Ledartavla

Fick lite vibes i början av Juli, stolpade upp lite regler för mig själv, fixade HUD'en med stats jag faktiskt har användning av,och såklart, sambons speciella blick och min när jag för femtielfte gången säger att "jag har ett nytt system" Började "månaden" den 9 juli. så nu ikväll gör vi bokslut. 31/31 dagar spelade. Landat strax över 500händer/timme som var mitt mål, vilket är 6-8 bord för min del. Springer dåligt på 1kr's som vanligt. Inget nytt under solen. Nu ska vi se om det går att parkera på NL20. Det är väl första målet framåt. Oklart hur mkt tid jag kommer ha här under hösten till spel dock. Vi får se. Sämst under månaden var att jag fick lov att slakta rullen mitt i "17K händer träsk downswing/dåligt spel" i mitten å grinda NL02 med 250kr som bottennotering. Då va man inte så jävla gla doch munter, men sen vände det som tur va. Bäst under månaden har definitivt varit min stop-loss, förmågan att kliva ner i nivå när det smäller på och man börjar spela som en tunna skit. Många gånger jag stängt ner 1/2kr's direkt och klivit ner i avgrunden på NL02/NL05 och stabiliserat upp det. Det har definitivt vart svårt för mig tidigare. Nu blickar vi framåt! Fan, är det bara Kukbajset som håller fanan högt här i dagböckerna på forumet? Fridens gott folk!

Då ska jag ändå försöka ringa SVS igen och be dem snällt. Tredje gången gillt. Eller något. Idag fick vi springa ganska prick på ev och det blev +546,35 kr. Börjar känna att jag fått tillbaka lite självförtroende nu efter allt dåligt spring. Haft en hel del bra dagar på rad, med undantag från i förrgår då jag var 500 kr under ev. Men så länge jag bara springer normalt, så känns det som det alltid blir typ 300-500. Spelade bara i två timmar, då jag har hängt med päronen och renoverat kök hela dagen. Hade ändå varit najs att kunna spela mer men men. Nästa vecka ska snorungen hälsa på igen. "Jag vill ändå hinna med och ses innan skolan börjar." Så gullig. :3 Men då kommer jag nog behöva casha ut lite (mer än vanligt). 3,7k i rulle.

@ShipThat$$ Tack för att man fick ta del av dina tankar. 🙂 Tråkigt att höra om din mormor. När uppstår dessa tankar? Ehm, jag tänker nog väldigt mycket, det är inte med meningen, det bara blir så. Det är nästan aldrig ”tyst”, alltid massa ”brus”. Ända sen jag var liden har jag haft svårt för döden. Många av mina tvångstankar som kido var kopplade till döden. Till exempel så fick man inte säga ”Hej då!” till mig, då följde jag efter. Det kändes liksom för finalt. ”Hej då på en stund!” var man tvungen att säga. Jag hade jättemånga såna där grejer för mig. Kan ta ett till exempel: Tänk er att man delar kroppen horisontellt på mitten, så du har en höger- och en vänstersida. Om jag nuddade någon med min vänstra sida och sen gick skilda vägar, då skulle den personen dö. Så jag sejfade alltid och liksom gick tillbaka och ”råkade” komma åt personen ifråga med min högra sida. Då var det lugnt. Det var bara en av alla saker. Skulle bli en roman att berätta alla ”regler”. Som ni kanske märker är jag inte helt frisk. Jag tror väl också att man med tiden ”mjuknar upp” sig lite inför döden. Eller jag hoppas det i alla fall. Just nu känns det helt sjukt att man kommer att dö. Men å andra sidan, det är ju minst lika sjukt att man ens lever! Och det är sjukt att man just är människa och just i denna tidsperiod, då man ändå lever rätt länge. Är inte det också jäääävligt konstigt?! Att universum finns! Att det hela tiden expanderar. Vad i helvete kommer det ifrån? Var kommer denna kraft eller energi ifrån? Vore det inte enklare med ingenting, equilibrum, evig vila? Istället har vi alla dessa galaxer, stjärnor och planeter - all denna aktivitet. Jag tror typ att hela universum i sig självt är levande. En själv är väl dock knappt ens en cell i denna ”varelse”. Och ja, det är klart att det inte går att veta vad som händer efter döden, om något händer. Det är jääävligt mycket vi inte förstår om universum, liv och medvetandet, så det är ju en öppen fråga. Jag pendlar lite. Har nog kommit ur min kristna ”period”, eller jag gillar fortfarande etikläran, men skapelsemyten och synen på universum och människans roll känns jävligt svag. Jag är nog rädd för att inte hinna med allting som jag vill göra. Och jag är också rädd för hur jag kommer att reagera. Vad pinsamt om man liksom ligger och får panik när ens nära och kära kommer till ens dödsbädd. Jag är också rädd för att ”slösa bort” tiden man har fått. Och jag är rädd för att dö ensam. Jag vill helst att min morsa ska vara med, men hon kommer ju antagligen dö före mig. Min bonuslillsyrra har lovat att gå på min begravning i alla fall. Som det ser ut nu lär nog inte så många komma. Det är också en anledning till att jag inte vill dö. Jag vill veta hur det kommer gå för mänskligheten, jag vill få mer svar om universum, jag vill veta hur det går för snorungen, tex. Även andra vänner och yngre syskon och så. Jag vill i alla fall inte dö plötsligt. Vissa ramlar ju bara ihop typ. Jag vill ändå vara lite förberedd så att man hinner med att säga det man vill få sagt till de man bryr sig om. Eller skriva brev till dem. Svarar eventuellt längre ikväll, ska umgås med päronen. ❤️

