av varandra.
Det är en vanlig uppfattning, men det stämmer inte. Män som blir misshandlade utsätts för samma typ av beteende som kvinnor (vilket även gäller lesbiska kvinnor). Läs t.ex. Slagen Man eller Daniels berättelse som jag länkade till tidigare. Det är exakt samma beteendemönster (bortsett från att ekonomisk utpressning och psykisk misshandel relaterat till barnen tillkommer) som när män misshandlar/terroriserar kvinnor.
Klart jag gör.
Det är lite detta som är problemet. Folk i allmänhet har väldigt svårt att tro att kvinnor skulle kunna bete sig lika elakt som män i en relation, och utgår från att kvinnors våld är enstaka (och ofta befogade) örfilar, medan mäns våld innebär att man prylar skiten ur kvinnan över en längre tid. Det stämmer helt enkelt inte.
Och även om det skulle vara mindre vanligt så finns det som sagt ingen anledning till att utsatta män bemöts så som de gör idag.