Gå till innehåll

Pokerjournalistik - finns det? [Avdelat från T6-tråden]


Big Less

Recommended Posts

Ja, och fortfarande finns inga förbud mot att kritisera McDonald's trots att man är bekant med utbudet och gillar ägaren.

 

Jag orkar inte tjafsa med dig helena.. eftersom jag har dig som en finne i häcken allt för ofta. Har en tendens att misskreditera dina så kallade åsiketer här också. Har redan sagt min åsikt i ämnet, det var det som var poängen, du får inga interna tjafs den här gången. Så spännande är du inte.

mvh

 

dilba

 

btw. är det en gestapo outfit du har på dig på bilden.. klädsamt.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

  • Svars 68
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Ytterligare ett Btw (jag klandrar er inte för att tycka att dom börjar bli tjatiga). Hur ska Lina inte vara en pokerjournalist? Hon arbetar heltid och livnär sig på att skriva om poker.. Är inte det en ganska godtagen definition av pokerjournalist?

d

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ytterligare ett Btw (jag klandrar er inte för att tycka att dom börjar bli tjatiga). Hur ska Lina inte vara en pokerjournalist? Hon arbetar heltid och livnär sig på att skriva om poker.. Är inte det en ganska godtagen definition av pokerjournalist?

d

Men din definition är fel. Lina är, liksom jag, möjligtvis en reporter.

 

(Dessutom bryter Lina och jag omsorgsfullt, grundligen och så ofta vi bara får tillfälle mot valda delar av journalistförbundets pressregler. Ingen av oss skulle därför kunna få kombinerat pressleg/ID utfärdat av journalistförbundet).

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag undviker (eller undvek eftersom jag knappt skriver ngt ängre) alltid att kalla mig för pokerjournalist. Dels är jag inte utbildad journalist och dels var det knappast journalistik jag sysslade med. Och som Ola skrev, det finns pressetiska regler som flyger all världens väg (omedvetet i 80% av fallen dock) när "amatörer" leker journalister.

 

Å andra sidan jobbade jag med en "riktig pokerjournalist" i olika vändor för ett par år sedan, nämligen fröken Emma Boëthius när hon hade hand om Expressens pokersida. Det sket sig av en helvetes massa anledningar, främst för att hon ville gräva fram skit hellre än att skriva neutralt. Med andra ord tog hon alldeles för allvarligt på sin uppgift och blev rent ut sagt förbannad när jag (och Ola) vände tjänster fram och tillbaka och helt enkelt levererade underhållning.

 

Så låt pokerskribenterna (som jag föredrar att kalla mig själv, Ola, Lina, Valterego mfl) göra det de gör bäst, nämligen leverera resultat, bloggar och skvaller och låt sedan de riktiga journalisterna gräva fram den riktiga skiten. Vi är för inkompetenta och för köpta för att kunna göra det.

 

Och för att dra upp en segdragen fylledebatt från Tallinn igen med mig själv som exempel; jag är en hora. Jag jobbar för pengar och för att jag tycker att det är kul. Liksom 99% av den övriga befolkningen dvs. Det innebär dock inte att jag inte vill göra ett bra jobb och roa mina läsare. Jag vill skriva bra saker och jag vill att det ska finnas ett värde i att läsa det jag skriver. Det värdet är underhållning och inte någon form av samhällsinsats, det står jag helhjärtat för.

Jag vill däremot göra en insats för pokern genom att lyfta fram även de vanliga spelarna. Killarna som lirar på klubben i Tidaholm, dövföreningen som startade pokerklubbar över hela Sverige och har kontakter med andra dövföreningar med pokerklubbar över hela Europa, snubben som klonkade en satellit och får åka på sitt livs resa, Nisse som tog sig ur sitt spelmissbruk eller Kalle som inte lyckades med samma sak, Gurra som spelar poker på heltid men inte drar in mer än att han precis klarar sig på det osv osv. Dessa människor är de som är ryggraden i pokersverige. Low limit-liraren som spelar för att det är kul och socialt.

 

Kring allt detta behöver man dock visa hela pyramiden. Killarna på klubben är basen. Thorsson och grabbarna är toppen. Självklart är det intressantare att läsa om lirarna som spelar hela touren än att läsa om killarna som kör samma stakes på klubben år ut och år in, men för den skull behöver de inte försvinna i bruset. Grebbestad var många spelares största och dyraste turnering någonsin. Det är inte i närheten av inköpen i Vegas men för de som åkt långväga och sparat i några månader var det precis samma sak. De fick för en helg känna sig som Lodden och Brunson. Och det bästa av allt, de hade faktiskt chansen att klonka också.

 

Helvete vad långt det blev. Nåja, kändes som att jag ville ge min bild av hela saken. Det har blivit lite för mycket personligt gnäll i den här tråden tycker jag. Se hela bilden, reflektera och tänk om.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag vill däremot göra en insats för pokern genom att lyfta fram även de vanliga spelarna. Killarna som lirar på klubben i Tidaholm, dövföreningen som startade pokerklubbar över hela Sverige och har kontakter med andra dövföreningar med pokerklubbar över hela Europa, snubben som klonkade en satellit och får åka på sitt livs resa, Nisse som tog sig ur sitt spelmissbruk eller Kalle som inte lyckades med samma sak, Gurra som spelar poker på heltid men inte drar in mer än att han precis klarar sig på det osv osv. Dessa människor är de som är ryggraden i pokersverige. Low limit-liraren som spelar för att det är kul och socialt.