Varför har du inte sett videon?

Unibet kan jag intyga är bra, lite väl latjo ui till en början men gott om sprattliga spelare. Har spelat en del av deras €25-250 turrar, även där väldigt bra värde. Där har man även fem olika sn man kan pendla mellan om det är roligt Jag blev kraftigt tidsbegränsad för närmare två år sedan tror jag det var, skrev ett mail där jag hänvisade till dels mina resultat samt att jag förklarade att det vid tillfället var en primär inkomst (alltså poker) och att det länge funkat som en extrainkomst. Dom ifrågasatte mig inte ens utan höjde samma dag. Den lilla 10k/mån insättningsgränsen är ju kvar men den brydde jag mig inte om heller. Lite roligt att du postar denna igen, för jag tänkte på din förra sån här post sist jag var ute och sprang. Ville delvis svara på den men tyckte det kändes för random att gå tillbaka till den haha.. Min kanske största frågan är nog snarare vilken sinnesstämning din tanke kommer från, varifrån föds grubblandet i tillfället alltså. Nykter, påverkad, ångest, glädje osv, vad är triggern? Skulle inte säga att jag är en grubblande person eller en övertänkande sådan, men däremot en väldigt tänkande - och nånstans finns ju såklart dom här tankarna hos åtminstone mig. En tydlig påminnelse just nu vad gäller det faktum att vi ska dö är att min mormor precis fått en demensdiagnos efter att man sett på röntgen att hon har små döda partier i hjärnan som påverkar hennes minne (alltså inget som påverkar hennes tal, rörelseförmåga osv). Hon har blivit virrig, repetitiv och har en depression som pendlar lite fram och tillbaka. Supertråkigt att se den enda mor/farföräldern jag tyckt om förändras i den riktningen. Min mormor är ca 80 år och har levt ett stilla liv och förmodligen ett för henne behagligt liv, tror inte det finns massa ånger osv som har gnagt nämnvärt. Vägg i vägg där jag bor nu bor en kvinna som just fyllde 91 - henne mötte jag och min sambo på Ica igår och hon kunde säga exakt vilket datum vi träffades sist, hon kom ihåg vad vår bebis heter och vilket datum (!!!) hon är född på. Helt otroligt vilken kontrast. I området där vi bor finns många 80+ och de flesta är pigga, har hund eller katt och kör till och med bil fortfarande. Poängen med min "rant" ovan är att alla får vi olika avslut på liven och dom kan tyckas vara "orättvisa", det är ett ord jag ogillar men har sett att du använder emellanåt haha. Nånstans tror jag mer på att främja sitt egna välmående - både fysiskt och psykiskt - över att gå och fundera kring när det ska ta slut. God hälsa blir som en investering i sitt äldre jag, lägger vi en stabil grund i form av lite motion och inte överdrivet dålig kost så har vi även ganska goda förutsättningar för att inte drabbas av tusen olika åkommor och sjukdomar -> ett längre och mer tacksamt slutskede av livet. Längs med vägen tror åtminstone jag på att vi får en bredare acceptans för saker vi inte kan påverka fullt ut, som exempelvis döden. Beroende på när under livets gång vi pratar om och funderar kring döden bör känslan te sig annorlunda. Ett barn har just börjat sitt medvetna liv och förstår knappt termen "döden" medan en medelålders förälder till tonårsbarn kanske kan se sina barn ur sina föräldrars ögon så som dom såg honom/henne när denne var tonåring och känna en acceptans kring vår livscykel. Allt jämmer och blaha ovan beskriver i grova drag hur jag ser på livet idag. Det kommer kanske att ändra sig under årens gång allteftersom mina barn blir äldre, vem vet. En sak jag vet säkert är att jag försöker lägga en stark grund för framtiden i form av bättre betalt jobb (halvvägs genom studier), vi flyttade till ett bättre område då äldsta sonen började i skolan, jag joggar regelbundet för att upprätthålla en god kondition, vi har slutat umgås med folk/släktingar som bara lever i negativitet för det gör oss inget gott osv. I alla de här förändringarna - små som stora - växer hos mig acceptansen för att "jag gjorde vad jag kunde" och resten kan jag inte bestämma över. Du beskriver att personligheten hos en person försvinner då den dör, att ens ego försvinner, alla minnen suddas ut osv. Jag skulle vilja lyfta tanken och idén om att ju mer du sprider din personlighet (hoppas den är positiv och inte negativ) ju mer kommer den att fästa sig hos de människor du väljer att socialisera och beblanda dig med. En förälder lever ju ofta kvar genom sina barn och likaså mor- och farföräldrar genom sina säregna handlingar eller sätt att uttrycka sig på. Så på ett sätt försvinner inte din personlighet beroende på hur tydlig den är och i vilken utsträckning man befäster den i sin omgivning. Klart minnen falnar, alla hade vi väl velat se Moses vy när han delade på Röda havet. Skämt åsido, men ta kort och printa dom. Dela ut till dina vänner och låt dom få ett förlängt minne av era stunder ihop. Är det något jag kan sakna är det fotoalbum att bläddra i, det hade en viss charm i sig. Gärna med en liten notis på baksidan, typ årtal eller plats. Att man inte kommer tillbaka är väl människans mest debatterade fråga eller? Inget har svaret och det finns något fint i det också. Vi är så himla duktiga många gånger att tolka diverse händelser till vår "fördel" eller välja att associera dom med något vi håller kärt. Exempel: svärfar gick bort i slutet av augusti 2024, han älskade sol mer än något annat i livet och han begravdes i slutet på september - konstigt nog var september otroligt varmt och soligt här vi bor från dagen hans respirator stängdes av tills att han begravdes. Vi valde att lite lättsamt säga att det kanske var han även om vi egentligen inte tror på det och rent krasst tänker jag alltid på honom när det är riktigt varmt ute. Sambon bär hans halsband och jag bär hans armband (han hade mycket guldsmycken), på något sätt känns det som att han alltid finns nära. TLDR; baserat på ålder, nuvarande plats i livet och livserfarenheter så tror jag nog att man accepterar och tolkar livet i allmänhet men även sitt personliga slutskede olika.

