´+
Hehe, har haft lite svårt att hänga med i vad som safts ovan, jag ska försöka ta mig an det senare idag. Sen har jag väl inte direkt gjort något helhjärtat försök tidigare heller.
Jag var din typiske autist som liden. Hade inga vänner överhuvudtaget förrän jag hade typ blivit 22-23 sådär. Varav en snubbe var min dåvarande bästis snubbe. Tror han doktorerade i något samhällsvetenskapligt, det var i alla fall vaccin hit och vaccin dit. Varje år hade han som mål att genomföra något så icke-akademiskt som möjligt. Det första året jag faktiskt pratade med människor utan att vara på någon föreläsning eller seminarium. Jag hänkade på hans lilla experiment i alla fall och testade nog en 100+ substanser.
Min drug of choice var ursprungligen benso, har under hela mitt liv haft enooormt sårt för att somna och hittade en utmärkt lösning på det! Det var bara det att när man sen skulle gå och ha munta med les professor om om Juvenalis eller någon sånt senantikt skit. Ja, då var man ju en jävla zombie på morgonen. Men om jag kompenserar med tjack på morgonen, så har jag både lyckats få en natts sömn och kan tänka någorlunda kvickt.
Sen var väl det huvudkombon under universitetsåren. Lite senare blev det opiater i några år. Har väl typ varit 5 år tjackis och 5 år jonkare. Och när jag var ännu lite yngre hade jag någon fascination för psykedeliska som fick mig att ta mig igenom typ 50+ av de mer kända och okända psykedeliska drogerna.
Detta är såklart ingenting som jag rekommenderar någon. Jag har alltid haft ganska många, psykologiska bekymmer. Men de har fan inte blivit bättre eller lindrats av att hålla på såhär - det vill jag lova. Just tjack hatar jag med särskild passion. Tjackisåren måste helt ha friterat min hjärna. Back in the days, kunde jag i alla fall vara bland folk, gå på föreläsningar, festa, you name it. Nuförtiden är min noja (på tjack) så jävla illa jag inte ens går utanför dörren haha. Och jag får väl för mig att jag ska testa detta en sista gång, typ varannan månad, eller något åt det hållet.
Här nu senast tror jag att jag spelade pokerus konstant i 48h, utan att varken äta eller dricka. De sista 5+ timmarna förstod jag inte ens reglerna längre haha. Men ah, jag backade inte särskilt mycket i alla fall, men jag var la upp sketamycket ett tag också haha.
Och, ja din analys av mig och min personlighetsläggning som åt det 'extrema'-hållet stämmer rätt bra. Antar det går lite hand i hand med autismdiagnosen (som jag för övrigt inte tror på). Det hela var väl kanske lite mer harmlöst i yngre år dock. Var inte såå många som rynkade på näsan när jag som 15-åring skulle läsa exakt allt av Kafka och Hess under sommvarlovet (haha, jag vet, typiska tonårsförfattare), men ändå. Behöver verkligen inte tjack för att hyperfixera i alla fall.
Men har snackat med de på beroendemittagningen om att börja laro också. Alltså, jag är inte längre torsk på det, blir inte sjuk eller så, men mina cravings är fan outer wordly ibland. Jag trodde ett av kriterierna var att man måste bli sjuk om man är helt utan, och jag förlorade det, men de insiterade.