Känner mig en aning mer motiverad än dag så tar och passar på och lägger av en post här. Poker har varit roligt på senaste, hade några pissdåliga dagar där winningtilt resulterade i att lite ambitiösa bluffar och calldowns hit och dit i kombination med väldigt djupstackad poker gjorde att saker och ting gick åt pipan. Tog en snabbis och reviewade lite vad som jag hade gjort dåligt och vad gör bra och kom snabbt till ro och kunde vända på steken.
Något annat som gav mig ett skjut i motivation lite oväntat var att en kompis bjöd in mig till en strategi-grupp för att diskutera hhs och blabla. Det känns en aning douchigt att påpeka och, men det är helt otroligt vad det kan ge mig motivation att se hur andra regs resonerar. Jag tror jag strugglar lite mer med självförtroendet än gemene spelare av min skillnivå när jag väl spelar. Jag inbillar mig lätt att folk är mycket bättre än vad de egentligen är, den bittra (eller positiva sanningen beroende på hur man ser på det) är att folk spelar så otroligt långt från perfekt och alla gör otroliga misstag. Inklusive jag själv givetvis. Detta har lätt mig till att börja konsultera min dagbokshälft oftare om mina HHs. Vilket är otroligt nice på alla sätt och vis egentligen. Båten är obv den jag helst alltid pratat strategi med, men det säger också extremt mycket om hur väl han förstår teorin och koncepten vi försökt banka in genom åren. Då han efter ungefär 5 år som PLO-spelare enbart med teoretisk förståelse kan peka ut blunders som nosebleeds-regs gör varje dag. Det känns som ett steg mot rätt riktning helt enkelt.
Bortsett från 3 av mina sämsta sessioner någonsin har det gått bra, har pillat in lite högre stakes men inte varit så motiverad att pusha det, så det återstår att se vad som händer. Det är ändå rätt behagligt att spela poker med en lägre snittnivå och högre winrate.
Nivåer upp till 5k, men väldigt lite där och 1k som mest spelad nivå, resultaten hade varit en aning bättre om jag gav fan i att spela HU :)