 

Kring allt detta behöver man dock visa hela pyramiden. Killarna på klubben är basen. Thorsson och grabbarna är toppen. Självklart är det intressantare att läsa om lirarna som spelar hela touren än att läsa om killarna som kör samma stakes på klubben år ut och år in, men för den skull behöver de inte försvinna i bruset. Grebbestad var många spelares största och dyraste turnering någonsin. Det är inte i närheten av inköpen i Vegas men för de som åkt långväga och sparat i några månader var det precis samma sak. De fick för en helg känna sig som Lodden och Brunson. Och det bästa av allt, de hade faktiskt chansen att klonka också.

 

Något av det bästa som skrivits om vår älskade hobby imo Jennez! Wp!

Det är så jäkla lätt att hitta artiklar om än den ene än den andre highstakesliraren men oss vanliga dödliga hobbyspelare talas det tyst om.

Vi är rätt många som ser fram mot det månatliga liveturreslasket för 300 spänn och som tycker det är något stort att åka till Cosmopol och lira en 500-turre. Vi som sitter framför datorn och tycker vi är jäkligt duktiga när vi plussat 2K en månad och som tycker vi är lika jävla dåliga när vi backat samma summa.

Det är trots allt oss som pokersiterna i huvudsak livnär sig på - inte de få procent som utgörs av killar (och tjejer) som sitter på bord med mörkar på $500 och uppåt.

 

Ps:

Nu går jag lite OT men det är för oss småspelare det är så otroligt viktigt att man gör pokern rumsren och framförallt laglig. Vi vill kunna dra ihop 50 man och lira en liveturnering utan att farbror Blå har synpunkter på detta om han skulle råka ha vägarna förbi.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

 

Och för att dra upp en segdragen fylledebatt från Tallinn igen med mig själv som exempel; jag är en hora. Jag jobbar för pengar och för att jag tycker att det är kul.

 

 

hmm... vet inte om analogin haller. ar det ett vedertaget faktum att horor tycker det ar kul att jobba?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag har aldrig någonsin kallat mig för journalist så nu kan ni sluta haka upp er på det ordet. Jag är pokerskribent, reporter, bloggare, fotograf, programmerare, webbdesigner, supporttekniker, pokerspelare, bridgespelare, backgammonspelare och mamma (glömde jag något?) men jag är inte journalist.

 

Jag fattar inte varför folk här inne så gärna vill märka på ord. Det känns som att varenda liten mening ska det hittas fel i och klankas på bara för att.

 

Jag tror nog att de flesta vid det här laget har förstått varför jag tappade motivationen till att skriva artikeln (ni har fan ingen rätt att döma om den var opartisk, balanserad eller åt helvete fel innan den ens var i tryck så det är bara att lägga ner på en gång).

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Fast den här avdelade tråden handlar ju inte om dig personligen, Lina, utan om avsaknaden av journalism i pokertidningarna. Vissa vill ha det, andra tycker det går bra ändå eftersom man vet vad man får när man köper en pokertidning, dvs underhållning och lätt läsning.

 

Jag hade gärna sett lite djupare reportage om olika skeenden inom pokersverige och –världen, även de mörkare sidorna, men jag är säker på att tidningsutgivarna och redaktörerna (som ju bestämmer innehållet) gjort en analys och kommit fram till att det inte är lönsamt.

 

Det beror nog inte så mycket pga rädsla för annonsörerna att det saknas sådan rapportering, utan kanske mer på att det är enklare och mindre resurskrävande att syssla med glättiga idolintervjuer och ”10 enkla tips som gör dig till Sit n’ Go-mästare” än djupa och originella reportage.

 

Men som sagt, man vet vad man får när man köper en pokertidning. Jag ser också hellre tio Jesus Ferguson intervjuer till än halvhjärtade reportage om olika skandaler och händelser, där allt måste slätas ut och fokus blir att hamna i någon slags konsensus.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

hmm... vet inte om analogin haller. ar det ett vedertaget faktum att horor tycker det ar kul att jobba?

 

Det vet inte jag heller. Gjorde mojligtvis ett litet syftningsfel dar. Jag jobbar i forsta hand for att fa pengar (som alla andra, inkl. horor). I andra hand vill man ju ha ett jobb som ar stimulerande och roligt. Behovstrappan gar att utveckla men ni fattar grejen.

 

Jag jobbar alltsa for att det ar kul - inte for att gora en samhallsinsats (det far bli bonus om jag rakar gora ngt sadant av misstag).

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Fast den här avdelade tråden handlar ju inte om dig personligen, Lina, utan om avsaknaden av journalism i pokertidningarna. Vissa vill ha det, andra tycker det går bra ändå eftersom man vet vad man får när man köper en pokertidning, dvs underhållning och lätt läsning.

 

Jag hade gärna sett lite djupare reportage om olika skeenden inom pokersverige och –världen, även de mörkare sidorna, men jag är säker på att tidningsutgivarna och redaktörerna (som ju bestämmer innehållet) gjort en analys och kommit fram till att det inte är lönsamt.

 

Det beror nog inte så mycket pga rädsla för annonsörerna att det saknas sådan rapportering, utan kanske mer på att det är enklare och mindre resurskrävande att syssla med glättiga idolintervjuer och ”10 enkla tips som gör dig till Sit n’ Go-mästare” än djupa och originella reportage.

 

Men som sagt, man vet vad man får när man köper en pokertidning. Jag ser också hellre tio Jesus Ferguson intervjuer till än halvhjärtade reportage om olika skandaler och händelser, där allt måste slätas ut och fokus blir att hamna i någon slags konsensus.

 

Som sagt...jag tror att 95% här inte vill misstolka det man säger så även du. Mitt inlägg riktade sig dem som inte tycker jag ska kalla mig pokerjournalist och till dem som fortfarande inte fattat varför jag inte vill skriva artikeln om T6.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...