Fattar aldrig varför du aldrig testat Unibet mycket fisk och låg rake på dina nivåer. NL4 euro har liksom mindre än 2bb/100 i rake NL10 NL4

SJUKASTE JAG HAR VARIT ME OM...

Bonuspoäng för den synen, antar jag har en maniac image? 😄 iPoker - €0.20 PL Hi (6 max) - Omaha Hi - 5 players Hand converted by Holdem Manager 3 Hero (BTN): €20.00 (100 bb) SB: €20.00 (100 bb) BB: €62.14 (310.7 bb) UTG: €16.29 (81.4 bb) CO: €17.65 (88.2 bb) SB posts €0.10, BB posts €0.20 Pre Flop: (pot: €0.30) Hero has K 5 A K UTG calls €0.20, CO calls €0.20, Hero raises to €1.10, 2 folds, UTG calls €0.90, CO calls €0.90 Flop: (€3.60, 3 players) 5 5 A UTG checks, CO checks, Hero checks Turn: (€3.60, 3 players) 2 UTG bets €1.80, fold, Hero calls €1.80 River: (€7.20, 2 players) 5 UTG bets €3.40, Hero raises to €17.10, UTG calls €9.99 Results: €33.98 pot (€1.69 rake) Final Board: 5 5 A 2 5 Hero shows K 5 A K: (Four of a Kind, Fives) (Pre 65%, Flop 100%, Turn 98%) UTG shows 2 2 J 7: (Full House, Fives full of Twos) (Pre 35%, Flop 0%, Turn 3%) Hero wins €32.29

Folda pre. 4bets bluffa med bättre blockers